Baka-Tsuki - User contributions [en]

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 7

2016-05-25T12:21:45Z

Iron Tarkus:

==Chapter 7 『{{Furigana|Ai(Kärlek)|Eins(En)}} Till Julie』==

===Del 1===

"Tooru, den där rösten var...............!!"

"Miyabi, stanna här! Jag lämnar Tachibana till dig!"

"U-un! M-men vad ska Tooru-kun............!?"

"Vi---------"

"Kom igen, Tooru."

"Julie kollade mot mig och nickade; hon visste precis vad jag tänkte."

"Aah, vi går, Julie!"

"V-var försiktiga, Tooru-kun, Julie-chan."

Med Miyabis oroliga röst bakom oss sprang vi upp för trapporna, mot röstens källa.

(Vad är det här för känsla...............!)

Det var samma som ''den dagen''.

Samma orolighet som den dagen med dojon i lågor, mitt hjärta fylldes med en skrämmande förvarning.

(Vad hände...............var inte det här bara en vanlig träningsmatch?)

Det är sant att man känner smärta när man blir attackerad av en 《Blaze》.

Men i slutändan varar det inte mer än ett ögonblick, och det ska inte vara något som kan få någon att skrika.

När vi nådde den högsta våningen, såg vi en skugga stående i mitten av korridoren---------en silhuett med bekanta kaninöron.

Jag ropade namnen på mina vänner som låg ner bredvid väggen.

"Tora, Tatsu---------!!"

"Kokonoe-kun............!?"

Tsukimi-sensei hörde mig, och vände sig mot oss med ett chockat uttryck.

"Tsukimi-sensei! Vad hände här!?"

"Ja-jag vet inte, jag kom också nyss hit!"

"Tooru. Tora har allvarliga skador."

När jag gick närmare Tora efter att Julie ropade, såg jag att det var en blodpöl vid hans fötter.

Det verkade som om någon hade attackerat honom med ett vasst föremål, och var allvarligt skadad på flera ställen.

Nära honom låg hans partner Tatsu med liknande skador, och de var båda medvetslösa.

"Han har också samma skador."

"Det ser så ut. Hursomhelst måste vi ta dem till skolsköterskan snarast möjligt.........!"

"Det är okej---. Nu när vi är här kan vi direkt anropa räddningsteamet."

"Vad bra. Tack, Tsukimi-sensei."

"Uun, det är ändå mitt jobb......än viktigare, dessa skador------"

Tsukimi-senseis uttryck blev molnigt efter att hon började utföra första-hjälpen på Tora och Tatsu.

"Är det något fel?"

"Un. Det är bara en möjlighet, men.........''Det här kan ha orsakats av en 《Blaze》''........."

"Av en 《Blaze》.........?"

Det är sant att det skulle vara svårt för en vanlig människa att skada Tora och Tatsu på det här viset. Därför är chansen stor att motståndaren är en 《Exceed》, men------

Det fanns en sak jag inte kunde förstå.

"Var inte 《Blaze》 ''ett vapen som inte kunde skada en person''?"

Julie ställde frågan, och det var precis vad jag också ville ha svar på.

"De-det är------------"

Tvekande. Tsukimi-sensei verkade oroa sig ifall det var okej att berätta för oss eller inte---------

"Sensei, snälla berätta för oss. Är det här något som orsakades av en 《Blaze》, var det inte det du nyss sa?"

"Det är..............."

"Tsukimi-sensei!"

"O-okej, jag förstår; jag berättar för er men------det här är en väldigt viktig, konfidentiell hemlighet angående 《Lucifer》, så det här stannar mellan oss. okej? ...............Egentligen är faktumet att en 《Blaze》 inte kan skada någon ''en total lögn''."

"En lögn.........!?"

"Säger du att det är en lögn?"

"Eftersom 《Blaze》 är ett vapen som manifesteras av någons 《själ》 gör den mental skada genom att direkt attackera motståndarens 《själ》. Så mycket har ni väl förstått? ............Har ni inte ifrågasatt det? ''Att en 《Blaze》 kan förstöra väggar och golv, men den kan inte skada en person''."

"Det är sant........."

Tachibanas 《Järnkedja》 fällde ett träd, och Miyabis 《Riddarlans》 förstörde väggarna.

"Men, hur kommer det sig då att det bara är människor som inte har tagit skada än?"

"............Det är för att, ni alla tror att 《Blaze》 är ett vapen som inte kan skada människor."

"Det var det ordföranden sa i auditoriet............!"

"Det betyder att, de orden var ett säkerhetslås."

"Un, det stämmer. För att låsa upp det låset behöver man veta den sanningen, men det är omöjligt att skada någon med en 《Blaze》 med bara det. Det finns en sak till som behövs. Det är------"

Med ett märkligt uttryck som jag inte hade sett tidigare, berättade Tsukimi om sanningen bakom 《Blaze》.

"''Man behöver viljan att döda någon.''"

"---------!!"

"Fientlighet, illvilja............starka avsikter att skada någon kan förvandla det till ett dödligt vapen. Kort sagt är det ett vapen som lätt skulle kunna ta någons liv------det är 《Blaze》............Ah, extralektionen tar slut där, men som sagt så är det här klassificerad information, så jag litar på er."

"Jag förstår."

(Att vapnet 《Blaze》 hade en sådan hemlighet bakom sig.........nej, just nu finns det något viktigare------)

Jag rörde min blick från sensei till Tora, och på hans tillstånd.

Trots att första hjälpen var applicerad skulle det inte vara bra om han låg kvar här för länge; han hade tappat mycket blod.

"Räddningsteamet är sent........."

Det hade gått en stund sedan Tsukimi-sensei anropade dem, så det vore förväntat att de skulle komma springande när som helst nu.........

"Räddningsteamet kommer inte."

"Ehh?"

När jag kollade bakom mig, stod Tsukimi-sensei där och kollade ner mot mig med silhuetten av ett djävulskt {{furigana|《Tandat Svärd》|Tebutje}} i handen.

"Jag--- sa--- att---, räddningsteamet inte kommer."

"Vad, menar du.........?"

Jag var överraskad av förändringen i hennes tonläge och attityd, men jag lyckades nervöst ställa den frågan.

"Jag sa väl att extralektionen tog slut."

Tsukimi-sensei lyfte sina mungipor.

Det var ett glatt leende------------------men ett leende fyllt med onda avsikter.

omedelbart därefter, svingades det kalla stålet ner.

klingan verkade färdas otroligt långsamt.

"Tooru!!"

<nowiki>*</nowiki>Gikiin*!! Tiden började röra sig normalt igen efter att jag hörde ljudet av metall.

"Tora.........!!"

tora hade återfått sitt medvetande, och han hade kastat sitt {{furigana|《Korta Svärd》|Katar}} mot det {{furigana|《Tandade Svärdet》|Tebutje}} och studsat bort det från mig.

"Fu,un............Spring härifrån fort, din idiot............den här, tjejen...........är ett monster............"

"Vad menar du med monster.........?"

För att Tora, som vanligtvis är full med självförtroende skulle säga något sådant, måste Tsukimi-sensei vara en väldigt stark 《Blaze》 användare.

"Att du stör mig efter att du bara knappt undkommit döden...............Jag borde ha dödat dig direkt istället."

"Döda...............Tsukimi-sensei! Varför!? Varför gör du det här!!"

"Hnn---, innan jag svarar på den frågan.........tänker jag ge er en till extralektion♥"

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 7

2016-05-19T09:07:55Z

Iron Tarkus: Created page with "==Chapter 7 『{{Furigana|Ai(Kärlek)|Eins(En)}} Till Julie』== ===Del 1=== "Tooru, den där rösten var...............!!" "Miyabi, stanna här! Jag lämnar Tachibana ti..."

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 6

2016-05-16T08:06:09Z

Iron Tarkus:

==『Jag Ska Bli Den Utvalda---Ta Betäckning!!』==

===Del 1===

Det var kvällen innan {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}.

Den behagliga tiden på kvällarna hade blivit rutin.

Som vanligt satt jag och Julie och kollade på TV.

"Det ser utsökt ut, Tooru."

"Du har rätt. Jag önskar att jag får en chans att äta det någon gång."

Vi kollade på ett program om lokal gourmé mat, men när jag höll med så kollade Julie undrande på mig.

"Har inte Tooru ätit det trots att det är en japansk rätt?"

"Aah. Jag har aldrig varit i Kyushu.<ref group="1f">Japans tredje största ö.</ref>

Jag skulle ha åkt till Kyushu en gång när jag gick i mellanstadiet, men blev aldrig av på grund av det som hände ''den där sommaren''.

Om inte det hade hänt så hade jag inte kommit till Kouryou för att söka 《Kraft》. Och då---------

Då skulle jag inte sitta och dricka te med Julie på det här viset.

(Anledningen till att jag kom till Kouryou...............)

När jag tänkte på det började jag än en gåg undra varför Julie hade kommit hit.

Hon hade lämnat sitt hemland och färdats så långt österut som det går trots hennes ängslighet---------och till en väldigt speciell skola, ''en skola som lär ut stridskonst''.

Det var inte allt.

När jag tänkte på det blev jag mer och mer nyfiken, men---------

(Det här är inte något jag borde fråga om bara för att jag är nyfiken.)

Jag lyckades kontrollera mig själv, för det var troligtvis något som hon inte ville berätta om.

Även jag kom till Kouryou av en anledning som jag inte vill att andra ska veta.

"Tooru, det börjar bli dags att sova."

Jag satt och tänkte när Julie sa det, och när jag kollade mot henne så satt hon redan på den nedre sängen.

(Jag tror inte att jag klarar av det här mycket länge till............)

Jag kunde fortfarande inte vara lugn när jag sov tillsammans med en tjej i samma futon.

Men, Julie var inte det minsta nervös.

Jag blev fortfarande inte behandlad som en kille, utan snarare som en fader-figur, så det var väl naturligt att Julie inte var nervös men............

Det är skönt att hon litar på mig, men det här var en konstig känsla.

"Tooru?"

"A-aah. Dags att sova............"

Lamporna släcktes och vi la oss i sängen.

I det tysta mörkret sa jag Julies namn.

"Julie."

"Ja?"

"Vi kommer vinna imorgon."

"Jaa---"

"God natt, Julie."

"God natt, Tooru."

Julie greppade tag i mig hårt.

Trots att hon hade gjort det varje kväll kunde jag fortfarande inte vänja mig vid det, men till slut lyckades jag sjunka ner i mörkret.

Natten tog slut, och dagen anlände till slut då det var dags för {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}.

"Tooru, det är nästan dags."

Julie muttrade medan hon kollade mot klocktornet som var synligt från hela skolan.

Det närmade sig kväll, och {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} skulle snart börja. Vi hade alla dragit lott om vart vi skulle börja, och jag och Julie stod och väntade bredvid Kouryous yttre vägg.

Alla andra 《Duos》 stod också och väntade på olika platser runt om skolan.

Jag fylldes av kraftiga känslor inför det som snart skulle börja, och då------

<nowiki>*RiinGon-----**RiinGon............**RiinGon...............*</nowiki>

Klocktornet signalerade början på {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}.

"Nu är det dags, Julie!"

"Jaa---!"

""《Blaze》""

Våra röster ljöd i harmoni, och 《Flammorna》 dansade.

Samtidigt som en 《Sköld》 uppstod på min högra arm, framstod även {{furigana|《Två Svärd》|Tvillingar}} i Julies händer. Och vi började springa.

Men, det är inte som om vi hade en plan.

Att springa rakt framåt, och anfalla alla andra 《Duos》 vi hittade.

(Jag hade aldrig trott att Julie skulle gå med på min plan---------ingen plan.)

När jag föreslog min plan, som enbart består av en riskabel avancering, hade Julie nickat utan att tveka.

hon hade sagt [Jag tänker välja den svåraste vägen för att bli starkare.........så jag tycker också att vi borde göra det].

Vi kanske verkligen är kompatibla om hon håller med mig så enkelt.

(Men------)

Jag kollade snett mot Julie som sprang bredvid mig.

För att bli starkare------Julie hade sagt det.

(Jag undrar varför Julie vill bli starkare.)

Men den tanken försvann efter att vi såg vår första motståndare och gick till attack.

Klockan var ungefär sex på kvällen, och omgivningen hade börjat bli mörkare.

Vi hade krossat sex andra 《Duos》, och vi letade efter vår nästa motståndare.

Vi hade mött motståndare som låtsades vara besegrade för att få ett läge att attackera, och motståndare som samarbetade med andra 《Duos》.

Eftersom alla använde olika taktiker för att vinna var det här verkligen som en riktig strid, och det var omöjligt att förutse vad som skulle hända härnäst.

Den starkaste 《Duon》 som vi mött hittills var Kigami & Izumi, men efter att Julie hade rubbat deras försvar kunde jag avsluta det hela med en attack.

De starkaste paren som var kvar var Tachibana & Miyabi och Tora & Tatsu.

"Jag tror att det är mindre än en timme kvar. Det börjar bli svårt att hitta motståndare."

"Det finns nog inte många 《Duos》 kvar, så det kan inte hjälpas."

"Tror du att det är en bra idé att kolla ställen som vi inte har varit i än?"

"Våra motståndare rör sig troligtvis också, så jag är osäker."

Naturligtvis fanns det 《Duos》 som inte flyttade på sig.

Känslan av att ligga i bakhåll måste vara som en spindel, som väntar på att bytet ska fastna i dess nät.

"Jag tycker att vi går till skolbyggnaden."

"Jaa---. borde vi gå in genom auditoriets huvudingång eller genom ingången på andra sidan auditoriet?"

"Det ser inte ut att finnas någon på den här sidan, så jag tycker att vi går runt."

Julie nickade till min plan, och vi började gå till andra sidan------

"O-ya, Kokonoe-kun och Sigtuna-san. Ni ser ut att klara er bra."

Mikuni-sensei kom ut ur auditoriet och hälsade på oss.

"Ah, tack för att du patrullerar, Mikuni-sensei."

Ifall någon skulle skada sig, så fanns det flera lärare, inklusive Tsukimi-sensei och Mikuni-sensei, som patrullerade.

"Nej nej, det här är en del av mitt jobb..................och det här är inte rätt tillfälle att prata. Fortsätt kämpa i {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} ni två."

"Ja, ursäkta oss."

Jag bugade lätt och joggade mot andra sidan av auditoriet med Julie.

Vi hittade vår nästa motståndare när jag och Julie kollade igenom korridoren som anslöt auditoriet till skolbyggnaden.

"---!!"

Jag hoppade åt sidan när jag hörde ljudet av något som klöv luften och flög mot mig, och ''något'' flög förbi mig och slog ett hål i marken bakom mig.

"Så, ni kom, Kokonoe, Julie."

Den som visade sig med en röst fylld av värdighet var Tachibana, och hon drog tillbaks ''saken'' hon hade kastat mot oss.

<nowiki>*</nowiki>Jyarii* ljudet av metall. kvällssolens ljus reflekterades på de små järnringarna som bildade en kedja med en droppformad vikt i ena änden; denna 《Järnkedja》------------det var Tachibanas 《Blaze》.

Vanligtvis var kombinationen av en kedja och en vikt ett vapen gjort för att begränsa fiendens rörelser, det betecknas knappt som ett riktigt vapen. I Tachibanas fall var det starkt nog för att göra ett hål i marken, och det skulle lätt kunna krossa min skalle.

"Vilken farlig hälsning, Tachibana."

"Fufu, jag gav er åtminstone en chans att undvika den, så ni får förlåta mig. Men jag trodde verkligen inte att jag skulle få en chans att möta er när det bara var en timme kvar."

"Detsamma gäller mig, jag är verkligen glad att vi kunde mötas på det här viset."

"Låt oss slåss med värdighet! Tachibanas 18 konster, Tachibana Tomoe.........här kommer jag!!"

Metalldroppen snurrade runt i cirklar, och när Tachibanas händer blev suddiga------

Skar metalldroppen genom luften på väg mot mig.

[---------!!][Tooru!]

Jag undvek åt sidan samtidigt som Julie ropade, men metalldroppen strök fortfarande mot min kind innan den fällde ett träd bakom mig.

"Den där är farlig men------jag är okej, det är bara en skråma."

"Fufu, bra att du undvek den där. Flera personer blev träffade och åkte ut efter bara den attacken."

"Jag kan väl inte låta det ta slut så fort efter att vi äntligen stött på varandra."

Jag talade mycket trots att jag kallsvettades.

(Om den där träffar något viktigt så kommer jag inte ha en chans att ställa mig upp igen. avståndet är 6-7 meter.........)

Det var ett kort avstånd tack var 《Lucifer》, men Tachibana kunde göra om ''det där'' genom att bara vicka på handleden.

(Det här kommer vara svårt.........dessutom------)

"Vad hände med Miyabi? Tänker du slåss mot oss båda utan din partner?"

"fufu, är det så svårt att lista ut?"

(En strategi som förväntat......)

Hon väntar troligtvis i bakhåll här någonstans.

Miyabis 《Blaze》 är troligtvis inte gjord för direkta strider.

(Till att börja med trodde jag dock inte att Miyabi skulle slåss direkt.)

"Så, vad sägs om att vi börjar slåss på riktigt härifrån?"

"Aah, nu gör vi det här! Julie!!"

"Jaa---!!"

Alla vi tre rörde oss samtidigt.

Julie och jag undvek den inkommande metalldroppen genom att dela oss åt båda sidorna, och vi sprang mot Tachibana.

Det viktiga här är att vi inte kan låta Miyabi anfalla oss bakifrån. Eftersom jag och Julie kunde se varandra var risken mindre att det skulle hända.

"Fuu, jag har redan förutspått era rörelser!!"

<nowiki>*</nowiki>Jyarii*------ljudet av kedjan. Tachibanas ögon var riktade mot Julie.

Men ''metalldroppen var på väg mot mig''.

Samtidigt som jag stannade och höjde min 《Sköld》 för att försvara mig, hoppade Tachibana fram nära Julie.

Tachibana greppade tag i Julies arm och kastade henne upp i luften.

Trots att Julie var förvånad landade hon lätt genom att vrida sin kropp, men Tachibana kunde än en gång skapa avstånd mellan oss.

"Jag hade inte förväntat mig mindre från dig, Tachibana."

"Tachibanas 18 konster innehåller flera slags kampsporter, Jag tänker inte låta er få övertaget även om ni kommer nära mig."

".........Det här är svårt."

《Järnkedjan》 vid avstånd, och jiu jitsu vid nära håll------det finns inget som är mer irriterande.

"Jag tänker inte sluta här, Kokonoe, Julie!!"

Den attackerande metalldroppen slog hål i marken om och om igen. Det var en attack som avfyras och dras tillbaks igen väldigt fort; därför kunde inte vi finna tillfälle att motattackera.

Däremot kunde situationen fortfarande beskrivas som en ensidig försvarskamp, då hon fortfarande slogs själv, men motståndaren har fortfarande en plan------------vi kunde inte låta Tachibana få övertaget medan Miyabi fortfarande gömde sig.

"Julie! Svärdskast!"

"Jaa---!"

Det var en kort instruktion, men det var allt som behövdes. Julie steg åt sidan i ett ögonblick, och hon sträckte en arm bakåt för att kasta ett svärd.

<nowiki>*</nowiki>Chyarii* det ljudet hördes, och 《Järnkedjan》 skakade till. Hon planerade en motattack genom att kolla på våra rörelser.

"Julie!"

Jag ersatte signalen genom att ropa Julies namn------och jag rullade framåt.

"Vad!?"

Tachibana släppte ut en förvånad röst efter att hennes egna rörelser blev förutspådda.

Det var inte på grund av mina rörelser; det var för att hon såg ett av Julies {{furigana|《Tvillingsvärd》|Dubbla Svärd}} som kastades mot mig, och passerade över mitt huvud.

Trots att hon inte var beredd, lyckades hon fortfarande undvika det flygande svärdet.

Men i det ögonblicket attackerade Julie, som själv flög genom luften, med sitt kvarvarande svärd. Det var något som bara tillhörde Julie, som har två tillförlitliga vapen, och det var attacken som besegrat mig under vår fjärde övningsmatch i måndags.

Men, som förväntat av Tachibana.

<nowiki>*</nowiki>Jigiin*! Hon lyckades på något sätt blockera attacken med sin hopvikta kedja.

Det fanns dock en gräns för hur långt hon kunde ta sig ensam.

När hon blockerade attacken var jag redan inom räckhåll.

Jag ropade till, och slog mot Tachibanas mage.

Men i sista ögonblicket vred Tachibana på sin kropp.

Hon blev ändå träffad, och hon flög bakåt flera meter, men hon ställde sig fortfarande upp och----------

"Kuh............! Miyabi, vi flyr för tillfället!"

Hon hoppade in i skolan efter att hon ropade.

Hon hade troligtvis bestämt sig för att det här inte var rätt tillfälle att använda bakhållet, eller så var det här också en del av hennes strategi------------------

"Julie, vi jagar efter."

Utan att tänka på det jagade vi efter Tachibana när vi såg vår chans att vinna, och vi sprang in i skolan.

Vi såg Tachibana sitta på knä i slutet av den mörka korridoren.

Det såg ut som om hon ända hade tagit en del skada.

"Det är dags att avsluta det här."

Julie greppade sina {{furigana|《Tvillingsvärd》|Dubbla Svärd}} och förkortade avståndet.

Tachibana höjde sitt huvud när hon såg det---------och hon bildade ett leende.

"Miyabi!!"

Som svar till den kallelsen, ekade ett våldsamt rytande bakom oss.

Väggen till ett klassrum förstördes, och en skugga kom springande ut i korridoren genom allt damm------Det var Miyabi.

"Om inte jag hade blivit träffad minst en gång så hade ni nog aldrig jagat efter mig, men nu är ni fast."

Tachibana kastade metallkulan mot oss, men den här gången var det inte genom att snärta handleden som tidigare, utan hon kastade den med sin fulla styrka; metallkulan studsade vilt på väggar, golv och tak på väg mot oss.

Detta var en av anledningarna till varför Tachibana hade valt en smal korridor.

Och dessvärre------sprang Miyabi mot oss bakifrån.

"Tooru-kun, Julie-chan, bered er---------!!"

I hennes händer höll hon en gigantisk lans---------《Riddarlans》. Det var ett vapen som var menat för en hästburen riddare, men hon sprang mot oss medan hon höll den med sin förstärkta armstyrka. Det var ett gigantiskt vapen som skulle lämna henne helt försvarslös om hon missade, men det skulle vara väldigt svårt att undvika i det här trånga utrymmet.

(Så det här är vad hon menade......!!)

Jag kom ihåg konversationen jag hade med Miyabi när hon sa att hon behövde kondition för att använda sin 《Blaze》. Då visste jag inte att hon skulle använda en 《Riddarlans》.

Min förutsägelse att det var en 《Blaze》 som inte var lämpad för direkta strider visade sig fel. Jag hade aldrig förväntat mig att hon skulle använda ett vapen som 《Riddarlansen》 till ett bakhåll; det kunde sägas vara en giltig strategi, eftersom det var helt oförväntat.

(Vad ska jag göra...............!?)

Den nuvarande situationen var som att ha ett lejon framför sig och en varg bakom.

I det ögonblicket jag tänkte att ett snabbt beslut skulle bestämma allt------------

"Tooru! Jag litar på dig!"

Samtidigt som Julie ropade hoppade hon in i den attackerande 《Järnkedjan》.

Utan att kolla bakåt, och med all sin tillit i mig---------<nowiki>*</nowiki>Chirin* lämnade hon min sida till ljudet av bjällran. Det var upp till mig att skydda hennes rygg.

Jag vände mig om, sänkte min ställning och höjde min 《Sköld》 mot Miyabi.

"Hä-här kommer jag, Tooru-kun!!"

Kommer jag kastas bort eller kommer jag stoppa den---------!!

<nowiki>*</nowiki>Gyariii*!! 《Riddarlansen》 och 《Skölden》 möttes.

"J-jag kommer inte förlora!! Jag............ska visa resultatet av min träning! Jag ska visa Tooru-kun! Därför kommer jag inte förloraaaaa!!"

En direkt styrketävling. Den otroliga stöten, jag knuffades av den kraften och började nästan flyga.

(Kuh, tungt.........!!)

Resultaten hon fått av att springa kunde verkligen synas, och de hade blivit ett vapen för henne.

All hennes styrka överfördes till mig, och jag knuffades bakåt även när jag stod fast och knuffade tillbaks.

Min 《Sköld》 började knaka, och jag kände att mina fötter började lossna från marken---------

(Men................Fan heller att jag kommer förlora.)

"SEYAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!"

<nowiki>*</nowiki>Zun*!! Jag slog ned mina fötter, och krossade golvet.

Det bildades sprickor från golvet till väggarna, och samtidigt slutade jag röras bakåt.

"Uuu............!"

Jag stod fast som ett berg, och Miyabi kunde inte flytta mig oavsett hur mycket hon försökte.

"Haa...............Jag kan inte.........hårdare............"

Snart släppte tycket, och Miyabi föll bakåt med ett snett leende.

"Jag kunde se resultatet av din träning, du var stark, Miyabi."

"Ah............T-tack, Tooru-kun.........e-err. Jag, kommer fortsätta springa ännu mer härifrån, och jag kommer bli ännu starkare, så.................."

"Aah. Ge järnet. Jag ser fram emot nästa match."

"U-un...............!"

===Del 2===

Bara ett par ögonblick efter att Toorus strid avslutades---------kände Tachibana Tomoe rädsla mot silverflickan som var på väg mot henne.

Hennes figur undvek 《Järnkedjan》 som attackerade fritt, och hon minskade avståndet.

Ja, Julie använde inte sina 《Tvillingsvärd》 för att parera, utan hon undvek allt.

Kallsvett bildades på Tomoes rygg.

Hennes rörelser stämde inte med det som kallas förnuft, Tomoe fick lära sig den verkliga meningen bakom namnet Julie fick efter ingångsceremonin, svartvingad ängel.

(Jag visste att hon inte visade sin fulla styrka under 《Karateträningen》, men att hon höll tillbaks så här mycket!!)

Avståndet mellan dem var borta, och nu återstod bara tiden det tog för Julie att svinga sina svarta 《Tvillingsvärd》.

(Julie, du är stark. Kanske starkare än vad jag är............men------)

"Jag kan inte förlora! I Tachibanas namn!!"

Tomoe stärkte sin beslutsamhet och förberedde sig för stridens slut.

Hon avfyrade 《Järnkedjan》 mot Julies mage.

Hon siktade på ett område som inte rör sig mycket och som är svårt att försvara, och attacken parerades av 《Tvillingsvärden》.

Men, det var precis det Tomoe siktade efter.

Metalldroppen var nu bakom Julie, och Tomoe använde sina fingrar för att dra den mot hennes rygg------------

<nowiki>*</nowiki>Gikiin*............!! Ljudet av metall ekade, och Tomoes ögon spärrades upp i förvåna.

''Julie parerade metalldroppen bakom sig med sitt vänstra svärd, och attackerade Tomoe med sitt högra.''

"Det är schack matt."

"Den där sista attacken............hade du förutspått den?"

"Jag kände att du inte tänkte ge upp oavsett vad som hände, så jag trodde att du definitivt skulle tänka ut en plan."

"Fufu, magnifikt, att du fortfarande kunde vara så lugn ända fram till slutet............idag är det mitt totala nederlag."

I nästa ögonblick blinkade svärdet och bildade en linje genom luften------och Tomoe kollapsade långsamt.

===Del 3===

"Bra gjort, Julie."

"Jaa---. Tooru med, bra gjort."

Julie svarade på mitt leende med sitt eget, och jag var var förbluffad över det Julie nyss gjort.

(På bara ett ögonblick, såg hon igenom flera delar av sin motståndare.)

Jag visste så klart att Julie är stark men, det var uppenbart att hennes närstridsbaserade stil låg i underläge mot Tachibanas 《Järnkedja》; trots det hade Julie nått henne.

Men samtidigt kände jag lycka efter att Julie litade på mig med sin rygg.

"Okej, vi ska gå vidare så, kan jag lämna Tachibana med dig?"

"U-un."

Tachibana var medvetslös efter Julies attack, och just nu såg Miyabi efter henne. Hon såg inte ut att vara skadad, och en en gång var jag tvungen att acceptera att en 《Blaze》 inte kan skada någon, trots att det var svårt att tro.

(Det fanns nog bara tid för en till strid. Om möjligt så vill jag ha en match mot Tora men..................)

Då det ansiktet flöt omkring i mitt huvud---------blev mina tankar avbrutna.

"Kuh...............Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahh!!"

Från övervåningen, ekade Toras skri.

<noinclude>

==Orförklaringar==
<references group="1f"/>

{{SimpleNav}}
</noinclude>

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 6

2016-05-16T08:04:27Z

Iron Tarkus:

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 6

2016-05-13T10:42:40Z

Iron Tarkus:

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 6

2016-05-13T08:04:27Z

Iron Tarkus:

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 6

2016-05-11T11:45:13Z

Iron Tarkus:

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 6

2016-04-26T09:01:25Z

Iron Tarkus:

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 6

2016-04-22T08:05:32Z

Iron Tarkus:

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 6

2016-04-22T08:04:11Z

Iron Tarkus:

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 6

2016-04-14T07:37:28Z

Iron Tarkus:

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 6

2016-04-12T09:00:26Z

Iron Tarkus: Created page with "==『Jag Ska Bli Den Utvalda---Ta Betäckning!!』== ===Del 1=== Det var kvällen innan {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}. Den behagliga tiden på kväl..."

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 5

2016-04-12T08:07:20Z

Iron Tarkus:

==Kapitel 5 『Det är ett löfte』==

===Del 1===

Efter att vi hade registrerat oss som en 《Duo》, och berättat det för Tachibana och de andra under middagen---------

Gick jag och Julie tillbaks till vårt rum i elevhemmet, och efter en stund hände följande.

"Tooru. ...............ska du ta ett bad?"

"Hn? Du kan bada först som vanligt, Julie."

"..............."

Julie skakade lätt på huvudet, och ''hon fortsatte prata.........av någon anledning med rodnande kinder.''

".........Ska du inte bada tillsammans med mig?"

"Buu---!?"

Jag spottade ut äppelteet.

"Ju-Ju-Jul-Julie------------------!?"

Julie sa något explosivt som om det vore naturligt, och jag blev inte annat än chockad.

<nowiki>*</nowiki>Titt*............*Titt*..................

Julie flyttade nervöst sina ögon mellan mig och golvet.

(Ba-bada tillsammans? Alltså båda oss i badkaret tillsammans, båda oss nakna--------------nej nej nej det är inte bra! Åtminstone med badkläder..................Vi har inte ens några! ...............nej nej nej det är inte det som är problemet!!)

Mitt huvud var i kaos, och jag bestämde att det var bäst att fråga henne direkt.

"D-du Julie...........jag kanske hörde fel...............frågade du mig nyss ifall jag skulle bada tillsammans med dig...............?"

"...............Jaa---"

<nowiki>*</nowiki>Chirin*, bjällrorna ringde när Julie nickade.

Som förväntat var hennes kinder fulla med blod, och hon verkade förstå vad det var hon själv sa.

"Va-varför säger du plötsligt något sådant............?"

Jag kunde inte dölja mitt skakande när jag frågade henne, och svaret jag fick var oväntat.

"För att skolans regler säger att vi måste spendera så mycket tid som möjligt tillsammans med vår 《Duo》, och vi ska komma varandra så nära som möjligt."

(Nu när hon säger det så blev vi faktiskt tillsagda det tidigare.)

"Nej nej nej, även om det är en skolregel behöver vi inte följa den så noggrant!"

"Är det så?"

"Aah. Och förresten, stör det inte dig att bada tillsammans med en kille?"

"....................."

Julie kollade generat ner mot golvet.

Efter en kort stund riktade hon sina ögon upp mot mig.

"Det är pinsamt men, ''Tooru är speciell'', så------------"

"---------!?"

Den meningen överklockade min hjärna än en gång.

Missförståndet första dagen---------kärlek vid första ögonkastet, har det blivit verklighet efter den här veckan?

(N-nej, jag kan inte kalla det kärlek vid första ögonkastet om det har gått en vecka. Vad kallar man det här? att bli kär på vanligt vis? Nej, jag bad henne bli min 《Duo》, men jag menade det inte på det här viset!!)

Och, medan jag var förvirrad------------

"Tooru.........påminner mig om min pappa........."

"Hahaha, jaha, pappa............Me-men du borde ge upp på badet, det blir bara en massa problem."

"Jaa---, jag förstår."

Efter flera komplikationer verkade det som om vi äntligen kunde släppa ämnet.

Efter det gick Julie in i badrummet, och jag som lämnades kvar i rummet suckade.

(Det där var förvånande............jag trodde inte att hon skulle ta skolans regler så bokstavligt............)

På ett vis är hon väldigt ärlig, men man kan också säga att hon är en riktig fårskalle.

(..................Om jag bara hade nickat nyss, så skulle jag nu kunna vara..................)

Jag skakade huvudet för att bli av med den inbillningen.

Och senare------

Strax efter att jag själv kom ut ur badet insåg jag att problemet fortfarande inte var helt löst.

"Okej Tooru, det börjar bli dags att sova."

"..........................."

"Tooru?"

Julie la undrande sitt huvud på sned.

Dock var det jag själv som hade de större frågan.

''Eftersom Julie av någon anledning var i min {{furigana|futon<ref group="1e">https://sv.wikipedia.org/wiki/Futon</ref>|säng}}.''

"Ska inte du sova?"

"Jo, jag tänker sova, men..........."

Det var under den andra kvällen som vi bestämde att jag skulle använda den {{furigana|undre sängen|våningssäng}} och att Julie skulle använda den övre.

Trots det bäddade Julie ner sig i den nedre sängen.

"Du Julie, jag kan ha missuppfattat men, tänker du sova tillsammans med mig............?"

"Jaa---. Eftersom vi är en 《Duo》."

".................."

Oavsett vad jag sa tidigare, trodde jag aldrig att det skulle utvecklas till det här.

"Jag tänker fråga bara utifall att men, vad har du för åsikter om att dela en säng med mig?"

"Där hemma var jag alltid tillsammans med mamma så, jag känner mig ensam när jag sover själv."

Julie såg först nedstämd ut, tills hon visade ett litet leende.

"Därför är jag väldigt glad att kunna sova tillsammans med min 《Duo》, trots att det är pinsamt."

"Jag-jag förstår........."

Det var andra gången jag såg Julies leende, och det hindrade mig från att säga emot.

(Julie verkar se mig som en fader-liknande figur, och hon har nog inga andra avsikter.)

Hon sa att det gjorde henne glad, och det gjorde även mig lycklig att hon litade på mig.

(Om Julie är glad så...............vänta, nejnejnej, det är ett nej, oavsett hur mycket jag tänket på det.)

Jag fick tillbaks mitt vett, och jag skyndade mig att rätta till mina varierande tankar.

"Nej Julie det kommer inte gå. även om vi är en 《Duo》 så är vi fortfarande man och kvinna. Vi kan inte............"

Men när jag sa det till henne så---------

<nowiki>*</nowiki>Stirr*-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------.

Julie stirrade rakt på mig med ögon som en bortkastad hundvalp.

"Bara för idag, okej..............."

"Jaa---♪"

(De-det här är bara för att Julie sa att hon kände sig ensam! Och det är bara i en dag! O-och jag sa att jag skulle bli hennes styrka som hennes 《Duo》.)

Jag upprepade flera ursäkter för att lura mitt eget hjärta, och jag bäddade ner mig i sängen som knappt var stor nog för två personer.

Och så klart, låg Julie bredvid mig.

"God natt, Tooru."

"Go-god natt, Julie........."

Min röst skakade av nervositet.

(Jag får vara försiktig och inte röra henne.............allt kommer nog lösa sig om jag bara ligger tyst i hörnet. Om jag gör det kommer ingenting att hända!)

Trots att jag tänkte det kunde jag inte lugna ner mig ett dugg

Doki Doki Doki Doki Doki<ref group="1e">ljudet av hjärtslag</ref> Mitt hjärta slog som en väckarklocka.

Jag vet att Julie inte har några bakomliggande avsikter.

Och jag har så klart inte några avsikter att göra något.

(Ingenting! Ingenting kommer hända! Hon sover bara bredvid mig.)

---Men den tanken sprack i nästa ögonblick.

<nowiki>*</nowiki>Pitoo*

"!?"

Julie greppade tag i min tröja och la sitt huvud mot min axel.

"Julie, Julie!?"

"Tooru......är det okej om jag sover så här?"

"Eh, vänta, det är, nej, något är, uee......!?"

I mörkret var Julies röst lugn i kontrast till min som hade panik. Eller snarare------

"Så här, det känns som om jag är tillbaka i tiden............"

Som om hon mumlade. Julie pratade med en tyst och ensam röst.

"Det känns som om pappa kom tillbaks..............."

".........err, hur är det med Julies far?"

"..................han gick bort för några år sen."

"Åh......förlåt........."

"Nai. Du gjorde inget fel."

Jag vet inte varför jag jämförs med Julies far.

Men, mina känslor ändrades lite.

"Du Julie. Jag är inte Julies far men............om du vill kan vi sova tillsammans så här igen framöver............"

"Ah......Tooru..............."

"Me-men inte varje dag. bara när Julie känner sig ensam, okej?"

"Jaa---------!"

Även i mörkret visste jag att Julie nickade sitt huvud, och jag hörde hennes glädje i hennes röst.

"Tooru, tack så mycket."

<nowiki>*</nowiki>Gyuu*

Julie kramade min arm.

"!?"

"Jag är väldigt lycklig."

(<nowiki>~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~</nowiki>!!)

Julies mjuka bröst trycktes mot mig, och hennes sköna doft gjorde att det tog allt jag hade för att inte skrika rakt ut.

Inatt---------

Julie höll fortfarande i min arm efter hon somnade, så jag låg vaken utan att kunna sova tills det var morgon. På så vis tog veckan slut, och det var måndag morgon.

Efter klasstiden på morgonen var jag i låg anda av fruktan för den annalkande engelskalektionen.

I kontrast var Tsukimi-sensei som vanligt på topphumör.

"Hej allihopa ♥ Lyckades ni alla hitta en lämplig 《Duo》♪ un un~☆ Okej okej, nu när ni har nya partners är det dags att byta sittplatser så alla får sitta bredvid sin 《Duo》♪ .........hn?? Nämen, jag ser att några av er har valt er tillfälliga rumskamrat som partner."

"Vi var kompatibla."

Tsukimi-sensei kollade mot mig, och jag gav henne ett ärligt svar, men hon------

"Va-vad! Kompatibla på vilket sätt? På vilket sätt?"

"Personlighet."

"Bara det."

Tsukimi-sensei frågade besviket medan hon missnöjt sänkte ögonen.

(Vad för svar hade hon förväntat sig?)

"Hur är det då med de två vännerna som sitter framför Kokonoe-kun?"

"Vem skulle vilja vara en vän till den här muskel idioten!"

Toras 《Duo》 var Tatsu. Eftersom jag parade ihop mig med Julie lämnades han med den enda andra personen som inte hade registrerat en 《Duo》, Tatsu.

(Förlåt mig, Tora.........)

"Hnmou---, Tora-kun, det där är inte hur du borde prata med din Sensei. Jag kommer behöva lära dig lite hyfs~☆"

"Jag vägrar."

"Så där kan du inte bete dig............äsch. Okej, om vi nu går vidare; eftersom alla nu har valt sin 《Duo》 kommer vi nästa vecka att hålla en träningsmatch med 《Blaze》------------{{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}♪"

Större delen av klassen blev chockad och började göra uppror.

Vi hade hört att det skulle tillkomma matcher med 《Blaze》, men ingen hade trott att det skulle vara så här snart.

"Un un. Jag förstår hur ni alla känner. Jag blev lika överraskad när den där glasögonormen berättade samma sak för min klass...........ah, berätta inte för Mikuni-sensei att jag kallade honom det okej. Det är en hemlighet-☆"

Det verkar som om hennes lärare hade varit Mikuni-sensei.

"Okej, jag kommer nu förklara reglerna runt {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}, så spänn era öron och lyssna-☆"

Medan hon sa det satte Tsukimi-sensei sina händer på huvudet för att imitera kaninöron.

Trots att hon redan hade ett hårband med kaninöron, gör hon det här med flit för att det ska se ut som om hon har fyra kanin öron?

"Först och främst, schemat---lördag nästa vecka------alltså är det dagen före GW<ref group="1e">Golden Week. Flera japanska högtider som inträffar under en vecka.</ref>. Vi kommer göra det innan lovet börjar, så även om någon hamnar i sjukhus så behöver ni inte oroa er för att missa något♪"

Det lät inte bra.

"Det kommer börja klockan 5, och sluta klockan 7; alltså kommer det pågå i två timmar. Signalen kommer vara klocktornets bjällra------. Och området kommer vara hela norra blocket.---"

"Norra blocket, alltså, här------------kommer vi kunna vara inuti skolan också?"

Tsukimi-sensei nickade och räckte upp tummen som svar på min fråga.

"Svaret är ja ♥ Varje 《Blaze》 har sina egna speciella attribut, så vi ger er alla chansen att tänka ut strategier för att matcha det. När ni slåss är det viktigt att ta terrängen i åtanke för att få ett övertag♪"

Det verkade som om det här skulle simulera en verklig strid så mycket som möjligt.

(Det som återstår är motståndarna.)

Av det jag sett under första veckan så är det Julie som står ut mest när det gäller ren skicklighet.

Men eftersom Julie är min 《Duo》 kommer jag inte slåss mot henne, och den näst starkaste motståndaren skulle nog vara Tachibana, följt av Tora, Rent styrkemässigt Tatsu, en kille som heter Kigami som har erfarenhet inom kampsport och en annan kille som heter Izumi som har mycket erfarenhet inom sport, och han har bäst förmåga att samarbeta i hela klassen.

(Om jag skulle gissa, tror jag att jag kommer möta---------)

"Okej okej, jag vet att ni alla vill veta vem er motståndare kommer vara............okej------♪"

Tsukimi-senseis leende täckte hela hennes ansikte och hon räckte upp sina armar i luften innan hon glatt sa.

"'''Alla''' är er motståndare ♥"

På den dagens lunchrast.

Jag, Julie, Tachibana, Hotaka, Tora och Tatsu gick till matsalen för att äta tillsammans.

Men när ämnet angående {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} kom upp suckade Hotaka dystert.

"Haa............vi har nyss bestämt vår 《Duo》 och ändå..............."

"Jag tror att det är just för att vi nyss har valt, Miyabi."

"Jag håller med Tachibana. Det har mening för att det händer just nu."

När jag höll med om det Tachibana sa, nickade Tora bredvid mig.

"De vill nog att vi ska få erfarenhet om en riktig strid så snart som möjligt. På lektionerna får vi lära oss om hur en 《Duo》 bör röra sig och agera, men det är meningslöst om inte kroppen får en chans att vänja sig vid det."

"Så vi ska vänja oss istället för att bara lära oss alltså."

"Fuun. Tidsperioden och storleken på slagfältet kommer göra det svårt att förutspå vad som kommer hända, och det kommer vara mer som en äkta strid."

"Tidsperioden? Nu när du säger det så kommer det vara ganska sent."

"30 minuter efter starten kommer solen börja gå ner, och mot slutet kommer det vara helt mörkt, och det kommer bli väldigt svårt att se något."

"Fuun."

Att kunna se tydligt är väldigt viktigt för mig.

Eftersom min 《Blaze》 är en 《sköld》, måste jag blocka min motståndares attack och komma nära, att slåss i mörker skulle inte vara bra för mig.

Men det är även en sådan situation jag önskar mig.

Att kunna ta chansen till vinst trots att oddsen är mot mig, är hur jag tror att man blir starkare.

"Så pass, det finns så många anledningar............jag förstår det men, vore det inte bättre att göra det här efter vi har blivit mer vana med vår 《Blaze》..............."

Vi har fortfarande inte fått några lektioner på hur man använder sin 《Blaze》.

Men även om det inte finns lektioner så betyder inte det att man inte kan träna med sin 《Blaze》.

"Miyabi. Det här kommer inte vara som antagningsceremonin där man åkte ut om man förlorade; så du behöver inte göra mer än ditt bästa. Efter skolan idag kommer vi även få tillåtelse att använda vår 《Blaze》, så du kommer få en chans att långsamt vänja dig."

Precis som Tachibana sa, kommer vi från och med idag och fram till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} få tillåtelse att manifestera vår 《Blaze》 innanför skolans område så länge vi skickar in en ansökan.

Troligtvis, nej definitivt, kommer alla våra klasskamrater börja träna med 《Blaze》 efter skolan idag.

Det viktigaste att notera här, är att det inte är förbjudet att ''observera de andras träning'' utan tillåtelse.

Det stod information om alla elever i listan vi fick av skolan tidigare, men jag lästa aldrig riktigt igenom den.

För även om jag vet vad de har för vapen, kan jag inte förutspå hur de kommer använda dem. Därför är det mycket bättre att faktiskt se folk träna.

Man kan påstå att rent informationsmässigt har {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} redan börjat.

"Ärligt, det här kommer bli jobbigt........."

"Fuun. Ditt ansikte säger annorlunda, Tooru."

"Det gäller oss båda."

Jag såg fram emot att kunna ha matcher mot starka motståndare.

Det är nog bara på grund av min personlighet, och därför kan jag inte göra något åt det.

""Kokonoe-kun, och Tora-kun också, ni två ser så ivriga ut............Är det för att det finns ett pris.........?

"Det paret som får bäst betyg i {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} kommer få en chans att öka sin 《Level》 utan att behöva vänta till slutet av terminen."

För att nå en hög 《Level》 är det bäst att undergå 《Sublimations Ceremonin》 så många gånger som möjligt.

Men det var inte allt---------

"Det är inte bara för prisets skull, men jag kommer så klart inte förneka att det är en del av anledningen."

Jag svarade Hotaka, och riktade min blick mot Tora.

"Fuun. Det har gått ett och ett halvt år sen vi sist hade en allvarlig match."

"Aah. Bli inte utslagen innan jag får tag på dig, okej?"

"Det är vad jag tänkte säga."

Vi båda ledde utan fruktan, och vi slog löst ihop våra knytnävar.

"E-err..............."

"Fufu, det här är kanske ett förhållande som Miyabi inte förstår sig på. Men vad sägs om att vi också arbetar hårt så vi inte förlorar mot de här två, Miyabi?"

"U-un............men jag kanske bara blir en börda..............."

"Det är okej. Det stämmer att Miyabi just nu är svagare än de här två. Men i så fall behöver vi bara göra en plan för att begrava den svagheten. Och än viktigare, glöm inte att du har mig so partner. Det här är inte en en mot en strid, utan en strid tillsammans med din 《Duo》."

Tachibana verkade inte heller vilja förlora.

"------《Duo》............"

"Vad är det, Tooru?"

"Jag kom bara att tänka på en sak angående 《Duo》. Jag undrar vad det var som Ordföranden pratade om förut när hon sa 《Absolute Duo》............"

Jag hade hört ordet två gånger, när jag fick 《Lucifer》, och under ingångsceremonin.

"Fumu. Jag undrade samma sak och kollade i skolans broschyr tidigare, men det ordet nämndes inte. Det har troligtvis något att göra med 《Duo》 systemet, och eftersom ordföranden personligen tog sig tid att be att vi skulle uppnå 《Absolute Duo》 måste det vara något viktigt.................."

"Fuun. Bevisar inte det här att hon bara ser oss som {{furigana|levande experiment|försökskaniner}}?"

"En försökskanin...?"

Julie höjde sina ögonbryn då hon hörde Toras sarkastiska kommentar.

"Ah, ursäkta honom, Julie. Det är inte kul att bli kallad en försökskanin men------"

"Nai. Det är inget problem alls.................."

"Vad var det då du reagerade på?"

"Kaniner. Jag tycker om kaniner, men jag gillar hamstrar ännu mer."

Julie sa något helt ur sammanhang, och det fick mig nästan att ramla ur min stol.

............Tatsu hade pratat i sin egen takt och skrattat under hela lunchen, så vi lämnade honom ur samtalet.

"Tooru, det börjar bli dags att sova."

Julie satt tyst på min säng och såg liten ut.

Ifall Julie hade en svans skulle den nog göra stora svängar fram och tillbaks. Så kändes stämningen.

"..................Menar du tillsammans igen?"

"Jaa---♪"

Jag började bli snurrig när jag såg Julies nickande figur.

"Okej då, god natt, Julie."

"God natt, Tooru."

Mitt hjärta slog helvilt på samma sätt som dagen innan, och jag försökte lugna ner mig så att inte Julie skulle märka något.

Lamporna var släckta, och vi låg sida vid sida i sängen.

(Uh! I-Igen.........!!)

Naturligtvis greppade Julie tag i min tröja, och än en gång somnade hon i den ställningen.

Och än en gång kunde inte jag sova på grund av det.

Men den här gången kände jag mig lugn.

Det var kanske för att det här var andra gången, men mer än så---------

(Otoha...............)

Julies sovande figur påminde mig om min avlidne syster.

När jag var liten brukade jag sova tillsammans med henne.

"Hn........."

Jag la en hand på Julies huvud och strök lätt hennes hår.

Julie är inte Otoha.

Men trots det kände jag att nostalgin värmde mig.

Men------

<nowiki>*</nowiki>Tätt*

Min arm blev åtklämd igen ikväll, och jag blev påmind om att Julie inte var min syster.

(I-igen, mjukheten blir! De trycks mot mig! Uwah, ä-ännu hårdare! G-gör inte så här mot mig, Julie---------------!!)

Och än en natt gick jag utan sömn.

Veckan tog slut, och det blev helg.

Inför {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} var jag och Julie i gårdsplanen idag igen, och vi hade en övningsmatch med 《Blaze》.

Det fanns många som tänkte ut taktiker eller övade kombinationsattacker, men jag och Julie var mer fokuserade på att lära känna varandras stilar.

Vi utbytte näve och svärd. Spelet om försvar och anfall fortsatte.

Men snart kunde man se åt vilket håll matchen var på väg.

Julies extremt snabba attacker försatte mig gradvis i större och större knipa.

(Kuh, det är inte bra om det här fortsätter. Jag skapar lite avstånd till att börja med...............!)

Och i det ögonblicket jag backade undan.........

"---------!?"

Mina ögon spärrades upp av förvåna när jag såg 《Svärdet》 som flög mot mig.

Hon kastade 《Svärdet》 som var hennes egen 《Själ》---------Jag lyckades knappt skydda mig själv från den överraskande attacken men.............

"Schack matt."

Matchen avslutades då det andra 《Svärdet》 hastigt placerades framför min hals direkt därefter.

"Jag förväntade mig inte att du skulle kasta 《Svärdet》."

"Jag har två, så jag tänkte att det vore okej att kasta ett av dem."

Jag förvånades av Julies kreativitet------eller kanske galenskap.

Eftersom hon är självlärd har hon ingen begränsad stil, och det gick inte bättre för mig oavsett hur många gånger vi slogs.

"Ska vi ta en liten paus?"

"Jaa---"

Julie avslutade träningsmatchen med en bugning, och atmosfären runt henne försvann helt.

Hon gick från att vara en vildsint krigare till att vara en liten, lugn och tystlåten flicka.

Det var som om hon inte var samma person.

Det måste vara för att hon lägger ner otroligt mycket koncentration på striden.

(Nu har jag förlorat fyra gånger i rad............vi var åtminstone jämnstarka när vi tränade utan vapen............)

Jag må ha blivit överväldigad första gången, men i slutändan är jag tränad i att slåss utan vapen, så om vi hade en vapenlös match nu så skulle det troligtvis vara jämnt mellan oss.

Men när det gäller 《Blaze》 träning förlorar jag mot Julie nästan varje gång.

Julie var otroligt snabb till att börja med, och hennes räckvidd ökas när hon håller sina vapen. Eftersom hon har två svärd och är självlärd är det nästan omöjligt att förutse hennes attacker.

(Om inte jag blir starkare så.........)

"Tooru."

"Vad är det, Julie?"

"Vad sägs om att använda din sköld annorlunda och fokusera på anfall och försvar separat?"

"Vad menar du?"

Jag förstod inte vad Julie försökte antyda, och när jag frågade bad hon mig sträcka fram min hand.

Jag gjorde som hon sa, och hon använda sin högerhand för att knuffa undan min arm, och sen------

"{{furigana|1|Ai}}"

Samtidigt rörde hon sig framåt, och hon ställde sig precis framför mitt bröst.

Hon var så nära att hon nästan knuffade mig.

"{{furigana|2|Tou}}------och, så här."

Julie kollade upp mot mig efter hon sa det.

"...................................."

Henne ansikte är så nära.

............det här korta avståndet, det är nästan som om hon är på väg att kyssa mig---------

(Vänta lite, vad är det jag tänker!?)

"Jag gick för nära, det här kanske är bättre."

Julie tog ett halvt steg bakåt utan att lägga märke till mitt sinnestillstånd.

(Du var verkligen för nära............)

"S-så vad var det där.........?"

"Det var ett exempel på hur Tooru kan gå nära efter att han blockar en attack, men du är fortfarande sårbar medan du går fram. Risken är hög, men om du kommer nära kan du attackera med {{furigana|Åskgudens Hammare|Mjölner}}."

"{{furigana|Åskgudens Hammare|Mjölner}}?"

"Det här."

Julie tog en ställning som om hon skulle skjuta pilbåge.

"...............men vad är det för namn?"

"Det är vapnet som guden Tor använder."

"......så pass........."

Av någon anledning hade Julie namngett min attack.

Det åsido, jag försökte lugna ner mig själv, och jag insåg att det Julie sagt påminde mig om något.

"Under ett svärds klinga finns helvetet, men tag ett steg framåt och du kommer finna dig i paradiset............"

"------?"

Julies huvud lutades, och <nowiki>*</nowiki>Chirin* som vanligt kunde hennes bjällror höras.

Det är ett ordspråk som en viss samuraj en gång använde. Det har samma betydelse som taktiken Julie nyss beskrev.

Att studera motståndarens andning och gå fram till hans bröst i samma ögonblick som han anfaller, och på så vis attackera och blockera samtidigt.

Att gå framåt ökar risken, men det är lättare att blocka en attack på nära håll.

Och efter jag blockar attacken kommer jag ha ett tillfälle för motanfall, precis som Julie sa.

"Tack för rådet Julie. Förlåt men, vill du hjälpa mig att träna på det?"

"Jaa---"

Julie nickade och ledde smått innan hon skapade avstånd mellan oss.

Efter att vi parade ihop oss som en 《Duo》 visar Julie ibland sitt leende.

Jag tog det som ett bevis på att hon litar på mig, och trots att jag inte säger det högt så gör det mig väldigt lycklig.

"Är du beredd, Tooru..................!?"

Men, att läsa av mönster i motståndarens andning är lättare sagt än gjort. Det är inte något man kan bemästra på bara en dag.

"Vad är det, Tooru?"

"Det kanske är möjligt om jag kan göra det till en situation där det är lättare att läsa av andningsmönster, men det här är fortfarande väldigt svårt..............."

"Vi får fortsätta försöka."

Julie knöt ihop båda sina händer bestämt.

"Aah, jag håller med."

Det är svårt att säga om jag kommer hinna bemästra det innan {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}.

Men trots det gjorde jag det till ett mål, och vi kunde nöjt avsluta dagens träning trots att jag inte gjort några större framsteg.

"Ah..................Ko-Kokonoe-kun, Julie-chan. Kom ni nyss tillbaks?"

"Jaa---. Är Miyabi på väg ut?"

"U-un............"

När vi kom tillbaks till elevhemmet stötte vi ihop med Hotaka, och vi bytte av varandra, för det verkade som om hon var på väg ut.

"Förbereder du fortfarande inför {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}?"

"Eh? Ah, något åt det hållet............"

Som Tachibana hade sagt tidigare, verkade det som om de skulle kolla runt i skolans område för att få ett geografiskt övertag.

"Så pass. Solen är på väg att gå ner, så var försiktig."

"Kämpa, Miyabi."

"Un.........Tack, Kokonoe-kun, Julie-chan."

Hotaka nickade mot oss och joggade ut.

"Hon arbetar verkligen hårt, den där Hotaka."

"Vi kommer inte kunna ta det lugnt heller."

Julie knöt ihop sina händer, som om hon plötsligt hittat ny motivation.

Men det såg konstigt ut eftersom hennes uttryck inte ändrades, och jag råkade fnissa lite, och Julie la huvudet på sned och kollade frågande mot mig.

"------?"

Det är fyra dagar kvar till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}------------klockan som signalerade slutet på andra timmen ringde, och suckar läckte ut ur alla i klassrummet.

"Haa...............det är äntligen slut.............."

Även om de säger att skolan är centrerad runt stridskonst, så finns det så klart vanliga ämnen också.

På mornarna har det bestämts att vi ska ha vanliga lektioner i klassrummet i två timmar.

Och dagens ämne var, engelska............

Efter lektionens slut lade jag mig ner på bänken, och alla samlades runt mig.

"Fuun, vad ska du ta dig till om du ser ut så här redan nu? Vi har bara börjat."

"Om japanska människor talar japanska så är väl det okej..............."

"Errr, är det inte bättre att kunna tala engelska, Kokonoe-kun...............?"

"Precis som Miyabi sa. Det är viktigt att vi lär oss andra språk eftersom vi kanske kommer skickas till andra sidan havet efter vi går ut härifrån. De sa det under första lektionen. Haa..............."

".........Lättare sagt än gjort, jag har alltid varit dålig på engelska."

"Ahaha.........egentligen är jag också dålig på det........."

"Haa.........jag håller med, det är faktiskt jobbigt........."

"Fuun, varenda en av er är patetiska."

"""................"""

Tora, som har utmärkta betyg, sa bara en mening, men ingen av oss hade något svar.

".................Nu när jag tänker på det så har Julie lätt för engelska. Är det ditt hemlands officiella språk?"

"Nai. Det är ett språk som liknar engelska, men det är inte samma språk."

"Fumu............så betyder det att Julie kan tala tre språk?"

Julie svingade sitt huvud mot Tachibanas fråga.

"Det är sex olika språk."

""""Sex!?""""

Till och med Tora chockades av det stora antalet, och våra fyra röster lades ovanpå varandra.

"Gimles språk, Japans språk, engelska------och tre andra språk från norra Europa."

"De-det är helt otroligt........."

"De skandinaviska språken är ganska lika Gimles. Engelska lärdes ut i min skola och mamma lärde mig japanska. Däremot är det en annan fråga när det gäller litteratur............"

Julie hade visst svårt att skriva i språk som inte var hennes modersmål eller engelska.

Hon hängde sitt huvud besviket, trots att det var otroligt att hon kunde tala så många språk.

"Ju-Julie-chan. Nästa gång, är det okej om jag frågar dig om sakerna jag inte kan?"

"Jaa---. Om det är något som jag kan göra så hjälper jag gärna till."

"Är det okej om jag också frågar dig ibland.........?"

"Jag också, kan jag be dig om hjälp............?"

"Fuun. Jag skulle kunna hjälpa dig, Tooru."

"Nej, med tanke på Toras personlighet kommer det definitivt bli spartanskt och jobbigt, så jag tackar nej."

"..............."

"Just det, Julie. Förlåt om det är plötsligt, men det fanns en grej som jag inte förstod från lektionen nyss. Kan jag fråga dig om det?"

"Jaa---. Vad var det för något?"

Julie nickade och öppnade sitt eget anteckningshäfte.

Där hade hon skrivit vacker kursiv engelska, och---------mystiska hieroglyfiska ord.

"Vad är det här?"

"............japanska."

Julies ögon riktades skamset ner i bänken.

"Uu.................."

''Att röra Julies smala vita ben'' är ganska---------nej, det är väldigt känslo-inducerande.

"Tooru?"

"A-aah........."

Julie lutade förundrat sitt huvud, men jag sa att det är okej och jag rörde hennes mjuka hud och händer.

(Hon är så mjuk............vänta, vad är det jag tänker!!)

Detta var en del av en lektion.

Det är två dagar kvar till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}, och himmelen täcktes av trista gråa moln.

Fjärde lektionen, vi var i klassrummet och lärde oss första hjälpen---------vi övade på att applicera förband.

Efter att ha blivit visade flera sätt att applicera förbanden fick vi tillfälle att öva på vår 《Duo》 men---------------

(Även om det är en del av lektionen...............)

Som förväntat var det inte enkelt att röra vid en tjejs bara fötter.

Tack vare det slog mitt hjärta fortare än vanligt.

"Ah.........Tooru, du glömde ett steg."

"Va? Är det inte så här.........Buh!?"

Jag lyfte mitt huvud, men när jag rörde min blick från hennes ben till hennes ansikte fick jag panik.

Eftersom hennes kjol hade vikts upp farligt mycket.

"------?"

Jag riktade mina ögon hastigt ner mot hennes ben igen, och jag skakade på huvudet för att försöka glömma bort det jag såg.

(Ho-hon är så försvarslös. Det här är bara för mycket...............!!)

Det här var inte första gången jag tänkte det. Julie brukar gå lättklädd i rummet när det är varmt, och hon är inte rädd för att föra sitt ansikte nära mitt. Julie är ganska försvarslös när det gäller killar.

Och det är inte som om hon aldrig känner att något är pinsamt, eftersom jag såg henne rodna när jag råkade se henne byta om............

(Jag har verkligen ingen aning hur hon tänker.........nej, men jag kan nog vara säker på att hon ser mig som en fader-figur.)

"Tooru?"

"Ah, fö-förlåt. Jag försökte komma ihåg hur jag skulle göra det här---------Buh!?"

Jag försökte kolla på Julies ansikte, och jag gjorde samma misstag igen.........

Efter en stund började alla bli färdiga, och Tsukimi-sensei klappade ihop sina händer *Pan**Pan*, och hon gav oss nästa instruktion.

"Okej-------, nu kan ni gå vidare och göra samma sak med en annan person som inte är er 《Duo》---♪"

(Tack och lov..................Det är verkligen uttröttande att göra det här med {{furigana|en tjej|Julie}} som partner...........)

Jag suckade lättat efter att ha hört Tsukimi-senseis enstaka mening, och jag hörde Hotaka ropa på Julie.

"Ju-Julie-chan. Ska vi två göra det tillsammans.........?"

"Jaa---. Jag litar på dig, Miyabi."

(Jag gör det väl med Tora------)

"Vänta, va? Var är Tora?"

Tora, som hade suttit nära mig. var försvunnen, och jag kunde inte hitta honom även när jag kollade runt i klassrummet.

"Vad är det du säger, Kokonoe? Tora och Tatsu blev utslängda ur klassrummet för att de bråkade högljutt med varandra. Märkte inte du det?"

Tachibana såg ut som om hon redan hade tröttnat på mig, och jag kunde bara svara med ett snett leende.

Det verkade som om jag var ännu mer nervös än jag hade trott.

(I så fall får jag väl öva med någon annan............)

Jag tänkte det, men alla andra killar hade redan parat ihop sig.

De ända som var kvar var alltså------

"Det ser ut som om alla andra har parat ihop sig redan. Vad sägs om att vi två gör det här tillsammans, Kokonoe?"

"Eh, a-aah............"

Eftersom jag hade en tjej som partner igen skulle jag säkert känna mig nervös även efter lektionens slut. Jag suckade---------och snart därefter insåg jag att det var värre än så.

"Vad är det, Kokonoe? sätt igång och börja nu."

(Äv-även om du säger det så.........)

Nästa instruktion beskrev hur man lindar förband när axeln har gått ur led, men det här var mycket svårare än vad jag trott.

Linda först runt armen, och sedan ett varv runt bröstet------denna process upprepas flera gånger, men............det innebär att mina händer var farligt nära vid att röra utbuktningarna vid hennes bröst.

Tachibana hade näst störst bröst i klassen, och det jag gjorde var mycket enklare sagt än gjort; därför kunde jag inte koncentrera mig ordentligt och jag tog i för hårt så att Tachibana fick svårt att andas.

"Haa, fuu, hn haaa............Kokonoe, hnn.........det är lite, hårt."

Som om inte det vore nog, så gjorde jag ett misstag i lindningen, och det fick förbandet att framhäva hennes bröst ännu mer; och tillsammans med hennes oregelbundna andning bildades en märkligt erotisk figur framför mig.

"Oya Oya? Kokonoe-kun. Tänka sig att du skulle göra något så här sjukt redan nu. Kunde du inte nöja dig med att göra det här normalt---?"

[[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 7.jpg|thumb]]

Direkt efter att jag insåg det, sa Tsukimi-sensei något helt onödigt.

"Vadå sjukt............?"

"Det kanske är din preferens men, om du nu vill binda ihop henne för att framhäva hennes bröst så får du allt göra det utanför lektionstiden, okej---?"

"---------!?"

Hon gav alla sin egen spekulation, och Tachibana insåg situationen hon var i------

"A-att du skulle ha nöja av att förolämpa någon på det här viset............Din skamlöse man!!"

"Det är ett missförstånd---------!!"

"Din skamlösa pervers------------!!"

Trots att jag försökte förneka det, vägrade Tachibana lyssna, och hon stormade ut ur klassrummet.

"Ahahahaha☆ det är bäst att du skyndar dig och springer efter henne, annars kommer missförståndet bli ännu värre, Kokonoe-kun♪"

"Vems fel tror du att det här är!!"

Jag skrek åt Tsukimi-sensei som stod och flinade med stängda ögon, innan jag jagade efter Tachibana ut ur klassrummet.

"Ooh, ungdom ungdom~☆"

Jag kunde höra hennes lyckliga röst från klassrummet.

(Aah Varför! Varför är den människan min klassföreståndare............!!)

Det blev kväll, och det började regna.

Tack vare det avslutade jag och Julie våran match tidigt och gick tillbaks till matsalen, men------

"Ah............Tachibana..............."

Efter middagen ville jag röra på mig lite mer, men jag hann bara halvvägs till träningsrummet innan jag såg Tachibana bland en grupp elever i elevhemmets lounge.

"Mu...............? ------------uh! Koko-Kokonoe-kun....................."

Efter att hon vänt sig mot mig började Tachibanas ansikte att rodna och hon blev uppspelt.

"J-jag är verkligen ledsen över det som hände i eftermiddags, Kokonoe. En sådan förolämpning inför alla------"

"Nej, det är okej. Och, bara utifall tänker jag säga det här, du behöver inte gå ner på knä. ............Förresten Tachibana, vad gör du här inne? Shogi<ref group="1e">Japanskt schack</ref>?"

I loungen fanns det TV, bord, stolar och soffor. Det var ett rum som var öppet för eleverna att kunna slappna av i, och det var fyllt med tidningar, manga och spel som täckte hyllor på väggarna, och det fanns även ett manga café som försåg eleverna med så mycket godsaker och drycker som de kunde önska sig.

I den loungen satt Tachibana med en bok i ena handen och hon hade en Shogi-bräda framför sig.

"Aah, det är Shogi problem."

"Är det intressant?"

"Fufu, det finns väl ingen anledning för mig att göra det om det inte vore intressant. Vill du också testa, Kokonoe?"

"Jag ger upp redan nu. Jag är inte bra på att använda mitt huvud."

"Fumu. Ja du framstår som sådan."

"...............du är också dålig på engelska dock."

"En-engelska är det enda jag är dålig på."

Det var sant, till skillnad från mig som är dålig på allt utom fysiska aktiviteter, så klarar sig Tachibana bra i alla ämnen utom engelska.

Men, än viktigare just nu var------

"Uh..............."

Tachibana korsade armarna medan hon kollade på mig, och hennes stora välformade bröst framhävdes då de vilade på hennes armar.

Mina tankar drogs tillbaks till eftermiddagens händelser, men personen i fråga, Tachibana, verkade inte inse något.

"Är det något fel, Kokonoe?"

"N-nej ingenting...............men jag är lite förvånad över att du tycker om Shogi."

"Jag kände att mina kinder blev varma, och jag bytte tillbaks ämnet till Shogi för att hon inte skulle märka något."

"Fufu, jag kommer från en viss kampsports dojo, och jag tränar för att en dag ta över den. Men lärlingarna där är nästan bara äldre män, och de spelar Shogi hela tiden som de inte tränar."

Tachibana stängde boken med ett varsamt leende.

"Det börjar bli dags för mig att gå tillbaks till mitt rum. förlåt om jag uppehöll dig."

"Oroa dig inte. Det var jag som gick fram till dig till att börja med."

"Okej, då ses vi imorgon."

Tachibana städade upp efter sig, och hon gick sedan ut ur loungen.

(Jag ska väl fortsätta till träningsrummet som planerat------------hn............?)

när jag gick ner för trappan till nedervåningen såg jag Hotaka.

Men hon försvann innan jag hann säga något.

(Hon såg ut att vara på väg ut. Jag undrar vad hon ska göra i det här regnet.)

Jag var ganska intresserad, men jag fortsatte till träningsrummet.

Och där glömde jag helt bort Hotaka, men---------

Ungefär en timme senare, när jag satt och läste en tidning efter att jag tränat färdigt, kom Hotaka tillbaks till elevhemmet.

...............det verkade inte som om hon tagit med sig ett paraply, för hela hon var dränkt i vatten.

"Hotaka. Var har du varit, du är helt dyngsur."

Nu var jag verkligen nyfiken, och den här gången hann jag ropa på Hotaka.

"Eh? A-ara.........Kokonoe-kun, vad gör du här.........?"

"Jag håller på att ta en paus...............så, Vad har Hotaka gjort?"

"Uu.........E-err..............."

Hotaka verkade ha svårt att säga det, då hennes blick flyttades mellan mig och golvet---------

Efter en stund svarade hon försiktigt.

"S-sprungit............"

"Så pass, sprungit alltså......"

Det var därför hon hade varit ute i en timme.

"Vänta, Sprungit!? Så här sent och i regnet, i mer än en timme!? Trots att du redan sprungit på lektionerna idag!?"

"U-un........."

"Ah.........men då, den gången------när jag och Julie gick förbi dig vid ingången och du var på väg ut, gick du ut för att springa då också............?"

"U-un........."

"Varför i hela friden..............."

"..........................E-egentligen var det då...............ha............haa......atchoo"

"Ah............förlåt, jag borde inte uppehålla dig."

Hotaka måste ha varit frusen om hon började nysa.

"Fö-förlåt. Är det okej om jag kommer tillbaks efter att jag har tagit ett bad?

"Ja, självfallet. Jag väntar här."

"Förlåt att du fick vänta, Kokonoe-kun. Förlåt att det blev så sent."

Det hade gått 30 minuter, och Hotaka, vars kinder var röda efter hennes bad, kom tillbaks till loungen.

"Jag satt och läste, så det.........gör inget........."

Jag vred på huvudet mot Hotaka, och jag lade ner tidningen på bordet, men------------

"Är det något fel, Kokonoe-kun?"

"N-nej......"

Det var kanske för att hon nyss badat, men hennes kläder---------hon hade på sig en tunn T-shirt som var genomskinlig, och hennes rosa underkläder var synliga------

<nowiki>*</nowiki>PAN!*

Jag slog mina kinder med båda händerna för att sluta tänka på det.

"Hyaa!? ............Va-vad gör du, Kokonoe-kun?"

"Nej, jag försökte bara motivera mig själv........."

"Mo-motivera? håller inte du på och vilar?"

"Jag motiverade mig själv att vila."

"............Är inte Kokonoe-kun lite konstig?"

"Kanske."

I det här läget vore det bättre om Hotaka tycker att jag är lite konstig.

"Så, du har alltså börjat springa?"

"Ah, un. Jag har börjat springa 20 kilometer varje dag........."

"Även de dagar som du springer på lektionerna?"

"U-un.........för att använda min 《Blaze》 behöver jag kondition, så............"

(Kondition......?)

Nu kom jag att tänka på det, men jag vet inte vad Hotaka har för slags 《Blaze》.

Det borde vara skrivet på listan vi fått, men jag hade bara skummat igenom killarnas profiler, så jag hade ingen aning vad Hotaka hade för 《Blaze》.

(Ah, jag kommer nog få reda på det ifall jag möter henne i {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}.)

"På tal om det så har väl din maraton tid förbättrats på senaste? Det verkar som om din träning verkligen lönar sig."

De senaste dagarna har Hotaka börjat nå målet innan himmelen byter färg.

Hon hade förbättrat sin kondition otroligt fort, men jag visste inte att hon hade tränat så mycket i hemlighet.........

"Du kämpar verkligen hårt, Hotaka."

"U-un........."

Hotakas kinder var fortfarande röda efter hennes bad; hon kollade neråt och tvinnade ihop sina fingrar.

"Det är tack vare Kokonoe-kun."

"Jag?"

"Un. Den där dagen sa du till mig, att försöka springa lite mer..........."

"Det känns dock som om du inte springer bara lite mer."

"Fufu. Det är för att Kokonoe-kun sa att han sprang mycket och blev snabb............så jag tänkte att jag också borde springa mycket........."

"Hotaka........."

"Kondition är något man förbättrar ju mer man springer..................och det har inget med talang att göra, eller hur?"

Hotaka visade ett leende efter att hon sa den meningen.

Det verkade nästan som en lögn att hon blygsamt hade försökt undvika ögonkontakt när vi först träffades.

Men Hotakas leende försvann och hennes tonläge ändrades när hon sa nästa mening.

"Jag.........har inget speciellt. Vare sig det är studier eller sporter finns det många saker som jag är dålig på............därför, om jag hade en sak som jag är bättre på än alla andra, något som jag kan skryta om, så har jag alltid trott att det skulle vara underbart."

Hotaka såg så allvarlig ut så jag var tvungen att hålla öronen öppna och vara tyst.

"Det var därför, jag blev lycklig när jag hörde att jag hade 《Adapt》. När jag hörde att det bara var en person på tusen som hade den så höjde det min anda. Men...............efter att jag kom till Kouryou insåg jag att det ändå inte var något för mig, och i slutet hade ingenting ändrats, trots att jag hade 《Adapt》............"

Hotaka skakade sitt huvud lätt, och kollade på mig.

[[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 8.jpg|thumb]]

"Men Kokonoe-kun sa att talang inte spelar någon roll, och att jag definitivt kommer bli bättre så......Jag har fortsatt sprungit varje dag."

"...............det här börjar kännas pinsamt på något vis."

Jag kliade mitt huvud och kollade undan, och Hotaka skrattade åt mig.

"Den gången då jag var nere, blev jag väldigt lycklig när du sa det du sa till mig."

"Haha. Om något sånt är allt som krävs för att göra dig lycklig så kan jag säga om det när du vill."

"Menar du det? Så om jag känner mig deprimerad igen, kommer du då säga något för att muntra upp mig igen?"

"Självklart. Om du mår bättre bara av att jag säger något till dig så är det klart att jag gör det om igen."

"Ah......un. Det är ett löfte."

Den tysta Hotaka visade mig ett leende som påminde om en stor blomma.

När jag såg det leendet blev jag verkligen lycklig att jag valt att prata med Hotaka den dagen.

Efter det fortsatte vi tala med varandra tills elevhemmets vaktmästare kom och sa till oss att det var dags att släcka lamporna, så vi var tvungna att gå tillbaks till våra rum.

"Okej, låt oss båda göra vårt bästa inför {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}."

"U-un."

När jag tog farväl framför trappuppgången, gick Hotaka upp några steg innan hon vände sig om igen.

"E-err, Kokonoe-kun. J-ja-jag har en begäran............!"

"Begäran?"

<nowiki>*</nowiki>Bun*<nowiki>*</nowiki>Bun* Hotaka nickade våldsamt.

"J-jag vill att du använder mitt förnamn. Mi-Miyabi......! A-alla mina vänner kallar mig det.........! De-det är därför, därför............"

"Jag förstår. I så fall får du gärna kalla mig Tooru."

"Ah............u-un."

"Då ses vi imorgon, Miyabi."

"God natt, To-Tooru-kun............"

Miyabi vinkade med ett leende innan hon började gå upp för trapporna lätt.

Till och med hennes rygg såg ut att vara på bra humör.

===Del 2===

"Jag är tillbaks."

"Vad gjorde du ute så här sent, Miyabi?"

Tomoe flyttade sin blick från boken hon läste, och kollade på Miyabi som nyss kommit tillbaks.

"Mu.........?"

"Vad är det?"

"Nej, jag tyckte bara att du såg ut som om något bra har hänt."

"Eh!? J-jag tror inte att det har hänt något särskilt dock............"

Miyabis kinder var röda, och hon verkade vara uppspelt.

Tomoe förstod så klart direkt att något hade hänt.

(Om hon själv säger att inget har hänt så vore det nog okänsligt att fråga mer.)

Tomoe ledde smått medan hon vände tillbaks blicken till sin bok.

Men egentligen tänkte hon på sin rumskamrat som nyss kommit tillbaks.

Efter antagningen hade Miyabi varit orolig om hon skulle klara av träningen, och hennes uttryck var alltid mörka.

Men, en dag blev hennes psykologiska tillstånd plötsligt positivt.

Eftersom de alltid var tillsammans så var Tomoe så klart den första som märkte det.

(Men, jag skulle ljuga om jag sa att det inte stör mig.)

Tomoe tänkte det när hon kollade på Miyabi som låg i sängen på bra humör.

Efter en stund släcktes lamporna, och ljudet av Tomoes lugna andning kunde höras från den nedre sängen.

Miyabi, som låg i den övre sängen, hade dock inte somnat än.

Hon borde ha varit trött, men hon kunde inte sova när hon tänkte på det som hade hänt nyss.

(Tooru-kun............)

Hon började le varje gång hon tänkte på Tooru.

Fram tills nu hade Miyabi alltid haft svårt med det andra könet.

Men Tooru var annorlunda.

Han hade inte skrattat åt Miyabi, och han hade till och med hjälpt henne att ta sig framåt.

(Jag hoppas att morgondagen kommer snart...............)

När hon tänkte det började hennes hjärta slå snabbare av någon anledning.

Miyabi visste fortfarande inte varför hon drogs till Tooru.

<noinclude>

==Orförklaringar==
<references group="1e"/>

{{SimpleNav}}
</noinclude>

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 5

2016-04-12T07:59:28Z

Iron Tarkus:

==Kapitel 5 『Det är ett löfte』==

===Del 1===

Efter att vi hade registrerat oss som en 《Duo》, och berättat det för Tachibana och de andra under middagen---------

Gick jag och Julie tillbaks till vårt rum i elevhemmet, och efter en stund hände följande.

"Tooru. ...............ska du ta ett bad?"

"Hn? Du kan bada först som vanligt, Julie."

"..............."

Julie skakade lätt på huvudet, och ''hon fortsatte prata.........av någon anledning med rodnande kinder.''

".........Ska du inte bada tillsammans med mig?"

"Buu---!?"

Jag spottade ut äppelteet.

"Ju-Ju-Jul-Julie------------------!?"

Julie sa något explosivt som om det vore naturligt, och jag blev inte annat än chockad.

<nowiki>*</nowiki>Titt*............*Titt*..................

Julie flyttade nervöst sina ögon mellan mig och golvet.

(Ba-bada tillsammans? Alltså båda oss i badkaret tillsammans, båda oss nakna--------------nej nej nej det är inte bra! Åtminstone med badkläder..................Vi har inte ens några! ...............nej nej nej det är inte det som är problemet!!)

Mitt huvud var i kaos, och jag bestämde att det var bäst att fråga henne direkt.

"D-du Julie...........jag kanske hörde fel...............frågade du mig nyss ifall jag skulle bada tillsammans med dig...............?"

"...............Jaa---"

<nowiki>*</nowiki>Chirin*, bjällrorna ringde när Julie nickade.

Som förväntat var hennes kinder fulla med blod, och hon verkade förstå vad det var hon själv sa.

"Va-varför säger du plötsligt något sådant............?"

Jag kunde inte dölja mitt skakande när jag frågade henne, och svaret jag fick var oväntat.

"För att skolans regler säger att vi måste spendera så mycket tid som möjligt tillsammans med vår 《Duo》, och vi ska komma varandra så nära som möjligt."

(Nu när hon säger det så blev vi faktiskt tillsagda det tidigare.)

"Nej nej nej, även om det är en skolregel behöver vi inte följa den så noggrant!"

"Är det så?"

"Aah. Och förresten, stör det inte dig att bada tillsammans med en kille?"

"....................."

Julie kollade generat ner mot golvet.

Efter en kort stund riktade hon sina ögon upp mot mig.

"Det är pinsamt men, ''Tooru är speciell'', så------------"

"---------!?"

Den meningen överklockade min hjärna än en gång.

Missförståndet första dagen---------kärlek vid första ögonkastet, har det blivit verklighet efter den här veckan?

(N-nej, jag kan inte kalla det kärlek vid första ögonkastet om det har gått en vecka. Vad kallar man det här? att bli kär på vanligt vis? Nej, jag bad henne bli min 《Duo》, men jag menade det inte på det här viset!!)

Och, medan jag var förvirrad------------

"Tooru.........påminner mig om min pappa........."

"Hahaha, jaha, pappa............Me-men du borde ge upp på badet, det blir bara en massa problem."

"Jaa---, jag förstår."

Efter flera komplikationer verkade det som om vi äntligen kunde släppa ämnet.

Efter det gick Julie in i badrummet, och jag som lämnades kvar i rummet suckade.

(Det där var förvånande............jag trodde inte att hon skulle ta skolans regler så bokstavligt............)

På ett vis är hon väldigt ärlig, men man kan också säga att hon är en riktig fårskalle.

(..................Om jag bara hade nickat nyss, så skulle jag nu kunna vara..................)

Jag skakade huvudet för att bli av med den inbillningen.

Och senare------

Strax efter att jag själv kom ut ur badet insåg jag att problemet fortfarande inte var helt löst.

"Okej Tooru, det börjar bli dags att sova."

"..........................."

"Tooru?"

Julie la undrande sitt huvud på sned.

Dock var det jag själv som hade de större frågan.

''Eftersom Julie av någon anledning var i min {{furigana|futon<ref group="1e">https://sv.wikipedia.org/wiki/Futon</ref>|säng}}.''

"Ska inte du sova?"

"Jo, jag tänker sova, men..........."

Det var under den andra kvällen som vi bestämde att jag skulle använda den {{furigana|undre sängen|våningssäng}} och att Julie skulle använda den övre.

Trots det bäddade Julie ner sig i den nedre sängen.

"Du Julie, jag kan ha missuppfattat men, tänker du sova tillsammans med mig............?"

"Jaa---. Eftersom vi är en 《Duo》."

".................."

Oavsett vad jag sa tidigare, trodde jag aldrig att det skulle utvecklas till det här.

"Jag tänker fråga bara utifall att men, vad har du för åsikter om att dela en säng med mig?"

"Där hemma var jag alltid tillsammans med mamma så, jag känner mig ensam när jag sover själv."

Julie såg först nedstämd ut, tills hon visade ett litet leende.

"Därför är jag väldigt glad att kunna sova tillsammans med min 《Duo》, trots att det är pinsamt."

"Jag-jag förstår........."

Det var andra gången jag såg Julies leende, och det hindrade mig från att säga emot.

(Julie verkar se mig som en fader-liknande figur, och hon har nog inga andra avsikter.)

Hon sa att det gjorde henne glad, och det gjorde även mig lycklig att hon litade på mig.

(Om Julie är glad så...............vänta, nejnejnej, det är ett nej, oavsett hur mycket jag tänket på det.)

Jag fick tillbaks mitt vett, och jag skyndade mig att rätta till mina varierande tankar.

"Nej Julie det kommer inte gå. även om vi är en 《Duo》 så är vi fortfarande man och kvinna. Vi kan inte............"

Men när jag sa det till henne så---------

<nowiki>*</nowiki>Stirr*-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------.

Julie stirrade rakt på mig med ögon som en bortkastad hundvalp.

"Bara för idag, okej..............."

"Jaa---♪"

(De-det här är bara för att Julie sa att hon kände sig ensam! Och det är bara i en dag! O-och jag sa att jag skulle bli hennes styrka som hennes 《Duo》.)

Jag upprepade flera ursäkter för att lura mitt eget hjärta, och jag bäddade ner mig i sängen som knappt var stor nog för två personer.

Och så klart, låg Julie bredvid mig.

"God natt, Tooru."

"Go-god natt, Julie........."

Min röst skakade av nervositet.

(Jag får vara försiktig och inte röra henne.............allt kommer nog lösa sig om jag bara ligger tyst i hörnet. Om jag gör det kommer ingenting att hända!)

Trots att jag tänkte det kunde jag inte lugna ner mig ett dugg

Doki Doki Doki Doki Doki<ref group="1e">ljudet av hjärtslag</ref> Mitt hjärta slog som en väckarklocka.

Jag vet att Julie inte har några bakomliggande avsikter.

Och jag har så klart inte några avsikter att göra något.

(Ingenting! Ingenting kommer hända! Hon sover bara bredvid mig.)

---Men den tanken sprack i nästa ögonblick.

<nowiki>*</nowiki>Pitoo*

"!?"

Julie greppade tag i min tröja och la sitt huvud mot min axel.

"Julie, Julie!?"

"Tooru......är det okej om jag sover så här?"

"Eh, vänta, det är, nej, något är, uee......!?"

I mörkret var Julies röst lugn i kontrast till min som hade panik. Eller snarare------

"Så här, det känns som om jag är tillbaka i tiden............"

Som om hon mumlade. Julie pratade med en tyst och ensam röst.

"Det känns som om pappa kom tillbaks..............."

".........err, hur är det med Julies far?"

"..................han gick bort för några år sen."

"Åh......förlåt........."

"Nai. Du gjorde inget fel."

Jag vet inte varför jag jämförs med Julies far.

Men, mina känslor ändrades lite.

"Du Julie. Jag är inte Julies far men............om du vill kan vi sova tillsammans så här igen framöver............"

"Ah......Tooru..............."

"Me-men inte varje dag. bara när Julie känner sig ensam, okej?"

"Jaa---------!"

Även i mörkret visste jag att Julie nickade sitt huvud, och jag hörde hennes glädje i hennes röst.

"Tooru, tack så mycket."

<nowiki>*</nowiki>Gyuu*

Julie kramade min arm.

"!?"

"Jag är väldigt lycklig."

(<nowiki>~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~</nowiki>!!)

Julies mjuka bröst trycktes mot mig, och hennes sköna doft gjorde att det tog allt jag hade för att inte skrika rakt ut.

Inatt---------

Julie höll fortfarande i min arm efter hon somnade, så jag låg vaken utan att kunna sova tills det var morgon. På så vis tog veckan slut, och det var måndag morgon.

Efter klasstiden på morgonen var jag i låg anda av fruktan för den annalkande engelskalektionen.

I kontrast var Tsukimi-sensei som vanligt på topphumör.

"Hej allihopa ♥ Lyckades ni alla hitta en lämplig 《Duo》♪ un un~☆ Okej okej, nu när ni har nya partners är det dags att byta sittplatser så alla får sitta bredvid sin 《Duo》♪ .........hn?? Nämen, jag ser att några av er har valt er tillfälliga rumskamrat som partner."

"Vi var kompatibla."

Tsukimi-sensei kollade mot mig, och jag gav henne ett ärligt svar, men hon------

"Va-vad! Kompatibla på vilket sätt? På vilket sätt?"

"Personlighet."

"Bara det."

Tsukimi-sensei frågade besviket medan hon missnöjt sänkte ögonen.

(Vad för svar hade hon förväntat sig?)

"Hur är det då med de två vännerna som sitter framför Kokonoe-kun?"

"Vem skulle vilja vara en vän till den här muskel idioten!"

Toras 《Duo》 var Tatsu. Eftersom jag parade ihop mig med Julie lämnades han med den enda andra personen som inte hade registrerat en 《Duo》, Tatsu.

(Förlåt mig, Tora.........)

"Hnmou---, Tora-kun, det där är inte hur du borde prata med din Sensei. Jag kommer behöva lära dig lite hyfs~☆"

"Jag vägrar."

"Så där kan du inte bete dig............äsch. Okej, om vi nu går vidare; eftersom alla nu har valt sin 《Duo》 kommer vi nästa vecka att hålla en träningsmatch med 《Blaze》------------{{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}♪"

Större delen av klassen blev chockad och började göra uppror.

Vi hade hört att det skulle tillkomma matcher med 《Blaze》, men ingen hade trott att det skulle vara så här snart.

"Un un. Jag förstår hur ni alla känner. Jag blev lika överraskad när den där glasögonormen berättade samma sak för min klass...........ah, berätta inte för Mikuni-sensei att jag kallade honom det okej. Det är en hemlighet-☆"

Det verkar som om hennes lärare hade varit Mikuni-sensei.

"Okej, jag kommer nu förklara reglerna runt {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}, så spänn era öron och lyssna-☆"

Medan hon sa det satte Tsukimi-sensei sina händer på huvudet för att imitera kaninöron.

Trots att hon redan hade ett hårband med kaninöron, gör hon det här med flit för att det ska se ut som om hon har fyra kanin öron?

