Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 5 - Revision history

Iron Tarkus at 08:07, 12 April 2016

2016-04-12T08:07:20Z

← Older revision		Revision as of 08:07, 12 April 2016
Line 1,208:		Line 1,208:

	Till och med hennes rygg såg ut att vara på bra humör.		Till och med hennes rygg såg ut att vara på bra humör.

			===Del 2===

	"Jag är tillbaks."		"Jag är tillbaks."

Iron Tarkus at 07:59, 12 April 2016

2016-04-12T07:59:28Z

← Older revision		Revision as of 07:59, 12 April 2016
Line 241:		Line 241:
	Inatt---------		Inatt---------

	Julie höll fortfarande i min arm efter hon somnade, så jag låg vaken utan att kunna sova tills det var morgon. På så vis tog veckan slut, och det var måndag morgon.~~<ref group="1e">Originalförfattaren verkar ha skippat söndagen. Detta är inte ett översättningsfel.</ref>~~		Julie höll fortfarande i min arm efter hon somnade, så jag låg vaken utan att kunna sova tills det var morgon. På så vis tog veckan slut, och det var måndag morgon.

Iron Tarkus at 07:54, 12 April 2016

2016-04-12T07:54:44Z

← Older revision		Revision as of 07:54, 12 April 2016
Line 1,158:		Line 1,158:

	Hotaka skakade sitt huvud lätt, och kollade på mig.		Hotaka skakade sitt huvud lätt, och kollade på mig.

			[[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 8.jpg\|thumb]]

			"Men Kokonoe-kun sa att talang inte spelar någon roll, och att jag definitivt kommer bli bättre så......Jag har fortsatt sprungit varje dag."

			"...............det här börjar kännas pinsamt på något vis."

			Jag kliade mitt huvud och kollade undan, och Hotaka skrattade åt mig.

			"Den gången då jag var nere, blev jag väldigt lycklig när du sa det du sa till mig."

			"Haha. Om något sånt är allt som krävs för att göra dig lycklig så kan jag säga om det när du vill."

			"Menar du det? Så om jag känner mig deprimerad igen, kommer du då säga något för att muntra upp mig igen?"

			"Självklart. Om du mår bättre bara av att jag säger något till dig så är det klart att jag gör det om igen."

			"Ah......un. Det är ett löfte."

			Den tysta Hotaka visade mig ett leende som påminde om en stor blomma.

			När jag såg det leendet blev jag verkligen lycklig att jag valt att prata med Hotaka den dagen.

			Efter det fortsatte vi tala med varandra tills elevhemmets vaktmästare kom och sa till oss att det var dags att släcka lamporna, så vi var tvungna att gå tillbaks till våra rum.

			"Okej, låt oss båda göra vårt bästa inför {{furigana\|《Nya Vapnens Strid》\|Nybörjarstriden}}."

			"U-un."

			När jag tog farväl framför trappuppgången, gick Hotaka upp några steg innan hon vände sig om igen.

			"E-err, Kokonoe-kun. J-ja-jag har en begäran............!"

			"Begäran?"

			<nowiki></nowiki>Bun<nowiki></nowiki>Bun Hotaka nickade våldsamt.

			"J-jag vill att du använder mitt förnamn. Mi-Miyabi......! A-alla mina vänner kallar mig det.........! De-det är därför, därför............"

			"Jag förstår. I så fall får du gärna kalla mig Tooru."

			"Ah............u-un."

			"Då ses vi imorgon, Miyabi."

			"God natt, To-Tooru-kun............"

			Miyabi vinkade med ett leende innan hon började gå upp för trapporna lätt.

			Till och med hennes rygg såg ut att vara på bra humör.

			"Jag är tillbaks."

			"Vad gjorde du ute så här sent, Miyabi?"

			Tomoe flyttade sin blick från boken hon läste, och kollade på Miyabi som nyss kommit tillbaks.

			"Mu.........?"

			"Vad är det?"

			"Nej, jag tyckte bara att du såg ut som om något bra har hänt."

