Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 1

Kapitel 1 『Till den här skölden———』

Del 1

Ögonblicket när flickan i silver visade sig, försvann allt ljud från auditoriet. Det var ett ögonblick likt när havsvågorna drog in.

På samma sätt, ögonblicket jag såg henne, tog jag ett andetag och blev mållös.

Man skulle definitivt inte glömma bort henne om man en gång har sett henne. En flicka med ett sådant utseende stod vid entrén till Kouryou-Akademins ceremoni hall.

Hennes silver-blonda hår nåde ända till hennes höfter. Hennes skinn, som var vit som snö, såg blekt ut, och hennes rubin-färgade ögon gjorde det uppenbart att hon var utländsk vid första ögonkastet.

(Hon ser nästan ut som en docka....)

Skälet till att jag tyckte så var inte bara på grund av hennes utseende, vilket utgav en känsla som om hon var en illusion.

Frånsett alla blickarna, kunde jag inte hitta ett enda uttryck i hennes unga ansikte.

Den där silvriga flickan, vars varje rörelse fångade min uppmärksamhet, -ring, hon gick framåt medan klockan ringde.

Hon gick.... och gick i en situation där ljudet från hennes skor ekade i den ljudlösa atmosfären, medan alla stirrade på henne. Hennes handlingar och uppträdande fick mig att känna mig som om jag tittade på en scen från en film. Flickan gick framåt medan hon bortsåg alla otaliga tittare, fixerade på hennes varje rörelse.

Hon gick förbi mig och när hon satte sig ned, tre rader framför min position, bröts slutligen tystnaden och allt tjatter kunde höras, tillsammans med en suck av lättnad.

"Ha... Det där är väl vad man kan kalla en vacker flicka..."

Flickan med hästsvansen som satt bredvid mig suckade medan hon sa:

".... Hörru, kan du åtminstone svara mig?"

Medan hennes finger petade min axel irriterat, vände jag mig åt flickan.

"Talade du till mig?"

"Finns det någon annan här?"

Medan jag tittade mig omkring, såg jag att stolen som var diagonalt framför mig och stolen bakom mig var tomma. De enda som fanns i närheten var flickan med hästsvansen bredvid mig, och en annan tjej som läste igenom skolans broschyr diagonalt bakom mig, samt en kille som såg ut att sova framför mig.

"Förlåt, jag märkte inte det."

Medan jag bad om ursäkt, gav flickan ifrån sig ett leende.

"Fufu, du verkar vara den sortens person som kan tala alldagligt."

"va?"

"Du satt och rynkade pannan hela tiden, Så jag ville göra något åt ​​denna besvärliga stämning."

"Ah ...... Jag ber om ursäkt igen. Jag var bekymrad över något."

"Dock verkar det som att din oro inte var en allvarlig fråga jämfört med den vackra flickan från ett främmande land."

"Haha, ja, uppenbarligen."

Jag visade ett bittert leende medan jag besvarade hennes kommentar, och hon själv visade upp ett meningsfullt leende.

"Ahaha, även jag kan förstå att känslan trots att jag är en tjej. Hon är en sådan vacker flicka, så det skulle vara naturligt för dig att ha dina ögon bestulna av henne . ...... Men jag undrar varför hon kom hela vägen till en skola som denna?"

En skola som denna. - Det fanns en anledning till att flickan med hästsvans sa det så.

Kouryou Akademin, skolan där jag kommer vara en elev från och med idag, är till skillnad från den genomsnittliga gymnasiet, känd för att lära ut en mycket speciell teknik.

Det huvudsakliga ämnet vi kommer att lära oss på skolan är - stridsteknik.

För det harmoniska landet Japan, är det en extrem specialskola som lär ut tekniker som inte behövs i vårt vardagliga liv.

"Hon måste ha sina egna skäl."

Hon kom hela vägen från utlandet för att lära sig stridstekniker, så silver flickan måste ha sina egna skäl.

"...... Det är också möjligt att hon bodde i Japan till att börja med."

"Ahaha, förvisso är det ...... Men hon är verkligen en söt och vacker flicka. Åh gud, jag är så avundsjuk på henne."