"Först och främst, schemat---lördag nästa vecka------alltså är det dagen före GW<ref group="1e">Golden Week. Flera japanska högtider som inträffar under en vecka.</ref>. Vi kommer göra det innan lovet börjar, så även om någon hamnar i sjukhus så behöver ni inte oroa er för att missa något♪"

Det lät inte bra.

"Det kommer börja klockan 5, och sluta klockan 7; alltså kommer det pågå i två timmar. Signalen kommer vara klocktornets bjällra------. Och området kommer vara hela norra blocket.---"

"Norra blocket, alltså, här------------kommer vi kunna vara inuti skolan också?"

Tsukimi-sensei nickade och räckte upp tummen som svar på min fråga.

"Svaret är ja ♥ Varje 《Blaze》 har sina egna speciella attribut, så vi ger er alla chansen att tänka ut strategier för att matcha det. När ni slåss är det viktigt att ta terrängen i åtanke för att få ett övertag♪"

Det verkade som om det här skulle simulera en verklig strid så mycket som möjligt.

(Det som återstår är motståndarna.)

Av det jag sett under första veckan så är det Julie som står ut mest när det gäller ren skicklighet.

Men eftersom Julie är min 《Duo》 kommer jag inte slåss mot henne, och den näst starkaste motståndaren skulle nog vara Tachibana, följt av Tora, Rent styrkemässigt Tatsu, en kille som heter Kigami som har erfarenhet inom kampsport och en annan kille som heter Izumi som har mycket erfarenhet inom sport, och han har bäst förmåga att samarbeta i hela klassen.

(Om jag skulle gissa, tror jag att jag kommer möta---------)

"Okej okej, jag vet att ni alla vill veta vem er motståndare kommer vara............okej------♪"

Tsukimi-senseis leende täckte hela hennes ansikte och hon räckte upp sina armar i luften innan hon glatt sa.

"'''Alla''' är er motståndare ♥"

På den dagens lunchrast.

Jag, Julie, Tachibana, Hotaka, Tora och Tatsu gick till matsalen för att äta tillsammans.

Men när ämnet angående {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} kom upp suckade Hotaka dystert.

"Haa............vi har nyss bestämt vår 《Duo》 och ändå..............."

"Jag tror att det är just för att vi nyss har valt, Miyabi."

"Jag håller med Tachibana. Det har mening för att det händer just nu."

När jag höll med om det Tachibana sa, nickade Tora bredvid mig.

"De vill nog att vi ska få erfarenhet om en riktig strid så snart som möjligt. På lektionerna får vi lära oss om hur en 《Duo》 bör röra sig och agera, men det är meningslöst om inte kroppen får en chans att vänja sig vid det."

"Så vi ska vänja oss istället för att bara lära oss alltså."

"Fuun. Tidsperioden och storleken på slagfältet kommer göra det svårt att förutspå vad som kommer hända, och det kommer vara mer som en äkta strid."

"Tidsperioden? Nu när du säger det så kommer det vara ganska sent."

"30 minuter efter starten kommer solen börja gå ner, och mot slutet kommer det vara helt mörkt, och det kommer bli väldigt svårt att se något."

"Fuun."

Att kunna se tydligt är väldigt viktigt för mig.

Eftersom min 《Blaze》 är en 《sköld》, måste jag blocka min motståndares attack och komma nära, att slåss i mörker skulle inte vara bra för mig.

Men det är även en sådan situation jag önskar mig.

Att kunna ta chansen till vinst trots att oddsen är mot mig, är hur jag tror att man blir starkare.

"Så pass, det finns så många anledningar............jag förstår det men, vore det inte bättre att göra det här efter vi har blivit mer vana med vår 《Blaze》..............."

Vi har fortfarande inte fått några lektioner på hur man använder sin 《Blaze》.

Men även om det inte finns lektioner så betyder inte det att man inte kan träna med sin 《Blaze》.

"Miyabi. Det här kommer inte vara som antagningsceremonin där man åkte ut om man förlorade; så du behöver inte göra mer än ditt bästa. Efter skolan idag kommer vi även få tillåtelse att använda vår 《Blaze》, så du kommer få en chans att långsamt vänja dig."

Precis som Tachibana sa, kommer vi från och med idag och fram till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} få tillåtelse att manifestera vår 《Blaze》 innanför skolans område så länge vi skickar in en ansökan.

Troligtvis, nej definitivt, kommer alla våra klasskamrater börja träna med 《Blaze》 efter skolan idag.

Det viktigaste att notera här, är att det inte är förbjudet att ''observera de andras träning'' utan tillåtelse.

Det stod information om alla elever i listan vi fick av skolan tidigare, men jag lästa aldrig riktigt igenom den.

För även om jag vet vad de har för vapen, kan jag inte förutspå hur de kommer använda dem. Därför är det mycket bättre att faktiskt se folk träna.

Man kan påstå att rent informationsmässigt har {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} redan börjat.

"Ärligt, det här kommer bli jobbigt........."

"Fuun. Ditt ansikte säger annorlunda, Tooru."

"Det gäller oss båda."

Jag såg fram emot att kunna ha matcher mot starka motståndare.

Det är nog bara på grund av min personlighet, och därför kan jag inte göra något åt det.

""Kokonoe-kun, och Tora-kun också, ni två ser så ivriga ut............Är det för att det finns ett pris.........?

"Det paret som får bäst betyg i {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} kommer få en chans att öka sin 《Level》 utan att behöva vänta till slutet av terminen."

För att nå en hög 《Level》 är det bäst att undergå 《Sublimations Ceremonin》 så många gånger som möjligt.

Men det var inte allt---------

"Det är inte bara för prisets skull, men jag kommer så klart inte förneka att det är en del av anledningen."

Jag svarade Hotaka, och riktade min blick mot Tora.

"Fuun. Det har gått ett och ett halvt år sen vi sist hade en allvarlig match."

"Aah. Bli inte utslagen innan jag får tag på dig, okej?"

"Det är vad jag tänkte säga."

Vi båda ledde utan fruktan, och vi slog löst ihop våra knytnävar.

"E-err..............."

"Fufu, det här är kanske ett förhållande som Miyabi inte förstår sig på. Men vad sägs om att vi också arbetar hårt så vi inte förlorar mot de här två, Miyabi?"

"U-un............men jag kanske bara blir en börda..............."

"Det är okej. Det stämmer att Miyabi just nu är svagare än de här två. Men i så fall behöver vi bara göra en plan för att begrava den svagheten. Och än viktigare, glöm inte att du har mig so partner. Det här är inte en en mot en strid, utan en strid tillsammans med din 《Duo》."

Tachibana verkade inte heller vilja förlora.

"------《Duo》............"

"Vad är det, Tooru?"

"Jag kom bara att tänka på en sak angående 《Duo》. Jag undrar vad det var som Ordföranden pratade om förut när hon sa 《Absolute Duo》............"

Jag hade hört ordet två gånger, när jag fick 《Lucifer》, och under ingångsceremonin.

"Fumu. Jag undrade samma sak och kollade i skolans broschyr tidigare, men det ordet nämndes inte. Det har troligtvis något att göra med 《Duo》 systemet, och eftersom ordföranden personligen tog sig tid att be att vi skulle uppnå 《Absolute Duo》 måste det vara något viktigt.................."

"Fuun. Bevisar inte det här att hon bara ser oss som {{furigana|levande experiment|försökskaniner}}?"

"En försökskanin...?"

Julie höjde sina ögonbryn då hon hörde Toras sarkastiska kommentar.

"Ah, ursäkta honom, Julie. Det är inte kul att bli kallad en försökskanin men------"

"Nai. Det är inget problem alls.................."

"Vad var det då du reagerade på?"

"Kaniner. Jag tycker om kaniner, men jag gillar hamstrar ännu mer."

Julie sa något helt ur sammanhang, och det fick mig nästan att ramla ur min stol.

............Tatsu hade pratat i sin egen takt och skrattat under hela lunchen, så vi lämnade honom ur samtalet.

"Tooru, det börjar bli dags att sova."

Julie satt tyst på min säng och såg liten ut.

Ifall Julie hade en svans skulle den nog göra stora svängar fram och tillbaks. Så kändes stämningen.

"..................Menar du tillsammans igen?"

"Jaa---♪"

Jag började bli snurrig när jag såg Julies nickande figur.

"Okej då, god natt, Julie."

"God natt, Tooru."

Mitt hjärta slog helvilt på samma sätt som dagen innan, och jag försökte lugna ner mig så att inte Julie skulle märka något.

Lamporna var släckta, och vi låg sida vid sida i sängen.

(Uh! I-Igen.........!!)

Naturligtvis greppade Julie tag i min tröja, och än en gång somnade hon i den ställningen.

Och än en gång kunde inte jag sova på grund av det.

Men den här gången kände jag mig lugn.

Det var kanske för att det här var andra gången, men mer än så---------

(Otoha...............)

Julies sovande figur påminde mig om min avlidne syster.

När jag var liten brukade jag sova tillsammans med henne.

"Hn........."

Jag la en hand på Julies huvud och strök lätt hennes hår.

Julie är inte Otoha.

Men trots det kände jag att nostalgin värmde mig.

Men------

<nowiki>*</nowiki>Tätt*

Min arm blev åtklämd igen ikväll, och jag blev påmind om att Julie inte var min syster.

(I-igen, mjukheten blir! De trycks mot mig! Uwah, ä-ännu hårdare! G-gör inte så här mot mig, Julie---------------!!)

Och än en natt gick jag utan sömn.

Veckan tog slut, och det blev helg.

Inför {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} var jag och Julie i gårdsplanen idag igen, och vi hade en övningsmatch med 《Blaze》.

Det fanns många som tänkte ut taktiker eller övade kombinationsattacker, men jag och Julie var mer fokuserade på att lära känna varandras stilar.

Vi utbytte näve och svärd. Spelet om försvar och anfall fortsatte.

Men snart kunde man se åt vilket håll matchen var på väg.

Julies extremt snabba attacker försatte mig gradvis i större och större knipa.

(Kuh, det är inte bra om det här fortsätter. Jag skapar lite avstånd till att börja med...............!)

Och i det ögonblicket jag backade undan.........

"---------!?"

Mina ögon spärrades upp av förvåna när jag såg 《Svärdet》 som flög mot mig.

Hon kastade 《Svärdet》 som var hennes egen 《Själ》---------Jag lyckades knappt skydda mig själv från den överraskande attacken men.............

"Schack matt."

Matchen avslutades då det andra 《Svärdet》 hastigt placerades framför min hals direkt därefter.

"Jag förväntade mig inte att du skulle kasta 《Svärdet》."

"Jag har två, så jag tänkte att det vore okej att kasta ett av dem."

Jag förvånades av Julies kreativitet------eller kanske galenskap.

Eftersom hon är självlärd har hon ingen begränsad stil, och det gick inte bättre för mig oavsett hur många gånger vi slogs.

"Ska vi ta en liten paus?"

"Jaa---"

Julie avslutade träningsmatchen med en bugning, och atmosfären runt henne försvann helt.

Hon gick från att vara en vildsint krigare till att vara en liten, lugn och tystlåten flicka.

Det var som om hon inte var samma person.

Det måste vara för att hon lägger ner otroligt mycket koncentration på striden.

(Nu har jag förlorat fyra gånger i rad............vi var åtminstone jämnstarka när vi tränade utan vapen............)

Jag må ha blivit överväldigad första gången, men i slutändan är jag tränad i att slåss utan vapen, så om vi hade en vapenlös match nu så skulle det troligtvis vara jämnt mellan oss.

Men när det gäller 《Blaze》 träning förlorar jag mot Julie nästan varje gång.

Julie var otroligt snabb till att börja med, och hennes räckvidd ökas när hon håller sina vapen. Eftersom hon har två svärd och är självlärd är det nästan omöjligt att förutse hennes attacker.

(Om inte jag blir starkare så.........)

"Tooru."

"Vad är det, Julie?"

"Vad sägs om att använda din sköld annorlunda och fokusera på anfall och försvar separat?"

"Vad menar du?"

Jag förstod inte vad Julie försökte antyda, och när jag frågade bad hon mig sträcka fram min hand.

Jag gjorde som hon sa, och hon använda sin högerhand för att knuffa undan min arm, och sen------

"{{furigana|1|Ai}}"

Samtidigt rörde hon sig framåt, och hon ställde sig precis framför mitt bröst.

Hon var så nära att hon nästan knuffade mig.

"{{furigana|2|Tou}}------och, så här."

Julie kollade upp mot mig efter hon sa det.

"...................................."

Henne ansikte är så nära.

............det här korta avståndet, det är nästan som om hon är på väg att kyssa mig---------

(Vänta lite, vad är det jag tänker!?)

"Jag gick för nära, det här kanske är bättre."

Julie tog ett halvt steg bakåt utan att lägga märke till mitt sinnestillstånd.

(Du var verkligen för nära............)

"S-så vad var det där.........?"

"Det var ett exempel på hur Tooru kan gå nära efter att han blockar en attack, men du är fortfarande sårbar medan du går fram. Risken är hög, men om du kommer nära kan du attackera med {{furigana|Åskgudens Hammare|Mjölner}}."

"{{furigana|Åskgudens Hammare|Mjölner}}?"

"Det här."

Julie tog en ställning som om hon skulle skjuta pilbåge.

"...............men vad är det för namn?"

"Det är vapnet som guden Tor använder."

"......så pass........."

Av någon anledning hade Julie namngett min attack.

Det åsido, jag försökte lugna ner mig själv, och jag insåg att det Julie sagt påminde mig om något.

"Under ett svärds klinga finns helvetet, men tag ett steg framåt och du kommer finna dig i paradiset............"

"------?"

Julies huvud lutades, och <nowiki>*</nowiki>Chirin* som vanligt kunde hennes bjällror höras.

Det är ett ordspråk som en viss samuraj en gång använde. Det har samma betydelse som taktiken Julie nyss beskrev.

Att studera motståndarens andning och gå fram till hans bröst i samma ögonblick som han anfaller, och på så vis attackera och blockera samtidigt.

Att gå framåt ökar risken, men det är lättare att blocka en attack på nära håll.

Och efter jag blockar attacken kommer jag ha ett tillfälle för motanfall, precis som Julie sa.

"Tack för rådet Julie. Förlåt men, vill du hjälpa mig att träna på det?"

"Jaa---"

Julie nickade och ledde smått innan hon skapade avstånd mellan oss.

Efter att vi parade ihop oss som en 《Duo》 visar Julie ibland sitt leende.

Jag tog det som ett bevis på att hon litar på mig, och trots att jag inte säger det högt så gör det mig väldigt lycklig.

"Är du beredd, Tooru..................!?"

Men, att läsa av mönster i motståndarens andning är lättare sagt än gjort. Det är inte något man kan bemästra på bara en dag.

"Vad är det, Tooru?"

"Det kanske är möjligt om jag kan göra det till en situation där det är lättare att läsa av andningsmönster, men det här är fortfarande väldigt svårt..............."

"Vi får fortsätta försöka."

Julie knöt ihop båda sina händer bestämt.

"Aah, jag håller med."

Det är svårt att säga om jag kommer hinna bemästra det innan {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}.

Men trots det gjorde jag det till ett mål, och vi kunde nöjt avsluta dagens träning trots att jag inte gjort några större framsteg.

"Ah..................Ko-Kokonoe-kun, Julie-chan. Kom ni nyss tillbaks?"

"Jaa---. Är Miyabi på väg ut?"

"U-un............"

När vi kom tillbaks till elevhemmet stötte vi ihop med Hotaka, och vi bytte av varandra, för det verkade som om hon var på väg ut.

"Förbereder du fortfarande inför {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}?"

"Eh? Ah, något åt det hållet............"

Som Tachibana hade sagt tidigare, verkade det som om de skulle kolla runt i skolans område för att få ett geografiskt övertag.

"Så pass. Solen är på väg att gå ner, så var försiktig."

"Kämpa, Miyabi."

"Un.........Tack, Kokonoe-kun, Julie-chan."

Hotaka nickade mot oss och joggade ut.

"Hon arbetar verkligen hårt, den där Hotaka."

"Vi kommer inte kunna ta det lugnt heller."

Julie knöt ihop sina händer, som om hon plötsligt hittat ny motivation.

Men det såg konstigt ut eftersom hennes uttryck inte ändrades, och jag råkade fnissa lite, och Julie la huvudet på sned och kollade frågande mot mig.

"------?"

Det är fyra dagar kvar till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}------------klockan som signalerade slutet på andra timmen ringde, och suckar läckte ut ur alla i klassrummet.

"Haa...............det är äntligen slut.............."

Även om de säger att skolan är centrerad runt stridskonst, så finns det så klart vanliga ämnen också.

På mornarna har det bestämts att vi ska ha vanliga lektioner i klassrummet i två timmar.

Och dagens ämne var, engelska............

Efter lektionens slut lade jag mig ner på bänken, och alla samlades runt mig.

"Fuun, vad ska du ta dig till om du ser ut så här redan nu? Vi har bara börjat."

"Om japanska människor talar japanska så är väl det okej..............."

"Errr, är det inte bättre att kunna tala engelska, Kokonoe-kun...............?"

"Precis som Miyabi sa. Det är viktigt att vi lär oss andra språk eftersom vi kanske kommer skickas till andra sidan havet efter vi går ut härifrån. De sa det under första lektionen. Haa..............."

".........Lättare sagt än gjort, jag har alltid varit dålig på engelska."

"Ahaha.........egentligen är jag också dålig på det........."

"Haa.........jag håller med, det är faktiskt jobbigt........."

"Fuun, varenda en av er är patetiska."

"""................"""

Tora, som har utmärkta betyg, sa bara en mening, men ingen av oss hade något svar.

".................Nu när jag tänker på det så har Julie lätt för engelska. Är det ditt hemlands officiella språk?"

"Nai. Det är ett språk som liknar engelska, men det är inte samma språk."

"Fumu............så betyder det att Julie kan tala tre språk?"

Julie svingade sitt huvud mot Tachibanas fråga.

"Det är sex olika språk."

""""Sex!?""""

Till och med Tora chockades av det stora antalet, och våra fyra röster lades ovanpå varandra.

"Gimles språk, Japans språk, engelska------och tre andra språk från norra Europa."

"De-det är helt otroligt........."

"De skandinaviska språken är ganska lika Gimles. Engelska lärdes ut i min skola och mamma lärde mig japanska. Däremot är det en annan fråga när det gäller litteratur............"

Julie hade visst svårt att skriva i språk som inte var hennes modersmål eller engelska.

Hon hängde sitt huvud besviket, trots att det var otroligt att hon kunde tala så många språk.

"Ju-Julie-chan. Nästa gång, är det okej om jag frågar dig om sakerna jag inte kan?"

"Jaa---. Om det är något som jag kan göra så hjälper jag gärna till."

"Är det okej om jag också frågar dig ibland.........?"

"Jag också, kan jag be dig om hjälp............?"

"Fuun. Jag skulle kunna hjälpa dig, Tooru."

"Nej, med tanke på Toras personlighet kommer det definitivt bli spartanskt och jobbigt, så jag tackar nej."

"..............."

"Just det, Julie. Förlåt om det är plötsligt, men det fanns en grej som jag inte förstod från lektionen nyss. Kan jag fråga dig om det?"

"Jaa---. Vad var det för något?"

Julie nickade och öppnade sitt eget anteckningshäfte.

Där hade hon skrivit vacker kursiv engelska, och---------mystiska hieroglyfiska ord.

"Vad är det här?"

"............japanska."

Julies ögon riktades skamset ner i bänken.

"Uu.................."

''Att röra Julies smala vita ben'' är ganska---------nej, det är väldigt känslo-inducerande.

"Tooru?"

"A-aah........."

Julie lutade förundrat sitt huvud, men jag sa att det är okej och jag rörde hennes mjuka hud och händer.

(Hon är så mjuk............vänta, vad är det jag tänker!!)

Detta var en del av en lektion.

Det är två dagar kvar till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}, och himmelen täcktes av trista gråa moln.

Fjärde lektionen, vi var i klassrummet och lärde oss första hjälpen---------vi övade på att applicera förband.

Efter att ha blivit visade flera sätt att applicera förbanden fick vi tillfälle att öva på vår 《Duo》 men---------------

(Även om det är en del av lektionen...............)

Som förväntat var det inte enkelt att röra vid en tjejs bara fötter.

Tack vare det slog mitt hjärta fortare än vanligt.

"Ah.........Tooru, du glömde ett steg."

"Va? Är det inte så här.........Buh!?"

Jag lyfte mitt huvud, men när jag rörde min blick från hennes ben till hennes ansikte fick jag panik.

Eftersom hennes kjol hade vikts upp farligt mycket.

"------?"

Jag riktade mina ögon hastigt ner mot hennes ben igen, och jag skakade på huvudet för att försöka glömma bort det jag såg.

(Ho-hon är så försvarslös. Det här är bara för mycket...............!!)

Det här var inte första gången jag tänkte det. Julie brukar gå lättklädd i rummet när det är varmt, och hon är inte rädd för att föra sitt ansikte nära mitt. Julie är ganska försvarslös när det gäller killar.

Och det är inte som om hon aldrig känner att något är pinsamt, eftersom jag såg henne rodna när jag råkade se henne byta om............

(Jag har verkligen ingen aning hur hon tänker.........nej, men jag kan nog vara säker på att hon ser mig som en fader-figur.)

"Tooru?"

"Ah, fö-förlåt. Jag försökte komma ihåg hur jag skulle göra det här---------Buh!?"

Jag försökte kolla på Julies ansikte, och jag gjorde samma misstag igen.........

Efter en stund började alla bli färdiga, och Tsukimi-sensei klappade ihop sina händer *Pan**Pan*, och hon gav oss nästa instruktion.

"Okej-------, nu kan ni gå vidare och göra samma sak med en annan person som inte är er 《Duo》---♪"

(Tack och lov..................Det är verkligen uttröttande att göra det här med {{furigana|en tjej|Julie}} som partner...........)

Jag suckade lättat efter att ha hört Tsukimi-senseis enstaka mening, och jag hörde Hotaka ropa på Julie.

"Ju-Julie-chan. Ska vi två göra det tillsammans.........?"

"Jaa---. Jag litar på dig, Miyabi."

(Jag gör det väl med Tora------)

"Vänta, va? Var är Tora?"

Tora, som hade suttit nära mig. var försvunnen, och jag kunde inte hitta honom även när jag kollade runt i klassrummet.

"Vad är det du säger, Kokonoe? Tora och Tatsu blev utslängda ur klassrummet för att de bråkade högljutt med varandra. Märkte inte du det?"

Tachibana såg ut som om hon redan hade tröttnat på mig, och jag kunde bara svara med ett snett leende.

Det verkade som om jag var ännu mer nervös än jag hade trott.

(I så fall får jag väl öva med någon annan............)

Jag tänkte det, men alla andra killar hade redan parat ihop sig.

De ända som var kvar var alltså------

"Det ser ut som om alla andra har parat ihop sig redan. Vad sägs om att vi två gör det här tillsammans, Kokonoe?"

"Eh, a-aah............"

Eftersom jag hade en tjej som partner igen skulle jag säkert känna mig nervös även efter lektionens slut. Jag suckade---------och snart därefter insåg jag att det var värre än så.

"Vad är det, Kokonoe? sätt igång och börja nu."

(Äv-även om du säger det så.........)

Nästa instruktion beskrev hur man lindar förband när axeln har gått ur led, men det här var mycket svårare än vad jag trott.

Linda först runt armen, och sedan ett varv runt bröstet------denna process upprepas flera gånger, men............det innebär att mina händer var farligt nära vid att röra utbuktningarna vid hennes bröst.

Tachibana hade näst störst bröst i klassen, och det jag gjorde var mycket enklare sagt än gjort; därför kunde jag inte koncentrera mig ordentligt och jag tog i för hårt så att Tachibana fick svårt att andas.

"Haa, fuu, hn haaa............Kokonoe, hnn.........det är lite, hårt."

Som om inte det vore nog, så gjorde jag ett misstag i lindningen, och det fick förbandet att framhäva hennes bröst ännu mer; och tillsammans med hennes oregelbundna andning bildades en märkligt erotisk figur framför mig.

"Oya Oya? Kokonoe-kun. Tänka sig att du skulle göra något så här sjukt redan nu. Kunde du inte nöja dig med att göra det här normalt---?"

[[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 7.jpg|thumb]]

Direkt efter att jag insåg det, sa Tsukimi-sensei något helt onödigt.

"Vadå sjukt............?"

"Det kanske är din preferens men, om du nu vill binda ihop henne för att framhäva hennes bröst så får du allt göra det utanför lektionstiden, okej---?"

"---------!?"

Hon gav alla sin egen spekulation, och Tachibana insåg situationen hon var i------

"A-att du skulle ha nöja av att förolämpa någon på det här viset............Din skamlöse man!!"

"Det är ett missförstånd---------!!"

"Din skamlösa pervers------------!!"

Trots att jag försökte förneka det, vägrade Tachibana lyssna, och hon stormade ut ur klassrummet.

"Ahahahaha☆ det är bäst att du skyndar dig och springer efter henne, annars kommer missförståndet bli ännu värre, Kokonoe-kun♪"

"Vems fel tror du att det här är!!"

Jag skrek åt Tsukimi-sensei som stod och flinade med stängda ögon, innan jag jagade efter Tachibana ut ur klassrummet.

"Ooh, ungdom ungdom~☆"

Jag kunde höra hennes lyckliga röst från klassrummet.

(Aah Varför! Varför är den människan min klassföreståndare............!!)

Det blev kväll, och det började regna.

Tack vare det avslutade jag och Julie våran match tidigt och gick tillbaks till matsalen, men------

"Ah............Tachibana..............."

Efter middagen ville jag röra på mig lite mer, men jag hann bara halvvägs till träningsrummet innan jag såg Tachibana bland en grupp elever i elevhemmets lounge.

"Mu...............? ------------uh! Koko-Kokonoe-kun....................."

Efter att hon vänt sig mot mig började Tachibanas ansikte att rodna och hon blev uppspelt.

"J-jag är verkligen ledsen över det som hände i eftermiddags, Kokonoe. En sådan förolämpning inför alla------"

"Nej, det är okej. Och, bara utifall tänker jag säga det här, du behöver inte gå ner på knä. ............Förresten Tachibana, vad gör du här inne? Shogi<ref group="1e">Japanskt schack</ref>?"

I loungen fanns det TV, bord, stolar och soffor. Det var ett rum som var öppet för eleverna att kunna slappna av i, och det var fyllt med tidningar, manga och spel som täckte hyllor på väggarna, och det fanns även ett manga café som försåg eleverna med så mycket godsaker och drycker som de kunde önska sig.

I den loungen satt Tachibana med en bok i ena handen och hon hade en Shogi-bräda framför sig.

"Aah, det är Shogi problem."

"Är det intressant?"

"Fufu, det finns väl ingen anledning för mig att göra det om det inte vore intressant. Vill du också testa, Kokonoe?"

"Jag ger upp redan nu. Jag är inte bra på att använda mitt huvud."

"Fumu. Ja du framstår som sådan."

"...............du är också dålig på engelska dock."

"En-engelska är det enda jag är dålig på."

Det var sant, till skillnad från mig som är dålig på allt utom fysiska aktiviteter, så klarar sig Tachibana bra i alla ämnen utom engelska.

Men, än viktigare just nu var------

"Uh..............."

Tachibana korsade armarna medan hon kollade på mig, och hennes stora välformade bröst framhävdes då de vilade på hennes armar.

Mina tankar drogs tillbaks till eftermiddagens händelser, men personen i fråga, Tachibana, verkade inte inse något.

"Är det något fel, Kokonoe?"

"N-nej ingenting...............men jag är lite förvånad över att du tycker om Shogi."

"Jag kände att mina kinder blev varma, och jag bytte tillbaks ämnet till Shogi för att hon inte skulle märka något."

"Fufu, jag kommer från en viss kampsports dojo, och jag tränar för att en dag ta över den. Men lärlingarna där är nästan bara äldre män, och de spelar Shogi hela tiden som de inte tränar."

Tachibana stängde boken med ett varsamt leende.

"Det börjar bli dags för mig att gå tillbaks till mitt rum. förlåt om jag uppehöll dig."

"Oroa dig inte. Det var jag som gick fram till dig till att börja med."

"Okej, då ses vi imorgon."

Tachibana städade upp efter sig, och hon gick sedan ut ur loungen.

(Jag ska väl fortsätta till träningsrummet som planerat------------hn............?)

när jag gick ner för trappan till nedervåningen såg jag Hotaka.

Men hon försvann innan jag hann säga något.

(Hon såg ut att vara på väg ut. Jag undrar vad hon ska göra i det här regnet.)

Jag var ganska intresserad, men jag fortsatte till träningsrummet.

Och där glömde jag helt bort Hotaka, men---------

Ungefär en timme senare, när jag satt och läste en tidning efter att jag tränat färdigt, kom Hotaka tillbaks till elevhemmet.

...............det verkade inte som om hon tagit med sig ett paraply, för hela hon var dränkt i vatten.

"Hotaka. Var har du varit, du är helt dyngsur."

Nu var jag verkligen nyfiken, och den här gången hann jag ropa på Hotaka.

"Eh? A-ara.........Kokonoe-kun, vad gör du här.........?"

"Jag håller på att ta en paus...............så, Vad har Hotaka gjort?"

"Uu.........E-err..............."

Hotaka verkade ha svårt att säga det, då hennes blick flyttades mellan mig och golvet---------

Efter en stund svarade hon försiktigt.

"S-sprungit............"

"Så pass, sprungit alltså......"

Det var därför hon hade varit ute i en timme.

"Vänta, Sprungit!? Så här sent och i regnet, i mer än en timme!? Trots att du redan sprungit på lektionerna idag!?"

"U-un........."

"Ah.........men då, den gången------när jag och Julie gick förbi dig vid ingången och du var på väg ut, gick du ut för att springa då också............?"

"U-un........."

"Varför i hela friden..............."

"..........................E-egentligen var det då...............ha............haa......atchoo"

"Ah............förlåt, jag borde inte uppehålla dig."

Hotaka måste ha varit frusen om hon började nysa.

"Fö-förlåt. Är det okej om jag kommer tillbaks efter att jag har tagit ett bad?

"Ja, självfallet. Jag väntar här."

"Förlåt att du fick vänta, Kokonoe-kun. Förlåt att det blev så sent."

Det hade gått 30 minuter, och Hotaka, vars kinder var röda efter hennes bad, kom tillbaks till loungen.

"Jag satt och läste, så det.........gör inget........."

Jag vred på huvudet mot Hotaka, och jag lade ner tidningen på bordet, men------------

"Är det något fel, Kokonoe-kun?"

"N-nej......"

Det var kanske för att hon nyss badat, men hennes kläder---------hon hade på sig en tunn T-shirt som var genomskinlig, och hennes rosa underkläder var synliga------

<nowiki>*</nowiki>PAN!*

Jag slog mina kinder med båda händerna för att sluta tänka på det.

"Hyaa!? ............Va-vad gör du, Kokonoe-kun?"

"Nej, jag försökte bara motivera mig själv........."

"Mo-motivera? håller inte du på och vilar?"

"Jag motiverade mig själv att vila."

"............Är inte Kokonoe-kun lite konstig?"

"Kanske."

I det här läget vore det bättre om Hotaka tycker att jag är lite konstig.

"Så, du har alltså börjat springa?"

"Ah, un. Jag har börjat springa 20 kilometer varje dag........."

"Även de dagar som du springer på lektionerna?"

"U-un.........för att använda min 《Blaze》 behöver jag kondition, så............"

(Kondition......?)

Nu kom jag att tänka på det, men jag vet inte vad Hotaka har för slags 《Blaze》.

Det borde vara skrivet på listan vi fått, men jag hade bara skummat igenom killarnas profiler, så jag hade ingen aning vad Hotaka hade för 《Blaze》.

(Ah, jag kommer nog få reda på det ifall jag möter henne i {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}.)

"På tal om det så har väl din maraton tid förbättrats på senaste? Det verkar som om din träning verkligen lönar sig."

De senaste dagarna har Hotaka börjat nå målet innan himmelen byter färg.

Hon hade förbättrat sin kondition otroligt fort, men jag visste inte att hon hade tränat så mycket i hemlighet.........

"Du kämpar verkligen hårt, Hotaka."

"U-un........."

Hotakas kinder var fortfarande röda efter hennes bad; hon kollade neråt och tvinnade ihop sina fingrar.

"Det är tack vare Kokonoe-kun."

"Jag?"

"Un. Den där dagen sa du till mig, att försöka springa lite mer..........."

"Det känns dock som om du inte springer bara lite mer."

"Fufu. Det är för att Kokonoe-kun sa att han sprang mycket och blev snabb............så jag tänkte att jag också borde springa mycket........."

"Hotaka........."

"Kondition är något man förbättrar ju mer man springer..................och det har inget med talang att göra, eller hur?"

Hotaka visade ett leende efter att hon sa den meningen.

Det verkade nästan som en lögn att hon blygsamt hade försökt undvika ögonkontakt när vi först träffades.

Men Hotakas leende försvann och hennes tonläge ändrades när hon sa nästa mening.

"Jag.........har inget speciellt. Vare sig det är studier eller sporter finns det många saker som jag är dålig på............därför, om jag hade en sak som jag är bättre på än alla andra, något som jag kan skryta om, så har jag alltid trott att det skulle vara underbart."

Hotaka såg så allvarlig ut så jag var tvungen att hålla öronen öppna och vara tyst.

"Det var därför, jag blev lycklig när jag hörde att jag hade 《Adapt》. När jag hörde att det bara var en person på tusen som hade den så höjde det min anda. Men...............efter att jag kom till Kouryou insåg jag att det ändå inte var något för mig, och i slutet hade ingenting ändrats, trots att jag hade 《Adapt》............"

Hotaka skakade sitt huvud lätt, och kollade på mig.

[[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 8.jpg|thumb]]

"Men Kokonoe-kun sa att talang inte spelar någon roll, och att jag definitivt kommer bli bättre så......Jag har fortsatt sprungit varje dag."

"...............det här börjar kännas pinsamt på något vis."

Jag kliade mitt huvud och kollade undan, och Hotaka skrattade åt mig.

"Den gången då jag var nere, blev jag väldigt lycklig när du sa det du sa till mig."

"Haha. Om något sånt är allt som krävs för att göra dig lycklig så kan jag säga om det när du vill."

"Menar du det? Så om jag känner mig deprimerad igen, kommer du då säga något för att muntra upp mig igen?"

"Självklart. Om du mår bättre bara av att jag säger något till dig så är det klart att jag gör det om igen."

"Ah......un. Det är ett löfte."

Den tysta Hotaka visade mig ett leende som påminde om en stor blomma.

När jag såg det leendet blev jag verkligen lycklig att jag valt att prata med Hotaka den dagen.

Efter det fortsatte vi tala med varandra tills elevhemmets vaktmästare kom och sa till oss att det var dags att släcka lamporna, så vi var tvungna att gå tillbaks till våra rum.

"Okej, låt oss båda göra vårt bästa inför {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}."

"U-un."

När jag tog farväl framför trappuppgången, gick Hotaka upp några steg innan hon vände sig om igen.

"E-err, Kokonoe-kun. J-ja-jag har en begäran............!"

"Begäran?"

<nowiki>*</nowiki>Bun*<nowiki>*</nowiki>Bun* Hotaka nickade våldsamt.

"J-jag vill att du använder mitt förnamn. Mi-Miyabi......! A-alla mina vänner kallar mig det.........! De-det är därför, därför............"

"Jag förstår. I så fall får du gärna kalla mig Tooru."

"Ah............u-un."

"Då ses vi imorgon, Miyabi."

"God natt, To-Tooru-kun............"

Miyabi vinkade med ett leende innan hon började gå upp för trapporna lätt.

Till och med hennes rygg såg ut att vara på bra humör.

"Jag är tillbaks."

"Vad gjorde du ute så här sent, Miyabi?"

Tomoe flyttade sin blick från boken hon läste, och kollade på Miyabi som nyss kommit tillbaks.

"Mu.........?"

"Vad är det?"

"Nej, jag tyckte bara att du såg ut som om något bra har hänt."

"Eh!? J-jag tror inte att det har hänt något särskilt dock............"

Miyabis kinder var röda, och hon verkade vara uppspelt.

Tomoe förstod så klart direkt att något hade hänt.

(Om hon själv säger att inget har hänt så vore det nog okänsligt att fråga mer.)

Tomoe ledde smått medan hon vände tillbaks blicken till sin bok.

Men egentligen tänkte hon på sin rumskamrat som nyss kommit tillbaks.

Efter antagningen hade Miyabi varit orolig om hon skulle klara av träningen, och hennes uttryck var alltid mörka.

Men, en dag blev hennes psykologiska tillstånd plötsligt positivt.

Eftersom de alltid var tillsammans så var Tomoe så klart den första som märkte det.

(Men, jag skulle ljuga om jag sa att det inte stör mig.)

Tomoe tänkte det när hon kollade på Miyabi som låg i sängen på bra humör.

Efter en stund släcktes lamporna, och ljudet av Tomoes lugna andning kunde höras från den nedre sängen.

Miyabi, som låg i den övre sängen, hade dock inte somnat än.

Hon borde ha varit trött, men hon kunde inte sova när hon tänkte på det som hade hänt nyss.

(Tooru-kun............)

Hon började le varje gång hon tänkte på Tooru.

Fram tills nu hade Miyabi alltid haft svårt med det andra könet.

Men Tooru var annorlunda.

Han hade inte skrattat åt Miyabi, och han hade till och med hjälpt henne att ta sig framåt.

(Jag hoppas att morgondagen kommer snart...............)

När hon tänkte det började hennes hjärta slå snabbare av någon anledning.

Miyabi visste fortfarande inte varför hon drogs till Tooru.

<noinclude>

==Orförklaringar==
<references group="1e"/>

{{SimpleNav}}
</noinclude>

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 5

2016-04-12T07:54:44Z

Iron Tarkus:

==Kapitel 5 『Det är ett löfte』==

===Del 1===

Efter att vi hade registrerat oss som en 《Duo》, och berättat det för Tachibana och de andra under middagen---------

Gick jag och Julie tillbaks till vårt rum i elevhemmet, och efter en stund hände följande.

"Tooru. ...............ska du ta ett bad?"

"Hn? Du kan bada först som vanligt, Julie."

"..............."

Julie skakade lätt på huvudet, och ''hon fortsatte prata.........av någon anledning med rodnande kinder.''

".........Ska du inte bada tillsammans med mig?"

"Buu---!?"

Jag spottade ut äppelteet.

"Ju-Ju-Jul-Julie------------------!?"

Julie sa något explosivt som om det vore naturligt, och jag blev inte annat än chockad.

<nowiki>*</nowiki>Titt*............*Titt*..................

Julie flyttade nervöst sina ögon mellan mig och golvet.

(Ba-bada tillsammans? Alltså båda oss i badkaret tillsammans, båda oss nakna--------------nej nej nej det är inte bra! Åtminstone med badkläder..................Vi har inte ens några! ...............nej nej nej det är inte det som är problemet!!)

Mitt huvud var i kaos, och jag bestämde att det var bäst att fråga henne direkt.

"D-du Julie...........jag kanske hörde fel...............frågade du mig nyss ifall jag skulle bada tillsammans med dig...............?"

"...............Jaa---"

<nowiki>*</nowiki>Chirin*, bjällrorna ringde när Julie nickade.

Som förväntat var hennes kinder fulla med blod, och hon verkade förstå vad det var hon själv sa.

"Va-varför säger du plötsligt något sådant............?"

Jag kunde inte dölja mitt skakande när jag frågade henne, och svaret jag fick var oväntat.

"För att skolans regler säger att vi måste spendera så mycket tid som möjligt tillsammans med vår 《Duo》, och vi ska komma varandra så nära som möjligt."

(Nu när hon säger det så blev vi faktiskt tillsagda det tidigare.)

"Nej nej nej, även om det är en skolregel behöver vi inte följa den så noggrant!"

"Är det så?"

"Aah. Och förresten, stör det inte dig att bada tillsammans med en kille?"

"....................."

Julie kollade generat ner mot golvet.

Efter en kort stund riktade hon sina ögon upp mot mig.

"Det är pinsamt men, ''Tooru är speciell'', så------------"

"---------!?"

Den meningen överklockade min hjärna än en gång.

Missförståndet första dagen---------kärlek vid första ögonkastet, har det blivit verklighet efter den här veckan?

(N-nej, jag kan inte kalla det kärlek vid första ögonkastet om det har gått en vecka. Vad kallar man det här? att bli kär på vanligt vis? Nej, jag bad henne bli min 《Duo》, men jag menade det inte på det här viset!!)

Och, medan jag var förvirrad------------

"Tooru.........påminner mig om min pappa........."

"Hahaha, jaha, pappa............Me-men du borde ge upp på badet, det blir bara en massa problem."

"Jaa---, jag förstår."

Efter flera komplikationer verkade det som om vi äntligen kunde släppa ämnet.

Efter det gick Julie in i badrummet, och jag som lämnades kvar i rummet suckade.

(Det där var förvånande............jag trodde inte att hon skulle ta skolans regler så bokstavligt............)

På ett vis är hon väldigt ärlig, men man kan också säga att hon är en riktig fårskalle.

(..................Om jag bara hade nickat nyss, så skulle jag nu kunna vara..................)

Jag skakade huvudet för att bli av med den inbillningen.

Och senare------

Strax efter att jag själv kom ut ur badet insåg jag att problemet fortfarande inte var helt löst.

"Okej Tooru, det börjar bli dags att sova."

"..........................."

"Tooru?"

Julie la undrande sitt huvud på sned.

Dock var det jag själv som hade de större frågan.

''Eftersom Julie av någon anledning var i min {{furigana|futon<ref group="1e">https://sv.wikipedia.org/wiki/Futon</ref>|säng}}.''

"Ska inte du sova?"

"Jo, jag tänker sova, men..........."

Det var under den andra kvällen som vi bestämde att jag skulle använda den {{furigana|undre sängen|våningssäng}} och att Julie skulle använda den övre.

Trots det bäddade Julie ner sig i den nedre sängen.

"Du Julie, jag kan ha missuppfattat men, tänker du sova tillsammans med mig............?"

"Jaa---. Eftersom vi är en 《Duo》."

".................."

Oavsett vad jag sa tidigare, trodde jag aldrig att det skulle utvecklas till det här.

"Jag tänker fråga bara utifall att men, vad har du för åsikter om att dela en säng med mig?"

"Där hemma var jag alltid tillsammans med mamma så, jag känner mig ensam när jag sover själv."

Julie såg först nedstämd ut, tills hon visade ett litet leende.

"Därför är jag väldigt glad att kunna sova tillsammans med min 《Duo》, trots att det är pinsamt."

"Jag-jag förstår........."

Det var andra gången jag såg Julies leende, och det hindrade mig från att säga emot.

(Julie verkar se mig som en fader-liknande figur, och hon har nog inga andra avsikter.)

Hon sa att det gjorde henne glad, och det gjorde även mig lycklig att hon litade på mig.

(Om Julie är glad så...............vänta, nejnejnej, det är ett nej, oavsett hur mycket jag tänket på det.)

Jag fick tillbaks mitt vett, och jag skyndade mig att rätta till mina varierande tankar.

"Nej Julie det kommer inte gå. även om vi är en 《Duo》 så är vi fortfarande man och kvinna. Vi kan inte............"

Men när jag sa det till henne så---------

<nowiki>*</nowiki>Stirr*-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------.

Julie stirrade rakt på mig med ögon som en bortkastad hundvalp.

"Bara för idag, okej..............."

"Jaa---♪"

(De-det här är bara för att Julie sa att hon kände sig ensam! Och det är bara i en dag! O-och jag sa att jag skulle bli hennes styrka som hennes 《Duo》.)

Jag upprepade flera ursäkter för att lura mitt eget hjärta, och jag bäddade ner mig i sängen som knappt var stor nog för två personer.

Och så klart, låg Julie bredvid mig.

"God natt, Tooru."

"Go-god natt, Julie........."

Min röst skakade av nervositet.

(Jag får vara försiktig och inte röra henne.............allt kommer nog lösa sig om jag bara ligger tyst i hörnet. Om jag gör det kommer ingenting att hända!)

Trots att jag tänkte det kunde jag inte lugna ner mig ett dugg

Doki Doki Doki Doki Doki<ref group="1e">ljudet av hjärtslag</ref> Mitt hjärta slog som en väckarklocka.

Jag vet att Julie inte har några bakomliggande avsikter.

Och jag har så klart inte några avsikter att göra något.

(Ingenting! Ingenting kommer hända! Hon sover bara bredvid mig.)

---Men den tanken sprack i nästa ögonblick.

<nowiki>*</nowiki>Pitoo*

"!?"

Julie greppade tag i min tröja och la sitt huvud mot min axel.

"Julie, Julie!?"

"Tooru......är det okej om jag sover så här?"

"Eh, vänta, det är, nej, något är, uee......!?"

I mörkret var Julies röst lugn i kontrast till min som hade panik. Eller snarare------

"Så här, det känns som om jag är tillbaka i tiden............"

Som om hon mumlade. Julie pratade med en tyst och ensam röst.

"Det känns som om pappa kom tillbaks..............."

".........err, hur är det med Julies far?"

"..................han gick bort för några år sen."

"Åh......förlåt........."

"Nai. Du gjorde inget fel."

Jag vet inte varför jag jämförs med Julies far.

Men, mina känslor ändrades lite.

"Du Julie. Jag är inte Julies far men............om du vill kan vi sova tillsammans så här igen framöver............"

"Ah......Tooru..............."

"Me-men inte varje dag. bara när Julie känner sig ensam, okej?"

"Jaa---------!"

Även i mörkret visste jag att Julie nickade sitt huvud, och jag hörde hennes glädje i hennes röst.

"Tooru, tack så mycket."

<nowiki>*</nowiki>Gyuu*

Julie kramade min arm.

"!?"

"Jag är väldigt lycklig."

(<nowiki>~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~</nowiki>!!)

Julies mjuka bröst trycktes mot mig, och hennes sköna doft gjorde att det tog allt jag hade för att inte skrika rakt ut.

Inatt---------

Julie höll fortfarande i min arm efter hon somnade, så jag låg vaken utan att kunna sova tills det var morgon. På så vis tog veckan slut, och det var måndag morgon.<ref group="1e">Originalförfattaren verkar ha skippat söndagen. Detta är inte ett översättningsfel.</ref>

Efter klasstiden på morgonen var jag i låg anda av fruktan för den annalkande engelskalektionen.

I kontrast var Tsukimi-sensei som vanligt på topphumör.

"Hej allihopa ♥ Lyckades ni alla hitta en lämplig 《Duo》♪ un un~☆ Okej okej, nu när ni har nya partners är det dags att byta sittplatser så alla får sitta bredvid sin 《Duo》♪ .........hn?? Nämen, jag ser att några av er har valt er tillfälliga rumskamrat som partner."

"Vi var kompatibla."

Tsukimi-sensei kollade mot mig, och jag gav henne ett ärligt svar, men hon------

"Va-vad! Kompatibla på vilket sätt? På vilket sätt?"

"Personlighet."

"Bara det."

Tsukimi-sensei frågade besviket medan hon missnöjt sänkte ögonen.

(Vad för svar hade hon förväntat sig?)

"Hur är det då med de två vännerna som sitter framför Kokonoe-kun?"

"Vem skulle vilja vara en vän till den här muskel idioten!"

Toras 《Duo》 var Tatsu. Eftersom jag parade ihop mig med Julie lämnades han med den enda andra personen som inte hade registrerat en 《Duo》, Tatsu.

(Förlåt mig, Tora.........)

"Hnmou---, Tora-kun, det där är inte hur du borde prata med din Sensei. Jag kommer behöva lära dig lite hyfs~☆"

"Jag vägrar."

"Så där kan du inte bete dig............äsch. Okej, om vi nu går vidare; eftersom alla nu har valt sin 《Duo》 kommer vi nästa vecka att hålla en träningsmatch med 《Blaze》------------{{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}♪"

Större delen av klassen blev chockad och började göra uppror.

Vi hade hört att det skulle tillkomma matcher med 《Blaze》, men ingen hade trott att det skulle vara så här snart.

"Un un. Jag förstår hur ni alla känner. Jag blev lika överraskad när den där glasögonormen berättade samma sak för min klass...........ah, berätta inte för Mikuni-sensei att jag kallade honom det okej. Det är en hemlighet-☆"

Det verkar som om hennes lärare hade varit Mikuni-sensei.

"Okej, jag kommer nu förklara reglerna runt {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}, så spänn era öron och lyssna-☆"

Medan hon sa det satte Tsukimi-sensei sina händer på huvudet för att imitera kaninöron.

Trots att hon redan hade ett hårband med kaninöron, gör hon det här med flit för att det ska se ut som om hon har fyra kanin öron?

"Först och främst, schemat---lördag nästa vecka------alltså är det dagen före GW<ref group="1e">Golden Week. Flera japanska högtider som inträffar under en vecka.</ref>. Vi kommer göra det innan lovet börjar, så även om någon hamnar i sjukhus så behöver ni inte oroa er för att missa något♪"

Det lät inte bra.

"Det kommer börja klockan 5, och sluta klockan 7; alltså kommer det pågå i två timmar. Signalen kommer vara klocktornets bjällra------. Och området kommer vara hela norra blocket.---"

"Norra blocket, alltså, här------------kommer vi kunna vara inuti skolan också?"

Tsukimi-sensei nickade och räckte upp tummen som svar på min fråga.

"Svaret är ja ♥ Varje 《Blaze》 har sina egna speciella attribut, så vi ger er alla chansen att tänka ut strategier för att matcha det. När ni slåss är det viktigt att ta terrängen i åtanke för att få ett övertag♪"

Det verkade som om det här skulle simulera en verklig strid så mycket som möjligt.

(Det som återstår är motståndarna.)

Av det jag sett under första veckan så är det Julie som står ut mest när det gäller ren skicklighet.

Men eftersom Julie är min 《Duo》 kommer jag inte slåss mot henne, och den näst starkaste motståndaren skulle nog vara Tachibana, följt av Tora, Rent styrkemässigt Tatsu, en kille som heter Kigami som har erfarenhet inom kampsport och en annan kille som heter Izumi som har mycket erfarenhet inom sport, och han har bäst förmåga att samarbeta i hela klassen.

(Om jag skulle gissa, tror jag att jag kommer möta---------)

"Okej okej, jag vet att ni alla vill veta vem er motståndare kommer vara............okej------♪"

Tsukimi-senseis leende täckte hela hennes ansikte och hon räckte upp sina armar i luften innan hon glatt sa.

"'''Alla''' är er motståndare ♥"

På den dagens lunchrast.

Jag, Julie, Tachibana, Hotaka, Tora och Tatsu gick till matsalen för att äta tillsammans.

Men när ämnet angående {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} kom upp suckade Hotaka dystert.

"Haa............vi har nyss bestämt vår 《Duo》 och ändå..............."

"Jag tror att det är just för att vi nyss har valt, Miyabi."

"Jag håller med Tachibana. Det har mening för att det händer just nu."

När jag höll med om det Tachibana sa, nickade Tora bredvid mig.

"De vill nog att vi ska få erfarenhet om en riktig strid så snart som möjligt. På lektionerna får vi lära oss om hur en 《Duo》 bör röra sig och agera, men det är meningslöst om inte kroppen får en chans att vänja sig vid det."

"Så vi ska vänja oss istället för att bara lära oss alltså."

"Fuun. Tidsperioden och storleken på slagfältet kommer göra det svårt att förutspå vad som kommer hända, och det kommer vara mer som en äkta strid."

"Tidsperioden? Nu när du säger det så kommer det vara ganska sent."

"30 minuter efter starten kommer solen börja gå ner, och mot slutet kommer det vara helt mörkt, och det kommer bli väldigt svårt att se något."

"Fuun."

Att kunna se tydligt är väldigt viktigt för mig.

Eftersom min 《Blaze》 är en 《sköld》, måste jag blocka min motståndares attack och komma nära, att slåss i mörker skulle inte vara bra för mig.

Men det är även en sådan situation jag önskar mig.

Att kunna ta chansen till vinst trots att oddsen är mot mig, är hur jag tror att man blir starkare.

"Så pass, det finns så många anledningar............jag förstår det men, vore det inte bättre att göra det här efter vi har blivit mer vana med vår 《Blaze》..............."

Vi har fortfarande inte fått några lektioner på hur man använder sin 《Blaze》.

Men även om det inte finns lektioner så betyder inte det att man inte kan träna med sin 《Blaze》.

"Miyabi. Det här kommer inte vara som antagningsceremonin där man åkte ut om man förlorade; så du behöver inte göra mer än ditt bästa. Efter skolan idag kommer vi även få tillåtelse att använda vår 《Blaze》, så du kommer få en chans att långsamt vänja dig."

Precis som Tachibana sa, kommer vi från och med idag och fram till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} få tillåtelse att manifestera vår 《Blaze》 innanför skolans område så länge vi skickar in en ansökan.

Troligtvis, nej definitivt, kommer alla våra klasskamrater börja träna med 《Blaze》 efter skolan idag.

Det viktigaste att notera här, är att det inte är förbjudet att ''observera de andras träning'' utan tillåtelse.

Det stod information om alla elever i listan vi fick av skolan tidigare, men jag lästa aldrig riktigt igenom den.

För även om jag vet vad de har för vapen, kan jag inte förutspå hur de kommer använda dem. Därför är det mycket bättre att faktiskt se folk träna.

Man kan påstå att rent informationsmässigt har {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} redan börjat.

"Ärligt, det här kommer bli jobbigt........."

"Fuun. Ditt ansikte säger annorlunda, Tooru."

"Det gäller oss båda."

Jag såg fram emot att kunna ha matcher mot starka motståndare.

Det är nog bara på grund av min personlighet, och därför kan jag inte göra något åt det.

""Kokonoe-kun, och Tora-kun också, ni två ser så ivriga ut............Är det för att det finns ett pris.........?

"Det paret som får bäst betyg i {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} kommer få en chans att öka sin 《Level》 utan att behöva vänta till slutet av terminen."

För att nå en hög 《Level》 är det bäst att undergå 《Sublimations Ceremonin》 så många gånger som möjligt.

Men det var inte allt---------

"Det är inte bara för prisets skull, men jag kommer så klart inte förneka att det är en del av anledningen."

Jag svarade Hotaka, och riktade min blick mot Tora.

"Fuun. Det har gått ett och ett halvt år sen vi sist hade en allvarlig match."

"Aah. Bli inte utslagen innan jag får tag på dig, okej?"

"Det är vad jag tänkte säga."

Vi båda ledde utan fruktan, och vi slog löst ihop våra knytnävar.

"E-err..............."

"Fufu, det här är kanske ett förhållande som Miyabi inte förstår sig på. Men vad sägs om att vi också arbetar hårt så vi inte förlorar mot de här två, Miyabi?"

"U-un............men jag kanske bara blir en börda..............."

"Det är okej. Det stämmer att Miyabi just nu är svagare än de här två. Men i så fall behöver vi bara göra en plan för att begrava den svagheten. Och än viktigare, glöm inte att du har mig so partner. Det här är inte en en mot en strid, utan en strid tillsammans med din 《Duo》."

Tachibana verkade inte heller vilja förlora.

"------《Duo》............"

"Vad är det, Tooru?"

"Jag kom bara att tänka på en sak angående 《Duo》. Jag undrar vad det var som Ordföranden pratade om förut när hon sa 《Absolute Duo》............"

Jag hade hört ordet två gånger, när jag fick 《Lucifer》, och under ingångsceremonin.

"Fumu. Jag undrade samma sak och kollade i skolans broschyr tidigare, men det ordet nämndes inte. Det har troligtvis något att göra med 《Duo》 systemet, och eftersom ordföranden personligen tog sig tid att be att vi skulle uppnå 《Absolute Duo》 måste det vara något viktigt.................."

"Fuun. Bevisar inte det här att hon bara ser oss som {{furigana|levande experiment|försökskaniner}}?"

"En försökskanin...?"

Julie höjde sina ögonbryn då hon hörde Toras sarkastiska kommentar.

"Ah, ursäkta honom, Julie. Det är inte kul att bli kallad en försökskanin men------"

"Nai. Det är inget problem alls.................."

"Vad var det då du reagerade på?"

"Kaniner. Jag tycker om kaniner, men jag gillar hamstrar ännu mer."

Julie sa något helt ur sammanhang, och det fick mig nästan att ramla ur min stol.

............Tatsu hade pratat i sin egen takt och skrattat under hela lunchen, så vi lämnade honom ur samtalet.

"Tooru, det börjar bli dags att sova."

Julie satt tyst på min säng och såg liten ut.

Ifall Julie hade en svans skulle den nog göra stora svängar fram och tillbaks. Så kändes stämningen.

"..................Menar du tillsammans igen?"

"Jaa---♪"

Jag började bli snurrig när jag såg Julies nickande figur.

"Okej då, god natt, Julie."

"God natt, Tooru."

Mitt hjärta slog helvilt på samma sätt som dagen innan, och jag försökte lugna ner mig så att inte Julie skulle märka något.

Lamporna var släckta, och vi låg sida vid sida i sängen.

(Uh! I-Igen.........!!)

Naturligtvis greppade Julie tag i min tröja, och än en gång somnade hon i den ställningen.

Och än en gång kunde inte jag sova på grund av det.

Men den här gången kände jag mig lugn.

Det var kanske för att det här var andra gången, men mer än så---------

(Otoha...............)

Julies sovande figur påminde mig om min avlidne syster.

När jag var liten brukade jag sova tillsammans med henne.

"Hn........."

Jag la en hand på Julies huvud och strök lätt hennes hår.

Julie är inte Otoha.

Men trots det kände jag att nostalgin värmde mig.

Men------

<nowiki>*</nowiki>Tätt*

Min arm blev åtklämd igen ikväll, och jag blev påmind om att Julie inte var min syster.

(I-igen, mjukheten blir! De trycks mot mig! Uwah, ä-ännu hårdare! G-gör inte så här mot mig, Julie---------------!!)

Och än en natt gick jag utan sömn.

Veckan tog slut, och det blev helg.

Inför {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} var jag och Julie i gårdsplanen idag igen, och vi hade en övningsmatch med 《Blaze》.

Det fanns många som tänkte ut taktiker eller övade kombinationsattacker, men jag och Julie var mer fokuserade på att lära känna varandras stilar.

Vi utbytte näve och svärd. Spelet om försvar och anfall fortsatte.

Men snart kunde man se åt vilket håll matchen var på väg.

Julies extremt snabba attacker försatte mig gradvis i större och större knipa.

(Kuh, det är inte bra om det här fortsätter. Jag skapar lite avstånd till att börja med...............!)

Och i det ögonblicket jag backade undan.........

"---------!?"

Mina ögon spärrades upp av förvåna när jag såg 《Svärdet》 som flög mot mig.

Hon kastade 《Svärdet》 som var hennes egen 《Själ》---------Jag lyckades knappt skydda mig själv från den överraskande attacken men.............

"Schack matt."

Matchen avslutades då det andra 《Svärdet》 hastigt placerades framför min hals direkt därefter.

"Jag förväntade mig inte att du skulle kasta 《Svärdet》."

"Jag har två, så jag tänkte att det vore okej att kasta ett av dem."

Jag förvånades av Julies kreativitet------eller kanske galenskap.

Eftersom hon är självlärd har hon ingen begränsad stil, och det gick inte bättre för mig oavsett hur många gånger vi slogs.

"Ska vi ta en liten paus?"

"Jaa---"

Julie avslutade träningsmatchen med en bugning, och atmosfären runt henne försvann helt.

Hon gick från att vara en vildsint krigare till att vara en liten, lugn och tystlåten flicka.

Det var som om hon inte var samma person.

Det måste vara för att hon lägger ner otroligt mycket koncentration på striden.

(Nu har jag förlorat fyra gånger i rad............vi var åtminstone jämnstarka när vi tränade utan vapen............)

Jag må ha blivit överväldigad första gången, men i slutändan är jag tränad i att slåss utan vapen, så om vi hade en vapenlös match nu så skulle det troligtvis vara jämnt mellan oss.

Men när det gäller 《Blaze》 träning förlorar jag mot Julie nästan varje gång.

Julie var otroligt snabb till att börja med, och hennes räckvidd ökas när hon håller sina vapen. Eftersom hon har två svärd och är självlärd är det nästan omöjligt att förutse hennes attacker.

(Om inte jag blir starkare så.........)

"Tooru."

"Vad är det, Julie?"

"Vad sägs om att använda din sköld annorlunda och fokusera på anfall och försvar separat?"

"Vad menar du?"

Jag förstod inte vad Julie försökte antyda, och när jag frågade bad hon mig sträcka fram min hand.

Jag gjorde som hon sa, och hon använda sin högerhand för att knuffa undan min arm, och sen------

"{{furigana|1|Ai}}"

Samtidigt rörde hon sig framåt, och hon ställde sig precis framför mitt bröst.

Hon var så nära att hon nästan knuffade mig.

"{{furigana|2|Tou}}------och, så här."

Julie kollade upp mot mig efter hon sa det.

"...................................."

Henne ansikte är så nära.

............det här korta avståndet, det är nästan som om hon är på väg att kyssa mig---------

(Vänta lite, vad är det jag tänker!?)

"Jag gick för nära, det här kanske är bättre."

Julie tog ett halvt steg bakåt utan att lägga märke till mitt sinnestillstånd.

(Du var verkligen för nära............)

"S-så vad var det där.........?"

"Det var ett exempel på hur Tooru kan gå nära efter att han blockar en attack, men du är fortfarande sårbar medan du går fram. Risken är hög, men om du kommer nära kan du attackera med {{furigana|Åskgudens Hammare|Mjölner}}."

"{{furigana|Åskgudens Hammare|Mjölner}}?"

"Det här."

Julie tog en ställning som om hon skulle skjuta pilbåge.

"...............men vad är det för namn?"

"Det är vapnet som guden Tor använder."

"......så pass........."

Av någon anledning hade Julie namngett min attack.

Det åsido, jag försökte lugna ner mig själv, och jag insåg att det Julie sagt påminde mig om något.

"Under ett svärds klinga finns helvetet, men tag ett steg framåt och du kommer finna dig i paradiset............"

"------?"

Julies huvud lutades, och <nowiki>*</nowiki>Chirin* som vanligt kunde hennes bjällror höras.

Det är ett ordspråk som en viss samuraj en gång använde. Det har samma betydelse som taktiken Julie nyss beskrev.

Att studera motståndarens andning och gå fram till hans bröst i samma ögonblick som han anfaller, och på så vis attackera och blockera samtidigt.

Att gå framåt ökar risken, men det är lättare att blocka en attack på nära håll.

Och efter jag blockar attacken kommer jag ha ett tillfälle för motanfall, precis som Julie sa.

"Tack för rådet Julie. Förlåt men, vill du hjälpa mig att träna på det?"

"Jaa---"

Julie nickade och ledde smått innan hon skapade avstånd mellan oss.

Efter att vi parade ihop oss som en 《Duo》 visar Julie ibland sitt leende.

Jag tog det som ett bevis på att hon litar på mig, och trots att jag inte säger det högt så gör det mig väldigt lycklig.

"Är du beredd, Tooru..................!?"

Men, att läsa av mönster i motståndarens andning är lättare sagt än gjort. Det är inte något man kan bemästra på bara en dag.

"Vad är det, Tooru?"

"Det kanske är möjligt om jag kan göra det till en situation där det är lättare att läsa av andningsmönster, men det här är fortfarande väldigt svårt..............."

"Vi får fortsätta försöka."

Julie knöt ihop båda sina händer bestämt.

"Aah, jag håller med."

Det är svårt att säga om jag kommer hinna bemästra det innan {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}.

Men trots det gjorde jag det till ett mål, och vi kunde nöjt avsluta dagens träning trots att jag inte gjort några större framsteg.

"Ah..................Ko-Kokonoe-kun, Julie-chan. Kom ni nyss tillbaks?"

"Jaa---. Är Miyabi på väg ut?"

"U-un............"

När vi kom tillbaks till elevhemmet stötte vi ihop med Hotaka, och vi bytte av varandra, för det verkade som om hon var på väg ut.

"Förbereder du fortfarande inför {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}?"

"Eh? Ah, något åt det hållet............"

Som Tachibana hade sagt tidigare, verkade det som om de skulle kolla runt i skolans område för att få ett geografiskt övertag.

"Så pass. Solen är på väg att gå ner, så var försiktig."

"Kämpa, Miyabi."

"Un.........Tack, Kokonoe-kun, Julie-chan."

Hotaka nickade mot oss och joggade ut.

"Hon arbetar verkligen hårt, den där Hotaka."

"Vi kommer inte kunna ta det lugnt heller."

Julie knöt ihop sina händer, som om hon plötsligt hittat ny motivation.

Men det såg konstigt ut eftersom hennes uttryck inte ändrades, och jag råkade fnissa lite, och Julie la huvudet på sned och kollade frågande mot mig.

"------?"

Det är fyra dagar kvar till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}------------klockan som signalerade slutet på andra timmen ringde, och suckar läckte ut ur alla i klassrummet.

"Haa...............det är äntligen slut.............."

Även om de säger att skolan är centrerad runt stridskonst, så finns det så klart vanliga ämnen också.

På mornarna har det bestämts att vi ska ha vanliga lektioner i klassrummet i två timmar.

Och dagens ämne var, engelska............

Efter lektionens slut lade jag mig ner på bänken, och alla samlades runt mig.

"Fuun, vad ska du ta dig till om du ser ut så här redan nu? Vi har bara börjat."

"Om japanska människor talar japanska så är väl det okej..............."

"Errr, är det inte bättre att kunna tala engelska, Kokonoe-kun...............?"

"Precis som Miyabi sa. Det är viktigt att vi lär oss andra språk eftersom vi kanske kommer skickas till andra sidan havet efter vi går ut härifrån. De sa det under första lektionen. Haa..............."

".........Lättare sagt än gjort, jag har alltid varit dålig på engelska."

"Ahaha.........egentligen är jag också dålig på det........."

"Haa.........jag håller med, det är faktiskt jobbigt........."

"Fuun, varenda en av er är patetiska."

"""................"""

Tora, som har utmärkta betyg, sa bara en mening, men ingen av oss hade något svar.

".................Nu när jag tänker på det så har Julie lätt för engelska. Är det ditt hemlands officiella språk?"

"Nai. Det är ett språk som liknar engelska, men det är inte samma språk."

"Fumu............så betyder det att Julie kan tala tre språk?"

Julie svingade sitt huvud mot Tachibanas fråga.

"Det är sex olika språk."

""""Sex!?""""

Till och med Tora chockades av det stora antalet, och våra fyra röster lades ovanpå varandra.

"Gimles språk, Japans språk, engelska------och tre andra språk från norra Europa."

"De-det är helt otroligt........."

"De skandinaviska språken är ganska lika Gimles. Engelska lärdes ut i min skola och mamma lärde mig japanska. Däremot är det en annan fråga när det gäller litteratur............"

Julie hade visst svårt att skriva i språk som inte var hennes modersmål eller engelska.

Hon hängde sitt huvud besviket, trots att det var otroligt att hon kunde tala så många språk.

"Ju-Julie-chan. Nästa gång, är det okej om jag frågar dig om sakerna jag inte kan?"

"Jaa---. Om det är något som jag kan göra så hjälper jag gärna till."

"Är det okej om jag också frågar dig ibland.........?"

"Jag också, kan jag be dig om hjälp............?"

"Fuun. Jag skulle kunna hjälpa dig, Tooru."

"Nej, med tanke på Toras personlighet kommer det definitivt bli spartanskt och jobbigt, så jag tackar nej."

"..............."

"Just det, Julie. Förlåt om det är plötsligt, men det fanns en grej som jag inte förstod från lektionen nyss. Kan jag fråga dig om det?"

"Jaa---. Vad var det för något?"

Julie nickade och öppnade sitt eget anteckningshäfte.

Där hade hon skrivit vacker kursiv engelska, och---------mystiska hieroglyfiska ord.

"Vad är det här?"

"............japanska."

Julies ögon riktades skamset ner i bänken.

"Uu.................."

''Att röra Julies smala vita ben'' är ganska---------nej, det är väldigt känslo-inducerande.

"Tooru?"

"A-aah........."

Julie lutade förundrat sitt huvud, men jag sa att det är okej och jag rörde hennes mjuka hud och händer.

(Hon är så mjuk............vänta, vad är det jag tänker!!)

Detta var en del av en lektion.

Det är två dagar kvar till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}, och himmelen täcktes av trista gråa moln.

Fjärde lektionen, vi var i klassrummet och lärde oss första hjälpen---------vi övade på att applicera förband.

Efter att ha blivit visade flera sätt att applicera förbanden fick vi tillfälle att öva på vår 《Duo》 men---------------

(Även om det är en del av lektionen...............)

Som förväntat var det inte enkelt att röra vid en tjejs bara fötter.

Tack vare det slog mitt hjärta fortare än vanligt.

"Ah.........Tooru, du glömde ett steg."

"Va? Är det inte så här.........Buh!?"

Jag lyfte mitt huvud, men när jag rörde min blick från hennes ben till hennes ansikte fick jag panik.

Eftersom hennes kjol hade vikts upp farligt mycket.

"------?"

Jag riktade mina ögon hastigt ner mot hennes ben igen, och jag skakade på huvudet för att försöka glömma bort det jag såg.

(Ho-hon är så försvarslös. Det här är bara för mycket...............!!)

Det här var inte första gången jag tänkte det. Julie brukar gå lättklädd i rummet när det är varmt, och hon är inte rädd för att föra sitt ansikte nära mitt. Julie är ganska försvarslös när det gäller killar.

Och det är inte som om hon aldrig känner att något är pinsamt, eftersom jag såg henne rodna när jag råkade se henne byta om............

(Jag har verkligen ingen aning hur hon tänker.........nej, men jag kan nog vara säker på att hon ser mig som en fader-figur.)

"Tooru?"

"Ah, fö-förlåt. Jag försökte komma ihåg hur jag skulle göra det här---------Buh!?"

Jag försökte kolla på Julies ansikte, och jag gjorde samma misstag igen.........

Efter en stund började alla bli färdiga, och Tsukimi-sensei klappade ihop sina händer *Pan**Pan*, och hon gav oss nästa instruktion.

"Okej-------, nu kan ni gå vidare och göra samma sak med en annan person som inte är er 《Duo》---♪"

(Tack och lov..................Det är verkligen uttröttande att göra det här med {{furigana|en tjej|Julie}} som partner...........)

Jag suckade lättat efter att ha hört Tsukimi-senseis enstaka mening, och jag hörde Hotaka ropa på Julie.

"Ju-Julie-chan. Ska vi två göra det tillsammans.........?"

"Jaa---. Jag litar på dig, Miyabi."

(Jag gör det väl med Tora------)

"Vänta, va? Var är Tora?"

Tora, som hade suttit nära mig. var försvunnen, och jag kunde inte hitta honom även när jag kollade runt i klassrummet.

"Vad är det du säger, Kokonoe? Tora och Tatsu blev utslängda ur klassrummet för att de bråkade högljutt med varandra. Märkte inte du det?"

Tachibana såg ut som om hon redan hade tröttnat på mig, och jag kunde bara svara med ett snett leende.

Det verkade som om jag var ännu mer nervös än jag hade trott.

(I så fall får jag väl öva med någon annan............)

Jag tänkte det, men alla andra killar hade redan parat ihop sig.

De ända som var kvar var alltså------

"Det ser ut som om alla andra har parat ihop sig redan. Vad sägs om att vi två gör det här tillsammans, Kokonoe?"

"Eh, a-aah............"

Eftersom jag hade en tjej som partner igen skulle jag säkert känna mig nervös även efter lektionens slut. Jag suckade---------och snart därefter insåg jag att det var värre än så.

"Vad är det, Kokonoe? sätt igång och börja nu."

(Äv-även om du säger det så.........)

Nästa instruktion beskrev hur man lindar förband när axeln har gått ur led, men det här var mycket svårare än vad jag trott.

Linda först runt armen, och sedan ett varv runt bröstet------denna process upprepas flera gånger, men............det innebär att mina händer var farligt nära vid att röra utbuktningarna vid hennes bröst.

Tachibana hade näst störst bröst i klassen, och det jag gjorde var mycket enklare sagt än gjort; därför kunde jag inte koncentrera mig ordentligt och jag tog i för hårt så att Tachibana fick svårt att andas.

"Haa, fuu, hn haaa............Kokonoe, hnn.........det är lite, hårt."

Som om inte det vore nog, så gjorde jag ett misstag i lindningen, och det fick förbandet att framhäva hennes bröst ännu mer; och tillsammans med hennes oregelbundna andning bildades en märkligt erotisk figur framför mig.

"Oya Oya? Kokonoe-kun. Tänka sig att du skulle göra något så här sjukt redan nu. Kunde du inte nöja dig med att göra det här normalt---?"

[[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 7.jpg|thumb]]

Direkt efter att jag insåg det, sa Tsukimi-sensei något helt onödigt.

"Vadå sjukt............?"

"Det kanske är din preferens men, om du nu vill binda ihop henne för att framhäva hennes bröst så får du allt göra det utanför lektionstiden, okej---?"

"---------!?"

Hon gav alla sin egen spekulation, och Tachibana insåg situationen hon var i------

"A-att du skulle ha nöja av att förolämpa någon på det här viset............Din skamlöse man!!"

"Det är ett missförstånd---------!!"

"Din skamlösa pervers------------!!"

Trots att jag försökte förneka det, vägrade Tachibana lyssna, och hon stormade ut ur klassrummet.

"Ahahahaha☆ det är bäst att du skyndar dig och springer efter henne, annars kommer missförståndet bli ännu värre, Kokonoe-kun♪"

"Vems fel tror du att det här är!!"

Jag skrek åt Tsukimi-sensei som stod och flinade med stängda ögon, innan jag jagade efter Tachibana ut ur klassrummet.

"Ooh, ungdom ungdom~☆"

Jag kunde höra hennes lyckliga röst från klassrummet.

(Aah Varför! Varför är den människan min klassföreståndare............!!)

Det blev kväll, och det började regna.

Tack vare det avslutade jag och Julie våran match tidigt och gick tillbaks till matsalen, men------

"Ah............Tachibana..............."

Efter middagen ville jag röra på mig lite mer, men jag hann bara halvvägs till träningsrummet innan jag såg Tachibana bland en grupp elever i elevhemmets lounge.

"Mu...............? ------------uh! Koko-Kokonoe-kun....................."

Efter att hon vänt sig mot mig började Tachibanas ansikte att rodna och hon blev uppspelt.

"J-jag är verkligen ledsen över det som hände i eftermiddags, Kokonoe. En sådan förolämpning inför alla------"

"Nej, det är okej. Och, bara utifall tänker jag säga det här, du behöver inte gå ner på knä. ............Förresten Tachibana, vad gör du här inne? Shogi<ref group="1e">Japanskt schack</ref>?"

I loungen fanns det TV, bord, stolar och soffor. Det var ett rum som var öppet för eleverna att kunna slappna av i, och det var fyllt med tidningar, manga och spel som täckte hyllor på väggarna, och det fanns även ett manga café som försåg eleverna med så mycket godsaker och drycker som de kunde önska sig.

I den loungen satt Tachibana med en bok i ena handen och hon hade en Shogi-bräda framför sig.

"Aah, det är Shogi problem."

"Är det intressant?"

"Fufu, det finns väl ingen anledning för mig att göra det om det inte vore intressant. Vill du också testa, Kokonoe?"

"Jag ger upp redan nu. Jag är inte bra på att använda mitt huvud."

"Fumu. Ja du framstår som sådan."

"...............du är också dålig på engelska dock."

"En-engelska är det enda jag är dålig på."

Det var sant, till skillnad från mig som är dålig på allt utom fysiska aktiviteter, så klarar sig Tachibana bra i alla ämnen utom engelska.

Men, än viktigare just nu var------

"Uh..............."

Tachibana korsade armarna medan hon kollade på mig, och hennes stora välformade bröst framhävdes då de vilade på hennes armar.

Mina tankar drogs tillbaks till eftermiddagens händelser, men personen i fråga, Tachibana, verkade inte inse något.

"Är det något fel, Kokonoe?"

"N-nej ingenting...............men jag är lite förvånad över att du tycker om Shogi."

"Jag kände att mina kinder blev varma, och jag bytte tillbaks ämnet till Shogi för att hon inte skulle märka något."

"Fufu, jag kommer från en viss kampsports dojo, och jag tränar för att en dag ta över den. Men lärlingarna där är nästan bara äldre män, och de spelar Shogi hela tiden som de inte tränar."

Tachibana stängde boken med ett varsamt leende.

"Det börjar bli dags för mig att gå tillbaks till mitt rum. förlåt om jag uppehöll dig."

"Oroa dig inte. Det var jag som gick fram till dig till att börja med."

"Okej, då ses vi imorgon."

Tachibana städade upp efter sig, och hon gick sedan ut ur loungen.

(Jag ska väl fortsätta till träningsrummet som planerat------------hn............?)

när jag gick ner för trappan till nedervåningen såg jag Hotaka.

Men hon försvann innan jag hann säga något.

(Hon såg ut att vara på väg ut. Jag undrar vad hon ska göra i det här regnet.)

Jag var ganska intresserad, men jag fortsatte till träningsrummet.

Och där glömde jag helt bort Hotaka, men---------

Ungefär en timme senare, när jag satt och läste en tidning efter att jag tränat färdigt, kom Hotaka tillbaks till elevhemmet.

...............det verkade inte som om hon tagit med sig ett paraply, för hela hon var dränkt i vatten.

"Hotaka. Var har du varit, du är helt dyngsur."

Nu var jag verkligen nyfiken, och den här gången hann jag ropa på Hotaka.

"Eh? A-ara.........Kokonoe-kun, vad gör du här.........?"

"Jag håller på att ta en paus...............så, Vad har Hotaka gjort?"

"Uu.........E-err..............."

Hotaka verkade ha svårt att säga det, då hennes blick flyttades mellan mig och golvet---------

Efter en stund svarade hon försiktigt.

"S-sprungit............"

"Så pass, sprungit alltså......"

Det var därför hon hade varit ute i en timme.

"Vänta, Sprungit!? Så här sent och i regnet, i mer än en timme!? Trots att du redan sprungit på lektionerna idag!?"

"U-un........."

"Ah.........men då, den gången------när jag och Julie gick förbi dig vid ingången och du var på väg ut, gick du ut för att springa då också............?"

"U-un........."

"Varför i hela friden..............."

"..........................E-egentligen var det då...............ha............haa......atchoo"

"Ah............förlåt, jag borde inte uppehålla dig."

Hotaka måste ha varit frusen om hon började nysa.

"Fö-förlåt. Är det okej om jag kommer tillbaks efter att jag har tagit ett bad?

"Ja, självfallet. Jag väntar här."

"Förlåt att du fick vänta, Kokonoe-kun. Förlåt att det blev så sent."

Det hade gått 30 minuter, och Hotaka, vars kinder var röda efter hennes bad, kom tillbaks till loungen.

"Jag satt och läste, så det.........gör inget........."

Jag vred på huvudet mot Hotaka, och jag lade ner tidningen på bordet, men------------

"Är det något fel, Kokonoe-kun?"

"N-nej......"

Det var kanske för att hon nyss badat, men hennes kläder---------hon hade på sig en tunn T-shirt som var genomskinlig, och hennes rosa underkläder var synliga------

<nowiki>*</nowiki>PAN!*

Jag slog mina kinder med båda händerna för att sluta tänka på det.

"Hyaa!? ............Va-vad gör du, Kokonoe-kun?"

"Nej, jag försökte bara motivera mig själv........."

"Mo-motivera? håller inte du på och vilar?"

"Jag motiverade mig själv att vila."

"............Är inte Kokonoe-kun lite konstig?"

"Kanske."

I det här läget vore det bättre om Hotaka tycker att jag är lite konstig.

"Så, du har alltså börjat springa?"

"Ah, un. Jag har börjat springa 20 kilometer varje dag........."

"Även de dagar som du springer på lektionerna?"

"U-un.........för att använda min 《Blaze》 behöver jag kondition, så............"

(Kondition......?)

Nu kom jag att tänka på det, men jag vet inte vad Hotaka har för slags 《Blaze》.

Det borde vara skrivet på listan vi fått, men jag hade bara skummat igenom killarnas profiler, så jag hade ingen aning vad Hotaka hade för 《Blaze》.

(Ah, jag kommer nog få reda på det ifall jag möter henne i {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}.)

"På tal om det så har väl din maraton tid förbättrats på senaste? Det verkar som om din träning verkligen lönar sig."

De senaste dagarna har Hotaka börjat nå målet innan himmelen byter färg.

Hon hade förbättrat sin kondition otroligt fort, men jag visste inte att hon hade tränat så mycket i hemlighet.........

"Du kämpar verkligen hårt, Hotaka."

"U-un........."

Hotakas kinder var fortfarande röda efter hennes bad; hon kollade neråt och tvinnade ihop sina fingrar.

"Det är tack vare Kokonoe-kun."

"Jag?"

"Un. Den där dagen sa du till mig, att försöka springa lite mer..........."

"Det känns dock som om du inte springer bara lite mer."

"Fufu. Det är för att Kokonoe-kun sa att han sprang mycket och blev snabb............så jag tänkte att jag också borde springa mycket........."

"Hotaka........."

"Kondition är något man förbättrar ju mer man springer..................och det har inget med talang att göra, eller hur?"

Hotaka visade ett leende efter att hon sa den meningen.

Det verkade nästan som en lögn att hon blygsamt hade försökt undvika ögonkontakt när vi först träffades.

Men Hotakas leende försvann och hennes tonläge ändrades när hon sa nästa mening.

"Jag.........har inget speciellt. Vare sig det är studier eller sporter finns det många saker som jag är dålig på............därför, om jag hade en sak som jag är bättre på än alla andra, något som jag kan skryta om, så har jag alltid trott att det skulle vara underbart."

Hotaka såg så allvarlig ut så jag var tvungen att hålla öronen öppna och vara tyst.

"Det var därför, jag blev lycklig när jag hörde att jag hade 《Adapt》. När jag hörde att det bara var en person på tusen som hade den så höjde det min anda. Men...............efter att jag kom till Kouryou insåg jag att det ändå inte var något för mig, och i slutet hade ingenting ändrats, trots att jag hade 《Adapt》............"

Hotaka skakade sitt huvud lätt, och kollade på mig.

[[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 8.jpg|thumb]]

"Men Kokonoe-kun sa att talang inte spelar någon roll, och att jag definitivt kommer bli bättre så......Jag har fortsatt sprungit varje dag."

"...............det här börjar kännas pinsamt på något vis."

Jag kliade mitt huvud och kollade undan, och Hotaka skrattade åt mig.

"Den gången då jag var nere, blev jag väldigt lycklig när du sa det du sa till mig."

"Haha. Om något sånt är allt som krävs för att göra dig lycklig så kan jag säga om det när du vill."

"Menar du det? Så om jag känner mig deprimerad igen, kommer du då säga något för att muntra upp mig igen?"

"Självklart. Om du mår bättre bara av att jag säger något till dig så är det klart att jag gör det om igen."

"Ah......un. Det är ett löfte."

Den tysta Hotaka visade mig ett leende som påminde om en stor blomma.

När jag såg det leendet blev jag verkligen lycklig att jag valt att prata med Hotaka den dagen.

Efter det fortsatte vi tala med varandra tills elevhemmets vaktmästare kom och sa till oss att det var dags att släcka lamporna, så vi var tvungna att gå tillbaks till våra rum.

"Okej, låt oss båda göra vårt bästa inför {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}."

"U-un."

När jag tog farväl framför trappuppgången, gick Hotaka upp några steg innan hon vände sig om igen.

"E-err, Kokonoe-kun. J-ja-jag har en begäran............!"

"Begäran?"

<nowiki>*</nowiki>Bun*<nowiki>*</nowiki>Bun* Hotaka nickade våldsamt.

"J-jag vill att du använder mitt förnamn. Mi-Miyabi......! A-alla mina vänner kallar mig det.........! De-det är därför, därför............"

"Jag förstår. I så fall får du gärna kalla mig Tooru."

"Ah............u-un."

"Då ses vi imorgon, Miyabi."

"God natt, To-Tooru-kun............"

Miyabi vinkade med ett leende innan hon började gå upp för trapporna lätt.

Till och med hennes rygg såg ut att vara på bra humör.

"Jag är tillbaks."

"Vad gjorde du ute så här sent, Miyabi?"

Tomoe flyttade sin blick från boken hon läste, och kollade på Miyabi som nyss kommit tillbaks.

"Mu.........?"

"Vad är det?"

"Nej, jag tyckte bara att du såg ut som om något bra har hänt."

"Eh!? J-jag tror inte att det har hänt något särskilt dock............"

Miyabis kinder var röda, och hon verkade vara uppspelt.

Tomoe förstod så klart direkt att något hade hänt.

(Om hon själv säger att inget har hänt så vore det nog okänsligt att fråga mer.)

Tomoe ledde smått medan hon vände tillbaks blicken till sin bok.

Men egentligen tänkte hon på sin rumskamrat som nyss kommit tillbaks.

Efter antagningen hade Miyabi varit orolig om hon skulle klara av träningen, och hennes uttryck var alltid mörka.

Men, en dag blev hennes psykologiska tillstånd plötsligt positivt.

Eftersom de alltid var tillsammans så var Tomoe så klart den första som märkte det.

(Men, jag skulle ljuga om jag sa att det inte stör mig.)

Tomoe tänkte det när hon kollade på Miyabi som låg i sängen på bra humör.

Efter en stund släcktes lamporna, och ljudet av Tomoes lugna andning kunde höras från den nedre sängen.

Miyabi, som låg i den övre sängen, hade dock inte somnat än.

Hon borde ha varit trött, men hon kunde inte sova när hon tänkte på det som hade hänt nyss.

(Tooru-kun............)

Hon började le varje gång hon tänkte på Tooru.

Fram tills nu hade Miyabi alltid haft svårt med det andra könet.

Men Tooru var annorlunda.

Han hade inte skrattat åt Miyabi, och han hade till och med hjälpt henne att ta sig framåt.

(Jag hoppas att morgondagen kommer snart...............)

När hon tänkte det började hennes hjärta slå snabbare av någon anledning.

Miyabi visste fortfarande inte varför hon drogs till Tooru.

<noinclude>

==Orförklaringar==
<references group="1e"/>

{{SimpleNav}}
</noinclude>

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 5

2016-04-06T11:44:40Z

Iron Tarkus:

==Kapitel 5 『Det är ett löfte』==

===Del 1===

Efter att vi hade registrerat oss som en 《Duo》, och berättat det för Tachibana och de andra under middagen---------

Gick jag och Julie tillbaks till vårt rum i elevhemmet, och efter en stund hände följande.

"Tooru. ...............ska du ta ett bad?"

"Hn? Du kan bada först som vanligt, Julie."

"..............."

Julie skakade lätt på huvudet, och ''hon fortsatte prata.........av någon anledning med rodnande kinder.''

".........Ska du inte bada tillsammans med mig?"

"Buu---!?"

Jag spottade ut äppelteet.

"Ju-Ju-Jul-Julie------------------!?"

Julie sa något explosivt som om det vore naturligt, och jag blev inte annat än chockad.

<nowiki>*</nowiki>Titt*............*Titt*..................

Julie flyttade nervöst sina ögon mellan mig och golvet.

(Ba-bada tillsammans? Alltså båda oss i badkaret tillsammans, båda oss nakna--------------nej nej nej det är inte bra! Åtminstone med badkläder..................Vi har inte ens några! ...............nej nej nej det är inte det som är problemet!!)

Mitt huvud var i kaos, och jag bestämde att det var bäst att fråga henne direkt.

"D-du Julie...........jag kanske hörde fel...............frågade du mig nyss ifall jag skulle bada tillsammans med dig...............?"

"...............Jaa---"

<nowiki>*</nowiki>Chirin*, bjällrorna ringde när Julie nickade.

Som förväntat var hennes kinder fulla med blod, och hon verkade förstå vad det var hon själv sa.

"Va-varför säger du plötsligt något sådant............?"

Jag kunde inte dölja mitt skakande när jag frågade henne, och svaret jag fick var oväntat.

"För att skolans regler säger att vi måste spendera så mycket tid som möjligt tillsammans med vår 《Duo》, och vi ska komma varandra så nära som möjligt."

(Nu när hon säger det så blev vi faktiskt tillsagda det tidigare.)

"Nej nej nej, även om det är en skolregel behöver vi inte följa den så noggrant!"

"Är det så?"

"Aah. Och förresten, stör det inte dig att bada tillsammans med en kille?"

"....................."

Julie kollade generat ner mot golvet.

Efter en kort stund riktade hon sina ögon upp mot mig.

"Det är pinsamt men, ''Tooru är speciell'', så------------"

"---------!?"

Den meningen överklockade min hjärna än en gång.

Missförståndet första dagen---------kärlek vid första ögonkastet, har det blivit verklighet efter den här veckan?