			"Eh!? J-jag tror inte att det har hänt något särskilt dock............"

			Miyabis kinder var röda, och hon verkade vara uppspelt.

			Tomoe förstod så klart direkt att något hade hänt.

			(Om hon själv säger att inget har hänt så vore det nog okänsligt att fråga mer.)

			Tomoe ledde smått medan hon vände tillbaks blicken till sin bok.

			Men egentligen tänkte hon på sin rumskamrat som nyss kommit tillbaks.

			Efter antagningen hade Miyabi varit orolig om hon skulle klara av träningen, och hennes uttryck var alltid mörka.

			Men, en dag blev hennes psykologiska tillstånd plötsligt positivt.

			Eftersom de alltid var tillsammans så var Tomoe så klart den första som märkte det.

			(Men, jag skulle ljuga om jag sa att det inte stör mig.)

			Tomoe tänkte det när hon kollade på Miyabi som låg i sängen på bra humör.

			Efter en stund släcktes lamporna, och ljudet av Tomoes lugna andning kunde höras från den nedre sängen.

			Miyabi, som låg i den övre sängen, hade dock inte somnat än.

			Hon borde ha varit trött, men hon kunde inte sova när hon tänkte på det som hade hänt nyss.

			(Tooru-kun............)

			Hon började le varje gång hon tänkte på Tooru.

			Fram tills nu hade Miyabi alltid haft svårt med det andra könet.

			Men Tooru var annorlunda.

			Han hade inte skrattat åt Miyabi, och han hade till och med hjälpt henne att ta sig framåt.

			(Jag hoppas att morgondagen kommer snart...............)

			När hon tänkte det började hennes hjärta slå snabbare av någon anledning.

			Miyabi visste fortfarande inte varför hon drogs till Tooru.



			<noinclude>

			==Orförklaringar==
			<references group="1e"/>


			{{SimpleNav}}
			</noinclude>

Iron Tarkus at 11:44, 6 April 2016

2016-04-06T11:44:40Z

@@ Line 642: / Line 642: @@
 Och efter jag blockar attacken kommer jag ha ett tillfälle för motanfall, precis som Julie sa.
-"Tack för rådet Julie. Förlåt med, vill du hjälpa mig att träna på det?"
+"Tack för rådet Julie. Förlåt men, vill du hjälpa mig att träna på det?"
 "Jaa---"
@@ Line 1,065: / Line 1,065: @@
 "Ja, självfallet. Jag väntar här."

Iron Tarkus at 10:45, 1 April 2016

2016-04-01T10:45:22Z

@@ Line 44: / Line 44: @@
 "Va-varför säger du plötsligt något sådant............?"
-Jak kunde inte dölja mitt skakande när jag frågade henne, och svaret jag fick var oväntat.
+Jag kunde inte dölja mitt skakande när jag frågade henne, och svaret jag fick var oväntat.
 "För att skolans regler säger att vi måste spendera så mycket tid som möjligt tillsammans med vår 《Duo》, och vi ska komma varandra så nära som möjligt."
@@ Line 1,065: / Line 1,065: @@
 "Ja, självfallet. Jag väntar här."

Iron Tarkus at 10:43, 1 April 2016

2016-04-01T10:43:02Z

← Older revision		Revision as of 10:43, 1 April 2016
Line 1,065:		Line 1,065:

	"Ja, självfallet. Jag väntar här."		"Ja, självfallet. Jag väntar här."






			"Förlåt att du fick vänta, Kokonoe-kun. Förlåt att det blev så sent."

			Det hade gått 30 minuter, och Hotaka, vars kinder var röda efter hennes bad, kom tillbaks till loungen.

			"Jag satt och läste, så det.........gör inget........."

			Jag vred på huvudet mot Hotaka, och jag lade ner tidningen på bordet, men------------

			"Är det något fel, Kokonoe-kun?"

			"N-nej......"

