Editing
Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 2
(section)
Jump to navigation
Jump to search
Warning:
You are not logged in. Your IP address will be publicly visible if you make any edits. If you
log in
or
create an account
, your edits will be attributed to your username, along with other benefits.
Anti-spam check. Do
not
fill this in!
==Kapitel 2 ăJag Ă€r intresserad i digă== ===Del 1=== Kouryou Akademin------ I den norra delen av Tokyos hamn finns en ö som man enbart kan fĂ„ tilltrĂ€de till via jĂ€rnvĂ€gen som strĂ€cker sig över havet. Hela ön omringas av en gigantisk mur, med en stor port pĂ„ framsidan. Och över muren tornar sig ett gigantiskt klocktorn som kan ses strĂ€cka sig mot molnen. Skolan och elevhemmet som fanns dĂ€r inne var byggt i vĂ€sterlĂ€ndsk stil, och det kĂ€ndes fel att kalla det en skola. Jag och Tora gick lĂ€ngs den vĂ€stra korridoren för att ta oss till klassrummet. "Guh.........!" "Ăr det nĂ„got fel?" Ett tyst stön lĂ€kte ur mig frĂ„n smĂ€rtan som fortfarande anföll min kropp, och Tora kollade betvivlande pĂ„ mig. "Jag har fortfarande ont efter striden." Orsaken var förmĂ„gan jag hade anvĂ€nt mot Imari. FörmĂ„gan jag anvĂ€nde var ursprungligen bara tillĂ€mpad av stora mĂ€n med mycket muskler, och med min mellanstora kropp blir bördan för mig ganska stor trots att jag bara anvĂ€nde den en gĂ„ng. FörmĂ„gan var som ett dubbeleggat svĂ€rd. Ă ena sidan kan den orsaka otrolig skada mot den jag anvĂ€nder den mot, men Ă„ andra sidan kommer jag inte kunna röra mig som vanligt ifall jag anvĂ€nder den tvĂ„ gĂ„nger. "Jaha, sĂ„ det betyder att du Ă€r en amatör?" Tora svarade med en förolĂ€mpning. "Kan du inte sĂ€ga det pĂ„ ett snĂ€llare sĂ€tt---" "Nej." Svaret kom omedelbart. "Förresten vill jag frĂ„ga en sak angĂ„ende den förmĂ„gan. Varför anvĂ€nde du aldrig den nĂ€r du trĂ€nade med mig? VĂ„ga inte sĂ€ga att du aldrig slogs allvarligt mot mig!" Tora fortsatte stĂ€lla frĂ„gor, och jag kunde inte göra annat Ă€n att hastigt slĂ€nga mitt huvud fram och tillbaks i förnekelse. "Nej nej! Jag lĂ€rde mig det dĂ€r nyligen------efter det att jag inte kunde trĂ€ffa Tora lĂ€ngre." ".........Okej. Det Ă€r sant att du inte skulle hĂ„lla tillbaka i onödan. ............Trots att du Ă€r en idiot." Tora visade ett glatt leende, men den sista delen var helt onödig. (Aja, det Ă€r vĂ€l bĂ€st att jag inte sĂ€ger emot.) "Men glöm det, det var sĂ„ lĂ€ngesen jag sĂ„g dig Tora. Jag hade aldrig trott att jag skulle trĂ€ffa dig hĂ€r." "Hehe, jag tĂ€nkte sĂ€ga detsamma." Innan jag kom till skolan hörde jag att bara en av över tusen personer hade ăAdaptă. DĂ€rför hade jag inte förvĂ€ntat mig att jag skulle trĂ€ffa nĂ„gon bekant {{Furigana|i Kouryou Akademin|hĂ€r}} DĂ€remot var det definitivt betryggande att veta att det fanns nĂ„gon jag kĂ€nde hĂ€r. "Tooru, i auditoriet förut, under ingĂ„ngsceremonin---------" "Ah, jag tror det dr Ă€r klassrummet." Vi nĂ„dde ettornas klassrum i slutet av korridoren. "Ă h, förlĂ„t. Vad var det du försökte sĂ€ga------" "Du dĂ€r!" "Hmm?" NĂ„gon avbröt nĂ€r jag frĂ„gade vad Tora ville mig. NĂ€r jag kollade dit, fanns dĂ€r en vacker tjej med lĂ„ngt hĂ„r som stirrade rakt pĂ„ mig. (Den hĂ€r tjejen......... var har jag---------) Hon hade inte bara ett vackert ansikte, utan Ă€ven en otrolig stil, och hon verkade vara vuxen