Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 4 - Revision history

Iron Tarkus at 11:31, 4 March 2016

2016-03-04T11:31:51Z

@@ Line 1: / Line 1: @@
-==Kapitel 4 『Igen, äpple te』==
+==Kapitel 4 『Igen, äppelte』==
 ===Del 1===
@@ Line 333: / Line 333: @@
 "Jaa---. Särskilt fåglar---------och bland dem är parakiten min favorit."
-Jag frågade medan jag gjorde mer äpple te, och Julie gav mig ett oväntat svar.
+Jag frågade medan jag gjorde mer äppelte, och Julie gav mig ett oväntat svar.
 "Tycker du också om djur, Tooru?"
@@ Line 348: / Line 348: @@
 "I så fall, om du någonsin vill skaffa ett husdjur skulle jag rekommendera parakiten. Den har vackra vingar, gullig röst, den fäster sig vid dig och den är smart och fluffig."
 Som vanligt hade hennes uttryck inte ändrats men---------------Julie var förvånansvärt entusiastisk när hon pratade om parakiten, och det kändes som  om jag inte hade något val annat än att nicka.
@@ Line 383: / Line 381: @@
 "Tack så mycket."
-Julie nickade och drack äpple teet.
+Julie nickade och drack äppelteet.
 Jag drack ur min egen kopp, och på så vis blev rummet tyst---------tiden gick fridfullt framåt.
@@ Line 671: / Line 669: @@
 "Det varade inte länge, men jag vill tacka dig för den här tiden."
-"Aah, Jack också, Julie. Om du någonsin har några problem får du gärna komma och fråga mig om hjälp."
+"Aah, Jag också, Julie. Om du någonsin har några problem får du gärna komma och fråga mig om hjälp."
 "...............Jaa---"
@@ Line 994: / Line 992: @@
 ===Del 2===

Iron Tarkus at 08:58, 4 March 2016

2016-03-04T08:58:17Z

Show changes

Iron Tarkus: /* Kapitel 4 『Igen, äpple te』 */

2016-03-03T14:07:48Z

Kapitel 4 『Igen, äpple te』

@@ Line 367: / Line 367: @@
 Egentligen undrade jag om hon hade svårt att komma överens med klassen, men jag tvekade och frågade henne indirekt.
-"............Jag tänker fråga Tomoe."
+"............Jag frågade Tomoe."
 "Okej. Det kommer nog bli bra."
@@ Line 704: / Line 704: @@
 Jag vände mig om och kollade in i klassrummet, men jag kunde varken se Julie eller Tachibana, så de kanske redan hade gått och registrerat sig.

Iron Tarkus at 09:44, 3 March 2016

2016-03-03T09:44:36Z

Show changes

Iron Tarkus at 10:04, 1 March 2016

2016-03-01T10:04:35Z

Show changes

Iron Tarkus at 09:04, 29 February 2016

2016-02-29T09:04:25Z

← Older revision		Revision as of 09:04, 29 February 2016
Line 307:		Line 307:

	I slutändan lyckades jag undvika alla avgörande attacker, men jag låg i underläge från början till slut.		I slutändan lyckades jag undvika alla avgörande attacker, men jag låg i underläge från början till slut.

			"Fuu, du är verkligen otrolig Julie. Vill du göra om det här nästa gång?"

			"Jaa---. Med nöje."

			Julie nickade, och såg ganska lycklig ut.

			Men------efter det verkade hon ha svårt att hitta en motståndare igen, och jag började bli orolig för henne.

			(Som det ser ut nu, kommer hon kanske även ha svårt att hitta en 《Duo》............)






			Vid kvällen, efter att vi ätit middag och tvättat oss, fanns det inget kvar att göra än att kolla på TV.

			Sedan andra dagen hade det blivit en vana att sitta framför TV:n tillsammans innan vi gick och la oss.

			Idag visade de flera olika sorters djur, och när hon såg en lejonunge rulla runt [Gullig............] hörde jag Julie mumla.

			"Tycker du om djur, Julie?"

			"Jaa---. Särskilt fåglar---------och bland dem är parakiten min favorit."

193.44.212.150 at 08:36, 29 February 2016

2016-02-29T08:36:49Z

← Older revision		Revision as of 08:36, 29 February 2016
Line 297:		Line 297:

	"Jaa---."		"Jaa---."

			Tsukimi-sensei blåste i visslan, och <nowiki></nowiki>chirin jag kunde höra Julies bjällror som hon inte ens tog av sig för den här övningen. I nästa ögonblick var hon precis framför mig.

			(Kuh............! Hon är ännu snabbare än jag trodde!! Det är inte lätt att {{furigana\|slåss\|tävla}} mot henne så här.........!)