			Det var kanske för att hon nyss badat, men hennes kläder---------hon hade på sig en tunn T-shirt som var genomskinlig, och hennes rosa underkläder var synliga------

			<nowiki></nowiki>PAN!

			Jag slog mina kinder med båda händerna för att sluta tänka på det.

			"Hyaa!? ............Va-vad gör du, Kokonoe-kun?"

			"Nej, jag försökte bara motivera mig själv........."

			"Mo-motivera? håller inte du på och vilar?"

			"Jag motiverade mig själv att vila."

			"............Är inte Kokonoe-kun lite konstig?"

			"Kanske."

			I det här läget vore det bättre om Hotaka tycker att jag är lite konstig.

			"Så, du har alltså börjat springa?"

			"Ah, un. Jag har börjat springa 20 kilometer varje dag........."

			"Även de dagar som du springer på lektionerna?"

			"U-un.........för att använda min 《Blaze》 behöver jag kondition, så............"

			(Kondition......?)

			Nu kom jag att tänka på det, men jag vet inte vad Hotaka har för slags 《Blaze》.

			Det borde vara skrivet på listan vi fått, men jag hade bara skummat igenom killarnas profiler, så jag hade ingen aning.

Iron Tarkus at 07:51, 1 April 2016

2016-04-01T07:51:36Z

← Older revision		Revision as of 07:51, 1 April 2016
Line 997:		Line 997:

	"Jag kände att mina kinder blev varma, och jag bytte tillbaks ämnet till Shogi för att hon inte skulle märka något."		"Jag kände att mina kinder blev varma, och jag bytte tillbaks ämnet till Shogi för att hon inte skulle märka något."

			"Fufu, jag kommer från en viss kampsports dojo, och jag tränar för att en dag ta över den. Men lärlingarna där är nästan bara äldre män, och de spelar Shogi hela tiden som de inte tränar."

			Tachibana stängde boken med ett varsamt leende.

			"Det börjar bli dags för mig att gå tillbaks till mitt rum. förlåt om jag uppehöll dig."

			"Oroa dig inte. Det var jag som gick fram till dig till att börja med."

			"Okej, då ses vi imorgon."

			Tachibana städade upp efter sig, och hon gick sedan ut ur loungen.

			(Jag ska väl fortsätta till träningsrummet som planerat------------hn............?)

			när jag gick ner för trappan till nedervåningen såg jag Hotaka.

			Men hon försvann innan jag hann säga något.

			(Hon såg ut att vara på väg ut. Jag undrar vad hon ska göra i det här regnet.)

			Jag var ganska intresserad, men jag fortsatte till träningsrummet.

			Och där glömde jag helt bort Hotaka, men---------

			Ungefär en timme senare, när jag satt och läste en tidning efter att jag tränat färdigt, kom Hotaka tillbaks till elevhemmet.

			...............det verkade inte som om hon tagit med sig ett paraply, för hela hon var dränkt i vatten.

			"Hotaka. Var har du varit, du är helt dyngsur."

			Nu var jag verkligen nyfiken, och den här gången hann jag ropa på Hotaka.

			"Eh? A-ara.........Kokonoe-kun, vad gör du här.........?"

			"Jag håller på att ta en paus...............så, Vad har Hotaka gjort?"

			"Uu.........E-err..............."

			Hotaka verkade ha svårt att säga det, då hennes blick flyttades mellan mig och golvet---------

			Efter en stund svarade hon försiktigt.

			"S-sprungit............"

			"Så pass, sprungit alltså......"

			Det var därför hon hade varit ute i en timme.

			"Vänta, Sprungit!? Så här sent och i regnet, i mer än en timme!? Trots att du redan sprungit på lektionerna idag!?"

			"U-un........."

			"Ah.........men då, den gången------när jag och Julie gick förbi dig vid ingången och du var på väg ut, gick du ut för att springa då också............?"

			"U-un........."

			"Varför i hela friden..............."

			"..........................E-egentligen var det då...............ha............haa......atchoo"

			"Ah............förlåt, jag borde inte uppehålla dig."

			Hotaka måste ha varit frusen om hon började nysa.

			"Fö-förlåt. Är det okej om jag kommer tillbaks efter att jag har tagit ett bad?

			"Ja, självfallet. Jag väntar här."

Iron Tarkus at 11:43, 18 March 2016

2016-03-18T11:43:35Z

← Older revision		Revision as of 11:43, 18 March 2016
Line 942:		Line 942:

	(Aah Varför! Varför är den människan min klassföreståndare............!!)		(Aah Varför! Varför är den människan min klassföreståndare............!!)






			Det blev kväll, och det började regna.

			Tack vare det avslutade jag och Julie våran match tidigt och gick tillbaks till matsalen, men------

			"Ah............Tachibana..............."

			Efter middagen ville jag röra på mig lite mer, men jag hann bara halvvägs till träningsrummet innan jag såg Tachibana bland en grupp elever i elevhemmets lounge.

			"Mu...............? ------------uh! Koko-Kokonoe-kun....................."

			Efter att hon vänt sig mot mig började Tachibanas ansikte att rodna och hon blev uppspelt.

			"J-jag är verkligen ledsen över det som hände i eftermiddags, Kokonoe. En sådan förolämpning inför alla------"

			"Nej, det är okej. Och, bara utifall tänker jag säga det här, du behöver inte gå ner på knä. ............Förresten Tachibana, vad gör du här inne? Shogi<ref group="1e">Japanskt schack</ref>?"

			I loungen fanns det TV, bord, stolar och soffor. Det var ett rum som var öppet för eleverna att kunna slappna av i, och det var fyllt med tidningar, manga och spel som täckte hyllor på väggarna, och det fanns även ett manga café som försåg eleverna med så mycket godsaker och drycker som de kunde önska sig.

			I den loungen satt Tachibana med en bok i ena handen och hon hade en Shogi-bräda framför sig.

			"Aah, det är Shogi problem."

			"Är det intressant?"

			"Fufu, det finns väl ingen anledning för mig att göra det om det inte vore intressant. Vill du också testa, Kokonoe?"

			"Jag ger upp redan nu. Jag är inte bra på att använda mitt huvud."

			"Fumu. Ja du framstår som sådan."

			"...............du är också dålig på engelska dock."

			"En-engelska är det enda jag är dålig på."

			Det var sant, till skillnad från mig som är dålig på allt utom fysiska aktiviteter, så klarar sig Tachibana bra i alla ämnen utom engelska.

			Men, än viktigare just nu var------

			"Uh..............."

			Tachibana korsade armarna medan hon kollade på mig, och hennes stora välformade bröst framhävdes då de vilade på hennes armar.

			Mina tankar drogs tillbaks till eftermiddagens händelser, men personen i fråga, Tachibana, verkade inte inse något.

			"Är det något fel, Kokonoe?"

			"N-nej ingenting...............men jag är lite förvånad över att du tycker om Shogi."

			"Jag kände att mina kinder blev varma, och jag bytte tillbaks ämnet till Shogi för att hon inte skulle märka något."

Iron Tarkus at 09:11, 18 March 2016

2016-03-18T09:11:31Z

@@ Line 823: / Line 823: @@
 Det är två dagar kvar till {{furigana|《Nya Vapnens Strid》|Nybörjarstriden}}, och himmelen täcktes av trista gråa moln.
-Fjärde lektionen, vi var utomhus och lärde oss första hjälpen---------vi övade på att applicera förband.
+Fjärde lektionen, vi var i klassrummet och lärde oss första hjälpen---------vi övade på att applicera förband.
 Efter att ha blivit visade flera sätt att applicera förbanden fick vi tillfälle att öva på vår 《Duo》 men---------------
@@ Line 858: / Line 858: @@
 Jag försökte kolla på Julies ansikte, och jag gjorde samma misstag igen.........

Iron Tarkus at 10:03, 17 March 2016

2016-03-17T10:03:43Z

Show changes