trots att hon inte var Ă€ldre Ă€n mig. Hennes mest utmĂ€rkande drag var dock hennes atmosfĂ€r. Hon omringades av en aura som skrek vĂ€rdighet, och den gjorde det omöjligt att inte lĂ€gga mĂ€rke till hennes kraftfulla befintlighet. "------------Ehh, om inte jag minns fel, sĂ„ var det vĂ€l du som satt bakom oss under ingĂ„ngsceremonin." Ja, hon som talade med mig var samma tjej som hade varnat oss att vara tysta under ceremonin. "Var det nĂ„gonting?" nĂ€r jag frĂ„gade henne, gjorde tjejen ett komplicerat uttryck. "..................Ingen hade trott att det skulle finnas en sĂ„dan tradition hĂ€r. DĂ€rför bör du inte kĂ€nna dig nere, utan istĂ€llet röra dig rakt framĂ„t i den hĂ€r akademin. Jag tror det Ă€r enda sĂ€ttet för dig att se henne i ögonen nĂ€r den tiden kommer." Errr, va...............? "Det var allt." Trots att jag inte förstod vad hon menade, vĂ€nde flickan ryggen mot mig och gick in i klassrummet. "Vad handlade det dĂ€r om...............?" "............Tooru. Din motstĂ„ndare förut------ jag tror hon hette Imari. Tjejen nyss menade att om du Ă„ngrar att du besegrade henne mĂ„ste du jobba hĂ„rt för hennes skull." "Jaha, det var det hon menade.................." Hon hade kanske sett mig och Imari prata vĂ€nligt med varandra eftersom hon satt bakom oss. Det kanske var dĂ€rför hon oroade sig för mig, och undrade ifall jag var deprimerad. Jag Ă€r okej, för jag har redan lovat Imari samma sak. Men tack för att du oroar dig, Tora "Varför tackar du mig? sĂ€g det till den dĂ€r tjejen." "Det Ă€r sant. ---------Förresten Tora, vad var det du ville sĂ€ga till mig förut?" "..................Jag vet inte. Kom med in nu. <small>...............Allt jag ville sĂ€ga har redan blivit sagt.</small>" "A,aah............" Jag följde Tora som plötsligt blev tjurig av nĂ„gon anledning, och vi gick in i klassrummet. NĂ€r jag gick in i klassrummet sĂ„g jag att bĂ€nkarna som stod pĂ„ rad inte var som de personliga smĂ„ borden jag var van vid frĂ„n grundskolan, utan de var bredare bĂ€nkar avsedda för tvĂ„ personer. Vi satte oss ner vid olika bĂ€nkar nĂ€ra ingĂ„ngen och vĂ€ntade pĂ„ att klasstiden skulle starta. Alla nya elever hade inte samlats Ă€n---------det verkade som om en del av dem hade skadats fysiskt under ingĂ„ngsceremonin, och de höll pĂ„ att bli behandlade------sĂ„ det fanns fortfarande tid innan nĂ„got skulle börja. Alla andra gjorde som vi och satte sig nĂ„gonstans, det fanns nĂ„gra tjejer som pratade med varandra, och nĂ„gra killar som redan satt och sov. Alla var förvĂ„nansvĂ€rt avslappnade medan de vĂ€ntade pĂ„ att klasstiden skulle börja. Men, stĂ€mningen Ă€ndrades helt nĂ€r en viss person gick in i klassrummet. Alla tappade sina ord, och rummet blev tyst. "Vad Ă€r det?" Vi kollade mot personen som stod vid ingĂ„ngen. Situationen var precis som den i auditoriet innan ingĂ„ngsceremonin började. "Den dĂ€r tjejen............" Vi bĂ„da förstod direkt. Personen som fick klassens uppmĂ€rksamhet var flickan med silverfĂ€rgat hĂ„r. "KĂ€nner du henne?" "Nej, det Ă€r inte som om vi kĂ€nner varandra men........." Nu kom jag ihĂ„g att Tora satt och sov nĂ€r hon gick in i auditoriet. "Jag sĂ„g henne slĂ„ss under ceremonin förut. Hennes sĂ€tt att röra sig och hennes svĂ€rdskonst var rĂ€tt sĂ„ imponerande." "Hou......... Det lĂ„ter intressant." Tora hade ett leende som om han ville utmana henne till en duell. (Den hĂ€r killen Ă€r fortfarande samma gamla blodtörstiga snubbe som han alltid var............) Efter att ha tĂ€nkt det, flyttade jag min blick tillbaka till silverflickan. Precis som i auditoriet ignorerade hon allas blickar medan hon kollade runt i klassrummet tills------hennes rubin ögon stannade pĂ„ nĂ„got. PĂ„ mig. (Eh...............?) VĂ„ra ögon möttes. (Det Ă€r vĂ€l bara ett sammantrĂ€ffande............?) Men, nĂ€r jag val tĂ€nkte det lyfte silverflickan sina ögonbryn------ "Tooru" .........Nej, hon sa det. Det var mitt namn. Hon sa nyss mitt namn. (Hur vet hon vad jag heter............?) Det var den första frĂ„gan jag ville stĂ€lla. Jag hade inget minne av att jag kĂ€nde nĂ„gra utlĂ€nningar. (............VĂ€nta lite? Kollade inte hon pĂ„ mig under ingĂ„ngsceremonin ocksĂ„............) Jag hade aldrig talat med henne tidigare, sĂ„ jag hade ingen aning varför hon visste mitt namn. Silverflickan stirrade pĂ„ mig, och hon började gĂ„ innan jag hade fĂ„tt svar pĂ„ nĂ„gon av mina frĂ„gor. <nowiki>*</nowiki>Chirin* Till ljudet av bjĂ€llrorna svajade hennes hĂ„r nere vid hennes höfter, och hennes ansikte var uttryckslöst. Det var precis som om jag fick Ă„teruppleva scenen frĂ„n auditoriet. Den enda skillnaden var vad som hĂ€nde i slutet. ".................." Silverflickan stĂ€llde sig bredvid mig och stirrade pĂ„ mig en stund innan------hon nickade huvudet och satte sig ned. PĂ„ stolen bredvid mig. Trots att det fanns mĂ„nga tomma platser, valde hon att sitta pĂ„ stolen bredvid mig. Och som om inte det vore nog------ <nowiki>*</nowiki>titt*.........*titt* Hon försökte titta pĂ„ mig i smyg dĂ„ och dĂ„. Hon försökte nog göra det utan att jag skulle mĂ€rka, men det var helt uppenbart. Hela situationen var förvirrande. En utlĂ€nning jag aldrig tidigare hade trĂ€ffat och vars namn jag inte kĂ€nner till började plötsligt sĂ€ga mitt namn, och hon satte sig bredvid mig. Sedan började hon omgĂ„ende smygtitta pĂ„ mig. ------Hur skulle jag inte bli förvĂ„nad över en sĂ„dan situation? Det var iallafall obekvĂ€mt att hon tittade pĂ„ mig pĂ„ det viset utan att jag hade minsta aning om vad som pĂ„gick. ".........Eh, ur-ursĂ€kta mig." "---------Uh" <nowiki>*</nowiki>Chirin* SĂ„ fort jag bestĂ€mde mig för att försöka prata med henne, vĂ€nde flickan bort sid huvud blixtsnabbt. "..............." Och bara sĂ„dĂ€r blev det tyst. hon verkade lĂ„tsas som att hon inte hörde mig. (Suck. Jag fĂ„r vĂ€l försöka hitta ett tillfĂ€lle att prata med henne senare.) Jag försökte fördriva tiden genom att smĂ„prata med Tora. Klassrummet blev som vanligt igen. "..............." <nowiki>*</nowiki>titt*............<nowiki>*</nowiki>titt* Efter en stund hade hon börjat smygtitta pĂ„ mig igen. (Ărligt talat, vad Ă€r det som hĂ€nder...............?) Medan jag satt dĂ€r och kĂ€nde mig obekvĂ€m började resten av eleverna samla sig i klassrummet efter att deras skador blivit omskötta. Strax dĂ€refter, nĂ€r nĂ€stan alla nya studenter hade samlats------ "Hej HejâȘ Bra jobbat pĂ„ antagningsprovet allihopa--â och grattis till er antagning till den hĂ€r skolan--!" Plötsligt kom en tjej in i klassrummet genom ''fönstret'' och skrattade högljutt. Alla i rummet blev tysta medan tjejen stĂ€llde sig lĂ€ngst fram i klassrummet. "Trevligt att trĂ€ffa er! Jag heter Rito Tsukimi---â„ Jag Ă€r er klass nya mentor, sĂ„ jag hoppas att vi kan behandla varandra vĂ€l i ett Ă„r---! Ni fĂ„r gĂ€rna skippa artigheterna och bara kalla mig Usa-sensei---â" Det fanns inte nĂ„gon i klassen som kunde svara, sĂ„ vi satt bara tyst. "......Araryan, Ă€r det nĂ„got fel?" VĂ„r sjĂ€lvutnĂ€mnda mentor kollade runt i klassrummet med förundran i blicken. Hon drog till sig en annan slags uppmĂ€rksamhet Ă€n vad silverflickan gjorde, och hon sĂ„g allt för ung ut för att vara en lĂ€rare. ------De flesta av oss hade nog trott att hon var vĂ„r klasskamrat ifall hon hade pĂ„ sig skolans uniform, dĂ„ hon sĂ„g ut att vara frĂ„n vĂ„r generation. Hennes klĂ€dsel var dock det mest bisarra jag kunde tĂ€nka mig av nĂ„gon som kallar sig en lĂ€rare. Hon hade pĂ„ sig en uniform som en tjĂ€nsteflicka, och som om inte det vore nog hade hon ocksĂ„ ett hĂ„rband med kaninöron pĂ„ sig. "Ha!? Kan det vara sĂ„ att ni alla Ă€r fascinerade över hur söt jag Ă€r? Iyaaa---, Jag trodde att jag var van vid det hĂ€r, men om alla nya elever stirrar pĂ„ mig sĂ„dĂ€r Ă€r det klart att jag blir generad." Den sjĂ€lvutnĂ€mnda mentorn la sina hĂ€nder mot kinderna och sĂ„g överdrivet generad ut, men--------- "Nej, vi var bara förvĂ„nade............" "Jaha, ni var alla förvĂ„n---------Va, eeeeeehhhh!! Var inte ni helt fascinerade?" Hon höjde sin chockade röst efter att hon hörde mitt muttrande. "Jag vet inte vad du förvĂ€ntade dig, men jag tror inte att du kommer fĂ„ reaktionen du vill ha oavsett nĂ€r eller var............" "Men alla satt tyst och stirrade pĂ„ migâȘ" (Ăr det verkligen okej att den hĂ€r personen Ă€r vĂ„r mentor......?) Det var tydligt att alla i rummet satt och tĂ€nkte samma sak. "Tsukimi-sensei, Gör nu inte sĂ„ att de nya eleverna blir obekvĂ€ma." Den som gav ord till vĂ„ra kĂ€nslor var en man mellan 20 och 30 Ă„r gammal som gick in i klassrummet genom dörren som vanligt. ------Det var mannen som hette Mikuni, som hade hĂ„llit i ingĂ„ngsceremonin tidigare. Jag kunde höra folk sucka lĂ€ttat frĂ„n bĂ„de höger och vĂ€nster. "Tur att mĂ€nnen hĂ€r verkar vara normala......" "Aaree---? Mikuni-sensei, varför Ă€r du hĂ€r?" "Jag Ă€r hĂ€r för att överse de nya elevernas lĂ€rare. Om du tĂ€nker spela dum sĂ„ kommer jag flytta pĂ„ dig." "Det Ă€r helt okeeej. Lita pĂ„ mig, det hĂ€r kommer vara som att Ă„ka bĂ„tâȘ" "Du kommer sjunka." "DĂ„ sĂ„, vad sĂ€gs om att vi Ă„terhĂ€mtar oss och fortsĂ€tter med introduktioner allihopa---â" "........................" Tsukimi ignorerade Mikunis kommentar helt och hĂ„llet, och vĂ€nde sig istĂ€llet för att prata med oss. "Hej hej! Jag Ă€r Tsukimi Rito-chan. Jag Ă€r en ung tjej som precis har gĂ„tt ut hĂ€r pĂ„ Kouryou Akademin nu i vĂ„ras. Jag Ă€r kanske inte sĂ€rskilt erfaren, men jag kommer ge mitt alltâȘ" (18 Ă„r gammal alltsĂ„. Inte undra pĂ„ att hon ser sĂ„ ung ut------vĂ€nta lite, dĂ„ Ă€r hon vĂ€l inte ens kvalificerad att vara lĂ€rare...............) Jag tĂ€nkte det, men jag visste att det var meningslöst att söka efter nĂ„got slags förnuft i en skola dĂ€r en sĂ„dan sak inte existerade. "Tsukimi-sensei gick ut med utmĂ€rkta betyg, och hon blev vald till att vara lĂ€rare i Ă„r. Om ni kan komma över hennes personlighet, sĂ„ finns det inga brister i hennes fĂ€rdigheter och kunskaper, sĂ„ ni behöver inte oroa er." Det hörde vi frĂ„n Mikuni-sensei, och det hördes omedelbart suckar av lĂ€ttnad i hela rummet. "Hmm, JAg tror han nyss sa nĂ„got elakt, sĂ„ om ni alla ignorerar det kan vi gĂ„ vidare med bra tempo---...............Idag Ă€r dock bara första dagen, sĂ„ vi ska bara snabbt gĂ„ igenom schemat för i Ă„r, och sen introducera ossâ" "Men innan det, en varning angĂ„ende ăBlazeă." "Ah, just det just detâȘ Errrr, ni fĂ„r inte manifestera eran ăBlazeă utan tillĂ„telse frĂ„n akademin okej? Jag kommer bli vĂ€ldigt arg om ni tar fram den som ni vill. Det var allt--â SĂ„ nu kan vi fortsĂ€tta med introduktioner." Tack vare Mikuni-sensei, tog vi oss sĂ€kert fram genom första dagens klasstid------ DĂ€remot fanns det ett annat problem. Eller det var kanske inte ett problem, utan snarare ren nyfikenhet. Det vill sĂ€ga---------silverflickan. Tjejen som satt bredvid mig fortsatte att stirra pĂ„ mig mystiskt, och det var otroligt störande. <nowiki>*</nowiki>Stirr*-----------------------------------------------------------------------------------------------------. Om blickar kunde ta folks liv skulle jag lĂ€tt ha dött hundra gĂ„nger om vid det hĂ€r laget. Alla elever runt om oss var fokuserade pĂ„ lĂ€rarens plattform, medan hon istĂ€llet bara satt och stirrade pĂ„ mig. Hon trodde nog inte att jag hade mĂ€rkt henne Ă€n, men man kan ofta kĂ€nna av att nĂ„gon stirrar pĂ„ en sĂ„ dĂ€r intensivt. hursomhelst hade jag ingen aning varför hon var sĂ„ medveten om mig. (Tror hon att jag Ă€r nĂ„gon annan.........?) "------u" (Men hon sa mitt namn. Hur kan hon veta mitt namn?) "---------ed dig." (Jag förstĂ„r inte!) "HallĂ„, du som sitter och drömmer pĂ„ tredje raden! Du som sitter bakom dvĂ€rgpojken!" "Vem kallar du dvĂ€rg!!?" "Hn?" Tack vare Toras utbrott mĂ€rkte jag att jag blev tilltalad NĂ€r jag tittade mot lĂ€rarplattformen, stod Tsukimi-sensei dĂ€r och stirrade pĂ„ mig med uppblĂ„sta kinder. "HnMou---, MĂ€rkte du till slut? Det Ă€r din tur." "Min vad?" "Din sjĂ€lvintroduktion." "Ah..............." Jag hörde folk fnissa runt om i klassrummet. och jag kĂ€nde hur mina kinder hettade till nĂ€r jag stĂ€llde mig upp. "Tooru Kokonoe, trevligt att trĂ€ffa er." "...............Kokonoe? Aah, det Ă€r dig det gĂ„r rykten om!" "Rykten?" "Jag hörde i lĂ€rarrummet förut, att det finns en ăOregelbundenă bland de nya eleverna i Ă„râ" ăOregelbundenă------Ordet var obekant, men jag kĂ€nde fortfarande att det fanns nĂ„gonting speciellt med det. Klassrummet blev högljutt, och jag var visst uppmĂ€rksamhetens centrum igen. "Okej, nĂ€sta. Den silverhĂ„riga flickan bredvid." ".........{{Furigana|Ja|Jaa---}}" Silverflickan nickade och började ge sin sjĂ€lvintroduktion. "Julie Sigtuna. trevligt att trĂ€ffa er alla." Ăn en gĂ„ng blev klassrummet bökigt. .........Men innebörden var inte samma som förut. Jag blev naturligtvis behandlad som en sĂ€llsynt djurart. Medan silverflickan------------Julie, chockade oss genom att tala flytande japanska i kontrast med hennes utseende. Men som vanligt brydde sig Julie inte om sina omgivningar, och hon satte sig ner. Och en en gĂ„ng tittade hon pĂ„ mig--------- "---------Uh!" VĂ„ra ögon möttes---------men bara i ett ögonblick innan hon vĂ€nde bort huvudet. Men efter lite tid hade passerat, började hon smygtitta pĂ„ mig Ă€n en gĂ„ng............ Snart hade alla student handböcker, studentkort och studenthemmets regler delats ut efter att alla var klara med sina sjĂ€lvintroduktioner. "Ăr allting utdelat nu? Ni alla fĂ„r se till att lĂ€sa igenom skolans och studenthemmets regler senare nĂ€r ni har tid okej? Om ni inte gör det kommer ni fĂ„ en utskĂ€llning av migâȘ Och studentkortet anvĂ€nds som ert kreditkort var försiktiga sĂ„ ni inte tappar bort det---?" "Hee, sĂ„ det Ă€r sĂ„ vi fĂ„r bidraget............" Det verkade som om det var levnadskostnaderna jag hade lĂ€st om. Vi skulle visst fĂ„ 100000 yen varje mĂ„nad, och mĂ„nga i klassrummet blev upphetsade nĂ€r de hörde det. "Okej, okej. Jag förstĂ„r att ni Ă€r glade men snĂ€lla var tysta---. Innan vi avslutar det hĂ€r vill jag prata om det ''speciella systemet'' vi har i den hĂ€r skolan. om ni vill föra ovĂ€sen fĂ„r ni göra det efterĂ„t för det hĂ€r Ă€r vĂ€ldigt viktigt, sĂ„ lyssna noga nu---âȘ" <nowiki>*</nowiki>pan* <nowiki>*</nowiki>pan* Tsukimi-sensei klappade ihop sina hĂ€nder och började prata om det sĂ„ kallade speciella systemet. "I vĂ„r skola finns det ett partner-system, och som ni kanske förstĂ„r frĂ„n namnet, innebĂ€r det att ni kommer arbeta tillsammans med en partner genom hela er skolgĂ„ng hĂ€r. Tillsammans kommer ni bilda en grupp som vi kallar ăDuoă." (............ăDuoă? Jag tror jag har hört det nĂ„gonstans tidigare............) "Varför mĂ„ste vi göra det?" Jag hade ingen tid att söka igenom mina minnen, dĂ„ en ny konversation pĂ„börjades i klassrummet. "Det Ă€r för att efter ni gĂ„r ut hĂ€rifrĂ„n kommer ni alla sĂ€ttas i {{Furigana|organisationens|Dawn}} fredsbevarings grupp. DĂ€r kommer ni utföra uppdrag i lag med minst tvĂ„ personer." "...............SĂ„ vi ska alltsĂ„ vĂ€nja oss vid det hĂ€r i skolan sĂ„ att vi kan börja arbeta aktivt direkt efter att vi har gĂ„tt ut." "Det stĂ€mmer precis! Jag Ă€r glad att du förstĂ„r, Tachibana-sanâȘ" Tjejen som fick beröm av Tsukimi-sensei var personen som hade pratat med mig precis innan jag gick in i klassrummet. "Okej, okej, lyssna nu, för jag ska berĂ€tta mer om ăDuoă systemet. som jag sa tidigare kommer ni gĂ„ pĂ„ alla era lektioner tillsammans. Jag beklagar att det Ă€r sĂ„ kort varsel, men ni mĂ„ste vĂ€lja eran partner innan nĂ€sta vecka börjar, sĂ„ frĂ„n och med nu önskar jag er lycka till med att hitta en partnerâ ............Ă h, och om ni inte kan hitta en partner innan det sĂ„ kommer skolan vĂ€lja en Ă„t erâȘ" (Partner system------ăDuoă......... Jag parar vĂ€l bara ihop mig med Tora.) "............SĂ„, hĂ€r kommer den viktiga delen---. Efter att ni har parat ihop er med en ăDuoă finns det en regel pĂ„ skolan som sĂ€ger att ni mĂ„ste spendera sĂ„ mycket tid tillsammans som möjligt för att lĂ€ra kĂ€nna varandra.---Det jag försöker sĂ€ga Ă€r att ni kommer dela rum med varandra i studenthemmetâȘ" Det Ă€r sant att det Ă€r lĂ€ttare att lita pĂ„ nĂ„gon som man har haft en chans att bekanta sig med ordentligt. Trots att den hĂ€r skolan saknade allt förnuft, verkade det hĂ€r som en rimlig idĂ©. (Hn, vĂ€nta lite............?) Det var nĂ„gonting som saknades frĂ„n hennes förklaring. "Err, jag har en frĂ„ga." "JA ja, den ăoregelbundnaă Kokonoe-kun. Vad Ă€r det?" (...............Jag önskar att du skulle sluta kalla mig det.) "Du sa att vi kommer vĂ€lja vĂ„r ăDuoă i början av nĂ€sta vecka, men-" "Fufu, bra frