Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 3

Kapitel 3 『Slå mig!!』

Del 1

Den andra dagens morgon gick jag och Julie till skolans matsal och---------jag märkte att många blickar riktades mot Julie.

(Det är för att hon sticker ut.........)

Hon drog till sig uppmärksamhet, inte bara utav förstaklassarna, utan även av 2:orna och 3:orna, men naturligtvis brydde sig inte Julie om dem, och hon gick lugnt framåt genom matsalen.

Jag gick bakom henne som en betjänt, och, [Silverhår............] [Kille och tjej bor tillsammans......] jag kunde höra en del av konversationerna som viskades runt omkring.

Bland dem, fanns det ett ord som fångade min uppmärksamhet.

"《Oregelbunden》"

Vilket betyder att även jag var ett samtalsämne.

(Kombinationen av den utländska skönheten och den 《oregelbundna》 skulle så klart resultera i rykten, vare sig jag ville det eller ej.)

"Vad tänker du välja Julie?"

"Jag tror jag ska ta buffé"

"Tja vad jag ska äta........."

Det verkar finnas tre val i Kouryou Akademins matsal, en kötträtt, en fiskrätt, och en buffé bestående av över 50 japanska, kinesiska och västerländska rätter. De färdiga rätterna var noggrant gjorda för att innehålla rätt mängd näringsämnen, men buffén såg mer populär ut och en hel del av eleverna fyllde sina tallrikar med vilken mat de än önskade.

(Jag tar nog buffé jag också.)

Julie höll redan i en tallrik och kollade runt på all mat; jag gjorde detsamma och började ta min mat.

............Huvudsakligen kött.

Jag började med stekt kyckling, följt av fläskkotletter, rostbiff och kalops---------

"............Varför väljer du så dåligt balanserad mat?"

Plötsligt blev jag tilltalad av en röst bredvid mig.

Det var tjejen som hade suttit bakom mig under ingångsceremonin, och hennes starka ögon var nu riktade mot mig---------nej, hon kollade på matbrickan jag höll i.

"Om jag minns rätt............så är väl du Tachibana?"

"Det stämmer. God morgon, Kokonoe."

"Aah, god mor---------"

"Förresten, jag sa det nyss men, varför är din tallrik så uselt balanserad? Det ser ut att bara vara kött, kött och mer kött. Tänker du bara äta kött? oavsett hur fritt du får välja din mat i en buffé så finns det fortfarande gränser."

Tachibana avbröt min hälsning och började klaga på min mat av någon anledning.

(Däremot är det sant att bara kött är dåligt balanserat, men...............)

Men trots det tycker jag inte att någon annan har rätt att klaga------medan jag tänkte det togs min tallrik från mig.

"Fuu...............Jag kan inte göra något åt maten han redan lagt på, så jag får bara försöka göra det så balanserat som möjligt. Det här, det här, och sen............det här vore bra."

(Aub-aubergine, hon la på aubergine.)

Det var rankat som nummer 2 på listan av mat jag hatar.

"Just det, selleri var där borta."

.........Även nummer 1 lades på tallriken.

"Så där, nu ser det okej ut."

Efter en stund gav Tachibana tillbaks min tallrik, som nu var fylld med olika grönsaker och fisk, med ett nöjt leende.

"Ta-tack............dock är jag inte särskilt nöjd över sellerin, eller snarare, hur ska jag säga det här, jag tycker verkligen inte om den............"

"Det kan du inte säga innan du har ätit den."

Jag kommer fortfarande inte gilla den efter jag äter den.

"Okej, då går jag och hämtar min egen frukost."

Bara sådär, hade Tachibana sagt vad hon ville, gjort som hon ville och gått därifrån.

(...............Jag får be Julie att rädda mig............)

Jag satte mig ner bredvid Julie och hoppades att hon skulle tycka om aubergine och selleri.

"Egentligen vill jag att du äter------"

Jag hann inte säga mer innan jag hörde ljudet av en stol i närheten.

När jag kollade framåt satt det en tjej på andra sidan bordet.

det var Tachibana.

"När jag ändå håller på, tänker jag äta tillsammans med er."

Jag är död............

"God morgon Julie. Kunde du sova bra inatt?"

"Jaa--, god morgon."

Efter Julie svarade kollade hon mot mig med en frågande blick.

Troligtvis visste hon inte vem den här personen var.

Hon hade stirrat på mig hela tiden medan alla introducerade sig själva, så hon kunde så klart inte namnen på våra klasskamrater.

"Jag heter Tachibana Tomoe. Jag är en ny elev precis som du och Kokonoe---------alltså går vi i samma klass."

"Så pass. förlåt, Tomoe."

"Fufu, det är helt okej. Igår var bara första dagen, och alla var förvirrade efter det där antagningsprovet."

Tachibanas ansikte slappnade av lite. Jag blev förvånad över att se henne visa ett sådant uttryck när hon hade sin högtidliga aura runt sig.

"Förresten Tooru, vad var det du sa förut?"

"...............Nej, det var ingenting."

"------?"`

Julie la huvudet på sned, <nowiki>*chirin* och jag hörde ljudet av bjällror.

Tachibana satt och kollade mot en tjej som tog emot en färdig maträtt från matsalens gamla mattant.

"............Är det okej om min rumskamrat också sitter här?"

"Aah, ja självfallet."

"Tack..................Miyabi, här borta."

Efter att Tachibana räckt upp sin hand och ropat på henne, kom tjejen till oss.

"Här var du, jag kunde inte hitta dig, Tomoe-chan."

"Haa............jag har sagt till dig flera gånger att du inte behöver använda tilltalsord efter mitt namn, Miyabi."

"Me-men Tomoe-chan är Tomoe-chan, så..............."

"Ärligt talat, du..................Åh, förlåt. Det här är min rumskamrat Miyabi"

"Eh? Ah...............!? Go-god morgon, Jag är Hotaka Miyabi............"

Tjejen som hette Hotaka fick panik och sänkte sitt huvud när hon märkte av oss. Hon var ganska liten, och hon såg ung ut i kontrast till Tachibana som såg helt vuxen ut. Hennes hår var jämnt klippt, förutom i nacken där hon lät det växa ut.