(N-nej, jag kan inte kalla det kärlek vid första ögonkastet om det har gått en vecka. Vad kallar man det här? att bli kär på vanligt vis? Nej, jag bad henne bli min 《Duo》, men jag menade det inte på det här viset!!)

Och, medan jag var förvirrad------------

"Tooru.........påminner mig om min pappa........."

"Hahaha, jaha, pappa............Me-men du borde ge upp på badet, det blir bara en massa problem."

"Jaa---, jag förstår."

Efter flera komplikationer verkade det som om vi äntligen kunde släppa ämnet.

Efter det gick Julie in i badrummet, och jag som lämnades kvar i rummet suckade.

(Det där var förvånande............jag trodde inte att hon skulle ta skolans regler så bokstavligt............)

På ett vis är hon väldigt ärlig, men man kan också säga att hon är en riktig fårskalle.

(..................Om jag bara hade nickat nyss, så skulle jag nu kunna vara..................)

Jag skakade huvudet för att bli av med den inbillningen.

Och senare------

Strax efter att jag själv kom ut ur badet insåg jag att problemet fortfarande inte var helt löst.

"Okej Tooru, det börjar bli dags att sova."

"..........................."

"Tooru?"

Julie la undrande sitt huvud på sned.

Dock var det jag själv som hade de större frågan.

''Eftersom Julie av någon anledning var i min {{furigana|futon<ref group="1e">https://sv.wikipedia.org/wiki/Futon</ref>|säng}}.''

"Ska inte du sova?"

"Jo, jag tänker sova, men..........."

Det var under den andra kvällen som vi bestämde att jag skulle använda den {{furigana|undre sängen|våningssäng}} och att Julie skulle använda den övre.

Trots det bäddade Julie ner sig i den nedre sängen.

"Du Julie, jag kan ha missuppfattat men, tänker du sova tillsammans med mig............?"

"Jaa---. Eftersom vi är en 《Duo》."

".................."

Oavsett vad jag sa tidigare, trodde jag aldrig att det skulle utvecklas till det här.

"Jag tänker fråga bara utifall att men, vad har du för åsikter om att dela en säng med mig?"

"Där hemma var jag alltid tillsammans med mamma så, jag känner mig ensam när jag sover själv."

Julie såg först nedstämd ut, tills hon visade ett litet leende.

"Därför är jag väldigt glad att kunna sova tillsammans med min 《Duo》, trots att det är pinsamt."

"Jag-jag förstår........."

Det var andra gången jag såg Julies leende, och det hindrade mig från att säga emot.

(Julie verkar se mig som en fader-liknande figur, och hon har nog inga andra avsikter.)

Hon sa att det gjorde henne glad, och det gjorde även mig lycklig att hon litade på mig.

(Om Julie är glad så...............vänta, nejnejnej, det är ett nej, oavsett hur mycket jag tänket på det.)

Jag fick tillbaks mitt vett, och jag skyndade mig att rätta till mina varierande tankar.

"Nej Julie det kommer inte gå. även om vi är en 《Duo》 så är vi fortfarande man och kvinna. Vi kan inte............"

Men när jag sa det till henne så---------

<nowiki>*</nowiki>Stirr*-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------.

Julie stirrade rakt på mig med ögon som en bortkastad hundvalp.

"Bara för idag, okej..............."

"Jaa---♪"

(De-det här är bara för att Julie sa att hon kände sig ensam! Och det är bara i en dag! O-och jag sa att jag skulle bli hennes styrka som hennes 《Duo》.)

Jag upprepade flera ursäkter för att lura mitt eget hjärta, och jag bäddade ner mig i sängen som knappt var stor nog för två personer.

Och så klart, låg Julie bredvid mig.

"God natt, Tooru."

"Go-god natt, Julie........."

Min röst skakade av nervositet.

(Jag får vara försiktig och inte röra henne.............allt kommer nog lösa sig om jag bara ligger tyst i hörnet. Om jag gör det kommer ingenting att hända!)

Trots att jag tänkte det kunde jag inte lugna ner mig ett dugg

Doki Doki Doki Doki Doki<ref group="1e">ljudet av hjärtslag</ref> Mitt hjärta slog som en väckarklocka.

Jag vet att Julie inte har några bakomliggande avsikter.

Och jag har så klart inte några avsikter att göra något.

(Ingenting! Ingenting kommer hända! Hon sover bara bredvid mig.)

---Men den tanken sprack i nästa ögonblick.

<nowiki>*</nowiki>Pitoo*

"!?"

Julie greppade tag i min tröja och la sitt huvud mot min axel.

"Julie, Julie!?"

"Tooru......är det okej om jag sover så här?"

"Eh, vänta, det är, nej, något är, uee......!?"

I mörkret var Julies röst lugn i kontrast till min som hade panik. Eller snarare------

"Så här, det känns som om jag är tillbaka i tiden............"

Som om hon mumlade. Julie pratade med en tyst och ensam röst.

"Det känns som om pappa kom tillbaks..............."

".........err, hur är det med Julies far?"

"..................han gick bort för några år sen."

"Åh......förlåt........."

"Nai. Du gjorde inget fel."

Jag vet inte varför jag jämförs med Julies far.

Men, mina känslor ändrades lite.

"Du Julie. Jag är inte Julies far men............om du vill kan vi sova tillsammans så här igen framöver............"

"Ah......Tooru..............."

"Me-men inte varje dag. bara när Julie känner sig ensam, okej?"

"Jaa---------!"

Även i mörkret visste jag att Julie nickade sitt huvud, och jag hörde hennes glädje i hennes röst.

"Tooru, tack så mycket."

<nowiki>*</nowiki>Gyuu*

Julie kramade min arm.

"!?"

"Jag är väldigt lycklig."

(<nowiki>~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~</nowiki>!!)

Julies mjuka bröst trycktes mot mig, och hennes sköna doft gjorde att det tog allt jag hade för att inte skrika rakt ut.

Inatt---------

Julie höll fortfarande i min arm efter hon somnade, så jag låg vaken utan att kunna sova tills det var morgon. På så vis tog veckan slut, och det var måndag morgon.<ref group="1e">Originalförfattaren verkar ha skippat söndagen. Detta är inte ett översättningsfel.</ref>

Efter klasstiden på morgonen var jag i låg anda av fruktan för den annalkande engelskalektionen.

I kontrast var Tsukimi-sensei som vanligt på topphumör.

"Hej allihopa ♥ Lyckades ni alla hitta en lämplig 《Duo》♪ un un~☆ Okej okej, nu när ni har nya partners är det dags att byta sittplatser så alla får sitta bredvid sin 《Duo》♪ .........hn?? Nämen, jag ser att några av er har valt er tillfälliga rumskamrat som partner."

"Vi var kompatibla."

Tsukimi-sensei kollade mot mig, och jag gav henne ett ärligt svar, men hon------

"Va-vad! Kompatibla på vilket sätt? På vilket sätt?"

"Personlighet."

"Bara det."

Tsukimi-sensei frågade besviket medan hon missnöjt sänkte ögonen.

(Vad för svar hade hon förväntat sig?)

"Hur är det då med de två vännerna som sitter framför Kokonoe-kun?"

"Vem skulle vilja vara en vän till den här muskel idioten!"

Toras 《Duo》 var Tatsu. Eftersom jag parade ihop mig med Julie lämnades han med den enda andra personen som inte hade registrerat en 《Duo》, Tatsu.

(Förlåt mig, Tora.........)

"Hnmou---, Tora-kun, det där är inte hur du borde prata med din Sensei. Jag kommer behöva lära dig lite hyfs~☆"

"Jag vägrar."

"Så där kan du inte bete dig............äsch. Okej, om vi nu går vidare; eftersom alla nu har valt sin 《Duo》 kommer vi nästa vecka att hålla en träningsmatch med 《Blaze》------------{{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}♪"

Större delen av klassen blev chockad och började göra uppror.

Vi hade hört att det skulle tillkomma matcher med 《Blaze》, men ingen hade trott att det skulle vara så här snart.

"Un un. Jag förstår hur ni alla känner. Jag blev lika överraskad när den där glasögonormen berättade samma sak för min klass...........ah, berätta inte för Mikuni-sensei att jag kallade honom det okej. Det är en hemlighet-☆"

Det verkar som om hennes lärare hade varit Mikuni-sensei.

"Okej, jag kommer nu förklara reglerna runt {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}, så spänn era öron och lyssna-☆"

Medan hon sa det satte Tsukimi-sensei sina händer på huvudet för att imitera kaninöron.

Trots att hon redan hade ett hårband med kaninöron, gör hon det här med flit för att det ska se ut som om hon har fyra kanin öron?

"Först och främst, schemat---lördag nästa vecka------alltså är det dagen före GW<ref group="1e">Golden Week. Flera japanska högtider som inträffar under en vecka.</ref>. Vi kommer göra det innan lovet börjar, så även om någon hamnar i sjukhus så behöver ni inte oroa er för att missa något♪"

Det lät inte bra.

"Det kommer börja klockan 5, och sluta klockan 7; alltså kommer det pågå i två timmar. Signalen kommer vara klocktornets bjällra------. Och området kommer vara hela norra blocket.---"

"Norra blocket, alltså, här------------kommer vi kunna vara inuti skolan också?"

Tsukimi-sensei nickade och räckte upp tummen som svar på min fråga.

"Svaret är ja ♥ Varje 《Blaze》 har sina egna speciella attribut, så vi ger er alla chansen att tänka ut strategier för att matcha det. När ni slåss är det viktigt att ta terrängen i åtanke för att få ett övertag♪"

Det verkade som om det här skulle simulera en verklig strid så mycket som möjligt.

(Det som återstår är motståndarna.)

Av det jag sett under första veckan så är det Julie som står ut mest när det gäller ren skicklighet.

Men eftersom Julie är min 《Duo》 kommer jag inte slåss mot henne, och den näst starkaste motståndaren skulle nog vara Tachibana, följt av Tora, Rent styrkemässigt Tatsu, en kille som heter Kigami som har erfarenhet inom kampsport och en annan kille som heter Izumi som har mycket erfarenhet inom sport, och han har bäst förmåga att samarbeta i hela klassen.

(Om jag skulle gissa, tror jag att jag kommer möta---------)

"Okej okej, jag vet att ni alla vill veta vem er motståndare kommer vara............okej------♪"

Tsukimi-senseis leende täckte hela hennes ansikte och hon räckte upp sina armar i luften innan hon glatt sa.

"'''Alla''' är er motståndare ♥"

På den dagens lunchrast.

Jag, Julie, Tachibana, Hotaka, Tora och Tatsu gick till matsalen för att äta tillsammans.

Men när ämnet angående {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} kom upp suckade Hotaka dystert.

"Haa............vi har nyss bestämt vår 《Duo》 och ändå..............."

"Jag tror att det är just för att vi nyss har valt, Miyabi."

"Jag håller med Tachibana. Det har mening för att det händer just nu."

När jag höll med om det Tachibana sa, nickade Tora bredvid mig.

"De vill nog att vi ska få erfarenhet om en riktig strid så snart som möjligt. På lektionerna får vi lära oss om hur en 《Duo》 bör röra sig och agera, men det är meningslöst om inte kroppen får en chans att vänja sig vid det."

"Så vi ska vänja oss istället för att bara lära oss alltså."

"Fuun. Tidsperioden och storleken på slagfältet kommer göra det svårt att förutspå vad som kommer hända, och det kommer vara mer som en äkta strid."

"Tidsperioden? Nu när du säger det så kommer det vara ganska sent."

"30 minuter efter starten kommer solen börja gå ner, och mot slutet kommer det vara helt mörkt, och det kommer bli väldigt svårt att se något."

"Fuun."

Att kunna se tydligt är väldigt viktigt för mig.

Eftersom min 《Blaze》 är en 《sköld》, måste jag blocka min motståndares attack och komma nära, att slåss i mörker skulle inte vara bra för mig.

Men det är även en sådan situation jag önskar mig.

Att kunna ta chansen till vinst trots att oddsen är mot mig, är hur jag tror att man blir starkare.

"Så pass, det finns så många anledningar............jag förstår det men, vore det inte bättre att göra det här efter vi har blivit mer vana med vår 《Blaze》..............."

Vi har fortfarande inte fått några lektioner på hur man använder sin 《Blaze》.

Men även om det inte finns lektioner så betyder inte det att man inte kan träna med sin 《Blaze》.

"Miyabi. Det här kommer inte vara som antagningsceremonin där man åkte ut om man förlorade; så du behöver inte göra mer än ditt bästa. Efter skolan idag kommer vi även få tillåtelse att använda vår 《Blaze》, så du kommer få en chans att långsamt vänja dig."

Precis som Tachibana sa, kommer vi från och med idag och fram till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} få tillåtelse att manifestera vår 《Blaze》 innanför skolans område så länge vi skickar in en ansökan.

Troligtvis, nej definitivt, kommer alla våra klasskamrater börja träna med 《Blaze》 efter skolan idag.

Det viktigaste att notera här, är att det inte är förbjudet att ''observera de andras träning'' utan tillåtelse.

Det stod information om alla elever i listan vi fick av skolan tidigare, men jag lästa aldrig riktigt igenom den.

För även om jag vet vad de har för vapen, kan jag inte förutspå hur de kommer använda dem. Därför är det mycket bättre att faktiskt se folk träna.

Man kan påstå att rent informationsmässigt har {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} redan börjat.

"Ärligt, det här kommer bli jobbigt........."

"Fuun. Ditt ansikte säger annorlunda, Tooru."

"Det gäller oss båda."

Jag såg fram emot att kunna ha matcher mot starka motståndare.

Det är nog bara på grund av min personlighet, och därför kan jag inte göra något åt det.

""Kokonoe-kun, och Tora-kun också, ni två ser så ivriga ut............Är det för att det finns ett pris.........?

"Det paret som får bäst betyg i {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} kommer få en chans att öka sin 《Level》 utan att behöva vänta till slutet av terminen."

För att nå en hög 《Level》 är det bäst att undergå 《Sublimations Ceremonin》 så många gånger som möjligt.

Men det var inte allt---------

"Det är inte bara för prisets skull, men jag kommer så klart inte förneka att det är en del av anledningen."

Jag svarade Hotaka, och riktade min blick mot Tora.

"Fuun. Det har gått ett och ett halvt år sen vi sist hade en allvarlig match."

"Aah. Bli inte utslagen innan jag får tag på dig, okej?"

"Det är vad jag tänkte säga."

Vi båda ledde utan fruktan, och vi slog löst ihop våra knytnävar.

"E-err..............."

"Fufu, det här är kanske ett förhållande som Miyabi inte förstår sig på. Men vad sägs om att vi också arbetar hårt så vi inte förlorar mot de här två, Miyabi?"

"U-un............men jag kanske bara blir en börda..............."

"Det är okej. Det stämmer att Miyabi just nu är svagare än de här två. Men i så fall behöver vi bara göra en plan för att begrava den svagheten. Och än viktigare, glöm inte att du har mig so partner. Det här är inte en en mot en strid, utan en strid tillsammans med din 《Duo》."

Tachibana verkade inte heller vilja förlora.

"------《Duo》............"

"Vad är det, Tooru?"

"Jag kom bara att tänka på en sak angående 《Duo》. Jag undrar vad det var som Ordföranden pratade om förut när hon sa 《Absolute Duo》............"

Jag hade hört ordet två gånger, när jag fick 《Lucifer》, och under ingångsceremonin.

"Fumu. Jag undrade samma sak och kollade i skolans broschyr tidigare, men det ordet nämndes inte. Det har troligtvis något att göra med 《Duo》 systemet, och eftersom ordföranden personligen tog sig tid att be att vi skulle uppnå 《Absolute Duo》 måste det vara något viktigt.................."

"Fuun. Bevisar inte det här att hon bara ser oss som {{furigana|levande experiment|försökskaniner}}?"

"En försökskanin...?"

Julie höjde sina ögonbryn då hon hörde Toras sarkastiska kommentar.

"Ah, ursäkta honom, Julie. Det är inte kul att bli kallad en försökskanin men------"

"Nai. Det är inget problem alls.................."

"Vad var det då du reagerade på?"

"Kaniner. Jag tycker om kaniner, men jag gillar hamstrar ännu mer."

Julie sa något helt ur sammanhang, och det fick mig nästan att ramla ur min stol.

............Tatsu hade pratat i sin egen takt och skrattat under hela lunchen, så vi lämnade honom ur samtalet.

"Tooru, det börjar bli dags att sova."

Julie satt tyst på min säng och såg liten ut.

Ifall Julie hade en svans skulle den nog göra stora svängar fram och tillbaks. Så kändes stämningen.

"..................Menar du tillsammans igen?"

"Jaa---♪"

Jag började bli snurrig när jag såg Julies nickande figur.

"Okej då, god natt, Julie."

"God natt, Tooru."

Mitt hjärta slog helvilt på samma sätt som dagen innan, och jag försökte lugna ner mig så att inte Julie skulle märka något.

Lamporna var släckta, och vi låg sida vid sida i sängen.

(Uh! I-Igen.........!!)

Naturligtvis greppade Julie tag i min tröja, och än en gång somnade hon i den ställningen.

Och än en gång kunde inte jag sova på grund av det.

Men den här gången kände jag mig lugn.

Det var kanske för att det här var andra gången, men mer än så---------

(Otoha...............)

Julies sovande figur påminde mig om min avlidne syster.

När jag var liten brukade jag sova tillsammans med henne.

"Hn........."

Jag la en hand på Julies huvud och strök lätt hennes hår.

Julie är inte Otoha.

Men trots det kände jag att nostalgin värmde mig.

Men------

<nowiki>*</nowiki>Tätt*

Min arm blev åtklämd igen ikväll, och jag blev påmind om att Julie inte var min syster.

(I-igen, mjukheten blir! De trycks mot mig! Uwah, ä-ännu hårdare! G-gör inte så här mot mig, Julie---------------!!)

Och än en natt gick jag utan sömn.

Veckan tog slut, och det blev helg.

Inför {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} var jag och Julie i gårdsplanen idag igen, och vi hade en övningsmatch med 《Blaze》.

Det fanns många som tänkte ut taktiker eller övade kombinationsattacker, men jag och Julie var mer fokuserade på att lära känna varandras stilar.

Vi utbytte näve och svärd. Spelet om försvar och anfall fortsatte.

Men snart kunde man se åt vilket håll matchen var på väg.

Julies extremt snabba attacker försatte mig gradvis i större och större knipa.

(Kuh, det är inte bra om det här fortsätter. Jag skapar lite avstånd till att börja med...............!)

Och i det ögonblicket jag backade undan.........

"---------!?"

Mina ögon spärrades upp av förvåna när jag såg 《Svärdet》 som flög mot mig.

Hon kastade 《Svärdet》 som var hennes egen 《Själ》---------Jag lyckades knappt skydda mig själv från den överraskande attacken men.............

"Schack matt."

Matchen avslutades då det andra 《Svärdet》 hastigt placerades framför min hals direkt därefter.

"Jag förväntade mig inte att du skulle kasta 《Svärdet》."

"Jag har två, så jag tänkte att det vore okej att kasta ett av dem."

Jag förvånades av Julies kreativitet------eller kanske galenskap.

Eftersom hon är självlärd har hon ingen begränsad stil, och det gick inte bättre för mig oavsett hur många gånger vi slogs.

"Ska vi ta en liten paus?"

"Jaa---"

Julie avslutade träningsmatchen med en bugning, och atmosfären runt henne försvann helt.

Hon gick från att vara en vildsint krigare till att vara en liten, lugn och tystlåten flicka.

Det var som om hon inte var samma person.

Det måste vara för att hon lägger ner otroligt mycket koncentration på striden.

(Nu har jag förlorat fyra gånger i rad............vi var åtminstone jämnstarka när vi tränade utan vapen............)

Jag må ha blivit överväldigad första gången, men i slutändan är jag tränad i att slåss utan vapen, så om vi hade en vapenlös match nu så skulle det troligtvis vara jämnt mellan oss.

Men när det gäller 《Blaze》 träning förlorar jag mot Julie nästan varje gång.

Julie var otroligt snabb till att börja med, och hennes räckvidd ökas när hon håller sina vapen. Eftersom hon har två svärd och är självlärd är det nästan omöjligt att förutse hennes attacker.

(Om inte jag blir starkare så.........)

"Tooru."

"Vad är det, Julie?"

"Vad sägs om att använda din sköld annorlunda och fokusera på anfall och försvar separat?"

"Vad menar du?"

Jag förstod inte vad Julie försökte antyda, och när jag frågade bad hon mig sträcka fram min hand.

Jag gjorde som hon sa, och hon använda sin högerhand för att knuffa undan min arm, och sen------

"{{furigana|1|Ai}}"

Samtidigt rörde hon sig framåt, och hon ställde sig precis framför mitt bröst.

Hon var så nära att hon nästan knuffade mig.

"{{furigana|2|Tou}}------och, så här."

Julie kollade upp mot mig efter hon sa det.

"...................................."

Henne ansikte är så nära.

............det här korta avståndet, det är nästan som om hon är på väg att kyssa mig---------

(Vänta lite, vad är det jag tänker!?)

"Jag gick för nära, det här kanske är bättre."

Julie tog ett halvt steg bakåt utan att lägga märke till mitt sinnestillstånd.

(Du var verkligen för nära............)

"S-så vad var det där.........?"

"Det var ett exempel på hur Tooru kan gå nära efter att han blockar en attack, men du är fortfarande sårbar medan du går fram. Risken är hög, men om du kommer nära kan du attackera med {{furigana|Åskgudens Hammare|Mjölner}}."

"{{furigana|Åskgudens Hammare|Mjölner}}?"

"Det här."

Julie tog en ställning som om hon skulle skjuta pilbåge.

"...............men vad är det för namn?"

"Det är vapnet som guden Tor använder."

"......så pass........."

Av någon anledning hade Julie namngett min attack.

Det åsido, jag försökte lugna ner mig själv, och jag insåg att det Julie sagt påminde mig om något.

"Under ett svärds klinga finns helvetet, men tag ett steg framåt och du kommer finna dig i paradiset............"

"------?"

Julies huvud lutades, och <nowiki>*</nowiki>Chirin* som vanligt kunde hennes bjällror höras.

Det är ett ordspråk som en viss samuraj en gång använde. Det har samma betydelse som taktiken Julie nyss beskrev.

Att studera motståndarens andning och gå fram till hans bröst i samma ögonblick som han anfaller, och på så vis attackera och blockera samtidigt.

Att gå framåt ökar risken, men det är lättare att blocka en attack på nära håll.

Och efter jag blockar attacken kommer jag ha ett tillfälle för motanfall, precis som Julie sa.

"Tack för rådet Julie. Förlåt men, vill du hjälpa mig att träna på det?"

"Jaa---"

Julie nickade och ledde smått innan hon skapade avstånd mellan oss.

Efter att vi parade ihop oss som en 《Duo》 visar Julie ibland sitt leende.

Jag tog det som ett bevis på att hon litar på mig, och trots att jag inte säger det högt så gör det mig väldigt lycklig.

"Är du beredd, Tooru..................!?"

Men, att läsa av mönster i motståndarens andning är lättare sagt än gjort. Det är inte något man kan bemästra på bara en dag.

"Vad är det, Tooru?"

"Det kanske är möjligt om jag kan göra det till en situation där det är lättare att läsa av andningsmönster, men det här är fortfarande väldigt svårt..............."

"Vi får fortsätta försöka."

Julie knöt ihop båda sina händer bestämt.

"Aah, jag håller med."

Det är svårt att säga om jag kommer hinna bemästra det innan {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}.

Men trots det gjorde jag det till ett mål, och vi kunde nöjt avsluta dagens träning trots att jag inte gjort några större framsteg.

"Ah..................Ko-Kokonoe-kun, Julie-chan. Kom ni nyss tillbaks?"

"Jaa---. Är Miyabi på väg ut?"

"U-un............"

När vi kom tillbaks till elevhemmet stötte vi ihop med Hotaka, och vi bytte av varandra, för det verkade som om hon var på väg ut.

"Förbereder du fortfarande inför {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}?"

"Eh? Ah, något åt det hållet............"

Som Tachibana hade sagt tidigare, verkade det som om de skulle kolla runt i skolans område för att få ett geografiskt övertag.

"Så pass. Solen är på väg att gå ner, så var försiktig."

"Kämpa, Miyabi."

"Un.........Tack, Kokonoe-kun, Julie-chan."

Hotaka nickade mot oss och joggade ut.

"Hon arbetar verkligen hårt, den där Hotaka."

"Vi kommer inte kunna ta det lugnt heller."

Julie knöt ihop sina händer, som om hon plötsligt hittat ny motivation.

Men det såg konstigt ut eftersom hennes uttryck inte ändrades, och jag råkade fnissa lite, och Julie la huvudet på sned och kollade frågande mot mig.

"------?"

Det är fyra dagar kvar till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}------------klockan som signalerade slutet på andra timmen ringde, och suckar läckte ut ur alla i klassrummet.

"Haa...............det är äntligen slut.............."

Även om de säger att skolan är centrerad runt stridskonst, så finns det så klart vanliga ämnen också.

På mornarna har det bestämts att vi ska ha vanliga lektioner i klassrummet i två timmar.

Och dagens ämne var, engelska............

Efter lektionens slut lade jag mig ner på bänken, och alla samlades runt mig.

"Fuun, vad ska du ta dig till om du ser ut så här redan nu? Vi har bara börjat."

"Om japanska människor talar japanska så är väl det okej..............."

"Errr, är det inte bättre att kunna tala engelska, Kokonoe-kun...............?"

"Precis som Miyabi sa. Det är viktigt att vi lär oss andra språk eftersom vi kanske kommer skickas till andra sidan havet efter vi går ut härifrån. De sa det under första lektionen. Haa..............."

".........Lättare sagt än gjort, jag har alltid varit dålig på engelska."

"Ahaha.........egentligen är jag också dålig på det........."

"Haa.........jag håller med, det är faktiskt jobbigt........."

"Fuun, varenda en av er är patetiska."

"""................"""

Tora, som har utmärkta betyg, sa bara en mening, men ingen av oss hade något svar.

".................Nu när jag tänker på det så har Julie lätt för engelska. Är det ditt hemlands officiella språk?"

"Nai. Det är ett språk som liknar engelska, men det är inte samma språk."

"Fumu............så betyder det att Julie kan tala tre språk?"

Julie svingade sitt huvud mot Tachibanas fråga.

"Det är sex olika språk."

""""Sex!?""""

Till och med Tora chockades av det stora antalet, och våra fyra röster lades ovanpå varandra.

"Gimles språk, Japans språk, engelska------och tre andra språk från norra Europa."

"De-det är helt otroligt........."

"De skandinaviska språken är ganska lika Gimles. Engelska lärdes ut i min skola och mamma lärde mig japanska. Däremot är det en annan fråga när det gäller litteratur............"

Julie hade visst svårt att skriva i språk som inte var hennes modersmål eller engelska.

Hon hängde sitt huvud besviket, trots att det var otroligt att hon kunde tala så många språk.

"Ju-Julie-chan. Nästa gång, är det okej om jag frågar dig om sakerna jag inte kan?"

"Jaa---. Om det är något som jag kan göra så hjälper jag gärna till."

"Är det okej om jag också frågar dig ibland.........?"

"Jag också, kan jag be dig om hjälp............?"

"Fuun. Jag skulle kunna hjälpa dig, Tooru."

"Nej, med tanke på Toras personlighet kommer det definitivt bli spartanskt och jobbigt, så jag tackar nej."

"..............."

"Just det, Julie. Förlåt om det är plötsligt, men det fanns en grej som jag inte förstod från lektionen nyss. Kan jag fråga dig om det?"

"Jaa---. Vad var det för något?"

Julie nickade och öppnade sitt eget anteckningshäfte.

Där hade hon skrivit vacker kursiv engelska, och---------mystiska hieroglyfiska ord.

"Vad är det här?"

"............japanska."

Julies ögon riktades skamset ner i bänken.

"Uu.................."

''Att röra Julies smala vita ben'' är ganska---------nej, det är väldigt känslo-inducerande.

"Tooru?"

"A-aah........."

Julie lutade förundrat sitt huvud, men jag sa att det är okej och jag rörde hennes mjuka hud och händer.

(Hon är så mjuk............vänta, vad är det jag tänker!!)

Detta var en del av en lektion.

Det är två dagar kvar till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}, och himmelen täcktes av trista gråa moln.

Fjärde lektionen, vi var i klassrummet och lärde oss första hjälpen---------vi övade på att applicera förband.

Efter att ha blivit visade flera sätt att applicera förbanden fick vi tillfälle att öva på vår 《Duo》 men---------------

(Även om det är en del av lektionen...............)

Som förväntat var det inte enkelt att röra vid en tjejs bara fötter.

Tack vare det slog mitt hjärta fortare än vanligt.

"Ah.........Tooru, du glömde ett steg."

"Va? Är det inte så här.........Buh!?"

Jag lyfte mitt huvud, men när jag rörde min blick från hennes ben till hennes ansikte fick jag panik.

Eftersom hennes kjol hade vikts upp farligt mycket.

"------?"

Jag riktade mina ögon hastigt ner mot hennes ben igen, och jag skakade på huvudet för att försöka glömma bort det jag såg.

(Ho-hon är så försvarslös. Det här är bara för mycket...............!!)

Det här var inte första gången jag tänkte det. Julie brukar gå lättklädd i rummet när det är varmt, och hon är inte rädd för att föra sitt ansikte nära mitt. Julie är ganska försvarslös när det gäller killar.

Och det är inte som om hon aldrig känner att något är pinsamt, eftersom jag såg henne rodna när jag råkade se henne byta om............

(Jag har verkligen ingen aning hur hon tänker.........nej, men jag kan nog vara säker på att hon ser mig som en fader-figur.)

"Tooru?"

"Ah, fö-förlåt. Jag försökte komma ihåg hur jag skulle göra det här---------Buh!?"

Jag försökte kolla på Julies ansikte, och jag gjorde samma misstag igen.........

Efter en stund började alla bli färdiga, och Tsukimi-sensei klappade ihop sina händer *Pan**Pan*, och hon gav oss nästa instruktion.

"Okej-------, nu kan ni gå vidare och göra samma sak med en annan person som inte är er 《Duo》---♪"

(Tack och lov..................Det är verkligen uttröttande att göra det här med {{furigana|en tjej|Julie}} som partner...........)

Jag suckade lättat efter att ha hört Tsukimi-senseis enstaka mening, och jag hörde Hotaka ropa på Julie.

"Ju-Julie-chan. Ska vi två göra det tillsammans.........?"

"Jaa---. Jag litar på dig, Miyabi."

(Jag gör det väl med Tora------)

"Vänta, va? Var är Tora?"

Tora, som hade suttit nära mig. var försvunnen, och jag kunde inte hitta honom även när jag kollade runt i klassrummet.

"Vad är det du säger, Kokonoe? Tora och Tatsu blev utslängda ur klassrummet för att de bråkade högljutt med varandra. Märkte inte du det?"

Tachibana såg ut som om hon redan hade tröttnat på mig, och jag kunde bara svara med ett snett leende.

Det verkade som om jag var ännu mer nervös än jag hade trott.

(I så fall får jag väl öva med någon annan............)

Jag tänkte det, men alla andra killar hade redan parat ihop sig.

De ända som var kvar var alltså------

"Det ser ut som om alla andra har parat ihop sig redan. Vad sägs om att vi två gör det här tillsammans, Kokonoe?"

"Eh, a-aah............"

Eftersom jag hade en tjej som partner igen skulle jag säkert känna mig nervös även efter lektionens slut. Jag suckade---------och snart därefter insåg jag att det var värre än så.

"Vad är det, Kokonoe? sätt igång och börja nu."

(Äv-även om du säger det så.........)

Nästa instruktion beskrev hur man lindar förband när axeln har gått ur led, men det här var mycket svårare än vad jag trott.

Linda först runt armen, och sedan ett varv runt bröstet------denna process upprepas flera gånger, men............det innebär att mina händer var farligt nära vid att röra utbuktningarna vid hennes bröst.

Tachibana hade näst störst bröst i klassen, och det jag gjorde var mycket enklare sagt än gjort; därför kunde jag inte koncentrera mig ordentligt och jag tog i för hårt så att Tachibana fick svårt att andas.

"Haa, fuu, hn haaa............Kokonoe, hnn.........det är lite, hårt."

Som om inte det vore nog, så gjorde jag ett misstag i lindningen, och det fick förbandet att framhäva hennes bröst ännu mer; och tillsammans med hennes oregelbundna andning bildades en märkligt erotisk figur framför mig.

"Oya Oya? Kokonoe-kun. Tänka sig att du skulle göra något så här sjukt redan nu. Kunde du inte nöja dig med att göra det här normalt---?"

[[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 7.jpg|thumb]]

Direkt efter att jag insåg det, sa Tsukimi-sensei något helt onödigt.

"Vadå sjukt............?"

"Det kanske är din preferens men, om du nu vill binda ihop henne för att framhäva hennes bröst så får du allt göra det utanför lektionstiden, okej---?"

"---------!?"

Hon gav alla sin egen spekulation, och Tachibana insåg situationen hon var i------

"A-att du skulle ha nöja av att förolämpa någon på det här viset............Din skamlöse man!!"

"Det är ett missförstånd---------!!"

"Din skamlösa pervers------------!!"

Trots att jag försökte förneka det, vägrade Tachibana lyssna, och hon stormade ut ur klassrummet.

"Ahahahaha☆ det är bäst att du skyndar dig och springer efter henne, annars kommer missförståndet bli ännu värre, Kokonoe-kun♪"

"Vems fel tror du att det här är!!"

Jag skrek åt Tsukimi-sensei som stod och flinade med stängda ögon, innan jag jagade efter Tachibana ut ur klassrummet.

"Ooh, ungdom ungdom~☆"

Jag kunde höra hennes lyckliga röst från klassrummet.

(Aah Varför! Varför är den människan min klassföreståndare............!!)

Det blev kväll, och det började regna.

Tack vare det avslutade jag och Julie våran match tidigt och gick tillbaks till matsalen, men------

"Ah............Tachibana..............."

Efter middagen ville jag röra på mig lite mer, men jag hann bara halvvägs till träningsrummet innan jag såg Tachibana bland en grupp elever i elevhemmets lounge.

"Mu...............? ------------uh! Koko-Kokonoe-kun....................."

Efter att hon vänt sig mot mig började Tachibanas ansikte att rodna och hon blev uppspelt.

"J-jag är verkligen ledsen över det som hände i eftermiddags, Kokonoe. En sådan förolämpning inför alla------"

"Nej, det är okej. Och, bara utifall tänker jag säga det här, du behöver inte gå ner på knä. ............Förresten Tachibana, vad gör du här inne? Shogi<ref group="1e">Japanskt schack</ref>?"

I loungen fanns det TV, bord, stolar och soffor. Det var ett rum som var öppet för eleverna att kunna slappna av i, och det var fyllt med tidningar, manga och spel som täckte hyllor på väggarna, och det fanns även ett manga café som försåg eleverna med så mycket godsaker och drycker som de kunde önska sig.

I den loungen satt Tachibana med en bok i ena handen och hon hade en Shogi-bräda framför sig.

"Aah, det är Shogi problem."

"Är det intressant?"

"Fufu, det finns väl ingen anledning för mig att göra det om det inte vore intressant. Vill du också testa, Kokonoe?"

"Jag ger upp redan nu. Jag är inte bra på att använda mitt huvud."

"Fumu. Ja du framstår som sådan."

"...............du är också dålig på engelska dock."

"En-engelska är det enda jag är dålig på."

Det var sant, till skillnad från mig som är dålig på allt utom fysiska aktiviteter, så klarar sig Tachibana bra i alla ämnen utom engelska.

Men, än viktigare just nu var------

"Uh..............."

Tachibana korsade armarna medan hon kollade på mig, och hennes stora välformade bröst framhävdes då de vilade på hennes armar.

Mina tankar drogs tillbaks till eftermiddagens händelser, men personen i fråga, Tachibana, verkade inte inse något.

"Är det något fel, Kokonoe?"

"N-nej ingenting...............men jag är lite förvånad över att du tycker om Shogi."

"Jag kände att mina kinder blev varma, och jag bytte tillbaks ämnet till Shogi för att hon inte skulle märka något."

"Fufu, jag kommer från en viss kampsports dojo, och jag tränar för att en dag ta över den. Men lärlingarna där är nästan bara äldre män, och de spelar Shogi hela tiden som de inte tränar."

Tachibana stängde boken med ett varsamt leende.

"Det börjar bli dags för mig att gå tillbaks till mitt rum. förlåt om jag uppehöll dig."

"Oroa dig inte. Det var jag som gick fram till dig till att börja med."

"Okej, då ses vi imorgon."

Tachibana städade upp efter sig, och hon gick sedan ut ur loungen.

(Jag ska väl fortsätta till träningsrummet som planerat------------hn............?)

när jag gick ner för trappan till nedervåningen såg jag Hotaka.

Men hon försvann innan jag hann säga något.

(Hon såg ut att vara på väg ut. Jag undrar vad hon ska göra i det här regnet.)

Jag var ganska intresserad, men jag fortsatte till träningsrummet.

Och där glömde jag helt bort Hotaka, men---------

Ungefär en timme senare, när jag satt och läste en tidning efter att jag tränat färdigt, kom Hotaka tillbaks till elevhemmet.

...............det verkade inte som om hon tagit med sig ett paraply, för hela hon var dränkt i vatten.

"Hotaka. Var har du varit, du är helt dyngsur."

Nu var jag verkligen nyfiken, och den här gången hann jag ropa på Hotaka.

"Eh? A-ara.........Kokonoe-kun, vad gör du här.........?"

"Jag håller på att ta en paus...............så, Vad har Hotaka gjort?"

"Uu.........E-err..............."

Hotaka verkade ha svårt att säga det, då hennes blick flyttades mellan mig och golvet---------

Efter en stund svarade hon försiktigt.

"S-sprungit............"

"Så pass, sprungit alltså......"

Det var därför hon hade varit ute i en timme.

"Vänta, Sprungit!? Så här sent och i regnet, i mer än en timme!? Trots att du redan sprungit på lektionerna idag!?"

"U-un........."

"Ah.........men då, den gången------när jag och Julie gick förbi dig vid ingången och du var på väg ut, gick du ut för att springa då också............?"

"U-un........."

"Varför i hela friden..............."

"..........................E-egentligen var det då...............ha............haa......atchoo"

"Ah............förlåt, jag borde inte uppehålla dig."

Hotaka måste ha varit frusen om hon började nysa.

"Fö-förlåt. Är det okej om jag kommer tillbaks efter att jag har tagit ett bad?

"Ja, självfallet. Jag väntar här."

"Förlåt att du fick vänta, Kokonoe-kun. Förlåt att det blev så sent."

Det hade gått 30 minuter, och Hotaka, vars kinder var röda efter hennes bad, kom tillbaks till loungen.

"Jag satt och läste, så det.........gör inget........."

Jag vred på huvudet mot Hotaka, och jag lade ner tidningen på bordet, men------------

"Är det något fel, Kokonoe-kun?"

"N-nej......"

Det var kanske för att hon nyss badat, men hennes kläder---------hon hade på sig en tunn T-shirt som var genomskinlig, och hennes rosa underkläder var synliga------

<nowiki>*</nowiki>PAN!*

Jag slog mina kinder med båda händerna för att sluta tänka på det.

"Hyaa!? ............Va-vad gör du, Kokonoe-kun?"

"Nej, jag försökte bara motivera mig själv........."

"Mo-motivera? håller inte du på och vilar?"

"Jag motiverade mig själv att vila."

"............Är inte Kokonoe-kun lite konstig?"

"Kanske."

I det här läget vore det bättre om Hotaka tycker att jag är lite konstig.

"Så, du har alltså börjat springa?"

"Ah, un. Jag har börjat springa 20 kilometer varje dag........."

"Även de dagar som du springer på lektionerna?"

"U-un.........för att använda min 《Blaze》 behöver jag kondition, så............"

(Kondition......?)

Nu kom jag att tänka på det, men jag vet inte vad Hotaka har för slags 《Blaze》.

Det borde vara skrivet på listan vi fått, men jag hade bara skummat igenom killarnas profiler, så jag hade ingen aning vad Hotaka hade för 《Blaze》.

(Ah, jag kommer nog få reda på det ifall jag möter henne i {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}.)

"På tal om det så har väl din maraton tid förbättrats på senaste? Det verkar som om din träning verkligen lönar sig."

De senaste dagarna har Hotaka börjat nå målet innan himmelen byter färg.

Hon hade förbättrat sin kondition otroligt fort, men jag visste inte att hon hade tränat så mycket i hemlighet.........

"Du kämpar verkligen hårt, Hotaka."

"U-un........."

Hotakas kinder var fortfarande röda efter hennes bad; hon kollade neråt och tvinnade ihop sina fingrar.

"Det är tack vare Kokonoe-kun."

"Jag?"

"Un. Den där dagen sa du till mig, att försöka springa lite mer..........."

"Det känns dock som om du inte springer bara lite mer."

"Fufu. Det är för att Kokonoe-kun sa att han sprang mycket och blev snabb............så jag tänkte att jag också borde springa mycket........."

"Hotaka........."

"Kondition är något man förbättrar ju mer man springer..................och det har inget med talang att göra, eller hur?"

Hotaka visade ett leende efter att hon sa den meningen.

Det verkade nästan som en lögn att hon blygsamt hade försökt undvika ögonkontakt när vi först träffades.

Men Hotakas leende försvann och hennes tonläge ändrades när hon sa nästa mening.

"Jag.........har inget speciellt. Vare sig det är studier eller sporter finns det många saker som jag är dålig på............därför, om jag hade en sak som jag är bättre på än alla andra, något som jag kan skryta om, så har jag alltid trott att det skulle vara underbart."

Hotaka såg så allvarlig ut så jag var tvungen att hålla öronen öppna och vara tyst.

"Det var därför, jag blev lycklig när jag hörde att jag hade 《Adapt》. När jag hörde att det bara var en person på tusen som hade den så höjde det min anda. Men...............efter att jag kom till Kouryou insåg jag att det ändå inte var något för mig, och i slutet hade ingenting ändrats, trots att jag hade 《Adapt》............"

Hotaka skakade sitt huvud lätt, och kollade på mig.

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 5

2016-04-01T10:45:22Z

Iron Tarkus:

==Kapitel 5 『Det är ett löfte』==

===Del 1===

Efter att vi hade registrerat oss som en 《Duo》, och berättat det för Tachibana och de andra under middagen---------

Gick jag och Julie tillbaks till vårt rum i elevhemmet, och efter en stund hände följande.

"Tooru. ...............ska du ta ett bad?"

"Hn? Du kan bada först som vanligt, Julie."

"..............."

Julie skakade lätt på huvudet, och ''hon fortsatte prata.........av någon anledning med rodnande kinder.''

".........Ska du inte bada tillsammans med mig?"

"Buu---!?"

Jag spottade ut äppelteet.

"Ju-Ju-Jul-Julie------------------!?"

Julie sa något explosivt som om det vore naturligt, och jag blev inte annat än chockad.

<nowiki>*</nowiki>Titt*............*Titt*..................

Julie flyttade nervöst sina ögon mellan mig och golvet.

(Ba-bada tillsammans? Alltså båda oss i badkaret tillsammans, båda oss nakna--------------nej nej nej det är inte bra! Åtminstone med badkläder..................Vi har inte ens några! ...............nej nej nej det är inte det som är problemet!!)

Mitt huvud var i kaos, och jag bestämde att det var bäst att fråga henne direkt.

"D-du Julie...........jag kanske hörde fel...............frågade du mig nyss ifall jag skulle bada tillsammans med dig...............?"

"...............Jaa---"

<nowiki>*</nowiki>Chirin*, bjällrorna ringde när Julie nickade.

Som förväntat var hennes kinder fulla med blod, och hon verkade förstå vad det var hon själv sa.

"Va-varför säger du plötsligt något sådant............?"

Jag kunde inte dölja mitt skakande när jag frågade henne, och svaret jag fick var oväntat.

"För att skolans regler säger att vi måste spendera så mycket tid som möjligt tillsammans med vår 《Duo》, och vi ska komma varandra så nära som möjligt."

(Nu när hon säger det så blev vi faktiskt tillsagda det tidigare.)

"Nej nej nej, även om det är en skolregel behöver vi inte följa den så noggrant!"

"Är det så?"

"Aah. Och förresten, stör det inte dig att bada tillsammans med en kille?"

"....................."

Julie kollade generat ner mot golvet.

Efter en kort stund riktade hon sina ögon upp mot mig.

"Det är pinsamt men, ''Tooru är speciell'', så------------"

"---------!?"

Den meningen överklockade min hjärna än en gång.

Missförståndet första dagen---------kärlek vid första ögonkastet, har det blivit verklighet efter den här veckan?

(N-nej, jag kan inte kalla det kärlek vid första ögonkastet om det har gått en vecka. Vad kallar man det här? att bli kär på vanligt vis? Nej, jag bad henne bli min 《Duo》, men jag menade det inte på det här viset!!)

Och, medan jag var förvirrad------------

"Tooru.........påminner mig om min pappa........."

"Hahaha, jaha, pappa............Me-men du borde ge upp på badet, det blir bara en massa problem."

"Jaa---, jag förstår."

Efter flera komplikationer verkade det som om vi äntligen kunde släppa ämnet.

Efter det gick Julie in i badrummet, och jag som lämnades kvar i rummet suckade.

(Det där var förvånande............jag trodde inte att hon skulle ta skolans regler så bokstavligt............)

På ett vis är hon väldigt ärlig, men man kan också säga att hon är en riktig fårskalle.

(..................Om jag bara hade nickat nyss, så skulle jag nu kunna vara..................)

Jag skakade huvudet för att bli av med den inbillningen.

Och senare------

Strax efter att jag själv kom ut ur badet insåg jag att problemet fortfarande inte var helt löst.

"Okej Tooru, det börjar bli dags att sova."

"..........................."

"Tooru?"

Julie la undrande sitt huvud på sned.

Dock var det jag själv som hade de större frågan.

''Eftersom Julie av någon anledning var i min {{furigana|futon<ref group="1e">https://sv.wikipedia.org/wiki/Futon</ref>|säng}}.''

"Ska inte du sova?"

"Jo, jag tänker sova, men..........."

Det var under den andra kvällen som vi bestämde att jag skulle använda den {{furigana|undre sängen|våningssäng}} och att Julie skulle använda den övre.

Trots det bäddade Julie ner sig i den nedre sängen.

"Du Julie, jag kan ha missuppfattat men, tänker du sova tillsammans med mig............?"

"Jaa---. Eftersom vi är en 《Duo》."

".................."

Oavsett vad jag sa tidigare, trodde jag aldrig att det skulle utvecklas till det här.

"Jag tänker fråga bara utifall att men, vad har du för åsikter om att dela en säng med mig?"

"Där hemma var jag alltid tillsammans med mamma så, jag känner mig ensam när jag sover själv."

Julie såg först nedstämd ut, tills hon visade ett litet leende.

"Därför är jag väldigt glad att kunna sova tillsammans med min 《Duo》, trots att det är pinsamt."

"Jag-jag förstår........."

Det var andra gången jag såg Julies leende, och det hindrade mig från att säga emot.

(Julie verkar se mig som en fader-liknande figur, och hon har nog inga andra avsikter.)

Hon sa att det gjorde henne glad, och det gjorde även mig lycklig att hon litade på mig.

(Om Julie är glad så...............vänta, nejnejnej, det är ett nej, oavsett hur mycket jag tänket på det.)

Jag fick tillbaks mitt vett, och jag skyndade mig att rätta till mina varierande tankar.

"Nej Julie det kommer inte gå. även om vi är en 《Duo》 så är vi fortfarande man och kvinna. Vi kan inte............"

Men när jag sa det till henne så---------

<nowiki>*</nowiki>Stirr*-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------.

Julie stirrade rakt på mig med ögon som en bortkastad hundvalp.

"Bara för idag, okej..............."

"Jaa---♪"

(De-det här är bara för att Julie sa att hon kände sig ensam! Och det är bara i en dag! O-och jag sa att jag skulle bli hennes styrka som hennes 《Duo》.)

Jag upprepade flera ursäkter för att lura mitt eget hjärta, och jag bäddade ner mig i sängen som knappt var stor nog för två personer.

Och så klart, låg Julie bredvid mig.

"God natt, Tooru."

"Go-god natt, Julie........."

Min röst skakade av nervositet.

(Jag får vara försiktig och inte röra henne.............allt kommer nog lösa sig om jag bara ligger tyst i hörnet. Om jag gör det kommer ingenting att hända!)

Trots att jag tänkte det kunde jag inte lugna ner mig ett dugg

Doki Doki Doki Doki Doki<ref group="1e">ljudet av hjärtslag</ref> Mitt hjärta slog som en väckarklocka.

Jag vet att Julie inte har några bakomliggande avsikter.

Och jag har så klart inte några avsikter att göra något.

(Ingenting! Ingenting kommer hända! Hon sover bara bredvid mig.)

---Men den tanken sprack i nästa ögonblick.

<nowiki>*</nowiki>Pitoo*

"!?"

Julie greppade tag i min tröja och la sitt huvud mot min axel.

"Julie, Julie!?"

"Tooru......är det okej om jag sover så här?"

"Eh, vänta, det är, nej, något är, uee......!?"

I mörkret var Julies röst lugn i kontrast till min som hade panik. Eller snarare------

"Så här, det känns som om jag är tillbaka i tiden............"

Som om hon mumlade. Julie pratade med en tyst och ensam röst.

"Det känns som om pappa kom tillbaks..............."

".........err, hur är det med Julies far?"

"..................han gick bort för några år sen."

"Åh......förlåt........."

"Nai. Du gjorde inget fel."

Jag vet inte varför jag jämförs med Julies far.

Men, mina känslor ändrades lite.

"Du Julie. Jag är inte Julies far men............om du vill kan vi sova tillsammans så här igen framöver............"

"Ah......Tooru..............."

"Me-men inte varje dag. bara när Julie känner sig ensam, okej?"

"Jaa---------!"

Även i mörkret visste jag att Julie nickade sitt huvud, och jag hörde hennes glädje i hennes röst.

"Tooru, tack så mycket."

<nowiki>*</nowiki>Gyuu*

Julie kramade min arm.

"!?"

"Jag är väldigt lycklig."

(<nowiki>~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~</nowiki>!!)

Julies mjuka bröst trycktes mot mig, och hennes sköna doft gjorde att det tog allt jag hade för att inte skrika rakt ut.

Inatt---------

Julie höll fortfarande i min arm efter hon somnade, så jag låg vaken utan att kunna sova tills det var morgon. På så vis tog veckan slut, och det var måndag morgon.<ref group="1e">Originalförfattaren verkar ha skippat söndagen. Detta är inte ett översättningsfel.</ref>

Efter klasstiden på morgonen var jag i låg anda av fruktan för den annalkande engelskalektionen.

I kontrast var Tsukimi-sensei som vanligt på topphumör.

"Hej allihopa ♥ Lyckades ni alla hitta en lämplig 《Duo》♪ un un~☆ Okej okej, nu när ni har nya partners är det dags att byta sittplatser så alla får sitta bredvid sin 《Duo》♪ .........hn?? Nämen, jag ser att några av er har valt er tillfälliga rumskamrat som partner."

"Vi var kompatibla."

Tsukimi-sensei kollade mot mig, och jag gav henne ett ärligt svar, men hon------

"Va-vad! Kompatibla på vilket sätt? På vilket sätt?"

"Personlighet."

"Bara det."

Tsukimi-sensei frågade besviket medan hon missnöjt sänkte ögonen.

(Vad för svar hade hon förväntat sig?)

"Hur är det då med de två vännerna som sitter framför Kokonoe-kun?"

"Vem skulle vilja vara en vän till den här muskel idioten!"

Toras 《Duo》 var Tatsu. Eftersom jag parade ihop mig med Julie lämnades han med den enda andra personen som inte hade registrerat en 《Duo》, Tatsu.

(Förlåt mig, Tora.........)

"Hnmou---, Tora-kun, det där är inte hur du borde prata med din Sensei. Jag kommer behöva lära dig lite hyfs~☆"

"Jag vägrar."

"Så där kan du inte bete dig............äsch. Okej, om vi nu går vidare; eftersom alla nu har valt sin 《Duo》 kommer vi nästa vecka att hålla en träningsmatch med 《Blaze》------------{{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}♪"

Större delen av klassen blev chockad och började göra uppror.

Vi hade hört att det skulle tillkomma matcher med 《Blaze》, men ingen hade trott att det skulle vara så här snart.

"Un un. Jag förstår hur ni alla känner. Jag blev lika överraskad när den där glasögonormen berättade samma sak för min klass...........ah, berätta inte för Mikuni-sensei att jag kallade honom det okej. Det är en hemlighet-☆"

Det verkar som om hennes lärare hade varit Mikuni-sensei.

"Okej, jag kommer nu förklara reglerna runt {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}, så spänn era öron och lyssna-☆"

Medan hon sa det satte Tsukimi-sensei sina händer på huvudet för att imitera kaninöron.

Trots att hon redan hade ett hårband med kaninöron, gör hon det här med flit för att det ska se ut som om hon har fyra kanin öron?

"Först och främst, schemat---lördag nästa vecka------alltså är det dagen före GW<ref group="1e">Golden Week. Flera japanska högtider som inträffar under en vecka.</ref>. Vi kommer göra det innan lovet börjar, så även om någon hamnar i sjukhus så behöver ni inte oroa er för att missa något♪"

Det lät inte bra.

"Det kommer börja klockan 5, och sluta klockan 7; alltså kommer det pågå i två timmar. Signalen kommer vara klocktornets bjällra------. Och området kommer vara hela norra blocket.---"

"Norra blocket, alltså, här------------kommer vi kunna vara inuti skolan också?"

Tsukimi-sensei nickade och räckte upp tummen som svar på min fråga.

"Svaret är ja ♥ Varje 《Blaze》 har sina egna speciella attribut, så vi ger er alla chansen att tänka ut strategier för att matcha det. När ni slåss är det viktigt att ta terrängen i åtanke för att få ett övertag♪"

Det verkade som om det här skulle simulera en verklig strid så mycket som möjligt.

(Det som återstår är motståndarna.)

Av det jag sett under första veckan så är det Julie som står ut mest när det gäller ren skicklighet.

Men eftersom Julie är min 《Duo》 kommer jag inte slåss mot henne, och den näst starkaste motståndaren skulle nog vara Tachibana, följt av Tora, Rent styrkemässigt Tatsu, en kille som heter Kigami som har erfarenhet inom kampsport och en annan kille som heter Izumi som har mycket erfarenhet inom sport, och han har bäst förmåga att samarbeta i hela klassen.

(Om jag skulle gissa, tror jag att jag kommer möta---------)

"Okej okej, jag vet att ni alla vill veta vem er motståndare kommer vara............okej------♪"

Tsukimi-senseis leende täckte hela hennes ansikte och hon räckte upp sina armar i luften innan hon glatt sa.

"'''Alla''' är er motståndare ♥"

På den dagens lunchrast.

Jag, Julie, Tachibana, Hotaka, Tora och Tatsu gick till matsalen för att äta tillsammans.

Men när ämnet angående {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} kom upp suckade Hotaka dystert.

"Haa............vi har nyss bestämt vår 《Duo》 och ändå..............."

"Jag tror att det är just för att vi nyss har valt, Miyabi."

"Jag håller med Tachibana. Det har mening för att det händer just nu."

När jag höll med om det Tachibana sa, nickade Tora bredvid mig.

"De vill nog att vi ska få erfarenhet om en riktig strid så snart som möjligt. På lektionerna får vi lära oss om hur en 《Duo》 bör röra sig och agera, men det är meningslöst om inte kroppen får en chans att vänja sig vid det."

"Så vi ska vänja oss istället för att bara lära oss alltså."

"Fuun. Tidsperioden och storleken på slagfältet kommer göra det svårt att förutspå vad som kommer hända, och det kommer vara mer som en äkta strid."

"Tidsperioden? Nu när du säger det så kommer det vara ganska sent."

"30 minuter efter starten kommer solen börja gå ner, och mot slutet kommer det vara helt mörkt, och det kommer bli väldigt svårt att se något."

"Fuun."

Att kunna se tydligt är väldigt viktigt för mig.

Eftersom min 《Blaze》 är en 《sköld》, måste jag blocka min motståndares attack och komma nära, att slåss i mörker skulle inte vara bra för mig.

Men det är även en sådan situation jag önskar mig.

Att kunna ta chansen till vinst trots att oddsen är mot mig, är hur jag tror att man blir starkare.

"Så pass, det finns så många anledningar............jag förstår det men, vore det inte bättre att göra det här efter vi har blivit mer vana med vår 《Blaze》..............."

Vi har fortfarande inte fått några lektioner på hur man använder sin 《Blaze》.

Men även om det inte finns lektioner så betyder inte det att man inte kan träna med sin 《Blaze》.

"Miyabi. Det här kommer inte vara som antagningsceremonin där man åkte ut om man förlorade; så du behöver inte göra mer än ditt bästa. Efter skolan idag kommer vi även få tillåtelse att använda vår 《Blaze》, så du kommer få en chans att långsamt vänja dig."

Precis som Tachibana sa, kommer vi från och med idag och fram till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} få tillåtelse att manifestera vår 《Blaze》 innanför skolans område så länge vi skickar in en ansökan.

Troligtvis, nej definitivt, kommer alla våra klasskamrater börja träna med 《Blaze》 efter skolan idag.

Det viktigaste att notera här, är att det inte är förbjudet att ''observera de andras träning'' utan tillåtelse.

Det stod information om alla elever i listan vi fick av skolan tidigare, men jag lästa aldrig riktigt igenom den.

För även om jag vet vad de har för vapen, kan jag inte förutspå hur de kommer använda dem. Därför är det mycket bättre att faktiskt se folk träna.

Man kan påstå att rent informationsmässigt har {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} redan börjat.

"Ärligt, det här kommer bli jobbigt........."

"Fuun. Ditt ansikte säger annorlunda, Tooru."

"Det gäller oss båda."

Jag såg fram emot att kunna ha matcher mot starka motståndare.

Det är nog bara på grund av min personlighet, och därför kan jag inte göra något åt det.

""Kokonoe-kun, och Tora-kun också, ni två ser så ivriga ut............Är det för att det finns ett pris.........?

"Det paret som får bäst betyg i {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} kommer få en chans att öka sin 《Level》 utan att behöva vänta till slutet av terminen."

För att nå en hög 《Level》 är det bäst att undergå 《Sublimations Ceremonin》 så många gånger som möjligt.

Men det var inte allt---------

"Det är inte bara för prisets skull, men jag kommer så klart inte förneka att det är en del av anledningen."

Jag svarade Hotaka, och riktade min blick mot Tora.

"Fuun. Det har gått ett och ett halvt år sen vi sist hade en allvarlig match."

"Aah. Bli inte utslagen innan jag får tag på dig, okej?"

"Det är vad jag tänkte säga."

Vi båda ledde utan fruktan, och vi slog löst ihop våra knytnävar.

"E-err..............."

"Fufu, det här är kanske ett förhållande som Miyabi inte förstår sig på. Men vad sägs om att vi också arbetar hårt så vi inte förlorar mot de här två, Miyabi?"

"U-un............men jag kanske bara blir en börda..............."

"Det är okej. Det stämmer att Miyabi just nu är svagare än de här två. Men i så fall behöver vi bara göra en plan för att begrava den svagheten. Och än viktigare, glöm inte att du har mig so partner. Det här är inte en en mot en strid, utan en strid tillsammans med din 《Duo》."

Tachibana verkade inte heller vilja förlora.

"------《Duo》............"

"Vad är det, Tooru?"

"Jag kom bara att tänka på en sak angående 《Duo》. Jag undrar vad det var som Ordföranden pratade om förut när hon sa 《Absolute Duo》............"

Jag hade hört ordet två gånger, när jag fick 《Lucifer》, och under ingångsceremonin.

"Fumu. Jag undrade samma sak och kollade i skolans broschyr tidigare, men det ordet nämndes inte. Det har troligtvis något att göra med 《Duo》 systemet, och eftersom ordföranden personligen tog sig tid att be att vi skulle uppnå 《Absolute Duo》 måste det vara något viktigt.................."

"Fuun. Bevisar inte det här att hon bara ser oss som {{furigana|levande experiment|försökskaniner}}?"

"En försökskanin...?"

Julie höjde sina ögonbryn då hon hörde Toras sarkastiska kommentar.

"Ah, ursäkta honom, Julie. Det är inte kul att bli kallad en försökskanin men------"

"Nai. Det är inget problem alls.................."

"Vad var det då du reagerade på?"

"Kaniner. Jag tycker om kaniner, men jag gillar hamstrar ännu mer."

Julie sa något helt ur sammanhang, och det fick mig nästan att ramla ur min stol.

............Tatsu hade pratat i sin egen takt och skrattat under hela lunchen, så vi lämnade honom ur samtalet.

"Tooru, det börjar bli dags att sova."

Julie satt tyst på min säng och såg liten ut.

Ifall Julie hade en svans skulle den nog göra stora svängar fram och tillbaks. Så kändes stämningen.

"..................Menar du tillsammans igen?"

"Jaa---♪"

Jag började bli snurrig när jag såg Julies nickande figur.

"Okej då, god natt, Julie."

"God natt, Tooru."

Mitt hjärta slog helvilt på samma sätt som dagen innan, och jag försökte lugna ner mig så att inte Julie skulle märka något.

Lamporna var släckta, och vi låg sida vid sida i sängen.

(Uh! I-Igen.........!!)

Naturligtvis greppade Julie tag i min tröja, och än en gång somnade hon i den ställningen.

Och än en gång kunde inte jag sova på grund av det.

Men den här gången kände jag mig lugn.

Det var kanske för att det här var andra gången, men mer än så---------

(Otoha...............)

Julies sovande figur påminde mig om min avlidne syster.

När jag var liten brukade jag sova tillsammans med henne.

"Hn........."

Jag la en hand på Julies huvud och strök lätt hennes hår.

Julie är inte Otoha.

Men trots det kände jag att nostalgin värmde mig.

Men------

<nowiki>*</nowiki>Tätt*

Min arm blev åtklämd igen ikväll, och jag blev påmind om att Julie inte var min syster.

(I-igen, mjukheten blir! De trycks mot mig! Uwah, ä-ännu hårdare! G-gör inte så här mot mig, Julie---------------!!)

Och än en natt gick jag utan sömn.

Veckan tog slut, och det blev helg.

Inför {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} var jag och Julie i gårdsplanen idag igen, och vi hade en övningsmatch med 《Blaze》.

Det fanns många som tänkte ut taktiker eller övade kombinationsattacker, men jag och Julie var mer fokuserade på att lära känna varandras stilar.

Vi utbytte näve och svärd. Spelet om försvar och anfall fortsatte.

Men snart kunde man se åt vilket håll matchen var på väg.

Julies extremt snabba attacker försatte mig gradvis i större och större knipa.

(Kuh, det är inte bra om det här fortsätter. Jag skapar lite avstånd till att börja med...............!)

Och i det ögonblicket jag backade undan.........

"---------!?"

Mina ögon spärrades upp av förvåna när jag såg 《Svärdet》 som flög mot mig.

Hon kastade 《Svärdet》 som var hennes egen 《Själ》---------Jag lyckades knappt skydda mig själv från den överraskande attacken men.............

"Schack matt."

Matchen avslutades då det andra 《Svärdet》 hastigt placerades framför min hals direkt därefter.

"Jag förväntade mig inte att du skulle kasta 《Svärdet》."

"Jag har två, så jag tänkte att det vore okej att kasta ett av dem."

Jag förvånades av Julies kreativitet------eller kanske galenskap.

Eftersom hon är självlärd har hon ingen begränsad stil, och det gick inte bättre för mig oavsett hur många gånger vi slogs.

"Ska vi ta en liten paus?"

"Jaa---"

Julie avslutade träningsmatchen med en bugning, och atmosfären runt henne försvann helt.

Hon gick från att vara en vildsint krigare till att vara en liten, lugn och tystlåten flicka.

Det var som om hon inte var samma person.

Det måste vara för att hon lägger ner otroligt mycket koncentration på striden.

(Nu har jag förlorat fyra gånger i rad............vi var åtminstone jämnstarka när vi tränade utan vapen............)

Jag må ha blivit överväldigad första gången, men i slutändan är jag tränad i att slåss utan vapen, så om vi hade en vapenlös match nu så skulle det troligtvis vara jämnt mellan oss.

Men när det gäller 《Blaze》 träning förlorar jag mot Julie nästan varje gång.

Julie var otroligt snabb till att börja med, och hennes räckvidd ökas när hon håller sina vapen. Eftersom hon har två svärd och är självlärd är det nästan omöjligt att förutse hennes attacker.

(Om inte jag blir starkare så.........)

"Tooru."

"Vad är det, Julie?"

"Vad sägs om att använda din sköld annorlunda och fokusera på anfall och försvar separat?"

"Vad menar du?"

Jag förstod inte vad Julie försökte antyda, och när jag frågade bad hon mig sträcka fram min hand.

Jag gjorde som hon sa, och hon använda sin högerhand för att knuffa undan min arm, och sen------

"{{furigana|1|Ai}}"

Samtidigt rörde hon sig framåt, och hon ställde sig precis framför mitt bröst.

Hon var så nära att hon nästan knuffade mig.

"{{furigana|2|Tou}}------och, så här."

Julie kollade upp mot mig efter hon sa det.

"...................................."

Henne ansikte är så nära.

............det här korta avståndet, det är nästan som om hon är på väg att kyssa mig---------

(Vänta lite, vad är det jag tänker!?)

"Jag gick för nära, det här kanske är bättre."

Julie tog ett halvt steg bakåt utan att lägga märke till mitt sinnestillstånd.

(Du var verkligen för nära............)

"S-så vad var det där.........?"

"Det var ett exempel på hur Tooru kan gå nära efter att han blockar en attack, men du är fortfarande sårbar medan du går fram. Risken är hög, men om du kommer nära kan du attackera med {{furigana|Åskgudens Hammare|Mjölner}}."

"{{furigana|Åskgudens Hammare|Mjölner}}?"

"Det här."

Julie tog en ställning som om hon skulle skjuta pilbåge.

"...............men vad är det för namn?"

"Det är vapnet som guden Tor använder."

"......så pass........."

Av någon anledning hade Julie namngett min attack.

Det åsido, jag försökte lugna ner mig själv, och jag insåg att det Julie sagt påminde mig om något.

"Under ett svärds klinga finns helvetet, men tag ett steg framåt och du kommer finna dig i paradiset............"

"------?"

Julies huvud lutades, och <nowiki>*</nowiki>Chirin* som vanligt kunde hennes bjällror höras.

Det är ett ordspråk som en viss samuraj en gång använde. Det har samma betydelse som taktiken Julie nyss beskrev.

Att studera motståndarens andning och gå fram till hans bröst i samma ögonblick som han anfaller, och på så vis attackera och blockera samtidigt.

Att gå framåt ökar risken, men det är lättare att blocka en attack på nära håll.

Och efter jag blockar attacken kommer jag ha ett tillfälle för motanfall, precis som Julie sa.

"Tack för rådet Julie. Förlåt med, vill du hjälpa mig att träna på det?"

"Jaa---"

Julie nickade och ledde smått innan hon skapade avstånd mellan oss.

Efter att vi parade ihop oss som en 《Duo》 visar Julie ibland sitt leende.

Jag tog det som ett bevis på att hon litar på mig, och trots att jag inte säger det högt så gör det mig väldigt lycklig.

"Är du beredd, Tooru..................!?"

Men, att läsa av mönster i motståndarens andning är lättare sagt än gjort. Det är inte något man kan bemästra på bara en dag.

"Vad är det, Tooru?"

"Det kanske är möjligt om jag kan göra det till en situation där det är lättare att läsa av andningsmönster, men det här är fortfarande väldigt svårt..............."

"Vi får fortsätta försöka."

Julie knöt ihop båda sina händer bestämt.

"Aah, jag håller med."

Det är svårt att säga om jag kommer hinna bemästra det innan {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}.

Men trots det gjorde jag det till ett mål, och vi kunde nöjt avsluta dagens träning trots att jag inte gjort några större framsteg.

"Ah..................Ko-Kokonoe-kun, Julie-chan. Kom ni nyss tillbaks?"

"Jaa---. Är Miyabi på väg ut?"

"U-un............"

När vi kom tillbaks till elevhemmet stötte vi ihop med Hotaka, och vi bytte av varandra, för det verkade som om hon var på väg ut.

"Förbereder du fortfarande inför {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}?"

"Eh? Ah, något åt det hållet............"

Som Tachibana hade sagt tidigare, verkade det som om de skulle kolla runt i skolans område för att få ett geografiskt övertag.

"Så pass. Solen är på väg att gå ner, så var försiktig."

"Kämpa, Miyabi."

"Un.........Tack, Kokonoe-kun, Julie-chan."

Hotaka nickade mot oss och joggade ut.

"Hon arbetar verkligen hårt, den där Hotaka."

"Vi kommer inte kunna ta det lugnt heller."

Julie knöt ihop sina händer, som om hon plötsligt hittat ny motivation.

Men det såg konstigt ut eftersom hennes uttryck inte ändrades, och jag råkade fnissa lite, och Julie la huvudet på sned och kollade frågande mot mig.

"------?"

Det är fyra dagar kvar till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}------------klockan som signalerade slutet på andra timmen ringde, och suckar läckte ut ur alla i klassrummet.

"Haa...............det är äntligen slut.............."

Även om de säger att skolan är centrerad runt stridskonst, så finns det så klart vanliga ämnen också.

På mornarna har det bestämts att vi ska ha vanliga lektioner i klassrummet i två timmar.

Och dagens ämne var, engelska............

Efter lektionens slut lade jag mig ner på bänken, och alla samlades runt mig.

"Fuun, vad ska du ta dig till om du ser ut så här redan nu? Vi har bara börjat."

"Om japanska människor talar japanska så är väl det okej..............."

"Errr, är det inte bättre att kunna tala engelska, Kokonoe-kun...............?"

"Precis som Miyabi sa. Det är viktigt att vi lär oss andra språk eftersom vi kanske kommer skickas till andra sidan havet efter vi går ut härifrån. De sa det under första lektionen. Haa..............."

".........Lättare sagt än gjort, jag har alltid varit dålig på engelska."

"Ahaha.........egentligen är jag också dålig på det........."

"Haa.........jag håller med, det är faktiskt jobbigt........."

"Fuun, varenda en av er är patetiska."

"""................"""

Tora, som har utmärkta betyg, sa bara en mening, men ingen av oss hade något svar.

".................Nu när jag tänker på det så har Julie lätt för engelska. Är det ditt hemlands officiella språk?"

"Nai. Det är ett språk som liknar engelska, men det är inte samma språk."

"Fumu............så betyder det att Julie kan tala tre språk?"

Julie svingade sitt huvud mot Tachibanas fråga.

"Det är sex olika språk."

""""Sex!?""""

Till och med Tora chockades av det stora antalet, och våra fyra röster lades ovanpå varandra.

"Gimles språk, Japans språk, engelska------och tre andra språk från norra Europa."

"De-det är helt otroligt........."

"De skandinaviska språken är ganska lika Gimles. Engelska lärdes ut i min skola och mamma lärde mig japanska. Däremot är det en annan fråga när det gäller litteratur............"

Julie hade visst svårt att skriva i språk som inte var hennes modersmål eller engelska.

Hon hängde sitt huvud besviket, trots att det var otroligt att hon kunde tala så många språk.

"Ju-Julie-chan. Nästa gång, är det okej om jag frågar dig om sakerna jag inte kan?"

"Jaa---. Om det är något som jag kan göra så hjälper jag gärna till."

"Är det okej om jag också frågar dig ibland.........?"

"Jag också, kan jag be dig om hjälp............?"

"Fuun. Jag skulle kunna hjälpa dig, Tooru."

"Nej, med tanke på Toras personlighet kommer det definitivt bli spartanskt och jobbigt, så jag tackar nej."

"..............."

"Just det, Julie. Förlåt om det är plötsligt, men det fanns en grej som jag inte förstod från lektionen nyss. Kan jag fråga dig om det?"

"Jaa---. Vad var det för något?"

Julie nickade och öppnade sitt eget anteckningshäfte.

Där hade hon skrivit vacker kursiv engelska, och---------mystiska hieroglyfiska ord.

"Vad är det här?"

"............japanska."

Julies ögon riktades skamset ner i bänken.

"Uu.................."

''Att röra Julies smala vita ben'' är ganska---------nej, det är väldigt känslo-inducerande.

"Tooru?"

"A-aah........."

Julie lutade förundrat sitt huvud, men jag sa att det är okej och jag rörde hennes mjuka hud och händer.

(Hon är så mjuk............vänta, vad är det jag tänker!!)

Detta var en del av en lektion.

Det är två dagar kvar till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}, och himmelen täcktes av trista gråa moln.

Fjärde lektionen, vi var i klassrummet och lärde oss första hjälpen---------vi övade på att applicera förband.

Efter att ha blivit visade flera sätt att applicera förbanden fick vi tillfälle att öva på vår 《Duo》 men---------------

(Även om det är en del av lektionen...............)

Som förväntat var det inte enkelt att röra vid en tjejs bara fötter.

Tack vare det slog mitt hjärta fortare än vanligt.

"Ah.........Tooru, du glömde ett steg."

"Va? Är det inte så här.........Buh!?"

Jag lyfte mitt huvud, men när jag rörde min blick från hennes ben till hennes ansikte fick jag panik.

Eftersom hennes kjol hade vikts upp farligt mycket.

"------?"

Jag riktade mina ögon hastigt ner mot hennes ben igen, och jag skakade på huvudet för att försöka glömma bort det jag såg.

(Ho-hon är så försvarslös. Det här är bara för mycket...............!!)

Det här var inte första gången jag tänkte det. Julie brukar gå lättklädd i rummet när det är varmt, och hon är inte rädd för att föra sitt ansikte nära mitt. Julie är ganska försvarslös när det gäller killar.

Och det är inte som om hon aldrig känner att något är pinsamt, eftersom jag såg henne rodna när jag råkade se henne byta om............

(Jag har verkligen ingen aning hur hon tänker.........nej, men jag kan nog vara säker på att hon ser mig som en fader-figur.)

"Tooru?"

"Ah, fö-förlåt. Jag försökte komma ihåg hur jag skulle göra det här---------Buh!?"

Jag försökte kolla på Julies ansikte, och jag gjorde samma misstag igen.........

Efter en stund började alla bli färdiga, och Tsukimi-sensei klappade ihop sina händer *Pan**Pan*, och hon gav oss nästa instruktion.

"Okej-------, nu kan ni gå vidare och göra samma sak med en annan person som inte är er 《Duo》---♪"

(Tack och lov..................Det är verkligen uttröttande att göra det här med {{furigana|en tjej|Julie}} som partner...........)

Jag suckade lättat efter att ha hört Tsukimi-senseis enstaka mening, och jag hörde Hotaka ropa på Julie.

"Ju-Julie-chan. Ska vi två göra det tillsammans.........?"

"Jaa---. Jag litar på dig, Miyabi."

(Jag gör det väl med Tora------)

"Vänta, va? Var är Tora?"

Tora, som hade suttit nära mig. var försvunnen, och jag kunde inte hitta honom även när jag kollade runt i klassrummet.

"Vad är det du säger, Kokonoe? Tora och Tatsu blev utslängda ur klassrummet för att de bråkade högljutt med varandra. Märkte inte du det?"

Tachibana såg ut som om hon redan hade tröttnat på mig, och jag kunde bara svara med ett snett leende.

Det verkade som om jag var ännu mer nervös än jag hade trott.

(I så fall får jag väl öva med någon annan............)

Jag tänkte det, men alla andra killar hade redan parat ihop sig.

De ända som var kvar var alltså------

"Det ser ut som om alla andra har parat ihop sig redan. Vad sägs om att vi två gör det här tillsammans, Kokonoe?"

"Eh, a-aah............"

Eftersom jag hade en tjej som partner igen skulle jag säkert känna mig nervös även efter lektionens slut. Jag suckade---------och snart därefter insåg jag att det var värre än så.

"Vad är det, Kokonoe? sätt igång och börja nu."

(Äv-även om du säger det så.........)

Nästa instruktion beskrev hur man lindar förband när axeln har gått ur led, men det här var mycket svårare än vad jag trott.

Linda först runt armen, och sedan ett varv runt bröstet------denna process upprepas flera gånger, men............det innebär att mina händer var farligt nära vid att röra utbuktningarna vid hennes bröst.

Tachibana hade näst störst bröst i klassen, och det jag gjorde var mycket enklare sagt än gjort; därför kunde jag inte koncentrera mig ordentligt och jag tog i för hårt så att Tachibana fick svårt att andas.

"Haa, fuu, hn haaa............Kokonoe, hnn.........det är lite, hårt."

Som om inte det vore nog, så gjorde jag ett misstag i lindningen, och det fick förbandet att framhäva hennes bröst ännu mer; och tillsammans med hennes oregelbundna andning bildades en märkligt erotisk figur framför mig.

"Oya Oya? Kokonoe-kun. Tänka sig att du skulle göra något så här sjukt redan nu. Kunde du inte nöja dig med att göra det här normalt---?"

[[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 7.jpg|thumb]]

Direkt efter att jag insåg det, sa Tsukimi-sensei något helt onödigt.

"Vadå sjukt............?"

"Det kanske är din preferens men, om du nu vill binda ihop henne för att framhäva hennes bröst så får du allt göra det utanför lektionstiden, okej---?"

"---------!?"

Hon gav alla sin egen spekulation, och Tachibana insåg situationen hon var i------

"A-att du skulle ha nöja av att förolämpa någon på det här viset............Din skamlöse man!!"

"Det är ett missförstånd---------!!"

"Din skamlösa pervers------------!!"

Trots att jag försökte förneka det, vägrade Tachibana lyssna, och hon stormade ut ur klassrummet.

"Ahahahaha☆ det är bäst att du skyndar dig och springer efter henne, annars kommer missförståndet bli ännu värre, Kokonoe-kun♪"

"Vems fel tror du att det här är!!"

Jag skrek åt Tsukimi-sensei som stod och flinade med stängda ögon, innan jag jagade efter Tachibana ut ur klassrummet.

"Ooh, ungdom ungdom~☆"

Jag kunde höra hennes lyckliga röst från klassrummet.

(Aah Varför! Varför är den människan min klassföreståndare............!!)

Det blev kväll, och det började regna.

Tack vare det avslutade jag och Julie våran match tidigt och gick tillbaks till matsalen, men------

"Ah............Tachibana..............."

Efter middagen ville jag röra på mig lite mer, men jag hann bara halvvägs till träningsrummet innan jag såg Tachibana bland en grupp elever i elevhemmets lounge.

"Mu...............? ------------uh! Koko-Kokonoe-kun....................."

Efter att hon vänt sig mot mig började Tachibanas ansikte att rodna och hon blev uppspelt.

"J-jag är verkligen ledsen över det som hände i eftermiddags, Kokonoe. En sådan förolämpning inför alla------"

"Nej, det är okej. Och, bara utifall tänker jag säga det här, du behöver inte gå ner på knä. ............Förresten Tachibana, vad gör du här inne? Shogi<ref group="1e">Japanskt schack</ref>?"

I loungen fanns det TV, bord, stolar och soffor. Det var ett rum som var öppet för eleverna att kunna slappna av i, och det var fyllt med tidningar, manga och spel som täckte hyllor på väggarna, och det fanns även ett manga café som försåg eleverna med så mycket godsaker och drycker som de kunde önska sig.

I den loungen satt Tachibana med en bok i ena handen och hon hade en Shogi-bräda framför sig.

"Aah, det är Shogi problem."

"Är det intressant?"

"Fufu, det finns väl ingen anledning för mig att göra det om det inte vore intressant. Vill du också testa, Kokonoe?"

"Jag ger upp redan nu. Jag är inte bra på att använda mitt huvud."

"Fumu. Ja du framstår som sådan."

"...............du är också dålig på engelska dock."

"En-engelska är det enda jag är dålig på."

Det var sant, till skillnad från mig som är dålig på allt utom fysiska aktiviteter, så klarar sig Tachibana bra i alla ämnen utom engelska.

Men, än viktigare just nu var------

"Uh..............."

Tachibana korsade armarna medan hon kollade på mig, och hennes stora välformade bröst framhävdes då de vilade på hennes armar.

Mina tankar drogs tillbaks till eftermiddagens händelser, men personen i fråga, Tachibana, verkade inte inse något.

"Är det något fel, Kokonoe?"

"N-nej ingenting...............men jag är lite förvånad över att du tycker om Shogi."

"Jag kände att mina kinder blev varma, och jag bytte tillbaks ämnet till Shogi för att hon inte skulle märka något."

"Fufu, jag kommer från en viss kampsports dojo, och jag tränar för att en dag ta över den. Men lärlingarna där är nästan bara äldre män, och de spelar Shogi hela tiden som de inte tränar."

Tachibana stängde boken med ett varsamt leende.

"Det börjar bli dags för mig att gå tillbaks till mitt rum. förlåt om jag uppehöll dig."

"Oroa dig inte. Det var jag som gick fram till dig till att börja med."

"Okej, då ses vi imorgon."

Tachibana städade upp efter sig, och hon gick sedan ut ur loungen.

(Jag ska väl fortsätta till träningsrummet som planerat------------hn............?)

när jag gick ner för trappan till nedervåningen såg jag Hotaka.

Men hon försvann innan jag hann säga något.

(Hon såg ut att vara på väg ut. Jag undrar vad hon ska göra i det här regnet.)

Jag var ganska intresserad, men jag fortsatte till träningsrummet.

Och där glömde jag helt bort Hotaka, men---------

Ungefär en timme senare, när jag satt och läste en tidning efter att jag tränat färdigt, kom Hotaka tillbaks till elevhemmet.

...............det verkade inte som om hon tagit med sig ett paraply, för hela hon var dränkt i vatten.

"Hotaka. Var har du varit, du är helt dyngsur."

Nu var jag verkligen nyfiken, och den här gången hann jag ropa på Hotaka.

"Eh? A-ara.........Kokonoe-kun, vad gör du här.........?"

"Jag håller på att ta en paus...............så, Vad har Hotaka gjort?"

"Uu.........E-err..............."

Hotaka verkade ha svårt att säga det, då hennes blick flyttades mellan mig och golvet---------

Efter en stund svarade hon försiktigt.

"S-sprungit............"

"Så pass, sprungit alltså......"

Det var därför hon hade varit ute i en timme.

"Vänta, Sprungit!? Så här sent och i regnet, i mer än en timme!? Trots att du redan sprungit på lektionerna idag!?"

"U-un........."

"Ah.........men då, den gången------när jag och Julie gick förbi dig vid ingången och du var på väg ut, gick du ut för att springa då också............?"

"U-un........."

"Varför i hela friden..............."

"..........................E-egentligen var det då...............ha............haa......atchoo"

"Ah............förlåt, jag borde inte uppehålla dig."

Hotaka måste ha varit frusen om hon började nysa.

"Fö-förlåt. Är det okej om jag kommer tillbaks efter att jag har tagit ett bad?

"Ja, självfallet. Jag väntar här."

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 5

2016-04-01T10:43:02Z

Iron Tarkus:

==Kapitel 5 『Det är ett löfte』==

===Del 1===

Efter att vi hade registrerat oss som en 《Duo》, och berättat det för Tachibana och de andra under middagen---------

Gick jag och Julie tillbaks till vårt rum i elevhemmet, och efter en stund hände följande.

"Tooru. ...............ska du ta ett bad?"

"Hn? Du kan bada först som vanligt, Julie."

"..............."

Julie skakade lätt på huvudet, och ''hon fortsatte prata.........av någon anledning med rodnande kinder.''

".........Ska du inte bada tillsammans med mig?"

"Buu---!?"

Jag spottade ut äppelteet.

"Ju-Ju-Jul-Julie------------------!?"

Julie sa något explosivt som om det vore naturligt, och jag blev inte annat än chockad.

<nowiki>*</nowiki>Titt*............*Titt*..................

Julie flyttade nervöst sina ögon mellan mig och golvet.

(Ba-bada tillsammans? Alltså båda oss i badkaret tillsammans, båda oss nakna--------------nej nej nej det är inte bra! Åtminstone med badkläder..................Vi har inte ens några! ...............nej nej nej det är inte det som är problemet!!)

Mitt huvud var i kaos, och jag bestämde att det var bäst att fråga henne direkt.

"D-du Julie...........jag kanske hörde fel...............frågade du mig nyss ifall jag skulle bada tillsammans med dig...............?"

"...............Jaa---"

<nowiki>*</nowiki>Chirin*, bjällrorna ringde när Julie nickade.

Som förväntat var hennes kinder fulla med blod, och hon verkade förstå vad det var hon själv sa.

"Va-varför säger du plötsligt något sådant............?"

Jak kunde inte dölja mitt skakande när jag frågade henne, och svaret jag fick var oväntat.

"För att skolans regler säger att vi måste spendera så mycket tid som möjligt tillsammans med vår 《Duo》, och vi ska komma varandra så nära som möjligt."

(Nu när hon säger det så blev vi faktiskt tillsagda det tidigare.)

"Nej nej nej, även om det är en skolregel behöver vi inte följa den så noggrant!"

"Är det så?"

"Aah. Och förresten, stör det inte dig att bada tillsammans med en kille?"

"....................."

Julie kollade generat ner mot golvet.

Efter en kort stund riktade hon sina ögon upp mot mig.

"Det är pinsamt men, ''Tooru är speciell'', så------------"

"---------!?"

Den meningen överklockade min hjärna än en gång.

Missförståndet första dagen---------kärlek vid första ögonkastet, har det blivit verklighet efter den här veckan?

(N-nej, jag kan inte kalla det kärlek vid första ögonkastet om det har gått en vecka. Vad kallar man det här? att bli kär på vanligt vis? Nej, jag bad henne bli min 《Duo》, men jag menade det inte på det här viset!!)

Och, medan jag var förvirrad------------

"Tooru.........påminner mig om min pappa........."

"Hahaha, jaha, pappa............Me-men du borde ge upp på badet, det blir bara en massa problem."

"Jaa---, jag förstår."

Efter flera komplikationer verkade det som om vi äntligen kunde släppa ämnet.

Efter det gick Julie in i badrummet, och jag som lämnades kvar i rummet suckade.

(Det där var förvånande............jag trodde inte att hon skulle ta skolans regler så bokstavligt............)

På ett vis är hon väldigt ärlig, men man kan också säga att hon är en riktig fårskalle.

(..................Om jag bara hade nickat nyss, så skulle jag nu kunna vara..................)

Jag skakade huvudet för att bli av med den inbillningen.

Och senare------

Strax efter att jag själv kom ut ur badet insåg jag att problemet fortfarande inte var helt löst.

"Okej Tooru, det börjar bli dags att sova."

"..........................."

"Tooru?"

Julie la undrande sitt huvud på sned.

Dock var det jag själv som hade de större frågan.

''Eftersom Julie av någon anledning var i min {{furigana|futon<ref group="1e">https://sv.wikipedia.org/wiki/Futon</ref>|säng}}.''

"Ska inte du sova?"

"Jo, jag tänker sova, men..........."

Det var under den andra kvällen som vi bestämde att jag skulle använda den {{furigana|undre sängen|våningssäng}} och att Julie skulle använda den övre.

Trots det bäddade Julie ner sig i den nedre sängen.

"Du Julie, jag kan ha missuppfattat men, tänker du sova tillsammans med mig............?"

"Jaa---. Eftersom vi är en 《Duo》."

".................."

Oavsett vad jag sa tidigare, trodde jag aldrig att det skulle utvecklas till det här.

"Jag tänker fråga bara utifall att men, vad har du för åsikter om att dela en säng med mig?"

"Där hemma var jag alltid tillsammans med mamma så, jag känner mig ensam när jag sover själv."

Julie såg först nedstämd ut, tills hon visade ett litet leende.

"Därför är jag väldigt glad att kunna sova tillsammans med min 《Duo》, trots att det är pinsamt."

"Jag-jag förstår........."

Det var andra gången jag såg Julies leende, och det hindrade mig från att säga emot.

(Julie verkar se mig som en fader-liknande figur, och hon har nog inga andra avsikter.)

Hon sa att det gjorde henne glad, och det gjorde även mig lycklig att hon litade på mig.

(Om Julie är glad så...............vänta, nejnejnej, det är ett nej, oavsett hur mycket jag tänket på det.)

Jag fick tillbaks mitt vett, och jag skyndade mig att rätta till mina varierande tankar.

"Nej Julie det kommer inte gå. även om vi är en 《Duo》 så är vi fortfarande man och kvinna. Vi kan inte............"

Men när jag sa det till henne så---------

<nowiki>*</nowiki>Stirr*-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------.

Julie stirrade rakt på mig med ögon som en bortkastad hundvalp.

"Bara för idag, okej..............."

"Jaa---♪"

(De-det här är bara för att Julie sa att hon kände sig ensam! Och det är bara i en dag! O-och jag sa att jag skulle bli hennes styrka som hennes 《Duo》.)

Jag upprepade flera ursäkter för att lura mitt eget hjärta, och jag bäddade ner mig i sängen som knappt var stor nog för två personer.

Och så klart, låg Julie bredvid mig.

"God natt, Tooru."

"Go-god natt, Julie........."

Min röst skakade av nervositet.

(Jag får vara försiktig och inte röra henne.............allt kommer nog lösa sig om jag bara ligger tyst i hörnet. Om jag gör det kommer ingenting att hända!)

Trots att jag tänkte det kunde jag inte lugna ner mig ett dugg

Doki Doki Doki Doki Doki<ref group="1e">ljudet av hjärtslag</ref> Mitt hjärta slog som en väckarklocka.

Jag vet att Julie inte har några bakomliggande avsikter.

Och jag har så klart inte några avsikter att göra något.

(Ingenting! Ingenting kommer hända! Hon sover bara bredvid mig.)

---Men den tanken sprack i nästa ögonblick.

<nowiki>*</nowiki>Pitoo*

"!?"

Julie greppade tag i min tröja och la sitt huvud mot min axel.

"Julie, Julie!?"

"Tooru......är det okej om jag sover så här?"

"Eh, vänta, det är, nej, något är, uee......!?"

I mörkret var Julies röst lugn i kontrast till min som hade panik. Eller snarare------

"Så här, det känns som om jag är tillbaka i tiden............"

Som om hon mumlade. Julie pratade med en tyst och ensam röst.

"Det känns som om pappa kom tillbaks..............."

".........err, hur är det med Julies far?"

"..................han gick bort för några år sen."

"Åh......förlåt........."

"Nai. Du gjorde inget fel."

Jag vet inte varför jag jämförs med Julies far.

Men, mina känslor ändrades lite.

"Du Julie. Jag är inte Julies far men............om du vill kan vi sova tillsammans så här igen framöver............"

"Ah......Tooru..............."

"Me-men inte varje dag. bara när Julie känner sig ensam, okej?"

"Jaa---------!"

Även i mörkret visste jag att Julie nickade sitt huvud, och jag hörde hennes glädje i hennes röst.

"Tooru, tack så mycket."

<nowiki>*</nowiki>Gyuu*

Julie kramade min arm.

"!?"

"Jag är väldigt lycklig."

(<nowiki>~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~</nowiki>!!)

Julies mjuka bröst trycktes mot mig, och hennes sköna doft gjorde att det tog allt jag hade för att inte skrika rakt ut.

Inatt---------

Julie höll fortfarande i min arm efter hon somnade, så jag låg vaken utan att kunna sova tills det var morgon. På så vis tog veckan slut, och det var måndag morgon.<ref group="1e">Originalförfattaren verkar ha skippat söndagen. Detta är inte ett översättningsfel.</ref>

Efter klasstiden på morgonen var jag i låg anda av fruktan för den annalkande engelskalektionen.

I kontrast var Tsukimi-sensei som vanligt på topphumör.

"Hej allihopa ♥ Lyckades ni alla hitta en lämplig 《Duo》♪ un un~☆ Okej okej, nu när ni har nya partners är det dags att byta sittplatser så alla får sitta bredvid sin 《Duo》♪ .........hn?? Nämen, jag ser att några av er har valt er tillfälliga rumskamrat som partner."

"Vi var kompatibla."

Tsukimi-sensei kollade mot mig, och jag gav henne ett ärligt svar, men hon------

"Va-vad! Kompatibla på vilket sätt? På vilket sätt?"

"Personlighet."

"Bara det."

Tsukimi-sensei frågade besviket medan hon missnöjt sänkte ögonen.

(Vad för svar hade hon förväntat sig?)

"Hur är det då med de två vännerna som sitter framför Kokonoe-kun?"

"Vem skulle vilja vara en vän till den här muskel idioten!"

Toras 《Duo》 var Tatsu. Eftersom jag parade ihop mig med Julie lämnades han med den enda andra personen som inte hade registrerat en 《Duo》, Tatsu.

(Förlåt mig, Tora.........)

"Hnmou---, Tora-kun, det där är inte hur du borde prata med din Sensei. Jag kommer behöva lära dig lite hyfs~☆"

"Jag vägrar."

"Så där kan du inte bete dig............äsch. Okej, om vi nu går vidare; eftersom alla nu har valt sin 《Duo》 kommer vi nästa vecka att hålla en träningsmatch med 《Blaze》------------{{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}♪"

Större delen av klassen blev chockad och började göra uppror.

Vi hade hört att det skulle tillkomma matcher med 《Blaze》, men ingen hade trott att det skulle vara så här snart.

"Un un. Jag förstår hur ni alla känner. Jag blev lika överraskad när den där glasögonormen berättade samma sak för min klass...........ah, berätta inte för Mikuni-sensei att jag kallade honom det okej. Det är en hemlighet-☆"

Det verkar som om hennes lärare hade varit Mikuni-sensei.

"Okej, jag kommer nu förklara reglerna runt {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}, så spänn era öron och lyssna-☆"

Medan hon sa det satte Tsukimi-sensei sina händer på huvudet för att imitera kaninöron.

Trots att hon redan hade ett hårband med kaninöron, gör hon det här med flit för att det ska se ut som om hon har fyra kanin öron?

"Först och främst, schemat---lördag nästa vecka------alltså är det dagen före GW<ref group="1e">Golden Week. Flera japanska högtider som inträffar under en vecka.</ref>. Vi kommer göra det innan lovet börjar, så även om någon hamnar i sjukhus så behöver ni inte oroa er för att missa något♪"

Det lät inte bra.

"Det kommer börja klockan 5, och sluta klockan 7; alltså kommer det pågå i två timmar. Signalen kommer vara klocktornets bjällra------. Och området kommer vara hela norra blocket.---"

"Norra blocket, alltså, här------------kommer vi kunna vara inuti skolan också?"

Tsukimi-sensei nickade och räckte upp tummen som svar på min fråga.

"Svaret är ja ♥ Varje 《Blaze》 har sina egna speciella attribut, så vi ger er alla chansen att tänka ut strategier för att matcha det. När ni slåss är det viktigt att ta terrängen i åtanke för att få ett övertag♪"

Det verkade som om det här skulle simulera en verklig strid så mycket som möjligt.

(Det som återstår är motståndarna.)

Av det jag sett under första veckan så är det Julie som står ut mest när det gäller ren skicklighet.

Men eftersom Julie är min 《Duo》 kommer jag inte slåss mot henne, och den näst starkaste motståndaren skulle nog vara Tachibana, följt av Tora, Rent styrkemässigt Tatsu, en kille som heter Kigami som har erfarenhet inom kampsport och en annan kille som heter Izumi som har mycket erfarenhet inom sport, och han har bäst förmåga att samarbeta i hela klassen.

(Om jag skulle gissa, tror jag att jag kommer möta---------)

"Okej okej, jag vet att ni alla vill veta vem er motståndare kommer vara............okej------♪"

Tsukimi-senseis leende täckte hela hennes ansikte och hon räckte upp sina armar i luften innan hon glatt sa.

"'''Alla''' är er motståndare ♥"

På den dagens lunchrast.

Jag, Julie, Tachibana, Hotaka, Tora och Tatsu gick till matsalen för att äta tillsammans.

Men när ämnet angående {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} kom upp suckade Hotaka dystert.

"Haa............vi har nyss bestämt vår 《Duo》 och ändå..............."

"Jag tror att det är just för att vi nyss har valt, Miyabi."

"Jag håller med Tachibana. Det har mening för att det händer just nu."

När jag höll med om det Tachibana sa, nickade Tora bredvid mig.

"De vill nog att vi ska få erfarenhet om en riktig strid så snart som möjligt. På lektionerna får vi lära oss om hur en 《Duo》 bör röra sig och agera, men det är meningslöst om inte kroppen får en chans att vänja sig vid det."

"Så vi ska vänja oss istället för att bara lära oss alltså."

"Fuun. Tidsperioden och storleken på slagfältet kommer göra det svårt att förutspå vad som kommer hända, och det kommer vara mer som en äkta strid."

"Tidsperioden? Nu när du säger det så kommer det vara ganska sent."

"30 minuter efter starten kommer solen börja gå ner, och mot slutet kommer det vara helt mörkt, och det kommer bli väldigt svårt att se något."

"Fuun."

Att kunna se tydligt är väldigt viktigt för mig.

Eftersom min 《Blaze》 är en 《sköld》, måste jag blocka min motståndares attack och komma nära, att slåss i mörker skulle inte vara bra för mig.

Men det är även en sådan situation jag önskar mig.

Att kunna ta chansen till vinst trots att oddsen är mot mig, är hur jag tror att man blir starkare.

"Så pass, det finns så många anledningar............jag förstår det men, vore det inte bättre att göra det här efter vi har blivit mer vana med vår 《Blaze》..............."

Vi har fortfarande inte fått några lektioner på hur man använder sin 《Blaze》.

Men även om det inte finns lektioner så betyder inte det att man inte kan träna med sin 《Blaze》.

"Miyabi. Det här kommer inte vara som antagningsceremonin där man åkte ut om man förlorade; så du behöver inte göra mer än ditt bästa. Efter skolan idag kommer vi även få tillåtelse att använda vår 《Blaze》, så du kommer få en chans att långsamt vänja dig."

Precis som Tachibana sa, kommer vi från och med idag och fram till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} få tillåtelse att manifestera vår 《Blaze》 innanför skolans område så länge vi skickar in en ansökan.

Troligtvis, nej definitivt, kommer alla våra klasskamrater börja träna med 《Blaze》 efter skolan idag.

Det viktigaste att notera här, är att det inte är förbjudet att ''observera de andras träning'' utan tillåtelse.

Det stod information om alla elever i listan vi fick av skolan tidigare, men jag lästa aldrig riktigt igenom den.

För även om jag vet vad de har för vapen, kan jag inte förutspå hur de kommer använda dem. Därför är det mycket bättre att faktiskt se folk träna.

Man kan påstå att rent informationsmässigt har {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} redan börjat.

"Ärligt, det här kommer bli jobbigt........."

"Fuun. Ditt ansikte säger annorlunda, Tooru."

"Det gäller oss båda."

Jag såg fram emot att kunna ha matcher mot starka motståndare.

Det är nog bara på grund av min personlighet, och därför kan jag inte göra något åt det.

""Kokonoe-kun, och Tora-kun också, ni två ser så ivriga ut............Är det för att det finns ett pris.........?

"Det paret som får bäst betyg i {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} kommer få en chans att öka sin 《Level》 utan att behöva vänta till slutet av terminen."

För att nå en hög 《Level》 är det bäst att undergå 《Sublimations Ceremonin》 så många gånger som möjligt.

Men det var inte allt---------

"Det är inte bara för prisets skull, men jag kommer så klart inte förneka att det är en del av anledningen."

Jag svarade Hotaka, och riktade min blick mot Tora.

"Fuun. Det har gått ett och ett halvt år sen vi sist hade en allvarlig match."

"Aah. Bli inte utslagen innan jag får tag på dig, okej?"

"Det är vad jag tänkte säga."

Vi båda ledde utan fruktan, och vi slog löst ihop våra knytnävar.

"E-err..............."

"Fufu, det här är kanske ett förhållande som Miyabi inte förstår sig på. Men vad sägs om att vi också arbetar hårt så vi inte förlorar mot de här två, Miyabi?"

"U-un............men jag kanske bara blir en börda..............."

"Det är okej. Det stämmer att Miyabi just nu är svagare än de här två. Men i så fall behöver vi bara göra en plan för att begrava den svagheten. Och än viktigare, glöm inte att du har mig so partner. Det här är inte en en mot en strid, utan en strid tillsammans med din 《Duo》."

Tachibana verkade inte heller vilja förlora.

"------《Duo》............"

"Vad är det, Tooru?"

"Jag kom bara att tänka på en sak angående 《Duo》. Jag undrar vad det var som Ordföranden pratade om förut när hon sa 《Absolute Duo》............"

Jag hade hört ordet två gånger, när jag fick 《Lucifer》, och under ingångsceremonin.

"Fumu. Jag undrade samma sak och kollade i skolans broschyr tidigare, men det ordet nämndes inte. Det har troligtvis något att göra med 《Duo》 systemet, och eftersom ordföranden personligen tog sig tid att be att vi skulle uppnå 《Absolute Duo》 måste det vara något viktigt.................."

"Fuun. Bevisar inte det här att hon bara ser oss som {{furigana|levande experiment|försökskaniner}}?"

"En försökskanin...?"

Julie höjde sina ögonbryn då hon hörde Toras sarkastiska kommentar.

"Ah, ursäkta honom, Julie. Det är inte kul att bli kallad en försökskanin men------"

"Nai. Det är inget problem alls.................."

"Vad var det då du reagerade på?"

"Kaniner. Jag tycker om kaniner, men jag gillar hamstrar ännu mer."

Julie sa något helt ur sammanhang, och det fick mig nästan att ramla ur min stol.

............Tatsu hade pratat i sin egen takt och skrattat under hela lunchen, så vi lämnade honom ur samtalet.

"Tooru, det börjar bli dags att sova."

Julie satt tyst på min säng och såg liten ut.

Ifall Julie hade en svans skulle den nog göra stora svängar fram och tillbaks. Så kändes stämningen.

"..................Menar du tillsammans igen?"

"Jaa---♪"

Jag började bli snurrig när jag såg Julies nickande figur.

"Okej då, god natt, Julie."

"God natt, Tooru."

Mitt hjärta slog helvilt på samma sätt som dagen innan, och jag försökte lugna ner mig så att inte Julie skulle märka något.

Lamporna var släckta, och vi låg sida vid sida i sängen.

(Uh! I-Igen.........!!)

Naturligtvis greppade Julie tag i min tröja, och än en gång somnade hon i den ställningen.

Och än en gång kunde inte jag sova på grund av det.

Men den här gången kände jag mig lugn.

Det var kanske för att det här var andra gången, men mer än så---------

(Otoha...............)

Julies sovande figur påminde mig om min avlidne syster.

När jag var liten brukade jag sova tillsammans med henne.

"Hn........."

Jag la en hand på Julies huvud och strök lätt hennes hår.

Julie är inte Otoha.

Men trots det kände jag att nostalgin värmde mig.

Men------

<nowiki>*</nowiki>Tätt*

Min arm blev åtklämd igen ikväll, och jag blev påmind om att Julie inte var min syster.

(I-igen, mjukheten blir! De trycks mot mig! Uwah, ä-ännu hårdare! G-gör inte så här mot mig, Julie---------------!!)

Och än en natt gick jag utan sömn.

Veckan tog slut, och det blev helg.

Inför {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} var jag och Julie i gårdsplanen idag igen, och vi hade en övningsmatch med 《Blaze》.

Det fanns många som tänkte ut taktiker eller övade kombinationsattacker, men jag och Julie var mer fokuserade på att lära känna varandras stilar.

Vi utbytte näve och svärd. Spelet om försvar och anfall fortsatte.

Men snart kunde man se åt vilket håll matchen var på väg.

Julies extremt snabba attacker försatte mig gradvis i större och större knipa.

(Kuh, det är inte bra om det här fortsätter. Jag skapar lite avstånd till att börja med...............!)

Och i det ögonblicket jag backade undan.........

"---------!?"

Mina ögon spärrades upp av förvåna när jag såg 《Svärdet》 som flög mot mig.

Hon kastade 《Svärdet》 som var hennes egen 《Själ》---------Jag lyckades knappt skydda mig själv från den överraskande attacken men.............

"Schack matt."

Matchen avslutades då det andra 《Svärdet》 hastigt placerades framför min hals direkt därefter.

"Jag förväntade mig inte att du skulle kasta 《Svärdet》."

"Jag har två, så jag tänkte att det vore okej att kasta ett av dem."

Jag förvånades av Julies kreativitet------eller kanske galenskap.

Eftersom hon är självlärd har hon ingen begränsad stil, och det gick inte bättre för mig oavsett hur många gånger vi slogs.

"Ska vi ta en liten paus?"

"Jaa---"

Julie avslutade träningsmatchen med en bugning, och atmosfären runt henne försvann helt.

Hon gick från att vara en vildsint krigare till att vara en liten, lugn och tystlåten flicka.

Det var som om hon inte var samma person.

Det måste vara för att hon lägger ner otroligt mycket koncentration på striden.

(Nu har jag förlorat fyra gånger i rad............vi var åtminstone jämnstarka när vi tränade utan vapen............)

Jag må ha blivit överväldigad första gången, men i slutändan är jag tränad i att slåss utan vapen, så om vi hade en vapenlös match nu så skulle det troligtvis vara jämnt mellan oss.

Men när det gäller 《Blaze》 träning förlorar jag mot Julie nästan varje gång.

Julie var otroligt snabb till att börja med, och hennes räckvidd ökas när hon håller sina vapen. Eftersom hon har två svärd och är självlärd är det nästan omöjligt att förutse hennes attacker.

(Om inte jag blir starkare så.........)

"Tooru."

"Vad är det, Julie?"

"Vad sägs om att använda din sköld annorlunda och fokusera på anfall och försvar separat?"

"Vad menar du?"

Jag förstod inte vad Julie försökte antyda, och när jag frågade bad hon mig sträcka fram min hand.

Jag gjorde som hon sa, och hon använda sin högerhand för att knuffa undan min arm, och sen------

"{{furigana|1|Ai}}"

Samtidigt rörde hon sig framåt, och hon ställde sig precis framför mitt bröst.

Hon var så nära att hon nästan knuffade mig.

"{{furigana|2|Tou}}------och, så här."

Julie kollade upp mot mig efter hon sa det.

"...................................."

Henne ansikte är så nära.

............det här korta avståndet, det är nästan som om hon är på väg att kyssa mig---------

(Vänta lite, vad är det jag tänker!?)

"Jag gick för nära, det här kanske är bättre."

Julie tog ett halvt steg bakåt utan att lägga märke till mitt sinnestillstånd.

(Du var verkligen för nära............)

"S-så vad var det där.........?"

"Det var ett exempel på hur Tooru kan gå nära efter att han blockar en attack, men du är fortfarande sårbar medan du går fram. Risken är hög, men om du kommer nära kan du attackera med {{furigana|Åskgudens Hammare|Mjölner}}."

"{{furigana|Åskgudens Hammare|Mjölner}}?"

"Det här."

Julie tog en ställning som om hon skulle skjuta pilbåge.

"...............men vad är det för namn?"

"Det är vapnet som guden Tor använder."

"......så pass........."

Av någon anledning hade Julie namngett min attack.

Det åsido, jag försökte lugna ner mig själv, och jag insåg att det Julie sagt påminde mig om något.

"Under ett svärds klinga finns helvetet, men tag ett steg framåt och du kommer finna dig i paradiset............"

"------?"

Julies huvud lutades, och <nowiki>*</nowiki>Chirin* som vanligt kunde hennes bjällror höras.

Det är ett ordspråk som en viss samuraj en gång använde. Det har samma betydelse som taktiken Julie nyss beskrev.

Att studera motståndarens andning och gå fram till hans bröst i samma ögonblick som han anfaller, och på så vis attackera och blockera samtidigt.

Att gå framåt ökar risken, men det är lättare att blocka en attack på nära håll.

Och efter jag blockar attacken kommer jag ha ett tillfälle för motanfall, precis som Julie sa.

"Tack för rådet Julie. Förlåt med, vill du hjälpa mig att träna på det?"

"Jaa---"

Julie nickade och ledde smått innan hon skapade avstånd mellan oss.

Efter att vi parade ihop oss som en 《Duo》 visar Julie ibland sitt leende.

Jag tog det som ett bevis på att hon litar på mig, och trots att jag inte säger det högt så gör det mig väldigt lycklig.

"Är du beredd, Tooru..................!?"

Men, att läsa av mönster i motståndarens andning är lättare sagt än gjort. Det är inte något man kan bemästra på bara en dag.

"Vad är det, Tooru?"

"Det kanske är möjligt om jag kan göra det till en situation där det är lättare att läsa av andningsmönster, men det här är fortfarande väldigt svårt..............."

"Vi får fortsätta försöka."

Julie knöt ihop båda sina händer bestämt.

"Aah, jag håller med."

Det är svårt att säga om jag kommer hinna bemästra det innan {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}.

Men trots det gjorde jag det till ett mål, och vi kunde nöjt avsluta dagens träning trots att jag inte gjort några större framsteg.

"Ah..................Ko-Kokonoe-kun, Julie-chan. Kom ni nyss tillbaks?"

"Jaa---. Är Miyabi på väg ut?"

"U-un............"

När vi kom tillbaks till elevhemmet stötte vi ihop med Hotaka, och vi bytte av varandra, för det verkade som om hon var på väg ut.

"Förbereder du fortfarande inför {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}?"

"Eh? Ah, något åt det hållet............"

Som Tachibana hade sagt tidigare, verkade det som om de skulle kolla runt i skolans område för att få ett geografiskt övertag.

"Så pass. Solen är på väg att gå ner, så var försiktig."

"Kämpa, Miyabi."

"Un.........Tack, Kokonoe-kun, Julie-chan."

Hotaka nickade mot oss och joggade ut.

"Hon arbetar verkligen hårt, den där Hotaka."

"Vi kommer inte kunna ta det lugnt heller."

Julie knöt ihop sina händer, som om hon plötsligt hittat ny motivation.

Men det såg konstigt ut eftersom hennes uttryck inte ändrades, och jag råkade fnissa lite, och Julie la huvudet på sned och kollade frågande mot mig.

"------?"

Det är fyra dagar kvar till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}------------klockan som signalerade slutet på andra timmen ringde, och suckar läckte ut ur alla i klassrummet.

"Haa...............det är äntligen slut.............."

Även om de säger att skolan är centrerad runt stridskonst, så finns det så klart vanliga ämnen också.

På mornarna har det bestämts att vi ska ha vanliga lektioner i klassrummet i två timmar.

Och dagens ämne var, engelska............

Efter lektionens slut lade jag mig ner på bänken, och alla samlades runt mig.

"Fuun, vad ska du ta dig till om du ser ut så här redan nu? Vi har bara börjat."

"Om japanska människor talar japanska så är väl det okej..............."

"Errr, är det inte bättre att kunna tala engelska, Kokonoe-kun...............?"

"Precis som Miyabi sa. Det är viktigt att vi lär oss andra språk eftersom vi kanske kommer skickas till andra sidan havet efter vi går ut härifrån. De sa det under första lektionen. Haa..............."

".........Lättare sagt än gjort, jag har alltid varit dålig på engelska."

"Ahaha.........egentligen är jag också dålig på det........."

"Haa.........jag håller med, det är faktiskt jobbigt........."

"Fuun, varenda en av er är patetiska."

"""................"""

Tora, som har utmärkta betyg, sa bara en mening, men ingen av oss hade något svar.

".................Nu när jag tänker på det så har Julie lätt för engelska. Är det ditt hemlands officiella språk?"

"Nai. Det är ett språk som liknar engelska, men det är inte samma språk."

"Fumu............så betyder det att Julie kan tala tre språk?"

Julie svingade sitt huvud mot Tachibanas fråga.

"Det är sex olika språk."

""""Sex!?""""

Till och med Tora chockades av det stora antalet, och våra fyra röster lades ovanpå varandra.

"Gimles språk, Japans språk, engelska------och tre andra språk från norra Europa."

"De-det är helt otroligt........."

"De skandinaviska språken är ganska lika Gimles. Engelska lärdes ut i min skola och mamma lärde mig japanska. Däremot är det en annan fråga när det gäller litteratur............"

Julie hade visst svårt att skriva i språk som inte var hennes modersmål eller engelska.

Hon hängde sitt huvud besviket, trots att det var otroligt att hon kunde tala så många språk.

"Ju-Julie-chan. Nästa gång, är det okej om jag frågar dig om sakerna jag inte kan?"

"Jaa---. Om det är något som jag kan göra så hjälper jag gärna till."

"Är det okej om jag också frågar dig ibland.........?"

"Jag också, kan jag be dig om hjälp............?"

"Fuun. Jag skulle kunna hjälpa dig, Tooru."

"Nej, med tanke på Toras personlighet kommer det definitivt bli spartanskt och jobbigt, så jag tackar nej."

"..............."

"Just det, Julie. Förlåt om det är plötsligt, men det fanns en grej som jag inte förstod från lektionen nyss. Kan jag fråga dig om det?"

"Jaa---. Vad var det för något?"

Julie nickade och öppnade sitt eget anteckningshäfte.

Där hade hon skrivit vacker kursiv engelska, och---------mystiska hieroglyfiska ord.

"Vad är det här?"

"............japanska."

Julies ögon riktades skamset ner i bänken.

"Uu.................."

''Att röra Julies smala vita ben'' är ganska---------nej, det är väldigt känslo-inducerande.

"Tooru?"

"A-aah........."

Julie lutade förundrat sitt huvud, men jag sa att det är okej och jag rörde hennes mjuka hud och händer.

(Hon är så mjuk............vänta, vad är det jag tänker!!)

Detta var en del av en lektion.

Det är två dagar kvar till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}, och himmelen täcktes av trista gråa moln.

Fjärde lektionen, vi var i klassrummet och lärde oss första hjälpen---------vi övade på att applicera förband.

Efter att ha blivit visade flera sätt att applicera förbanden fick vi tillfälle att öva på vår 《Duo》 men---------------

(Även om det är en del av lektionen...............)

Som förväntat var det inte enkelt att röra vid en tjejs bara fötter.

Tack vare det slog mitt hjärta fortare än vanligt.

"Ah.........Tooru, du glömde ett steg."

"Va? Är det inte så här.........Buh!?"

Jag lyfte mitt huvud, men när jag rörde min blick från hennes ben till hennes ansikte fick jag panik.

Eftersom hennes kjol hade vikts upp farligt mycket.

"------?"

Jag riktade mina ögon hastigt ner mot hennes ben igen, och jag skakade på huvudet för att försöka glömma bort det jag såg.

(Ho-hon är så försvarslös. Det här är bara för mycket...............!!)

Det här var inte första gången jag tänkte det. Julie brukar gå lättklädd i rummet när det är varmt, och hon är inte rädd för att föra sitt ansikte nära mitt. Julie är ganska försvarslös när det gäller killar.

Och det är inte som om hon aldrig känner att något är pinsamt, eftersom jag såg henne rodna när jag råkade se henne byta om............

(Jag har verkligen ingen aning hur hon tänker.........nej, men jag kan nog vara säker på att hon ser mig som en fader-figur.)

"Tooru?"

"Ah, fö-förlåt. Jag försökte komma ihåg hur jag skulle göra det här---------Buh!?"

Jag försökte kolla på Julies ansikte, och jag gjorde samma misstag igen.........

Efter en stund började alla bli färdiga, och Tsukimi-sensei klappade ihop sina händer *Pan**Pan*, och hon gav oss nästa instruktion.

"Okej-------, nu kan ni gå vidare och göra samma sak med en annan person som inte är er 《Duo》---♪"

(Tack och lov..................Det är verkligen uttröttande att göra det här med {{furigana|en tjej|Julie}} som partner...........)

Jag suckade lättat efter att ha hört Tsukimi-senseis enstaka mening, och jag hörde Hotaka ropa på Julie.

"Ju-Julie-chan. Ska vi två göra det tillsammans.........?"

"Jaa---. Jag litar på dig, Miyabi."

(Jag gör det väl med Tora------)

"Vänta, va? Var är Tora?"

Tora, som hade suttit nära mig. var försvunnen, och jag kunde inte hitta honom även när jag kollade runt i klassrummet.

"Vad är det du säger, Kokonoe? Tora och Tatsu blev utslängda ur klassrummet för att de bråkade högljutt med varandra. Märkte inte du det?"

Tachibana såg ut som om hon redan hade tröttnat på mig, och jag kunde bara svara med ett snett leende.

Det verkade som om jag var ännu mer nervös än jag hade trott.

(I så fall får jag väl öva med någon annan............)

Jag tänkte det, men alla andra killar hade redan parat ihop sig.

De ända som var kvar var alltså------

"Det ser ut som om alla andra har parat ihop sig redan. Vad sägs om att vi två gör det här tillsammans, Kokonoe?"

"Eh, a-aah............"

Eftersom jag hade en tjej som partner igen skulle jag säkert känna mig nervös även efter lektionens slut. Jag suckade---------och snart därefter insåg jag att det var värre än så.

"Vad är det, Kokonoe? sätt igång och börja nu."

(Äv-även om du säger det så.........)

Nästa instruktion beskrev hur man lindar förband när axeln har gått ur led, men det här var mycket svårare än vad jag trott.

Linda först runt armen, och sedan ett varv runt bröstet------denna process upprepas flera gånger, men............det innebär att mina händer var farligt nära vid att röra utbuktningarna vid hennes bröst.

Tachibana hade näst störst bröst i klassen, och det jag gjorde var mycket enklare sagt än gjort; därför kunde jag inte koncentrera mig ordentligt och jag tog i för hårt så att Tachibana fick svårt att andas.

"Haa, fuu, hn haaa............Kokonoe, hnn.........det är lite, hårt."

Som om inte det vore nog, så gjorde jag ett misstag i lindningen, och det fick förbandet att framhäva hennes bröst ännu mer; och tillsammans med hennes oregelbundna andning bildades en märkligt erotisk figur framför mig.

"Oya Oya? Kokonoe-kun. Tänka sig att du skulle göra något så här sjukt redan nu. Kunde du inte nöja dig med att göra det här normalt---?"

[[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 7.jpg|thumb]]

Direkt efter att jag insåg det, sa Tsukimi-sensei något helt onödigt.

"Vadå sjukt............?"

"Det kanske är din preferens men, om du nu vill binda ihop henne för att framhäva hennes bröst så får du allt göra det utanför lektionstiden, okej---?"

"---------!?"

Hon gav alla sin egen spekulation, och Tachibana insåg situationen hon var i------

"A-att du skulle ha nöja av att förolämpa någon på det här viset............Din skamlöse man!!"

"Det är ett missförstånd---------!!"

"Din skamlösa pervers------------!!"

Trots att jag försökte förneka det, vägrade Tachibana lyssna, och hon stormade ut ur klassrummet.

"Ahahahaha☆ det är bäst att du skyndar dig och springer efter henne, annars kommer missförståndet bli ännu värre, Kokonoe-kun♪"

"Vems fel tror du att det här är!!"

Jag skrek åt Tsukimi-sensei som stod och flinade med stängda ögon, innan jag jagade efter Tachibana ut ur klassrummet.

"Ooh, ungdom ungdom~☆"

Jag kunde höra hennes lyckliga röst från klassrummet.

(Aah Varför! Varför är den människan min klassföreståndare............!!)

Det blev kväll, och det började regna.

Tack vare det avslutade jag och Julie våran match tidigt och gick tillbaks till matsalen, men------

"Ah............Tachibana..............."

Efter middagen ville jag röra på mig lite mer, men jag hann bara halvvägs till träningsrummet innan jag såg Tachibana bland en grupp elever i elevhemmets lounge.

"Mu...............? ------------uh! Koko-Kokonoe-kun....................."

Efter att hon vänt sig mot mig började Tachibanas ansikte att rodna och hon blev uppspelt.

"J-jag är verkligen ledsen över det som hände i eftermiddags, Kokonoe. En sådan förolämpning inför alla------"

"Nej, det är okej. Och, bara utifall tänker jag säga det här, du behöver inte gå ner på knä. ............Förresten Tachibana, vad gör du här inne? Shogi<ref group="1e">Japanskt schack</ref>?"

I loungen fanns det TV, bord, stolar och soffor. Det var ett rum som var öppet för eleverna att kunna slappna av i, och det var fyllt med tidningar, manga och spel som täckte hyllor på väggarna, och det fanns även ett manga café som försåg eleverna med så mycket godsaker och drycker som de kunde önska sig.

I den loungen satt Tachibana med en bok i ena handen och hon hade en Shogi-bräda framför sig.

"Aah, det är Shogi problem."

"Är det intressant?"

"Fufu, det finns väl ingen anledning för mig att göra det om det inte vore intressant. Vill du också testa, Kokonoe?"

"Jag ger upp redan nu. Jag är inte bra på att använda mitt huvud."

"Fumu. Ja du framstår som sådan."

"...............du är också dålig på engelska dock."

"En-engelska är det enda jag är dålig på."

Det var sant, till skillnad från mig som är dålig på allt utom fysiska aktiviteter, så klarar sig Tachibana bra i alla ämnen utom engelska.

Men, än viktigare just nu var------

"Uh..............."

Tachibana korsade armarna medan hon kollade på mig, och hennes stora välformade bröst framhävdes då de vilade på hennes armar.

Mina tankar drogs tillbaks till eftermiddagens händelser, men personen i fråga, Tachibana, verkade inte inse något.

"Är det något fel, Kokonoe?"

"N-nej ingenting...............men jag är lite förvånad över att du tycker om Shogi."

"Jag kände att mina kinder blev varma, och jag bytte tillbaks ämnet till Shogi för att hon inte skulle märka något."

"Fufu, jag kommer från en viss kampsports dojo, och jag tränar för att en dag ta över den. Men lärlingarna där är nästan bara äldre män, och de spelar Shogi hela tiden som de inte tränar."

Tachibana stängde boken med ett varsamt leende.

"Det börjar bli dags för mig att gå tillbaks till mitt rum. förlåt om jag uppehöll dig."

"Oroa dig inte. Det var jag som gick fram till dig till att börja med."

"Okej, då ses vi imorgon."

Tachibana städade upp efter sig, och hon gick sedan ut ur loungen.

(Jag ska väl fortsätta till träningsrummet som planerat------------hn............?)

när jag gick ner för trappan till nedervåningen såg jag Hotaka.

Men hon försvann innan jag hann säga något.

(Hon såg ut att vara på väg ut. Jag undrar vad hon ska göra i det här regnet.)

Jag var ganska intresserad, men jag fortsatte till träningsrummet.

Och där glömde jag helt bort Hotaka, men---------

Ungefär en timme senare, när jag satt och läste en tidning efter att jag tränat färdigt, kom Hotaka tillbaks till elevhemmet.

...............det verkade inte som om hon tagit med sig ett paraply, för hela hon var dränkt i vatten.

"Hotaka. Var har du varit, du är helt dyngsur."

Nu var jag verkligen nyfiken, och den här gången hann jag ropa på Hotaka.

"Eh? A-ara.........Kokonoe-kun, vad gör du här.........?"

"Jag håller på att ta en paus...............så, Vad har Hotaka gjort?"

"Uu.........E-err..............."

Hotaka verkade ha svårt att säga det, då hennes blick flyttades mellan mig och golvet---------

Efter en stund svarade hon försiktigt.

"S-sprungit............"

"Så pass, sprungit alltså......"

Det var därför hon hade varit ute i en timme.

"Vänta, Sprungit!? Så här sent och i regnet, i mer än en timme!? Trots att du redan sprungit på lektionerna idag!?"

"U-un........."

"Ah.........men då, den gången------när jag och Julie gick förbi dig vid ingången och du var på väg ut, gick du ut för att springa då också............?"

"U-un........."

"Varför i hela friden..............."

"..........................E-egentligen var det då...............ha............haa......atchoo"

"Ah............förlåt, jag borde inte uppehålla dig."

Hotaka måste ha varit frusen om hon började nysa.

"Fö-förlåt. Är det okej om jag kommer tillbaks efter att jag har tagit ett bad?

"Ja, självfallet. Jag väntar här."

"Förlåt att du fick vänta, Kokonoe-kun. Förlåt att det blev så sent."

Det hade gått 30 minuter, och Hotaka, vars kinder var röda efter hennes bad, kom tillbaks till loungen.

"Jag satt och läste, så det.........gör inget........."

Jag vred på huvudet mot Hotaka, och jag lade ner tidningen på bordet, men------------

"Är det något fel, Kokonoe-kun?"

"N-nej......"

Det var kanske för att hon nyss badat, men hennes kläder---------hon hade på sig en tunn T-shirt som var genomskinlig, och hennes rosa underkläder var synliga------

<nowiki>*</nowiki>PAN!*

Jag slog mina kinder med båda händerna för att sluta tänka på det.

"Hyaa!? ............Va-vad gör du, Kokonoe-kun?"

"Nej, jag försökte bara motivera mig själv........."

"Mo-motivera? håller inte du på och vilar?"

"Jag motiverade mig själv att vila."

"............Är inte Kokonoe-kun lite konstig?"

"Kanske."

I det här läget vore det bättre om Hotaka tycker att jag är lite konstig.

"Så, du har alltså börjat springa?"

"Ah, un. Jag har börjat springa 20 kilometer varje dag........."

"Även de dagar som du springer på lektionerna?"

"U-un.........för att använda min 《Blaze》 behöver jag kondition, så............"

(Kondition......?)

Nu kom jag att tänka på det, men jag vet inte vad Hotaka har för slags 《Blaze》.

Det borde vara skrivet på listan vi fått, men jag hade bara skummat igenom killarnas profiler, så jag hade ingen aning.

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 5

2016-04-01T07:51:36Z

Iron Tarkus:

==Kapitel 5 『Det är ett löfte』==

===Del 1===

Efter att vi hade registrerat oss som en 《Duo》, och berättat det för Tachibana och de andra under middagen---------

Gick jag och Julie tillbaks till vårt rum i elevhemmet, och efter en stund hände följande.

"Tooru. ...............ska du ta ett bad?"

"Hn? Du kan bada först som vanligt, Julie."

"..............."

Julie skakade lätt på huvudet, och ''hon fortsatte prata.........av någon anledning med rodnande kinder.''

".........Ska du inte bada tillsammans med mig?"

"Buu---!?"

Jag spottade ut äppelteet.

"Ju-Ju-Jul-Julie------------------!?"

Julie sa något explosivt som om det vore naturligt, och jag blev inte annat än chockad.

<nowiki>*</nowiki>Titt*............*Titt*..................

Julie flyttade nervöst sina ögon mellan mig och golvet.

(Ba-bada tillsammans? Alltså båda oss i badkaret tillsammans, båda oss nakna--------------nej nej nej det är inte bra! Åtminstone med badkläder..................Vi har inte ens några! ...............nej nej nej det är inte det som är problemet!!)

Mitt huvud var i kaos, och jag bestämde att det var bäst att fråga henne direkt.

"D-du Julie...........jag kanske hörde fel...............frågade du mig nyss ifall jag skulle bada tillsammans med dig...............?"

"...............Jaa---"

<nowiki>*</nowiki>Chirin*, bjällrorna ringde när Julie nickade.

Som förväntat var hennes kinder fulla med blod, och hon verkade förstå vad det var hon själv sa.

"Va-varför säger du plötsligt något sådant............?"

Jak kunde inte dölja mitt skakande när jag frågade henne, och svaret jag fick var oväntat.

"För att skolans regler säger att vi måste spendera så mycket tid som möjligt tillsammans med vår 《Duo》, och vi ska komma varandra så nära som möjligt."

(Nu när hon säger det så blev vi faktiskt tillsagda det tidigare.)

"Nej nej nej, även om det är en skolregel behöver vi inte följa den så noggrant!"

"Är det så?"

"Aah. Och förresten, stör det inte dig att bada tillsammans med en kille?"

"....................."

Julie kollade generat ner mot golvet.

Efter en kort stund riktade hon sina ögon upp mot mig.

"Det är pinsamt men, ''Tooru är speciell'', så------------"

"---------!?"

Den meningen överklockade min hjärna än en gång.

Missförståndet första dagen---------kärlek vid första ögonkastet, har det blivit verklighet efter den här veckan?

(N-nej, jag kan inte kalla det kärlek vid första ögonkastet om det har gått en vecka. Vad kallar man det här? att bli kär på vanligt vis? Nej, jag bad henne bli min 《Duo》, men jag menade det inte på det här viset!!)

Och, medan jag var förvirrad------------

"Tooru.........påminner mig om min pappa........."

"Hahaha, jaha, pappa............Me-men du borde ge upp på badet, det blir bara en massa problem."

"Jaa---, jag förstår."

Efter flera komplikationer verkade det som om vi äntligen kunde släppa ämnet.

Efter det gick Julie in i badrummet, och jag som lämnades kvar i rummet suckade.

(Det där var förvånande............jag trodde inte att hon skulle ta skolans regler så bokstavligt............)

På ett vis är hon väldigt ärlig, men man kan också säga att hon är en riktig fårskalle.

(..................Om jag bara hade nickat nyss, så skulle jag nu kunna vara..................)

Jag skakade huvudet för att bli av med den inbillningen.

Och senare------

Strax efter att jag själv kom ut ur badet insåg jag att problemet fortfarande inte var helt löst.

"Okej Tooru, det börjar bli dags att sova."

"..........................."

"Tooru?"

Julie la undrande sitt huvud på sned.

Dock var det jag själv som hade de större frågan.

''Eftersom Julie av någon anledning var i min {{furigana|futon<ref group="1e">https://sv.wikipedia.org/wiki/Futon</ref>|säng}}.''

"Ska inte du sova?"

"Jo, jag tänker sova, men..........."

Det var under den andra kvällen som vi bestämde att jag skulle använda den {{furigana|undre sängen|våningssäng}} och att Julie skulle använda den övre.

Trots det bäddade Julie ner sig i den nedre sängen.

"Du Julie, jag kan ha missuppfattat men, tänker du sova tillsammans med mig............?"

"Jaa---. Eftersom vi är en 《Duo》."

".................."

Oavsett vad jag sa tidigare, trodde jag aldrig att det skulle utvecklas till det här.

"Jag tänker fråga bara utifall att men, vad har du för åsikter om att dela en säng med mig?"

"Där hemma var jag alltid tillsammans med mamma så, jag känner mig ensam när jag sover själv."

Julie såg först nedstämd ut, tills hon visade ett litet leende.

"Därför är jag väldigt glad att kunna sova tillsammans med min 《Duo》, trots att det är pinsamt."

"Jag-jag förstår........."

Det var andra gången jag såg Julies leende, och det hindrade mig från att säga emot.

(Julie verkar se mig som en fader-liknande figur, och hon har nog inga andra avsikter.)

Hon sa att det gjorde henne glad, och det gjorde även mig lycklig att hon litade på mig.

(Om Julie är glad så...............vänta, nejnejnej, det är ett nej, oavsett hur mycket jag tänket på det.)

Jag fick tillbaks mitt vett, och jag skyndade mig att rätta till mina varierande tankar.

"Nej Julie det kommer inte gå. även om vi är en 《Duo》 så är vi fortfarande man och kvinna. Vi kan inte............"

Men när jag sa det till henne så---------

<nowiki>*</nowiki>Stirr*-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------.

Julie stirrade rakt på mig med ögon som en bortkastad hundvalp.

"Bara för idag, okej..............."

"Jaa---♪"

(De-det här är bara för att Julie sa att hon kände sig ensam! Och det är bara i en dag! O-och jag sa att jag skulle bli hennes styrka som hennes 《Duo》.)

Jag upprepade flera ursäkter för att lura mitt eget hjärta, och jag bäddade ner mig i sängen som knappt var stor nog för två personer.

Och så klart, låg Julie bredvid mig.

"God natt, Tooru."

"Go-god natt, Julie........."

Min röst skakade av nervositet.

(Jag får vara försiktig och inte röra henne.............allt kommer nog lösa sig om jag bara ligger tyst i hörnet. Om jag gör det kommer ingenting att hända!)

Trots att jag tänkte det kunde jag inte lugna ner mig ett dugg

Doki Doki Doki Doki Doki<ref group="1e">ljudet av hjärtslag</ref> Mitt hjärta slog som en väckarklocka.

Jag vet att Julie inte har några bakomliggande avsikter.

Och jag har så klart inte några avsikter att göra något.

(Ingenting! Ingenting kommer hända! Hon sover bara bredvid mig.)

---Men den tanken sprack i nästa ögonblick.

<nowiki>*</nowiki>Pitoo*

"!?"

Julie greppade tag i min tröja och la sitt huvud mot min axel.

"Julie, Julie!?"

"Tooru......är det okej om jag sover så här?"

"Eh, vänta, det är, nej, något är, uee......!?"

I mörkret var Julies röst lugn i kontrast till min som hade panik. Eller snarare------

"Så här, det känns som om jag är tillbaka i tiden............"

Som om hon mumlade. Julie pratade med en tyst och ensam röst.

"Det känns som om pappa kom tillbaks..............."

".........err, hur är det med Julies far?"

"..................han gick bort för några år sen."

"Åh......förlåt........."

"Nai. Du gjorde inget fel."

Jag vet inte varför jag jämförs med Julies far.

Men, mina känslor ändrades lite.

"Du Julie. Jag är inte Julies far men............om du vill kan vi sova tillsammans så här igen framöver............"

"Ah......Tooru..............."

"Me-men inte varje dag. bara när Julie känner sig ensam, okej?"

"Jaa---------!"

Även i mörkret visste jag att Julie nickade sitt huvud, och jag hörde hennes glädje i hennes röst.

"Tooru, tack så mycket."

<nowiki>*</nowiki>Gyuu*

Julie kramade min arm.

"!?"

"Jag är väldigt lycklig."

(<nowiki>~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~</nowiki>!!)

Julies mjuka bröst trycktes mot mig, och hennes sköna doft gjorde att det tog allt jag hade för att inte skrika rakt ut.

Inatt---------

Julie höll fortfarande i min arm efter hon somnade, så jag låg vaken utan att kunna sova tills det var morgon. På så vis tog veckan slut, och det var måndag morgon.<ref group="1e">Originalförfattaren verkar ha skippat söndagen. Detta är inte ett översättningsfel.</ref>

Efter klasstiden på morgonen var jag i låg anda av fruktan för den annalkande engelskalektionen.

I kontrast var Tsukimi-sensei som vanligt på topphumör.

"Hej allihopa ♥ Lyckades ni alla hitta en lämplig 《Duo》♪ un un~☆ Okej okej, nu när ni har nya partners är det dags att byta sittplatser så alla får sitta bredvid sin 《Duo》♪ .........hn?? Nämen, jag ser att några av er har valt er tillfälliga rumskamrat som partner."

"Vi var kompatibla."

Tsukimi-sensei kollade mot mig, och jag gav henne ett ärligt svar, men hon------

"Va-vad! Kompatibla på vilket sätt? På vilket sätt?"

"Personlighet."

"Bara det."

Tsukimi-sensei frågade besviket medan hon missnöjt sänkte ögonen.

(Vad för svar hade hon förväntat sig?)

"Hur är det då med de två vännerna som sitter framför Kokonoe-kun?"

"Vem skulle vilja vara en vän till den här muskel idioten!"

Toras 《Duo》 var Tatsu. Eftersom jag parade ihop mig med Julie lämnades han med den enda andra personen som inte hade registrerat en 《Duo》, Tatsu.

(Förlåt mig, Tora.........)

"Hnmou---, Tora-kun, det där är inte hur du borde prata med din Sensei. Jag kommer behöva lära dig lite hyfs~☆"

"Jag vägrar."

"Så där kan du inte bete dig............äsch. Okej, om vi nu går vidare; eftersom alla nu har valt sin 《Duo》 kommer vi nästa vecka att hålla en träningsmatch med 《Blaze》------------{{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}♪"

Större delen av klassen blev chockad och började göra uppror.

Vi hade hört att det skulle tillkomma matcher med 《Blaze》, men ingen hade trott att det skulle vara så här snart.

"Un un. Jag förstår hur ni alla känner. Jag blev lika överraskad när den där glasögonormen berättade samma sak för min klass...........ah, berätta inte för Mikuni-sensei att jag kallade honom det okej. Det är en hemlighet-☆"

Det verkar som om hennes lärare hade varit Mikuni-sensei.

"Okej, jag kommer nu förklara reglerna runt {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}, så spänn era öron och lyssna-☆"

Medan hon sa det satte Tsukimi-sensei sina händer på huvudet för att imitera kaninöron.

Trots att hon redan hade ett hårband med kaninöron, gör hon det här med flit för att det ska se ut som om hon har fyra kanin öron?

"Först och främst, schemat---lördag nästa vecka------alltså är det dagen före GW<ref group="1e">Golden Week. Flera japanska högtider som inträffar under en vecka.</ref>. Vi kommer göra det innan lovet börjar, så även om någon hamnar i sjukhus så behöver ni inte oroa er för att missa något♪"

Det lät inte bra.

"Det kommer börja klockan 5, och sluta klockan 7; alltså kommer det pågå i två timmar. Signalen kommer vara klocktornets bjällra------. Och området kommer vara hela norra blocket.---"

"Norra blocket, alltså, här------------kommer vi kunna vara inuti skolan också?"

Tsukimi-sensei nickade och räckte upp tummen som svar på min fråga.

"Svaret är ja ♥ Varje 《Blaze》 har sina egna speciella attribut, så vi ger er alla chansen att tänka ut strategier för att matcha det. När ni slåss är det viktigt att ta terrängen i åtanke för att få ett övertag♪"

Det verkade som om det här skulle simulera en verklig strid så mycket som möjligt.

(Det som återstår är motståndarna.)

Av det jag sett under första veckan så är det Julie som står ut mest när det gäller ren skicklighet.

Men eftersom Julie är min 《Duo》 kommer jag inte slåss mot henne, och den näst starkaste motståndaren skulle nog vara Tachibana, följt av Tora, Rent styrkemässigt Tatsu, en kille som heter Kigami som har erfarenhet inom kampsport och en annan kille som heter Izumi som har mycket erfarenhet inom sport, och han har bäst förmåga att samarbeta i hela klassen.

(Om jag skulle gissa, tror jag att jag kommer möta---------)

"Okej okej, jag vet att ni alla vill veta vem er motståndare kommer vara............okej------♪"

Tsukimi-senseis leende täckte hela hennes ansikte och hon räckte upp sina armar i luften innan hon glatt sa.

"'''Alla''' är er motståndare ♥"

På den dagens lunchrast.

Jag, Julie, Tachibana, Hotaka, Tora och Tatsu gick till matsalen för att äta tillsammans.

Men när ämnet angående {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} kom upp suckade Hotaka dystert.

"Haa............vi har nyss bestämt vår 《Duo》 och ändå..............."

"Jag tror att det är just för att vi nyss har valt, Miyabi."

"Jag håller med Tachibana. Det har mening för att det händer just nu."

När jag höll med om det Tachibana sa, nickade Tora bredvid mig.

"De vill nog att vi ska få erfarenhet om en riktig strid så snart som möjligt. På lektionerna får vi lära oss om hur en 《Duo》 bör röra sig och agera, men det är meningslöst om inte kroppen får en chans att vänja sig vid det."

"Så vi ska vänja oss istället för att bara lära oss alltså."

"Fuun. Tidsperioden och storleken på slagfältet kommer göra det svårt att förutspå vad som kommer hända, och det kommer vara mer som en äkta strid."

"Tidsperioden? Nu när du säger det så kommer det vara ganska sent."

"30 minuter efter starten kommer solen börja gå ner, och mot slutet kommer det vara helt mörkt, och det kommer bli väldigt svårt att se något."

"Fuun."

Att kunna se tydligt är väldigt viktigt för mig.

Eftersom min 《Blaze》 är en 《sköld》, måste jag blocka min motståndares attack och komma nära, att slåss i mörker skulle inte vara bra för mig.

Men det är även en sådan situation jag önskar mig.

Att kunna ta chansen till vinst trots att oddsen är mot mig, är hur jag tror att man blir starkare.

"Så pass, det finns så många anledningar............jag förstår det men, vore det inte bättre att göra det här efter vi har blivit mer vana med vår 《Blaze》..............."

Vi har fortfarande inte fått några lektioner på hur man använder sin 《Blaze》.

Men även om det inte finns lektioner så betyder inte det att man inte kan träna med sin 《Blaze》.

"Miyabi. Det här kommer inte vara som antagningsceremonin där man åkte ut om man förlorade; så du behöver inte göra mer än ditt bästa. Efter skolan idag kommer vi även få tillåtelse att använda vår 《Blaze》, så du kommer få en chans att långsamt vänja dig."

Precis som Tachibana sa, kommer vi från och med idag och fram till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} få tillåtelse att manifestera vår 《Blaze》 innanför skolans område så länge vi skickar in en ansökan.

Troligtvis, nej definitivt, kommer alla våra klasskamrater börja träna med 《Blaze》 efter skolan idag.

Det viktigaste att notera här, är att det inte är förbjudet att ''observera de andras träning'' utan tillåtelse.

Det stod information om alla elever i listan vi fick av skolan tidigare, men jag lästa aldrig riktigt igenom den.

För även om jag vet vad de har för vapen, kan jag inte förutspå hur de kommer använda dem. Därför är det mycket bättre att faktiskt se folk träna.

Man kan påstå att rent informationsmässigt har {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} redan börjat.

"Ärligt, det här kommer bli jobbigt........."

"Fuun. Ditt ansikte säger annorlunda, Tooru."

"Det gäller oss båda."

Jag såg fram emot att kunna ha matcher mot starka motståndare.

Det är nog bara på grund av min personlighet, och därför kan jag inte göra något åt det.

""Kokonoe-kun, och Tora-kun också, ni två ser så ivriga ut............Är det för att det finns ett pris.........?

"Det paret som får bäst betyg i {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} kommer få en chans att öka sin 《Level》 utan att behöva vänta till slutet av terminen."

För att nå en hög 《Level》 är det bäst att undergå 《Sublimations Ceremonin》 så många gånger som möjligt.

Men det var inte allt---------

"Det är inte bara för prisets skull, men jag kommer så klart inte förneka att det är en del av anledningen."

Jag svarade Hotaka, och riktade min blick mot Tora.

"Fuun. Det har gått ett och ett halvt år sen vi sist hade en allvarlig match."

"Aah. Bli inte utslagen innan jag får tag på dig, okej?"

"Det är vad jag tänkte säga."

Vi båda ledde utan fruktan, och vi slog löst ihop våra knytnävar.

"E-err..............."

"Fufu, det här är kanske ett förhållande som Miyabi inte förstår sig på. Men vad sägs om att vi också arbetar hårt så vi inte förlorar mot de här två, Miyabi?"

"U-un............men jag kanske bara blir en börda..............."

"Det är okej. Det stämmer att Miyabi just nu är svagare än de här två. Men i så fall behöver vi bara göra en plan för att begrava den svagheten. Och än viktigare, glöm inte att du har mig so partner. Det här är inte en en mot en strid, utan en strid tillsammans med din 《Duo》."

Tachibana verkade inte heller vilja förlora.

"------《Duo》............"

"Vad är det, Tooru?"

"Jag kom bara att tänka på en sak angående 《Duo》. Jag undrar vad det var som Ordföranden pratade om förut när hon sa 《Absolute Duo》............"

Jag hade hört ordet två gånger, när jag fick 《Lucifer》, och under ingångsceremonin.

"Fumu. Jag undrade samma sak och kollade i skolans broschyr tidigare, men det ordet nämndes inte. Det har troligtvis något att göra med 《Duo》 systemet, och eftersom ordföranden personligen tog sig tid att be att vi skulle uppnå 《Absolute Duo》 måste det vara något viktigt.................."

"Fuun. Bevisar inte det här att hon bara ser oss som {{furigana|levande experiment|försökskaniner}}?"

"En försökskanin...?"

Julie höjde sina ögonbryn då hon hörde Toras sarkastiska kommentar.

"Ah, ursäkta honom, Julie. Det är inte kul att bli kallad en försökskanin men------"

"Nai. Det är inget problem alls.................."

"Vad var det då du reagerade på?"

"Kaniner. Jag tycker om kaniner, men jag gillar hamstrar ännu mer."

Julie sa något helt ur sammanhang, och det fick mig nästan att ramla ur min stol.

............Tatsu hade pratat i sin egen takt och skrattat under hela lunchen, så vi lämnade honom ur samtalet.

"Tooru, det börjar bli dags att sova."

Julie satt tyst på min säng och såg liten ut.

Ifall Julie hade en svans skulle den nog göra stora svängar fram och tillbaks. Så kändes stämningen.

"..................Menar du tillsammans igen?"

"Jaa---♪"

Jag började bli snurrig när jag såg Julies nickande figur.

"Okej då, god natt, Julie."

"God natt, Tooru."

Mitt hjärta slog helvilt på samma sätt som dagen innan, och jag försökte lugna ner mig så att inte Julie skulle märka något.

Lamporna var släckta, och vi låg sida vid sida i sängen.

(Uh! I-Igen.........!!)

Naturligtvis greppade Julie tag i min tröja, och än en gång somnade hon i den ställningen.

Och än en gång kunde inte jag sova på grund av det.

Men den här gången kände jag mig lugn.

Det var kanske för att det här var andra gången, men mer än så---------

(Otoha...............)

Julies sovande figur påminde mig om min avlidne syster.

När jag var liten brukade jag sova tillsammans med henne.

"Hn........."

Jag la en hand på Julies huvud och strök lätt hennes hår.

Julie är inte Otoha.

Men trots det kände jag att nostalgin värmde mig.

Men------

<nowiki>*</nowiki>Tätt*

Min arm blev åtklämd igen ikväll, och jag blev påmind om att Julie inte var min syster.

(I-igen, mjukheten blir! De trycks mot mig! Uwah, ä-ännu hårdare! G-gör inte så här mot mig, Julie---------------!!)

Och än en natt gick jag utan sömn.

Veckan tog slut, och det blev helg.

Inför {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} var jag och Julie i gårdsplanen idag igen, och vi hade en övningsmatch med 《Blaze》.

Det fanns många som tänkte ut taktiker eller övade kombinationsattacker, men jag och Julie var mer fokuserade på att lära känna varandras stilar.

Vi utbytte näve och svärd. Spelet om försvar och anfall fortsatte.

Men snart kunde man se åt vilket håll matchen var på väg.

Julies extremt snabba attacker försatte mig gradvis i större och större knipa.

(Kuh, det är inte bra om det här fortsätter. Jag skapar lite avstånd till att börja med...............!)

Och i det ögonblicket jag backade undan.........

"---------!?"

Mina ögon spärrades upp av förvåna när jag såg 《Svärdet》 som flög mot mig.

Hon kastade 《Svärdet》 som var hennes egen 《Själ》---------Jag lyckades knappt skydda mig själv från den överraskande attacken men.............

"Schack matt."

Matchen avslutades då det andra 《Svärdet》 hastigt placerades framför min hals direkt därefter.

"Jag förväntade mig inte att du skulle kasta 《Svärdet》."

"Jag har två, så jag tänkte att det vore okej att kasta ett av dem."

Jag förvånades av Julies kreativitet------eller kanske galenskap.

Eftersom hon är självlärd har hon ingen begränsad stil, och det gick inte bättre för mig oavsett hur många gånger vi slogs.

"Ska vi ta en liten paus?"

"Jaa---"

Julie avslutade träningsmatchen med en bugning, och atmosfären runt henne försvann helt.

Hon gick från att vara en vildsint krigare till att vara en liten, lugn och tystlåten flicka.

Det var som om hon inte var samma person.

Det måste vara för att hon lägger ner otroligt mycket koncentration på striden.

(Nu har jag förlorat fyra gånger i rad............vi var åtminstone jämnstarka när vi tränade utan vapen............)

Jag må ha blivit överväldigad första gången, men i slutändan är jag tränad i att slåss utan vapen, så om vi hade en vapenlös match nu så skulle det troligtvis vara jämnt mellan oss.

Men när det gäller 《Blaze》 träning förlorar jag mot Julie nästan varje gång.

Julie var otroligt snabb till att börja med, och hennes räckvidd ökas när hon håller sina vapen. Eftersom hon har två svärd och är självlärd är det nästan omöjligt att förutse hennes attacker.

(Om inte jag blir starkare så.........)

"Tooru."

"Vad är det, Julie?"

"Vad sägs om att använda din sköld annorlunda och fokusera på anfall och försvar separat?"

"Vad menar du?"

Jag förstod inte vad Julie försökte antyda, och när jag frågade bad hon mig sträcka fram min hand.

Jag gjorde som hon sa, och hon använda sin högerhand för att knuffa undan min arm, och sen------

"{{furigana|1|Ai}}"

Samtidigt rörde hon sig framåt, och hon ställde sig precis framför mitt bröst.

Hon var så nära att hon nästan knuffade mig.

"{{furigana|2|Tou}}------och, så här."

Julie kollade upp mot mig efter hon sa det.

"...................................."

Henne ansikte är så nära.

............det här korta avståndet, det är nästan som om hon är på väg att kyssa mig---------

(Vänta lite, vad är det jag tänker!?)

"Jag gick för nära, det här kanske är bättre."

Julie tog ett halvt steg bakåt utan att lägga märke till mitt sinnestillstånd.

(Du var verkligen för nära............)

"S-så vad var det där.........?"

"Det var ett exempel på hur Tooru kan gå nära efter att han blockar en attack, men du är fortfarande sårbar medan du går fram. Risken är hög, men om du kommer nära kan du attackera med {{furigana|Åskgudens Hammare|Mjölner}}."

"{{furigana|Åskgudens Hammare|Mjölner}}?"

"Det här."

Julie tog en ställning som om hon skulle skjuta pilbåge.

"...............men vad är det för namn?"

"Det är vapnet som guden Tor använder."

"......så pass........."

Av någon anledning hade Julie namngett min attack.

Det åsido, jag försökte lugna ner mig själv, och jag insåg att det Julie sagt påminde mig om något.

"Under ett svärds klinga finns helvetet, men tag ett steg framåt och du kommer finna dig i paradiset............"

"------?"

Julies huvud lutades, och <nowiki>*</nowiki>Chirin* som vanligt kunde hennes bjällror höras.

Det är ett ordspråk som en viss samuraj en gång använde. Det har samma betydelse som taktiken Julie nyss beskrev.

Att studera motståndarens andning och gå fram till hans bröst i samma ögonblick som han anfaller, och på så vis attackera och blockera samtidigt.

Att gå framåt ökar risken, men det är lättare att blocka en attack på nära håll.

Och efter jag blockar attacken kommer jag ha ett tillfälle för motanfall, precis som Julie sa.

"Tack för rådet Julie. Förlåt med, vill du hjälpa mig att träna på det?"

"Jaa---"

Julie nickade och ledde smått innan hon skapade avstånd mellan oss.

Efter att vi parade ihop oss som en 《Duo》 visar Julie ibland sitt leende.

Jag tog det som ett bevis på att hon litar på mig, och trots att jag inte säger det högt så gör det mig väldigt lycklig.

"Är du beredd, Tooru..................!?"

Men, att läsa av mönster i motståndarens andning är lättare sagt än gjort. Det är inte något man kan bemästra på bara en dag.

"Vad är det, Tooru?"

"Det kanske är möjligt om jag kan göra det till en situation där det är lättare att läsa av andningsmönster, men det här är fortfarande väldigt svårt..............."

"Vi får fortsätta försöka."

Julie knöt ihop båda sina händer bestämt.

"Aah, jag håller med."

Det är svårt att säga om jag kommer hinna bemästra det innan {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}.

Men trots det gjorde jag det till ett mål, och vi kunde nöjt avsluta dagens träning trots att jag inte gjort några större framsteg.

"Ah..................Ko-Kokonoe-kun, Julie-chan. Kom ni nyss tillbaks?"

"Jaa---. Är Miyabi på väg ut?"

"U-un............"

När vi kom tillbaks till elevhemmet stötte vi ihop med Hotaka, och vi bytte av varandra, för det verkade som om hon var på väg ut.

"Förbereder du fortfarande inför {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}?"

"Eh? Ah, något åt det hållet............"

Som Tachibana hade sagt tidigare, verkade det som om de skulle kolla runt i skolans område för att få ett geografiskt övertag.

"Så pass. Solen är på väg att gå ner, så var försiktig."

"Kämpa, Miyabi."

"Un.........Tack, Kokonoe-kun, Julie-chan."

Hotaka nickade mot oss och joggade ut.

"Hon arbetar verkligen hårt, den där Hotaka."

"Vi kommer inte kunna ta det lugnt heller."

Julie knöt ihop sina händer, som om hon plötsligt hittat ny motivation.

Men det såg konstigt ut eftersom hennes uttryck inte ändrades, och jag råkade fnissa lite, och Julie la huvudet på sned och kollade frågande mot mig.

"------?"

Det är fyra dagar kvar till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}------------klockan som signalerade slutet på andra timmen ringde, och suckar läckte ut ur alla i klassrummet.

"Haa...............det är äntligen slut.............."

Även om de säger att skolan är centrerad runt stridskonst, så finns det så klart vanliga ämnen också.

På mornarna har det bestämts att vi ska ha vanliga lektioner i klassrummet i två timmar.

Och dagens ämne var, engelska............

Efter lektionens slut lade jag mig ner på bänken, och alla samlades runt mig.

"Fuun, vad ska du ta dig till om du ser ut så här redan nu? Vi har bara börjat."

"Om japanska människor talar japanska så är väl det okej..............."

"Errr, är det inte bättre att kunna tala engelska, Kokonoe-kun...............?"

"Precis som Miyabi sa. Det är viktigt att vi lär oss andra språk eftersom vi kanske kommer skickas till andra sidan havet efter vi går ut härifrån. De sa det under första lektionen. Haa..............."

".........Lättare sagt än gjort, jag har alltid varit dålig på engelska."

"Ahaha.........egentligen är jag också dålig på det........."

"Haa.........jag håller med, det är faktiskt jobbigt........."

"Fuun, varenda en av er är patetiska."

"""................"""

Tora, som har utmärkta betyg, sa bara en mening, men ingen av oss hade något svar.

".................Nu när jag tänker på det så har Julie lätt för engelska. Är det ditt hemlands officiella språk?"

"Nai. Det är ett språk som liknar engelska, men det är inte samma språk."

"Fumu............så betyder det att Julie kan tala tre språk?"

Julie svingade sitt huvud mot Tachibanas fråga.

"Det är sex olika språk."

""""Sex!?""""

Till och med Tora chockades av det stora antalet, och våra fyra röster lades ovanpå varandra.

"Gimles språk, Japans språk, engelska------och tre andra språk från norra Europa."

"De-det är helt otroligt........."

"De skandinaviska språken är ganska lika Gimles. Engelska lärdes ut i min skola och mamma lärde mig japanska. Däremot är det en annan fråga när det gäller litteratur............"

Julie hade visst svårt att skriva i språk som inte var hennes modersmål eller engelska.

Hon hängde sitt huvud besviket, trots att det var otroligt att hon kunde tala så många språk.

"Ju-Julie-chan. Nästa gång, är det okej om jag frågar dig om sakerna jag inte kan?"

"Jaa---. Om det är något som jag kan göra så hjälper jag gärna till."

"Är det okej om jag också frågar dig ibland.........?"

"Jag också, kan jag be dig om hjälp............?"

"Fuun. Jag skulle kunna hjälpa dig, Tooru."

"Nej, med tanke på Toras personlighet kommer det definitivt bli spartanskt och jobbigt, så jag tackar nej."

"..............."

"Just det, Julie. Förlåt om det är plötsligt, men det fanns en grej som jag inte förstod från lektionen nyss. Kan jag fråga dig om det?"

"Jaa---. Vad var det för något?"

Julie nickade och öppnade sitt eget anteckningshäfte.

Där hade hon skrivit vacker kursiv engelska, och---------mystiska hieroglyfiska ord.

"Vad är det här?"

"............japanska."

Julies ögon riktades skamset ner i bänken.

"Uu.................."

''Att röra Julies smala vita ben'' är ganska---------nej, det är väldigt känslo-inducerande.

"Tooru?"

"A-aah........."

Julie lutade förundrat sitt huvud, men jag sa att det är okej och jag rörde hennes mjuka hud och händer.

(Hon är så mjuk............vänta, vad är det jag tänker!!)

Detta var en del av en lektion.

Det är två dagar kvar till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}, och himmelen täcktes av trista gråa moln.

Fjärde lektionen, vi var i klassrummet och lärde oss första hjälpen---------vi övade på att applicera förband.

Efter att ha blivit visade flera sätt att applicera förbanden fick vi tillfälle att öva på vår 《Duo》 men---------------

(Även om det är en del av lektionen...............)

Som förväntat var det inte enkelt att röra vid en tjejs bara fötter.

Tack vare det slog mitt hjärta fortare än vanligt.

"Ah.........Tooru, du glömde ett steg."

"Va? Är det inte så här.........Buh!?"

Jag lyfte mitt huvud, men när jag rörde min blick från hennes ben till hennes ansikte fick jag panik.

Eftersom hennes kjol hade vikts upp farligt mycket.

"------?"

Jag riktade mina ögon hastigt ner mot hennes ben igen, och jag skakade på huvudet för att försöka glömma bort det jag såg.

(Ho-hon är så försvarslös. Det här är bara för mycket...............!!)

Det här var inte första gången jag tänkte det. Julie brukar gå lättklädd i rummet när det är varmt, och hon är inte rädd för att föra sitt ansikte nära mitt. Julie är ganska försvarslös när det gäller killar.

Och det är inte som om hon aldrig känner att något är pinsamt, eftersom jag såg henne rodna när jag råkade se henne byta om............

(Jag har verkligen ingen aning hur hon tänker.........nej, men jag kan nog vara säker på att hon ser mig som en fader-figur.)

"Tooru?"

"Ah, fö-förlåt. Jag försökte komma ihåg hur jag skulle göra det här---------Buh!?"

Jag försökte kolla på Julies ansikte, och jag gjorde samma misstag igen.........

Efter en stund började alla bli färdiga, och Tsukimi-sensei klappade ihop sina händer *Pan**Pan*, och hon gav oss nästa instruktion.

"Okej-------, nu kan ni gå vidare och göra samma sak med en annan person som inte är er 《Duo》---♪"

(Tack och lov..................Det är verkligen uttröttande att göra det här med {{furigana|en tjej|Julie}} som partner...........)

Jag suckade lättat efter att ha hört Tsukimi-senseis enstaka mening, och jag hörde Hotaka ropa på Julie.

"Ju-Julie-chan. Ska vi två göra det tillsammans.........?"

"Jaa---. Jag litar på dig, Miyabi."

(Jag gör det väl med Tora------)

"Vänta, va? Var är Tora?"

Tora, som hade suttit nära mig. var försvunnen, och jag kunde inte hitta honom även när jag kollade runt i klassrummet.

"Vad är det du säger, Kokonoe? Tora och Tatsu blev utslängda ur klassrummet för att de bråkade högljutt med varandra. Märkte inte du det?"

Tachibana såg ut som om hon redan hade tröttnat på mig, och jag kunde bara svara med ett snett leende.

Det verkade som om jag var ännu mer nervös än jag hade trott.

(I så fall får jag väl öva med någon annan............)

Jag tänkte det, men alla andra killar hade redan parat ihop sig.

De ända som var kvar var alltså------

"Det ser ut som om alla andra har parat ihop sig redan. Vad sägs om att vi två gör det här tillsammans, Kokonoe?"

"Eh, a-aah............"

Eftersom jag hade en tjej som partner igen skulle jag säkert känna mig nervös även efter lektionens slut. Jag suckade---------och snart därefter insåg jag att det var värre än så.

"Vad är det, Kokonoe? sätt igång och börja nu."

(Äv-även om du säger det så.........)

Nästa instruktion beskrev hur man lindar förband när axeln har gått ur led, men det här var mycket svårare än vad jag trott.

Linda först runt armen, och sedan ett varv runt bröstet------denna process upprepas flera gånger, men............det innebär att mina händer var farligt nära vid att röra utbuktningarna vid hennes bröst.

Tachibana hade näst störst bröst i klassen, och det jag gjorde var mycket enklare sagt än gjort; därför kunde jag inte koncentrera mig ordentligt och jag tog i för hårt så att Tachibana fick svårt att andas.

"Haa, fuu, hn haaa............Kokonoe, hnn.........det är lite, hårt."

Som om inte det vore nog, så gjorde jag ett misstag i lindningen, och det fick förbandet att framhäva hennes bröst ännu mer; och tillsammans med hennes oregelbundna andning bildades en märkligt erotisk figur framför mig.

"Oya Oya? Kokonoe-kun. Tänka sig att du skulle göra något så här sjukt redan nu. Kunde du inte nöja dig med att göra det här normalt---?"

[[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 7.jpg|thumb]]

Direkt efter att jag insåg det, sa Tsukimi-sensei något helt onödigt.

"Vadå sjukt............?"

"Det kanske är din preferens men, om du nu vill binda ihop henne för att framhäva hennes bröst så får du allt göra det utanför lektionstiden, okej---?"

"---------!?"

Hon gav alla sin egen spekulation, och Tachibana insåg situationen hon var i------

"A-att du skulle ha nöja av att förolämpa någon på det här viset............Din skamlöse man!!"

"Det är ett missförstånd---------!!"

"Din skamlösa pervers------------!!"

Trots att jag försökte förneka det, vägrade Tachibana lyssna, och hon stormade ut ur klassrummet.

"Ahahahaha☆ det är bäst att du skyndar dig och springer efter henne, annars kommer missförståndet bli ännu värre, Kokonoe-kun♪"

"Vems fel tror du att det här är!!"

Jag skrek åt Tsukimi-sensei som stod och flinade med stängda ögon, innan jag jagade efter Tachibana ut ur klassrummet.

"Ooh, ungdom ungdom~☆"

Jag kunde höra hennes lyckliga röst från klassrummet.

(Aah Varför! Varför är den människan min klassföreståndare............!!)

Det blev kväll, och det började regna.

Tack vare det avslutade jag och Julie våran match tidigt och gick tillbaks till matsalen, men------

"Ah............Tachibana..............."

Efter middagen ville jag röra på mig lite mer, men jag hann bara halvvägs till träningsrummet innan jag såg Tachibana bland en grupp elever i elevhemmets lounge.

"Mu...............? ------------uh! Koko-Kokonoe-kun....................."

Efter att hon vänt sig mot mig började Tachibanas ansikte att rodna och hon blev uppspelt.

"J-jag är verkligen ledsen över det som hände i eftermiddags, Kokonoe. En sådan förolämpning inför alla------"

"Nej, det är okej. Och, bara utifall tänker jag säga det här, du behöver inte gå ner på knä. ............Förresten Tachibana, vad gör du här inne? Shogi<ref group="1e">Japanskt schack</ref>?"

I loungen fanns det TV, bord, stolar och soffor. Det var ett rum som var öppet för eleverna att kunna slappna av i, och det var fyllt med tidningar, manga och spel som täckte hyllor på väggarna, och det fanns även ett manga café som försåg eleverna med så mycket godsaker och drycker som de kunde önska sig.

I den loungen satt Tachibana med en bok i ena handen och hon hade en Shogi-bräda framför sig.

"Aah, det är Shogi problem."

"Är det intressant?"

"Fufu, det finns väl ingen anledning för mig att göra det om det inte vore intressant. Vill du också testa, Kokonoe?"

"Jag ger upp redan nu. Jag är inte bra på att använda mitt huvud."

"Fumu. Ja du framstår som sådan."

"...............du är också dålig på engelska dock."

"En-engelska är det enda jag är dålig på."

Det var sant, till skillnad från mig som är dålig på allt utom fysiska aktiviteter, så klarar sig Tachibana bra i alla ämnen utom engelska.

Men, än viktigare just nu var------

"Uh..............."

Tachibana korsade armarna medan hon kollade på mig, och hennes stora välformade bröst framhävdes då de vilade på hennes armar.

Mina tankar drogs tillbaks till eftermiddagens händelser, men personen i fråga, Tachibana, verkade inte inse något.

"Är det något fel, Kokonoe?"

"N-nej ingenting...............men jag är lite förvånad över att du tycker om Shogi."

"Jag kände att mina kinder blev varma, och jag bytte tillbaks ämnet till Shogi för att hon inte skulle märka något."

"Fufu, jag kommer från en viss kampsports dojo, och jag tränar för att en dag ta över den. Men lärlingarna där är nästan bara äldre män, och de spelar Shogi hela tiden som de inte tränar."

Tachibana stängde boken med ett varsamt leende.

"Det börjar bli dags för mig att gå tillbaks till mitt rum. förlåt om jag uppehöll dig."

"Oroa dig inte. Det var jag som gick fram till dig till att börja med."

"Okej, då ses vi imorgon."

Tachibana städade upp efter sig, och hon gick sedan ut ur loungen.

(Jag ska väl fortsätta till träningsrummet som planerat------------hn............?)

när jag gick ner för trappan till nedervåningen såg jag Hotaka.

Men hon försvann innan jag hann säga något.

(Hon såg ut att vara på väg ut. Jag undrar vad hon ska göra i det här regnet.)

Jag var ganska intresserad, men jag fortsatte till träningsrummet.

Och där glömde jag helt bort Hotaka, men---------

Ungefär en timme senare, när jag satt och läste en tidning efter att jag tränat färdigt, kom Hotaka tillbaks till elevhemmet.

...............det verkade inte som om hon tagit med sig ett paraply, för hela hon var dränkt i vatten.

"Hotaka. Var har du varit, du är helt dyngsur."

Nu var jag verkligen nyfiken, och den här gången hann jag ropa på Hotaka.

"Eh? A-ara.........Kokonoe-kun, vad gör du här.........?"

"Jag håller på att ta en paus...............så, Vad har Hotaka gjort?"

"Uu.........E-err..............."

Hotaka verkade ha svårt att säga det, då hennes blick flyttades mellan mig och golvet---------

Efter en stund svarade hon försiktigt.

"S-sprungit............"

"Så pass, sprungit alltså......"

Det var därför hon hade varit ute i en timme.

"Vänta, Sprungit!? Så här sent och i regnet, i mer än en timme!? Trots att du redan sprungit på lektionerna idag!?"

"U-un........."

"Ah.........men då, den gången------när jag och Julie gick förbi dig vid ingången och du var på väg ut, gick du ut för att springa då också............?"

"U-un........."

"Varför i hela friden..............."

"..........................E-egentligen var det då...............ha............haa......atchoo"

"Ah............förlåt, jag borde inte uppehålla dig."

Hotaka måste ha varit frusen om hon började nysa.

"Fö-förlåt. Är det okej om jag kommer tillbaks efter att jag har tagit ett bad?

"Ja, självfallet. Jag väntar här."

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 5

2016-03-18T11:43:35Z

Iron Tarkus:

==Kapitel 5 『Det är ett löfte』==

===Del 1===

Efter att vi hade registrerat oss som en 《Duo》, och berättat det för Tachibana och de andra under middagen---------

Gick jag och Julie tillbaks till vårt rum i elevhemmet, och efter en stund hände följande.

"Tooru. ...............ska du ta ett bad?"

"Hn? Du kan bada först som vanligt, Julie."

"..............."

Julie skakade lätt på huvudet, och ''hon fortsatte prata.........av någon anledning med rodnande kinder.''

".........Ska du inte bada tillsammans med mig?"

"Buu---!?"

Jag spottade ut äppelteet.

"Ju-Ju-Jul-Julie------------------!?"

Julie sa något explosivt som om det vore naturligt, och jag blev inte annat än chockad.

<nowiki>*</nowiki>Titt*............*Titt*..................

Julie flyttade nervöst sina ögon mellan mig och golvet.

(Ba-bada tillsammans? Alltså båda oss i badkaret tillsammans, båda oss nakna--------------nej nej nej det är inte bra! Åtminstone med badkläder..................Vi har inte ens några! ...............nej nej nej det är inte det som är problemet!!)

Mitt huvud var i kaos, och jag bestämde att det var bäst att fråga henne direkt.

"D-du Julie...........jag kanske hörde fel...............frågade du mig nyss ifall jag skulle bada tillsammans med dig...............?"

"...............Jaa---"

<nowiki>*</nowiki>Chirin*, bjällrorna ringde när Julie nickade.

Som förväntat var hennes kinder fulla med blod, och hon verkade förstå vad det var hon själv sa.

"Va-varför säger du plötsligt något sådant............?"

Jak kunde inte dölja mitt skakande när jag frågade henne, och svaret jag fick var oväntat.

"För att skolans regler säger att vi måste spendera så mycket tid som möjligt tillsammans med vår 《Duo》, och vi ska komma varandra så nära som möjligt."

(Nu när hon säger det så blev vi faktiskt tillsagda det tidigare.)

"Nej nej nej, även om det är en skolregel behöver vi inte följa den så noggrant!"

"Är det så?"

"Aah. Och förresten, stör det inte dig att bada tillsammans med en kille?"

"....................."

Julie kollade generat ner mot golvet.

Efter en kort stund riktade hon sina ögon upp mot mig.

"Det är pinsamt men, ''Tooru är speciell'', så------------"

"---------!?"

Den meningen överklockade min hjärna än en gång.

Missförståndet första dagen---------kärlek vid första ögonkastet, har det blivit verklighet efter den här veckan?

(N-nej, jag kan inte kalla det kärlek vid första ögonkastet om det har gått en vecka. Vad kallar man det här? att bli kär på vanligt vis? Nej, jag bad henne bli min 《Duo》, men jag menade det inte på det här viset!!)

Och, medan jag var förvirrad------------

"Tooru.........påminner mig om min pappa........."

"Hahaha, jaha, pappa............Me-men du borde ge upp på badet, det blir bara en massa problem."

"Jaa---, jag förstår."

Efter flera komplikationer verkade det som om vi äntligen kunde släppa ämnet.

Efter det gick Julie in i badrummet, och jag som lämnades kvar i rummet suckade.

(Det där var förvånande............jag trodde inte att hon skulle ta skolans regler så bokstavligt............)

På ett vis är hon väldigt ärlig, men man kan också säga att hon är en riktig fårskalle.

(..................Om jag bara hade nickat nyss, så skulle jag nu kunna vara..................)

Jag skakade huvudet för att bli av med den inbillningen.

Och senare------

Strax efter att jag själv kom ut ur badet insåg jag att problemet fortfarande inte var helt löst.

"Okej Tooru, det börjar bli dags att sova."

"..........................."

"Tooru?"

Julie la undrande sitt huvud på sned.

Dock var det jag själv som hade de större frågan.

''Eftersom Julie av någon anledning var i min {{furigana|futon<ref group="1e">https://sv.wikipedia.org/wiki/Futon</ref>|säng}}.''

"Ska inte du sova?"

"Jo, jag tänker sova, men..........."

Det var under den andra kvällen som vi bestämde att jag skulle använda den {{furigana|undre sängen|våningssäng}} och att Julie skulle använda den övre.

Trots det bäddade Julie ner sig i den nedre sängen.

"Du Julie, jag kan ha missuppfattat men, tänker du sova tillsammans med mig............?"

"Jaa---. Eftersom vi är en 《Duo》."

".................."

Oavsett vad jag sa tidigare, trodde jag aldrig att det skulle utvecklas till det här.

"Jag tänker fråga bara utifall att men, vad har du för åsikter om att dela en säng med mig?"

"Där hemma var jag alltid tillsammans med mamma så, jag känner mig ensam när jag sover själv."

Julie såg först nedstämd ut, tills hon visade ett litet leende.

"Därför är jag väldigt glad att kunna sova tillsammans med min 《Duo》, trots att det är pinsamt."

"Jag-jag förstår........."

Det var andra gången jag såg Julies leende, och det hindrade mig från att säga emot.

(Julie verkar se mig som en fader-liknande figur, och hon har nog inga andra avsikter.)

Hon sa att det gjorde henne glad, och det gjorde även mig lycklig att hon litade på mig.

(Om Julie är glad så...............vänta, nejnejnej, det är ett nej, oavsett hur mycket jag tänket på det.)

Jag fick tillbaks mitt vett, och jag skyndade mig att rätta till mina varierande tankar.

"Nej Julie det kommer inte gå. även om vi är en 《Duo》 så är vi fortfarande man och kvinna. Vi kan inte............"

Men när jag sa det till henne så---------

<nowiki>*</nowiki>Stirr*-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------.

Julie stirrade rakt på mig med ögon som en bortkastad hundvalp.

"Bara för idag, okej..............."

"Jaa---♪"

(De-det här är bara för att Julie sa att hon kände sig ensam! Och det är bara i en dag! O-och jag sa att jag skulle bli hennes styrka som hennes 《Duo》.)

Jag upprepade flera ursäkter för att lura mitt eget hjärta, och jag bäddade ner mig i sängen som knappt var stor nog för två personer.

Och så klart, låg Julie bredvid mig.

"God natt, Tooru."

"Go-god natt, Julie........."

Min röst skakade av nervositet.

(Jag får vara försiktig och inte röra henne.............allt kommer nog lösa sig om jag bara ligger tyst i hörnet. Om jag gör det kommer ingenting att hända!)

Trots att jag tänkte det kunde jag inte lugna ner mig ett dugg

Doki Doki Doki Doki Doki<ref group="1e">ljudet av hjärtslag</ref> Mitt hjärta slog som en väckarklocka.

Jag vet att Julie inte har några bakomliggande avsikter.

Och jag har så klart inte några avsikter att göra något.

(Ingenting! Ingenting kommer hända! Hon sover bara bredvid mig.)

---Men den tanken sprack i nästa ögonblick.

<nowiki>*</nowiki>Pitoo*

"!?"

Julie greppade tag i min tröja och la sitt huvud mot min axel.

"Julie, Julie!?"

"Tooru......är det okej om jag sover så här?"

"Eh, vänta, det är, nej, något är, uee......!?"

I mörkret var Julies röst lugn i kontrast till min som hade panik. Eller snarare------

"Så här, det känns som om jag är tillbaka i tiden............"

Som om hon mumlade. Julie pratade med en tyst och ensam röst.

"Det känns som om pappa kom tillbaks..............."

".........err, hur är det med Julies far?"

"..................han gick bort för några år sen."

"Åh......förlåt........."

"Nai. Du gjorde inget fel."

Jag vet inte varför jag jämförs med Julies far.

Men, mina känslor ändrades lite.

"Du Julie. Jag är inte Julies far men............om du vill kan vi sova tillsammans så här igen framöver............"

"Ah......Tooru..............."

"Me-men inte varje dag. bara när Julie känner sig ensam, okej?"

"Jaa---------!"

Även i mörkret visste jag att Julie nickade sitt huvud, och jag hörde hennes glädje i hennes röst.

"Tooru, tack så mycket."

<nowiki>*</nowiki>Gyuu*

Julie kramade min arm.

"!?"

"Jag är väldigt lycklig."

(<nowiki>~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~</nowiki>!!)

Julies mjuka bröst trycktes mot mig, och hennes sköna doft gjorde att det tog allt jag hade för att inte skrika rakt ut.

Inatt---------

Julie höll fortfarande i min arm efter hon somnade, så jag låg vaken utan att kunna sova tills det var morgon. På så vis tog veckan slut, och det var måndag morgon.<ref group="1e">Originalförfattaren verkar ha skippat söndagen. Detta är inte ett översättningsfel.</ref>

Efter klasstiden på morgonen var jag i låg anda av fruktan för den annalkande engelskalektionen.

I kontrast var Tsukimi-sensei som vanligt på topphumör.

"Hej allihopa ♥ Lyckades ni alla hitta en lämplig 《Duo》♪ un un~☆ Okej okej, nu när ni har nya partners är det dags att byta sittplatser så alla får sitta bredvid sin 《Duo》♪ .........hn?? Nämen, jag ser att några av er har valt er tillfälliga rumskamrat som partner."

"Vi var kompatibla."

Tsukimi-sensei kollade mot mig, och jag gav henne ett ärligt svar, men hon------

"Va-vad! Kompatibla på vilket sätt? På vilket sätt?"

"Personlighet."

"Bara det."

Tsukimi-sensei frågade besviket medan hon missnöjt sänkte ögonen.

(Vad för svar hade hon förväntat sig?)

"Hur är det då med de två vännerna som sitter framför Kokonoe-kun?"

"Vem skulle vilja vara en vän till den här muskel idioten!"

Toras 《Duo》 var Tatsu. Eftersom jag parade ihop mig med Julie lämnades han med den enda andra personen som inte hade registrerat en 《Duo》, Tatsu.

(Förlåt mig, Tora.........)

"Hnmou---, Tora-kun, det där är inte hur du borde prata med din Sensei. Jag kommer behöva lära dig lite hyfs~☆"

"Jag vägrar."

"Så där kan du inte bete dig............äsch. Okej, om vi nu går vidare; eftersom alla nu har valt sin 《Duo》 kommer vi nästa vecka att hålla en träningsmatch med 《Blaze》------------{{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}♪"

Större delen av klassen blev chockad och började göra uppror.

Vi hade hört att det skulle tillkomma matcher med 《Blaze》, men ingen hade trott att det skulle vara så här snart.

"Un un. Jag förstår hur ni alla känner. Jag blev lika överraskad när den där glasögonormen berättade samma sak för min klass...........ah, berätta inte för Mikuni-sensei att jag kallade honom det okej. Det är en hemlighet-☆"

Det verkar som om hennes lärare hade varit Mikuni-sensei.

"Okej, jag kommer nu förklara reglerna runt {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}, så spänn era öron och lyssna-☆"

Medan hon sa det satte Tsukimi-sensei sina händer på huvudet för att imitera kaninöron.

Trots att hon redan hade ett hårband med kaninöron, gör hon det här med flit för att det ska se ut som om hon har fyra kanin öron?