			Det här var inte ens en match, det var helt ensidigt, och jag kunde bara knappt försvara mig själv.

			För att undvika skador måste vi sluta ifall någon får in ett slag på sin motståndare, men utöver det hade vi inga andra begränsningar.

			I slutändan lyckades jag undvika alla avgörande attacker, men jag låg i underläge från början till slut.

Iron Tarkus at 20:39, 28 February 2016

2016-02-28T20:39:46Z

@@ Line 1: / Line 1: @@
-===Kapitel 4 『Igen, äpple te』===
+==Kapitel 4 『Igen, äpple te』==
-==Del 1==
+===Del 1===
 "Det verkar som om de har tappat det mesta........."
@@ Line 227: / Line 227: @@
 Det fanns många amatörer bland de nya eleverna, så jag undrade om Kumite verkligen var okej att börja med eftersom någon troligtvis kommer skada sig, men enligt skolan finns det ingen mening med att lära oss något om vi inte även får uppleva det.

Iron Tarkus at 13:24, 27 February 2016

2016-02-27T13:24:37Z

← Older revision		Revision as of 13:24, 27 February 2016
Line 156:		Line 156:

	(Okej.........det är väl bäst att jag går och byter om innan Julie vaknar.)		(Okej.........det är väl bäst att jag går och byter om innan Julie vaknar.)

			Jag gick gäspande till omklädningsrummet, och------

			Jag insåg inte mitt misstag förrns jag öppnade dörren.

			Jag hade bevisligen inte vaknat först, då min rumskamrat höll på att ta av sig sin tröja inne i omklädningsrummet.

			"[..................]"

			Mitt ansikte stelnade till, och Julie stirrade överraskat på mig med vidöppna ögon.

			Hon hade inget på sig mer än hennes nedre underkläder, och därmed var mer än 90% av hennes hud synlig.

			Tack vare tröjan hon höll i lyckades Julie täcka en liten del av sin kropp, men jag kunde se------

			"God morgon, Tooru."

			Julies iskalla röst--- nej, hennes normala röst, som hade en ljus eller mörk ton, drog mig tillbaks till verkligheten.

			"Go-god morgon, Julie.................."

			"Har du sovit väl?"

			"A-aah..............."

			"Det är bra. Förresten, tänker Tooru också byta om?"

			"Eh, aah. Det stämmer............"

			Av någon anledning började jag tala artigt.

			"Förlåt mig men, skulle du kunna vänta utanför en stund? Det är pinsamt att byta om tillsammans........."

			Till och med Julies kinder rodnade, och jag lämnade rummet efter att ha nickat stelt.

			Det där hade aldrig hänt om jag bara kollat ifall Julie låg i sin säng. Det här måste vara meningen med uttrycket ''Man ska inte gråta över spilld mjölk''.

			"Förlåt för att du fick vänta."

			"------------!!"

			Jag studsade upp när jag hörde rösten bakom mig.

			"Ju-Julie, förlåt! Det där, err, jag försökte inte............!!"

			"Det är okej. Men jag vill att du är mer försiktig i framtiden."

			"Va............?"

			"Jag sa att det är okej."

			"Du vill inte ha en förklaring............?"

			"Nai. Men som jag sa får du gärna vara mer försiktig. ...............Det är pinsamt."

			"J-jag förstår. Det kommer inte hända igen."

			"I så fall finns det inga fler problem. Så Tooru, du kan byta om nu."

			Jag nickade innan jag gick in i omklädningsrummet och suckade djupt.

			(Fuu, jag är glad att det här inte blev större än vad det behövde bli.........jag får vara jäkligt försiktig fram till helgen.)






			《Första Träningen》------Idag introducerades en ny lektion, och det var fri Kumite<ref group="1d">https://sv.wikipedia.org/wiki/Kumite</ref>.

			Det fanns många amatörer bland de nya eleverna, så jag undrade om Kumite verkligen var okej att börja med eftersom någon troligtvis kommer skada sig, men enligt skolan finns det ingen mening med att lära oss något om vi inte även får uppleva det.

Iron Tarkus at 18:08, 26 February 2016

2016-02-26T18:08:33Z

← Older revision		Revision as of 18:08, 26 February 2016
Line 13:		Line 13:
	"Förlåt för jag höjde dina förhoppningar, Julie."		"Förlåt för jag höjde dina förhoppningar, Julie."

	"Nai. ~~Även~~ så här sent, är de fortfarande ~~vackra~~."		"Nai. De är fortfarande vackra, även så här sent."

			Julie stirrade framåt, och hon mumlade ut sin åsikt.

			Jag kollade på hennes ansikte, och jag fick en idé.

			"Det är kanske lite tidigt att säga det här redan nu, men vad sägs om att vi två kommer tillbaks hit nästa år när de står i full blom."