"Jag håller med dig, men jag tycker att du är ganska vacker du själv."

"Är jag? Fufu , tack ... vänta, vad!? VV - Varför sa du plötsligt något så pinsamt som det där?!"

"Jag sa bara den första tanken som for in i huvudet......"

Flickan som satt bredvid mig hade sitt ljusa hår i en snodd, så jag fick en känsla av att hon var en livlig tjej. Hon var både vacker och söt, och hon hade atmosfären av en flicka som höll på att blomma in i en kvinna. Jag förstod att hon var sällskaplig eftersom det var hon som påbörjade samtalet, och att döma av hennes förmåga att nonchalant diskutera svåra frågor på ett naturligt sätt, misstänkte jag att hon måste ha varit populärt under hennes år på högstadiet.

"N-normala människor säger inte så även om tanken kommer in i deras huvuden...... !"

"Är det så?"

"Naturligtvis är det-"

"...... Ursäkta, men kan ni tysta ner er lite?"

Den kalla röst som kom bakifrån tillhörde flickan som läste igenom broschyren.

"Ah ...... Jag-jag är ledsen!"

"Jag ber om ursäkt för att ha skapat oväsen."

"Det är okej ...... Om ni kan lugna ner er, så kommer inte jag att säga något mer."

Både hästsvans tjejen och jag kollade framåt efter vi sa förlåt.

"Host. H-Hursomhelst...... Säg inte någonting som det där så plötsligt. Beroende på personen, kan de få fel uppfattning ......"

"J-Ja, jag förstår ......"

Även om jag nickade-

(Vad menade hon med fel uppfattning……?)

...Jag gjorde ett stort '?' i mitt huvud.

Hästsvans tjejen lade handen över sitt bröst för att lugna ner sig, och hon talade åter med mig efter att ha tagit ett andetag.

"Ähh, det har blivit en besvärlig situation, men vad sägs om att vi introducerar oss själva. Jag är Imari Nagakura, låt oss komma överens och bli vänner!."

"Jag är Tooru Kokonoe. Låt oss komma överens, Nagakura."

"Kalla mig bara Imari, Tooru."

Imari blinkade åt mig med ett leende.

Efter att vi presenterat oss, började Imari samtalet på nytt genom att föra upp vad som måste ha varit den mest diskuterade ämnet inom auditoriet.

"Du, Tooru, hur var det för dig när du blev sublim med 《Lucifer》?"

"Det kändes som om jag skulle brinna till döds."

"Pu, Ahahahaha."

Imari skrattade åt mitt svar-

"…… Host."

På grund av hostan från flickan bakom oss, lade hon handen på munnen omedelbart och sänkte sin volym.

"Jag kände samma sak, jag trodde att jag skulle brinna till döds."

Imari nickade medan hon fnissade.

"Jag blev chockad trots att det hade blivit förklarat i förväg. Men efter det är vi ...... nej , alla i detta auditoriet kan inte längre betraktas som normala människor längre."

"Ja...... Fast trots att jag sa det, känner jag fortfarande inte att vi har förändrats."

"Menar du efter att ha blivit en 《Exceed》...... ?"

"Ja......"

《Exceed》-

Avser de som gavs den biologiska förbättrings nanomachinen som kallas 《Lucifer》, som gjordes av organisationen som heter Dawn-institutet för flera år sedan.

Genom att injicera den i dem som hade 《Adapt》 (en av tusen personer), skulle de kunna uppnå en kropp som överträffar gränserna för en människa, men också, på grund av deras förbättrade mentalitet, skulle de kunna uppnå förmågan att manifestera sin 《själ》 i vapnet som kallas 《Blaze》.

Dock hade ingen berättat detta för någon av oss förrns strax innan vi fick 《Lucifer》 tidigare idag . Därför svarade jag till Imari på detta sätt trots att jag redan sett 《Blaze》 med mina egna ögon. Jag hade fortfarande inte känslan av att jag hade blivit en 《Exceed》.

(Även om jag kommer att inse det så fort jag rör min kropp......)

Jag kanske har insett det förr om jag hade testat min kropp just efter att 《Lucifer》 gavs till mig, men på grund av en håglös känsla jag hade på grund av den brännande känslan, kom jag till auditoriet direkt, medan jag hade tvivel om att min "själ" manifesterar i en 《sköld》.

(...... Men jag inte känner för att flytta runt min kropp här.) Medan jag hade den här diskussionen med Imari, hörde jag ljudet i högtalarna slås på.

"Ah, ser ut som antagnings ceremonin börjar."

Strax därefter ekade ljudet av mikrofontestet genom auditoriet, - [Ah ...... testar, testar].

[Alla, tystnad. Vi kommer att starta antagnings ceremonin inom kort. Jag, Mikuni, kommer att ansvara för ceremonin.]

[Tystnad] - En man, som var i sena 20 års åldern, och som jag antar är en lärare, upprepade det en gång till medan han stod på scenen och bullret inom auditoriet lugnade ner sig.

[antagnings ceremonin för gymnasie-delen av Kouryou Akademin kommer nu att påbörjas. Först och främst har ordföranden i vår akademi några ord till alla er, de nya studenterna.]

I nästa ögonblick började ceremonin. Jag var chockad.

Det var för att jag såg en bekant person som bar en klänning i gotisk stil promenera upp på scenen.

(-! Det är flickan från tidigare ...... !?)

Utan tvekan, den person på scenen var flickan som gav mig 《Lucifer》.

[Välkomna till Kouryou Akademin, jag är ordförande, Sakuya Tsukumo.]

Ordförande, den här tjejen som inte har bilden av en ordförande, och hon som knappt ser ut att ha fyllt tio, påbörjade sitt tal magnifikt. Hennes hår, svart som avgrunden, bands i två delar och hennes figur, insvept i en svart klänning, fick mig att uppleva samma känslor som jag kände under vårt första möte, både gåtfull och illavarslande, som om hon dolde något.

(Jag var redan chockad över givandet ......)

Redan då, undrade jag varför en flicka var ensam på en sådan plats...... sedan gav hon mig 《Lucifer》, och medan jag var i chock och panik efter att ha mottagit 《Blaze》, försvann hon.

(Jag förväntade mig inte att hon skulle vara styrelseordförande i denna akademi...... Men varför skulle en person i ett sådant läge gå igenom besväret att ge 《Lucifer》 till mig ......?)

Det är säkert att hon inte gjorde det för min skull.

Det måste finnas en anledning bakom det, men jag kunde inte komma på något.

Jag var så chockad över hennes utseende, så jag hörde knappt ordförandens tal.

"Du ser ut att vara chockad över detta."

"J-Ja. Naturligtvis är jag det. Hon är så liten, men...... "

"Det fanns ett foto och en profil om henne i broschyren. Har du inte läst den?"

"Jodå, skol-Avgiften är gratis och använder ett system som en internatskola. utöver det får alla elever tre måltider dagligen, och jag såg också att de skulle ge ut dagliga utgifter."

"Och utöver det?"

Jag tittade bort i tystnad.

"Läs igenom den ordentligt ......"

" ...... Jag håller med den där tjejen. Gud, varför beter du dig alltid så där?"

Den som avbröt vårt samtal medan han suckande var den manliga elev som sov i sätet framför mig.

"——! T-Tora!? Varför är du här!?"

[Du som sitter där borta. Vänligen avstå från att prata.]

Av misstag sa jag det högt efter att ha sett detta bekanta ansikte, och talaren fick varna mig.

Trots att jag stängde min mun omedelbart, kunde jag höra skratt runt omkring mig.

(Usch, jag stod ut på ett dåligt sätt ......)

När jag tittade ner med min röda ansikte, frågade Imari mig:

"Är han din vän?"

"Ja."

Pojken som talade till mig nyss är min vän, Tora. Trots att vi gick i olika skolor, så lärde jag känna honom efter att de dojos vi deltog i började samarbeta med varandra. Eftersom vi var i samma ålder, hade vi sparrat många gånger genom högstadiet. trots att han var en liten pojke med glasögon som ser lugn ut, hade han egentligen en stor attityd och han använde ofta fult språk. Men det fanns en del av honom som bara ville stå andra till tjänst, och han var någon som var svår att inte tycka om--

(Men jag hade aldrig förväntat mig att jag skulle möta honom här ......)