"Först och främst, schemat---lördag nästa vecka------alltså är det dagen före GW<ref group="1e">Golden Week. Flera japanska högtider som inträffar under en vecka.</ref>. Vi kommer göra det innan lovet börjar, så även om någon hamnar i sjukhus så behöver ni inte oroa er för att missa något♪"

Det lät inte bra.

"Det kommer börja klockan 5, och sluta klockan 7; alltså kommer det pågå i två timmar. Signalen kommer vara klocktornets bjällra------. Och området kommer vara hela norra blocket.---"

"Norra blocket, alltså, här------------kommer vi kunna vara inuti skolan också?"

Tsukimi-sensei nickade och räckte upp tummen som svar på min fråga.

"Svaret är ja ♥ Varje 《Blaze》 har sina egna speciella attribut, så vi ger er alla chansen att tänka ut strategier för att matcha det. När ni slåss är det viktigt att ta terrängen i åtanke för att få ett övertag♪"

Det verkade som om det här skulle simulera en verklig strid så mycket som möjligt.

(Det som återstår är motståndarna.)

Av det jag sett under första veckan så är det Julie som står ut mest när det gäller ren skicklighet.

Men eftersom Julie är min 《Duo》 kommer jag inte slåss mot henne, och den näst starkaste motståndaren skulle nog vara Tachibana, följt av Tora, Rent styrkemässigt Tatsu, en kille som heter Kigami som har erfarenhet inom kampsport och en annan kille som heter Izumi som har mycket erfarenhet inom sport, och han har bäst förmåga att samarbeta i hela klassen.

(Om jag skulle gissa, tror jag att jag kommer möta---------)

"Okej okej, jag vet att ni alla vill veta vem er motståndare kommer vara............okej------♪"

Tsukimi-senseis leende täckte hela hennes ansikte och hon räckte upp sina armar i luften innan hon glatt sa.

"'''Alla''' är er motståndare ♥"

På den dagens lunchrast.

Jag, Julie, Tachibana, Hotaka, Tora och Tatsu gick till matsalen för att äta tillsammans.

Men när ämnet angående {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} kom upp suckade Hotaka dystert.

"Haa............vi har nyss bestämt vår 《Duo》 och ändå..............."

"Jag tror att det är just för att vi nyss har valt, Miyabi."

"Jag håller med Tachibana. Det har mening för att det händer just nu."

När jag höll med om det Tachibana sa, nickade Tora bredvid mig.

"De vill nog att vi ska få erfarenhet om en riktig strid så snart som möjligt. På lektionerna får vi lära oss om hur en 《Duo》 bör röra sig och agera, men det är meningslöst om inte kroppen får en chans att vänja sig vid det."

"Så vi ska vänja oss istället för att bara lära oss alltså."

"Fuun. Tidsperioden och storleken på slagfältet kommer göra det svårt att förutspå vad som kommer hända, och det kommer vara mer som en äkta strid."

"Tidsperioden? Nu när du säger det så kommer det vara ganska sent."

"30 minuter efter starten kommer solen börja gå ner, och mot slutet kommer det vara helt mörkt, och det kommer bli väldigt svårt att se något."

"Fuun."

Att kunna se tydligt är väldigt viktigt för mig.

Eftersom min 《Blaze》 är en 《sköld》, måste jag blocka min motståndares attack och komma nära, att slåss i mörker skulle inte vara bra för mig.

Men det är även en sådan situation jag önskar mig.

Att kunna ta chansen till vinst trots att oddsen är mot mig, är hur jag tror att man blir starkare.

"Så pass, det finns så många anledningar............jag förstår det men, vore det inte bättre att göra det här efter vi har blivit mer vana med vår 《Blaze》..............."

Vi har fortfarande inte fått några lektioner på hur man använder sin 《Blaze》.

Men även om det inte finns lektioner så betyder inte det att man inte kan träna med sin 《Blaze》.

"Miyabi. Det här kommer inte vara som antagningsceremonin där man åkte ut om man förlorade; så du behöver inte göra mer än ditt bästa. Efter skolan idag kommer vi även få tillåtelse att använda vår 《Blaze》, så du kommer få en chans att långsamt vänja dig."

Precis som Tachibana sa, kommer vi från och med idag och fram till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} få tillåtelse att manifestera vår 《Blaze》 innanför skolans område så länge vi skickar in en ansökan.

Troligtvis, nej definitivt, kommer alla våra klasskamrater börja träna med 《Blaze》 efter skolan idag.

Det viktigaste att notera här, är att det inte är förbjudet att ''observera de andras träning'' utan tillåtelse.

Det stod information om alla elever i listan vi fick av skolan tidigare, men jag lästa aldrig riktigt igenom den.

För även om jag vet vad de har för vapen, kan jag inte förutspå hur de kommer använda dem. Därför är det mycket bättre att faktiskt se folk träna.

Man kan påstå att rent informationsmässigt har {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} redan börjat.

"Ärligt, det här kommer bli jobbigt........."

"Fuun. Ditt ansikte säger annorlunda, Tooru."

"Det gäller oss båda."

Jag såg fram emot att kunna ha matcher mot starka motståndare.

Det är nog bara på grund av min personlighet, och därför kan jag inte göra något åt det.

""Kokonoe-kun, och Tora-kun också, ni två ser så ivriga ut............Är det för att det finns ett pris.........?

"Det paret som får bäst betyg i {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} kommer få en chans att öka sin 《Level》 utan att behöva vänta till slutet av terminen."

För att nå en hög 《Level》 är det bäst att undergå 《Sublimations Ceremonin》 så många gånger som möjligt.

Men det var inte allt---------

"Det är inte bara för prisets skull, men jag kommer så klart inte förneka att det är en del av anledningen."

Jag svarade Hotaka, och riktade min blick mot Tora.

"Fuun. Det har gått ett och ett halvt år sen vi sist hade en allvarlig match."

"Aah. Bli inte utslagen innan jag får tag på dig, okej?"

"Det är vad jag tänkte säga."

Vi båda ledde utan fruktan, och vi slog löst ihop våra knytnävar.

"E-err..............."

"Fufu, det här är kanske ett förhållande som Miyabi inte förstår sig på. Men vad sägs om att vi också arbetar hårt så vi inte förlorar mot de här två, Miyabi?"

"U-un............men jag kanske bara blir en börda..............."

"Det är okej. Det stämmer att Miyabi just nu är svagare än de här två. Men i så fall behöver vi bara göra en plan för att begrava den svagheten. Och än viktigare, glöm inte att du har mig so partner. Det här är inte en en mot en strid, utan en strid tillsammans med din 《Duo》."

Tachibana verkade inte heller vilja förlora.

"------《Duo》............"

"Vad är det, Tooru?"

"Jag kom bara att tänka på en sak angående 《Duo》. Jag undrar vad det var som Ordföranden pratade om förut när hon sa 《Absolute Duo》............"

Jag hade hört ordet två gånger, när jag fick 《Lucifer》, och under ingångsceremonin.

"Fumu. Jag undrade samma sak och kollade i skolans broschyr tidigare, men det ordet nämndes inte. Det har troligtvis något att göra med 《Duo》 systemet, och eftersom ordföranden personligen tog sig tid att be att vi skulle uppnå 《Absolute Duo》 måste det vara något viktigt.................."

"Fuun. Bevisar inte det här att hon bara ser oss som {{furigana|levande experiment|försökskaniner}}?"

"En försökskanin...?"

Julie höjde sina ögonbryn då hon hörde Toras sarkastiska kommentar.

"Ah, ursäkta honom, Julie. Det är inte kul att bli kallad en försökskanin men------"

"Nai. Det är inget problem alls.................."

"Vad var det då du reagerade på?"

"Kaniner. Jag tycker om kaniner, men jag gillar hamstrar ännu mer."

Julie sa något helt ur sammanhang, och det fick mig nästan att ramla ur min stol.

............Tatsu hade pratat i sin egen takt och skrattat under hela lunchen, så vi lämnade honom ur samtalet.

"Tooru, det börjar bli dags att sova."

Julie satt tyst på min säng och såg liten ut.

Ifall Julie hade en svans skulle den nog göra stora svängar fram och tillbaks. Så kändes stämningen.

"..................Menar du tillsammans igen?"

"Jaa---♪"

Jag började bli snurrig när jag såg Julies nickande figur.

"Okej då, god natt, Julie."

"God natt, Tooru."

Mitt hjärta slog helvilt på samma sätt som dagen innan, och jag försökte lugna ner mig så att inte Julie skulle märka något.

Lamporna var släckta, och vi låg sida vid sida i sängen.

(Uh! I-Igen.........!!)

Naturligtvis greppade Julie tag i min tröja, och än en gång somnade hon i den ställningen.

Och än en gång kunde inte jag sova på grund av det.

Men den här gången kände jag mig lugn.

Det var kanske för att det här var andra gången, men mer än så---------

(Otoha...............)

Julies sovande figur påminde mig om min avlidne syster.

När jag var liten brukade jag sova tillsammans med henne.

"Hn........."

Jag la en hand på Julies huvud och strök lätt hennes hår.

Julie är inte Otoha.

Men trots det kände jag att nostalgin värmde mig.

Men------

<nowiki>*</nowiki>Tätt*

Min arm blev åtklämd igen ikväll, och jag blev påmind om att Julie inte var min syster.

(I-igen, mjukheten blir! De trycks mot mig! Uwah, ä-ännu hårdare! G-gör inte så här mot mig, Julie---------------!!)

Och än en natt gick jag utan sömn.

Veckan tog slut, och det blev helg.

Inför {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} var jag och Julie i gårdsplanen idag igen, och vi hade en övningsmatch med 《Blaze》.

Det fanns många som tänkte ut taktiker eller övade kombinationsattacker, men jag och Julie var mer fokuserade på att lära känna varandras stilar.

Vi utbytte näve och svärd. Spelet om försvar och anfall fortsatte.

Men snart kunde man se åt vilket håll matchen var på väg.

Julies extremt snabba attacker försatte mig gradvis i större och större knipa.

(Kuh, det är inte bra om det här fortsätter. Jag skapar lite avstånd till att börja med...............!)

Och i det ögonblicket jag backade undan.........

"---------!?"

Mina ögon spärrades upp av förvåna när jag såg 《Svärdet》 som flög mot mig.

Hon kastade 《Svärdet》 som var hennes egen 《Själ》---------Jag lyckades knappt skydda mig själv från den överraskande attacken men.............

"Schack matt."

Matchen avslutades då det andra 《Svärdet》 hastigt placerades framför min hals direkt därefter.

"Jag förväntade mig inte att du skulle kasta 《Svärdet》."

"Jag har två, så jag tänkte att det vore okej att kasta ett av dem."

Jag förvånades av Julies kreativitet------eller kanske galenskap.

Eftersom hon är självlärd har hon ingen begränsad stil, och det gick inte bättre för mig oavsett hur många gånger vi slogs.

"Ska vi ta en liten paus?"

"Jaa---"

Julie avslutade träningsmatchen med en bugning, och atmosfären runt henne försvann helt.

Hon gick från att vara en vildsint krigare till att vara en liten, lugn och tystlåten flicka.

Det var som om hon inte var samma person.

Det måste vara för att hon lägger ner otroligt mycket koncentration på striden.

(Nu har jag förlorat fyra gånger i rad............vi var åtminstone jämnstarka när vi tränade utan vapen............)

Jag må ha blivit överväldigad första gången, men i slutändan är jag tränad i att slåss utan vapen, så om vi hade en vapenlös match nu så skulle det troligtvis vara jämnt mellan oss.

Men när det gäller 《Blaze》 träning förlorar jag mot Julie nästan varje gång.

Julie var otroligt snabb till att börja med, och hennes räckvidd ökas när hon håller sina vapen. Eftersom hon har två svärd och är självlärd är det nästan omöjligt att förutse hennes attacker.

(Om inte jag blir starkare så.........)

"Tooru."

"Vad är det, Julie?"

"Vad sägs om att använda din sköld annorlunda och fokusera på anfall och försvar separat?"

"Vad menar du?"

Jag förstod inte vad Julie försökte antyda, och när jag frågade bad hon mig sträcka fram min hand.

Jag gjorde som hon sa, och hon använda sin högerhand för att knuffa undan min arm, och sen------

"{{furigana|1|Ai}}"

Samtidigt rörde hon sig framåt, och hon ställde sig precis framför mitt bröst.

Hon var så nära att hon nästan knuffade mig.

"{{furigana|2|Tou}}------och, så här."

Julie kollade upp mot mig efter hon sa det.

"...................................."

Henne ansikte är så nära.

............det här korta avståndet, det är nästan som om hon är på väg att kyssa mig---------

(Vänta lite, vad är det jag tänker!?)

"Jag gick för nära, det här kanske är bättre."

Julie tog ett halvt steg bakåt utan att lägga märke till mitt sinnestillstånd.

(Du var verkligen för nära............)

"S-så vad var det där.........?"

"Det var ett exempel på hur Tooru kan gå nära efter att han blockar en attack, men du är fortfarande sårbar medan du går fram. Risken är hög, men om du kommer nära kan du attackera med {{furigana|Åskgudens Hammare|Mjölner}}."

"{{furigana|Åskgudens Hammare|Mjölner}}?"

"Det här."

Julie tog en ställning som om hon skulle skjuta pilbåge.

"...............men vad är det för namn?"

"Det är vapnet som guden Tor använder."

"......så pass........."

Av någon anledning hade Julie namngett min attack.

Det åsido, jag försökte lugna ner mig själv, och jag insåg att det Julie sagt påminde mig om något.

"Under ett svärds klinga finns helvetet, men tag ett steg framåt och du kommer finna dig i paradiset............"

"------?"

Julies huvud lutades, och <nowiki>*</nowiki>Chirin* som vanligt kunde hennes bjällror höras.

Det är ett ordspråk som en viss samuraj en gång använde. Det har samma betydelse som taktiken Julie nyss beskrev.

Att studera motståndarens andning och gå fram till hans bröst i samma ögonblick som han anfaller, och på så vis attackera och blockera samtidigt.

Att gå framåt ökar risken, men det är lättare att blocka en attack på nära håll.

Och efter jag blockar attacken kommer jag ha ett tillfälle för motanfall, precis som Julie sa.

"Tack för rådet Julie. Förlåt med, vill du hjälpa mig att träna på det?"

"Jaa---"

Julie nickade och ledde smått innan hon skapade avstånd mellan oss.

Efter att vi parade ihop oss som en 《Duo》 visar Julie ibland sitt leende.

Jag tog det som ett bevis på att hon litar på mig, och trots att jag inte säger det högt så gör det mig väldigt lycklig.

"Är du beredd, Tooru..................!?"

Men, att läsa av mönster i motståndarens andning är lättare sagt än gjort. Det är inte något man kan bemästra på bara en dag.

"Vad är det, Tooru?"

"Det kanske är möjligt om jag kan göra det till en situation där det är lättare att läsa av andningsmönster, men det här är fortfarande väldigt svårt..............."

"Vi får fortsätta försöka."

Julie knöt ihop båda sina händer bestämt.

"Aah, jag håller med."

Det är svårt att säga om jag kommer hinna bemästra det innan {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}.

Men trots det gjorde jag det till ett mål, och vi kunde nöjt avsluta dagens träning trots att jag inte gjort några större framsteg.

"Ah..................Ko-Kokonoe-kun, Julie-chan. Kom ni nyss tillbaks?"

"Jaa---. Är Miyabi på väg ut?"

"U-un............"

När vi kom tillbaks till elevhemmet stötte vi ihop med Hotaka, och vi bytte av varandra, för det verkade som om hon var på väg ut.

"Förbereder du fortfarande inför {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}?"

"Eh? Ah, något åt det hållet............"

Som Tachibana hade sagt tidigare, verkade det som om de skulle kolla runt i skolans område för att få ett geografiskt övertag.

"Så pass. Solen är på väg att gå ner, så var försiktig."

"Kämpa, Miyabi."

"Un.........Tack, Kokonoe-kun, Julie-chan."

Hotaka nickade mot oss och joggade ut.

"Hon arbetar verkligen hårt, den där Hotaka."

"Vi kommer inte kunna ta det lugnt heller."

Julie knöt ihop sina händer, som om hon plötsligt hittat ny motivation.

Men det såg konstigt ut eftersom hennes uttryck inte ändrades, och jag råkade fnissa lite, och Julie la huvudet på sned och kollade frågande mot mig.

"------?"

Det är fyra dagar kvar till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}------------klockan som signalerade slutet på andra timmen ringde, och suckar läckte ut ur alla i klassrummet.

"Haa...............det är äntligen slut.............."

Även om de säger att skolan är centrerad runt stridskonst, så finns det så klart vanliga ämnen också.

På mornarna har det bestämts att vi ska ha vanliga lektioner i klassrummet i två timmar.

Och dagens ämne var, engelska............

Efter lektionens slut lade jag mig ner på bänken, och alla samlades runt mig.

"Fuun, vad ska du ta dig till om du ser ut så här redan nu? Vi har bara börjat."

"Om japanska människor talar japanska så är väl det okej..............."

"Errr, är det inte bättre att kunna tala engelska, Kokonoe-kun...............?"

"Precis som Miyabi sa. Det är viktigt att vi lär oss andra språk eftersom vi kanske kommer skickas till andra sidan havet efter vi går ut härifrån. De sa det under första lektionen. Haa..............."

".........Lättare sagt än gjort, jag har alltid varit dålig på engelska."

"Ahaha.........egentligen är jag också dålig på det........."

"Haa.........jag håller med, det är faktiskt jobbigt........."

"Fuun, varenda en av er är patetiska."

"""................"""

Tora, som har utmärkta betyg, sa bara en mening, men ingen av oss hade något svar.

".................Nu när jag tänker på det så har Julie lätt för engelska. Är det ditt hemlands officiella språk?"

"Nai. Det är ett språk som liknar engelska, men det är inte samma språk."

"Fumu............så betyder det att Julie kan tala tre språk?"

Julie svingade sitt huvud mot Tachibanas fråga.

"Det är sex olika språk."

""""Sex!?""""

Till och med Tora chockades av det stora antalet, och våra fyra röster lades ovanpå varandra.

"Gimles språk, Japans språk, engelska------och tre andra språk från norra Europa."

"De-det är helt otroligt........."

"De skandinaviska språken är ganska lika Gimles. Engelska lärdes ut i min skola och mamma lärde mig japanska. Däremot är det en annan fråga när det gäller litteratur............"

Julie hade visst svårt att skriva i språk som inte var hennes modersmål eller engelska.

Hon hängde sitt huvud besviket, trots att det var otroligt att hon kunde tala så många språk.

"Ju-Julie-chan. Nästa gång, är det okej om jag frågar dig om sakerna jag inte kan?"

"Jaa---. Om det är något som jag kan göra så hjälper jag gärna till."

"Är det okej om jag också frågar dig ibland.........?"

"Jag också, kan jag be dig om hjälp............?"

"Fuun. Jag skulle kunna hjälpa dig, Tooru."

"Nej, med tanke på Toras personlighet kommer det definitivt bli spartanskt och jobbigt, så jag tackar nej."

"..............."

"Just det, Julie. Förlåt om det är plötsligt, men det fanns en grej som jag inte förstod från lektionen nyss. Kan jag fråga dig om det?"

"Jaa---. Vad var det för något?"

Julie nickade och öppnade sitt eget anteckningshäfte.

Där hade hon skrivit vacker kursiv engelska, och---------mystiska hieroglyfiska ord.

"Vad är det här?"

"............japanska."

Julies ögon riktades skamset ner i bänken.

"Uu.................."

''Att röra Julies smala vita ben'' är ganska---------nej, det är väldigt känslo-inducerande.

"Tooru?"

"A-aah........."

Julie lutade förundrat sitt huvud, men jag sa att det är okej och jag rörde hennes mjuka hud och händer.

(Hon är så mjuk............vänta, vad är det jag tänker!!)

Detta var en del av en lektion.

Det är två dagar kvar till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}, och himmelen täcktes av trista gråa moln.

Fjärde lektionen, vi var i klassrummet och lärde oss första hjälpen---------vi övade på att applicera förband.

Efter att ha blivit visade flera sätt att applicera förbanden fick vi tillfälle att öva på vår 《Duo》 men---------------

(Även om det är en del av lektionen...............)

Som förväntat var det inte enkelt att röra vid en tjejs bara fötter.

Tack vare det slog mitt hjärta fortare än vanligt.

"Ah.........Tooru, du glömde ett steg."

"Va? Är det inte så här.........Buh!?"

Jag lyfte mitt huvud, men när jag rörde min blick från hennes ben till hennes ansikte fick jag panik.

Eftersom hennes kjol hade vikts upp farligt mycket.

"------?"

Jag riktade mina ögon hastigt ner mot hennes ben igen, och jag skakade på huvudet för att försöka glömma bort det jag såg.

(Ho-hon är så försvarslös. Det här är bara för mycket...............!!)

Det här var inte första gången jag tänkte det. Julie brukar gå lättklädd i rummet när det är varmt, och hon är inte rädd för att föra sitt ansikte nära mitt. Julie är ganska försvarslös när det gäller killar.

Och det är inte som om hon aldrig känner att något är pinsamt, eftersom jag såg henne rodna när jag råkade se henne byta om............

(Jag har verkligen ingen aning hur hon tänker.........nej, men jag kan nog vara säker på att hon ser mig som en fader-figur.)

"Tooru?"

"Ah, fö-förlåt. Jag försökte komma ihåg hur jag skulle göra det här---------Buh!?"

Jag försökte kolla på Julies ansikte, och jag gjorde samma misstag igen.........

Efter en stund började alla bli färdiga, och Tsukimi-sensei klappade ihop sina händer *Pan**Pan*, och hon gav oss nästa instruktion.

"Okej-------, nu kan ni gå vidare och göra samma sak med en annan person som inte är er 《Duo》---♪"

(Tack och lov..................Det är verkligen uttröttande att göra det här med {{furigana|en tjej|Julie}} som partner...........)

Jag suckade lättat efter att ha hört Tsukimi-senseis enstaka mening, och jag hörde Hotaka ropa på Julie.

"Ju-Julie-chan. Ska vi två göra det tillsammans.........?"

"Jaa---. Jag litar på dig, Miyabi."

(Jag gör det väl med Tora------)

"Vänta, va? Var är Tora?"

Tora, som hade suttit nära mig. var försvunnen, och jag kunde inte hitta honom även när jag kollade runt i klassrummet.

"Vad är det du säger, Kokonoe? Tora och Tatsu blev utslängda ur klassrummet för att de bråkade högljutt med varandra. Märkte inte du det?"

Tachibana såg ut som om hon redan hade tröttnat på mig, och jag kunde bara svara med ett snett leende.

Det verkade som om jag var ännu mer nervös än jag hade trott.

(I så fall får jag väl öva med någon annan............)

Jag tänkte det, men alla andra killar hade redan parat ihop sig.

De ända som var kvar var alltså------

"Det ser ut som om alla andra har parat ihop sig redan. Vad sägs om att vi två gör det här tillsammans, Kokonoe?"

"Eh, a-aah............"

Eftersom jag hade en tjej som partner igen skulle jag säkert känna mig nervös även efter lektionens slut. Jag suckade---------och snart därefter insåg jag att det var värre än så.

"Vad är det, Kokonoe? sätt igång och börja nu."

(Äv-även om du säger det så.........)

Nästa instruktion beskrev hur man lindar förband när axeln har gått ur led, men det här var mycket svårare än vad jag trott.

Linda först runt armen, och sedan ett varv runt bröstet------denna process upprepas flera gånger, men............det innebär att mina händer var farligt nära vid att röra utbuktningarna vid hennes bröst.

Tachibana hade näst störst bröst i klassen, och det jag gjorde var mycket enklare sagt än gjort; därför kunde jag inte koncentrera mig ordentligt och jag tog i för hårt så att Tachibana fick svårt att andas.

"Haa, fuu, hn haaa............Kokonoe, hnn.........det är lite, hårt."

Som om inte det vore nog, så gjorde jag ett misstag i lindningen, och det fick förbandet att framhäva hennes bröst ännu mer; och tillsammans med hennes oregelbundna andning bildades en märkligt erotisk figur framför mig.

"Oya Oya? Kokonoe-kun. Tänka sig att du skulle göra något så här sjukt redan nu. Kunde du inte nöja dig med att göra det här normalt---?"

[[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 7.jpg|thumb]]

Direkt efter att jag insåg det, sa Tsukimi-sensei något helt onödigt.

"Vadå sjukt............?"

"Det kanske är din preferens men, om du nu vill binda ihop henne för att framhäva hennes bröst så får du allt göra det utanför lektionstiden, okej---?"

"---------!?"

Hon gav alla sin egen spekulation, och Tachibana insåg situationen hon var i------

"A-att du skulle ha nöja av att förolämpa någon på det här viset............Din skamlöse man!!"

"Det är ett missförstånd---------!!"

"Din skamlösa pervers------------!!"

Trots att jag försökte förneka det, vägrade Tachibana lyssna, och hon stormade ut ur klassrummet.

"Ahahahaha☆ det är bäst att du skyndar dig och springer efter henne, annars kommer missförståndet bli ännu värre, Kokonoe-kun♪"

"Vems fel tror du att det här är!!"

Jag skrek åt Tsukimi-sensei som stod och flinade med stängda ögon, innan jag jagade efter Tachibana ut ur klassrummet.

"Ooh, ungdom ungdom~☆"

Jag kunde höra hennes lyckliga röst från klassrummet.

(Aah Varför! Varför är den människan min klassföreståndare............!!)

Det blev kväll, och det började regna.

Tack vare det avslutade jag och Julie våran match tidigt och gick tillbaks till matsalen, men------

"Ah............Tachibana..............."

Efter middagen ville jag röra på mig lite mer, men jag hann bara halvvägs till träningsrummet innan jag såg Tachibana bland en grupp elever i elevhemmets lounge.

"Mu...............? ------------uh! Koko-Kokonoe-kun....................."

Efter att hon vänt sig mot mig började Tachibanas ansikte att rodna och hon blev uppspelt.

"J-jag är verkligen ledsen över det som hände i eftermiddags, Kokonoe. En sådan förolämpning inför alla------"

"Nej, det är okej. Och, bara utifall tänker jag säga det här, du behöver inte gå ner på knä. ............Förresten Tachibana, vad gör du här inne? Shogi<ref group="1e">Japanskt schack</ref>?"

I loungen fanns det TV, bord, stolar och soffor. Det var ett rum som var öppet för eleverna att kunna slappna av i, och det var fyllt med tidningar, manga och spel som täckte hyllor på väggarna, och det fanns även ett manga café som försåg eleverna med så mycket godsaker och drycker som de kunde önska sig.

I den loungen satt Tachibana med en bok i ena handen och hon hade en Shogi-bräda framför sig.

"Aah, det är Shogi problem."

"Är det intressant?"

"Fufu, det finns väl ingen anledning för mig att göra det om det inte vore intressant. Vill du också testa, Kokonoe?"

"Jag ger upp redan nu. Jag är inte bra på att använda mitt huvud."

"Fumu. Ja du framstår som sådan."

"...............du är också dålig på engelska dock."

"En-engelska är det enda jag är dålig på."

Det var sant, till skillnad från mig som är dålig på allt utom fysiska aktiviteter, så klarar sig Tachibana bra i alla ämnen utom engelska.

Men, än viktigare just nu var------

"Uh..............."

Tachibana korsade armarna medan hon kollade på mig, och hennes stora välformade bröst framhävdes då de vilade på hennes armar.

Mina tankar drogs tillbaks till eftermiddagens händelser, men personen i fråga, Tachibana, verkade inte inse något.

"Är det något fel, Kokonoe?"

"N-nej ingenting...............men jag är lite förvånad över att du tycker om Shogi."

"Jag kände att mina kinder blev varma, och jag bytte tillbaks ämnet till Shogi för att hon inte skulle märka något."

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 5

2016-03-18T09:11:31Z

Iron Tarkus:

==Kapitel 5 『Det är ett löfte』==

===Del 1===

Efter att vi hade registrerat oss som en 《Duo》, och berättat det för Tachibana och de andra under middagen---------

Gick jag och Julie tillbaks till vårt rum i elevhemmet, och efter en stund hände följande.

"Tooru. ...............ska du ta ett bad?"

"Hn? Du kan bada först som vanligt, Julie."

"..............."

Julie skakade lätt på huvudet, och ''hon fortsatte prata.........av någon anledning med rodnande kinder.''

".........Ska du inte bada tillsammans med mig?"

"Buu---!?"

Jag spottade ut äppelteet.

"Ju-Ju-Jul-Julie------------------!?"

Julie sa något explosivt som om det vore naturligt, och jag blev inte annat än chockad.

<nowiki>*</nowiki>Titt*............*Titt*..................

Julie flyttade nervöst sina ögon mellan mig och golvet.

(Ba-bada tillsammans? Alltså båda oss i badkaret tillsammans, båda oss nakna--------------nej nej nej det är inte bra! Åtminstone med badkläder..................Vi har inte ens några! ...............nej nej nej det är inte det som är problemet!!)

Mitt huvud var i kaos, och jag bestämde att det var bäst att fråga henne direkt.

"D-du Julie...........jag kanske hörde fel...............frågade du mig nyss ifall jag skulle bada tillsammans med dig...............?"

"...............Jaa---"

<nowiki>*</nowiki>Chirin*, bjällrorna ringde när Julie nickade.

Som förväntat var hennes kinder fulla med blod, och hon verkade förstå vad det var hon själv sa.

"Va-varför säger du plötsligt något sådant............?"

Jak kunde inte dölja mitt skakande när jag frågade henne, och svaret jag fick var oväntat.

"För att skolans regler säger att vi måste spendera så mycket tid som möjligt tillsammans med vår 《Duo》, och vi ska komma varandra så nära som möjligt."

(Nu när hon säger det så blev vi faktiskt tillsagda det tidigare.)

"Nej nej nej, även om det är en skolregel behöver vi inte följa den så noggrant!"

"Är det så?"

"Aah. Och förresten, stör det inte dig att bada tillsammans med en kille?"

"....................."

Julie kollade generat ner mot golvet.

Efter en kort stund riktade hon sina ögon upp mot mig.

"Det är pinsamt men, ''Tooru är speciell'', så------------"

"---------!?"

Den meningen överklockade min hjärna än en gång.

Missförståndet första dagen---------kärlek vid första ögonkastet, har det blivit verklighet efter den här veckan?

(N-nej, jag kan inte kalla det kärlek vid första ögonkastet om det har gått en vecka. Vad kallar man det här? att bli kär på vanligt vis? Nej, jag bad henne bli min 《Duo》, men jag menade det inte på det här viset!!)

Och, medan jag var förvirrad------------

"Tooru.........påminner mig om min pappa........."

"Hahaha, jaha, pappa............Me-men du borde ge upp på badet, det blir bara en massa problem."

"Jaa---, jag förstår."

Efter flera komplikationer verkade det som om vi äntligen kunde släppa ämnet.

Efter det gick Julie in i badrummet, och jag som lämnades kvar i rummet suckade.

(Det där var förvånande............jag trodde inte att hon skulle ta skolans regler så bokstavligt............)

På ett vis är hon väldigt ärlig, men man kan också säga att hon är en riktig fårskalle.

(..................Om jag bara hade nickat nyss, så skulle jag nu kunna vara..................)

Jag skakade huvudet för att bli av med den inbillningen.

Och senare------

Strax efter att jag själv kom ut ur badet insåg jag att problemet fortfarande inte var helt löst.

"Okej Tooru, det börjar bli dags att sova."

"..........................."

"Tooru?"

Julie la undrande sitt huvud på sned.

Dock var det jag själv som hade de större frågan.

''Eftersom Julie av någon anledning var i min {{furigana|futon<ref group="1e">https://sv.wikipedia.org/wiki/Futon</ref>|säng}}.''

"Ska inte du sova?"

"Jo, jag tänker sova, men..........."

Det var under den andra kvällen som vi bestämde att jag skulle använda den {{furigana|undre sängen|våningssäng}} och att Julie skulle använda den övre.

Trots det bäddade Julie ner sig i den nedre sängen.

"Du Julie, jag kan ha missuppfattat men, tänker du sova tillsammans med mig............?"

"Jaa---. Eftersom vi är en 《Duo》."

".................."

Oavsett vad jag sa tidigare, trodde jag aldrig att det skulle utvecklas till det här.

"Jag tänker fråga bara utifall att men, vad har du för åsikter om att dela en säng med mig?"

"Där hemma var jag alltid tillsammans med mamma så, jag känner mig ensam när jag sover själv."

Julie såg först nedstämd ut, tills hon visade ett litet leende.

"Därför är jag väldigt glad att kunna sova tillsammans med min 《Duo》, trots att det är pinsamt."

"Jag-jag förstår........."

Det var andra gången jag såg Julies leende, och det hindrade mig från att säga emot.

(Julie verkar se mig som en fader-liknande figur, och hon har nog inga andra avsikter.)

Hon sa att det gjorde henne glad, och det gjorde även mig lycklig att hon litade på mig.

(Om Julie är glad så...............vänta, nejnejnej, det är ett nej, oavsett hur mycket jag tänket på det.)

Jag fick tillbaks mitt vett, och jag skyndade mig att rätta till mina varierande tankar.

"Nej Julie det kommer inte gå. även om vi är en 《Duo》 så är vi fortfarande man och kvinna. Vi kan inte............"

Men när jag sa det till henne så---------

<nowiki>*</nowiki>Stirr*-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------.

Julie stirrade rakt på mig med ögon som en bortkastad hundvalp.

"Bara för idag, okej..............."

"Jaa---♪"

(De-det här är bara för att Julie sa att hon kände sig ensam! Och det är bara i en dag! O-och jag sa att jag skulle bli hennes styrka som hennes 《Duo》.)

Jag upprepade flera ursäkter för att lura mitt eget hjärta, och jag bäddade ner mig i sängen som knappt var stor nog för två personer.

Och så klart, låg Julie bredvid mig.

"God natt, Tooru."

"Go-god natt, Julie........."

Min röst skakade av nervositet.

(Jag får vara försiktig och inte röra henne.............allt kommer nog lösa sig om jag bara ligger tyst i hörnet. Om jag gör det kommer ingenting att hända!)

Trots att jag tänkte det kunde jag inte lugna ner mig ett dugg

Doki Doki Doki Doki Doki<ref group="1e">ljudet av hjärtslag</ref> Mitt hjärta slog som en väckarklocka.

Jag vet att Julie inte har några bakomliggande avsikter.

Och jag har så klart inte några avsikter att göra något.

(Ingenting! Ingenting kommer hända! Hon sover bara bredvid mig.)

---Men den tanken sprack i nästa ögonblick.

<nowiki>*</nowiki>Pitoo*

"!?"

Julie greppade tag i min tröja och la sitt huvud mot min axel.

"Julie, Julie!?"

"Tooru......är det okej om jag sover så här?"

"Eh, vänta, det är, nej, något är, uee......!?"

I mörkret var Julies röst lugn i kontrast till min som hade panik. Eller snarare------

"Så här, det känns som om jag är tillbaka i tiden............"

Som om hon mumlade. Julie pratade med en tyst och ensam röst.

"Det känns som om pappa kom tillbaks..............."

".........err, hur är det med Julies far?"

"..................han gick bort för några år sen."

"Åh......förlåt........."

"Nai. Du gjorde inget fel."

Jag vet inte varför jag jämförs med Julies far.

Men, mina känslor ändrades lite.

"Du Julie. Jag är inte Julies far men............om du vill kan vi sova tillsammans så här igen framöver............"

"Ah......Tooru..............."

"Me-men inte varje dag. bara när Julie känner sig ensam, okej?"

"Jaa---------!"

Även i mörkret visste jag att Julie nickade sitt huvud, och jag hörde hennes glädje i hennes röst.

"Tooru, tack så mycket."

<nowiki>*</nowiki>Gyuu*

Julie kramade min arm.

"!?"

"Jag är väldigt lycklig."

(<nowiki>~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~</nowiki>!!)

Julies mjuka bröst trycktes mot mig, och hennes sköna doft gjorde att det tog allt jag hade för att inte skrika rakt ut.

Inatt---------

Julie höll fortfarande i min arm efter hon somnade, så jag låg vaken utan att kunna sova tills det var morgon. På så vis tog veckan slut, och det var måndag morgon.<ref group="1e">Originalförfattaren verkar ha skippat söndagen. Detta är inte ett översättningsfel.</ref>

Efter klasstiden på morgonen var jag i låg anda av fruktan för den annalkande engelskalektionen.

I kontrast var Tsukimi-sensei som vanligt på topphumör.

"Hej allihopa ♥ Lyckades ni alla hitta en lämplig 《Duo》♪ un un~☆ Okej okej, nu när ni har nya partners är det dags att byta sittplatser så alla får sitta bredvid sin 《Duo》♪ .........hn?? Nämen, jag ser att några av er har valt er tillfälliga rumskamrat som partner."

"Vi var kompatibla."

Tsukimi-sensei kollade mot mig, och jag gav henne ett ärligt svar, men hon------

"Va-vad! Kompatibla på vilket sätt? På vilket sätt?"

"Personlighet."

"Bara det."

Tsukimi-sensei frågade besviket medan hon missnöjt sänkte ögonen.

(Vad för svar hade hon förväntat sig?)

"Hur är det då med de två vännerna som sitter framför Kokonoe-kun?"

"Vem skulle vilja vara en vän till den här muskel idioten!"

Toras 《Duo》 var Tatsu. Eftersom jag parade ihop mig med Julie lämnades han med den enda andra personen som inte hade registrerat en 《Duo》, Tatsu.

(Förlåt mig, Tora.........)

"Hnmou---, Tora-kun, det där är inte hur du borde prata med din Sensei. Jag kommer behöva lära dig lite hyfs~☆"

"Jag vägrar."

"Så där kan du inte bete dig............äsch. Okej, om vi nu går vidare; eftersom alla nu har valt sin 《Duo》 kommer vi nästa vecka att hålla en träningsmatch med 《Blaze》------------{{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}♪"

Större delen av klassen blev chockad och började göra uppror.

Vi hade hört att det skulle tillkomma matcher med 《Blaze》, men ingen hade trott att det skulle vara så här snart.

"Un un. Jag förstår hur ni alla känner. Jag blev lika överraskad när den där glasögonormen berättade samma sak för min klass...........ah, berätta inte för Mikuni-sensei att jag kallade honom det okej. Det är en hemlighet-☆"

Det verkar som om hennes lärare hade varit Mikuni-sensei.

"Okej, jag kommer nu förklara reglerna runt {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}, så spänn era öron och lyssna-☆"

Medan hon sa det satte Tsukimi-sensei sina händer på huvudet för att imitera kaninöron.

Trots att hon redan hade ett hårband med kaninöron, gör hon det här med flit för att det ska se ut som om hon har fyra kanin öron?

"Först och främst, schemat---lördag nästa vecka------alltså är det dagen före GW<ref group="1e">Golden Week. Flera japanska högtider som inträffar under en vecka.</ref>. Vi kommer göra det innan lovet börjar, så även om någon hamnar i sjukhus så behöver ni inte oroa er för att missa något♪"

Det lät inte bra.

"Det kommer börja klockan 5, och sluta klockan 7; alltså kommer det pågå i två timmar. Signalen kommer vara klocktornets bjällra------. Och området kommer vara hela norra blocket.---"

"Norra blocket, alltså, här------------kommer vi kunna vara inuti skolan också?"

Tsukimi-sensei nickade och räckte upp tummen som svar på min fråga.

"Svaret är ja ♥ Varje 《Blaze》 har sina egna speciella attribut, så vi ger er alla chansen att tänka ut strategier för att matcha det. När ni slåss är det viktigt att ta terrängen i åtanke för att få ett övertag♪"

Det verkade som om det här skulle simulera en verklig strid så mycket som möjligt.

(Det som återstår är motståndarna.)

Av det jag sett under första veckan så är det Julie som står ut mest när det gäller ren skicklighet.

Men eftersom Julie är min 《Duo》 kommer jag inte slåss mot henne, och den näst starkaste motståndaren skulle nog vara Tachibana, följt av Tora, Rent styrkemässigt Tatsu, en kille som heter Kigami som har erfarenhet inom kampsport och en annan kille som heter Izumi som har mycket erfarenhet inom sport, och han har bäst förmåga att samarbeta i hela klassen.

(Om jag skulle gissa, tror jag att jag kommer möta---------)

"Okej okej, jag vet att ni alla vill veta vem er motståndare kommer vara............okej------♪"

Tsukimi-senseis leende täckte hela hennes ansikte och hon räckte upp sina armar i luften innan hon glatt sa.

"'''Alla''' är er motståndare ♥"

På den dagens lunchrast.

Jag, Julie, Tachibana, Hotaka, Tora och Tatsu gick till matsalen för att äta tillsammans.

Men när ämnet angående {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} kom upp suckade Hotaka dystert.

"Haa............vi har nyss bestämt vår 《Duo》 och ändå..............."

"Jag tror att det är just för att vi nyss har valt, Miyabi."

"Jag håller med Tachibana. Det har mening för att det händer just nu."

När jag höll med om det Tachibana sa, nickade Tora bredvid mig.

"De vill nog att vi ska få erfarenhet om en riktig strid så snart som möjligt. På lektionerna får vi lära oss om hur en 《Duo》 bör röra sig och agera, men det är meningslöst om inte kroppen får en chans att vänja sig vid det."

"Så vi ska vänja oss istället för att bara lära oss alltså."

"Fuun. Tidsperioden och storleken på slagfältet kommer göra det svårt att förutspå vad som kommer hända, och det kommer vara mer som en äkta strid."

"Tidsperioden? Nu när du säger det så kommer det vara ganska sent."

"30 minuter efter starten kommer solen börja gå ner, och mot slutet kommer det vara helt mörkt, och det kommer bli väldigt svårt att se något."

"Fuun."

Att kunna se tydligt är väldigt viktigt för mig.

Eftersom min 《Blaze》 är en 《sköld》, måste jag blocka min motståndares attack och komma nära, att slåss i mörker skulle inte vara bra för mig.

Men det är även en sådan situation jag önskar mig.

Att kunna ta chansen till vinst trots att oddsen är mot mig, är hur jag tror att man blir starkare.

"Så pass, det finns så många anledningar............jag förstår det men, vore det inte bättre att göra det här efter vi har blivit mer vana med vår 《Blaze》..............."

Vi har fortfarande inte fått några lektioner på hur man använder sin 《Blaze》.

Men även om det inte finns lektioner så betyder inte det att man inte kan träna med sin 《Blaze》.

"Miyabi. Det här kommer inte vara som antagningsceremonin där man åkte ut om man förlorade; så du behöver inte göra mer än ditt bästa. Efter skolan idag kommer vi även få tillåtelse att använda vår 《Blaze》, så du kommer få en chans att långsamt vänja dig."

Precis som Tachibana sa, kommer vi från och med idag och fram till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} få tillåtelse att manifestera vår 《Blaze》 innanför skolans område så länge vi skickar in en ansökan.

Troligtvis, nej definitivt, kommer alla våra klasskamrater börja träna med 《Blaze》 efter skolan idag.

Det viktigaste att notera här, är att det inte är förbjudet att ''observera de andras träning'' utan tillåtelse.

Det stod information om alla elever i listan vi fick av skolan tidigare, men jag lästa aldrig riktigt igenom den.

För även om jag vet vad de har för vapen, kan jag inte förutspå hur de kommer använda dem. Därför är det mycket bättre att faktiskt se folk träna.

Man kan påstå att rent informationsmässigt har {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} redan börjat.

"Ärligt, det här kommer bli jobbigt........."

"Fuun. Ditt ansikte säger annorlunda, Tooru."

"Det gäller oss båda."

Jag såg fram emot att kunna ha matcher mot starka motståndare.

Det är nog bara på grund av min personlighet, och därför kan jag inte göra något åt det.

""Kokonoe-kun, och Tora-kun också, ni två ser så ivriga ut............Är det för att det finns ett pris.........?

"Det paret som får bäst betyg i {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} kommer få en chans att öka sin 《Level》 utan att behöva vänta till slutet av terminen."

För att nå en hög 《Level》 är det bäst att undergå 《Sublimations Ceremonin》 så många gånger som möjligt.

Men det var inte allt---------

"Det är inte bara för prisets skull, men jag kommer så klart inte förneka att det är en del av anledningen."

Jag svarade Hotaka, och riktade min blick mot Tora.

"Fuun. Det har gått ett och ett halvt år sen vi sist hade en allvarlig match."

"Aah. Bli inte utslagen innan jag får tag på dig, okej?"

"Det är vad jag tänkte säga."

Vi båda ledde utan fruktan, och vi slog löst ihop våra knytnävar.

"E-err..............."

"Fufu, det här är kanske ett förhållande som Miyabi inte förstår sig på. Men vad sägs om att vi också arbetar hårt så vi inte förlorar mot de här två, Miyabi?"

"U-un............men jag kanske bara blir en börda..............."

"Det är okej. Det stämmer att Miyabi just nu är svagare än de här två. Men i så fall behöver vi bara göra en plan för att begrava den svagheten. Och än viktigare, glöm inte att du har mig so partner. Det här är inte en en mot en strid, utan en strid tillsammans med din 《Duo》."

Tachibana verkade inte heller vilja förlora.

"------《Duo》............"

"Vad är det, Tooru?"

"Jag kom bara att tänka på en sak angående 《Duo》. Jag undrar vad det var som Ordföranden pratade om förut när hon sa 《Absolute Duo》............"

Jag hade hört ordet två gånger, när jag fick 《Lucifer》, och under ingångsceremonin.

"Fumu. Jag undrade samma sak och kollade i skolans broschyr tidigare, men det ordet nämndes inte. Det har troligtvis något att göra med 《Duo》 systemet, och eftersom ordföranden personligen tog sig tid att be att vi skulle uppnå 《Absolute Duo》 måste det vara något viktigt.................."

"Fuun. Bevisar inte det här att hon bara ser oss som {{furigana|levande experiment|försökskaniner}}?"

"En försökskanin...?"

Julie höjde sina ögonbryn då hon hörde Toras sarkastiska kommentar.

"Ah, ursäkta honom, Julie. Det är inte kul att bli kallad en försökskanin men------"

"Nai. Det är inget problem alls.................."

"Vad var det då du reagerade på?"

"Kaniner. Jag tycker om kaniner, men jag gillar hamstrar ännu mer."

Julie sa något helt ur sammanhang, och det fick mig nästan att ramla ur min stol.

............Tatsu hade pratat i sin egen takt och skrattat under hela lunchen, så vi lämnade honom ur samtalet.

"Tooru, det börjar bli dags att sova."

Julie satt tyst på min säng och såg liten ut.

Ifall Julie hade en svans skulle den nog göra stora svängar fram och tillbaks. Så kändes stämningen.

"..................Menar du tillsammans igen?"

"Jaa---♪"

Jag började bli snurrig när jag såg Julies nickande figur.

"Okej då, god natt, Julie."

"God natt, Tooru."

Mitt hjärta slog helvilt på samma sätt som dagen innan, och jag försökte lugna ner mig så att inte Julie skulle märka något.

Lamporna var släckta, och vi låg sida vid sida i sängen.

(Uh! I-Igen.........!!)

Naturligtvis greppade Julie tag i min tröja, och än en gång somnade hon i den ställningen.

Och än en gång kunde inte jag sova på grund av det.

Men den här gången kände jag mig lugn.

Det var kanske för att det här var andra gången, men mer än så---------

(Otoha...............)

Julies sovande figur påminde mig om min avlidne syster.

När jag var liten brukade jag sova tillsammans med henne.

"Hn........."

Jag la en hand på Julies huvud och strök lätt hennes hår.

Julie är inte Otoha.

Men trots det kände jag att nostalgin värmde mig.

Men------

<nowiki>*</nowiki>Tätt*

Min arm blev åtklämd igen ikväll, och jag blev påmind om att Julie inte var min syster.

(I-igen, mjukheten blir! De trycks mot mig! Uwah, ä-ännu hårdare! G-gör inte så här mot mig, Julie---------------!!)

Och än en natt gick jag utan sömn.

Veckan tog slut, och det blev helg.

Inför {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}} var jag och Julie i gårdsplanen idag igen, och vi hade en övningsmatch med 《Blaze》.

Det fanns många som tänkte ut taktiker eller övade kombinationsattacker, men jag och Julie var mer fokuserade på att lära känna varandras stilar.

Vi utbytte näve och svärd. Spelet om försvar och anfall fortsatte.

Men snart kunde man se åt vilket håll matchen var på väg.

Julies extremt snabba attacker försatte mig gradvis i större och större knipa.

(Kuh, det är inte bra om det här fortsätter. Jag skapar lite avstånd till att börja med...............!)

Och i det ögonblicket jag backade undan.........

"---------!?"

Mina ögon spärrades upp av förvåna när jag såg 《Svärdet》 som flög mot mig.

Hon kastade 《Svärdet》 som var hennes egen 《Själ》---------Jag lyckades knappt skydda mig själv från den överraskande attacken men.............

"Schack matt."

Matchen avslutades då det andra 《Svärdet》 hastigt placerades framför min hals direkt därefter.

"Jag förväntade mig inte att du skulle kasta 《Svärdet》."

"Jag har två, så jag tänkte att det vore okej att kasta ett av dem."

Jag förvånades av Julies kreativitet------eller kanske galenskap.

Eftersom hon är självlärd har hon ingen begränsad stil, och det gick inte bättre för mig oavsett hur många gånger vi slogs.

"Ska vi ta en liten paus?"

"Jaa---"

Julie avslutade träningsmatchen med en bugning, och atmosfären runt henne försvann helt.

Hon gick från att vara en vildsint krigare till att vara en liten, lugn och tystlåten flicka.

Det var som om hon inte var samma person.

Det måste vara för att hon lägger ner otroligt mycket koncentration på striden.

(Nu har jag förlorat fyra gånger i rad............vi var åtminstone jämnstarka när vi tränade utan vapen............)

Jag må ha blivit överväldigad första gången, men i slutändan är jag tränad i att slåss utan vapen, så om vi hade en vapenlös match nu så skulle det troligtvis vara jämnt mellan oss.

Men när det gäller 《Blaze》 träning förlorar jag mot Julie nästan varje gång.

Julie var otroligt snabb till att börja med, och hennes räckvidd ökas när hon håller sina vapen. Eftersom hon har två svärd och är självlärd är det nästan omöjligt att förutse hennes attacker.

(Om inte jag blir starkare så.........)

"Tooru."

"Vad är det, Julie?"

"Vad sägs om att använda din sköld annorlunda och fokusera på anfall och försvar separat?"

"Vad menar du?"

Jag förstod inte vad Julie försökte antyda, och när jag frågade bad hon mig sträcka fram min hand.

Jag gjorde som hon sa, och hon använda sin högerhand för att knuffa undan min arm, och sen------

"{{furigana|1|Ai}}"

Samtidigt rörde hon sig framåt, och hon ställde sig precis framför mitt bröst.

Hon var så nära att hon nästan knuffade mig.

"{{furigana|2|Tou}}------och, så här."

Julie kollade upp mot mig efter hon sa det.

"...................................."

Henne ansikte är så nära.

............det här korta avståndet, det är nästan som om hon är på väg att kyssa mig---------

(Vänta lite, vad är det jag tänker!?)

"Jag gick för nära, det här kanske är bättre."

Julie tog ett halvt steg bakåt utan att lägga märke till mitt sinnestillstånd.

(Du var verkligen för nära............)

"S-så vad var det där.........?"

"Det var ett exempel på hur Tooru kan gå nära efter att han blockar en attack, men du är fortfarande sårbar medan du går fram. Risken är hög, men om du kommer nära kan du attackera med {{furigana|Åskgudens Hammare|Mjölner}}."

"{{furigana|Åskgudens Hammare|Mjölner}}?"

"Det här."

Julie tog en ställning som om hon skulle skjuta pilbåge.

"...............men vad är det för namn?"

"Det är vapnet som guden Tor använder."

"......så pass........."

Av någon anledning hade Julie namngett min attack.

Det åsido, jag försökte lugna ner mig själv, och jag insåg att det Julie sagt påminde mig om något.

"Under ett svärds klinga finns helvetet, men tag ett steg framåt och du kommer finna dig i paradiset............"

"------?"

Julies huvud lutades, och <nowiki>*</nowiki>Chirin* som vanligt kunde hennes bjällror höras.

Det är ett ordspråk som en viss samuraj en gång använde. Det har samma betydelse som taktiken Julie nyss beskrev.

Att studera motståndarens andning och gå fram till hans bröst i samma ögonblick som han anfaller, och på så vis attackera och blockera samtidigt.

Att gå framåt ökar risken, men det är lättare att blocka en attack på nära håll.

Och efter jag blockar attacken kommer jag ha ett tillfälle för motanfall, precis som Julie sa.

"Tack för rådet Julie. Förlåt med, vill du hjälpa mig att träna på det?"

"Jaa---"

Julie nickade och ledde smått innan hon skapade avstånd mellan oss.

Efter att vi parade ihop oss som en 《Duo》 visar Julie ibland sitt leende.

Jag tog det som ett bevis på att hon litar på mig, och trots att jag inte säger det högt så gör det mig väldigt lycklig.

"Är du beredd, Tooru..................!?"

Men, att läsa av mönster i motståndarens andning är lättare sagt än gjort. Det är inte något man kan bemästra på bara en dag.

"Vad är det, Tooru?"

"Det kanske är möjligt om jag kan göra det till en situation där det är lättare att läsa av andningsmönster, men det här är fortfarande väldigt svårt..............."

"Vi får fortsätta försöka."

Julie knöt ihop båda sina händer bestämt.

"Aah, jag håller med."

Det är svårt att säga om jag kommer hinna bemästra det innan {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}.

Men trots det gjorde jag det till ett mål, och vi kunde nöjt avsluta dagens träning trots att jag inte gjort några större framsteg.

"Ah..................Ko-Kokonoe-kun, Julie-chan. Kom ni nyss tillbaks?"

"Jaa---. Är Miyabi på väg ut?"

"U-un............"

När vi kom tillbaks till elevhemmet stötte vi ihop med Hotaka, och vi bytte av varandra, för det verkade som om hon var på väg ut.

"Förbereder du fortfarande inför {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}?"

"Eh? Ah, något åt det hållet............"

Som Tachibana hade sagt tidigare, verkade det som om de skulle kolla runt i skolans område för att få ett geografiskt övertag.

"Så pass. Solen är på väg att gå ner, så var försiktig."

"Kämpa, Miyabi."

"Un.........Tack, Kokonoe-kun, Julie-chan."

Hotaka nickade mot oss och joggade ut.

"Hon arbetar verkligen hårt, den där Hotaka."

"Vi kommer inte kunna ta det lugnt heller."

Julie knöt ihop sina händer, som om hon plötsligt hittat ny motivation.

Men det såg konstigt ut eftersom hennes uttryck inte ändrades, och jag råkade fnissa lite, och Julie la huvudet på sned och kollade frågande mot mig.

"------?"

Det är fyra dagar kvar till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}------------klockan som signalerade slutet på andra timmen ringde, och suckar läckte ut ur alla i klassrummet.

"Haa...............det är äntligen slut.............."

Även om de säger att skolan är centrerad runt stridskonst, så finns det så klart vanliga ämnen också.

På mornarna har det bestämts att vi ska ha vanliga lektioner i klassrummet i två timmar.

Och dagens ämne var, engelska............

Efter lektionens slut lade jag mig ner på bänken, och alla samlades runt mig.

"Fuun, vad ska du ta dig till om du ser ut så här redan nu? Vi har bara börjat."

"Om japanska människor talar japanska så är väl det okej..............."

"Errr, är det inte bättre att kunna tala engelska, Kokonoe-kun...............?"

"Precis som Miyabi sa. Det är viktigt att vi lär oss andra språk eftersom vi kanske kommer skickas till andra sidan havet efter vi går ut härifrån. De sa det under första lektionen. Haa..............."

".........Lättare sagt än gjort, jag har alltid varit dålig på engelska."

"Ahaha.........egentligen är jag också dålig på det........."

"Haa.........jag håller med, det är faktiskt jobbigt........."

"Fuun, varenda en av er är patetiska."

"""................"""

Tora, som har utmärkta betyg, sa bara en mening, men ingen av oss hade något svar.

".................Nu när jag tänker på det så har Julie lätt för engelska. Är det ditt hemlands officiella språk?"

"Nai. Det är ett språk som liknar engelska, men det är inte samma språk."

"Fumu............så betyder det att Julie kan tala tre språk?"

Julie svingade sitt huvud mot Tachibanas fråga.

"Det är sex olika språk."

""""Sex!?""""

Till och med Tora chockades av det stora antalet, och våra fyra röster lades ovanpå varandra.

"Gimles språk, Japans språk, engelska------och tre andra språk från norra Europa."

"De-det är helt otroligt........."

"De skandinaviska språken är ganska lika Gimles. Engelska lärdes ut i min skola och mamma lärde mig japanska. Däremot är det en annan fråga när det gäller litteratur............"

Julie hade visst svårt att skriva i språk som inte var hennes modersmål eller engelska.

Hon hängde sitt huvud besviket, trots att det var otroligt att hon kunde tala så många språk.

"Ju-Julie-chan. Nästa gång, är det okej om jag frågar dig om sakerna jag inte kan?"

"Jaa---. Om det är något som jag kan göra så hjälper jag gärna till."

"Är det okej om jag också frågar dig ibland.........?"

"Jag också, kan jag be dig om hjälp............?"

"Fuun. Jag skulle kunna hjälpa dig, Tooru."

"Nej, med tanke på Toras personlighet kommer det definitivt bli spartanskt och jobbigt, så jag tackar nej."

"..............."

"Just det, Julie. Förlåt om det är plötsligt, men det fanns en grej som jag inte förstod från lektionen nyss. Kan jag fråga dig om det?"

"Jaa---. Vad var det för något?"

Julie nickade och öppnade sitt eget anteckningshäfte.

Där hade hon skrivit vacker kursiv engelska, och---------mystiska hieroglyfiska ord.

"Vad är det här?"

"............japanska."

Julies ögon riktades skamset ner i bänken.

"Uu.................."

''Att röra Julies smala vita ben'' är ganska---------nej, det är väldigt känslo-inducerande.

"Tooru?"

"A-aah........."

Julie lutade förundrat sitt huvud, men jag sa att det är okej och jag rörde hennes mjuka hud och händer.

(Hon är så mjuk............vänta, vad är det jag tänker!!)

Detta var en del av en lektion.

Det är två dagar kvar till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}, och himmelen täcktes av trista gråa moln.

Fjärde lektionen, vi var i klassrummet och lärde oss första hjälpen---------vi övade på att applicera förband.

Efter att ha blivit visade flera sätt att applicera förbanden fick vi tillfälle att öva på vår 《Duo》 men---------------

(Även om det är en del av lektionen...............)

Som förväntat var det inte enkelt att röra vid en tjejs bara fötter.

Tack vare det slog mitt hjärta fortare än vanligt.

"Ah.........Tooru, du glömde ett steg."

"Va? Är det inte så här.........Buh!?"

Jag lyfte mitt huvud, men när jag rörde min blick från hennes ben till hennes ansikte fick jag panik.

Eftersom hennes kjol hade vikts upp farligt mycket.

"------?"

Jag riktade mina ögon hastigt ner mot hennes ben igen, och jag skakade på huvudet för att försöka glömma bort det jag såg.

(Ho-hon är så försvarslös. Det här är bara för mycket...............!!)

Det här var inte första gången jag tänkte det. Julie brukar gå lättklädd i rummet när det är varmt, och hon är inte rädd för att föra sitt ansikte nära mitt. Julie är ganska försvarslös när det gäller killar.

Och det är inte som om hon aldrig känner att något är pinsamt, eftersom jag såg henne rodna när jag råkade se henne byta om............

(Jag har verkligen ingen aning hur hon tänker.........nej, men jag kan nog vara säker på att hon ser mig som en fader-figur.)

"Tooru?"

"Ah, fö-förlåt. Jag försökte komma ihåg hur jag skulle göra det här---------Buh!?"

Jag försökte kolla på Julies ansikte, och jag gjorde samma misstag igen.........

Efter en stund började alla bli färdiga, och Tsukimi-sensei klappade ihop sina händer *Pan**Pan*, och hon gav oss nästa instruktion.

"Okej-------, nu kan ni gå vidare och göra samma sak med en annan person som inte är er 《Duo》---♪"

(Tack och lov..................Det är verkligen uttröttande att göra det här med {{furigana|en tjej|Julie}} som partner...........)

Jag suckade lättat efter att ha hört Tsukimi-senseis enstaka mening, och jag hörde Hotaka ropa på Julie.

"Ju-Julie-chan. Ska vi två göra det tillsammans.........?"

"Jaa---. Jag litar på dig, Miyabi."

(Jag gör det väl med Tora------)

"Vänta, va? Var är Tora?"

Tora, som hade suttit nära mig. var försvunnen, och jag kunde inte hitta honom även när jag kollade runt i klassrummet.

"Vad är det du säger, Kokonoe? Tora och Tatsu blev utslängda ur klassrummet för att de bråkade högljutt med varandra. Märkte inte du det?"

Tachibana såg ut som om hon redan hade tröttnat på mig, och jag kunde bara svara med ett snett leende.

Det verkade som om jag var ännu mer nervös än jag hade trott.

(I så fall får jag väl öva med någon annan............)

Jag tänkte det, men alla andra killar hade redan parat ihop sig.

De ända som var kvar var alltså------

"Det ser ut som om alla andra har parat ihop sig redan. Vad sägs om att vi två gör det här tillsammans, Kokonoe?"

"Eh, a-aah............"

Eftersom jag hade en tjej som partner igen skulle jag säkert känna mig nervös även efter lektionens slut. Jag suckade---------och snart därefter insåg jag att det var värre än så.

"Vad är det, Kokonoe? sätt igång och börja nu."

(Äv-även om du säger det så.........)

Nästa instruktion beskrev hur man lindar förband när axeln har gått ur led, men det här var mycket svårare än vad jag trott.

Linda först runt armen, och sedan ett varv runt bröstet------denna process upprepas flera gånger, men............det innebär att mina händer var farligt nära vid att röra utbuktningarna vid hennes bröst.

Tachibana hade näst störst bröst i klassen, och det jag gjorde var mycket enklare sagt än gjort; därför kunde jag inte koncentrera mig ordentligt och jag tog i för hårt så att Tachibana fick svårt att andas.

"Haa, fuu, hn haaa............Kokonoe, hnn.........det är lite, hårt."

Som om inte det vore nog, så gjorde jag ett misstag i lindningen, och det fick förbandet att framhäva hennes bröst ännu mer; och tillsammans med hennes oregelbundna andning bildades en märkligt erotisk figur framför mig.

"Oya Oya? Kokonoe-kun. Tänka sig att du skulle göra något så här sjukt redan nu. Kunde du inte nöja dig med att göra det här normalt---?"

[[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 7.jpg|thumb]]

Direkt efter att jag insåg det, sa Tsukimi-sensei något helt onödigt.

"Vadå sjukt............?"

"Det kanske är din preferens men, om du nu vill binda ihop henne för att framhäva hennes bröst så får du allt göra det utanför lektionstiden, okej---?"

"---------!?"

Hon gav alla sin egen spekulation, och Tachibana insåg situationen hon var i------

"A-att du skulle ha nöja av att förolämpa någon på det här viset............Din skamlöse man!!"

"Det är ett missförstånd---------!!"

"Din skamlösa pervers------------!!"

Trots att jag försökte förneka det, vägrade Tachibana lyssna, och hon stormade ut ur klassrummet.

"Ahahahaha☆ det är bäst att du skyndar dig och springer efter henne, annars kommer missförståndet bli ännu värre, Kokonoe-kun♪"

"Vems fel tror du att det här är!!"

Jag skrek åt Tsukimi-sensei som stod och flinade med stängda ögon, innan jag jagade efter Tachibana ut ur klassrummet.

"Ooh, ungdom ungdom~☆"

Jag kunde höra hennes lyckliga röst från klassrummet.

(Aah Varför! Varför är den människan min klassföreståndare............!!)

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 5

2016-03-17T10:03:43Z

Iron Tarkus:

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 5

2016-03-15T10:11:59Z

Iron Tarkus:

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 5

2016-03-14T09:08:25Z

Iron Tarkus:

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 5

2016-03-08T17:42:51Z

Iron Tarkus:

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 3

2016-03-08T17:11:51Z

Iron Tarkus:

==Kapitel 3 『Slå mig!!』==

===Del 1===

Den andra dagens morgon gick jag och Julie till skolans matsal och---------jag märkte att många blickar riktades mot Julie.

(Det är för att hon sticker ut.........)

Hon drog till sig uppmärksamhet, inte bara utav förstaklassarna, utan även av 2:orna och 3:orna, men naturligtvis brydde sig inte Julie om dem, och hon gick lugnt framåt genom matsalen.

Jag gick bakom henne som en betjänt, och, [Silverhår............] [Kille och tjej bor tillsammans......] jag kunde höra en del av konversationerna som viskades runt omkring.

Bland dem, fanns det ett ord som fångade min uppmärksamhet.

"《Oregelbunden》"

Vilket betyder att även jag var ett samtalsämne.

(Kombinationen av den utländska skönheten och den 《oregelbundna》 skulle så klart resultera i rykten, vare sig jag ville det eller ej.)

"Vad tänker du välja Julie?"

"Jag tror jag ska ta buffé"

"Tja vad jag ska äta........."

Det verkar finnas tre val i Kouryou Akademins matsal, en kötträtt, en fiskrätt, och en buffé bestående av över 50 japanska, kinesiska och västerländska rätter. De färdiga rätterna var noggrant gjorda för att innehålla rätt mängd näringsämnen, men buffén såg mer populär ut och en hel del av eleverna fyllde sina tallrikar med vilken mat de än önskade.

(Jag tar nog buffé jag också.)

Julie höll redan i en tallrik och kollade runt på all mat; jag gjorde detsamma och började ta min mat.

............Huvudsakligen kött.

Jag började med stekt kyckling, följt av fläskkotletter, rostbiff och kalops---------

"............Varför väljer du så dåligt balanserad mat?"

Plötsligt blev jag tilltalad av en röst bredvid mig.

Det var tjejen som hade suttit bakom mig under ingångsceremonin, och hennes starka ögon var nu riktade mot mig---------nej, hon kollade på matbrickan jag höll i.

"Om jag minns rätt............så är väl du Tachibana?"

"Det stämmer. God morgon, Kokonoe."

"Aah, god mor---------"

"Förresten, jag sa det nyss men, varför är din tallrik så uselt balanserad? Det ser ut att bara vara kött, kött och mer kött. Tänker du bara äta kött? oavsett hur fritt du får välja din mat i en buffé så finns det fortfarande gränser."

Tachibana avbröt min hälsning och började klaga på min mat av någon anledning.

(Däremot är det sant att bara kött är dåligt balanserat, men...............)

Men trots det tycker jag inte att någon annan har rätt att klaga------medan jag tänkte det togs min tallrik från mig.

"Fuu...............Jag kan inte göra något åt maten han redan lagt på, så jag får bara försöka göra det så balanserat som möjligt. Det här, det här, och sen............det här vore bra."

(Aub-aubergine, hon la på aubergine.)

Det var rankat som nummer 2 på listan av mat jag hatar.

"Just det, selleri var där borta."

.........Även nummer 1 lades på tallriken.

"Så där, nu ser det okej ut."

Efter en stund gav Tachibana tillbaks min tallrik, som nu var fylld med olika grönsaker och fisk, med ett nöjt leende.

"Ta-tack............dock är jag inte särskilt nöjd över sellerin, eller snarare, hur ska jag säga det här, jag tycker verkligen inte om den............"

"Det kan du inte säga innan du har ätit den."

Jag kommer fortfarande inte gilla den efter jag äter den.

"Okej, då går jag och hämtar min egen frukost."

Bara sådär, hade Tachibana sagt vad hon ville, gjort som hon ville och gått därifrån.

(...............Jag får be Julie att rädda mig............)

Jag satte mig ner bredvid Julie och hoppades att hon skulle tycka om aubergine och selleri.

"Egentligen vill jag att du äter------"

Jag hann inte säga mer innan jag hörde ljudet av en stol i närheten.

När jag kollade framåt satt det en tjej på andra sidan bordet.

det var Tachibana.

"När jag ändå håller på, tänker jag äta tillsammans med er."

Jag är död............

"God morgon Julie. Kunde du sova bra inatt?"

"Jaa--, god morgon."

Efter Julie svarade kollade hon mot mig med en frågande blick.

Troligtvis visste hon inte vem den här personen var.

Hon hade stirrat på mig hela tiden medan alla introducerade sig själva, så hon kunde så klart inte namnen på våra klasskamrater.

"Jag heter Tachibana Tomoe. Jag är en ny elev precis som du och Kokonoe---------alltså går vi i samma klass."

"Så pass. förlåt, Tomoe."

"Fufu, det är helt okej. Igår var bara första dagen, och alla var förvirrade efter det där antagningsprovet."

Tachibanas ansikte slappnade av lite. Jag blev förvånad över att se henne visa ett sådant uttryck när hon hade sin högtidliga aura runt sig.

"Förresten Tooru, vad var det du sa förut?"

"...............Nej, det var ingenting."

"------?"`

Julie la huvudet på sned, <nowiki>*</nowiki>chirin* och jag hörde ljudet av bjällror.

Tachibana satt och kollade mot en tjej som tog emot en färdig maträtt från matsalens gamla mattant.

"............Är det okej om min rumskamrat också sitter här?"

"Aah, ja självfallet."

"Tack..................Miyabi, här borta."

Efter att Tachibana räckt upp sin hand och ropat på henne, kom tjejen till oss.

"Här var du, jag kunde inte hitta dig, Tomoe-chan."

"Haa............jag har sagt till dig flera gånger att du inte behöver använda tilltalsord efter mitt namn, Miyabi."

"Me-men Tomoe-chan är Tomoe-chan, så..............."

"Ärligt talat, du..................Åh, förlåt. Det här är min rumskamrat Miyabi"

"Eh? Ah...............!? Go-god morgon, Jag är Hotaka Miyabi............"

Tjejen som hette Hotaka fick panik och sänkte sitt huvud när hon märkte av oss. Hon var ganska liten, och hon såg ung ut i kontrast till Tachibana som såg helt vuxen ut. Hennes hår var jämnt klippt, förutom i nacken där hon lät det växa ut.

Det som stack ut mest (bokstavligen) var dock hennes otroligt stora bröst.

Julie hälsade och uppgav sitt namn, och jag gjorde detsamma------

"Ah............u-un trevligt att träffas..............."

Hotaka kollade ner mot golvet med illröda kinder, och hon såg ut att börja krympa.

"Vad är det Miyabi?"

"Jag, jag, err............frå-från en tjejskola, så........."

Tachibana frågade, och Hotaka svarade medan hon tveksamt kollade mot mig.

"Okej, så du är alltså dålig med killar..........du kan ta det lugnt, det är inte som om Tooru här kommer bita dig."

Blir jag behandlad som en hund.........?

"Ver-verkligen?"

Hotaka kollade på mig frågande. Det störde mig att jag blev behandlad på det viset, men jag var tvungen att svara henne, så jag nickade.

"Hursomhelst, sätt dig ner Miyabi."

När Hotaka satte sig ner på stolen skakade hennes bröst till, och mina ögon drogs dit av ren reflex.

Som om inte det vore nog, ''så låg dom ovanpå bordet'' efter att hon satt sig ner. Jag hade inget val annat än att vara medveten om det.

"............Hur är det Kokonoe? Du ser lite röd ut, har du blivit förkyld?"

"Eh? Ä-är jag det? Jag tror bara att det är varmt idag. Hahaha........."

"Jag känner mig nästan lite kall."

"Jag tycker det är som vanligt."

"........................Ja-jag kanske bara är lite känslig mot värme."

"Jag tycker också att det är lite för varmt."

Julie, som var från ett kallt land, räddade mitt liv även om hon inte själv insåg det.

"Vad sägs om att vi faktiskt börjar äta nu när vi ändå bara pratar strunt."

"Aah, det är.........sant........."

Medan jag nickade insåg jag verkligheten som var---------aubergine och selleri.........

............I slutändan blev jag tvungen att skölja ner det med kaffe.

"Julie, Kokonoe, Jag vill fråga en sak---"

Efter att vi hade ätit, och allt hade lugnat ner sig, kom Tachibana med ett förslag.

"Om det går bra med er, är det okej om vi äter tillsammans på det här viset härifrån?"

"Aah, Det går bra för mig."

"Jaa--. mig också."

(............Det här är en livräddare.)

Jag tänkte det medan jag kollade på Tachibana och Hotaka som båda ledde när de hörde våra svar.

Anledningen var simpel---------Som vi märkte när jag och Julie gick in i kafeterian, sticker vi båda ut. Inte bara är vi båda väldigt unika, utan vi är också det enda tjej-kille paret som bor tillsammans i hela skolan, därför kan folk få lömska misstankar.

Det är därför jag vill att folk ser att Julie umgås med andra tjejer, så kanske de får bättre uppfattningar.

Utöver det måste Julie hitta en 《Duo》 partner innan helgen, så det är bra om hon får chansen att prata med andra tjejer.

"Förresten Julie. Err............jag vill inte gärna säga det här framför Kokonoe men, även om det bara är fram till helgen, är det verkligen okej att ni bor tillsammans?"

"Jaa---. Det är okej."

"Vad bra, det är lättande att höra dig säga det själv."

Efter att ha sagt det kollade hon istället mot mig------

"Förlåt om jag försämrade ditt humör, Kokonoe. Jag förstår att det inte har något med mig att göra, men eftersom ni är en kille och en tjej i samma ålder, var jag orolig för att det skulle uppstå problem........."

Medan Tachibana hostade blev hennes kinder lite röda, troligtvis för att hon inbillade sig dessa problem.

"Nej, det är inga problem. Det är nog bara naturligt att tänka så, och jag vet att du bara försöker hjälpa."

"Det glädjer mig...............däremot, om det blir några problem så är det bara att ni säger till mig. Om det så behövs, kan Julie bo i vårat rum i hemlighet. eller hur, Miyabi?"

"Ah...............u-un. Du är helt välkommen, Julie-chan."

"Jag är glad att ni oroar er..................men det är verkligen bra som det är, Tooru är en snäll person."

"Å-åh, så pass."

Julie nickade och fortsatte prata.

"Igår kväll ''höll han mig så varsamt'' medan jag somnade i hans famn."

............Och hon sa något katastrofalt.

"<nowiki>[[Buu!?]]</nowiki>"

Miso soppa spottades ut x2..................Hotaka spottade ut mjölk.

[Ju-Julie!?][Va-va va!?][JuJuJu-Julie-chan!?]

"---------------?"

framför oss tre som alla hade panik, la Julie huvudet på sned, och <nowiki>*</nowiki>chirin* ljudet av bjällror kunde höras igen.

"Tachibana, Hotaka! Det där var egentligen------"

Och när jag skulle förklara vad hon faktiskt hade menat---------

"Ko-Kokonoe!! Va-vad i hela friden har du gjort!! Och mot någon som inte ens var medveten!! Jag tänker inte sitta tillsammans med en så skamlös man!! Farväl!!"

Tachibana, som uppfattade Julies ord ''på det viset'' gick ilsket ut ur matsalen.

"Ah, Tomoe-chan!? Eh, errr..............."

Hotaka, som också missförstod, blev helt illröd och flyttade panikslaget blicken mellan oss och Tachibanas rygg------------

"Ur-ursäkta mig! Vän-vänta på mig Tomoe-chan!!"

Hotaka bugade och jade sedan efter Tachibana ut ur matsalen.

Jag och Julie lämnades kvar, och tack vare all oväsen blev vi än en gång uppmärksamhetens centrum.

".........Vilket oljud. Vad håller ni på med?"

Tora dök upp och bad om en förklaring. Jag suckade till svar.

"Det är knappt att jag vet det själv....................."

"Fuun, vad dumt."

"Säg inte det..............."

Vi hade väntat på att Tora skulle äta upp sin frukost, och nu satt vi alla i klassrummet.

Tora hade frågat vad som hände i matsalen en gång till, och när han hörde mitt svar idiotförklarade han oss allihop.

".....................Gjorde jag ett misstag när jag svarade förut?"

Som vanligt förstod inte Julie meningen i sitt explosiva uttalande, och hon lutade på sitt lilla huvud.

Tora kollade på mig som för att säga "kom igen, förklara det för henne", och jag började motvilligt berätta vad Julie hade sagt fel.

"Du sa det på ett sätt som fick det att låta som om jag...............gjort något perverst med Julie."

"---------?"

"Det japanska ordet hålla kan betyda ett par..................en kille och en tjej som håller på med natt-aktiviteter."

"............Så pass, det här är ett problem."

Som tur var verkar hon ha en del kunskaper, för till slut svalde Julie omständigheterna.

Hennes ansiktsuttryck ändrades inte, men hon började rodna lite.

"Jag går och säger till Tomoe att det var ett missförstånd."

"Aah. Jag litar på dig............"

Tachibana ser inte ut som om hon kommer lyssna på mig, så det är nog bäst att låta Julie sköta det här.

(............Det vore skönt om det här missförståndet kunde försvinna så snart som möjligt.........)

"Okej allihopa, nu är det dags att påbörja den oförglömliga första lektionen---♪"

Även på morgonen var Tsukimi-sensei full av energi, och hon inledde lektionen med båda händerna glatt höjda i luften.

Angående problemet med Tachibana---------har jag ärligt talat ingen aning.

Julie hade sagt någonting till henne men............

Julie hade sagt till mig att [Det är okej nu.] men, ''är det verkligen okej''?

Min tvivel hade en tydlig orsak.

<nowiki>*</nowiki>Stirr*-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------.

Precis som dagen innan, var det någon som stirrade på mig.

Men den här gången var det inte Julie, utan Tachibana.

Två dagar i rad, och två olika tjejer---------det finns säkert en del killar där ute som kommer bli avundsjuka.

Däremot är jag inte lycklig, eftersom det inte finns något sentimentalt i de där blickarna.

(Julie............om ''det är okej nu'', varför sitter då Tachibana och stirrar på mig.........?)

I slutändan ser det ut som om jag kommer behöva klara upp missförståndet själv, istället för att förlita mig på Julie.

"------------nu när jag sagt det, är förstärkningen från 《Lucifer》 multiplikativ, vilket betyder att ju mer ni tränar upp era kroppar, desto större kommer resultatet vara---☆. Förstår ni allt hittills?"

Angående lektionen, eftersom det här är första dagen, kommer det så klart handla om 《Lucifer》.

Det visade sig att Tsukimi-sensei faktiskt var en bra lärare, trots hennes underliga attityd.

..................Dock hade hon fortfarande på sig kaninöron och en tjänsteflickas uniform, så hon såg verkligen inte ut som en riktig lärare.

"Så, vid sidan av 《Lucifer》 finns det ranker som vi kallar 《Levels》. Eftersom ni alla blev sublima nyligen är ni fortfarande {{furigana|《1》|Level 1}}. Vi kommer hålla 《Sublimations Ceremonin》 vid slutet av varje termin, och där får ni en chans att öka er 《Level》. Om vi däremot inte ser att eran rank ökar på ett helt år, kommer vi göra oss av med er---------vilket betyder att ni kommer bli utslängda ur skolan, så det är bäst att ni tränar kropp och sinne dagligen ☆."

Tsukimi-sensei berättade att det skulle krävas en stark kropp och ett starkt sinne för att öka sin rank, och det verkade som om den här terminen skulle hålla fokus på fysisk förstärkning.

När klockan ringde och signalerade lektionens slut, gick jag till personen som hela tiden hade stirrat på mig.

"Tachibana, får jag prata lite med dig?"

Tachibana spärrade upp sina ögon------

"Fö-förlåt, jag har inte tid nu så, ursäkta mig!!"

"Ah, Tachibana!!"

Hon gick snabbt ut ur klassrummet innan jag fick en chans att förklara någonting.

(Vad var det där om............)

Tachibana kom inte tillbaks till klassrummet förrns precis när nästa lektion började.

Och nästa rast försvann hon någonstans igen, och jag fick ingen chans att prata med henne..................

(Uuun.........det är uppenbart att hon undviker mig.........vad i hela friden hände, Julie............)

Men, när jag frågade Julie igen, svarade hon bara [Det är okej nu, det finns inget missförstånd längre]..................

"?"

Jag hade precis ätit lunch (den här gången åt jag faktiskt huvudsakligen kött) i matsalen, och jag var på väg tillbaka till klassrummet med Julie. plötsligt tyckte jag att någon ryckte i min krage, och min kropp började dras bakåt. ------Man kan säga att jag blev kidnappad.

"---------------Tooru? .........Vart tog du vägen?"

Jag kunde höra ljudet av bjällror från långt bort, och jag snubblade, men personen bakom mig höll mig uppe och fortsatte dra mig bakåt.

I panik kollade jag på personen som kidnappat mig------

"Ta-Tachibana!? Ey, vad håller du på med!?"

"Snälla var tyst."

Jag följde efter henne, men Tachibanas hand släppte mig inte, så jag var tvungen att gå baklänges för att inte ramla.

"Det här stället borde duga."

När Tachibana till slut släppte mig, var vi redan utanför skolan, runtom oss fanns träd och gräsmattor.

Det ser ut att vara baksidans trädgård.

Jag hade inte förväntat mig att bli kidnappad.

"A-aah.........Förlåt för att jag tog hit dig så plötsligt, och på ett sånt vis."

"Nej, det är helt okej. Så vad var det du ville?"

"....................."

Tachibana blev tyst när jag frågade.

Hon sänkte blicken till sina fötter, och kollade upp på mig igen. efter att ha upprepat det flera gånger---------gick hon långsamt ner på knä på golvet.

"Jag är hemskt ledsen för sättet jag behandlat dig när det var jag som hade fel uppfattning. Som du kan se, önskar jag att du förlåter mig."

En sådan utmärkt knäböjning. Det här var verkligen ursäkternas ursäkt.

(Vänta. Eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeehhhhhh!?)

Första skoldagen: Jag får bo tillsammans med en utländsk flicka.

Andra skoldagen: En kvinnlig klasskamrat knäböjer framför mig.

Om någon såg det här, skulle jag dra åt mig ännu mer uppmärksamhet.

.........och inte på ett bra sätt.

"Ta-Tachibana, ställ dig upp! Jag förstår dina känslor så det är okej, du behöver inte gå ner på knä!!"

Jag bad Tachibana ställa sig upp medan jag kollade runt efter människor.

"Nej, jag måste göra det här. Det här är straffet jag ger mig själv för att ha behandlat dig så illa."

"Du behöver inte straffa dig själv, så ställ dig upp."

"Jag vägrar."

Tachibana var envis, och jag kunde inte få henne att sluta.

"I så fall............"

"Vad............!?"

Om någon i närheten kollade på oss, skulle de se Tachibana sitta i seiza ställning och kolla upp mot mig.

Jag satte mitt huvud i samma höjd som Tachibanas.

"Va-varför sitter du också i seiza!?"

"När du talar med någon ska ni hålla era ögon på samma nivå, fick inte du lära dig det?"

"Muu......det stämmer..............."

Hon kanske blev förvånad, för Tachibana blev lite lugnare och nickade.

Det finns flera anledningar till att en kille och en tjej skulle sitta i seiza ställning i en trädgård bakom skolan.

Om någon såg oss nu, vad skulle då den personen tro? Jag la de tankarna åt sidan.

"Jag förstår vad Tachibana försöker säga...............så, om du förstår att det var ett missförstånd så har inte jag något mer att säga om saken. Så nu kan vi väl släppa hela grejen?"

"Jag kan inte låta det hända."

"Varför...............?"

"För att då kommer jag aldrig vara nöjd."

Försöker hon verkligen be om ursäkt till mig?

"Vad måste jag då göra för att du ska bli nöjd?"

"Det är enkelt. Jag vill kompensera för mitt brott av att ha förolämpat dig."

"Kompensera? Vad skulle det innebära?"

"Slå mig."

"Jag har inget intresse i det dock..............."

"Va-vadå för intresse!? är du pervers på något sätt!?"

"Nej, och därför sa jag att jag inte har något intresse."

"Ah............de-det stämmer. Förlåt, -jag bara..............."

Först blir hon arg, och sedan deprimerad, hon har verkligen fullt upp.

Jag märkte det när vi pratade i morse, men Tachibana är nog i grunden en väldigt allvarlig person.

Just nu jobbar nog den allvarligheten mot henne dock.

"Hursomhelst tänker jag inte slå Tachibana."

"Nej snälla slå mig! Eftersom jag är född i en kampsports familj måste jag göra mig av med all skam jag har dragit till mig, och om jag har besvärat någon annan måste jag motta ett lämpligt straff."

En dotter från en kampsportsfamilj---------------nu när hon har sagt det, skulle det betyda att hon är typen som oroar sig mycket om stolthet och vanära.

(Det här blev någonting jobbigt igen............)

Hon verkar inte ha någon som helst avsikt att ge sig förrns vi har kommit överens om något.

...............men trots det kommer jag aldrig bara kunna svara "Okej" och slå en tjej.

(Vad ska jag göra...............?)

"Okej, Kokonoe. Slå mig!!"

"..................Jag förstår. Stäng ögonen och bit ihop. Jag kommer ge dig en smäll, hårt."

"---------uh! -ja-Jag förstår..................okej, kom igen!"
Jag försökte tänka ut ett sätt att ta mig ur situationen------men i slutändan bestämde jag mig för att följa Tachibanas vilja.

Tachibana stängde sina ögon. Hennes ansikte var stelt och nervöst, men fortfarande väldigt bestämt.

(Okej, nu händer det..................)

efter att sucka lätt, höjde jag armen mot Tachibana och---------

"---------------uh!!"

<nowiki>*</nowiki>Peshi* jag snärtade henne löst i pannan.

"Sådär, det kanske verkar simpelt, men nu är det avklarat."

"Va!? Du kan väl inte avsluta det så här............"

"Jag sa nyss en smäll, och Tachibana sa att hon förstod. Det innebär att löftet var gjort. Tachibana är väl från en kampsportsfamilj? Hade du tänkt strunta i vårt löfte bara för att slutet inte passade dig?"

"Uh...............de-det är............"

"Så, då var det problemet avklarat."

"Me-men............"

Tachibana var fortfarande inte tillfredsställd, och hon försökte fortfarande argumentera. än en gång suckade jag till svar.

"Ey. för att du ska bli nöjd vill du att jag slår dig, men har du ens tänkt på hur jag skulle känna mig om jag gjorde det?"

"Kokonoe............?"

"Om det var en match hade det så klart varit annorlunda, men annars kan jag så klart inte slå en tjej. Om jag gjorde som Tachibana ville skulle säkert du bli nöjd, men istället skulle jag själv ha blivit missnöjd, så jag tror att det här är bästa lösningen."

"Me-men som en dotter till en kampsports familj kan jag------"

"Jag bryr mig inte. Först och främst är Tachibana en tjej, så jag tänker inte slå dig."

"Tjej.................."

"Sådär, nu borde vi nog börja gå tillbaks. Vi ska väl ha fysisk träning nu på eftermiddagen? om vi inte skyndar oss kommer vi bli sena."

Jag ställde mig upp medan jag sa det------och jag räckte ner en hand mot Tachibana.

Men Tachibana satt kvar och kollade mot mig med ett tomt uttryck.

[[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 4.jpg|thumb]]

"Har dina fötter domnat bort eller nåt?"

"De-det skulle aldrig hända så här fort."

<nowiki>*</nowiki>Fui* Tachibana vände bort sitt ansikte medan hon tog min hand och stod upp.

"Okej, ska vi gå?"

"Ja."

Tachibana nickade och började gå bredvid mig, och hon fortsatte prata efter vi kom in i skolan.

"Kokonoe."

"Hnn?"

"Du är............en konstig kille."

(Sen när är det jag som är konstig?)

Jag suckade, och insåg att Tachibana hade ett glatt leende i ansiktet.

"Ah. Jag tycker verkligen att det där är bättre än det var tidigare."

"Det där?"

"istället för att se så bister ut, tycker jag att du är mycket sötare när du ler."

"Vaaa!!?"

Min syster------Otoha, hon var också mycket sötare med ett leende.

Varje gång jag sa det till henne blev hon alltid blyg och började rodna.

Men nu------

"Är-är du en idiot!? Hur kan du säga något sådant utan någon som helst blyghet!? Jag hade rätt, du är verkligen en konstig kille!!"

Tachibana började nästan skrika, hennes ansikte blev helt rött och hon började gå fortare.

"E-ey, Tachibana, vad är det?"

"Hå-håll tyst, följ inte efter mig!"

"Nej men, vi ska liksom åt samma håll............"

Eftermiddagslektionen---------den fysiska förstärkningsträningen skulle snart börja, och vi alla hade bytt om till idrottskläder och samlats framför skolans yttre port.

Vi hade blivit tillsagda att det var fysisk träning, men vi hade inte fått reda på exakt vad det var, så mina klasskamrater var både nervösa och förväntansfulla.

Men------

"Okej okej---☆ Vi ska nu börja med den fysiska träning, så de följande dagarna ska vi springa maraton---♪"

Efter Tsukimi-sensei avslöjade innehållet, blev de flesta eleverna besvikna.

Däremot är det sant att löpning skulle vara den enklaste och effektivaste metoden.

"Okej, vi tar det lite lugnt nu i början. Så vi springer runt skolan tio va~arv♪"

"............Tio varv, är inte det ett hyggligt avstånd?"

"Fuun, ett varv är ungefär fyra kilometer."

"Så pass............vänta lite, är inte det nästan ett helt maraton?"

Toras svar gjorde även mig orolig.

Även med våra förstärkta fysiska förmågor, kunde jag tänka mig hur tufft det fortfarande skulle vara att springa nästan ett helt maraton.

Och utöver det, om marken runt skolan inte är plan skulle det bli ännu svårare.

"Ko-kommer vi springa fyrtio kilometer.........?"

Tjejen med de stora brösten---------Hotaka muttrade osäkert när hon hörde vår konversation.

"Har du svårt för långdistanslöpning?"

"Eh? Ah.........u-un......"

Hotaka blev stel så fort hon kollade på mig...............det var lite chockande.

(Hon sa att hon har svårt för killar, så det kan nog inte hjälpas.........)

"Jag är dålig på att springa...............dock är jag inte särskilt bra på något annat heller........."

Efter att ha sagt det med en klen röst, suckade Hotaka djupt.

"Jag vet inte hur svårt det kommer vara, men din fysiska styrka borde ha förstärkts av 《Lucifer》, så jag tror inte att du behöver tänka i vanliga banor."

"Tr-tror du det......?"

"Aah. Och Tsukimi-sensei sa att fyrtio kilometer var lugnt, alltså borde det avståndet inte vara omöjligt för oss just nu. Även om du inte klarar det idag, verkar det som om vi kommer få springa varje dag härifrån, så jag tror att du kommer vänja dig och klara det förr eller senare."

"Kommer jag vänja mig............?"

"Aah, det kommer du definitivt göra. Jag var också dålig på att springa från början, men jag byggde upp min kondition genom att springa varje dag."

Rättare sagt, blev jag tvingad att springa varje dag.

Jag slappnade av när jag tänkte på de forna minnena.

".........Det är sant att jag redan har blivit starkare..........Ja-jag ska göra mitt bästa."

Hotaka blev plötsligt positiv och knöt båda sina händer tätt intill sig.

Då hennes bröst blev ihop tryckta var jag tvungen att kolla undan---------

Där jag istället kollade stod Julie, och mina ögon drogs till hennes vita lår som inte täcktes av idrottskläderna, och jag påmindes om det som hänt kvällen innan.

Tack vare det blev jag tvungen att kolla undan igen, och hela situationen kändes pinsam.

“haa…….haa, hn, haa……………ha, fuhaa, haa……….”

21 minuter efter mig, gick Julie i mål på sitt tionde varv.

"Bra gjort Julie. Drick det här långsamt."

"Tack.........så mycket............"

Drycken jag gav henne var en sportdryck som förberetts vid målet.

Julie kämpade med att andas medan hon långsamt drack.

"Mår du bra?"

"Jaa---..................jag är bara utmattad........."

(Hon har inte mer kondition än vad hon ser ut att ha.)

Trots att hon kan bära sin kropp på ett sådant vis, verkar det inte som om hon har någon otrolig kondition eftersom hon är så liten.

Iallafall var hon snabb nog att bli tvåa bland tjejerna, och det var imponerande nog att hon fick åttonde plats över huvud taget.

(Förstärkningen från 《Lucifer》 är verkligen otrolig......)

Stigarna runt skolan går mycket upp och ner, och havsvindarna är starka eftersom vi är på en ö.

Men trots det sprang jag klart på ungefär två timmar------med tanke på att det är ganska nära världsrekordet för maratonlöpning är det uppenbart att vår kondition har förstärkts.

"Kom igen, ligg inte ner där borta---. Om ni rör på er kommer mjölksyran försvinna fortare, så ställ er upp ☆."

Tsukimi-sensei hade också sprungit tillsammans med oss, men hon var mycket snabbare och sprang fler varv än någon av oss.

"Jag har hört att hennes 《Level》 är högre än vår, men jag trodde aldrig att skillnaden skulle vara så här stor............"

"Instämmer."

Vinnaren bland tjejerna, Tachibana muttrade, och jag höll med.

".................."

"Va-vad är det?"

"Nej, ingenting...............!"

Hon kollade tyst på mig, och när jag frågade henne så, <nowiki>*</nowiki>fui* vände hon bort huvudet.

(Är hon fortfarande arg för det som hände tidigare............)

Tachibana sa inget, men hon betedde sig märkligt.

(Jag menade inget konstigt med det jag sa dock.........)

Hennes familj kanske har någon regel som säger att de inte får le bland folk eller något.

Det verkar åtminstone inte som om hon hatar mig.

30 minuter efter det berättade Tsukimi-sensei plötsligt att skoldagen var slut.

"U---nn, det här tar för lång tid. Jag är trött på att vänta så vi avslutar dagens lektion utanför klassrummet. Se till att ni kommer i tid imorgon allihopa. Heh-hej♪"

Klassföreståndaren som vinkade oskyldigt mot oss gick tillbaka till skolbyggnaden. Vi alla satt chockat kvar.

"Så-så oansvarig............"

"Fuun, ärligt talat. Det finns inga brister i hennes förmåga men, hennes attityd är problem nog."

Tora, som hade fått nog, nickade, och han kollade mot stigen vi nyss sprungit på.

Vi kunde se två personer långt bort, men Hotaka var inte en av dem.

(Jag undrar om hon klarar sig, den där Hotaka.........)

Jag hade sprungit förbi henne tre gånger, och den sista gången gick hon.

---I slutändan kom inte Hotaka tillbaks förrns på kvällen, och hon kollapsade så fort hon passerat mål.

Senare vid middagen, var Hotaka fortfarande omedveten, så hon saknades vid matbordet---------

Jag hade hört att två elever blev rapporterade för att inte ha gjort klart dagens övning, och jag undrade ifall Hotaka klarade sig.

"Uh............"

Julie hade nyss kommit ur badet, och hon satte sig i seiza framför TV:n.

Hon hade samma överkroppspyjamas som kvällen innan, och jag hade svårt att fokusera med hennes smala vita ben i mitt synfält; det fick mig att känna mig skamsen.

"Är det något fel, Tooru?"

"Nej nej, det är ingenting............Vad kollar du på, Julie?"

"Hela Japans sakura<ref group ="1c">(Rosa) körsbärs blommor</ref> resor."

Jag frågade Julie för att dölja mitt obehag, och det visade sig att hon kollade på ett program som visar berömda platser där det finns sakura träd.

Jag kollade snett på Julie medan jag satte igång vattenkokaren.

För att lugna ner mig själv hade jag tagit med mitt favorit te med äppelsmak.

"Julie, vill du också ha äppelte?"

"Jaa---. Det tar jag gärna."

Man kunde höra vattnet koka innan det ens hade gått en minut.

Jag hällde upp vattnet, och ställde en mugg med te på bordet framför Julie.

"Drick försiktigt; det är varmt."

Men------

"---------Uh!!"

Eftersom Julie var helt fokuserad på TV:n, verkade det som om hon inte lyssnade på min varning, och hela hennes kropp ryckte till så fort hon förde teet till munnen.

"Gick det bra, Julie?"

"J-jaa---............"

Julies ögonbryn sänktes, och hon nickade förtvivlat.

Efter det kunde jag inte motstå att småflina när jag såg Julie blåsa på sitt te.

"Är det något fel, Tooru?"

"Nej, ingenting."

"Så pass............Tooru, vill du titta tillsammans?"

"Aah. visst."

Jag satte mig ner bredvid Julie och började kolla på TV med henne.

I kontrast till kvällen innan, var stämningen fridfull, och tiden kunde långsamt flyta på.

(Det här är kanske inte så illa trots allt.........)

Den här situationen var något jag aldrig tidigare hade kunnat föreställa mig---------

Eftersom jag aldrig förväntat mig att jag skulle kunna sitta bredvid en utländsk tjej och kolla på TV, var situationen både trevlig och märklig------och jag kände att den fridfulla stämningen var något värdefullt.

"Det är vackert............"

Skärmen introducerade ett nytt turistmål, och Julie stirrade beundrande, som om TV:n hade försatt henne i trans.

"Finns det inte sakura träd i Julies hemland?"

"Nai. det finns inga. Det är därför jag är glad att jag kan se dem här."

Trots att hon bara såg dem på TV verkade Julie ändå lycklig, och hon såg ut som om hon aldrig ville sluta kolla.

"På tal om det............Jag tror att det finns blommande sakura inne i skolans område, så om du vill kan vi gå dit imorgon bitti."

".........Finns det blommande sakura träd?"

"Aah, men man kan inte se dem på nära håll. Och dem kommer troligtvis inte stå elegant uppradade som dem på TV............ Så vad säger du Julie, vill du gå dit imorgon?"

"Jaa---. Jag vill se det............"

Julie nickade och---------------

"Jag ser fram......emot.........det."

Julie avslutade sin mening, och sedan vilades hennes huvud mot min axel.

"---------!?"

Jag blev tillräckligt överraskad för att nästan skrika till.

Min kind klappades av hennes silkeslena hår, och lukten av hennes schampo invaderade mitt sinne.

Hennes kroppsvärme värmde upp min axel. Jag blev mer och mer nervös och mitt hjärta började slå fortare.

(Eh, vänta, Julie, eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeehh!?)

"Ju-Julie, Vad är det............vänta, vad?"

Samma visa om igen.

<nowiki>*</nowiki>Suu* <nowiki>*</nowiki>Suu* Julie andades fridfullt, och jag suckade djupt för att lugna ner mig.

(Hon var inte i trans på grund av TV:n, hon ville bara sova igen.........)

På det viset somnade silverflickan som förvirrat mitt hjärta två dagar i rad.

===Del 2===

"U.........unn............"

Hotaka Miyabi vaknade precis innan datumet ändrades.

"Är du vaken, Miyabi?"

"Tomoe............chan......jag.........?"

Miyabi visste inte när hon hade svimmat---eller snarare, hon visste inte ens att hon hade svimmat.

Tachibana förstod det och visade med en handrörelse att Miyabi borde ligga kvar i sängen.

"Det verkar som om det var på grund av svår utmattning."

Miyabi började komma ihåg hur hon hade kollapsat.

"Jag är värdelös........."

"..................Det är inte sant. Oavsett hur mycket starkare du blev av 《Lucifer》 så var det där en lång sträcka att springa även för mig. Miyabi var väl inte van vid att springa till att börja med? I så fall kommer du bara bli starkare, så du behöver inte vara negativ."

"..............."

Tomoe menade verkligen det hon sa, men Miyabi kunde bara uppfatta det som om hon försökte uppmuntra henne.

Vila lite mer. Jag gör i ordning ett par onigiri<ref group ="1c">Risboll, vanligtvis invirad i sjögräs.</ref> och lägger dem på bordet, så ät dem om du känner dig hungrig.

"U-un......tack, Tomoe-chan........."

Miyabi tackade henne, och stängde sina ögon.

Men än kände hon stor ångest efter dagens hårda träning och hur dålig hennes förmåga var till svar.

(Kommer jag verkligen kunna klara av det här............)

<noinclude>

==Ordförklaringar==
<references group="1c" />

{{SimpleNav}}
</noinclude>

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 3

2016-03-08T17:11:09Z

Iron Tarkus:

==Kapitel 3 『Slå mig!!』==

===Del 1===

Den andra dagens morgon gick jag och Julie till skolans matsal och---------jag märkte att många blickar riktades mot Julie.

(Det är för att hon sticker ut.........)

Hon drog till sig uppmärksamhet, inte bara utav förstaklassarna, utan även av 2:orna och 3:orna, men naturligtvis brydde sig inte Julie om dem, och hon gick lugnt framåt genom matsalen.

Jag gick bakom henne som en betjänt, och, [Silverhår............] [Kille och tjej bor tillsammans......] jag kunde höra en del av konversationerna som viskades runt omkring.

Bland dem, fanns det ett ord som fångade min uppmärksamhet.

"《Oregelbunden》"

Vilket betyder att även jag var ett samtalsämne.

(Kombinationen av den utländska skönheten och den 《oregelbundna》 skulle så klart resultera i rykten, vare sig jag ville det eller ej.)

"Vad tänker du välja Julie?"

"Jag tror jag ska ta buffé"

"Tja vad jag ska äta........."

Det verkar finnas tre val i Kouryou Akademins matsal, en kötträtt, en fiskrätt, och en buffé bestående av över 50 japanska, kinesiska och västerländska rätter. De färdiga rätterna var noggrant gjorda för att innehålla rätt mängd näringsämnen, men buffén såg mer populär ut och en hel del av eleverna fyllde sina tallrikar med vilken mat de än önskade.

(Jag tar nog buffé jag också.)

Julie höll redan i en tallrik och kollade runt på all mat; jag gjorde detsamma och började ta min mat.

............Huvudsakligen kött.

Jag började med stekt kyckling, följt av fläskkotletter, rostbiff och kalops---------

"............Varför väljer du så dåligt balanserad mat?"

Plötsligt blev jag tilltalad av en röst bredvid mig.

Det var tjejen som hade suttit bakom mig under ingångsceremonin, och hennes starka ögon var nu riktade mot mig---------nej, hon kollade på matbrickan jag höll i.

"Om jag minns rätt............så är väl du Tachibana?"

"Det stämmer. God morgon, Kokonoe."

"Aah, god mor---------"

"Förresten, jag sa det nyss men, varför är din tallrik så uselt balanserad? Det ser ut att bara vara kött, kött och mer kött. Tänker du bara äta kött? oavsett hur fritt du får välja din mat i en buffé så finns det fortfarande gränser."

Tachibana avbröt min hälsning och började klaga på min mat av någon anledning.

(Däremot är det sant att bara kött är dåligt balanserat, men...............)

Men trots det tycker jag inte att någon annan har rätt att klaga------medan jag tänkte det togs min tallrik från mig.

"Fuu...............Jag kan inte göra något åt maten han redan lagt på, så jag får bara försöka göra det så balanserat som möjligt. Det här, det här, och sen............det här vore bra."

(Aub-aubergine, hon la på aubergine.)

Det var rankat som nummer 2 på listan av mat jag hatar.

"Just det, selleri var där borta."

.........Även nummer 1 lades på tallriken.

"Så där, nu ser det okej ut."

Efter en stund gav Tachibana tillbaks min tallrik, som nu var fylld med olika grönsaker och fisk, med ett nöjt leende.

"Ta-tack............dock är jag inte särskilt nöjd över sellerin, eller snarare, hur ska jag säga det här, jag tycker verkligen inte om den............"

"Det kan du inte säga innan du har ätit den."

Jag kommer fortfarande inte gilla den efter jag äter den.

"Okej, då går jag och hämtar min egen frukost."

Bara sådär, hade Tachibana sagt vad hon ville, gjort som hon ville och gått därifrån.

(...............Jag får be Julie att rädda mig............)

Jag satte mig ner bredvid Julie och hoppades att hon skulle tycka om aubergine och selleri.

"Egentligen vill jag att du äter------"

Jag hann inte säga mer innan jag hörde ljudet av en stol i närheten.

När jag kollade framåt satt det en tjej på andra sidan bordet.

det var Tachibana.

"När jag ändå håller på, tänker jag äta tillsammans med er."

Jag är död............

"God morgon Julie. Kunde du sova bra inatt?"

"Jaa--, god morgon."

Efter Julie svarade kollade hon mot mig med en frågande blick.

Troligtvis visste hon inte vem den här personen var.

Hon hade stirrat på mig hela tiden medan alla introducerade sig själva, så hon kunde så klart inte namnen på våra klasskamrater.

"Jag heter Tachibana Tomoe. Jag är en ny elev precis som du och Kokonoe---------alltså går vi i samma klass."

"Så pass. förlåt, Tomoe."

"Fufu, det är helt okej. Igår var bara första dagen, och alla var förvirrade efter det där antagningsprovet."

Tachibanas ansikte slappnade av lite. Jag blev förvånad över att se henne visa ett sådant uttryck när hon hade sin högtidliga aura runt sig.

"Förresten Tooru, vad var det du sa förut?"

"...............Nej, det var ingenting."

"------?"`

Julie la huvudet på sned, <nowiki>*</nowiki>chirin* och jag hörde ljudet av bjällror.

Tachibana satt och kollade mot en tjej som tog emot en färdig maträtt från matsalens gamla mattant.

"............Är det okej om min rumskamrat också sitter här?"

"Aah, ja självfallet."

"Tack..................Miyabi, här borta."

Efter att Tachibana räckt upp sin hand och ropat på henne, kom tjejen till oss.

"Här var du, jag kunde inte hitta dig, Tomoe-chan."

"Haa............jag har sagt till dig flera gånger att du inte behöver använda tilltalsord efter mitt namn, Miyabi."

"Me-men Tomoe-chan är Tomoe-chan, så..............."

"Ärligt talat, du..................Åh, förlåt. Det här är min rumskamrat Miyabi"

"Eh? Ah...............!? Go-god morgon, Jag är Hotaka Miyabi............"

Tjejen som hette Hotaka fick panik och sänkte sitt huvud när hon märkte av oss. Hon var ganska liten, och hon såg ung ut i kontrast till Tachibana som såg helt vuxen ut. Hennes hår var jämnt klippt, förutom i nacken där hon lät det växa ut.

Det som stack ut mest (bokstavligen) var dock hennes otroligt stora bröst.

Julie hälsade och uppgav sitt namn, och jag gjorde detsamma------

"Ah............u-un trevligt att träffas..............."

Hotaka kollade ner mot golvet med illröda kinder, och hon såg ut att börja krympa.

"Vad är det Miyabi?"

"Jag, jag, err............frå-från en tjejskola, så........."

Tachibana frågade, och Hotaka svarade medan hon tveksamt kollade mot mig.

"Okej, så du är alltså dålig med killar..........du kan ta det lugnt, det är inte som om Tooru här kommer bita dig."

Blir jag behandlad som en hund.........?

"Ver-verkligen?"

Hotaka kollade på mig frågande. Det störde mig att jag blev behandlad på det viset, men jag var tvungen att svara henne, så jag nickade.

"Hursomhelst, sätt dig ner Miyabi."

När Hotaka satte sig ner på stolen skakade hennes bröst till, och mina ögon drogs dit av ren reflex.

Som om inte det vore nog, ''så låg dom ovanpå bordet'' efter att hon satt sig ner. Jag hade inget val annat än att vara medveten om det.

"............Hur är det Kokonoe? Du ser lite röd ut, har du blivit förkyld?"

"Eh? Ä-är jag det? Jag tror bara att det är varmt idag. Hahaha........."

"Jag känner mig nästan lite kall."

"Jag tycker det är som vanligt."

"........................Ja-jag kanske bara är lite känslig mot värme."

"Jag tycker också att det är lite för varmt."

Julie, som var från ett kallt land, räddade mitt liv även om hon inte själv insåg det.

"Vad sägs om att vi faktiskt börjar äta nu när vi ändå bara pratar strunt."

"Aah, det är.........sant........."

Medan jag nickade insåg jag verkligheten som var---------aubergine och selleri.........

............I slutändan blev jag tvungen att skölja ner det med kaffe.

"Julie, Kokonoe, Jag vill fråga en sak---"

Efter att vi hade ätit, och allt hade lugnat ner sig, kom Tachibana med ett förslag.

"Om det går bra med er, är det okej om vi äter tillsammans på det här viset härifrån?"

"Aah, Det går bra för mig."

"Jaa--. mig också."

(............Det här är en livräddare.)

Jag tänkte det medan jag kollade på Tachibana och Hotaka som båda ledde när de hörde våra svar.

Anledningen var simpel---------Som vi märkte när jag och Julie gick in i kafeterian, sticker vi båda ut. Inte bara är vi båda väldigt unika, utan vi är också det enda tjej-kille paret som bor tillsammans i hela skolan, därför kan folk få lömska misstankar.

Det är därför jag vill att folk ser att Julie umgås med andra tjejer, så kanske de får bättre uppfattningar.

Utöver det måste Julie hitta en 《Duo》 partner innan helgen, så det är bra om hon får chansen att prata med andra tjejer.

"Förresten Julie. Err............jag vill inte gärna säga det här framför Kokonoe men, även om det bara är fram till helgen, är det verkligen okej att ni bor tillsammans?"

"Jaa---. Det är okej."

"Vad bra, det är lättande att höra dig säga det själv."

Efter att ha sagt det kollade hon istället mot mig------

"Förlåt om jag försämrade ditt humör, Kokonoe. Jag förstår att det inte har något med mig att göra, men eftersom ni är en kille och en tjej i samma ålder, var jag orolig för att det skulle uppstå problem........."

Medan Tachibana hostade blev hennes kinder lite röda, troligtvis för att hon inbillade sig dessa problem.

"Nej, det är inga problem. Det är nog bara naturligt att tänka så, och jag vet att du bara försöker hjälpa."

"Det glädjer mig...............däremot, om det blir några problem så är det bara att ni säger till mig. Om det så behövs, kan Julie bo i vårat rum i hemlighet. eller hur, Miyabi?"

"Ah...............u-un. Du är helt välkommen, Julie-chan."

"Jag är glad att ni oroar er..................men det är verkligen bra som det är, Tooru är en snäll person."

"Å-åh, så pass."

Julie nickade och fortsatte prata.

"Igår kväll ''höll han mig så varsamt'' medan jag somnade i hans famn."

............Och hon sa något katastrofalt.

"<nowiki>Buu!?</nowiki>"

Miso soppa spottades ut x2..................Hotaka spottade ut mjölk.

[Ju-Julie!?][Va-va va!?][JuJuJu-Julie-chan!?]

"---------------?"

framför oss tre som alla hade panik, la Julie huvudet på sned, och <nowiki>*</nowiki>chirin* ljudet av bjällror kunde höras igen.

"Tachibana, Hotaka! Det där var egentligen------"

Och när jag skulle förklara vad hon faktiskt hade menat---------

"Ko-Kokonoe!! Va-vad i hela friden har du gjort!! Och mot någon som inte ens var medveten!! Jag tänker inte sitta tillsammans med en så skamlös man!! Farväl!!"

Tachibana, som uppfattade Julies ord ''på det viset'' gick ilsket ut ur matsalen.

"Ah, Tomoe-chan!? Eh, errr..............."

Hotaka, som också missförstod, blev helt illröd och flyttade panikslaget blicken mellan oss och Tachibanas rygg------------

"Ur-ursäkta mig! Vän-vänta på mig Tomoe-chan!!"

Hotaka bugade och jade sedan efter Tachibana ut ur matsalen.

Jag och Julie lämnades kvar, och tack vare all oväsen blev vi än en gång uppmärksamhetens centrum.

".........Vilket oljud. Vad håller ni på med?"

Tora dök upp och bad om en förklaring. Jag suckade till svar.

"Det är knappt att jag vet det själv....................."

"Fuun, vad dumt."

"Säg inte det..............."

Vi hade väntat på att Tora skulle äta upp sin frukost, och nu satt vi alla i klassrummet.

Tora hade frågat vad som hände i matsalen en gång till, och när han hörde mitt svar idiotförklarade han oss allihop.

".....................Gjorde jag ett misstag när jag svarade förut?"

Som vanligt förstod inte Julie meningen i sitt explosiva uttalande, och hon lutade på sitt lilla huvud.

Tora kollade på mig som för att säga "kom igen, förklara det för henne", och jag började motvilligt berätta vad Julie hade sagt fel.

"Du sa det på ett sätt som fick det att låta som om jag...............gjort något perverst med Julie."

"---------?"

"Det japanska ordet hålla kan betyda ett par..................en kille och en tjej som håller på med natt-aktiviteter."

"............Så pass, det här är ett problem."

Som tur var verkar hon ha en del kunskaper, för till slut svalde Julie omständigheterna.

Hennes ansiktsuttryck ändrades inte, men hon började rodna lite.

"Jag går och säger till Tomoe att det var ett missförstånd."

"Aah. Jag litar på dig............"

Tachibana ser inte ut som om hon kommer lyssna på mig, så det är nog bäst att låta Julie sköta det här.

(............Det vore skönt om det här missförståndet kunde försvinna så snart som möjligt.........)

"Okej allihopa, nu är det dags att påbörja den oförglömliga första lektionen---♪"

Även på morgonen var Tsukimi-sensei full av energi, och hon inledde lektionen med båda händerna glatt höjda i luften.

Angående problemet med Tachibana---------har jag ärligt talat ingen aning.

Julie hade sagt någonting till henne men............

Julie hade sagt till mig att [Det är okej nu.] men, ''är det verkligen okej''?

Min tvivel hade en tydlig orsak.

<nowiki>*</nowiki>Stirr*-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------.

Precis som dagen innan, var det någon som stirrade på mig.

Men den här gången var det inte Julie, utan Tachibana.

Två dagar i rad, och två olika tjejer---------det finns säkert en del killar där ute som kommer bli avundsjuka.

Däremot är jag inte lycklig, eftersom det inte finns något sentimentalt i de där blickarna.

(Julie............om ''det är okej nu'', varför sitter då Tachibana och stirrar på mig.........?)

I slutändan ser det ut som om jag kommer behöva klara upp missförståndet själv, istället för att förlita mig på Julie.

"------------nu när jag sagt det, är förstärkningen från 《Lucifer》 multiplikativ, vilket betyder att ju mer ni tränar upp era kroppar, desto större kommer resultatet vara---☆. Förstår ni allt hittills?"

Angående lektionen, eftersom det här är första dagen, kommer det så klart handla om 《Lucifer》.

Det visade sig att Tsukimi-sensei faktiskt var en bra lärare, trots hennes underliga attityd.

..................Dock hade hon fortfarande på sig kaninöron och en tjänsteflickas uniform, så hon såg verkligen inte ut som en riktig lärare.

"Så, vid sidan av 《Lucifer》 finns det ranker som vi kallar 《Levels》. Eftersom ni alla blev sublima nyligen är ni fortfarande {{furigana|《1》|Level 1}}. Vi kommer hålla 《Sublimations Ceremonin》 vid slutet av varje termin, och där får ni en chans att öka er 《Level》. Om vi däremot inte ser att eran rank ökar på ett helt år, kommer vi göra oss av med er---------vilket betyder att ni kommer bli utslängda ur skolan, så det är bäst att ni tränar kropp och sinne dagligen ☆."

Tsukimi-sensei berättade att det skulle krävas en stark kropp och ett starkt sinne för att öka sin rank, och det verkade som om den här terminen skulle hålla fokus på fysisk förstärkning.

När klockan ringde och signalerade lektionens slut, gick jag till personen som hela tiden hade stirrat på mig.

"Tachibana, får jag prata lite med dig?"

Tachibana spärrade upp sina ögon------

"Fö-förlåt, jag har inte tid nu så, ursäkta mig!!"

"Ah, Tachibana!!"

Hon gick snabbt ut ur klassrummet innan jag fick en chans att förklara någonting.

(Vad var det där om............)

Tachibana kom inte tillbaks till klassrummet förrns precis när nästa lektion började.

Och nästa rast försvann hon någonstans igen, och jag fick ingen chans att prata med henne..................

(Uuun.........det är uppenbart att hon undviker mig.........vad i hela friden hände, Julie............)

Men, när jag frågade Julie igen, svarade hon bara [Det är okej nu, det finns inget missförstånd längre]..................

"?"

Jag hade precis ätit lunch (den här gången åt jag faktiskt huvudsakligen kött) i matsalen, och jag var på väg tillbaka till klassrummet med Julie. plötsligt tyckte jag att någon ryckte i min krage, och min kropp började dras bakåt. ------Man kan säga att jag blev kidnappad.

"---------------Tooru? .........Vart tog du vägen?"

Jag kunde höra ljudet av bjällror från långt bort, och jag snubblade, men personen bakom mig höll mig uppe och fortsatte dra mig bakåt.

I panik kollade jag på personen som kidnappat mig------

"Ta-Tachibana!? Ey, vad håller du på med!?"

"Snälla var tyst."

Jag följde efter henne, men Tachibanas hand släppte mig inte, så jag var tvungen att gå baklänges för att inte ramla.

"Det här stället borde duga."

När Tachibana till slut släppte mig, var vi redan utanför skolan, runtom oss fanns träd och gräsmattor.

Det ser ut att vara baksidans trädgård.

Jag hade inte förväntat mig att bli kidnappad.

"A-aah.........Förlåt för att jag tog hit dig så plötsligt, och på ett sånt vis."

"Nej, det är helt okej. Så vad var det du ville?"

"....................."

Tachibana blev tyst när jag frågade.

Hon sänkte blicken till sina fötter, och kollade upp på mig igen. efter att ha upprepat det flera gånger---------gick hon långsamt ner på knä på golvet.

"Jag är hemskt ledsen för sättet jag behandlat dig när det var jag som hade fel uppfattning. Som du kan se, önskar jag att du förlåter mig."

En sådan utmärkt knäböjning. Det här var verkligen ursäkternas ursäkt.

(Vänta. Eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeehhhhhh!?)

Första skoldagen: Jag får bo tillsammans med en utländsk flicka.

Andra skoldagen: En kvinnlig klasskamrat knäböjer framför mig.

Om någon såg det här, skulle jag dra åt mig ännu mer uppmärksamhet.

.........och inte på ett bra sätt.

"Ta-Tachibana, ställ dig upp! Jag förstår dina känslor så det är okej, du behöver inte gå ner på knä!!"

Jag bad Tachibana ställa sig upp medan jag kollade runt efter människor.

"Nej, jag måste göra det här. Det här är straffet jag ger mig själv för att ha behandlat dig så illa."

"Du behöver inte straffa dig själv, så ställ dig upp."

"Jag vägrar."

Tachibana var envis, och jag kunde inte få henne att sluta.

"I så fall............"

"Vad............!?"

Om någon i närheten kollade på oss, skulle de se Tachibana sitta i seiza ställning och kolla upp mot mig.

Jag satte mitt huvud i samma höjd som Tachibanas.

"Va-varför sitter du också i seiza!?"

"När du talar med någon ska ni hålla era ögon på samma nivå, fick inte du lära dig det?"

"Muu......det stämmer..............."

Hon kanske blev förvånad, för Tachibana blev lite lugnare och nickade.

Det finns flera anledningar till att en kille och en tjej skulle sitta i seiza ställning i en trädgård bakom skolan.

Om någon såg oss nu, vad skulle då den personen tro? Jag la de tankarna åt sidan.

"Jag förstår vad Tachibana försöker säga...............så, om du förstår att det var ett missförstånd så har inte jag något mer att säga om saken. Så nu kan vi väl släppa hela grejen?"

"Jag kan inte låta det hända."

"Varför...............?"

"För att då kommer jag aldrig vara nöjd."

Försöker hon verkligen be om ursäkt till mig?

"Vad måste jag då göra för att du ska bli nöjd?"

"Det är enkelt. Jag vill kompensera för mitt brott av att ha förolämpat dig."

"Kompensera? Vad skulle det innebära?"

"Slå mig."

"Jag har inget intresse i det dock..............."

"Va-vadå för intresse!? är du pervers på något sätt!?"

"Nej, och därför sa jag att jag inte har något intresse."

"Ah............de-det stämmer. Förlåt, -jag bara..............."

Först blir hon arg, och sedan deprimerad, hon har verkligen fullt upp.

Jag märkte det när vi pratade i morse, men Tachibana är nog i grunden en väldigt allvarlig person.

Just nu jobbar nog den allvarligheten mot henne dock.

"Hursomhelst tänker jag inte slå Tachibana."

"Nej snälla slå mig! Eftersom jag är född i en kampsports familj måste jag göra mig av med all skam jag har dragit till mig, och om jag har besvärat någon annan måste jag motta ett lämpligt straff."

En dotter från en kampsportsfamilj---------------nu när hon har sagt det, skulle det betyda att hon är typen som oroar sig mycket om stolthet och vanära.

(Det här blev någonting jobbigt igen............)

Hon verkar inte ha någon som helst avsikt att ge sig förrns vi har kommit överens om något.

...............men trots det kommer jag aldrig bara kunna svara "Okej" och slå en tjej.

(Vad ska jag göra...............?)

"Okej, Kokonoe. Slå mig!!"

"..................Jag förstår. Stäng ögonen och bit ihop. Jag kommer ge dig en smäll, hårt."

"---------uh! -ja-Jag förstår..................okej, kom igen!"
Jag försökte tänka ut ett sätt att ta mig ur situationen------men i slutändan bestämde jag mig för att följa Tachibanas vilja.

Tachibana stängde sina ögon. Hennes ansikte var stelt och nervöst, men fortfarande väldigt bestämt.

(Okej, nu händer det..................)

efter att sucka lätt, höjde jag armen mot Tachibana och---------

"---------------uh!!"

<nowiki>*</nowiki>Peshi* jag snärtade henne löst i pannan.

"Sådär, det kanske verkar simpelt, men nu är det avklarat."

"Va!? Du kan väl inte avsluta det så här............"

"Jag sa nyss en smäll, och Tachibana sa att hon förstod. Det innebär att löftet var gjort. Tachibana är väl från en kampsportsfamilj? Hade du tänkt strunta i vårt löfte bara för att slutet inte passade dig?"

"Uh...............de-det är............"

"Så, då var det problemet avklarat."

"Me-men............"

Tachibana var fortfarande inte tillfredsställd, och hon försökte fortfarande argumentera. än en gång suckade jag till svar.

"Ey. för att du ska bli nöjd vill du att jag slår dig, men har du ens tänkt på hur jag skulle känna mig om jag gjorde det?"

"Kokonoe............?"

"Om det var en match hade det så klart varit annorlunda, men annars kan jag så klart inte slå en tjej. Om jag gjorde som Tachibana ville skulle säkert du bli nöjd, men istället skulle jag själv ha blivit missnöjd, så jag tror att det här är bästa lösningen."

"Me-men som en dotter till en kampsports familj kan jag------"

"Jag bryr mig inte. Först och främst är Tachibana en tjej, så jag tänker inte slå dig."

"Tjej.................."

"Sådär, nu borde vi nog börja gå tillbaks. Vi ska väl ha fysisk träning nu på eftermiddagen? om vi inte skyndar oss kommer vi bli sena."

Jag ställde mig upp medan jag sa det------och jag räckte ner en hand mot Tachibana.

Men Tachibana satt kvar och kollade mot mig med ett tomt uttryck.

[[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 4.jpg|thumb]]

"Har dina fötter domnat bort eller nåt?"

"De-det skulle aldrig hända så här fort."

<nowiki>*</nowiki>Fui* Tachibana vände bort sitt ansikte medan hon tog min hand och stod upp.

"Okej, ska vi gå?"

"Ja."

Tachibana nickade och började gå bredvid mig, och hon fortsatte prata efter vi kom in i skolan.

"Kokonoe."

"Hnn?"

"Du är............en konstig kille."

(Sen när är det jag som är konstig?)

Jag suckade, och insåg att Tachibana hade ett glatt leende i ansiktet.

"Ah. Jag tycker verkligen att det där är bättre än det var tidigare."

"Det där?"

"istället för att se så bister ut, tycker jag att du är mycket sötare när du ler."

"Vaaa!!?"

Min syster------Otoha, hon var också mycket sötare med ett leende.

Varje gång jag sa det till henne blev hon alltid blyg och började rodna.

Men nu------

"Är-är du en idiot!? Hur kan du säga något sådant utan någon som helst blyghet!? Jag hade rätt, du är verkligen en konstig kille!!"

Tachibana började nästan skrika, hennes ansikte blev helt rött och hon började gå fortare.

"E-ey, Tachibana, vad är det?"

"Hå-håll tyst, följ inte efter mig!"

"Nej men, vi ska liksom åt samma håll............"

Eftermiddagslektionen---------den fysiska förstärkningsträningen skulle snart börja, och vi alla hade bytt om till idrottskläder och samlats framför skolans yttre port.

Vi hade blivit tillsagda att det var fysisk träning, men vi hade inte fått reda på exakt vad det var, så mina klasskamrater var både nervösa och förväntansfulla.

Men------

"Okej okej---☆ Vi ska nu börja med den fysiska träning, så de följande dagarna ska vi springa maraton---♪"

Efter Tsukimi-sensei avslöjade innehållet, blev de flesta eleverna besvikna.

Däremot är det sant att löpning skulle vara den enklaste och effektivaste metoden.

"Okej, vi tar det lite lugnt nu i början. Så vi springer runt skolan tio va~arv♪"

"............Tio varv, är inte det ett hyggligt avstånd?"

"Fuun, ett varv är ungefär fyra kilometer."

"Så pass............vänta lite, är inte det nästan ett helt maraton?"

Toras svar gjorde även mig orolig.

Även med våra förstärkta fysiska förmågor, kunde jag tänka mig hur tufft det fortfarande skulle vara att springa nästan ett helt maraton.

Och utöver det, om marken runt skolan inte är plan skulle det bli ännu svårare.

"Ko-kommer vi springa fyrtio kilometer.........?"

Tjejen med de stora brösten---------Hotaka muttrade osäkert när hon hörde vår konversation.

"Har du svårt för långdistanslöpning?"

"Eh? Ah.........u-un......"

Hotaka blev stel så fort hon kollade på mig...............det var lite chockande.

(Hon sa att hon har svårt för killar, så det kan nog inte hjälpas.........)

"Jag är dålig på att springa...............dock är jag inte särskilt bra på något annat heller........."

Efter att ha sagt det med en klen röst, suckade Hotaka djupt.

"Jag vet inte hur svårt det kommer vara, men din fysiska styrka borde ha förstärkts av 《Lucifer》, så jag tror inte att du behöver tänka i vanliga banor."

"Tr-tror du det......?"

"Aah. Och Tsukimi-sensei sa att fyrtio kilometer var lugnt, alltså borde det avståndet inte vara omöjligt för oss just nu. Även om du inte klarar det idag, verkar det som om vi kommer få springa varje dag härifrån, så jag tror att du kommer vänja dig och klara det förr eller senare."

"Kommer jag vänja mig............?"

"Aah, det kommer du definitivt göra. Jag var också dålig på att springa från början, men jag byggde upp min kondition genom att springa varje dag."

Rättare sagt, blev jag tvingad att springa varje dag.

Jag slappnade av när jag tänkte på de forna minnena.

".........Det är sant att jag redan har blivit starkare..........Ja-jag ska göra mitt bästa."

Hotaka blev plötsligt positiv och knöt båda sina händer tätt intill sig.

Då hennes bröst blev ihop tryckta var jag tvungen att kolla undan---------

Där jag istället kollade stod Julie, och mina ögon drogs till hennes vita lår som inte täcktes av idrottskläderna, och jag påmindes om det som hänt kvällen innan.

Tack vare det blev jag tvungen att kolla undan igen, och hela situationen kändes pinsam.

“haa…….haa, hn, haa……………ha, fuhaa, haa……….”

21 minuter efter mig, gick Julie i mål på sitt tionde varv.

"Bra gjort Julie. Drick det här långsamt."

"Tack.........så mycket............"

Drycken jag gav henne var en sportdryck som förberetts vid målet.

Julie kämpade med att andas medan hon långsamt drack.

"Mår du bra?"

"Jaa---..................jag är bara utmattad........."

(Hon har inte mer kondition än vad hon ser ut att ha.)

Trots att hon kan bära sin kropp på ett sådant vis, verkar det inte som om hon har någon otrolig kondition eftersom hon är så liten.

Iallafall var hon snabb nog att bli tvåa bland tjejerna, och det var imponerande nog att hon fick åttonde plats över huvud taget.

(Förstärkningen från 《Lucifer》 är verkligen otrolig......)

Stigarna runt skolan går mycket upp och ner, och havsvindarna är starka eftersom vi är på en ö.

Men trots det sprang jag klart på ungefär två timmar------med tanke på att det är ganska nära världsrekordet för maratonlöpning är det uppenbart att vår kondition har förstärkts.

"Kom igen, ligg inte ner där borta---. Om ni rör på er kommer mjölksyran försvinna fortare, så ställ er upp ☆."

Tsukimi-sensei hade också sprungit tillsammans med oss, men hon var mycket snabbare och sprang fler varv än någon av oss.

"Jag har hört att hennes 《Level》 är högre än vår, men jag trodde aldrig att skillnaden skulle vara så här stor............"

"Instämmer."

Vinnaren bland tjejerna, Tachibana muttrade, och jag höll med.

".................."

"Va-vad är det?"

"Nej, ingenting...............!"

Hon kollade tyst på mig, och när jag frågade henne så, <nowiki>*</nowiki>fui* vände hon bort huvudet.

(Är hon fortfarande arg för det som hände tidigare............)

Tachibana sa inget, men hon betedde sig märkligt.

(Jag menade inget konstigt med det jag sa dock.........)

Hennes familj kanske har någon regel som säger att de inte får le bland folk eller något.

Det verkar åtminstone inte som om hon hatar mig.

30 minuter efter det berättade Tsukimi-sensei plötsligt att skoldagen var slut.

"U---nn, det här tar för lång tid. Jag är trött på att vänta så vi avslutar dagens lektion utanför klassrummet. Se till att ni kommer i tid imorgon allihopa. Heh-hej♪"

Klassföreståndaren som vinkade oskyldigt mot oss gick tillbaka till skolbyggnaden. Vi alla satt chockat kvar.

"Så-så oansvarig............"

"Fuun, ärligt talat. Det finns inga brister i hennes förmåga men, hennes attityd är problem nog."

Tora, som hade fått nog, nickade, och han kollade mot stigen vi nyss sprungit på.

Vi kunde se två personer långt bort, men Hotaka var inte en av dem.

(Jag undrar om hon klarar sig, den där Hotaka.........)

Jag hade sprungit förbi henne tre gånger, och den sista gången gick hon.

---I slutändan kom inte Hotaka tillbaks förrns på kvällen, och hon kollapsade så fort hon passerat mål.

Senare vid middagen, var Hotaka fortfarande omedveten, så hon saknades vid matbordet---------

Jag hade hört att två elever blev rapporterade för att inte ha gjort klart dagens övning, och jag undrade ifall Hotaka klarade sig.

"Uh............"

Julie hade nyss kommit ur badet, och hon satte sig i seiza framför TV:n.

Hon hade samma överkroppspyjamas som kvällen innan, och jag hade svårt att fokusera med hennes smala vita ben i mitt synfält; det fick mig att känna mig skamsen.

"Är det något fel, Tooru?"

"Nej nej, det är ingenting............Vad kollar du på, Julie?"

"Hela Japans sakura<ref group ="1c">(Rosa) körsbärs blommor</ref> resor."

Jag frågade Julie för att dölja mitt obehag, och det visade sig att hon kollade på ett program som visar berömda platser där det finns sakura träd.

Jag kollade snett på Julie medan jag satte igång vattenkokaren.

För att lugna ner mig själv hade jag tagit med mitt favorit te med äppelsmak.

"Julie, vill du också ha äppelte?"

"Jaa---. Det tar jag gärna."

Man kunde höra vattnet koka innan det ens hade gått en minut.

Jag hällde upp vattnet, och ställde en mugg med te på bordet framför Julie.

"Drick försiktigt; det är varmt."

Men------

"---------Uh!!"

Eftersom Julie var helt fokuserad på TV:n, verkade det som om hon inte lyssnade på min varning, och hela hennes kropp ryckte till så fort hon förde teet till munnen.

"Gick det bra, Julie?"

"J-jaa---............"

Julies ögonbryn sänktes, och hon nickade förtvivlat.

Efter det kunde jag inte motstå att småflina när jag såg Julie blåsa på sitt te.

"Är det något fel, Tooru?"

"Nej, ingenting."

"Så pass............Tooru, vill du titta tillsammans?"

"Aah. visst."

Jag satte mig ner bredvid Julie och började kolla på TV med henne.

I kontrast till kvällen innan, var stämningen fridfull, och tiden kunde långsamt flyta på.

(Det här är kanske inte så illa trots allt.........)

Den här situationen var något jag aldrig tidigare hade kunnat föreställa mig---------

Eftersom jag aldrig förväntat mig att jag skulle kunna sitta bredvid en utländsk tjej och kolla på TV, var situationen både trevlig och märklig------och jag kände att den fridfulla stämningen var något värdefullt.

"Det är vackert............"

Skärmen introducerade ett nytt turistmål, och Julie stirrade beundrande, som om TV:n hade försatt henne i trans.

"Finns det inte sakura träd i Julies hemland?"

"Nai. det finns inga. Det är därför jag är glad att jag kan se dem här."

Trots att hon bara såg dem på TV verkade Julie ändå lycklig, och hon såg ut som om hon aldrig ville sluta kolla.

"På tal om det............Jag tror att det finns blommande sakura inne i skolans område, så om du vill kan vi gå dit imorgon bitti."

".........Finns det blommande sakura träd?"

"Aah, men man kan inte se dem på nära håll. Och dem kommer troligtvis inte stå elegant uppradade som dem på TV............ Så vad säger du Julie, vill du gå dit imorgon?"

"Jaa---. Jag vill se det............"

Julie nickade och---------------

"Jag ser fram......emot.........det."

Julie avslutade sin mening, och sedan vilades hennes huvud mot min axel.

"---------!?"

Jag blev tillräckligt överraskad för att nästan skrika till.

Min kind klappades av hennes silkeslena hår, och lukten av hennes schampo invaderade mitt sinne.

Hennes kroppsvärme värmde upp min axel. Jag blev mer och mer nervös och mitt hjärta började slå fortare.

(Eh, vänta, Julie, eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeehh!?)

"Ju-Julie, Vad är det............vänta, vad?"

Samma visa om igen.

<nowiki>*</nowiki>Suu* <nowiki>*</nowiki>Suu* Julie andades fridfullt, och jag suckade djupt för att lugna ner mig.

(Hon var inte i trans på grund av TV:n, hon ville bara sova igen.........)

På det viset somnade silverflickan som förvirrat mitt hjärta två dagar i rad.

===Del 2===

"U.........unn............"

Hotaka Miyabi vaknade precis innan datumet ändrades.

"Är du vaken, Miyabi?"

"Tomoe............chan......jag.........?"

Miyabi visste inte när hon hade svimmat---eller snarare, hon visste inte ens att hon hade svimmat.

Tachibana förstod det och visade med en handrörelse att Miyabi borde ligga kvar i sängen.

"Det verkar som om det var på grund av svår utmattning."

Miyabi började komma ihåg hur hon hade kollapsat.

"Jag är värdelös........."

"..................Det är inte sant. Oavsett hur mycket starkare du blev av 《Lucifer》 så var det där en lång sträcka att springa även för mig. Miyabi var väl inte van vid att springa till att börja med? I så fall kommer du bara bli starkare, så du behöver inte vara negativ."

"..............."

Tomoe menade verkligen det hon sa, men Miyabi kunde bara uppfatta det som om hon försökte uppmuntra henne.

Vila lite mer. Jag gör i ordning ett par onigiri<ref group ="1c">Risboll, vanligtvis invirad i sjögräs.</ref> och lägger dem på bordet, så ät dem om du känner dig hungrig.

"U-un......tack, Tomoe-chan........."

Miyabi tackade henne, och stängde sina ögon.

Men än kände hon stor ångest efter dagens hårda träning och hur dålig hennes förmåga var till svar.

(Kommer jag verkligen kunna klara av det här............)

<noinclude>

==Ordförklaringar==
<references group="1c" />

{{SimpleNav}}
</noinclude>

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 5

2016-03-08T10:07:48Z

Iron Tarkus:

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 5

2016-03-05T20:54:03Z

Iron Tarkus: /* Kapitel 5 『Det är ett löfte』 */

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 5

2016-03-05T20:52:57Z

Iron Tarkus: Created page with "==Kapitel 5 『Det är ett löfte』== ===Del 1=== Efter att vi hade registrerat oss som en 《Duo》, och berättat det för Tachibana och de andra under middagen---------..."

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 4

2016-03-04T11:31:51Z

Iron Tarkus:

==Kapitel 4 『Igen, äppelte』==

===Del 1===

"Det verkar som om de har tappat det mesta........."

Tredje dagen sedan antagningen. Enligt löftet vi gjorde tidigare kvällen hade jag och Julie gått och kollat på sakura<ref group ="1d">(Rosa) körsbärsblommor</ref> blommorna tidigt på morgonen.

Men de hade visst blommat tidigt i år.

Tyvärr hade vi kommit för sent, och träden hade inte många blommor kvar.

"Förlåt för jag höjde dina förhoppningar, Julie."

"Nai. De är fortfarande vackra, även så här sent."

Julie stirrade framåt, och hon mumlade ut sin åsikt.

Jag kollade på hennes ansikte, och jag fick en idé.

"Det är kanske lite tidigt att säga det här redan nu, men vad sägs om att vi två kommer tillbaks hit nästa år när de står i full blom."

"Jaa---. Jag tycker också att det är lite tidigt, men jag ser fram emot det."

Utan att flytta blicken från sakura träden, nickade Julie.

"Vi kommer tillbaks och kollar på det tillsammans."

"Aah, tillsammans------"

(.........Tillsammans?)

"Vad är det, Tooru?"

"N-nej........."

(Hon tror väl inte att jag nyss frågade ut henne?)

Visst är Julie söt, men det är inte som om jag har känslor för henne.

Jag ville verkligen bara visa henne sakuran i full blom men---------

Julie kan ha uppfattat min inbjudan på ett annat sätt.

Jag vill inte att hon ska tro att jag frågar ut henne innan det ens har gått tre dagar.

"Ja-jag ville bara visa dig sakuran när den är som vackrast och, jag menade inget annat med det........."

"---------?"

Julie verkade inte förstå det jag sa i panik, och hennes bjällror ringde när hon la huvudet på sned.

Precis som med missförståndet igår, verkade Julie ha svårt att förstå såna här saker.

"Finns det någon annan mening?"

"Eh, ah, nej......... ------Uh! Ja-jag har det! Vi kan bjuda in Tora, Tachibana och de andra när vi kommer hit.........! D-det är säkert roligare om alla kommer......!"

"Jaa---. Det låter bra."

Jag lyckades undvika frågan, och som tur var verkade Julie redan ha glömt bort det.

En vindpust passerade, och svepte med sig ett gäng av de rosa bladen.

"Det är vackert............"

Julie mumlade medan hon stirrade på stormen av sakura-blad som dansade mot himmelen.

"Aah..................men det är ännu vackrare när de står i full blom."

"Så pass............"

"Så, ska vi börja gå tillbaka?"

"Julie började gå bredvid mig."

".........Tooru."

"Hn?"

"Nästa år...............lovar du mig?"

"Aah, det är ett löfte."

"Jaa---"

Julie nickade.

Hon såg så förväntansfull ut trots att det var ett helt år kvar, så jag inte kunde gömma mitt leende.

"------?"

Idag fick vi alla en lista med alla nya elever, och vi skulle läsa igenom den i en timme.

I listan fanns bilder på alla oss, tillsammans med allas namn, sport- eller kampsportserfarenhet och en beskrivning av personens 《Blaze》. Alltså var det dags att hitta vår 《Duo》 partner.

"Fuun, det vore fint om det finns någon här som är mer användbar än mina glasögon."

"Nu är du nästan bara taskig, Tora."

"Jag skämtar inte!"

"Men det åsido, om du vill kan väl vi två para ihop oss?"

"Mu............?"

Jag tröttnade på att kolla genom listan, och jag frågade Tora direkt.

"Det är inte som om vi inte redan känner varandra, så jag tror inte att det är en dålig idé."

Dålig? Nej snarare......... ------!! Fuun. Det är väl okej om du nu så gärna vill.

Tora betedde sig precis som jag förväntade mig.

"Och dessutom är jag ändå trött på att bo tillsammans med den här snubben."

Tora mumlade medan han pekade på en kille som sov på ett bord bredvid honom.

Killen heter Tatsu, och enligt Tora är han en stor muskel idiot. Han talar som en muskel idiot och han sport intresserad som en muskel idiot. Han har en tuff personlighet och han lyssnar inte på folk när de pratar. Det verkar som om han har bråkat med Tora som hade en känslomässig personlighet till att börja med.

(Då var det bestämt. Min 《Duo》 kommer vara Tora.)

Vi har fram till lördag på oss att välja, så det var fortfarande några dagar kvar men, med tanke på Toras reaktion var det så gott som bestämt.

"Vad kommer du göra, Julie?"

"Jag ska försöka prata med några."

"Det vore bra om du kan hitta en partner som passar dig."

"Jaa---. Tack."

---Efter det gjorde vi flera olika fysiska tester i några timmar. Bland tjejerna hade Julie och Tachibana visat otroliga resultat, och de dränktes i uppmärksamhet från omgivningen.

Under eftermiddagen fortsatte träningen på samma sätt som igår, men---

Än en gång kollapsade Hotaka så fort hon nådde mål.

"Hotaka kommer nog inte klara av det här länge till."

Någon i närheten sa det, och de orden satt fast i mitt öra resten av dagen.

På den fjärde dagens morgon lyckades jag vakna först.

Jag väcktes av solljuset som strålade in genom gluggen i persiennerna.

(Okej.........det är väl bäst att jag går och byter om innan Julie vaknar.)

Jag gick gäspande till omklädningsrummet, och------

Jag insåg inte mitt misstag förrns jag öppnade dörren.

Jag hade bevisligen inte vaknat först, då min rumskamrat höll på att ta av sig sin tröja inne i omklädningsrummet.

"[..................]"

Mitt ansikte stelnade till, och Julie stirrade överraskat på mig med vidöppna ögon.

Hon hade inget på sig mer än hennes nedre underkläder, och därmed var mer än 90% av hennes hud synlig.

Tack vare tröjan hon höll i lyckades Julie täcka en liten del av sin kropp, men jag kunde se------

"God morgon, Tooru."

Julies iskalla röst--- nej, hennes normala röst, som hade en ljus eller mörk ton, drog mig tillbaks till verkligheten.

"Go-god morgon, Julie.................."

"Har du sovit väl?"

"A-aah..............."

"Det är bra. Förresten, tänker Tooru också byta om?"

"Eh, aah. Det stämmer............"

Av någon anledning började jag tala artigt.

"Förlåt mig men, skulle du kunna vänta utanför en stund? Det är pinsamt att byta om tillsammans........."

Till och med Julies kinder rodnade, och jag lämnade rummet efter att ha nickat stelt.

Det där hade aldrig hänt om jag bara kollat ifall Julie låg i sin säng. Det här måste vara meningen med uttrycket ''Man ska inte gråta över spilld mjölk''.

"Förlåt för att du fick vänta."

"------------!!"

Jag studsade upp när jag hörde rösten bakom mig.

"Ju-Julie, förlåt! Det där, err, jag försökte inte............!!"

"Det är okej. Men jag vill att du är mer försiktig i framtiden."

"Va............?"

"Jag sa att det är okej."

"Du vill inte ha en förklaring............?"

"Nai. Men som jag sa får du gärna vara mer försiktig. ...............Det är pinsamt."

"J-jag förstår. Det kommer inte hända igen."

"I så fall finns det inga fler problem. Så Tooru, du kan byta om nu."

Jag nickade innan jag gick in i omklädningsrummet och suckade djupt.

(Fuu, jag är glad att det här inte blev större än vad det behövde bli.........jag får vara jäkligt försiktig fram till helgen.)

《Första Träningen》------Idag introducerades en ny lektion, och det var fri Kumite<ref group="1d">https://sv.wikipedia.org/wiki/Kumite</ref>.

Det fanns många amatörer bland de nya eleverna, så jag undrade om Kumite verkligen var okej att börja med eftersom någon troligtvis kommer skada sig, men enligt skolan finns det ingen mening med att lära oss något om vi inte även får uppleva det.

Samma två tjejer som stod ut dagen innan------Julie och Tachibana, dränktes än en gång i uppmärksamhet då de sparrade med varandra.

Tachibana andades hårt medan hon utförde kombinationsattacker som drog till sig omgivningens beundran. Hon steg fram och tillbaka som om hon dansade.

Julie svarade genom att ta fördel av sin otroliga snabbhet, och hennes taktik verkade vara att slå ett slag och backa undan.

"Julies rörelser är också otroliga, men Tachibana förlorar inte......"

Nästan jämnt---------Vid ett ögonkast såg Julie ut att ha ett övertag, men Tachibana hanterade alla hennes attacker, och hon bytte smidigt mellan försvar och anfall.

"Fuun.Som förväntat av Tachibana familjens 18 konster."

"Tachibana familjens?"

"De har utvecklat sin egen teknik som består av flera olika sorters kampsporter, huvudsakligen urgammal kampsport. Det här är dock första gången jag faktiskt ser det med mina egna ögon."

"............Du verkar veta en hel del om det."

"Det stod skrivet i listan vi fick igår. Varför läste du den inte din dåre........."

"Jag kommer ändå bilda en 《Duo》 med dig Tora, så jag tyckte att det verkade onödigt att läsa om alla andra."

Jag svarade med ett snett leende, och Tora suckade frustrerat.

Då hördes visslan som markerade slutet.

"Okej~okej~. Det räcker så. Vila i några minuter och försök hitta nya motståndare okej---♪"

Julie och Tachibana bugade och gick iväg från varandra efter att ha utbytt några ord.

I slutändan verkar det som om ingen av dem faktiskt vann över den andra.

"Okej, vem ska jag slåss mot............"

Jag sa hejdå till Tora och letade efter min nästa motståndare---------den första jag fick syn på var Julie.

En tjej------------troligtvis hennes nästa motståndare---------Julie pratade med henne men, något verkade konstigt.

Tjejen vred på huvudet några gånger, och hon bugade innan hon gick därifrån. När Julie istället pratade med en annan tjej gjorde hon likadant.

"Julie, kan du inte hitta en motståndare?"

"Jaa---"

Julie svarade maktlöst. Alla måste ha blivit rädda när de såg hennes match mot Tachibana, och nu vågade ingen vara hennes motståndare.

(Det här är inte bra............)

De flesta av tjejerna har ingen tidigare erfarenhet, så det här var inte oväntat.

"............Julie, vill du prova mot mig?"

"Vill du det?"

"Aah. Jag vill verkligen det efter jag såg din match mot Tachibana"

".....................Tack."

Julies ögon öppnades lite mer, och hon sänkte sitt huvud.

Jag frågade Julie delvis på grund av sympati och delvis på grund av precis det jag sa.

Från det jag såg under ingångsceremonin och kampen mot Tachibana nyss, är Julie snabbare än mig.

Jag ville se om jag hade en chans mot den snabbheten.

"Okej, ska vi börja?"

"Jaa---."

Tsukimi-sensei blåste i visslan, och <nowiki>*</nowiki>chirin* jag kunde höra Julies bjällror som hon inte ens tog av sig för den här övningen. I nästa ögonblick var hon precis framför mig.

(Kuh............! Hon är ännu snabbare än jag trodde!! Det är inte lätt att {{furigana|slåss|tävla}} mot henne så här.........!)

Det här var inte ens en match, det var helt ensidigt, och jag kunde bara knappt försvara mig själv.

För att undvika skador måste vi sluta ifall någon får in ett slag på sin motståndare, men utöver det hade vi inga andra begränsningar.

I slutändan lyckades jag undvika alla avgörande attacker, men jag låg i underläge från början till slut.

"Fuu, du är verkligen otrolig Julie. Vill du göra om det här nästa gång?"

"Jaa---. Med nöje."

Julie nickade, och såg ganska lycklig ut.

Men------efter det verkade hon ha svårt att hitta en motståndare igen, och jag började bli orolig för henne.

(Som det ser ut nu, kommer hon kanske även ha svårt att hitta en 《Duo》............)

Vid kvällen, efter att vi ätit middag och tvättat oss, fanns det inget kvar att göra än att kolla på TV.

Sedan andra dagen hade det blivit en vana att sitta framför TV:n tillsammans innan vi gick och la oss.

Idag visade de flera olika sorters djur, och när hon såg en lejonunge rulla runt [Gullig............] hörde jag Julie mumla.

"Tycker du om djur, Julie?"

"Jaa---. Särskilt fåglar---------och bland dem är parakiten min favorit."

Jag frågade medan jag gjorde mer äppelte, och Julie gav mig ett oväntat svar.

"Tycker du också om djur, Tooru?"

Samma fråga kom tillbaks till mig------och Julie stirrade förväntansfullt på mig.

".........Jag har inget emot dem, men jag tycker inte direkt om dem heller."

Jag ville inte göra henne besviken, men jag svarade fortfarande ärligt.

"Så pass. Betyder det att du inte har något favoritdjur?"

"Aah, så är det."

"I så fall, om du någonsin vill skaffa ett husdjur skulle jag rekommendera parakiten. Den har vackra vingar, gullig röst, den fäster sig vid dig och den är smart och fluffig."

Som vanligt hade hennes uttryck inte ändrats men---------------Julie var förvånansvärt entusiastisk när hon pratade om parakiten, och det kändes som om jag inte hade något val annat än att nicka.

"O-okej. Om jag någonsin skaffar ett husdjur får det bli en parakit."

"Jaa---."

Julie nickade, och hon såg glad ut trots att hennes ansikte fortfarande var uttryckslöst.

"Förresten---------------"

Det fanns en sak som jag oroat mig för hela dagen.

"Julie...............err, ah---, har du bestämt vem du vill ha som din 《Duo》?"

Egentligen undrade jag om hon hade svårt att komma överens med klassen, men jag tvekade och frågade henne indirekt.

"............Jag frågade Tomoe."

"Okej. Det kommer nog bli bra."

Det verkade som om jag var orolig i onödan.

Tachibana är bra på att ta hand om andra, och inom kampsport är hon på ungefär samma nivå som Julie, så hon är nog Julies bästa tänkbara partner.

"Är Toorus partner Tora?"

"Aah. Det var inte oväntat med tanke på att vi känner varandra sedan tidigare, och vi har lätt att komma överens............hans personlighet är dock en utmaning."

Jag ställde en kopp framför Julie med ett snett leende.

"Tack så mycket."

Julie nickade och drack äppelteet.

Jag drack ur min egen kopp, och på så vis blev rummet tyst---------tiden gick fridfullt framåt.

(Det här kommer snart ta slut...............)

Imorgon är den sista dagen som jag och Julie bor tillsammans, och jag kände mig nästan lite ängslig.

(Första dagen var jag dock bara nervös.)

"------------? Vad är det Tooru, du ser så glad ut?"

"Nej, ingenting. Jag kom ihåg något bara."

Femte dagen, fredag---------och idag igen, spenderade vi eftermiddagen med att springa maraton, men...............

"Hon är sen............"

Jag mumlade för att Hotaka inte hade nått mål än, trots att det hade blivit mörkt.

(Trots att hon gick i mål fortare igår...............)

Igår gick hon i mål när himmelen började byta färg, och än en gång svimmade hon direkt därefter.

Varje dag hade hon klarat det lite snabbare än dagen innan, men idag var hon sen.

"Menar du Miyabi?"

Tachibana hade hört mitt mumlande.

"Är du också orolig, Tachibana? Hon är trots allt din rumskamrat."

"Aah. ------------Miyabi har kanske redan............"

Jag behövde inte fråga efter slutet på hennes mening.

Hittills har en eller två elever {{furigana|gett upp|hoppat av}} nästan varje dag.

Träningen var intensiv, och det kändes ensamt att se klassen bli mindre varje dag.

Just nu såg Tachibana efter en tjej som klagade på marken [Jag klarar inte av mer.........], scenen påminde läskigt mycket om Hotaka.

När jag tänkte mig att Hotaka kanske tänkte likadant.........

"..................Jag går och kollar efter."

Jag lämnade de orden bakom mig och började springa tillbaka genom banan.

När jag hade kommit halvvägs runt såg jag Hotaka sitta vid sidan av vägen med ryggen mot ett träd.

"Hotaka, hur är det med dig?"

"Ah......Kokonoe-kun, vad gör du här?"

Hotaka svarade medan hon kraftlöst lyfte sitt huvud.

"Du verkade inte komma till målet, så jag kom för att kolla hur det låg till."

"Åh............förlåt, jag tvinnade benet............"

"I så fall kommer du inte kunna gå på ett tag...............hoppa på."

"Eh?"

Jag vände ryggen mot henne och satte mig på ett knä.

först förstod Hotaka inte meningen, och när hon väl gjorde det började hon svänga sitt huvud i panik.

"De-de-det är inte bra! Kokonoe-kun har precis sprungit!! Och- och jag är ganska tung!!"

Hotaka, som vanligtvis var tystlåten, höjde rösten när hon fick panik.

"Det är okej, hoppa på bara. Det är inte som om du kommer kunna gå tillbaka själv bara för att du vilar lite grann."

"Me-men mina skador läker snabbare tack vare 《Lucifer》............"

"Det är sant, men det kommer fortfarande hinna bli mörkt innan ditt ben har läkt, och då blir det bara ännu farligare."

Solen hade nästan gått ner, och det skulle säkert vara mörkt efter 30 minuter.

Men trots det var Hotaka fortfarande tveksam.

Hotaka hade svårt för killar, och det skulle nog krävas mycket mod för att hon skulle bäras.

"Om du verkligen vill kan jag vänta här med dig. Men Tachibana väntar vid målet, och hon är nog orolig för dig."

"Ah............"

Det var kanske lite oärligt, men det verkade som om det var effektivt att nämna Hotakas rumskamrat.

Efter att ha tvekat ett tag, frågade Hotaka med röda kinder.

"E-err.........kan jag då lita............på dig?"

"Aah, självklart."

Jag nickade bestämt, och jag var beredd att bära Hotaka tills---------

".........stora"

"Eh, sa du något??"

"Nej, ingenting........."

Det gick inte att undvika i den här ställningen, men två stora utbuktningar trycktes mot min rygg.

Hotaka hade ingen som helst styrka kvar, och hon vilade hela sin kropp mot mig.

(Uwaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!?)

Tack vare mjukheten jag kände för första gången, höll mitt huvud på att fatta eld.

(Lugna ner dig Tooru. Det är inte som om jag erbjöd att bära henne bara för det här. Du måste lugna ner dig. Om du inte slutar skaka kommer hon märka något......!!)

"D-du Kokonoe-kun......"

"Va-va-vad är det!?"

Trots att jag skakade och min röst var en katastrof, verkade det inte som om Hotaka märkte något.

"Jag vet inte om jag kan fortsätta så här............ Trots att min kondition har förstärkts av 《Lucifer》 kunde jag inte springa till målet idag............Jag kommer nog bara halka efter ännu längre härifrån............"

"Hotaka."

Hotaka Hade kämpat med löpandet varje dag, och dagens misslyckande verkade ha blivit nådastöten.

Hotakas röst saknade anda och hon började nästan gråta, men hon fortsatte tala.

"Jag trodde att något skulle förändras om jag kom till Kouryou.........men det var meningslöst......i slutändan hade jag bara 《Adapt》, men jag hade ingen talang........."

"Det är okej. Du klarade av antagningsprovet."

".........personen som blev min motståndare flydde. jag var för rädd för att röra mig........."

Jag hade inte insett att det fanns folk som blev antagna utan att besegra sin motståndare.

[[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 5.jpg|thumb]]

Det fanns elever som mig och Tachibana, som har tidigare erfarenhet inom kampsport, men det fanns också dem som inte ens hade deltagit i någon som helst sport............Och Hotaka var en av de sistnämnda.

"Ah............för-förlåt. Jag borde inte prata på det här viset med någon jag nyss har träffat, jag kommer bara störa dig."

"Om du tycker att det är svårt, är det bättre att tala ut om det."

"...............unn, tack........."

Hotaka begravde sitt ansikte i min rygg efter att hon sa det med en mjuk röst.

På det viset gick vi fram i tystnad en stund---------------tills jag bröt tystnaden med en bestämd röst.

"De som vill ha stora träd måste förstärka dess rötter."

"Eh......?"

Hotaka höjde förvånat sitt huvud.

"Det är ett ordspråk som min mästare brukade använda; det var han som lärde mig grunderna i kampsport. Det betyder att man inte kan bli starkare om man försummar grunderna."

"Kokonoe-kun............"

Det var ironiskt att jag sa det trots att jag blev starkare genom att ta en genväg som kallas 《Lucifer》.. jag hade egentligen ingen rätt att använda det uttrycket.

Men det var ändå det första jag kom att tänka på när jag ville muntra upp Hotaka.

"Jag vet hur det är att känna sig värdelös, men 《Styrka》 är inte något som fäster sig vid kroppen efter en dag. Det är därför.........trots att det är svårt nu tycker jag att du borde fortsätta springa och springa. Kondition är något man förbättrar ju mer man springer, och det har inget med talang att göra."

"Talang............spelar ingen roll............?"

"Jag tänker inte säga något oansvarigt såsom gör ditt bästa. Men tror inte du att det är okej att springa lite mer innan du ger upp? Även om du tycker att du saknar talang tror jag definitivt att du kommer förändras om du försöker. Och mest av allt------"

"Mest av allt...............?"

"Det kommer bli ensamt om Hotaka försvinner."

"Ko-Kokonoe-kun............"

Om det fortsätter så här kommer nog Hotaka {{furigana|ge upp|hoppa av}} snart.

Trots att vi bara nyligen hade träffats, tyckte jag att det kändes ensamt att det här kanske var den sista gången vi pratade på det här viset, och därför kunde jag berätta hur jag verkligen kände.

"Kokonoe-kun, var du också dålig på att springa?"

"Aah, jag var usel på det."

"Vilken placering fick du idag?"

"Första plats."

"Du kommer först varje dag............"

"Det är för att jag har kondition från att ha sprungit varje dag."

"..................Jag undrar.........om jag kommer kunna springa lika fort som Kokonoe-kun.........?"

"........................Det kan jag inte lova dig, men du kommer definitivt kunna springa fortare än vad du gör nu."

"I ett sånt här läge borde du svara [Ja, du kommer definitivt springa fortare än mig.]............"

"Ah, fö-förlåt......"

"Fufu, det är okej, jag förlåter dig."

Jag hörde henne fnissa bakom mig.

"............Du, Kokonoe-kun; jag kommer försöka lite till........."

Efter att hon sagt det kramade Hotaka mig hårdare.

"------!?"

"Tack, Kokonoe-kun.........Kokonoe-kun, du är varm........."

"Ve-verkligen."

"Uun, du är varm........."

Mitt hjärta började slå fortare när Hotakas kropp trycktes mot mig, och jag undrade om det fick min kroppstemperatur att stiga.

Jag kunde inte se Hotakas ansikte, men men jag tror ändå att hon var lycklig, och det kändes som om allt skulle bli bra i slutet.

Efter att vi gått en stund till, kunde vi se Julie och Tachibana gå mot oss, och Hotaka började vinka överdrivet mot dem.

Det fanns flera sorters kakor och godis på bordet.

Det som började var en småskalig utflyttningsfest eftersom det var den sista kvällen som jag och Julie bodde tillsammans.

"Det är gott."

"Det är bara billigt påste dock."

"Nai. Det spelar ingen roll. Saker som är goda är goda."

"Om du tycker det så är det bra. Du kan komma tillbaks hit för att dricka te när du vill."

"............Är det verkligen okej?"

"Aah, det finns inga regler som säger att du inte får------"

"------?"

Julie la sitt huvud på sned eftersom jag avbröt min mening halvvägs.

Även under normala omständigheter stack Julie ut, speciellt eftersom hon bor med mig. Om hon fortsätter komma hit efter att hon har valt en ny 《Duo》 tror jag att det kommer uppstå ett antal onödiga missförstånd.

"Tooru, vad är det?"

"Ah, eer, jag har några extra paket, så du kan få dem av mig."

"Menar du det?"

"Ja, jag skulle rekommendera det till din nya rumskamrat---------Tachibana."

"Jaa---"

Julie nickade, och jag kunde nästan känna hennes glädje överföras.

Trots att det bara hade gått några få dagar hade jag spenderat tillräckligt mycket tid med Julie för att börja kunna läsa av hennes uttryck.

Men i slutändan hade Tora bett mig att bli hans partner.

[Om du inte kan hitta någon annan så kan jag nog överväga att bli din partner.] Tora hade sagt det i morse, trots att det var svårt för honom med hans attityd.

Så från och med imorgon kommer jag bo tillsammans med Tora, och Julie kommer bo med Tachibana, och den här fridfulla tiden kommer då ta slut---------

När jag tänkte på det kände jag mig nästan lite ängslig.

"[.......................................]"

När jag började tänka på det tog konversationen slut, och rummet blev tyst.

Vi satt i tystnad en stund, tills Julie blev den som bröt tystnaden.

"Tooru."

<nowiki>*</nowiki>Kacha* Julie ställde ned sin kopp på tefatet och kollade rakt på mig.

"Det varade inte länge, men jag vill tacka dig för den här tiden."

"Aah, Jag också, Julie. Om du någonsin har några problem får du gärna komma och fråga mig om hjälp."

"...............Jaa---"

Julie nickade.

"..........................."

I det ögonblicket tyckte jag att hon såg ängslig ut.

"Tooru?"

"Ah, nej............ingenting."

Det var kanske bara min inbillning.

"Okej okej, kom ihåg att skicka in er 《Duo》 ansökan till registreringskontoret innan klockan 6 ikväll. Om ni är sena kommer ni bli tilldelade en partner, och ni kommer inte kunna byta senare. Se till att ni alla kommer överens med er partner okej? Lova Usa-sensei det~☆"

Lördag---------efter att Tsukimi-sensei var färdig tog skoldagen slut, och klasskamraterna som hade valt sin partner började gå ut ur klassrummet tillsammans.

"Ska vi gå vi också, Tora?"

"Fuun, vi kan göra det senare. Det är ett slöseri med tid att vänta i kö."

"Okej, då går vi och äter lunch."

"Aah, det låter bättre."

Vi gick ut ur klassrummet för att gå mot kafeterian.

(Nu kom jag att tänka på, hur går det för Julie---------------)

Jag vände mig om och kollade in i klassrummet, men jag kunde varken se Julie eller Tachibana, så de kanske redan hade gått och registrerat sig.

"Nu räcker det, det är dags att vi går och registrerar oss innan tiden tar slut."

Solen var på väg ner, och vi hade spelat bordtennis för att smälta maten, men det började bli sent och vi var tvungna att sluta.

"Fuun, det är sant. Det skulle inte vara roligt om vi inte fick bilda en 《Duo》 bara för att vi inte registrerade oss i tid."

"..................Det är för att Tora ville spela en omgång till, och en till, och en till."

"Men jag kan väl inte låta det ta slut medan du leder."

"Bli inte så allvarlig när det bara gäller bordtennis............"

Däremot hade jag också blivit allvarlig ifall min motståndare höll ledningen.

"Förresten Tooru, Vem ska din rumskamrat para ihop sig med?"

"Det verkar vara Tachibana."

"Fumu. Tachibana alltså...............det är en 《Duo》 som jag vill ha en match mot."

"Ärligt, det är så likt dig, Tora."

Senare skulle det uppenbarligen bli en övningsstrid med 《Blaze》, så Toras önskan låg kanske inte långt bort.

Julies snabbhet och Tachibanas försvar.

Jag undrar hur länge jag skulle klara mig mot den kombinationen............

Den tanken fyllde mitt hjärta med glädje.

"Fuun, det där är så ''like dig''. du står här och flinar."

"Haha, ja uppenbarligen."

Vi gick och småpratade på det viset tills vi nådde registreringskontoret.

Det fanns inga andra elever som registrerade sig, så Toras plan att komma senare lönade sig.

Jag knackade på fönstret och fick uppmärksamheten av personen som satt i kontoret.

"Ursäkta mig, vi vill registrera oss som en 《Duo》."

"Okej. I så fall får ni lägga fram era studentkort tack."

"Student kort?"

"Vi måste skriva eran partners namn på studentkortet också."

Jag höll på att plocka fram mitt studentkort när------

"Kokonoe, och Tora också............ska ni registrera er?"

En bekant röst sa mitt namn, och när jag vände mig om stod Tachibana där.

------Tillsammans med Hotaka.

"He-hej, Kokonoe-kun............"

"Tachibana, och Hotaka. Vad gör ni två här?"

"Vad pratar du om? Vi är väl här av samma anledning som ni två."

"V-vi kom för att registrera oss som en 《Duo》........."

vad är det här? Kommer Tachibana vara Hotakas 《Duo》............?

Mitt huvud fylldes med frågetecken.

(Men jag är säker på att Julie sa............)

Är det säkert?

Är det sant?

Det Julie sa till mig den kvällen---------

"'''Jag frågade Tomoe'''"

"---------------uh!!"

Ja, hon sa inte ett ord om att hon och Tachibana skulle bli en 《Duo》.

"Tachibana! Vad hände med Julie!? Vem har Julie parat ihop sig med!? Hade inte hon frågat dig!?"

"Julie? Visst hade hon frågat om jag ville bli hennes 《Duo》 partner men, jag hade redan bestämt mig för att para ihop mig med Miyabi."

Hon sa nej?

Hade inte Julie någon annan att para ihop sig med?

En person som ville para ihop sig med Julie?

------Ingen.

Sen vi kom hit har jag inte sett Julie prata ordentligt med någon annan än Tachibana, Hotaka och ingen annan.

(Nu när jag tänker på det, så såg jag det då också------------)

Under 《Karate träningen》 hade hon svårt att hitta någon motståndare.

"---------!! Ursäkta! vilka är det som fortfarande inte har anmält sin 《Duo》!?"

"Eh, errr------------------"

Killen som satt i kontoret blev överraskad av min hotfulla ton, men han började läsa upp namnen på alla som inte valt en 《Duo》.

Bland killarna, fanns jag, Tora och Tatsu. Och bland tjejerna fanns Tachibana, Hotaka och------Julie.

"Julie............har inte valt någon partner............?"

Snarare, ifall alla vi registrerar oss kommer hon automatiskt paras ihop med Tatsu, den enda som inte har en partner.

(Vad betyder det här? Varför har hon inte sagt något!?)

Kanske.........

Om jag var i Julies situation------------jag kan inte förneka det.

Jag skulle aldrig kunna säga något sådant om det skulle göra personen framför mig orolig.

Igår kväll, anledningen till att jag tyckte att hon såg ängslig ut---------det var det här.

Jag kunde minnas allt Julie visat mig under dessa få dagar.

Den gången hon gick nära mig för att fråga mig om min attack.

Den gången hon sa att lejonungen var gullig.

Den gången hon pratade entusiastisk om parakiten.

Den gången hon rodnade när jag såg henne byta om.

Hennes bestämda uttryck när hon slogs mot mig och Tachibana.

Den gången hon sa att äpple teet var gott.

Den gången hon kollade passionerat på sakura träden.

och till sist---------

Jag kom ihåg Tårarna jag såg den första kvällen.

(Jag---------------)

Vad var det jag tänkte när jag såg de tårarna?

(Svor inte jag att jag skulle bli Julies styrka!?)

I nästa ögonblick sprang jag iväg som en kula.

"Tooru!?"

Med min förstärkta benstyrka var jag snart utom räckhåll från att höra Toras röst.

"Julie, Julie............!!"

Jag ropade silverflickans namn medan jag sprang till elevhemmet så fort jag kunde.

Men---------------------Julie var inte i rummet.

"Vart tog hon vägen............?"

Jag kollade runt i elevhemmet, men det fanns inte ens någon som hade sett Julie.

Jag kollade alla andra byggnader i närheten, och sedan klassrummet, men Julie kunde inte hittas någonstans.

(Hon har väl inte lämnat skolan? Nej, det är inte tillåtet att lämna skolans område idag.)

Jag letade efter henne.

Jag gick runt och letade efter henne medan jag ropade Julies namn.

Men jag kunde inte hitta silverflickan, och tiden passerade utan nåd.

Den blåa himmelen började mörkna och klocktornet i mitten av skolan signalerade att klockan var 5.

Ljudet av den stora bjällran gjorde mig ännu mer rastlös, och när jag kollade mot klocktornet---------

"---------------!!"

Jag såg en skugga röra sig där uppe.

Utan att ens kolla ifall det var en människa eller inte, började jag springa mot tornet, och när jag kom fram började jag ta mig upp för de långa trapporna.

Till slut nådde jag en stor öppen plattform.

Ovanför mig hängde en stor bjällra från taket.

Kvällssolen sken in------------och lyste upp personen som kollade upp mot himmelen.

Den färgade himmelen utgjorde en bakgrund för hennes {{furigana|silver|Silver blonda}} hår.

Och hon såg ut som en ängel som ville tillbaks till himmelen.........

".....................Jag har letat efter dig, Julie."

"Tooru............"

<nowiki>*</nowiki>Chirin* Julies bjällror ringde när hon vände sig om.

"Är det något fel?"

"Fråga inte om något är fel............varför............varför berättade du inte för mig att Tachibana hade sagt nej......?!!"

"....................."

Julie svarade på min allvarliga ton genom att stänga sina ögon som om för att förneka mina ord.

"Det är för att, det är inte något som kan lösas genom att prata............"

Det hon säger kanske är sant.

Men det är även mitt fel.

Det är för att jag sa att jag skulle bli en 《Duo》 med Tora.

Men trots det------------

"Du borde ha berättat det för mig trots det."

"...............Varför då?"

"Jag---------"

Jag svor en ed när jag såg de tårarna.

"Det är för att jag ville bli Julies styrka."

"Tooru........."

Hennes {{furigana|djupa röda ögon|Rubin ögon}} darrade.

"Det är därför---------"

Jag räckte ut min hand mot Julie.

"Vill du bilda en 《Duo》 tillsammans med mig, Julie?"

"Too.........ru............?"

Julie verkade inte fullt förstå innebörden i mina ord, och hon la sitt lilla huvud på sned.

"Men, Tora..............."

"Jag har känt den killen länge nog för att veta att han säkert kommer förstå."

"..................men jag vill inte orsaka problem för---------"

"Jag säger det igen!"

Jag avbröt Julies mening, och än en gång upprepade jag min ed.

"Jag vill vara Julies styrka, så du behöver inte vara rädd för att lita på mig. Det är tvärtom, jag vill att du litar på mig! Det är därför, Julie------"

"Tooru............"

"Snälla bli min {{furigana|《Duo》|Partner}}!"

Känslorna jag uttryckte kom direkt från mitt hjärta, och de ekade genom klocktornet och himmelen.

De känslorna------------Nådde Julies hjärta.

Hon steg fram, och la sin lilla hand.

"Jaa---"

Julie nickade som vanligt------

Med ett leende.

Den första gången jag såg henne le.

[[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 6.jpg|thumb]]

Det var ett litet leende, men än inte mindre värt.

I ett ögonblick var jag försjunken i förundran.

===Del 2===

"Okej, du är ni registrerade."

Studentkorten som vi fick tillbaks hade båda våra namn nedskrivna.

Från och med nu är Tooru och Julie officiellt en 《Duo》.

Det visade sig att det här är den första gången i Kouryous historia som ett par av motsatt kön bildade en 《Duo》.

Eftersom det här var första gången trots att det hade gått flera år sedan organisationen skapats, kände Julie att det här måste vara något speciellt.

"Än en gång, låt os komma överens, Julie. ............och härifrån får de se till att berätta för mig om du har några problem. Från och med idag är jag trots allt din partner."

"Jaa---"

"Bra bra."

"Ah..............."

Tooru klappade Julies nickande huvud.

Julie tyckte att det kittlades, och det påminde henne om hennes pappas stora varma händer.

värmen satt kvar även efter Toorus hand försvann.

När Tooru inte kollade rörde Julie sitt huvud där hon blivit klappad------och hon gjorde ett tyst leende.

"Okej, ska vi gå tillbaks. Till vårt rum."

"Jaa---. och sen------"

Julie nickade till Toorus förslag, och sa det första hon kom att tänka på när hon tänkte på att de kommer bo tillsammans igen.

"Igen, äppelte------"

<noinclude>

==Ordförklaringar==
<references group="1d" />

{{SimpleNav}}

</noinclude>

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 3

2016-03-04T11:02:23Z

Iron Tarkus:

==Kapitel 3 『Slå mig!!』==

===Del 1===

Den andra dagens morgon gick jag och Julie till skolans matsal och---------jag märkte att många blickar riktades mot Julie.

(Det är för att hon sticker ut.........)

Hon drog till sig uppmärksamhet, inte bara utav förstaklassarna, utan även av 2:orna och 3:orna, men naturligtvis brydde sig inte Julie om dem, och hon gick lugnt framåt genom matsalen.

Jag gick bakom henne som en betjänt, och, [Silverhår............] [Kille och tjej bor tillsammans......] jag kunde höra en del av konversationerna som viskades runt omkring.

Bland dem, fanns det ett ord som fångade min uppmärksamhet.

"《Oregelbunden》"

Vilket betyder att även jag var ett samtalsämne.

(Kombinationen av den utländska skönheten och den 《oregelbundna》 skulle så klart resultera i rykten, vare sig jag ville det eller ej.)

"Vad tänker du välja Julie?"

"Jag tror jag ska ta buffé"

"Tja vad jag ska äta........."

Det verkar finnas tre val i Kouryou Akademins matsal, en kötträtt, en fiskrätt, och en buffé bestående av över 50 japanska, kinesiska och västerländska rätter. De färdiga rätterna var noggrant gjorda för att innehålla rätt mängd näringsämnen, men buffén såg mer populär ut och en hel del av eleverna fyllde sina tallrikar med vilken mat de än önskade.

(Jag tar nog buffé jag också.)

Julie höll redan i en tallrik och kollade runt på all mat; jag gjorde detsamma och började ta min mat.

............Huvudsakligen kött.

Jag började med stekt kyckling, följt av fläskkotletter, rostbiff och kalops---------

"............Varför väljer du så dåligt balanserad mat?"

Plötsligt blev jag tilltalad av en röst bredvid mig.

Det var tjejen som hade suttit bakom mig under ingångsceremonin, och hennes starka ögon var nu riktade mot mig---------nej, hon kollade på matbrickan jag höll i.

"Om jag minns rätt............så är väl du Tachibana?"

"Det stämmer. God morgon, Kokonoe."

"Aah, god mor---------"

"Förresten, jag sa det nyss men, varför är din tallrik så uselt balanserad? Det ser ut att bara vara kött, kött och mer kött. Tänker du bara äta kött? oavsett hur fritt du får välja din mat i en buffé så finns det fortfarande gränser."

Tachibana avbröt min hälsning och började klaga på min mat av någon anledning.

(Däremot är det sant att bara kött är dåligt balanserat, men...............)

Men trots det tycker jag inte att någon annan har rätt att klaga------medan jag tänkte det togs min tallrik från mig.

"Fuu...............Jag kan inte göra något åt maten han redan lagt på, så jag får bara försöka göra det så balanserat som möjligt. Det här, det här, och sen............det här vore bra."

(Aub-aubergine, hon la på aubergine.)

Det var rankat som nummer 2 på listan av mat jag hatar.

"Just det, selleri var där borta."

.........Även nummer 1 lades på tallriken.

"Så där, nu ser det okej ut."

Efter en stund gav Tachibana tillbaks min tallrik, som nu var fylld med olika grönsaker och fisk, med ett nöjt leende.

"Ta-tack............dock är jag inte särskilt nöjd över sellerin, eller snarare, hur ska jag säga det här, jag tycker verkligen inte om den............"

"Det kan du inte säga innan du har ätit den."

Jag kommer fortfarande inte gilla den efter jag äter den.

"Okej, då går jag och hämtar min egen frukost."

Bara sådär, hade Tachibana sagt vad hon ville, gjort som hon ville och gått därifrån.

(...............Jag får be Julie att rädda mig............)

Jag satte mig ner bredvid Julie och hoppades att hon skulle tycka om aubergine och selleri.

"Egentligen vill jag att du äter------"

Jag hann inte säga mer innan jag hörde ljudet av en stol i närheten.

När jag kollade framåt satt det en tjej på andra sidan bordet.

det var Tachibana.

"När jag ändå håller på, tänker jag äta tillsammans med er."

Jag är död............

"God morgon Julie. Kunde du sova bra inatt?"

"Jaa--, god morgon."

Efter Julie svarade kollade hon mot mig med en frågande blick.

Troligtvis visste hon inte vem den här personen var.

Hon hade stirrat på mig hela tiden medan alla introducerade sig själva, så hon kunde så klart inte namnen på våra klasskamrater.

"Jag heter Tachibana Tomoe. Jag är en ny elev precis som du och Kokonoe---------alltså går vi i samma klass."

"Så pass. förlåt, Tomoe."

"Fufu, det är helt okej. Igår var bara första dagen, och alla var förvirrade efter det där antagningsprovet."

Tachibanas ansikte slappnade av lite. Jag blev förvånad över att se henne visa ett sådant uttryck när hon hade sin högtidliga aura runt sig.

"Förresten Tooru, vad var det du sa förut?"

"...............Nej, det var ingenting."

"------?"`

Julie la huvudet på sned, <nowiki>*</nowiki>chirin* och jag hörde ljudet av bjällror.