			"Jaa---. Jag tycker också att det är lite tidigt, men jag ser fram emot det."

			Utan att flytta blicken från sakura träden, nickade Julie.

			"Vi kommer tillbaks och kollar på det tillsammans."

			"Aah, tillsammans------"

			(.........Tillsammans?)

			"Vad är det, Tooru?"

			"N-nej........."

			(Hon tror väl inte att jag nyss frågade ut henne?)

			Visst är Julie söt, men det är inte som om jag har känslor för henne.

			Jag ville verkligen bara visa henne sakuran i full blom men---------

			Julie kan ha uppfattat min inbjudan på ett annat sätt.

			Jag vill inte att hon ska tro att jag frågar ut henne innan det ens har gått tre dagar.

			"Ja-jag ville bara visa dig sakuran när den är som vackrast och, jag menade inget annat med det........."

			"---------?"

			Julie verkade inte förstå det jag sa i panik, och hennes bjällror ringde när hon la huvudet på sned.

			Precis som med missförståndet igår, verkade Julie ha svårt att förstå såna här saker.

			"Finns det någon annan mening?"

			"Eh, ah, nej......... ------Uh! Ja-jag har det! Vi kan bjuda in Tora, Tachibana och de andra när vi kommer hit.........! D-det är säkert roligare om alla kommer......!"

			"Jaa---. Det låter bra."

			Jag lyckades undvika frågan, och som tur var verkade Julie redan ha glömt bort det.

			En vindpust passerade, och svepte med sig ett gäng av de rosa bladen.

			"Det är vackert............"

			Julie mumlade medan hon stirrade på stormen av sakura-blad som dansade mot himmelen.

			"Aah..................men det är ännu vackrare när de står i full blom."

			"Så pass............"

			"Så, ska vi börja gå tillbaka?"

			"Julie började gå bredvid mig."

			".........Tooru."

			"Hn?"

			"Nästa år...............lovar du mig?"

			"Aah, det är ett löfte."

			"Jaa---"

			Julie nickade.

			Hon såg så förväntansfull ut trots att det var ett helt år kvar, så jag inte kunde gömma mitt leende.

			"------?"






			Idag fick vi alla en lista med alla nya elever, och vi skulle läsa igenom den i en timme.

			I listan fanns bilder på alla oss, tillsammans med allas namn, sport- eller kampsportserfarenhet och en beskrivning av personens 《Blaze》. Alltså var det dags att hitta vår 《Duo》 partner.

			"Fuun, det vore fint om det finns någon här som är mer användbar än mina glasögon."

			"Nu är du nästan bara taskig, Tora."

			"Jag skämtar inte!"

			"Men det åsido, om du vill kan väl vi två para ihop oss?"

			"Mu............?"

			Jag tröttnade på att kolla genom listan, och jag frågade Tora direkt.

			"Det är inte som om vi inte redan känner varandra, så jag tror inte att det är en dålig idé."

			Dålig? Nej snarare......... ------!! Fuun. Det är väl okej om du nu så gärna vill.

			Tora betedde sig precis som jag förväntade mig.

			"Och dessutom är jag ändå trött på att bo tillsammans med den här snubben."

			Tora mumlade medan han pekade på en kille som sov på ett bord bredvid honom.

			Killen heter Tatsu, och enligt Tora är han en stor muskel idiot. Han talar som en muskel idiot och han sport intresserad som en muskel idiot. Han har en tuff personlighet och han lyssnar inte på folk när de pratar. Det verkar som om han har bråkat med Tora som hade en känslomässig personlighet till att börja med.

			(Då var det bestämt. Min 《Duo》 kommer vara Tora.)

			Vi har fram till lördag på oss att välja, så det var fortfarande några dagar kvar men, med tanke på Toras reaktion var det så gott som bestämt.

			"Vad kommer du göra, Julie?"

			"Jag ska försöka prata med några."

			"Det vore bra om du kan hitta en partner som passar dig."

			"Jaa---. Tack."

			---Efter det gjorde vi flera olika fysiska tester i några timmar. Bland tjejerna hade Julie och Tachibana visat otroliga resultat, och de dränktes i uppmärksamhet från omgivningen.

			Under eftermiddagen fortsatte träningen på samma sätt som igår, men---

			Än en gång kollapsade Hotaka så fort hon nådde mål.

			"Hotaka kommer nog inte klara av det här länge till."

			Någon i närheten sa det, och de orden satt fast i mitt öra resten av dagen.






			På den fjärde dagens morgon lyckades jag vakna först.

			Jag väcktes av solljuset som strålade in genom gluggen i persiennerna.

			(Okej.........det är väl bäst att jag går och byter om innan Julie vaknar.)