Jag hade inte sett honom under den senare halvan av högstadiet på grund av mina egna omständigheter, och eftersom jag inte hade en chans att ta reda på vart han skulle ta vägen efteråt, var det helt oväntat att jag skulle möta honom här.

"Vem kallar du din vän? Vi råkar bara känna varandra, och råkar bara ha träffat varandra ganska ofta. "

"...... Är inte det vad man kallar en vän?"

"K-käften. Till att börja med, så är du alltid--. "

än en gång hördes ljudet av hosten från flickan bakom mig, och Tora tystade omedelbart ner sig.

"H-Hursomhelst, läs åtminstone broschyren, din idiot!"

Tora vände sig framåt efter han skrek åt mig med en låg ton.

(Hans unika sätt att tala hade iallafall inte förändrats.)

Jag kände nostalgi över att höra hans talesätt igen, och jag kände mig även lättad för att det fanns någon jag kände här i skolan.

"...... Åh, ursäkta mig. Fortsätt från där du var, Imari."

"Okej. ...... Tja, ordförande Tsukumo hörde ursprungligen till Dawn institutet, den organisation som byggde Kouryou Akademin, och jag hörde att hon var en genetisk forskare."

"Det är ju fantastiskt att hon är en vetenskapskvinna trots att hon är så liten ...... Ah, om hon är en genetisk forskare, är hon då inblandad i «Lucifer» på något sätt?"

"Inte säker. Jag vet inte så mycket om det......"

"...... Hmph, det är hon troligtvis. Förstärkningen med «Lucifer» beror på en förändring av gener trots allt."

Den som svarade istället för Imari som lutade huvudet i tvivel , var Tora som jag trodde hade vänt sig framåt.

"Kouryou Akademin är ett enda stort laboratorium som skapades enbart för hennes skull, och vi är försökskaninerna som samlats för experimentet."

"Ugh ...... Du säger det verkligen på ett störande sätt......"

Imari gjorde ett strängt ansikte till Toras ord efter han beslutat att gå tillbaka in i vår diskussion.

( -- Hennes försökskaniner ...... )

Om Toras hypotes stämde, så var denna speciella skola inte enbart oregelbunden tack vare existensen av 《Exceed》 och 《Blaze》, utan till och med anledningen bakom skolans skapelse var mystisk.

(Så länge jag kan uppfylla mitt mål, bryr jag mig inte vad för sorts ställe det är.)

När jag tänkte på det på det viset så fann jag att mina händer var hårt knutna.

Å andra sidan, verkade det som ordförandens anförande var på väg att nå sitt slut.

Ordföranden agerade magnifikt, opassande för hennes ålder,och hon var på väg att avsluta ceremonin med en röst som gav mig rysningar.

[Alla ni kommer att förvärva olika typer av tekniker och kunskaper här i Kouryou Akademin. Och kom ihåg att vårt syfte alltid är att få er att klättra ännu högre. Det kommer att fungera som skolans policy, som aldrig kommer brytas ...... Slutligen vill jag avsluta denna ceremoni genom att skicka denna bön till er alla.]

Ordföranden avslutade sitt tal, och tittade runt på de nya studenterna-

och hon talade dessa ord igen.

[Jag ber, att ni att ni en dag kommer att uppnå 《Absolute Duo》.]

"Huh ......?"

"Är det något fel, Tooru?"

"Nej, men ordförandet just nu......"

Eftersom ceremonin hade slutat, borde hon gått av från scenen, men ordförandet stod kvar på sin plats.

Som om för att besvara mina misstankar, talade ordförandet igen.

[Nu, så kommer de nya studenterna få ta del i en traditionell händelse vår skola, 《Kvalificerings Ceremonin》.]

"Traditionell händelse?"

"Det finns inget skrivet om något sådant i broschyren......"

Enligt de scheman som var uppsatta på väggarna, skulle den händelse som följde efter ordförandens anförande ha varit ett varmt välkomnande från studentrepresentanten för de nuvarande eleverna......

[Innan vi kan påbörja 《Kvalificerings Ceremonin》, så finns det en grej ni måste göra. Bekräfta den person som sitter bredvid dig. Den personen bredvid dig kommer att vara din partner för ceremonin ni kommer att ta del i.]

Jag tittade på Imari, och Imari på mig.

"Så vad ska vi göra med partnern?"

Jag lutade uppenbarligen mitt huvud, som var fullt med frågor, orden ordföranden sa härnäst gjorde allting uppenbart.

[Härifrån kommer ni ha en strid med er partner.]

I det ögonblicket var det inte bara jag, utan flera personer runt om i rummet som flämtade högljutt.

[Det traditionella evenemanget 《Kvalificerings Ceremonin》 som är på väg att börja nu blir ert antagningsprov för att komma in i Kouryou Akademin. Vinnaren kommer att tillåtas att komma in i skolan, medan förloraren kommer att uppmanas att lämna omedelbart efter att vi har tagit tillbaka 《Lucifer》 från dem.]

Hela Auditoriet var i chock, förutom ordföranden själv som hade sagt något så grymt med en lugn blick.

Följande hennes ord, var auditoriet i tystnad-.

Så småningom, när de började förstå innebörden av hennes ord, så började de nya studenterna få panik.

(Ett antagningsprov under ingångs ceremonin......!?)

Precis som jag, kunde inte Imari dölja sin chock över situationen, och hon började mumla medan hon stirrade på ordförandet med förundran.

"Du skämtar ......? Även om detta är en speciell skola, kan du väl inte bara tvinga oss att göra det här på vår första dag ...... O-Och dessutom, vad menar du med antagningsprov !? Var det inte så att vem som helst kan komma in på den här skolan så länge de har 《Adapt》!?"

"Jag är också nyfiken på det, så jag vill ha ett svar. Och dessutom, om det fanns sådana traditionella evenemang som detta, skulle det då inte vara konstigt att vi inte har hört något om det från dem som inte klarade testet tidigare år?"

Tora kastade den frågan till scenen med sin tuffa attityd som inte gjorde det uppenbart att de var lärare och elev.

Men den som svarade var inte ordföranden, utan högtalaren. mannen som kallades Mikuni.

[Jag sa aldrig att det inte fanns ett antagningsprov, däremot sa jag att alla som har 《Adapt》 har rätt att ansöka till skolan. Och det finns en enkel anledning till varför det inte var någon läckt information om detta antagningsprov. När det gäller de saker som händer inom vår skola, har vi själva begränsat informationen om oss på många olika sätt.]

Mikuni flinade lätt, och jag insåg att det vi fick höra var sanningen.

Auditoriet blev bullrigt på grund av studenternas panik.

[Eftersom ni alla ser ut att ha förstått detta, kommer jag att gå vidare till förklaringen.]

Men flickan i den svarta klänningen fortsatte utan någon som helst oro, och hon började förklara reglerna utan att tveka.

[Ni är fria att göra i princip vad ni vill i denna strid, det finns alltså inga begränsningar på vilka vapen ni får använda, och självklart så får ni använda er 《Blaze》. striden anses vara slut när ena parten ger upp, eller när vi bedömer att ena parten inte längre kan strida. Utöver det så förlorar båda studenterna om inte striden är slut inom tio minuter.]

"Hallå, vänta lite!"

[Ja, vad är det?]

Ordföranden svarade lugnt och uttryckslöst efter att hon blev avbruten, och hon kollade mot flickan som avbröt henne.

"Går ni inte lite för långt om ni kastar ut oss bara för att vi förlorar i en match!!?"

"Ja, hon har rätt!!"

Med tjejens ord som öppning, började många studenter i salen göra uppror.

"Vad kommer hända ned de som förlorar!?""Ni måste skoja!!""Hur ska ni ta ansvar för det här!?"

Men trots det--

[......Det här är bara ett antagningsprov, precis som på alla skolor. Att överleva genom att trampa på andra, en simpel regel inom kampen för överlevnad. Detta är helt enkelt ett krig för antagning. Detaljerna är bara lite annorlunda jämfört med andra skolor.]