Tachibana satt och kollade mot en tjej som tog emot en färdig maträtt från matsalens gamla mattant.

"............Är det okej om min rumskamrat också sitter här?"

"Aah, ja självfallet."

"Tack..................Miyabi, här borta."

Efter att Tachibana räckt upp sin hand och ropat på henne, kom tjejen till oss.

"Här var du, jag kunde inte hitta dig, Tomoe-chan."

"Haa............jag har sagt till dig flera gånger att du inte behöver använda tilltalsord efter mitt namn, Miyabi."

"Me-men Tomoe-chan är Tomoe-chan, så..............."

"Ärligt talat, du..................Åh, förlåt. Det här är min rumskamrat Miyabi"

"Eh? Ah...............!? Go-god morgon, Jag är Hotaka Miyabi............"

Tjejen som hette Hotaka fick panik och sänkte sitt huvud när hon märkte av oss. Hon var ganska liten, och hon såg ung ut i kontrast till Tachibana som såg helt vuxen ut. Hennes hår var jämnt klippt, förutom i nacken där hon lät det växa ut.

Det som stack ut mest (bokstavligen) var dock hennes otroligt stora bröst.

Julie hälsade och uppgav sitt namn, och jag gjorde detsamma------

"Ah............u-un trevligt att träffas..............."

Hotaka kollade ner mot golvet med illröda kinder, och hon såg ut att börja krympa.

"Vad är det Miyabi?"

"Jag, jag, err............frå-från en tjejskola, så........."

Tachibana frågade, och Hotaka svarade medan hon tveksamt kollade mot mig.

"Okej, så du är alltså dålig med killar..........du kan ta det lugnt, det är inte som om Tooru här kommer bita dig."

Blir jag behandlad som en hund.........?

"Ver-verkligen?"

Hotaka kollade på mig frågande. Det störde mig att jag blev behandlad på det viset, men jag var tvungen att svara henne, så jag nickade.

"Hursomhelst, sätt dig ner Miyabi."

När Hotaka satte sig ner på stolen skakade hennes bröst till, och mina ögon drogs dit av ren reflex.

Som om inte det vore nog, ''så låg dom ovanpå bordet'' efter att hon satt sig ner. Jag hade inget val annat än att vara medveten om det.

"............Hur är det Kokonoe? Du ser lite röd ut, har du blivit förkyld?"

"Eh? Ä-är jag det? Jag tror bara att det är varmt idag. Hahaha........."

"Jag känner mig nästan lite kall."

"Jag tycker det är som vanligt."

"........................Ja-jag kanske bara är lite känslig mot värme."

"Jag tycker också att det är lite för varmt."

Julie, som var från ett kallt land, räddade mitt liv även om hon inte själv insåg det.

"Vad sägs om att vi faktiskt börjar äta nu när vi ändå bara pratar strunt."

"Aah, det är.........sant........."

Medan jag nickade insåg jag verkligheten som var---------aubergine och selleri.........

............I slutändan blev jag tvungen att skölja ner det med kaffe.

"Julie, Kokonoe, Jag vill fråga en sak---"

Efter att vi hade ätit, och allt hade lugnat ner sig, kom Tachibana med ett förslag.

"Om det går bra med er, är det okej om vi äter tillsammans på det här viset härifrån?"

"Aah, Det går bra för mig."

"Jaa--. mig också."

(............Det här är en livräddare.)

Jag tänkte det medan jag kollade på Tachibana och Hotaka som båda ledde när de hörde våra svar.

Anledningen var simpel---------Som vi märkte när jag och Julie gick in i kafeterian, sticker vi båda ut. Inte bara är vi båda väldigt unika, utan vi är också det enda tjej-kille paret som bor tillsammans i hela skolan, därför kan folk få lömska misstankar.

Det är därför jag vill att folk ser att Julie umgås med andra tjejer, så kanske de får bättre uppfattningar.

Utöver det måste Julie hitta en 《Duo》 partner innan helgen, så det är bra om hon får chansen att prata med andra tjejer.

"Förresten Julie. Err............jag vill inte gärna säga det här framför Kokonoe men, även om det bara är fram till helgen, är det verkligen okej att ni bor tillsammans?"

"Jaa---. Det är okej."

"Vad bra, det är lättande att höra dig säga det själv."

Efter att ha sagt det kollade hon istället mot mig------

"Förlåt om jag försämrade ditt humör, Kokonoe. Jag förstår att det inte har något med mig att göra, men eftersom ni är en kille och en tjej i samma ålder, var jag orolig för att det skulle uppstå problem........."

Medan Tachibana hostade blev hennes kinder lite röda, troligtvis för att hon inbillade sig dessa problem.

"Nej, det är inga problem. Det är nog bara naturligt att tänka så, och jag vet att du bara försöker hjälpa."

"Det glädjer mig...............däremot, om det blir några problem så är det bara att ni säger till mig. Om det så behövs, kan Julie bo i vårat rum i hemlighet. eller hur, Miyabi?"

"Ah...............u-un. Du är helt välkommen, Julie-chan."

"Jag är glad att ni oroar er..................men det är verkligen bra som det är, Tooru är en snäll person."

"Å-åh, så pass."

Julie nickade och fortsatte prata.

"Igår kväll ''höll han mig så varsamt'' medan jag somnade i hans famn."

............Och hon sa något katastrofalt.

"[[Buu!?]]"

Miso soppa spottades ut x2..................Hotaka spottade ut mjölk.

[Ju-Julie!?][Va-va va!?][JuJuJu-Julie-chan!?]

"---------------?"

framför oss tre som alla hade panik, la Julie huvudet på sned, och <nowiki>*</nowiki>chirin* ljudet av bjällror kunde höras igen.

"Tachibana, Hotaka! Det där var egentligen------"

Och när jag skulle förklara vad hon faktiskt hade menat---------

"Ko-Kokonoe!! Va-vad i hela friden har du gjort!! Och mot någon som inte ens var medveten!! Jag tänker inte sitta tillsammans med en så skamlös man!! Farväl!!"

Tachibana, som uppfattade Julies ord ''på det viset'' gick ilsket ut ur matsalen.

"Ah, Tomoe-chan!? Eh, errr..............."

Hotaka, som också missförstod, blev helt illröd och flyttade panikslaget blicken mellan oss och Tachibanas rygg------------

"Ur-ursäkta mig! Vän-vänta på mig Tomoe-chan!!"

Hotaka bugade och jade sedan efter Tachibana ut ur matsalen.

Jag och Julie lämnades kvar, och tack vare all oväsen blev vi än en gång uppmärksamhetens centrum.

".........Vilket oljud. Vad håller ni på med?"

Tora dök upp och bad om en förklaring. Jag suckade till svar.

"Det är knappt att jag vet det själv....................."

"Fuun, vad dumt."

"Säg inte det..............."

Vi hade väntat på att Tora skulle äta upp sin frukost, och nu satt vi alla i klassrummet.

Tora hade frågat vad som hände i matsalen en gång till, och när han hörde mitt svar idiotförklarade han oss allihop.

".....................Gjorde jag ett misstag när jag svarade förut?"

Som vanligt förstod inte Julie meningen i sitt explosiva uttalande, och hon lutade på sitt lilla huvud.

Tora kollade på mig som för att säga "kom igen, förklara det för henne", och jag började motvilligt berätta vad Julie hade sagt fel.

"Du sa det på ett sätt som fick det att låta som om jag...............gjort något perverst med Julie."

"---------?"

"Det japanska ordet hålla kan betyda ett par..................en kille och en tjej som håller på med natt-aktiviteter."

"............Så pass, det här är ett problem."

Som tur var verkar hon ha en del kunskaper, för till slut svalde Julie omständigheterna.

Hennes ansiktsuttryck ändrades inte, men hon började rodna lite.

"Jag går och säger till Tomoe att det var ett missförstånd."

"Aah. Jag litar på dig............"

Tachibana ser inte ut som om hon kommer lyssna på mig, så det är nog bäst att låta Julie sköta det här.

(............Det vore skönt om det här missförståndet kunde försvinna så snart som möjligt.........)

"Okej allihopa, nu är det dags att påbörja den oförglömliga första lektionen---♪"

Även på morgonen var Tsukimi-sensei full av energi, och hon inledde lektionen med båda händerna glatt höjda i luften.

Angående problemet med Tachibana---------har jag ärligt talat ingen aning.

Julie hade sagt någonting till henne men............

Julie hade sagt till mig att [Det är okej nu.] men, ''är det verkligen okej''?

Min tvivel hade en tydlig orsak.

<nowiki>*</nowiki>Stirr*-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------.

Precis som dagen innan, var det någon som stirrade på mig.

Men den här gången var det inte Julie, utan Tachibana.

Två dagar i rad, och två olika tjejer---------det finns säkert en del killar där ute som kommer bli avundsjuka.

Däremot är jag inte lycklig, eftersom det inte finns något sentimentalt i de där blickarna.

(Julie............om ''det är okej nu'', varför sitter då Tachibana och stirrar på mig.........?)

I slutändan ser det ut som om jag kommer behöva klara upp missförståndet själv, istället för att förlita mig på Julie.

"------------nu när jag sagt det, är förstärkningen från 《Lucifer》 multiplikativ, vilket betyder att ju mer ni tränar upp era kroppar, desto större kommer resultatet vara---☆. Förstår ni allt hittills?"

Angående lektionen, eftersom det här är första dagen, kommer det så klart handla om 《Lucifer》.

Det visade sig att Tsukimi-sensei faktiskt var en bra lärare, trots hennes underliga attityd.

..................Dock hade hon fortfarande på sig kaninöron och en tjänsteflickas uniform, så hon såg verkligen inte ut som en riktig lärare.

"Så, vid sidan av 《Lucifer》 finns det ranker som vi kallar 《Levels》. Eftersom ni alla blev sublima nyligen är ni fortfarande {{furigana|《1》|Level 1}}. Vi kommer hålla 《Sublimations Ceremonin》 vid slutet av varje termin, och där får ni en chans att öka er 《Level》. Om vi däremot inte ser att eran rank ökar på ett helt år, kommer vi göra oss av med er---------vilket betyder att ni kommer bli utslängda ur skolan, så det är bäst att ni tränar kropp och sinne dagligen ☆."

Tsukimi-sensei berättade att det skulle krävas en stark kropp och ett starkt sinne för att öka sin rank, och det verkade som om den här terminen skulle hålla fokus på fysisk förstärkning.

När klockan ringde och signalerade lektionens slut, gick jag till personen som hela tiden hade stirrat på mig.

"Tachibana, får jag prata lite med dig?"

Tachibana spärrade upp sina ögon------

"Fö-förlåt, jag har inte tid nu så, ursäkta mig!!"

"Ah, Tachibana!!"

Hon gick snabbt ut ur klassrummet innan jag fick en chans att förklara någonting.

(Vad var det där om............)

Tachibana kom inte tillbaks till klassrummet förrns precis när nästa lektion började.

Och nästa rast försvann hon någonstans igen, och jag fick ingen chans att prata med henne..................

(Uuun.........det är uppenbart att hon undviker mig.........vad i hela friden hände, Julie............)

Men, när jag frågade Julie igen, svarade hon bara [Det är okej nu, det finns inget missförstånd längre]..................

"?"

Jag hade precis ätit lunch (den här gången åt jag faktiskt huvudsakligen kött) i matsalen, och jag var på väg tillbaka till klassrummet med Julie. plötsligt tyckte jag att någon ryckte i min krage, och min kropp började dras bakåt. ------Man kan säga att jag blev kidnappad.

"---------------Tooru? .........Vart tog du vägen?"

Jag kunde höra ljudet av bjällror från långt bort, och jag snubblade, men personen bakom mig höll mig uppe och fortsatte dra mig bakåt.

I panik kollade jag på personen som kidnappat mig------

"Ta-Tachibana!? Ey, vad håller du på med!?"

"Snälla var tyst."

Jag följde efter henne, men Tachibanas hand släppte mig inte, så jag var tvungen att gå baklänges för att inte ramla.

"Det här stället borde duga."

När Tachibana till slut släppte mig, var vi redan utanför skolan, runtom oss fanns träd och gräsmattor.

Det ser ut att vara baksidans trädgård.

Jag hade inte förväntat mig att bli kidnappad.

"A-aah.........Förlåt för att jag tog hit dig så plötsligt, och på ett sånt vis."

"Nej, det är helt okej. Så vad var det du ville?"

"....................."

Tachibana blev tyst när jag frågade.

Hon sänkte blicken till sina fötter, och kollade upp på mig igen. efter att ha upprepat det flera gånger---------gick hon långsamt ner på knä på golvet.

"Jag är hemskt ledsen för sättet jag behandlat dig när det var jag som hade fel uppfattning. Som du kan se, önskar jag att du förlåter mig."

En sådan utmärkt knäböjning. Det här var verkligen ursäkternas ursäkt.

(Vänta. Eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeehhhhhh!?)

Första skoldagen: Jag får bo tillsammans med en utländsk flicka.

Andra skoldagen: En kvinnlig klasskamrat knäböjer framför mig.

Om någon såg det här, skulle jag dra åt mig ännu mer uppmärksamhet.

.........och inte på ett bra sätt.

"Ta-Tachibana, ställ dig upp! Jag förstår dina känslor så det är okej, du behöver inte gå ner på knä!!"

Jag bad Tachibana ställa sig upp medan jag kollade runt efter människor.

"Nej, jag måste göra det här. Det här är straffet jag ger mig själv för att ha behandlat dig så illa."

"Du behöver inte straffa dig själv, så ställ dig upp."

"Jag vägrar."

Tachibana var envis, och jag kunde inte få henne att sluta.

"I så fall............"

"Vad............!?"

Om någon i närheten kollade på oss, skulle de se Tachibana sitta i seiza ställning och kolla upp mot mig.

Jag satte mitt huvud i samma höjd som Tachibanas.

"Va-varför sitter du också i seiza!?"

"När du talar med någon ska ni hålla era ögon på samma nivå, fick inte du lära dig det?"

"Muu......det stämmer..............."

Hon kanske blev förvånad, för Tachibana blev lite lugnare och nickade.

Det finns flera anledningar till att en kille och en tjej skulle sitta i seiza ställning i en trädgård bakom skolan.

Om någon såg oss nu, vad skulle då den personen tro? Jag la de tankarna åt sidan.

"Jag förstår vad Tachibana försöker säga...............så, om du förstår att det var ett missförstånd så har inte jag något mer att säga om saken. Så nu kan vi väl släppa hela grejen?"

"Jag kan inte låta det hända."

"Varför...............?"

"För att då kommer jag aldrig vara nöjd."

Försöker hon verkligen be om ursäkt till mig?

"Vad måste jag då göra för att du ska bli nöjd?"

"Det är enkelt. Jag vill kompensera för mitt brott av att ha förolämpat dig."

"Kompensera? Vad skulle det innebära?"

"Slå mig."

"Jag har inget intresse i det dock..............."

"Va-vadå för intresse!? är du pervers på något sätt!?"

"Nej, och därför sa jag att jag inte har något intresse."

"Ah............de-det stämmer. Förlåt, -jag bara..............."

Först blir hon arg, och sedan deprimerad, hon har verkligen fullt upp.

Jag märkte det när vi pratade i morse, men Tachibana är nog i grunden en väldigt allvarlig person.

Just nu jobbar nog den allvarligheten mot henne dock.

"Hursomhelst tänker jag inte slå Tachibana."

"Nej snälla slå mig! Eftersom jag är född i en kampsports familj måste jag göra mig av med all skam jag har dragit till mig, och om jag har besvärat någon annan måste jag motta ett lämpligt straff."

En dotter från en kampsportsfamilj---------------nu när hon har sagt det, skulle det betyda att hon är typen som oroar sig mycket om stolthet och vanära.

(Det här blev någonting jobbigt igen............)

Hon verkar inte ha någon som helst avsikt att ge sig förrns vi har kommit överens om något.

...............men trots det kommer jag aldrig bara kunna svara "Okej" och slå en tjej.

(Vad ska jag göra...............?)

"Okej, Kokonoe. Slå mig!!"

"..................Jag förstår. Stäng ögonen och bit ihop. Jag kommer ge dig en smäll, hårt."

"---------uh! -ja-Jag förstår..................okej, kom igen!"
Jag försökte tänka ut ett sätt att ta mig ur situationen------men i slutändan bestämde jag mig för att följa Tachibanas vilja.

Tachibana stängde sina ögon. Hennes ansikte var stelt och nervöst, men fortfarande väldigt bestämt.

(Okej, nu händer det..................)

efter att sucka lätt, höjde jag armen mot Tachibana och---------

"---------------uh!!"

<nowiki>*</nowiki>Peshi* jag snärtade henne löst i pannan.

"Sådär, det kanske verkar simpelt, men nu är det avklarat."

"Va!? Du kan väl inte avsluta det så här............"

"Jag sa nyss en smäll, och Tachibana sa att hon förstod. Det innebär att löftet var gjort. Tachibana är väl från en kampsportsfamilj? Hade du tänkt strunta i vårt löfte bara för att slutet inte passade dig?"

"Uh...............de-det är............"

"Så, då var det problemet avklarat."

"Me-men............"

Tachibana var fortfarande inte tillfredsställd, och hon försökte fortfarande argumentera. än en gång suckade jag till svar.

"Ey. för att du ska bli nöjd vill du att jag slår dig, men har du ens tänkt på hur jag skulle känna mig om jag gjorde det?"

"Kokonoe............?"

"Om det var en match hade det så klart varit annorlunda, men annars kan jag så klart inte slå en tjej. Om jag gjorde som Tachibana ville skulle säkert du bli nöjd, men istället skulle jag själv ha blivit missnöjd, så jag tror att det här är bästa lösningen."

"Me-men som en dotter till en kampsports familj kan jag------"

"Jag bryr mig inte. Först och främst är Tachibana en tjej, så jag tänker inte slå dig."

"Tjej.................."

"Sådär, nu borde vi nog börja gå tillbaks. Vi ska väl ha fysisk träning nu på eftermiddagen? om vi inte skyndar oss kommer vi bli sena."

Jag ställde mig upp medan jag sa det------och jag räckte ner en hand mot Tachibana.

Men Tachibana satt kvar och kollade mot mig med ett tomt uttryck.

[[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 4.jpg|thumb]]

"Har dina fötter domnat bort eller nåt?"

"De-det skulle aldrig hända så här fort."

<nowiki>*</nowiki>Fui* Tachibana vände bort sitt ansikte medan hon tog min hand och stod upp.

"Okej, ska vi gå?"

"Ja."

Tachibana nickade och började gå bredvid mig, och hon fortsatte prata efter vi kom in i skolan.

"Kokonoe."

"Hnn?"

"Du är............en konstig kille."

(Sen när är det jag som är konstig?)

Jag suckade, och insåg att Tachibana hade ett glatt leende i ansiktet.

"Ah. Jag tycker verkligen att det där är bättre än det var tidigare."

"Det där?"

"istället för att se så bister ut, tycker jag att du är mycket sötare när du ler."

"Vaaa!!?"

Min syster------Otoha, hon var också mycket sötare med ett leende.

Varje gång jag sa det till henne blev hon alltid blyg och började rodna.

Men nu------

"Är-är du en idiot!? Hur kan du säga något sådant utan någon som helst blyghet!? Jag hade rätt, du är verkligen en konstig kille!!"

Tachibana började nästan skrika, hennes ansikte blev helt rött och hon började gå fortare.

"E-ey, Tachibana, vad är det?"

"Hå-håll tyst, följ inte efter mig!"

"Nej men, vi ska liksom åt samma håll............"

Eftermiddagslektionen---------den fysiska förstärkningsträningen skulle snart börja, och vi alla hade bytt om till idrottskläder och samlats framför skolans yttre port.

Vi hade blivit tillsagda att det var fysisk träning, men vi hade inte fått reda på exakt vad det var, så mina klasskamrater var både nervösa och förväntansfulla.

Men------

"Okej okej---☆ Vi ska nu börja med den fysiska träning, så de följande dagarna ska vi springa maraton---♪"

Efter Tsukimi-sensei avslöjade innehållet, blev de flesta eleverna besvikna.

Däremot är det sant att löpning skulle vara den enklaste och effektivaste metoden.

"Okej, vi tar det lite lugnt nu i början. Så vi springer runt skolan tio va~arv♪"

"............Tio varv, är inte det ett hyggligt avstånd?"

"Fuun, ett varv är ungefär fyra kilometer."

"Så pass............vänta lite, är inte det nästan ett helt maraton?"

Toras svar gjorde även mig orolig.

Även med våra förstärkta fysiska förmågor, kunde jag tänka mig hur tufft det fortfarande skulle vara att springa nästan ett helt maraton.

Och utöver det, om marken runt skolan inte är plan skulle det bli ännu svårare.

"Ko-kommer vi springa fyrtio kilometer.........?"

Tjejen med de stora brösten---------Hotaka muttrade osäkert när hon hörde vår konversation.

"Har du svårt för långdistanslöpning?"

"Eh? Ah.........u-un......"

Hotaka blev stel så fort hon kollade på mig...............det var lite chockande.

(Hon sa att hon har svårt för killar, så det kan nog inte hjälpas.........)

"Jag är dålig på att springa...............dock är jag inte särskilt bra på något annat heller........."

Efter att ha sagt det med en klen röst, suckade Hotaka djupt.

"Jag vet inte hur svårt det kommer vara, men din fysiska styrka borde ha förstärkts av 《Lucifer》, så jag tror inte att du behöver tänka i vanliga banor."

"Tr-tror du det......?"

"Aah. Och Tsukimi-sensei sa att fyrtio kilometer var lugnt, alltså borde det avståndet inte vara omöjligt för oss just nu. Även om du inte klarar det idag, verkar det som om vi kommer få springa varje dag härifrån, så jag tror att du kommer vänja dig och klara det förr eller senare."

"Kommer jag vänja mig............?"

"Aah, det kommer du definitivt göra. Jag var också dålig på att springa från början, men jag byggde upp min kondition genom att springa varje dag."

Rättare sagt, blev jag tvingad att springa varje dag.

Jag slappnade av när jag tänkte på de forna minnena.

".........Det är sant att jag redan har blivit starkare..........Ja-jag ska göra mitt bästa."

Hotaka blev plötsligt positiv och knöt båda sina händer tätt intill sig.

Då hennes bröst blev ihop tryckta var jag tvungen att kolla undan---------

Där jag istället kollade stod Julie, och mina ögon drogs till hennes vita lår som inte täcktes av idrottskläderna, och jag påmindes om det som hänt kvällen innan.

Tack vare det blev jag tvungen att kolla undan igen, och hela situationen kändes pinsam.

“haa…….haa, hn, haa……………ha, fuhaa, haa……….”

21 minuter efter mig, gick Julie i mål på sitt tionde varv.

"Bra gjort Julie. Drick det här långsamt."

"Tack.........så mycket............"

Drycken jag gav henne var en sportdryck som förberetts vid målet.

Julie kämpade med att andas medan hon långsamt drack.

"Mår du bra?"

"Jaa---..................jag är bara utmattad........."

(Hon har inte mer kondition än vad hon ser ut att ha.)

Trots att hon kan bära sin kropp på ett sådant vis, verkar det inte som om hon har någon otrolig kondition eftersom hon är så liten.

Iallafall var hon snabb nog att bli tvåa bland tjejerna, och det var imponerande nog att hon fick åttonde plats över huvud taget.

(Förstärkningen från 《Lucifer》 är verkligen otrolig......)

Stigarna runt skolan går mycket upp och ner, och havsvindarna är starka eftersom vi är på en ö.

Men trots det sprang jag klart på ungefär två timmar------med tanke på att det är ganska nära världsrekordet för maratonlöpning är det uppenbart att vår kondition har förstärkts.

"Kom igen, ligg inte ner där borta---. Om ni rör på er kommer mjölksyran försvinna fortare, så ställ er upp ☆."

Tsukimi-sensei hade också sprungit tillsammans med oss, men hon var mycket snabbare och sprang fler varv än någon av oss.

"Jag har hört att hennes 《Level》 är högre än vår, men jag trodde aldrig att skillnaden skulle vara så här stor............"

"Instämmer."

Vinnaren bland tjejerna, Tachibana muttrade, och jag höll med.

".................."

"Va-vad är det?"

"Nej, ingenting...............!"

Hon kollade tyst på mig, och när jag frågade henne så, <nowiki>*</nowiki>fui* vände hon bort huvudet.

(Är hon fortfarande arg för det som hände tidigare............)

Tachibana sa inget, men hon betedde sig märkligt.

(Jag menade inget konstigt med det jag sa dock.........)

Hennes familj kanske har någon regel som säger att de inte får le bland folk eller något.

Det verkar åtminstone inte som om hon hatar mig.

30 minuter efter det berättade Tsukimi-sensei plötsligt att skoldagen var slut.

"U---nn, det här tar för lång tid. Jag är trött på att vänta så vi avslutar dagens lektion utanför klassrummet. Se till att ni kommer i tid imorgon allihopa. Heh-hej♪"

Klassföreståndaren som vinkade oskyldigt mot oss gick tillbaka till skolbyggnaden. Vi alla satt chockat kvar.

"Så-så oansvarig............"

"Fuun, ärligt talat. Det finns inga brister i hennes förmåga men, hennes attityd är problem nog."

Tora, som hade fått nog, nickade, och han kollade mot stigen vi nyss sprungit på.

Vi kunde se två personer långt bort, men Hotaka var inte en av dem.

(Jag undrar om hon klarar sig, den där Hotaka.........)

Jag hade sprungit förbi henne tre gånger, och den sista gången gick hon.

---I slutändan kom inte Hotaka tillbaks förrns på kvällen, och hon kollapsade så fort hon passerat mål.

Senare vid middagen, var Hotaka fortfarande omedveten, så hon saknades vid matbordet---------

Jag hade hört att två elever blev rapporterade för att inte ha gjort klart dagens övning, och jag undrade ifall Hotaka klarade sig.

"Uh............"

Julie hade nyss kommit ur badet, och hon satte sig i seiza framför TV:n.

Hon hade samma överkroppspyjamas som kvällen innan, och jag hade svårt att fokusera med hennes smala vita ben i mitt synfält; det fick mig att känna mig skamsen.

"Är det något fel, Tooru?"

"Nej nej, det är ingenting............Vad kollar du på, Julie?"

"Hela Japans sakura<ref group ="1c">(Rosa) körsbärs blommor</ref> resor."

Jag frågade Julie för att dölja mitt obehag, och det visade sig att hon kollade på ett program som visar berömda platser där det finns sakura träd.

Jag kollade snett på Julie medan jag satte igång vattenkokaren.

För att lugna ner mig själv hade jag tagit med mitt favorit te med äppelsmak.

"Julie, vill du också ha äppelte?"

"Jaa---. Det tar jag gärna."

Man kunde höra vattnet koka innan det ens hade gått en minut.

Jag hällde upp vattnet, och ställde en mugg med te på bordet framför Julie.

"Drick försiktigt; det är varmt."

Men------

"---------Uh!!"

Eftersom Julie var helt fokuserad på TV:n, verkade det som om hon inte lyssnade på min varning, och hela hennes kropp ryckte till så fort hon förde teet till munnen.

"Gick det bra, Julie?"

"J-jaa---............"

Julies ögonbryn sänktes, och hon nickade förtvivlat.

Efter det kunde jag inte motstå att småflina när jag såg Julie blåsa på sitt te.

"Är det något fel, Tooru?"

"Nej, ingenting."

"Så pass............Tooru, vill du titta tillsammans?"

"Aah. visst."

Jag satte mig ner bredvid Julie och började kolla på TV med henne.

I kontrast till kvällen innan, var stämningen fridfull, och tiden kunde långsamt flyta på.

(Det här är kanske inte så illa trots allt.........)

Den här situationen var något jag aldrig tidigare hade kunnat föreställa mig---------

Eftersom jag aldrig förväntat mig att jag skulle kunna sitta bredvid en utländsk tjej och kolla på TV, var situationen både trevlig och märklig------och jag kände att den fridfulla stämningen var något värdefullt.

"Det är vackert............"

Skärmen introducerade ett nytt turistmål, och Julie stirrade beundrande, som om TV:n hade försatt henne i trans.

"Finns det inte sakura träd i Julies hemland?"

"Nai. det finns inga. Det är därför jag är glad att jag kan se dem här."

Trots att hon bara såg dem på TV verkade Julie ändå lycklig, och hon såg ut som om hon aldrig ville sluta kolla.

"På tal om det............Jag tror att det finns blommande sakura inne i skolans område, så om du vill kan vi gå dit imorgon bitti."

".........Finns det blommande sakura träd?"

"Aah, men man kan inte se dem på nära håll. Och dem kommer troligtvis inte stå elegant uppradade som dem på TV............ Så vad säger du Julie, vill du gå dit imorgon?"

"Jaa---. Jag vill se det............"

Julie nickade och---------------

"Jag ser fram......emot.........det."

Julie avslutade sin mening, och sedan vilades hennes huvud mot min axel.

"---------!?"

Jag blev tillräckligt överraskad för att nästan skrika till.

Min kind klappades av hennes silkeslena hår, och lukten av hennes schampo invaderade mitt sinne.

Hennes kroppsvärme värmde upp min axel. Jag blev mer och mer nervös och mitt hjärta började slå fortare.

(Eh, vänta, Julie, eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeehh!?)

"Ju-Julie, Vad är det............vänta, vad?"

Samma visa om igen.

<nowiki>*</nowiki>Suu* <nowiki>*</nowiki>Suu* Julie andades fridfullt, och jag suckade djupt för att lugna ner mig.

(Hon var inte i trans på grund av TV:n, hon ville bara sova igen.........)

På det viset somnade silverflickan som förvirrat mitt hjärta två dagar i rad.

===Del 2===

"U.........unn............"

Hotaka Miyabi vaknade precis innan datumet ändrades.

"Är du vaken, Miyabi?"

"Tomoe............chan......jag.........?"

Miyabi visste inte när hon hade svimmat---eller snarare, hon visste inte ens att hon hade svimmat.

Tachibana förstod det och visade med en handrörelse att Miyabi borde ligga kvar i sängen.

"Det verkar som om det var på grund av svår utmattning."

Miyabi började komma ihåg hur hon hade kollapsat.

"Jag är värdelös........."

"..................Det är inte sant. Oavsett hur mycket starkare du blev av 《Lucifer》 så var det där en lång sträcka att springa även för mig. Miyabi var väl inte van vid att springa till att börja med? I så fall kommer du bara bli starkare, så du behöver inte vara negativ."

"..............."

Tomoe menade verkligen det hon sa, men Miyabi kunde bara uppfatta det som om hon försökte uppmuntra henne.

Vila lite mer. Jag gör i ordning ett par onigiri<ref group ="1c">Risboll, vanligtvis invirad i sjögräs.</ref> och lägger dem på bordet, så ät dem om du känner dig hungrig.

"U-un......tack, Tomoe-chan........."

Miyabi tackade henne, och stängde sina ögon.

Men än kände hon stor ångest efter dagens hårda träning och hur dålig hennes förmåga var till svar.

(Kommer jag verkligen kunna klara av det här............)

<noinclude>

==Ordförklaringar==
<references group="1c" />

{{SimpleNav}}
</noinclude>

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 4

2016-03-04T08:58:17Z

Iron Tarkus:

==Kapitel 4 『Igen, äpple te』==

===Del 1===

"Det verkar som om de har tappat det mesta........."

Tredje dagen sedan antagningen. Enligt löftet vi gjorde tidigare kvällen hade jag och Julie gått och kollat på sakura<ref group ="1d">(Rosa) körsbärsblommor</ref> blommorna tidigt på morgonen.

Men de hade visst blommat tidigt i år.

Tyvärr hade vi kommit för sent, och träden hade inte många blommor kvar.

"Förlåt för jag höjde dina förhoppningar, Julie."

"Nai. De är fortfarande vackra, även så här sent."

Julie stirrade framåt, och hon mumlade ut sin åsikt.

Jag kollade på hennes ansikte, och jag fick en idé.

"Det är kanske lite tidigt att säga det här redan nu, men vad sägs om att vi två kommer tillbaks hit nästa år när de står i full blom."

"Jaa---. Jag tycker också att det är lite tidigt, men jag ser fram emot det."

Utan att flytta blicken från sakura träden, nickade Julie.

"Vi kommer tillbaks och kollar på det tillsammans."

"Aah, tillsammans------"

(.........Tillsammans?)

"Vad är det, Tooru?"

"N-nej........."

(Hon tror väl inte att jag nyss frågade ut henne?)

Visst är Julie söt, men det är inte som om jag har känslor för henne.

Jag ville verkligen bara visa henne sakuran i full blom men---------

Julie kan ha uppfattat min inbjudan på ett annat sätt.

Jag vill inte att hon ska tro att jag frågar ut henne innan det ens har gått tre dagar.

"Ja-jag ville bara visa dig sakuran när den är som vackrast och, jag menade inget annat med det........."

"---------?"

Julie verkade inte förstå det jag sa i panik, och hennes bjällror ringde när hon la huvudet på sned.

Precis som med missförståndet igår, verkade Julie ha svårt att förstå såna här saker.

"Finns det någon annan mening?"

"Eh, ah, nej......... ------Uh! Ja-jag har det! Vi kan bjuda in Tora, Tachibana och de andra när vi kommer hit.........! D-det är säkert roligare om alla kommer......!"

"Jaa---. Det låter bra."

Jag lyckades undvika frågan, och som tur var verkade Julie redan ha glömt bort det.

En vindpust passerade, och svepte med sig ett gäng av de rosa bladen.

"Det är vackert............"

Julie mumlade medan hon stirrade på stormen av sakura-blad som dansade mot himmelen.

"Aah..................men det är ännu vackrare när de står i full blom."

"Så pass............"

"Så, ska vi börja gå tillbaka?"

"Julie började gå bredvid mig."

".........Tooru."

"Hn?"

"Nästa år...............lovar du mig?"

"Aah, det är ett löfte."

"Jaa---"

Julie nickade.

Hon såg så förväntansfull ut trots att det var ett helt år kvar, så jag inte kunde gömma mitt leende.

"------?"

Idag fick vi alla en lista med alla nya elever, och vi skulle läsa igenom den i en timme.

I listan fanns bilder på alla oss, tillsammans med allas namn, sport- eller kampsportserfarenhet och en beskrivning av personens 《Blaze》. Alltså var det dags att hitta vår 《Duo》 partner.

"Fuun, det vore fint om det finns någon här som är mer användbar än mina glasögon."

"Nu är du nästan bara taskig, Tora."

"Jag skämtar inte!"

"Men det åsido, om du vill kan väl vi två para ihop oss?"

"Mu............?"

Jag tröttnade på att kolla genom listan, och jag frågade Tora direkt.

"Det är inte som om vi inte redan känner varandra, så jag tror inte att det är en dålig idé."

Dålig? Nej snarare......... ------!! Fuun. Det är väl okej om du nu så gärna vill.

Tora betedde sig precis som jag förväntade mig.

"Och dessutom är jag ändå trött på att bo tillsammans med den här snubben."

Tora mumlade medan han pekade på en kille som sov på ett bord bredvid honom.

Killen heter Tatsu, och enligt Tora är han en stor muskel idiot. Han talar som en muskel idiot och han sport intresserad som en muskel idiot. Han har en tuff personlighet och han lyssnar inte på folk när de pratar. Det verkar som om han har bråkat med Tora som hade en känslomässig personlighet till att börja med.

(Då var det bestämt. Min 《Duo》 kommer vara Tora.)

Vi har fram till lördag på oss att välja, så det var fortfarande några dagar kvar men, med tanke på Toras reaktion var det så gott som bestämt.

"Vad kommer du göra, Julie?"

"Jag ska försöka prata med några."

"Det vore bra om du kan hitta en partner som passar dig."

"Jaa---. Tack."

---Efter det gjorde vi flera olika fysiska tester i några timmar. Bland tjejerna hade Julie och Tachibana visat otroliga resultat, och de dränktes i uppmärksamhet från omgivningen.

Under eftermiddagen fortsatte träningen på samma sätt som igår, men---

Än en gång kollapsade Hotaka så fort hon nådde mål.

"Hotaka kommer nog inte klara av det här länge till."

Någon i närheten sa det, och de orden satt fast i mitt öra resten av dagen.

På den fjärde dagens morgon lyckades jag vakna först.

Jag väcktes av solljuset som strålade in genom gluggen i persiennerna.

(Okej.........det är väl bäst att jag går och byter om innan Julie vaknar.)

Jag gick gäspande till omklädningsrummet, och------

Jag insåg inte mitt misstag förrns jag öppnade dörren.

Jag hade bevisligen inte vaknat först, då min rumskamrat höll på att ta av sig sin tröja inne i omklädningsrummet.

"[..................]"

Mitt ansikte stelnade till, och Julie stirrade överraskat på mig med vidöppna ögon.

Hon hade inget på sig mer än hennes nedre underkläder, och därmed var mer än 90% av hennes hud synlig.

Tack vare tröjan hon höll i lyckades Julie täcka en liten del av sin kropp, men jag kunde se------

"God morgon, Tooru."

Julies iskalla röst--- nej, hennes normala röst, som hade en ljus eller mörk ton, drog mig tillbaks till verkligheten.

"Go-god morgon, Julie.................."

"Har du sovit väl?"

"A-aah..............."

"Det är bra. Förresten, tänker Tooru också byta om?"

"Eh, aah. Det stämmer............"

Av någon anledning började jag tala artigt.

"Förlåt mig men, skulle du kunna vänta utanför en stund? Det är pinsamt att byta om tillsammans........."

Till och med Julies kinder rodnade, och jag lämnade rummet efter att ha nickat stelt.

Det där hade aldrig hänt om jag bara kollat ifall Julie låg i sin säng. Det här måste vara meningen med uttrycket ''Man ska inte gråta över spilld mjölk''.

"Förlåt för att du fick vänta."

"------------!!"

Jag studsade upp när jag hörde rösten bakom mig.

"Ju-Julie, förlåt! Det där, err, jag försökte inte............!!"

"Det är okej. Men jag vill att du är mer försiktig i framtiden."

"Va............?"

"Jag sa att det är okej."

"Du vill inte ha en förklaring............?"

"Nai. Men som jag sa får du gärna vara mer försiktig. ...............Det är pinsamt."

"J-jag förstår. Det kommer inte hända igen."

"I så fall finns det inga fler problem. Så Tooru, du kan byta om nu."

Jag nickade innan jag gick in i omklädningsrummet och suckade djupt.

(Fuu, jag är glad att det här inte blev större än vad det behövde bli.........jag får vara jäkligt försiktig fram till helgen.)

《Första Träningen》------Idag introducerades en ny lektion, och det var fri Kumite<ref group="1d">https://sv.wikipedia.org/wiki/Kumite</ref>.

Det fanns många amatörer bland de nya eleverna, så jag undrade om Kumite verkligen var okej att börja med eftersom någon troligtvis kommer skada sig, men enligt skolan finns det ingen mening med att lära oss något om vi inte även får uppleva det.

Samma två tjejer som stod ut dagen innan------Julie och Tachibana, dränktes än en gång i uppmärksamhet då de sparrade med varandra.

Tachibana andades hårt medan hon utförde kombinationsattacker som drog till sig omgivningens beundran. Hon steg fram och tillbaka som om hon dansade.

Julie svarade genom att ta fördel av sin otroliga snabbhet, och hennes taktik verkade vara att slå ett slag och backa undan.

"Julies rörelser är också otroliga, men Tachibana förlorar inte......"

Nästan jämnt---------Vid ett ögonkast såg Julie ut att ha ett övertag, men Tachibana hanterade alla hennes attacker, och hon bytte smidigt mellan försvar och anfall.

"Fuun.Som förväntat av Tachibana familjens 18 konster."

"Tachibana familjens?"

"De har utvecklat sin egen teknik som består av flera olika sorters kampsporter, huvudsakligen urgammal kampsport. Det här är dock första gången jag faktiskt ser det med mina egna ögon."

"............Du verkar veta en hel del om det."

"Det stod skrivet i listan vi fick igår. Varför läste du den inte din dåre........."

"Jag kommer ändå bilda en 《Duo》 med dig Tora, så jag tyckte att det verkade onödigt att läsa om alla andra."

Jag svarade med ett snett leende, och Tora suckade frustrerat.

Då hördes visslan som markerade slutet.

"Okej~okej~. Det räcker så. Vila i några minuter och försök hitta nya motståndare okej---♪"

Julie och Tachibana bugade och gick iväg från varandra efter att ha utbytt några ord.

I slutändan verkar det som om ingen av dem faktiskt vann över den andra.

"Okej, vem ska jag slåss mot............"

Jag sa hejdå till Tora och letade efter min nästa motståndare---------den första jag fick syn på var Julie.

En tjej------------troligtvis hennes nästa motståndare---------Julie pratade med henne men, något verkade konstigt.

Tjejen vred på huvudet några gånger, och hon bugade innan hon gick därifrån. När Julie istället pratade med en annan tjej gjorde hon likadant.

"Julie, kan du inte hitta en motståndare?"

"Jaa---"

Julie svarade maktlöst. Alla måste ha blivit rädda när de såg hennes match mot Tachibana, och nu vågade ingen vara hennes motståndare.

(Det här är inte bra............)

De flesta av tjejerna har ingen tidigare erfarenhet, så det här var inte oväntat.

"............Julie, vill du prova mot mig?"

"Vill du det?"

"Aah. Jag vill verkligen det efter jag såg din match mot Tachibana"

".....................Tack."

Julies ögon öppnades lite mer, och hon sänkte sitt huvud.

Jag frågade Julie delvis på grund av sympati och delvis på grund av precis det jag sa.

Från det jag såg under ingångsceremonin och kampen mot Tachibana nyss, är Julie snabbare än mig.

Jag ville se om jag hade en chans mot den snabbheten.

"Okej, ska vi börja?"

"Jaa---."

Tsukimi-sensei blåste i visslan, och <nowiki>*</nowiki>chirin* jag kunde höra Julies bjällror som hon inte ens tog av sig för den här övningen. I nästa ögonblick var hon precis framför mig.

(Kuh............! Hon är ännu snabbare än jag trodde!! Det är inte lätt att {{furigana|slåss|tävla}} mot henne så här.........!)

Det här var inte ens en match, det var helt ensidigt, och jag kunde bara knappt försvara mig själv.

För att undvika skador måste vi sluta ifall någon får in ett slag på sin motståndare, men utöver det hade vi inga andra begränsningar.

I slutändan lyckades jag undvika alla avgörande attacker, men jag låg i underläge från början till slut.

"Fuu, du är verkligen otrolig Julie. Vill du göra om det här nästa gång?"

"Jaa---. Med nöje."

Julie nickade, och såg ganska lycklig ut.

Men------efter det verkade hon ha svårt att hitta en motståndare igen, och jag började bli orolig för henne.

(Som det ser ut nu, kommer hon kanske även ha svårt att hitta en 《Duo》............)

Vid kvällen, efter att vi ätit middag och tvättat oss, fanns det inget kvar att göra än att kolla på TV.

Sedan andra dagen hade det blivit en vana att sitta framför TV:n tillsammans innan vi gick och la oss.

Idag visade de flera olika sorters djur, och när hon såg en lejonunge rulla runt [Gullig............] hörde jag Julie mumla.

"Tycker du om djur, Julie?"

"Jaa---. Särskilt fåglar---------och bland dem är parakiten min favorit."

Jag frågade medan jag gjorde mer äpple te, och Julie gav mig ett oväntat svar.

"Tycker du också om djur, Tooru?"

Samma fråga kom tillbaks till mig------och Julie stirrade förväntansfullt på mig.

".........Jag har inget emot dem, men jag tycker inte direkt om dem heller."

Jag ville inte göra henne besviken, men jag svarade fortfarande ärligt.

"Så pass. Betyder det att du inte har något favoritdjur?"

"Aah, så är det."

"I så fall, om du någonsin vill skaffa ett husdjur skulle jag rekommendera parakiten. Den har vackra vingar, gullig röst, den fäster sig vid dig och den är smart och fluffig."

"Så parakiter är------------"

Som vanligt hade hennes uttryck inte ändrats men---------------Julie var förvånansvärt entusiastisk när hon pratade om parakiten, och det kändes som om jag inte hade något val annat än att nicka.

"O-okej. Om jag någonsin skaffar ett husdjur får det bli en parakit."

"Jaa---."

Julie nickade, och hon såg glad ut trots att hennes ansikte fortfarande var uttryckslöst.

"Förresten---------------"

Det fanns en sak som jag oroat mig för hela dagen.

"Julie...............err, ah---, har du bestämt vem du vill ha som din 《Duo》?"

Egentligen undrade jag om hon hade svårt att komma överens med klassen, men jag tvekade och frågade henne indirekt.

"............Jag frågade Tomoe."

"Okej. Det kommer nog bli bra."

Det verkade som om jag var orolig i onödan.

Tachibana är bra på att ta hand om andra, och inom kampsport är hon på ungefär samma nivå som Julie, så hon är nog Julies bästa tänkbara partner.

"Är Toorus partner Tora?"

"Aah. Det var inte oväntat med tanke på att vi känner varandra sedan tidigare, och vi har lätt att komma överens............hans personlighet är dock en utmaning."

Jag ställde en kopp framför Julie med ett snett leende.

"Tack så mycket."

Julie nickade och drack äpple teet.

Jag drack ur min egen kopp, och på så vis blev rummet tyst---------tiden gick fridfullt framåt.

(Det här kommer snart ta slut...............)

Imorgon är den sista dagen som jag och Julie bor tillsammans, och jag kände mig nästan lite ängslig.

(Första dagen var jag dock bara nervös.)

"------------? Vad är det Tooru, du ser så glad ut?"

"Nej, ingenting. Jag kom ihåg något bara."

Femte dagen, fredag---------och idag igen, spenderade vi eftermiddagen med att springa maraton, men...............

"Hon är sen............"

Jag mumlade för att Hotaka inte hade nått mål än, trots att det hade blivit mörkt.

(Trots att hon gick i mål fortare igår...............)

Igår gick hon i mål när himmelen började byta färg, och än en gång svimmade hon direkt därefter.

Varje dag hade hon klarat det lite snabbare än dagen innan, men idag var hon sen.

"Menar du Miyabi?"

Tachibana hade hört mitt mumlande.

"Är du också orolig, Tachibana? Hon är trots allt din rumskamrat."

"Aah. ------------Miyabi har kanske redan............"

Jag behövde inte fråga efter slutet på hennes mening.

Hittills har en eller två elever {{furigana|gett upp|hoppat av}} nästan varje dag.

Träningen var intensiv, och det kändes ensamt att se klassen bli mindre varje dag.

Just nu såg Tachibana efter en tjej som klagade på marken [Jag klarar inte av mer.........], scenen påminde läskigt mycket om Hotaka.

När jag tänkte mig att Hotaka kanske tänkte likadant.........

"..................Jag går och kollar efter."

Jag lämnade de orden bakom mig och började springa tillbaka genom banan.

När jag hade kommit halvvägs runt såg jag Hotaka sitta vid sidan av vägen med ryggen mot ett träd.

"Hotaka, hur är det med dig?"

"Ah......Kokonoe-kun, vad gör du här?"

Hotaka svarade medan hon kraftlöst lyfte sitt huvud.

"Du verkade inte komma till målet, så jag kom för att kolla hur det låg till."

"Åh............förlåt, jag tvinnade benet............"

"I så fall kommer du inte kunna gå på ett tag...............hoppa på."

"Eh?"

Jag vände ryggen mot henne och satte mig på ett knä.

först förstod Hotaka inte meningen, och när hon väl gjorde det började hon svänga sitt huvud i panik.

"De-de-det är inte bra! Kokonoe-kun har precis sprungit!! Och- och jag är ganska tung!!"

Hotaka, som vanligtvis var tystlåten, höjde rösten när hon fick panik.

"Det är okej, hoppa på bara. Det är inte som om du kommer kunna gå tillbaka själv bara för att du vilar lite grann."

"Me-men mina skador läker snabbare tack vare 《Lucifer》............"

"Det är sant, men det kommer fortfarande hinna bli mörkt innan ditt ben har läkt, och då blir det bara ännu farligare."

Solen hade nästan gått ner, och det skulle säkert vara mörkt efter 30 minuter.

Men trots det var Hotaka fortfarande tveksam.

Hotaka hade svårt för killar, och det skulle nog krävas mycket mod för att hon skulle bäras.

"Om du verkligen vill kan jag vänta här med dig. Men Tachibana väntar vid målet, och hon är nog orolig för dig."

"Ah............"

Det var kanske lite oärligt, men det verkade som om det var effektivt att nämna Hotakas rumskamrat.

Efter att ha tvekat ett tag, frågade Hotaka med röda kinder.

"E-err.........kan jag då lita............på dig?"

"Aah, självklart."

Jag nickade bestämt, och jag var beredd att bära Hotaka tills---------

".........stora"

"Eh, sa du något??"

"Nej, ingenting........."

Det gick inte att undvika i den här ställningen, men två stora utbuktningar trycktes mot min rygg.

Hotaka hade ingen som helst styrka kvar, och hon vilade hela sin kropp mot mig.

(Uwaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!?)

Tack vare mjukheten jag kände för första gången, höll mitt huvud på att fatta eld.

(Lugna ner dig Tooru. Det är inte som om jag erbjöd att bära henne bara för det här. Du måste lugna ner dig. Om du inte slutar skaka kommer hon märka något......!!)

"D-du Kokonoe-kun......"

"Va-va-vad är det!?"

Trots att jag skakade och min röst var en katastrof, verkade det inte som om Hotaka märkte något.

"Jag vet inte om jag kan fortsätta så här............ Trots att min kondition har förstärkts av 《Lucifer》 kunde jag inte springa till målet idag............Jag kommer nog bara halka efter ännu längre härifrån............"

"Hotaka."

Hotaka Hade kämpat med löpandet varje dag, och dagens misslyckande verkade ha blivit nådastöten.

Hotakas röst saknade anda och hon började nästan gråta, men hon fortsatte tala.

"Jag trodde att något skulle förändras om jag kom till Kouryou.........men det var meningslöst......i slutändan hade jag bara 《Adapt》, men jag hade ingen talang........."

"Det är okej. Du klarade av antagningsprovet."

".........personen som blev min motståndare flydde. jag var för rädd för att röra mig........."

Jag hade inte insett att det fanns folk som blev antagna utan att besegra sin motståndare.

[[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 5.jpg|thumb]]

Det fanns elever som mig och Tachibana, som har tidigare erfarenhet inom kampsport, men det fanns också dem som inte ens hade deltagit i någon som helst sport............Och Hotaka var en av de sistnämnda.

"Ah............för-förlåt. Jag borde inte prata på det här viset med någon jag nyss har träffat, jag kommer bara störa dig."

"Om du tycker att det är svårt, är det bättre att tala ut om det."

"...............unn, tack........."

Hotaka begravde sitt ansikte i min rygg efter att hon sa det med en mjuk röst.

På det viset gick vi fram i tystnad en stund---------------tills jag bröt tystnaden med en bestämd röst.

"De som vill ha stora träd måste förstärka dess rötter."

"Eh......?"

Hotaka höjde förvånat sitt huvud.

"Det är ett ordspråk som min mästare brukade använda; det var han som lärde mig grunderna i kampsport. Det betyder att man inte kan bli starkare om man försummar grunderna."

"Kokonoe-kun............"

Det var ironiskt att jag sa det trots att jag blev starkare genom att ta en genväg som kallas 《Lucifer》.. jag hade egentligen ingen rätt att använda det uttrycket.

Men det var ändå det första jag kom att tänka på när jag ville muntra upp Hotaka.

"Jag vet hur det är att känna sig värdelös, men 《Styrka》 är inte något som fäster sig vid kroppen efter en dag. Det är därför.........trots att det är svårt nu tycker jag att du borde fortsätta springa och springa. Kondition är något man förbättrar ju mer man springer, och det har inget med talang att göra."

"Talang............spelar ingen roll............?"

"Jag tänker inte säga något oansvarigt såsom gör ditt bästa. Men tror inte du att det är okej att springa lite mer innan du ger upp? Även om du tycker att du saknar talang tror jag definitivt att du kommer förändras om du försöker. Och mest av allt------"

"Mest av allt...............?"

"Det kommer bli ensamt om Hotaka försvinner."

"Ko-Kokonoe-kun............"

Om det fortsätter så här kommer nog Hotaka {{furigana|ge upp|hoppa av}} snart.

Trots att vi bara nyligen hade träffats, tyckte jag att det kändes ensamt att det här kanske var den sista gången vi pratade på det här viset, och därför kunde jag berätta hur jag verkligen kände.

"Kokonoe-kun, var du också dålig på att springa?"

"Aah, jag var usel på det."

"Vilken placering fick du idag?"

"Första plats."

"Du kommer först varje dag............"

"Det är för att jag har kondition från att ha sprungit varje dag."

"..................Jag undrar.........om jag kommer kunna springa lika fort som Kokonoe-kun.........?"

"........................Det kan jag inte lova dig, men du kommer definitivt kunna springa fortare än vad du gör nu."

"I ett sånt här läge borde du svara [Ja, du kommer definitivt springa fortare än mig.]............"

"Ah, fö-förlåt......"

"Fufu, det är okej, jag förlåter dig."

Jag hörde henne fnissa bakom mig.

"............Du, Kokonoe-kun; jag kommer försöka lite till........."

Efter att hon sagt det kramade Hotaka mig hårdare.

"------!?"

"Tack, Kokonoe-kun.........Kokonoe-kun, du är varm........."

"Ve-verkligen."

"Uun, du är varm........."

Mitt hjärta började slå fortare när Hotakas kropp trycktes mot mig, och jag undrade om det fick min kroppstemperatur att stiga.

Jag kunde inte se Hotakas ansikte, men men jag tror ändå att hon var lycklig, och det kändes som om allt skulle bli bra i slutet.

Efter att vi gått en stund till, kunde vi se Julie och Tachibana gå mot oss, och Hotaka började vinka överdrivet mot dem.

Det fanns flera sorters kakor och godis på bordet.

Det som började var en småskalig utflyttningsfest eftersom det var den sista kvällen som jag och Julie bodde tillsammans.

"Det är gott."

"Det är bara billigt påste dock."

"Nai. Det spelar ingen roll. Saker som är goda är goda."

"Om du tycker det så är det bra. Du kan komma tillbaks hit för att dricka te när du vill."

"............Är det verkligen okej?"

"Aah, det finns inga regler som säger att du inte får------"

"------?"

Julie la sitt huvud på sned eftersom jag avbröt min mening halvvägs.

Även under normala omständigheter stack Julie ut, speciellt eftersom hon bor med mig. Om hon fortsätter komma hit efter att hon har valt en ny 《Duo》 tror jag att det kommer uppstå ett antal onödiga missförstånd.

"Tooru, vad är det?"

"Ah, eer, jag har några extra paket, så du kan få dem av mig."

"Menar du det?"

"Ja, jag skulle rekommendera det till din nya rumskamrat---------Tachibana."

"Jaa---"

Julie nickade, och jag kunde nästan känna hennes glädje överföras.

Trots att det bara hade gått några få dagar hade jag spenderat tillräckligt mycket tid med Julie för att börja kunna läsa av hennes uttryck.

Men i slutändan hade Tora bett mig att bli hans partner.

[Om du inte kan hitta någon annan så kan jag nog överväga att bli din partner.] Tora hade sagt det i morse, trots att det var svårt för honom med hans attityd.

Så från och med imorgon kommer jag bo tillsammans med Tora, och Julie kommer bo med Tachibana, och den här fridfulla tiden kommer då ta slut---------

När jag tänkte på det kände jag mig nästan lite ängslig.

"[.......................................]"

När jag började tänka på det tog konversationen slut, och rummet blev tyst.

Vi satt i tystnad en stund, tills Julie blev den som bröt tystnaden.

"Tooru."

<nowiki>*</nowiki>Kacha* Julie ställde ned sin kopp på tefatet och kollade rakt på mig.

"Det varade inte länge, men jag vill tacka dig för den här tiden."

"Aah, Jack också, Julie. Om du någonsin har några problem får du gärna komma och fråga mig om hjälp."

"...............Jaa---"

Julie nickade.

"..........................."

I det ögonblicket tyckte jag att hon såg ängslig ut.

"Tooru?"

"Ah, nej............ingenting."

Det var kanske bara min inbillning.

"Okej okej, kom ihåg att skicka in er 《Duo》 ansökan till registreringskontoret innan klockan 6 ikväll. Om ni är sena kommer ni bli tilldelade en partner, och ni kommer inte kunna byta senare. Se till att ni alla kommer överens med er partner okej? Lova Usa-sensei det~☆"

Lördag---------efter att Tsukimi-sensei var färdig tog skoldagen slut, och klasskamraterna som hade valt sin partner började gå ut ur klassrummet tillsammans.

"Ska vi gå vi också, Tora?"

"Fuun, vi kan göra det senare. Det är ett slöseri med tid att vänta i kö."

"Okej, då går vi och äter lunch."

"Aah, det låter bättre."

Vi gick ut ur klassrummet för att gå mot kafeterian.

(Nu kom jag att tänka på, hur går det för Julie---------------)

Jag vände mig om och kollade in i klassrummet, men jag kunde varken se Julie eller Tachibana, så de kanske redan hade gått och registrerat sig.

"Nu räcker det, det är dags att vi går och registrerar oss innan tiden tar slut."

Solen var på väg ner, och vi hade spelat bordtennis för att smälta maten, men det började bli sent och vi var tvungna att sluta.

"Fuun, det är sant. Det skulle inte vara roligt om vi inte fick bilda en 《Duo》 bara för att vi inte registrerade oss i tid."

"..................Det är för att Tora ville spela en omgång till, och en till, och en till."

"Men jag kan väl inte låta det ta slut medan du leder."

"Bli inte så allvarlig när det bara gäller bordtennis............"

Däremot hade jag också blivit allvarlig ifall min motståndare höll ledningen.

"Förresten Tooru, Vem ska din rumskamrat para ihop sig med?"

"Det verkar vara Tachibana."

"Fumu. Tachibana alltså...............det är en 《Duo》 som jag vill ha en match mot."

"Ärligt, det är så likt dig, Tora."

Senare skulle det uppenbarligen bli en övningsstrid med 《Blaze》, så Toras önskan låg kanske inte långt bort.

Julies snabbhet och Tachibanas försvar.

Jag undrar hur länge jag skulle klara mig mot den kombinationen............

Den tanken fyllde mitt hjärta med glädje.

"Fuun, det där är så ''like dig''. du står här och flinar."

"Haha, ja uppenbarligen."

Vi gick och småpratade på det viset tills vi nådde registreringskontoret.

Det fanns inga andra elever som registrerade sig, så Toras plan att komma senare lönade sig.

Jag knackade på fönstret och fick uppmärksamheten av personen som satt i kontoret.

"Ursäkta mig, vi vill registrera oss som en 《Duo》."

"Okej. I så fall får ni lägga fram era studentkort tack."

"Student kort?"

"Vi måste skriva eran partners namn på studentkortet också."

Jag höll på att plocka fram mitt studentkort när------

"Kokonoe, och Tora också............ska ni registrera er?"

En bekant röst sa mitt namn, och när jag vände mig om stod Tachibana där.

------Tillsammans med Hotaka.

"He-hej, Kokonoe-kun............"

"Tachibana, och Hotaka. Vad gör ni två här?"

"Vad pratar du om? Vi är väl här av samma anledning som ni två."

"V-vi kom för att registrera oss som en 《Duo》........."

vad är det här? Kommer Tachibana vara Hotakas 《Duo》............?

Mitt huvud fylldes med frågetecken.

(Men jag är säker på att Julie sa............)

Är det säkert?

Är det sant?

Det Julie sa till mig den kvällen---------

"'''Jag frågade Tomoe'''"

"---------------uh!!"

Ja, hon sa inte ett ord om att hon och Tachibana skulle bli en 《Duo》.

"Tachibana! Vad hände med Julie!? Vem har Julie parat ihop sig med!? Hade inte hon frågat dig!?"

"Julie? Visst hade hon frågat om jag ville bli hennes 《Duo》 partner men, jag hade redan bestämt mig för att para ihop mig med Miyabi."

Hon sa nej?

Hade inte Julie någon annan att para ihop sig med?

En person som ville para ihop sig med Julie?

------Ingen.

Sen vi kom hit har jag inte sett Julie prata ordentligt med någon annan än Tachibana, Hotaka och ingen annan.

(Nu när jag tänker på det, så såg jag det då också------------)

Under 《Karate träningen》 hade hon svårt att hitta någon motståndare.

"---------!! Ursäkta! vilka är det som fortfarande inte har anmält sin 《Duo》!?"

"Eh, errr------------------"

Killen som satt i kontoret blev överraskad av min hotfulla ton, men han började läsa upp namnen på alla som inte valt en 《Duo》.

Bland killarna, fanns jag, Tora och Tatsu. Och bland tjejerna fanns Tachibana, Hotaka och------Julie.

"Julie............har inte valt någon partner............?"

Snarare, ifall alla vi registrerar oss kommer hon automatiskt paras ihop med Tatsu, den enda som inte har en partner.

(Vad betyder det här? Varför har hon inte sagt något!?)

Kanske.........

Om jag var i Julies situation------------jag kan inte förneka det.

Jag skulle aldrig kunna säga något sådant om det skulle göra personen framför mig orolig.

Igår kväll, anledningen till att jag tyckte att hon såg ängslig ut---------det var det här.

Jag kunde minnas allt Julie visat mig under dessa få dagar.

Den gången hon gick nära mig för att fråga mig om min attack.

Den gången hon sa att lejonungen var gullig.

Den gången hon pratade entusiastisk om parakiten.

Den gången hon rodnade när jag såg henne byta om.

Hennes bestämda uttryck när hon slogs mot mig och Tachibana.

Den gången hon sa att äpple teet var gott.

Den gången hon kollade passionerat på sakura träden.

och till sist---------

Jag kom ihåg Tårarna jag såg den första kvällen.

(Jag---------------)

Vad var det jag tänkte när jag såg de tårarna?

(Svor inte jag att jag skulle bli Julies styrka!?)

I nästa ögonblick sprang jag iväg som en kula.

"Tooru!?"

Med min förstärkta benstyrka var jag snart utom räckhåll från att höra Toras röst.

"Julie, Julie............!!"

Jag ropade silverflickans namn medan jag sprang till elevhemmet så fort jag kunde.

Men---------------------Julie var inte i rummet.

"Vart tog hon vägen............?"

Jag kollade runt i elevhemmet, men det fanns inte ens någon som hade sett Julie.

Jag kollade alla andra byggnader i närheten, och sedan klassrummet, men Julie kunde inte hittas någonstans.

(Hon har väl inte lämnat skolan? Nej, det är inte tillåtet att lämna skolans område idag.)

Jag letade efter henne.

Jag gick runt och letade efter henne medan jag ropade Julies namn.

Men jag kunde inte hitta silverflickan, och tiden passerade utan nåd.

Den blåa himmelen började mörkna och klocktornet i mitten av skolan signalerade att klockan var 5.

Ljudet av den stora bjällran gjorde mig ännu mer rastlös, och när jag kollade mot klocktornet---------

"---------------!!"

Jag såg en skugga röra sig där uppe.

Utan att ens kolla ifall det var en människa eller inte, började jag springa mot tornet, och när jag kom fram började jag ta mig upp för de långa trapporna.

Till slut nådde jag en stor öppen plattform.

Ovanför mig hängde en stor bjällra från taket.

Kvällssolen sken in------------och lyste upp personen som kollade upp mot himmelen.

Den färgade himmelen utgjorde en bakgrund för hennes {{furigana|silver|Silver blonda}} hår.

Och hon såg ut som en ängel som ville tillbaks till himmelen.........

".....................Jag har letat efter dig, Julie."

"Tooru............"

<nowiki>*</nowiki>Chirin* Julies bjällror ringde när hon vände sig om.

"Är det något fel?"

"Fråga inte om något är fel............varför............varför berättade du inte för mig att Tachibana hade sagt nej......?!!"

"....................."

Julie svarade på min allvarliga ton genom att stänga sina ögon som om för att förneka mina ord.

"Det är för att, det är inte något som kan lösas genom att prata............"

Det hon säger kanske är sant.

Men det är även mitt fel.

Det är för att jag sa att jag skulle bli en 《Duo》 med Tora.

Men trots det------------

"Du borde ha berättat det för mig trots det."

"...............Varför då?"

"Jag---------"

Jag svor en ed när jag såg de tårarna.

"Det är för att jag ville bli Julies styrka."

"Tooru........."

Hennes {{furigana|djupa röda ögon|Rubin ögon}} darrade.

"Det är därför---------"

Jag räckte ut min hand mot Julie.

"Vill du bilda en 《Duo》 tillsammans med mig, Julie?"

"Too.........ru............?"

Julie verkade inte fullt förstå innebörden i mina ord, och hon la sitt lilla huvud på sned.

"Men, Tora..............."

"Jag har känt den killen länge nog för att veta att han säkert kommer förstå."

"..................men jag vill inte orsaka problem för---------"

"Jag säger det igen!"

Jag avbröt Julies mening, och än en gång upprepade jag min ed.

"Jag vill vara Julies styrka, så du behöver inte vara rädd för att lita på mig. Det är tvärtom, jag vill att du litar på mig! Det är därför, Julie------"

"Tooru............"

"Snälla bli min {{furigana|《Duo》|Partner}}!"

Känslorna jag uttryckte kom direkt från mitt hjärta, och de ekade genom klocktornet och himmelen.

De känslorna------------Nådde Julies hjärta.

Hon steg fram, och la sin lilla hand.

"Jaa---"

Julie nickade som vanligt------

Med ett leende.

Den första gången jag såg henne le.

[[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 6.jpg|thumb]]

Det var ett litet leende, men än inte mindre värt.

I ett ögonblick var jag försjunken i förundran.

===Del 2===

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 4

2016-03-03T14:07:48Z

Iron Tarkus: /* Kapitel 4 『Igen, äpple te』 */

==Kapitel 4 『Igen, äpple te』==

===Del 1===

"Det verkar som om de har tappat det mesta........."

Tredje dagen sedan antagningen. Enligt löftet vi gjorde tidigare kvällen hade jag och Julie gått och kollat på sakura<ref group ="1d">(Rosa) körsbärsblommor</ref> blommorna tidigt på morgonen.

Men de hade visst blommat tidigt i år.

Tyvärr hade vi kommit för sent, och träden hade inte många blommor kvar.

"Förlåt för jag höjde dina förhoppningar, Julie."

"Nai. De är fortfarande vackra, även så här sent."

Julie stirrade framåt, och hon mumlade ut sin åsikt.

Jag kollade på hennes ansikte, och jag fick en idé.

"Det är kanske lite tidigt att säga det här redan nu, men vad sägs om att vi två kommer tillbaks hit nästa år när de står i full blom."

"Jaa---. Jag tycker också att det är lite tidigt, men jag ser fram emot det."

Utan att flytta blicken från sakura träden, nickade Julie.

"Vi kommer tillbaks och kollar på det tillsammans."

"Aah, tillsammans------"

(.........Tillsammans?)

"Vad är det, Tooru?"

"N-nej........."

(Hon tror väl inte att jag nyss frågade ut henne?)

Visst är Julie söt, men det är inte som om jag har känslor för henne.

Jag ville verkligen bara visa henne sakuran i full blom men---------

Julie kan ha uppfattat min inbjudan på ett annat sätt.

Jag vill inte att hon ska tro att jag frågar ut henne innan det ens har gått tre dagar.

"Ja-jag ville bara visa dig sakuran när den är som vackrast och, jag menade inget annat med det........."

"---------?"

Julie verkade inte förstå det jag sa i panik, och hennes bjällror ringde när hon la huvudet på sned.

Precis som med missförståndet igår, verkade Julie ha svårt att förstå såna här saker.

"Finns det någon annan mening?"

"Eh, ah, nej......... ------Uh! Ja-jag har det! Vi kan bjuda in Tora, Tachibana och de andra när vi kommer hit.........! D-det är säkert roligare om alla kommer......!"

"Jaa---. Det låter bra."

Jag lyckades undvika frågan, och som tur var verkade Julie redan ha glömt bort det.

En vindpust passerade, och svepte med sig ett gäng av de rosa bladen.

"Det är vackert............"

Julie mumlade medan hon stirrade på stormen av sakura-blad som dansade mot himmelen.

"Aah..................men det är ännu vackrare när de står i full blom."

"Så pass............"

"Så, ska vi börja gå tillbaka?"

"Julie började gå bredvid mig."

".........Tooru."

"Hn?"

"Nästa år...............lovar du mig?"

"Aah, det är ett löfte."

"Jaa---"

Julie nickade.

Hon såg så förväntansfull ut trots att det var ett helt år kvar, så jag inte kunde gömma mitt leende.

"------?"

Idag fick vi alla en lista med alla nya elever, och vi skulle läsa igenom den i en timme.

I listan fanns bilder på alla oss, tillsammans med allas namn, sport- eller kampsportserfarenhet och en beskrivning av personens 《Blaze》. Alltså var det dags att hitta vår 《Duo》 partner.

"Fuun, det vore fint om det finns någon här som är mer användbar än mina glasögon."

"Nu är du nästan bara taskig, Tora."

"Jag skämtar inte!"

"Men det åsido, om du vill kan väl vi två para ihop oss?"

"Mu............?"

Jag tröttnade på att kolla genom listan, och jag frågade Tora direkt.

"Det är inte som om vi inte redan känner varandra, så jag tror inte att det är en dålig idé."

Dålig? Nej snarare......... ------!! Fuun. Det är väl okej om du nu så gärna vill.

Tora betedde sig precis som jag förväntade mig.

"Och dessutom är jag ändå trött på att bo tillsammans med den här snubben."

Tora mumlade medan han pekade på en kille som sov på ett bord bredvid honom.

Killen heter Tatsu, och enligt Tora är han en stor muskel idiot. Han talar som en muskel idiot och han sport intresserad som en muskel idiot. Han har en tuff personlighet och han lyssnar inte på folk när de pratar. Det verkar som om han har bråkat med Tora som hade en känslomässig personlighet till att börja med.

(Då var det bestämt. Min 《Duo》 kommer vara Tora.)

Vi har fram till lördag på oss att välja, så det var fortfarande några dagar kvar men, med tanke på Toras reaktion var det så gott som bestämt.

"Vad kommer du göra, Julie?"

"Jag ska försöka prata med några."

"Det vore bra om du kan hitta en partner som passar dig."

"Jaa---. Tack."

---Efter det gjorde vi flera olika fysiska tester i några timmar. Bland tjejerna hade Julie och Tachibana visat otroliga resultat, och de dränktes i uppmärksamhet från omgivningen.

Under eftermiddagen fortsatte träningen på samma sätt som igår, men---

Än en gång kollapsade Hotaka så fort hon nådde mål.

"Hotaka kommer nog inte klara av det här länge till."

Någon i närheten sa det, och de orden satt fast i mitt öra resten av dagen.

På den fjärde dagens morgon lyckades jag vakna först.

Jag väcktes av solljuset som strålade in genom gluggen i persiennerna.

(Okej.........det är väl bäst att jag går och byter om innan Julie vaknar.)

Jag gick gäspande till omklädningsrummet, och------

Jag insåg inte mitt misstag förrns jag öppnade dörren.

Jag hade bevisligen inte vaknat först, då min rumskamrat höll på att ta av sig sin tröja inne i omklädningsrummet.

"[..................]"

Mitt ansikte stelnade till, och Julie stirrade överraskat på mig med vidöppna ögon.

Hon hade inget på sig mer än hennes nedre underkläder, och därmed var mer än 90% av hennes hud synlig.

Tack vare tröjan hon höll i lyckades Julie täcka en liten del av sin kropp, men jag kunde se------

"God morgon, Tooru."

Julies iskalla röst--- nej, hennes normala röst, som hade en ljus eller mörk ton, drog mig tillbaks till verkligheten.

"Go-god morgon, Julie.................."

"Har du sovit väl?"

"A-aah..............."

"Det är bra. Förresten, tänker Tooru också byta om?"

"Eh, aah. Det stämmer............"

Av någon anledning började jag tala artigt.

"Förlåt mig men, skulle du kunna vänta utanför en stund? Det är pinsamt att byta om tillsammans........."

Till och med Julies kinder rodnade, och jag lämnade rummet efter att ha nickat stelt.

Det där hade aldrig hänt om jag bara kollat ifall Julie låg i sin säng. Det här måste vara meningen med uttrycket ''Man ska inte gråta över spilld mjölk''.

"Förlåt för att du fick vänta."

"------------!!"

Jag studsade upp när jag hörde rösten bakom mig.

"Ju-Julie, förlåt! Det där, err, jag försökte inte............!!"

"Det är okej. Men jag vill att du är mer försiktig i framtiden."

"Va............?"

"Jag sa att det är okej."

"Du vill inte ha en förklaring............?"

"Nai. Men som jag sa får du gärna vara mer försiktig. ...............Det är pinsamt."

"J-jag förstår. Det kommer inte hända igen."

"I så fall finns det inga fler problem. Så Tooru, du kan byta om nu."

Jag nickade innan jag gick in i omklädningsrummet och suckade djupt.

(Fuu, jag är glad att det här inte blev större än vad det behövde bli.........jag får vara jäkligt försiktig fram till helgen.)

《Första Träningen》------Idag introducerades en ny lektion, och det var fri Kumite<ref group="1d">https://sv.wikipedia.org/wiki/Kumite</ref>.

Det fanns många amatörer bland de nya eleverna, så jag undrade om Kumite verkligen var okej att börja med eftersom någon troligtvis kommer skada sig, men enligt skolan finns det ingen mening med att lära oss något om vi inte även får uppleva det.

Samma två tjejer som stod ut dagen innan------Julie och Tachibana, dränktes än en gång i uppmärksamhet då de sparrade med varandra.

Tachibana andades hårt medan hon utförde kombinationsattacker som drog till sig omgivningens beundran. Hon steg fram och tillbaka som om hon dansade.

Julie svarade genom att ta fördel av sin otroliga snabbhet, och hennes taktik verkade vara att slå ett slag och backa undan.

"Julies rörelser är också otroliga, men Tachibana förlorar inte......"

Nästan jämnt---------Vid ett ögonkast såg Julie ut att ha ett övertag, men Tachibana hanterade alla hennes attacker, och hon bytte smidigt mellan försvar och anfall.

"Fuun.Som förväntat av Tachibana familjens 18 konster."

"Tachibana familjens?"

"De har utvecklat sin egen teknik som består av flera olika sorters kampsporter, huvudsakligen urgammal kampsport. Det här är dock första gången jag faktiskt ser det med mina egna ögon."

"............Du verkar veta en hel del om det."

"Det stod skrivet i listan vi fick igår. Varför läste du den inte din dåre........."

"Jag kommer ändå bilda en 《Duo》 med dig Tora, så jag tyckte att det verkade onödigt att läsa om alla andra."

Jag svarade med ett snett leende, och Tora suckade frustrerat.

Då hördes visslan som markerade slutet.

"Okej~okej~. Det räcker så. Vila i några minuter och försök hitta nya motståndare okej---♪"

Julie och Tachibana bugade och gick iväg från varandra efter att ha utbytt några ord.

I slutändan verkar det som om ingen av dem faktiskt vann över den andra.

"Okej, vem ska jag slåss mot............"

Jag sa hejdå till Tora och letade efter min nästa motståndare---------den första jag fick syn på var Julie.

En tjej------------troligtvis hennes nästa motståndare---------Julie pratade med henne men, något verkade konstigt.

Tjejen vred på huvudet några gånger, och hon bugade innan hon gick därifrån. När Julie istället pratade med en annan tjej gjorde hon likadant.

"Julie, kan du inte hitta en motståndare?"

"Jaa---"

Julie svarade maktlöst. Alla måste ha blivit rädda när de såg hennes match mot Tachibana, och nu vågade ingen vara hennes motståndare.

(Det här är inte bra............)

De flesta av tjejerna har ingen tidigare erfarenhet, så det här var inte oväntat.

"............Julie, vill du prova mot mig?"

"Vill du det?"

"Aah. Jag vill verkligen det efter jag såg din match mot Tachibana"

".....................Tack."

Julies ögon öppnades lite mer, och hon sänkte sitt huvud.

Jag frågade Julie delvis på grund av sympati och delvis på grund av precis det jag sa.

Från det jag såg under ingångsceremonin och kampen mot Tachibana nyss, är Julie snabbare än mig.

Jag ville se om jag hade en chans mot den snabbheten.

"Okej, ska vi börja?"

"Jaa---."

Tsukimi-sensei blåste i visslan, och <nowiki>*</nowiki>chirin* jag kunde höra Julies bjällror som hon inte ens tog av sig för den här övningen. I nästa ögonblick var hon precis framför mig.

(Kuh............! Hon är ännu snabbare än jag trodde!! Det är inte lätt att {{furigana|slåss|tävla}} mot henne så här.........!)

Det här var inte ens en match, det var helt ensidigt, och jag kunde bara knappt försvara mig själv.

För att undvika skador måste vi sluta ifall någon får in ett slag på sin motståndare, men utöver det hade vi inga andra begränsningar.

I slutändan lyckades jag undvika alla avgörande attacker, men jag låg i underläge från början till slut.

"Fuu, du är verkligen otrolig Julie. Vill du göra om det här nästa gång?"

"Jaa---. Med nöje."

Julie nickade, och såg ganska lycklig ut.

Men------efter det verkade hon ha svårt att hitta en motståndare igen, och jag började bli orolig för henne.

(Som det ser ut nu, kommer hon kanske även ha svårt att hitta en 《Duo》............)

Vid kvällen, efter att vi ätit middag och tvättat oss, fanns det inget kvar att göra än att kolla på TV.

Sedan andra dagen hade det blivit en vana att sitta framför TV:n tillsammans innan vi gick och la oss.

Idag visade de flera olika sorters djur, och när hon såg en lejonunge rulla runt [Gullig............] hörde jag Julie mumla.

"Tycker du om djur, Julie?"

"Jaa---. Särskilt fåglar---------och bland dem är parakiten min favorit."

Jag frågade medan jag gjorde mer äpple te, och Julie gav mig ett oväntat svar.

"Tycker du också om djur, Tooru?"

Samma fråga kom tillbaks till mig------och Julie stirrade förväntansfullt på mig.

".........Jag har inget emot dem, men jag tycker inte direkt om dem heller."

Jag ville inte göra henne besviken, men jag svarade fortfarande ärligt.

"Så pass. Betyder det att du inte har något favoritdjur?"

"Aah, så är det."

"I så fall, om du någonsin vill skaffa ett husdjur skulle jag rekommendera parakiten. Den har vackra vingar, gullig röst, den fäster sig vid dig och den är smart och fluffig."

"Så parakiter är------------"

Som vanligt hade hennes uttryck inte ändrats men---------------Julie var förvånansvärt entusiastisk när hon pratade om parakiten, och det kändes som om jag inte hade något val annat än att nicka.

"O-okej. Om jag någonsin skaffar ett husdjur får det bli en parakit."

"Jaa---."

Julie nickade, och hon såg glad ut trots att hennes ansikte fortfarande var uttryckslöst.

"Förresten---------------"

Det fanns en sak som jag oroat mig för hela dagen.

"Julie...............err, ah---, har du bestämt vem du vill ha som din 《Duo》?"

Egentligen undrade jag om hon hade svårt att komma överens med klassen, men jag tvekade och frågade henne indirekt.

"............Jag frågade Tomoe."

"Okej. Det kommer nog bli bra."

Det verkade som om jag var orolig i onödan.

Tachibana är bra på att ta hand om andra, och inom kampsport är hon på ungefär samma nivå som Julie, så hon är nog Julies bästa tänkbara partner.

"Är Toorus partner Tora?"

"Aah. Det var inte oväntat med tanke på att vi känner varandra sedan tidigare, och vi har lätt att komma överens............hans personlighet är dock en utmaning."

Jag ställde en kopp framför Julie med ett snett leende.

"Tack så mycket."

Julie nickade och drack äpple teet.

Jag drack ur min egen kopp, och på så vis blev rummet tyst---------tiden gick fridfullt framåt.

(Det här kommer snart ta slut...............)

Imorgon är den sista dagen som jag och Julie bor tillsammans, och jag kände mig nästan lite ängslig.

(Första dagen var jag dock bara nervös.)

"------------? Vad är det Tooru, du ser så glad ut?"

"Nej, ingenting. Jag kom ihåg något bara."

Femte dagen, fredag---------och idag igen, spenderade vi eftermiddagen med att springa maraton, men...............

"Hon är sen............"

Jag mumlade för att Hotaka inte hade nått mål än, trots att det hade blivit mörkt.

(Trots att hon gick i mål fortare igår...............)

Igår gick hon i mål när himmelen började byta färg, och än en gång svimmade hon direkt därefter.

Varje dag hade hon klarat det lite snabbare än dagen innan, men idag var hon sen.

"Menar du Miyabi?"

Tachibana hade hört mitt mumlande.

"Är du också orolig, Tachibana? Hon är trots allt din rumskamrat."

"Aah. ------------Miyabi har kanske redan............"

Jag behövde inte fråga efter slutet på hennes mening.

Hittills har en eller två elever {{furigana|gett upp|hoppat av}} nästan varje dag.

Träningen var intensiv, och det kändes ensamt att se klassen bli mindre varje dag.

Just nu såg Tachibana efter en tjej som klagade på marken [Jag klarar inte av mer.........], scenen påminde läskigt mycket om Hotaka.

När jag tänkte mig att Hotaka kanske tänkte likadant.........

"..................Jag går och kollar efter."

Jag lämnade de orden bakom mig och började springa tillbaka genom banan.

När jag hade kommit halvvägs runt såg jag Hotaka sitta vid sidan av vägen med ryggen mot ett träd.

"Hotaka, hur är det med dig?"

"Ah......Kokonoe-kun, vad gör du här?"

Hotaka svarade medan hon kraftlöst lyfte sitt huvud.

"Du verkade inte komma till målet, så jag kom för att kolla hur det låg till."

"Åh............förlåt, jag tvinnade benet............"

"I så fall kommer du inte kunna gå på ett tag...............hoppa på."

"Eh?"

Jag vände ryggen mot henne och satte mig på ett knä.

först förstod Hotaka inte meningen, och när hon väl gjorde det började hon svänga sitt huvud i panik.

"De-de-det är inte bra! Kokonoe-kun har precis sprungit!! Och- och jag är ganska tung!!"

Hotaka, som vanligtvis var tystlåten, höjde rösten när hon fick panik.

"Det är okej, hoppa på bara. Det är inte som om du kommer kunna gå tillbaka själv bara för att du vilar lite grann."

"Me-men mina skador läker snabbare tack vare 《Lucifer》............"

"Det är sant, men det kommer fortfarande hinna bli mörkt innan ditt ben har läkt, och då blir det bara ännu farligare."

Solen hade nästan gått ner, och det skulle säkert vara mörkt efter 30 minuter.

Men trots det var Hotaka fortfarande tveksam.

Hotaka hade svårt för killar, och det skulle nog krävas mycket mod för att hon skulle bäras.

"Om du verkligen vill kan jag vänta här med dig. Men Tachibana väntar vid målet, och hon är nog orolig för dig."

"Ah............"

Det var kanske lite oärligt, men det verkade som om det var effektivt att nämna Hotakas rumskamrat.

Efter att ha tvekat ett tag, frågade Hotaka med röda kinder.

"E-err.........kan jag då lita............på dig?"

"Aah, självklart."

Jag nickade bestämt, och jag var beredd att bära Hotaka tills---------

".........stora"

"Eh, sa du något??"

"Nej, ingenting........."

Det gick inte att undvika i den här ställningen, men två stora utbuktningar trycktes mot min rygg.

Hotaka hade ingen som helst styrka kvar, och hon vilade hela sin kropp mot mig.

(Uwaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!?)

Tack vare mjukheten jag kände för första gången, höll mitt huvud på att fatta eld.

(Lugna ner dig Tooru. Det är inte som om jag erbjöd att bära henne bara för det här. Du måste lugna ner dig. Om du inte slutar skaka kommer hon märka något......!!)

"D-du Kokonoe-kun......"

"Va-va-vad är det!?"

Trots att jag skakade och min röst var en katastrof, verkade det inte som om Hotaka märkte något.

"Jag vet inte om jag kan fortsätta så här............ Trots att min kondition har förstärkts av 《Lucifer》 kunde jag inte springa till målet idag............Jag kommer nog bara halka efter ännu längre härifrån............"

"Hotaka."

Hotaka Hade kämpat med löpandet varje dag, och dagens misslyckande verkade ha blivit nådastöten.

Hotakas röst saknade anda och hon började nästan gråta, men hon fortsatte tala.

"Jag trodde att något skulle förändras om jag kom till Kouryou.........men det var meningslöst......i slutändan hade jag bara 《Adapt》, men jag hade ingen talang........."

"Det är okej. Du klarade av antagningsprovet."

".........personen som blev min motståndare flydde. jag var för rädd för att röra mig........."

Jag hade inte insett att det fanns folk som blev antagna utan att besegra sin motståndare.

[[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 5.jpg|thumb]]

Det fanns elever som mig och Tachibana, som har tidigare erfarenhet inom kampsport, men det fanns också dem som inte ens hade deltagit i någon som helst sport............Och Hotaka var en av de sistnämnda.

"Ah............för-förlåt. Jag borde inte prata på det här viset med någon jag nyss har träffat, jag kommer bara störa dig."

"Om du tycker att det är svårt, är det bättre att tala ut om det."

"...............unn, tack........."

Hotaka begravde sitt ansikte i min rygg efter att hon sa det med en mjuk röst.

På det viset gick vi fram i tystnad en stund---------------tills jag bröt tystnaden med en bestämd röst.

"De som vill ha stora träd måste förstärka dess rötter."

"Eh......?"

Hotaka höjde förvånat sitt huvud.

"Det är ett ordspråk som min mästare brukade använda; det var han som lärde mig grunderna i kampsport. Det betyder att man inte kan bli starkare om man försummar grunderna."

"Kokonoe-kun............"

Det var ironiskt att jag sa det trots att jag blev starkare genom att ta en genväg som kallas 《Lucifer》.. jag hade egentligen ingen rätt att använda det uttrycket.

Men det var ändå det första jag kom att tänka på när jag ville muntra upp Hotaka.

"Jag vet hur det är att känna sig värdelös, men 《Styrka》 är inte något som fäster sig vid kroppen efter en dag. Det är därför.........trots att det är svårt nu tycker jag att du borde fortsätta springa och springa. Kondition är något man förbättrar ju mer man springer, och det har inget med talang att göra."

"Talang............spelar ingen roll............?"

"Jag tänker inte säga något oansvarigt såsom gör ditt bästa. Men tror inte du att det är okej att springa lite mer innan du ger upp? Även om du tycker att du saknar talang tror jag definitivt att du kommer förändras om du försöker. Och mest av allt------"

"Mest av allt...............?"

"Det kommer bli ensamt om Hotaka försvinner."

"Ko-Kokonoe-kun............"

Om det fortsätter så här kommer nog Hotaka {{furigana|ge upp|hoppa av}} snart.

Trots att vi bara nyligen hade träffats, tyckte jag att det kändes ensamt att det här kanske var den sista gången vi pratade på det här viset, och därför kunde jag berätta hur jag verkligen kände.

"Kokonoe-kun, var du också dålig på att springa?"

"Aah, jag var usel på det."

"Vilken placering fick du idag?"

"Första plats."

"Du kommer först varje dag............"

"Det är för att jag har kondition från att ha sprungit varje dag."

"..................Jag undrar.........om jag kommer kunna springa lika fort som Kokonoe-kun.........?"

"........................Det kan jag inte lova dig, men du kommer definitivt kunna springa fortare än vad du gör nu."

"I ett sånt här läge borde du svara [Ja, du kommer definitivt springa fortare än mig.]............"

"Ah, fö-förlåt......"

"Fufu, det är okej, jag förlåter dig."

Jag hörde henne fnissa bakom mig.

"............Du, Kokonoe-kun; jag kommer försöka lite till........."

Efter att hon sagt det kramade Hotaka mig hårdare.

"------!?"

"Tack, Kokonoe-kun.........Kokonoe-kun, du är varm........."

"Ve-verkligen."

"Uun, du är varm........."

Mitt hjärta började slå fortare när Hotakas kropp trycktes mot mig, och jag undrade om det fick min kroppstemperatur att stiga.

Jag kunde inte se Hotakas ansikte, men men jag tror ändå att hon var lycklig, och det kändes som om allt skulle bli bra i slutet.

Efter att vi gått en stund till, kunde vi se Julie och Tachibana gå mot oss, och Hotaka började vinka överdrivet mot dem.

Det fanns flera sorters kakor och godis på bordet.

Det som började var en småskalig utflyttningsfest eftersom det var den sista kvällen som jag och Julie bodde tillsammans.

"Det är gott."

"Det är bara billigt påste dock."

"Nai. Det spelar ingen roll. Saker som är goda är goda."

"Om du tycker det så är det bra. Du kan komma tillbaks hit för att dricka te när du vill."

"............Är det verkligen okej?"

"Aah, det finns inga regler som säger att du inte får------"

"------?"

Julie la sitt huvud på sned eftersom jag avbröt min mening halvvägs.

Även under normala omständigheter stack Julie ut, speciellt eftersom hon bor med mig. Om hon fortsätter komma hit efter att hon har valt en ny 《Duo》 tror jag att det kommer uppstå ett antal onödiga missförstånd.

"Tooru, vad är det?"

"Ah, eer, jag har några extra paket, så du kan få dem av mig."

"Menar du det?"

"Ja, jag skulle rekommendera det till din nya rumskamrat---------Tachibana."

"Jaa---"

Julie nickade, och jag kunde nästan känna hennes glädje överföras.

Trots att det bara hade gått några få dagar hade jag spenderat tillräckligt mycket tid med Julie för att börja kunna läsa av hennes uttryck.

Men i slutändan hade Tora bett mig att bli hans partner.

[Om du inte kan hitta någon annan så kan jag nog överväga att bli din partner.] Tora hade sagt det i morse, trots att det var svårt för honom med hans attityd.

Så från och med imorgon kommer jag bo tillsammans med Tora, och Julie kommer bo med Tachibana, och den här fridfulla tiden kommer då ta slut---------

När jag tänkte på det kände jag mig nästan lite ängslig.

"[.......................................]"

När jag började tänka på det tog konversationen slut, och rummet blev tyst.

Vi satt i tystnad en stund, tills Julie blev den som bröt tystnaden.

"Tooru."

<nowiki>*</nowiki>Kacha* Julie ställde ned sin kopp på tefatet och kollade rakt på mig.

"Det varade inte länge, men jag vill tacka dig för den här tiden."

"Aah, Jack också, Julie. Om du någonsin har några problem får du gärna komma och fråga mig om hjälp."

"...............Jaa---"

Julie nickade.

"..........................."

I det ögonblicket tyckte jag att hon såg ensam ut.

"Tooru?"

"Ah, nej............ingenting."

Det var kanske bara min inbillning.

"Okej okej, kom ihåg att skicka in er 《Duo》 ansökan till registreringskontoret innan klockan 6 ikväll. Om ni är sena kommer ni bli tilldelade en partner, och ni kommer inte kunna byta senare. Se till att ni alla kommer överens med er partner okej? Lova Usa-sensei det~☆"

Lördag---------efter att Tsukimi-sensei var färdig tog skoldagen slut, och klasskamraterna som hade valt sin partner började gå ut ur klassrummet tillsammans.

"Ska vi gå vi också, Tora?"

"Fuun, vi kan göra det senare. Det är ett slöseri med tid att vänta i kö."

"Okej, då går vi och äter lunch."

"Aah, det låter bättre."

Vi gick ut ur klassrummet för att gå mot kafeterian.

(Nu kom jag att tänka på, hur går det för Julie---------------)

Jag vände mig om och kollade in i klassrummet, men jag kunde varken se Julie eller Tachibana, så de kanske redan hade gått och registrerat sig.

"Nu räcker det, det är dags att vi går och registrerar oss innan tiden tar slut."

Solen var på väg ner, och vi hade spelat bordtennis för att smälta maten, men det började bli sent och vi var tvungna att sluta.

"Fuun, det är sant. Det skulle inte vara roligt om vi inte fick bilda en 《Duo》 bara för att vi inte registrerade oss i tid."

"..................Det är för att Tora ville spela en omgång till, och en till, och en till."

"Men jag kan väl inte låta det ta slut medan du leder."

"Bli inte så allvarlig när det bara gäller bordtennis............"

Däremot hade jag också blivit allvarlig ifall min motståndare höll ledningen.

"Förresten Tooru, Vem ska din rumskamrat para ihop sig med?"

"Det verkar vara Tachibana."

"Fumu. Tachibana altså...............det är en 《Duo》 som jag vill ha en match mot."

"Ärligt, det är så likt dig, Tora."

Senare skulle det uppenbarligen bli en övningsstrid med 《Blaze》, så Toras önskan låg kanske inte långt bort.

Julies snabbhet och Tachibanas försvar.

Jag undrar hur länge jag skulle klara mig mot den kombinationen............

Den tanken fyllde mitt hjärta med glädje.

"Fuun, det där är så ''like dig''. du står här och flinar."

"Haha, ja uppenbarligen."

Vi gick och småpratade på det viset tills vi nådde registreringskontoret.

Det fanns inga andra elever som registrerade sig, så Toras plan att komma senare lönade sig.

Jag knackade på fönstret och fick uppmärksamheten av personen som satt i kontoret.

"Ursäkta mig, vi vill registrera oss som en 《Duo》."

"Okej. I så fall får ni lägga fram era studentkort tack."

"Student kort?"

"Vi måste skriva eran partners namn på studentkortet också."

Jag höll på att plocka fram mitt studentkort när------

"Kokonoe, och Tora också............ska ni registrera er?"

En bekant röst sa mitt namn, och när jag vände mig om stod Tachibana där.

------Tillsammans med Hotaka.

"He-hej, Kokonoe-kun............"

"Tachibana, och Hotaka. Vad gör ni två här?"

"Vad pratar du om? Vi är väl här av samma anledning som ni två."

"V-vi kom för att registrera oss som en 《Duo》........."

vad är det här? Kommer Tachibana vara Hotakas 《Duo》............?

Mitt huvud fylldes med frågetecken.

(Men jag är säker på att Julie sa............)

Är det säkert?

Är det sant?

Det Julie sa till mig den kvällen---------

"'''Jag frågade Tomoe'''"

"---------------uh!!"

Ja, hon sa inte ett ord om att hon och Tachibana skulle bli en 《Duo》.

"Tachibana! Vad hände med Julie!? Vem har Julie parat ihop sig med!? Hade inte hon frågat dig!?"

"Julie? Visst hade hon frågat om jag ville bli hennes 《Duo》 partner men, jag hade redan bestämt mig för att para ihop mig med Miyabi."

Hon sa nej?

Hade inte Julie någon annan att para ihop sig med?

En person som ville para ihop sig med Julie?

------Ingen.

Sen vi kom hit har jag inte sett Julie prata ordentligt med någon annan än Tachibana, Hotaka och ingen annan.

(Nu när jag tänker på det, så såg jag det då också------------)

Under 《Karate träningen》 hade hon svårt att hitta någon motståndare.

"---------!! Ursäkta! vilka är det som fortfarande inte har anmält sin 《Duo》!?"

"Eh, errr------------------"

Killen som satt i kontoret blev överraskad av min hotfulla ton, men han började läsa upp namnen på alla som inte valt en 《Duo》.

Bland killarna, fanns jag, Tora och Tatsu. Och bland tjejerna fanns Tachibana, Hotaka och------Julie.

"Julie............har inte valt någon partner............?"

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 4

2016-03-03T09:44:36Z

Iron Tarkus:

==Kapitel 4 『Igen, äpple te』==

===Del 1===

"Det verkar som om de har tappat det mesta........."

Tredje dagen sedan antagningen. Enligt löftet vi gjorde tidigare kvällen hade jag och Julie gått och kollat på sakura<ref group ="1d">(Rosa) körsbärsblommor</ref> blommorna tidigt på morgonen.

Men de hade visst blommat tidigt i år.

Tyvärr hade vi kommit för sent, och träden hade inte många blommor kvar.

"Förlåt för jag höjde dina förhoppningar, Julie."

"Nai. De är fortfarande vackra, även så här sent."

Julie stirrade framåt, och hon mumlade ut sin åsikt.

Jag kollade på hennes ansikte, och jag fick en idé.

"Det är kanske lite tidigt att säga det här redan nu, men vad sägs om att vi två kommer tillbaks hit nästa år när de står i full blom."

"Jaa---. Jag tycker också att det är lite tidigt, men jag ser fram emot det."

Utan att flytta blicken från sakura träden, nickade Julie.

"Vi kommer tillbaks och kollar på det tillsammans."

"Aah, tillsammans------"

(.........Tillsammans?)

"Vad är det, Tooru?"

"N-nej........."

(Hon tror väl inte att jag nyss frågade ut henne?)

Visst är Julie söt, men det är inte som om jag har känslor för henne.

Jag ville verkligen bara visa henne sakuran i full blom men---------

Julie kan ha uppfattat min inbjudan på ett annat sätt.

Jag vill inte att hon ska tro att jag frågar ut henne innan det ens har gått tre dagar.

"Ja-jag ville bara visa dig sakuran när den är som vackrast och, jag menade inget annat med det........."

"---------?"

Julie verkade inte förstå det jag sa i panik, och hennes bjällror ringde när hon la huvudet på sned.

Precis som med missförståndet igår, verkade Julie ha svårt att förstå såna här saker.

"Finns det någon annan mening?"

"Eh, ah, nej......... ------Uh! Ja-jag har det! Vi kan bjuda in Tora, Tachibana och de andra när vi kommer hit.........! D-det är säkert roligare om alla kommer......!"

"Jaa---. Det låter bra."

Jag lyckades undvika frågan, och som tur var verkade Julie redan ha glömt bort det.

En vindpust passerade, och svepte med sig ett gäng av de rosa bladen.

"Det är vackert............"

Julie mumlade medan hon stirrade på stormen av sakura-blad som dansade mot himmelen.

"Aah..................men det är ännu vackrare när de står i full blom."

"Så pass............"

"Så, ska vi börja gå tillbaka?"

"Julie började gå bredvid mig."

".........Tooru."

"Hn?"

"Nästa år...............lovar du mig?"

"Aah, det är ett löfte."

"Jaa---"

Julie nickade.

Hon såg så förväntansfull ut trots att det var ett helt år kvar, så jag inte kunde gömma mitt leende.

"------?"

Idag fick vi alla en lista med alla nya elever, och vi skulle läsa igenom den i en timme.

I listan fanns bilder på alla oss, tillsammans med allas namn, sport- eller kampsportserfarenhet och en beskrivning av personens 《Blaze》. Alltså var det dags att hitta vår 《Duo》 partner.

"Fuun, det vore fint om det finns någon här som är mer användbar än mina glasögon."

"Nu är du nästan bara taskig, Tora."

"Jag skämtar inte!"

"Men det åsido, om du vill kan väl vi två para ihop oss?"

"Mu............?"

Jag tröttnade på att kolla genom listan, och jag frågade Tora direkt.

"Det är inte som om vi inte redan känner varandra, så jag tror inte att det är en dålig idé."

Dålig? Nej snarare......... ------!! Fuun. Det är väl okej om du nu så gärna vill.

Tora betedde sig precis som jag förväntade mig.

"Och dessutom är jag ändå trött på att bo tillsammans med den här snubben."

Tora mumlade medan han pekade på en kille som sov på ett bord bredvid honom.

Killen heter Tatsu, och enligt Tora är han en stor muskel idiot. Han talar som en muskel idiot och han sport intresserad som en muskel idiot. Han har en tuff personlighet och han lyssnar inte på folk när de pratar. Det verkar som om han har bråkat med Tora som hade en känslomässig personlighet till att börja med.

(Då var det bestämt. Min 《Duo》 kommer vara Tora.)

Vi har fram till lördag på oss att välja, så det var fortfarande några dagar kvar men, med tanke på Toras reaktion var det så gott som bestämt.

"Vad kommer du göra, Julie?"

"Jag ska försöka prata med några."

"Det vore bra om du kan hitta en partner som passar dig."

"Jaa---. Tack."

---Efter det gjorde vi flera olika fysiska tester i några timmar. Bland tjejerna hade Julie och Tachibana visat otroliga resultat, och de dränktes i uppmärksamhet från omgivningen.

Under eftermiddagen fortsatte träningen på samma sätt som igår, men---

Än en gång kollapsade Hotaka så fort hon nådde mål.

"Hotaka kommer nog inte klara av det här länge till."

Någon i närheten sa det, och de orden satt fast i mitt öra resten av dagen.

På den fjärde dagens morgon lyckades jag vakna först.

Jag väcktes av solljuset som strålade in genom gluggen i persiennerna.

(Okej.........det är väl bäst att jag går och byter om innan Julie vaknar.)

Jag gick gäspande till omklädningsrummet, och------

Jag insåg inte mitt misstag förrns jag öppnade dörren.

Jag hade bevisligen inte vaknat först, då min rumskamrat höll på att ta av sig sin tröja inne i omklädningsrummet.

"[..................]"

Mitt ansikte stelnade till, och Julie stirrade överraskat på mig med vidöppna ögon.

Hon hade inget på sig mer än hennes nedre underkläder, och därmed var mer än 90% av hennes hud synlig.

Tack vare tröjan hon höll i lyckades Julie täcka en liten del av sin kropp, men jag kunde se------

"God morgon, Tooru."

Julies iskalla röst--- nej, hennes normala röst, som hade en ljus eller mörk ton, drog mig tillbaks till verkligheten.

"Go-god morgon, Julie.................."

"Har du sovit väl?"

"A-aah..............."

"Det är bra. Förresten, tänker Tooru också byta om?"

"Eh, aah. Det stämmer............"

Av någon anledning började jag tala artigt.

"Förlåt mig men, skulle du kunna vänta utanför en stund? Det är pinsamt att byta om tillsammans........."

Till och med Julies kinder rodnade, och jag lämnade rummet efter att ha nickat stelt.

Det där hade aldrig hänt om jag bara kollat ifall Julie låg i sin säng. Det här måste vara meningen med uttrycket ''Man ska inte gråta över spilld mjölk''.

"Förlåt för att du fick vänta."

"------------!!"

Jag studsade upp när jag hörde rösten bakom mig.

"Ju-Julie, förlåt! Det där, err, jag försökte inte............!!"

"Det är okej. Men jag vill att du är mer försiktig i framtiden."

"Va............?"

"Jag sa att det är okej."

"Du vill inte ha en förklaring............?"

"Nai. Men som jag sa får du gärna vara mer försiktig. ...............Det är pinsamt."

"J-jag förstår. Det kommer inte hända igen."

"I så fall finns det inga fler problem. Så Tooru, du kan byta om nu."

Jag nickade innan jag gick in i omklädningsrummet och suckade djupt.

(Fuu, jag är glad att det här inte blev större än vad det behövde bli.........jag får vara jäkligt försiktig fram till helgen.)

《Första Träningen》------Idag introducerades en ny lektion, och det var fri Kumite<ref group="1d">https://sv.wikipedia.org/wiki/Kumite</ref>.

Det fanns många amatörer bland de nya eleverna, så jag undrade om Kumite verkligen var okej att börja med eftersom någon troligtvis kommer skada sig, men enligt skolan finns det ingen mening med att lära oss något om vi inte även får uppleva det.

Samma två tjejer som stod ut dagen innan------Julie och Tachibana, dränktes än en gång i uppmärksamhet då de sparrade med varandra.

Tachibana andades hårt medan hon utförde kombinationsattacker som drog till sig omgivningens beundran. Hon steg fram och tillbaka som om hon dansade.

Julie svarade genom att ta fördel av sin otroliga snabbhet, och hennes taktik verkade vara att slå ett slag och backa undan.

"Julies rörelser är också otroliga, men Tachibana förlorar inte......"

Nästan jämnt---------Vid ett ögonkast såg Julie ut att ha ett övertag, men Tachibana hanterade alla hennes attacker, och hon bytte smidigt mellan försvar och anfall.

"Fuun.Som förväntat av Tachibana familjens 18 konster."

"Tachibana familjens?"

"De har utvecklat sin egen teknik som består av flera olika sorters kampsporter, huvudsakligen urgammal kampsport. Det här är dock första gången jag faktiskt ser det med mina egna ögon."

"............Du verkar veta en hel del om det."

"Det stod skrivet i listan vi fick igår. Varför läste du den inte din dåre........."

"Jag kommer ändå bilda en 《Duo》 med dig Tora, så jag tyckte att det verkade onödigt att läsa om alla andra."

Jag svarade med ett snett leende, och Tora suckade frustrerat.

Då hördes visslan som markerade slutet.

"Okej~okej~. Det räcker så. Vila i några minuter och försök hitta nya motståndare okej---♪"

Julie och Tachibana bugade och gick iväg från varandra efter att ha utbytt några ord.

I slutändan verkar det som om ingen av dem faktiskt vann över den andra.

"Okej, vem ska jag slåss mot............"

Jag sa hejdå till Tora och letade efter min nästa motståndare---------den första jag fick syn på var Julie.

En tjej------------troligtvis hennes nästa motståndare---------Julie pratade med henne men, något verkade konstigt.

Tjejen vred på huvudet några gånger, och hon bugade innan hon gick därifrån. När Julie istället pratade med en annan tjej gjorde hon likadant.

"Julie, kan du inte hitta en motståndare?"

"Jaa---"

Julie svarade maktlöst. Alla måste ha blivit rädda när de såg hennes match mot Tachibana, och nu vågade ingen vara hennes motståndare.

(Det här är inte bra............)

De flesta av tjejerna har ingen tidigare erfarenhet, så det här var inte oväntat.

"............Julie, vill du prova mot mig?"

"Vill du det?"

"Aah. Jag vill verkligen det efter jag såg din match mot Tachibana"

".....................Tack."

Julies ögon öppnades lite mer, och hon sänkte sitt huvud.

Jag frågade Julie delvis på grund av sympati och delvis på grund av precis det jag sa.

Från det jag såg under ingångsceremonin och kampen mot Tachibana nyss, är Julie snabbare än mig.

Jag ville se om jag hade en chans mot den snabbheten.

"Okej, ska vi börja?"

"Jaa---."

Tsukimi-sensei blåste i visslan, och <nowiki>*</nowiki>chirin* jag kunde höra Julies bjällror som hon inte ens tog av sig för den här övningen. I nästa ögonblick var hon precis framför mig.

(Kuh............! Hon är ännu snabbare än jag trodde!! Det är inte lätt att {{furigana|slåss|tävla}} mot henne så här.........!)

Det här var inte ens en match, det var helt ensidigt, och jag kunde bara knappt försvara mig själv.

För att undvika skador måste vi sluta ifall någon får in ett slag på sin motståndare, men utöver det hade vi inga andra begränsningar.

I slutändan lyckades jag undvika alla avgörande attacker, men jag låg i underläge från början till slut.

"Fuu, du är verkligen otrolig Julie. Vill du göra om det här nästa gång?"

"Jaa---. Med nöje."

Julie nickade, och såg ganska lycklig ut.

Men------efter det verkade hon ha svårt att hitta en motståndare igen, och jag började bli orolig för henne.

(Som det ser ut nu, kommer hon kanske även ha svårt att hitta en 《Duo》............)

Vid kvällen, efter att vi ätit middag och tvättat oss, fanns det inget kvar att göra än att kolla på TV.

Sedan andra dagen hade det blivit en vana att sitta framför TV:n tillsammans innan vi gick och la oss.

Idag visade de flera olika sorters djur, och när hon såg en lejonunge rulla runt [Gullig............] hörde jag Julie mumla.

"Tycker du om djur, Julie?"

"Jaa---. Särskilt fåglar---------och bland dem är parakiten min favorit."

Jag frågade medan jag gjorde mer äpple te, och Julie gav mig ett oväntat svar.

"Tycker du också om djur, Tooru?"

Samma fråga kom tillbaks till mig------och Julie stirrade förväntansfullt på mig.

".........Jag har inget emot dem, men jag tycker inte direkt om dem heller."

Jag ville inte göra henne besviken, men jag svarade fortfarande ärligt.

"Så pass. Betyder det att du inte har något favoritdjur?"

"Aah, så är det."

"I så fall, om du någonsin vill skaffa ett husdjur skulle jag rekommendera parakiten. Den har vackra vingar, gullig röst, den fäster sig vid dig och den är smart och fluffig."

"Så parakiter är------------"

Som vanligt hade hennes uttryck inte ändrats men---------------Julie var förvånansvärt entusiastisk när hon pratade om parakiten, och det kändes som om jag inte hade något val annat än att nicka.

"O-okej. Om jag någonsin skaffar ett husdjur får det bli en parakit."

"Jaa---."

Julie nickade, och hon såg glad ut trots att hennes ansikte fortfarande var uttryckslöst.

"Förresten---------------"

Det fanns en sak som jag oroat mig för hela dagen.

"Julie...............err, ah---, har du bestämt vem du vill ha som din 《Duo》?"

Egentligen undrade jag om hon hade svårt att komma överens med klassen, men jag tvekade och frågade henne indirekt.

"............Jag tänker fråga Tomoe."

"Okej. Det kommer nog bli bra."

Det verkade som om jag var orolig i onödan.

Tachibana är bra på att ta hand om andra, och inom kampsport är hon på ungefär samma nivå som Julie, så hon är nog Julies bästa tänkbara partner.

"Är Toorus partner Tora?"

"Aah. Det var inte oväntat med tanke på att vi känner varandra sedan tidigare, och vi har lätt att komma överens............hans personlighet är dock en utmaning."

Jag ställde en kopp framför Julie med ett snett leende.

"Tack så mycket."

Julie nickade och drack äpple teet.

Jag drack ur min egen kopp, och på så vis blev rummet tyst---------tiden gick fridfullt framåt.

(Det här kommer snart ta slut...............)

Imorgon är den sista dagen som jag och Julie bor tillsammans, och jag kände mig nästan lite ängslig.

(Första dagen var jag dock bara nervös.)

"------------? Vad är det Tooru, du ser så glad ut?"

"Nej, ingenting. Jag kom ihåg något bara."

Femte dagen, fredag---------och idag igen, spenderade vi eftermiddagen med att springa maraton, men...............

"Hon är sen............"

Jag mumlade för att Hotaka inte hade nått mål än, trots att det hade blivit mörkt.

(Trots att hon gick i mål fortare igår...............)

Igår gick hon i mål när himmelen började byta färg, och än en gång svimmade hon direkt därefter.

Varje dag hade hon klarat det lite snabbare än dagen innan, men idag var hon sen.

"Menar du Miyabi?"

Tachibana hade hört mitt mumlande.

"Är du också orolig, Tachibana? Hon är trots allt din rumskamrat."

"Aah. ------------Miyabi har kanske redan............"

Jag behövde inte fråga efter slutet på hennes mening.

Hittills har en eller två elever {{furigana|gett upp|hoppat av}} nästan varje dag.

Träningen var intensiv, och det kändes ensamt att se klassen bli mindre varje dag.

Just nu såg Tachibana efter en tjej som klagade på marken [Jag klarar inte av mer.........], scenen påminde läskigt mycket om Hotaka.

När jag tänkte mig att Hotaka kanske tänkte likadant.........

"..................Jag går och kollar efter."

Jag lämnade de orden bakom mig och började springa tillbaka genom banan.

När jag hade kommit halvvägs runt såg jag Hotaka sitta vid sidan av vägen med ryggen mot ett träd.

"Hotaka, hur är det med dig?"

"Ah......Kokonoe-kun, vad gör du här?"

Hotaka svarade medan hon kraftlöst lyfte sitt huvud.

"Du verkade inte komma till målet, så jag kom för att kolla hur det låg till."

"Åh............förlåt, jag tvinnade benet............"

"I så fall kommer du inte kunna gå på ett tag...............hoppa på."

"Eh?"

Jag vände ryggen mot henne och satte mig på ett knä.

först förstod Hotaka inte meningen, och när hon väl gjorde det började hon svänga sitt huvud i panik.

"De-de-det är inte bra! Kokonoe-kun har precis sprungit!! Och- och jag är ganska tung!!"

Hotaka, som vanligtvis var tystlåten, höjde rösten när hon fick panik.

"Det är okej, hoppa på bara. Det är inte som om du kommer kunna gå tillbaka själv bara för att du vilar lite grann."

"Me-men mina skador läker snabbare tack vare 《Lucifer》............"

"Det är sant, men det kommer fortfarande hinna bli mörkt innan ditt ben har läkt, och då blir det bara ännu farligare."

Solen hade nästan gått ner, och det skulle säkert vara mörkt efter 30 minuter.

Men trots det var Hotaka fortfarande tveksam.

Hotaka hade svårt för killar, och det skulle nog krävas mycket mod för att hon skulle bäras.

"Om du verkligen vill kan jag vänta här med dig. Men Tachibana väntar vid målet, och hon är nog orolig för dig."

"Ah............"

Det var kanske lite oärligt, men det verkade som om det var effektivt att nämna Hotakas rumskamrat.

Efter att ha tvekat ett tag, frågade Hotaka med röda kinder.

"E-err.........kan jag då lita............på dig?"

"Aah, självklart."

Jag nickade bestämt, och jag var beredd att bära Hotaka tills---------

".........stora"

"Eh, sa du något??"

"Nej, ingenting........."

Det gick inte att undvika i den här ställningen, men två stora utbuktningar trycktes mot min rygg.

Hotaka hade ingen som helst styrka kvar, och hon vilade hela sin kropp mot mig.

(Uwaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!?)

Tack vare mjukheten jag kände för första gången, höll mitt huvud på att fatta eld.

(Lugna ner dig Tooru. Det är inte som om jag erbjöd att bära henne bara för det här. Du måste lugna ner dig. Om du inte slutar skaka kommer hon märka något......!!)

"D-du Kokonoe-kun......"

"Va-va-vad är det!?"

Trots att jag skakade och min röst var en katastrof, verkade det inte som om Hotaka märkte något.

"Jag vet inte om jag kan fortsätta så här............ Trots att min kondition har förstärkts av 《Lucifer》 kunde jag inte springa till målet idag............Jag kommer nog bara halka efter ännu längre härifrån............"

"Hotaka."

Hotaka Hade kämpat med löpandet varje dag, och dagens misslyckande verkade ha blivit nådastöten.

Hotakas röst saknade anda och hon började nästan gråta, men hon fortsatte tala.

"Jag trodde att något skulle förändras om jag kom till Kouryou.........men det var meningslöst......i slutändan hade jag bara 《Adapt》, men jag hade ingen talang........."

"Det är okej. Du klarade av antagningsprovet."

".........personen som blev min motståndare flydde. jag var för rädd för att röra mig........."

Jag hade inte insett att det fanns folk som blev antagna utan att besegra sin motståndare.

[[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 5.jpg|thumb]]

Det fanns elever som mig och Tachibana, som har tidigare erfarenhet inom kampsport, men det fanns också dem som inte ens hade deltagit i någon som helst sport............Och Hotaka var en av de sistnämnda.

"Ah............för-förlåt. Jag borde inte prata på det här viset med någon jag nyss har träffat, jag kommer bara störa dig."

"Om du tycker att det är svårt, är det bättre att tala ut om det."

"...............unn, tack........."

Hotaka begravde sitt ansikte i min rygg efter att hon sa det med en mjuk röst.

På det viset gick vi fram i tystnad en stund---------------tills jag bröt tystnaden med en bestämd röst.

"De som vill ha stora träd måste förstärka dess rötter."

"Eh......?"

Hotaka höjde förvånat sitt huvud.

"Det är ett ordspråk som min mästare brukade använda; det var han som lärde mig grunderna i kampsport. Det betyder att man inte kan bli starkare om man försummar grunderna."

"Kokonoe-kun............"

Det var ironiskt att jag sa det trots att jag blev starkare genom att ta en genväg som kallas 《Lucifer》.. jag hade egentligen ingen rätt att använda det uttrycket.

Men det var ändå det första jag kom att tänka på när jag ville muntra upp Hotaka.

"Jag vet hur det är att känna sig värdelös, men 《Styrka》 är inte något som fäster sig vid kroppen efter en dag. Det är därför.........trots att det är svårt nu tycker jag att du borde fortsätta springa och springa. Kondition är något man förbättrar ju mer man springer, och det har inget med talang att göra."

"Talang............spelar ingen roll............?"

"Jag tänker inte säga något oansvarigt såsom gör ditt bästa. Men tror inte du att det är okej att springa lite mer innan du ger upp? Även om du tycker att du saknar talang tror jag definitivt att du kommer förändras om du försöker. Och mest av allt------"

"Mest av allt...............?"

"Det kommer bli ensamt om Hotaka försvinner."

"Ko-Kokonoe-kun............"

Om det fortsätter så här kommer nog Hotaka {{furigana|ge upp|hoppa av}} snart.

Trots att vi bara nyligen hade träffats, tyckte jag att det kändes ensamt att det här kanske var den sista gången vi pratade på det här viset, och därför kunde jag berätta hur jag verkligen kände.

"Kokonoe-kun, var du också dålig på att springa?"

"Aah, jag var usel på det."

"Vilken placering fick du idag?"

"Första plats."

"Du kommer först varje dag............"

"Det är för att jag har kondition från att ha sprungit varje dag."

"..................Jag undrar.........om jag kommer kunna springa lika fort som Kokonoe-kun.........?"

"........................Det kan jag inte lova dig, men du kommer definitivt kunna springa fortare än vad du gör nu."

"I ett sånt här läge borde du svara [Ja, du kommer definitivt springa fortare än mig.]............"

"Ah, fö-förlåt......"

"Fufu, det är okej, jag förlåter dig."

Jag hörde henne fnissa bakom mig.

"............Du, Kokonoe-kun; jag kommer försöka lite till........."

Efter att hon sagt det kramade Hotaka mig hårdare.

"------!?"

"Tack, Kokonoe-kun.........Kokonoe-kun, du är varm........."

"Ve-verkligen."

"Uun, du är varm........."

Mitt hjärta började slå fortare när Hotakas kropp trycktes mot mig, och jag undrade om det fick min kroppstemperatur att stiga.

Jag kunde inte se Hotakas ansikte, men men jag tror ändå att hon var lycklig, och det kändes som om allt skulle bli bra i slutet.

Efter att vi gått en stund till, kunde vi se Julie och Tachibana gå mot oss, och Hotaka började vinka överdrivet mot dem.

Det fanns flera sorters kakor och godis på bordet.

Det som började var en småskalig utflyttningsfest eftersom det var den sista kvällen som jag och Julie bodde tillsammans.

"Det är gott."

"Det är bara billigt påste dock."

"Nai. Det spelar ingen roll. Saker som är goda är goda."

"Om du tycker det så är det bra. Du kan komma tillbaks hit för att dricka te när du vill."

"............Är det verkligen okej?"

"Aah, det finns inga regler som säger att du inte får------"

"------?"

Julie la sitt huvud på sned eftersom jag avbröt min mening halvvägs.

Även under normala omständigheter stack Julie ut, speciellt eftersom hon bor med mig. Om hon fortsätter komma hit efter att hon har valt en ny 《Duo》 tror jag att det kommer uppstå ett antal onödiga missförstånd.

"Tooru, vad är det?"

"Ah, eer, jag har några extra paket, så du kan få dem av mig."

"Menar du det?"

"Ja, jag skulle rekommendera det till din nya rumskamrat---------Tachibana."

"Jaa---"

Julie nickade, och jag kunde nästan känna hennes glädje överföras.

Trots att det bara hade gått några få dagar hade jag spenderat tillräckligt mycket tid med Julie för att börja kunna läsa av hennes uttryck.

Men i slutändan hade Tora bett mig att bli hans partner.

[Om du inte kan hitta någon annan så kan jag nog överväga att bli din partner.] Tora hade sagt det i morse, trots att det var svårt för honom med hans attityd.

Så från och med imorgon kommer jag bo tillsammans med Tora, och Julie kommer bo med Tachibana, och den här fridfulla tiden kommer då ta slut---------

När jag tänkte på det kände jag mig nästan lite ängslig.

"[.......................................]"

När jag började tänka på det tog konversationen slut, och rummet blev tyst.

Vi satt i tystnad en stund, tills Julie blev den som bröt tystnaden.

"Tooru."

<nowiki>*</nowiki>Kacha* Julie ställde ned sin kopp på tefatet och kollade rakt på mig.

"Det varade inte länge, men jag vill tacka dig för den här tiden."

"Aah, Jack också, Julie. Om du någonsin har några problem får du gärna komma och fråga mig om hjälp."

"...............Jaa---"

Julie nickade.

"..........................."

I det ögonblicket tyckte jag att hon såg ensam ut.

"Tooru?"

"Ah, nej............ingenting."

Det var kanske bara min inbillning.

"Okej okej, kom ihåg att skicka in er 《Duo》 ansökan till registreringskontoret innan klockan 6 ikväll. Om ni är sena kommer ni bli tilldelade en partner, och ni kommer inte kunna byta senare. Se till att ni alla kommer överens med er partner okej? Lova Usa-sensei det~☆"

Lördag---------efter att Tsukimi-sensei var färdig tog skoldagen slut, och klasskamraterna som hade valt sin partner började gå ut ur klassrummet tillsammans.

"Ska vi gå vi också, Tora?"

"Fuun, vi kan göra det senare. Det är ett slöseri med tid att vänta i kö."

"Okej, då går vi och äter lunch."

"Aah, det låter bättre."

Vi gick ut ur klassrummet för att gå mot kafeterian.

(Nu kom jag att tänka på, hur går det för Julie---------------)

Jag vände mig om och kollade in i klassrummet, men jag kunde varken se Julie eller Tachibana, så de kanske redan hade gått och registrerat sig.

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 4

2016-03-01T10:04:35Z

Iron Tarkus:

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 4

2016-02-29T09:04:25Z

Iron Tarkus:

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 4

2016-02-28T20:39:46Z

Iron Tarkus:

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 4

2016-02-27T13:24:37Z

Iron Tarkus:

===Kapitel 4 『Igen, äpple te』===

==Del 1==

"Det verkar som om de har tappat det mesta........."

Tredje dagen sedan antagningen. Enligt löftet vi gjorde tidigare kvällen hade jag och Julie gått och kollat på sakura<ref group ="1d">(Rosa) körsbärsblommor</ref> blommorna tidigt på morgonen.

Men de hade visst blommat tidigt i år.

Tyvärr hade vi kommit för sent, och träden hade inte många blommor kvar.

"Förlåt för jag höjde dina förhoppningar, Julie."

"Nai. De är fortfarande vackra, även så här sent."

Julie stirrade framåt, och hon mumlade ut sin åsikt.

Jag kollade på hennes ansikte, och jag fick en idé.

"Det är kanske lite tidigt att säga det här redan nu, men vad sägs om att vi två kommer tillbaks hit nästa år när de står i full blom."

"Jaa---. Jag tycker också att det är lite tidigt, men jag ser fram emot det."

Utan att flytta blicken från sakura träden, nickade Julie.

"Vi kommer tillbaks och kollar på det tillsammans."

"Aah, tillsammans------"

(.........Tillsammans?)

"Vad är det, Tooru?"

"N-nej........."

(Hon tror väl inte att jag nyss frågade ut henne?)

Visst är Julie söt, men det är inte som om jag har känslor för henne.

Jag ville verkligen bara visa henne sakuran i full blom men---------

Julie kan ha uppfattat min inbjudan på ett annat sätt.

Jag vill inte att hon ska tro att jag frågar ut henne innan det ens har gått tre dagar.

"Ja-jag ville bara visa dig sakuran när den är som vackrast och, jag menade inget annat med det........."

"---------?"

Julie verkade inte förstå det jag sa i panik, och hennes bjällror ringde när hon la huvudet på sned.

Precis som med missförståndet igår, verkade Julie ha svårt att förstå såna här saker.

"Finns det någon annan mening?"

"Eh, ah, nej......... ------Uh! Ja-jag har det! Vi kan bjuda in Tora, Tachibana och de andra när vi kommer hit.........! D-det är säkert roligare om alla kommer......!"

"Jaa---. Det låter bra."

Jag lyckades undvika frågan, och som tur var verkade Julie redan ha glömt bort det.

En vindpust passerade, och svepte med sig ett gäng av de rosa bladen.

"Det är vackert............"

Julie mumlade medan hon stirrade på stormen av sakura-blad som dansade mot himmelen.

"Aah..................men det är ännu vackrare när de står i full blom."

"Så pass............"

"Så, ska vi börja gå tillbaka?"

"Julie började gå bredvid mig."

".........Tooru."

"Hn?"

"Nästa år...............lovar du mig?"

"Aah, det är ett löfte."

"Jaa---"

Julie nickade.

Hon såg så förväntansfull ut trots att det var ett helt år kvar, så jag inte kunde gömma mitt leende.

"------?"

Idag fick vi alla en lista med alla nya elever, och vi skulle läsa igenom den i en timme.

I listan fanns bilder på alla oss, tillsammans med allas namn, sport- eller kampsportserfarenhet och en beskrivning av personens 《Blaze》. Alltså var det dags att hitta vår 《Duo》 partner.

"Fuun, det vore fint om det finns någon här som är mer användbar än mina glasögon."

"Nu är du nästan bara taskig, Tora."

"Jag skämtar inte!"

"Men det åsido, om du vill kan väl vi två para ihop oss?"

"Mu............?"

Jag tröttnade på att kolla genom listan, och jag frågade Tora direkt.

"Det är inte som om vi inte redan känner varandra, så jag tror inte att det är en dålig idé."

Dålig? Nej snarare......... ------!! Fuun. Det är väl okej om du nu så gärna vill.

Tora betedde sig precis som jag förväntade mig.

"Och dessutom är jag ändå trött på att bo tillsammans med den här snubben."

Tora mumlade medan han pekade på en kille som sov på ett bord bredvid honom.

Killen heter Tatsu, och enligt Tora är han en stor muskel idiot. Han talar som en muskel idiot och han sport intresserad som en muskel idiot. Han har en tuff personlighet och han lyssnar inte på folk när de pratar. Det verkar som om han har bråkat med Tora som hade en känslomässig personlighet till att börja med.

(Då var det bestämt. Min 《Duo》 kommer vara Tora.)

Vi har fram till lördag på oss att välja, så det var fortfarande några dagar kvar men, med tanke på Toras reaktion var det så gott som bestämt.

"Vad kommer du göra, Julie?"

"Jag ska försöka prata med några."

"Det vore bra om du kan hitta en partner som passar dig."

"Jaa---. Tack."

---Efter det gjorde vi flera olika fysiska tester i några timmar. Bland tjejerna hade Julie och Tachibana visat otroliga resultat, och de dränktes i uppmärksamhet från omgivningen.

Under eftermiddagen fortsatte träningen på samma sätt som igår, men---

Än en gång kollapsade Hotaka så fort hon nådde mål.

"Hotaka kommer nog inte klara av det här länge till."

Någon i närheten sa det, och de orden satt fast i mitt öra resten av dagen.

På den fjärde dagens morgon lyckades jag vakna först.

Jag väcktes av solljuset som strålade in genom gluggen i persiennerna.

(Okej.........det är väl bäst att jag går och byter om innan Julie vaknar.)

Jag gick gäspande till omklädningsrummet, och------

Jag insåg inte mitt misstag förrns jag öppnade dörren.

Jag hade bevisligen inte vaknat först, då min rumskamrat höll på att ta av sig sin tröja inne i omklädningsrummet.

"[..................]"

Mitt ansikte stelnade till, och Julie stirrade överraskat på mig med vidöppna ögon.

Hon hade inget på sig mer än hennes nedre underkläder, och därmed var mer än 90% av hennes hud synlig.

Tack vare tröjan hon höll i lyckades Julie täcka en liten del av sin kropp, men jag kunde se------

"God morgon, Tooru."

Julies iskalla röst--- nej, hennes normala röst, som hade en ljus eller mörk ton, drog mig tillbaks till verkligheten.

"Go-god morgon, Julie.................."

"Har du sovit väl?"

"A-aah..............."

"Det är bra. Förresten, tänker Tooru också byta om?"

"Eh, aah. Det stämmer............"

Av någon anledning började jag tala artigt.

"Förlåt mig men, skulle du kunna vänta utanför en stund? Det är pinsamt att byta om tillsammans........."

Till och med Julies kinder rodnade, och jag lämnade rummet efter att ha nickat stelt.

Det där hade aldrig hänt om jag bara kollat ifall Julie låg i sin säng. Det här måste vara meningen med uttrycket ''Man ska inte gråta över spilld mjölk''.

"Förlåt för att du fick vänta."

"------------!!"

Jag studsade upp när jag hörde rösten bakom mig.

"Ju-Julie, förlåt! Det där, err, jag försökte inte............!!"

"Det är okej. Men jag vill att du är mer försiktig i framtiden."

"Va............?"

"Jag sa att det är okej."

"Du vill inte ha en förklaring............?"

"Nai. Men som jag sa får du gärna vara mer försiktig. ...............Det är pinsamt."

"J-jag förstår. Det kommer inte hända igen."

"I så fall finns det inga fler problem. Så Tooru, du kan byta om nu."

Jag nickade innan jag gick in i omklädningsrummet och suckade djupt.

(Fuu, jag är glad att det här inte blev större än vad det behövde bli.........jag får vara jäkligt försiktig fram till helgen.)

《Första Träningen》------Idag introducerades en ny lektion, och det var fri Kumite<ref group="1d">https://sv.wikipedia.org/wiki/Kumite</ref>.

Det fanns många amatörer bland de nya eleverna, så jag undrade om Kumite verkligen var okej att börja med eftersom någon troligtvis kommer skada sig, men enligt skolan finns det ingen mening med att lära oss något om vi inte även får uppleva det.

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 4

2016-02-26T18:08:33Z

Iron Tarkus:

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 4

2016-02-25T13:29:39Z

Iron Tarkus: Created page with "===Kapitel 4 『Igen, äpple te』=== ==Del 1== "Det verkar som om de har tappat det mesta........." Tredje dagen sedan antagningen. Enligt löftet vi gjorde tidigare kväl..."

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 2

2016-02-23T11:47:24Z

Iron Tarkus:

==Kapitel 2 『Jag är intresserad i dig』==

===Del 1===

Kouryou Akademin------

I den norra delen av Tokyos hamn finns en ö som man enbart kan få tillträde till via järnvägen som sträcker sig över havet.

Hela ön omringas av en gigantisk mur, med en stor port på framsidan. Och över muren tornar sig ett gigantiskt klocktorn som kan ses sträcka sig mot molnen.

Skolan och elevhemmet som fanns där inne var byggt i västerländsk stil, och det kändes fel att kalla det en skola. Jag och Tora gick längs den västra korridoren för att ta oss till klassrummet.

"Guh.........!"

"Är det något fel?"

Ett tyst stön läkte ur mig från smärtan som fortfarande anföll min kropp, och Tora kollade betvivlande på mig.

"Jag har fortfarande ont efter striden."

Orsaken var förmågan jag hade använt mot Imari.

Förmågan jag använde var ursprungligen bara tillämpad av stora män med mycket muskler, och med min mellanstora kropp blir bördan för mig ganska stor trots att jag bara använde den en gång. Förmågan var som ett dubbeleggat svärd. Å ena sidan kan den orsaka otrolig skada mot den jag använder den mot, men å andra sidan kommer jag inte kunna röra mig som vanligt ifall jag använder den två gånger.

"Jaha, så det betyder att du är en amatör?"

Tora svarade med en förolämpning.

"Kan du inte säga det på ett snällare sätt---"

"Nej."

Svaret kom omedelbart.

"Förresten vill jag fråga en sak angående den förmågan. Varför använde du aldrig den när du tränade med mig? Våga inte säga att du aldrig slogs allvarligt mot mig!"

Tora fortsatte ställa frågor, och jag kunde inte göra annat än att hastigt slänga mitt huvud fram och tillbaks i förnekelse.

"Nej nej! Jag lärde mig det där nyligen------efter det att jag inte kunde träffa Tora längre."

".........Okej. Det är sant att du inte skulle hålla tillbaka i onödan. ............Trots att du är en idiot."

Tora visade ett glatt leende, men den sista delen var helt onödig.

(Aja, det är väl bäst att jag inte säger emot.)

"Men glöm det, det var så längesen jag såg dig Tora. Jag hade aldrig trott att jag skulle träffa dig här."

"Hehe, jag tänkte säga detsamma."

Innan jag kom till skolan hörde jag att bara en av över tusen personer hade 《Adapt》.

Därför hade jag inte förväntat mig att jag skulle träffa någon bekant {{Furigana|i Kouryou Akademin|här}}

Däremot var det definitivt betryggande att veta att det fanns någon jag kände här.

"Tooru, i auditoriet förut, under ingångsceremonin---------"

"Ah, jag tror det dr är klassrummet."

Vi nådde ettornas klassrum i slutet av korridoren.

"Åh, förlåt. Vad var det du försökte säga------"

"Du där!"

"Hmm?"

Någon avbröt när jag frågade vad Tora ville mig.

När jag kollade dit, fanns där en vacker tjej med långt hår som stirrade rakt på mig.

(Den här tjejen......... var har jag---------)

Hon hade inte bara ett vackert ansikte, utan även en otrolig stil, och hon verkade vara vuxen trots att hon inte var äldre än mig. Hennes mest utmärkande drag var dock hennes atmosfär. Hon omringades av en aura som skrek värdighet, och den gjorde det omöjligt att inte lägga märke till hennes kraftfulla befintlighet.

"------------Ehh, om inte jag minns fel, så var det väl du som satt bakom oss under ingångsceremonin."

Ja, hon som talade med mig var samma tjej som hade varnat oss att vara tysta under ceremonin.

"Var det någonting?"

när jag frågade henne, gjorde tjejen ett komplicerat uttryck.

"..................Ingen hade trott att det skulle finnas en sådan tradition här. Därför bör du inte känna dig nere, utan istället röra dig rakt framåt i den här akademin. Jag tror det är enda sättet för dig att se henne i ögonen när den tiden kommer."

Errr, va...............?

"Det var allt."

Trots att jag inte förstod vad hon menade, vände flickan ryggen mot mig och gick in i klassrummet.

"Vad handlade det där om...............?"

"............Tooru. Din motståndare förut------ jag tror hon hette Imari. Tjejen nyss menade att om du ångrar att du besegrade henne måste du jobba hårt för hennes skull."

"Jaha, det var det hon menade.................."

Hon hade kanske sett mig och Imari prata vänligt med varandra eftersom hon satt bakom oss.

Det kanske var därför hon oroade sig för mig, och undrade ifall jag var deprimerad.

Jag är okej, för jag har redan lovat Imari samma sak. Men tack för att du oroar dig, Tora

"Varför tackar du mig? säg det till den där tjejen."

"Det är sant. ---------Förresten Tora, vad var det du ville säga till mig förut?"

"..................Jag vet inte. Kom med in nu. ...............Allt jag ville säga har redan blivit sagt."

"A,aah............"

Jag följde Tora som plötsligt blev tjurig av någon anledning, och vi gick in i klassrummet.

När jag gick in i klassrummet såg jag att bänkarna som stod på rad inte var som de personliga små borden jag var van vid från grundskolan, utan de var bredare bänkar avsedda för två personer.

Vi satte oss ner vid olika bänkar nära ingången och väntade på att klasstiden skulle starta.

Alla nya elever hade inte samlats än---------det verkade som om en del av dem hade skadats fysiskt under ingångsceremonin, och de höll på att bli behandlade------så det fanns fortfarande tid innan något skulle börja.

Alla andra gjorde som vi och satte sig någonstans, det fanns några tjejer som pratade med varandra, och några killar som redan satt och sov. Alla var förvånansvärt avslappnade medan de väntade på att klasstiden skulle börja.

Men, stämningen ändrades helt när en viss person gick in i klassrummet.
Alla tappade sina ord, och rummet blev tyst.

"Vad är det?"

Vi kollade mot personen som stod vid ingången. Situationen var precis som den i auditoriet innan ingångsceremonin började.

"Den där tjejen............"

Vi båda förstod direkt.

Personen som fick klassens uppmärksamhet var flickan med silverfärgat hår.

"Känner du henne?"

"Nej, det är inte som om vi känner varandra men........."

Nu kom jag ihåg att Tora satt och sov när hon gick in i auditoriet.

"Jag såg henne slåss under ceremonin förut. Hennes sätt att röra sig och hennes svärdskonst var rätt så imponerande."

"Hou......... Det låter intressant."

Tora hade ett leende som om han ville utmana henne till en duell.

(Den här killen är fortfarande samma gamla blodtörstiga snubbe som han alltid var............)

Efter att ha tänkt det, flyttade jag min blick tillbaka till silverflickan.

Precis som i auditoriet ignorerade hon allas blickar medan hon kollade runt i klassrummet tills------hennes rubin ögon stannade på något.

På mig.

(Eh...............?)

Våra ögon möttes.

(Det är väl bara ett sammanträffande............?)

Men, när jag val tänkte det lyfte silverflickan sina ögonbryn------

"Tooru"

.........Nej, hon sa det. Det var mitt namn. Hon sa nyss mitt namn.

(Hur vet hon vad jag heter............?)

Det var den första frågan jag ville ställa.

Jag hade inget minne av att jag kände några utlänningar.

(............Vänta lite? Kollade inte hon på mig under ingångsceremonin också............)

Jag hade aldrig talat med henne tidigare, så jag hade ingen aning varför hon visste mitt namn.

Silverflickan stirrade på mig, och hon började gå innan jag hade fått svar på någon av mina frågor.

<nowiki>*</nowiki>Chirin* Till ljudet av bjällrorna svajade hennes hår nere vid hennes höfter, och hennes ansikte var uttryckslöst.

Det var precis som om jag fick återuppleva scenen från auditoriet. Den enda skillnaden var vad som hände i slutet.

".................."

Silverflickan ställde sig bredvid mig och stirrade på mig en stund innan------hon nickade huvudet och satte sig ned.

På stolen bredvid mig.

Trots att det fanns många tomma platser, valde hon att sitta på stolen bredvid mig.

Och som om inte det vore nog------

<nowiki>*</nowiki>titt*.........*titt*

Hon försökte titta på mig i smyg då och då. Hon försökte nog göra det utan att jag skulle märka, men det var helt uppenbart.

Hela situationen var förvirrande.

En utlänning jag aldrig tidigare hade träffat och vars namn jag inte känner till började plötsligt säga mitt namn, och hon satte sig bredvid mig. Sedan började hon omgående smygtitta på mig. ------Hur skulle jag inte bli förvånad över en sådan situation?

Det var iallafall obekvämt att hon tittade på mig på det viset utan att jag hade minsta aning om vad som pågick.

".........Eh, ur-ursäkta mig."

"---------Uh"

<nowiki>*</nowiki>Chirin* Så fort jag bestämde mig för att försöka prata med henne, vände flickan bort sid huvud blixtsnabbt.

"..............."

Och bara sådär blev det tyst. hon verkade låtsas som att hon inte hörde mig.

(Suck. Jag får väl försöka hitta ett tillfälle att prata med henne senare.)

Jag försökte fördriva tiden genom att småprata med Tora.

Klassrummet blev som vanligt igen.

"..............."

<nowiki>*</nowiki>titt*............<nowiki>*</nowiki>titt*

Efter en stund hade hon börjat smygtitta på mig igen.

(Ärligt talat, vad är det som händer...............?)

Medan jag satt där och kände mig obekväm började resten av eleverna samla sig i klassrummet efter att deras skador blivit omskötta.

Strax därefter, när nästan alla nya studenter hade samlats------

"Hej Hej♪ Bra jobbat på antagningsprovet allihopa--☆ och grattis till er antagning till den här skolan--!"

Plötsligt kom en tjej in i klassrummet genom ''fönstret'' och skrattade högljutt.

Alla i rummet blev tysta medan tjejen ställde sig längst fram i klassrummet.

"Trevligt att träffa er! Jag heter Rito Tsukimi---♥ Jag är er klass nya mentor, så jag hoppas att vi kan behandla varandra väl i ett år---! Ni får gärna skippa artigheterna och bara kalla mig Usa-sensei---☆"

Det fanns inte någon i klassen som kunde svara, så vi satt bara tyst.

"......Araryan, är det något fel?"

Vår självutnämnda mentor kollade runt i klassrummet med förundran i blicken.

Hon drog till sig en annan slags uppmärksamhet än vad silverflickan gjorde, och hon såg allt för ung ut för att vara en lärare. ------De flesta av oss hade nog trott att hon var vår klasskamrat ifall hon hade på sig skolans uniform, då hon såg ut att vara från vår generation.

Hennes klädsel var dock det mest bisarra jag kunde tänka mig av någon som kallar sig en lärare. Hon hade på sig en uniform som en tjänsteflicka, och som om inte det vore nog hade hon också ett hårband med kaninöron på sig.

"Ha!? Kan det vara så att ni alla är fascinerade över hur söt jag är? Iyaaa---, Jag trodde att jag var van vid det här, men om alla nya elever stirrar på mig sådär är det klart att jag blir generad."

Den självutnämnda mentorn la sina händer mot kinderna och såg överdrivet generad ut, men---------

"Nej, vi var bara förvånade............"

"Jaha, ni var alla förvån---------Va, eeeeeehhhh!! Var inte ni helt fascinerade?"

Hon höjde sin chockade röst efter att hon hörde mitt muttrande.

"Jag vet inte vad du förväntade dig, men jag tror inte att du kommer få reaktionen du vill ha oavsett när eller var............"

"Men alla satt tyst och stirrade på mig♪"

(Är det verkligen okej att den här personen är vår mentor......?)

Det var tydligt att alla i rummet satt och tänkte samma sak.

"Tsukimi-sensei, Gör nu inte så att de nya eleverna blir obekväma."

Den som gav ord till våra känslor var en man mellan 20 och 30 år gammal som gick in i klassrummet genom dörren som vanligt. ------Det var mannen som hette Mikuni, som hade hållit i ingångsceremonin tidigare. Jag kunde höra folk sucka lättat från både höger och vänster.

"Tur att männen här verkar vara normala......"

"Aaree---? Mikuni-sensei, varför är du här?"

"Jag är här för att överse de nya elevernas lärare. Om du tänker spela dum så kommer jag flytta på dig."

"Det är helt okeeej. Lita på mig, det här kommer vara som att åka båt♪"

"Du kommer sjunka."

"Då så, vad sägs om att vi återhämtar oss och fortsätter med introduktioner allihopa---☆"

"........................"

Tsukimi ignorerade Mikunis kommentar helt och hållet, och vände sig istället för att prata med oss.

"Hej hej! Jag är Tsukimi Rito-chan. Jag är en ung tjej som precis har gått ut här på Kouryou Akademin nu i våras. Jag är kanske inte särskilt erfaren, men jag kommer ge mitt allt♪"

(18 år gammal alltså. Inte undra på att hon ser så ung ut------vänta lite, då är hon väl inte ens kvalificerad att vara lärare...............)

Jag tänkte det, men jag visste att det var meningslöst att söka efter något slags förnuft i en skola där en sådan sak inte existerade.

"Tsukimi-sensei gick ut med utmärkta betyg, och hon blev vald till att vara lärare i år. Om ni kan komma över hennes personlighet, så finns det inga brister i hennes färdigheter och kunskaper, så ni behöver inte oroa er."

Det hörde vi från Mikuni-sensei, och det hördes omedelbart suckar av lättnad i hela rummet.

"Hmm, JAg tror han nyss sa något elakt, så om ni alla ignorerar det kan vi gå vidare med bra tempo---...............Idag är dock bara första dagen, så vi ska bara snabbt gå igenom schemat för i år, och sen introducera oss☆"

"Men innan det, en varning angående 《Blaze》."

"Ah, just det just det♪ Errrr, ni får inte manifestera eran 《Blaze》 utan tillåtelse från akademin okej? Jag kommer bli väldigt arg om ni tar fram den som ni vill. Det var allt--☆ Så nu kan vi fortsätta med introduktioner."

Tack vare Mikuni-sensei, tog vi oss säkert fram genom första dagens klasstid------

Däremot fanns det ett annat problem.

Eller det var kanske inte ett problem, utan snarare ren nyfikenhet.

Det vill säga---------silverflickan.

Tjejen som satt bredvid mig fortsatte att stirra på mig mystiskt, och det var otroligt störande.

<nowiki>*</nowiki>Stirr*-----------------------------------------------------------------------------------------------------.

Om blickar kunde ta folks liv skulle jag lätt ha dött hundra gånger om vid det här laget.

Alla elever runt om oss var fokuserade på lärarens plattform, medan hon istället bara satt och stirrade på mig.

Hon trodde nog inte att jag hade märkt henne än, men man kan ofta känna av att någon stirrar på en så där intensivt.

hursomhelst hade jag ingen aning varför hon var så medveten om mig.

(Tror hon att jag är någon annan.........?)

"------u"

(Men hon sa mitt namn. Hur kan hon veta mitt namn?)

"---------ed dig."

(Jag förstår inte!)

"Hallå, du som sitter och drömmer på tredje raden! Du som sitter bakom dvärgpojken!"

"Vem kallar du dvärg!!?"

"Hn?"

Tack vare Toras utbrott märkte jag att jag blev tilltalad

När jag tittade mot lärarplattformen, stod Tsukimi-sensei där och stirrade på mig med uppblåsta kinder.

"HnMou---, Märkte du till slut? Det är din tur."

"Min vad?"

"Din självintroduktion."

"Ah..............."

Jag hörde folk fnissa runt om i klassrummet. och jag kände hur mina kinder hettade till när jag ställde mig upp.

"Tooru Kokonoe, trevligt att träffa er."

"...............Kokonoe? Aah, det är dig det går rykten om!"

"Rykten?"

"Jag hörde i lärarrummet förut, att det finns en 《Oregelbunden》 bland de nya eleverna i år☆"

《Oregelbunden》------Ordet var obekant, men jag kände fortfarande att det fanns någonting
speciellt med det.

Klassrummet blev högljutt, och jag var visst uppmärksamhetens centrum igen.

"Okej, nästa. Den silverhåriga flickan bredvid."

".........{{Furigana|Ja|Jaa---}}"

Silverflickan nickade och började ge sin självintroduktion.

"Julie Sigtuna. trevligt att träffa er alla."

Än en gång blev klassrummet bökigt. .........Men innebörden var inte samma som förut.

Jag blev naturligtvis behandlad som en sällsynt djurart. Medan silverflickan------------Julie, chockade oss genom att tala flytande japanska i kontrast med hennes utseende.

Men som vanligt brydde sig Julie inte om sina omgivningar, och hon satte sig ner.

Och en en gång tittade hon på mig---------

"---------Uh!"

Våra ögon möttes---------men bara i ett ögonblick innan hon vände bort huvudet.

Men efter lite tid hade passerat, började hon smygtitta på mig än en gång............

Snart hade alla student handböcker, studentkort och studenthemmets regler delats ut efter att alla var klara med sina självintroduktioner.

"Är allting utdelat nu? Ni alla får se till att läsa igenom skolans och studenthemmets regler senare när ni har tid okej? Om ni inte gör det kommer ni få en utskällning av mig♪ Och studentkortet används som ert kreditkort var försiktiga så ni inte tappar bort det---?"

"Hee, så det är så vi får bidraget............"

Det verkade som om det var levnadskostnaderna jag hade läst om.

Vi skulle visst få 100000 yen varje månad, och många i klassrummet blev upphetsade när de hörde det.

"Okej, okej. Jag förstår att ni är glade men snälla var tysta---. Innan vi avslutar det här vill jag prata om det ''speciella systemet'' vi har i den här skolan. om ni vill föra oväsen får ni göra det efteråt för det här är väldigt viktigt, så lyssna noga nu---♪"

<nowiki>*</nowiki>pan* <nowiki>*</nowiki>pan* Tsukimi-sensei klappade ihop sina händer och började prata om det så kallade speciella systemet.

"I vår skola finns det ett partner-system, och som ni kanske förstår från namnet, innebär det att ni kommer arbeta tillsammans med en partner genom hela er skolgång här. Tillsammans kommer ni bilda en grupp som vi kallar 《Duo》."

(............《Duo》? Jag tror jag har hört det någonstans tidigare............)

"Varför måste vi göra det?"

Jag hade ingen tid att söka igenom mina minnen, då en ny konversation påbörjades i klassrummet.

"Det är för att efter ni går ut härifrån kommer ni alla sättas i {{Furigana|organisationens|Dawn}} fredsbevarings grupp. Där kommer ni utföra uppdrag i lag med minst två personer."

"...............Så vi ska alltså vänja oss vid det här i skolan så att vi kan börja arbeta aktivt direkt efter att vi har gått ut."

"Det stämmer precis! Jag är glad att du förstår, Tachibana-san♪"

Tjejen som fick beröm av Tsukimi-sensei var personen som hade pratat med mig precis innan jag gick in i klassrummet.

"Okej, okej, lyssna nu, för jag ska berätta mer om 《Duo》 systemet. som jag sa tidigare kommer ni gå på alla era lektioner tillsammans. Jag beklagar att det är så kort varsel, men ni måste välja eran partner innan nästa vecka börjar, så från och med nu önskar jag er lycka till med att hitta en partner☆ ............Åh, och om ni inte kan hitta en partner innan det så kommer skolan välja en åt er♪"

(Partner system------《Duo》......... Jag parar väl bara ihop mig med Tora.)

"............Så, här kommer den viktiga delen---. Efter att ni har parat ihop er med en 《Duo》 finns det en regel på skolan som säger att ni måste spendera så mycket tid tillsammans som möjligt för att lära känna varandra.---Det jag försöker säga är att ni kommer dela rum med varandra i studenthemmet♪"

Det är sant att det är lättare att lita på någon som man har haft en chans att bekanta sig med ordentligt.

Trots att den här skolan saknade allt förnuft, verkade det här som en rimlig idé.

(Hn, vänta lite............?)

Det var någonting som saknades från hennes förklaring.

"Err, jag har en fråga."

"JA ja, den 《oregelbundna》 Kokonoe-kun. Vad är det?"

(...............Jag önskar att du skulle sluta kalla mig det.)

"Du sa att vi kommer välja vår 《Duo》 i början av nästa vecka, men-"

"Fufu, bra fråga. Sensei är glad att du märkte det~♥ Vill du ha en klapp på axeln?"

"Nej tack."

"Puu~ vad trist..................aja, aja, för att svara på kokonoe-kuns fråga kommer jag nu prata om studenthemmets rumindelning~♪"

<nowiki>*</nowiki>Rysningar*. Så fort jag såg Tsukimi-senseis leende ansikte fick jag rysningar genom hela kroppen.

Onda aningar om att någonting skulle bli problematiskt.

Tsukimi-sensei pekade sina fingrar mot oss, och sa något som bekräftade mina misstankar.

"Fram till helgen, kommer ni alla att bo tillsammans med ''Personen som sitter bredvid er--♪''"

".........Hah?"

"Den personen kommer alltså vara er tillfälliga 《Duo》. Det är en av skolans regler, så det finns ingen mening i att försöka neka det☆ Eller hur, Mikuni-sensei♪"

Mikuni-sensei nickade tyst till Tsukimi-sensei.

"De, det betyder att........."

"Vilken tur du har, Kokonoe-kun♪"

Tsukimi-sensei räckte fram sin arm mot mig och pekade upp sin tumme.

Att bo tillsammans med personen som sitter bredvid mig skulle innebära---------

"Just det♪ Din rumskamrat är den vackra silverhåriga Julie-chan. bland de nya eleverna finns det 37 killar och 15 tjejer, men du är den enda killen som får bo tillsammans med en av tjejerna. Kyaaa--- Vilken tur♥............... Åh, men kom ihåg att ni kommer bli utslängda ur skolan om ni har några olaga sexuella relationer, så var försiktiga. Alltså, om ni gör något som inte bör diskuteras i {{furigana|klassrummet|här}}, och resultatet blir en tredje rumskamrat------"

"Det kommer inte hända!!!"

Jag glömde helt bort att visa respekt för läraren som var äldre än mig, och jag ställde mig upp och skrek.

Snart därefter började klassen göra uppror igen.

"Menar ni allvar!?" "Med den där tjejen......" "Kyaa---, de kommer bo tillsammans, bo tillsammans."

"Vä, vänta lite! Även om det är en regel så är väl det här en dum idé av flera anledningar?"

Mitt i allt oväsen fick jag panik och försökte protestera, men---------

"........................Tror du att du kan övertala en skola som har ett antagningsprov i mitten av ingångsceremonin, och som där fick de nya eleverna att slåss mot varandra?"

"........................"

Svaret jag fick gjorde mig nästan illamående.

Jag placerade båda mina händer på bänken, och kollade mot tjejen som var min nya rumskamrat fram till helgen------och mina ögon bemöttes av hennes rubin ögon än en gång.

Men den här gången vände hon sig inte---------

Hon kollade mot mig och sänkte sitt huvud lite.

"Trevligt att träffas."

"Tr, trevligt att träffas............"

Detta var början av min samlevnad med {{furigana|silverflickan|Julie}}.

(Någon rädda mig.....................)

Det fanns en enkel anledning till varför jag önskade det. Det var för att jag var fast i en komplicerad och obekväm situation.

Det hade gått några timmar sedan upproret i klassrummet fick ett slut.

Vi hade gått en liten rundtur i studenthemmet, och efter en snabb middag Stod jag nu i mitt rum tillsammans med silverflickan, Julie.

I tystnad.

(Snälla. Någon rädda mig...............)

Oavsett hur mycket jag önskade, visade sig inte en hjälte som kunde lätta upp stämningen.

Jag kunde bara hoppas att Tora som bodde bredvid mig skulle få tråkigt och komma hit.

...............Men, bara det lilla hoppet jag hade försvann när jag hörde dämpat skrikande från andra sidan av den tjocka väggen.

(Det verkar som om han inte kommer överens med sin rumskamrat.)

Situationen i mitt rum var dock inte mycket bättre.

(Det här är inte bra.....................)

Jag skulle aldrig kunna göra några framsteg genom att sitta tyst så här. Jag suckade och tittade på Julie.

(Nu när jag väl kollar på henne så ser hon faktiskt ut som en bisque docka.)

Hon hade fin kroppsform, bra ansiktsdrag, nästan genomskinlig {{furigana|snöfärgad|snövit}} hud, rubin ögon, och hennes mest karakteristiska drag var hennes {{furigana|siver hår|silver blonda hår}}............

Allt passade ihop i harmoni, och det var passande att kalla henne vacker.

Ordet vacker är säkert menat för det här.

Men, det var inte allt.

En ängel med svarta vingar---------

Med tanke på hur hon hanterar sina två svärd och rör sin kropp, kan hon omöjligen vara en vanlig person.

(Hur lärde hon sig något sånt---------vänta lite, det här är inte rätt tid att tänka på det.)

Först och främst måste jag göra något åt den här tystnaden, men............

Jag är inte dålig på att prata, och jag hade haft många vänner genom grundskolan, men jag har inte mycket erfarenhet med tjejer i min egen ålder.

Jag visste inte vad jag skulle ta mig till framför tjejen framför mig, som var en utlänning, och som jag skulle sova tillsammans med i samma rum fram till helgen (måndag just nu). Jag kunde inte heller läsa hennes tankar för att hennes ansikte var helt uttryckslöst, men hon visste troligtvis redan en hel del om mig, så jag hade ingen aning hur jag borde prata med henne.

(Otoha var nog den enda tjejen i min ålder som jag har umgåtts mycket med.....................)

............Något säger mig att min syster inte kommer vara till någon större hjälp just nu.

(Jag får ta det försiktigt.........)

"Err, du............vi kommer visst bo tillsammans fram till helgen så, ska vi börja med att sätta oss ner."

"{{furigana|Ja|Jaa---}}"

Julie nickade till mitt förslag, och hon sköt in sina ben under det låga bordet för att sätta sig i ordentlig seiza ställning. <ref group ="1b">http://en.wikipedia.org/wiki/Seiza</ref>

(Åh, jag trodde utlänningar hade svårt att sitta i seiza ställning. Stämmer inte det?)

"------?"

"Ah, ursäkta."

Julie la sitt lilla huvud på sned då jag stod upp och tänkte trots att det var jag som föreslog att vi skulle sitta ner.

Jag skyndade mig att be om ursäkt och satte mig ner på andra sidan av bordet.

"Det är ett fint rum vi fick."

Rummet var större än jag hade förväntat mig. Det fanns en matta på golvet i mitten av rummet, och det fanns både en TV och ett ordentligt kök. Det var uppenbart att rummet var gjort för två personer, då det fanns två garderober och en våningssäng.

"Errr.........vad sägs om att vi introducerar oss själva igen."

"Jaa---"

"Okej, då börjar jag. Jag är------"

"Tooru."

"A, aah..............."

Jag hörde mitt eget namn innan jag själv hann säga det.

Hennes brytning verkade annorlunda just när hon uttalade mitt namn.

"Du får gärna kalla mig vad du vill som du tycker är enkelt."

"Okej, i så fall kommer jag kalla dig Tooru."

"Och jag kallar dig Julie, blir det bra?"

"Jaa---, Julie Sigtuna. Kalla mig bara Julie."

"O, okej............"

Precis som i klassrummet blev jag än en gång förvånad när hon svarade på flytande japanska.

(Det är bättre än att inte kunna kommunicera alls.........)

"Jag hoppas att vi kommer överens fram till helgen, Julie."

"Jaa---"

Introduktioner klara.

[.....................]

Och än en gång blev det tyst.

(Det här är inte bra, inte bra!)

"Ska vi berätta lite om oss själva?"

"Jaa---"

"Errr, Jag kommer från Kanagawa prefekturen i Fujisawa. ............Vänta, vet du var Fujisawa ligger?"

"Nai, och jag har aldrig hört talas om Kanagawa............"

Julie svingade sitt huvud besvärat fram och tillbaks.

Jag trodde att hon kanske hade vuxit upp i Japan eftersom hon talar språket flytande, men det vore osannolikt eftersom hon inte vet var Kanagawa ligger.

"Err, Fujisawa är en stad som ligger längs kusten sydöst härifrån............är knappast en bra förklaring. Var kommer Julie ifrån?"

"Det är ett land som heter Gimle i norra Europa."

"Europa.........Din japanska är förvånansvärt bra."

"Tack så mycket. Jag lärde mig av mamma."

"Av din mor.........?"

Jobbar hon i ett japanskt företag eller nåt?

...............Hon kanske var en sån som älskar japansk kultur, saker som ninjor eller anime---------den möjligheten finns.

I ett mer sällsynt fall skulle hennes mor kunna vara från Japan.

Hon ser inte ut som om hon har österländskt blod i sig men, hennes namn julie skulle kanske kunna skrivas i kanji som Julie eller Julie eller Julie eller Julie.<ref group ="1b">Olika former av Julies namn i kanji---百合恵,由利枝,祐理絵,友里江</ref>

"Mamma lärde sig på sitt jobb."

svaret var helt normalt...............

"Och jag kunde lära mig japanska i skolan där hemma."

"Hee, så du har planerat att studera i Japan ända sedan grundskolan?"

"Jaa--- jag hörde talas om den här skolan, och bestämde mig för att komma hit."

"Så pass............"

Jag ville fråga varför hon ville komma till den här stridstränings-skolan men, det vore nog att gå lite för långt på första dagen.

"Heh, jag trodde nästan att du var halvt japansk."

"------?"

"Jag trodde visst det eftersom japanska tjejer också kan ha namnet Julie."

"Jaha. Men om det gäller namn så finns namnet Tooru även i Gimle."

"Jaså?"

"Jaa---. Det är ett namn som kommer från den starkaste åskguden från norra Europas legender."

"Åskguden Tor........."

Anledningen till hennes brytning var att hon blandade ihop mitt namn med den gudens namn.

Men------

(Stark...............)

Jag knöt omedvetet min näve när jag ''påmindes om det ordet''.

"Tooru?"

"Ah.........! Errr, det är bra att Julie kan tala japanska, för jag kan inte några andra språk."

"Fick inte du lära dig några andra språk i {{furigana|Japans grundskola|Högstadiet}}?"

"Uh............! Eng-engelskan var obligatorisk........."

Det finns många som inte kan hålla en konversation även om de får lära sig språket.

Och jag är en del av den majoriteten.

"Förlåt"

"........................"

Hon gissade det och bad om ursäkt, och det fick mig att känna mig ganska uselt.

"N-nej men jag är verkligen tacksam, för om inte Julie kunde prata japanska skulle vi ha väldigt svårt att förstå varandra."

"Jaa---. Ingen orsak."

Julie nickade.

(Några andra samtalsämnen.........Jo just det!)

"Förresten såg jag din strid under antagningsprovet. Det är otroligt hur du rör dig själv och hanterar svärd. gick du i en dojo i Gimle?"

".....................Nai, det är min egen teknik."

"Självlärd...............Det är ju helt otroligt......"

I det ögonblicket då jag såg hennes svärdskonst------

Tänkte jag att jag ville ha en match mot henne förr eller senare.

"Ah, Tooru. Jag vill gärna prata mer men------"

"Hn?"

"Är det okej om jag duschar först?"

"Eh? A, aah. Visst, det går bra."

"Tack. Jag vill fortfarande prata, men jag känner mig plötsligt väldigt trött tack vare tidsskillnaden............Förlåt mig men, jag tror nog att jag går och lägger mig efter att jag tvättar av all min svett."

"Det är en ganska stor tidsskillnad, och utöver det så var det den där {{furigana|《antagningsceremonin》|den grejen.}} tidigare idag. Så för all del, ta och vila upp dig."

Men när jag sa det, svajade Julies huvud till höger och vänster.

"Nai. Det är inte för antagningsceremonin, det är bara hett."

"Eh? visst var det någorlunda varmt idag, men så illa är det inte............"

Våren har precis börjat, och det blir fortfarande ganska kallt nu på kvällen.

Trots att elevhemmet var varmt tack vare värmeutrustningen, var det fortfarande långt ifrån något man kan kalla hett.

"Det är lika varmt här som det är under sommaren i mitt hemland."

"Ä-är det så...... Vill du att jag ska stänga av värmepumpen?"

"Det skulle hjälpa."

(Om hon tycker att det är hett så här års, vad kommer då hända i mitten av sommaren?)

Den frågan dök upp i mig när jag stirrade på hennes lilla rygg medan hon plockade fram sina kläder.

"Åh, just det. Det finns ett omklädningsrum i badrummet, så du kan byta om där."

Eftersom vi är två av motsatt kön, vill jag undvika eventuellt problematiska situationer.

"Jaa---. Jag förstår. Då tar jag och använder duschen först."

Julie bugade och gick in i badrummet.

Jag var kvar ensam i rummet, och jag hade tid att tänka igenom konversationen vi nyss hade, men det fanns en sak som störde mig.

Jag hade tänkt på det sedan klassrummet---------nej, ända sedan jag såg henne under ingångsceremonin.

(Hon ler aldrig.)

Det var inte mycket, men hon hade definitivt visat andra uttryck och känslor.

Tack vare det hade jag svårt att läsa av hennes känslor, och jag kunde inte göra mig av med inbillningen att Julie är en välgjord docka.

Jag visste så klart att det inte var sant, med tanke på att hon tagit eget initiativ att påbörja en konversation istället för att bara svara på mina frågor.

Därför kom jag att tänka på det.

Att hon skulle vara sötare om hon ler.

"Tja............det är väl bäst att jag börjar packa upp."

Jag mumlade för mig själv, och började packa upp allt mitt bagage som hade skickats till elevhemmet i förväg.

(Allt det här hade skickats tillbaks om jag hade förlorat under ingångsceremonin.)

"------Ingångsceremonin............"

Jag kom ihåg tjejen som jag besegrade, och fortsatte mumla.

(Om jag träffar henne nån dag, måste jag se till att hålla mitt löfte.)

"Ah............"

Medan jag tänkte tillbaka till antagnings provet, kom jag ihåg något viktigt.

(Fan. Jag tog upp antagningsprovet, men jag glömde att fråga henne varför hon stirrade på mig. Och varför hon kunde mitt namn, eller sakerna som störde mig i klassrummet...............)

Jag var säkert nervös nog att glömma bort allt det där, utan att jag ens märkte det.

(Jag får fråga Julie efter hon kommer ut ur duschen.)

Duschen.

Från det ordet började jag inbilla mig.

............Bilden av Julie som tvättar sig själv.

"------Uh!!"

Jag försökte göra mig av med bilden så fort som möjligt, men.........

Ljudet av duschen kunde höras genom väggen, och min inbillning återkom vare sig jag ville det eller ej.

"Uwaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!"

Jag skyndade mig att slå igång rummets tv.

Trots att det bara var fram till helgen, blev jag påmind om att denna samlevnad definitivt kommer vara problematisk.........

"Fuwaa............"

20 minuter senare kunde Julies gäspande höras bakifrån mig. Precis som hon sagt, lät hon väldigt trött.

"Julie, Jag har en fråga men------Bufuu!?"

Men, när jag ville reda ut frågan jag hade------Vände jag mig om och såg Julies sömniga ögon.

Det var dock inte anledningen till att jag blev förvånad.

Som konsekvens av att jag vände mig, såg jag Julies Långa smala vita ben, vader, lår......

Hennes tunna pyjamas fastnade vid hennes hud efter hon badat, och med bara en snabb blick kunde jag se hennes kroppskonturer och buktningen vid hennes bröst (som var fullt måttliga). Hon måste verkligen ha varit dötrött, då hon inte hade knäppt sin pyjamas ordentligt, och öppningen som uppstod gjorde det svårt för mig att veta var jag skulle lägga ögonen.

"Är något fel?"

"N-nej det..............."

Jag försökte prata trots att jag blev nervös, men av någon anledning drogs mina ögon mot hennes lår och hennes pyjamas kanter.

"------?"

"De-det fanns en sak jag ville fråga dig............!"

Mot Julie som stirrade på mig frågande, använde jag en stark ton för att lura mig själv, och jag bestämde mig för att fråga henne om sakerna som jag undrade över.

"Julie,---------känner du mig? Du stirrade mot oss under ingångsceremonin, och du sa mitt namn när du gick in i klassrummet.....................och efter det verkade du väldigt nyfiken."

".................."

Hennes uttryck ändrades inte, men så fort jag ställde frågan kunde jag känna av en förändring i luften runt omkring.

".....................Jag hörde namnet under ceremonin."

Alltså hade hon hört konversationen jag haft med Imari.

"Men, varför mig............?"

"..................Jag---------"

Det blev tyst en kort stund, och hon verkade lite förvirrad innan------Julie öppnade sin mun igen.

"Jag är intresserad i dig."

"Eh.........!?"

Jag kollade chockat på Julie, och hennes rubinögon stirrade tillbaks.

[[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 3.jpg|thumb]]

"Tooru, jag är väldigt intresserad i dig."

Julie sa denna kraftfulla mening, och började långsamt gå mot mig.

Själv försökte jag backa, men jag gick snabbt in i väggen.

Och avståndet mellan oss krympte så mycket så att jag skulle kunna röra henne om jag räckte ut min arm------------nej, jag kunde känna Julie andas på mitt bröst.

"Det är därför------snälla lär mig........."

"Ju-Julie............?"

Eftersom hon nyss hade gått ur badet, verkade hennes blod forsa genom hennes snövita hud.

Eftersom hon därför hade lite mer färg, såg hon mer ut som en riktig människa istället för en docka------------och det blev omöjligt för mig att inte se henne som en tjej.

Kan det här vara---------

(Är det här kärlek vid första ögonkastet............!?)

Jag tror inte att det var smart att anta något sånt, men när hon säger att hon är intresserad i mig och vågande går nära mig så här, kan jag inte tolka det på något annat sätt.

(De-den här söta tjejen, i mig!? Är det här en dröm!? Nej, vad är det som luktar gott, henne? Uwah, nära, hon har tunt hår, eh-eh-eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeh!? Va-vad ska jag göraaaaaaaaa!?)

Jag hade panik helt och hållet.

"Snälla, Tooru."

<nowiki>*</nowiki>Zui* Julie kom närmare mitt ansikte.

Hennes våta, märkligt förföriska {{furigana|silverfärgade|silverblonda}} hår, och hennes fängslande små röda läppar fick mitt hjärta att slå hårt---------

Jag tyckte att jag såg en liten förändring i hennes djupa röda ögon, och hon antog en ställning som om hon skulle skjuta pilbåge.

"Heh?"

Hon placerade sin bakåtdragna knytnäve mot min mage.

"Snälla lär mig det här."

"De-det där är............"

"Det är förmågan Tooru använde på provet. Jag blev intresserad i den så, om det är okej för dig, skulle du snälla kunna lära mig hur man gör det............?"

(Så det var det hon menade!!)

Medan jag skrek ut i mina inre tankar, tackade jag mig själv för att inte ha sagt eller gjort något dumt i mitt missförstånd, och jag suckade lättat.

"Tooru?"

"Ah.........e-errr......förlåt, men jag kan inte lära dig det. Bördan av att använda den förmågan är inte normal, så om du gör det med din lilla kropp kommer du bara förgöra dig själv. Så därför............"

"..................Vilken besvikelse."

Hon sänkte sina ögonbryn, och verkade fruktansvärt besviken, och jag fick dåligt samvete.

"Vilken otrolig besvikelse............"

Julie, som muttrade det än en gång------

"Ju-Julie!?"

Hon kollapsade, och ''klängde sig fast vid mig.''

"Uwaaah!?"

Jag skyndade mig att skapa åtminstone lite avstånd mellan oss, och jag blev förvånad över hur smala hennes armar var, och även över hur mjuka hennes smala armar var. Jag märkte även att hon luktade gott efter sitt bad.

“#$!@#%!#-------!?”

(Va-va-vad hände, kramar mig, luktar gott, från chocken!? Eeeeeeeeeeh!?)

"Ju-Ju-Ju-Julie!? Vänt, plötsligt, nej, det här------vänta, eh............?"

"Kuh---------"

Jag lyckades samla mig efter att jag märkte hur fridfullt hon andades.

Det verkade som om Julie nådde sin gräns och somnade.

Förändringen jag såg i hennes ögon tidigare var visst bara för att hon ville sova.

När jag stirrade på hennes ansikte kunde jag inte göra annat än att sucka lättat och utmattat.

(Jag borde lägga henne på sängen...............)

"Hon är lätt............"

Eftersom jag inte ville väcka henne blev jag tvungen att bära Julie, och jag blev förvånad över hur lätt hon var.

Det verkade nästan som om hennes lilla kropp skulle gå sönder ifall jag höll henne för hårt.

Silkesliknande hår, små läppar och mjuk doft------ när jag tittade på henne såg hon bara ut som en docka. Jag hade kanske låtit mig luras om det inte var för hennes kroppsvärme.

Och, i det ögonblicket.

"Hn.........?"

Julies hållna kropp rullade närmare mig, och hon greppade tag i min skjorta hårt, som om hon ville ha uppmärksamhet.

...............Men, det var fel. Det hon sökte var inte min uppmärksamhet.

"Pappa........."

Tillsammans med hennes mjuka mumlande, började tårar bildas vid kanten av hennes stängda ögon.

När jag såg det, insåg jag hur okänslig jag hade varit fram tills nu.

(Hon är ensam............)

Jag vet inte varför hon studerar utomlands, men det finns inte en chans att en ung flicka kan resa så här långt från sitt hemland helt ensam utan att känna sig ängslig.

Jag kände mig patetisk för att jag inte hade märkt något så uppenbart bara för att hon kan tala flytande japanska och dölja sina känslor.

Och nu när jag vet hur hon faktiskt känner sig, kan jag inte bara låtsas att jag aldrig såg det. Det är därför jag------jag svor en ed att jag skulle bli Julies styrka och stödja henne innan jag torkade bort tårarna från hennes ögon.

Himlen spred ut sig.

I den himlen utan slut, sken den kraftfulla solen ner.

Men allt det tappade sin färg, och allt blev svartvitt som i en gammal film.

Det här är en dröm. Just nu ser jag en dröm.

Jag har sett det här många gånger, det ''förbannade minnet'' som jag aldrig vill påminnas om.

(Sluta............visa inte mig det här igen.)

Men, trots att jag ville få det att sluta, så fortsatte drömmen utan nåd.

Det var en scen från det förflutna, precis som många gånger tidigare var jag på väg mot samma dojo.

"---------------?"

Halvvägs dit stannade mina ben.

En dålig lukt, en vind som stinker av rostigt järn blåste förbi.

Jag vände mig mot lukten, men det fanns inget där.

Men------

"---------Uh!!"

Plötsligt kände jag mig kall, och i nästa ögonblick började jag springa som om något var efter mig.

Jag sprang mot dojon och skrek min systers namn---------och då såg jag den.

den enda färgen i denna gråa värld---------röd.

Blodröda flammor härjade vilt och dränkte den bekanta dojon.

Jag kunde inte röra mig när jag plötsligt såg det orealistiska scenariot.

"Oto, ha......... Otohaa.........!!"

det enda jag tänkte på var min syster, och så fort jag återfick kontroll över mig själv sprang jag in i elden.

Insidan var något från helvetet.

små bitar av glöd steg mot taket, och det våldsamma ljudet var högt nog att skada mina öron.

Ljudet var som åskans rytande, och den enda vägen framåt blockerades av brinnande trä.

Trots det gick jag ännu djupare in. Elden slickade mina kinder, och hettan brände mina lungor.

Det var svårt att öppna ögonen, och det var rött åt alla håll. Jag ropade Otohas namn flera gånger.

Snart därefter nådde jag det.

den djupaste delen av helvetet, där elden var som varmast.

Där---Otoha var där.

tillsammans med ''den personen.''

I havet av eld satt Otoha ner, och personen bredvid henne stod vänd med ryggen mot mig och höll ett svärd.

De svarta skuggorna som låg ner i omgivningen---------hade en gång varit människorna jag kallat seniorer.

Det bloddränkta svärdets röda färg förstärktes av elden runt omkring, och bland lukten av brinnande kött och fett glömde jag helt bort situationen och började skrika.

"Vad............Hej!! Vad hände!! Vad är det som hänt här!!?"

"Storebror............"

Och sen vände den personen sig långsamt.

Personens ögon som jag såg i det ögonblicket, kommer jag aldrig glömma.

Djupa, tomma, mörka------helt svarta ögon.

Med de ögonen pekande rakt mot mig, började den personen gå närmare mig.

"Jag frågade vad som hände!! Svara mig!!"

"Va......? Åh, få se nu------"

Personen gav sitt svar på min fråga.

Och det svaret blev mitt mål.

'''"De är döda, för att de var svaga."'''

Personen höjde långsamt sitt svärd mot himlen---------och svingade ner bladet mot mig, men---------

"Storebror.........!!"

Svärdet flög genom luften, och skar in i Otoha.

En vätska flög ut.

Röd, en röd vätska.

Det tog mig ett ögonblick att förstå innebörden------------

Jag skrek rakt ut i ilska, Hat och förtvivlan.

"---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------!!"

Strax efter att jag öppnade ögonen efter att ha skrikit på grund av min mardröm------

"Tooru!?"

"Eh...............?"

När jag kollade mot den obekanta rösten som sagt mitt namn, fanns där ett par rubinögon som stirrade mot mig.

"Tooru, hur är det?"

"Ah.........Julie......"

(...............Det här är Kouryous studenthem.........)

Och till slut insåg jag vart jag var.

Julie stirrade fortfarande på mig förvirrat.

"Förlåt om jag skrämde dig, jag halvsov visst. väckte jag dig?"

"Nai, jag var redan vaken, så oroa dig inte............jag blev bara lite förvånad."

"Okej, vad bra.........jag hade en dröm där jag blev jagad av zombies. till slut blev jag fångad och lyckades visst skrika i verkligheten."

Trots att jag sög på att ljuga, försökte jag ändå förklara mig även fast ingen hade frågat mig.

(Den där drömmen igen............)

Sen den dagen har jag sett samma mardröm många gånger.

Efter att ha återupplevt det oförglömliga minnet vart min rygg täckt med svett.

"...............Tooru, är det något fel?"

Jag kanske såg stel ut, för Julie kollade oroat på mig.

"Nej, det är ingenting...............och det är redan morgon. Jag tar och duschar lite snabbt, så kan vi äta frukost efter det."

Jag försökte lura henne genom att vända bort mitt huvud, och jag började gå mot omklädningsrummet innan hon kunde svara.

Jag började duscha, och det varma vattnet sköljde bort min kalla svett.

Min kropp började värmas upp, och känslan att jag levde återvände till mig.

Däremot var jag den enda som var vid liv.

"Otoha........."

På den dagen dog alla mina kompanjoner i dojon.

Min kära syster täckte mig, och............

'''"De är döda, för att de var svaga."'''

Det har gått mer än ett år sedan dess, och jag kan fortfarande inte förstå de orden.

Det är därför jag söker efter 《kraft》.

För att kunna förstå de orden.

===Del 2===

Julies minnen avbröts innan Tooru gav sitt svar angående förmågan.

Det hon kom ihåg var, en varm känsla som omsvep henne medan hon var halvt sovande.

En bekväm känsla som att ligga i en gungande vagga. Det var något väldigt nostalgiskt.

Och den nostalgin var från hennes gamla minnen om hennes far.

De var minnen från en tid då Julie var ung. Då hon brukade sitta uppe sent, och när hon somnade brukade hennes far bära henne till hennes säng.

(Jag har visat dig något pinsamt.........)

Så länge hon inte kommer ihåg hur hon tog sig till sin säng igår, fanns det bara en förklaring.

Hennes kinder blev röda av blyghet, och Julie kom än en gång ihåg värmen från förra kvällen---------

Och då, kände hon ensamhet.

"Papa............"

<noinclude>

==Ordförklaringar==
<references group="1b" />

{{SimpleNav}}
</noinclude>

Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 3

2016-02-23T11:36:18Z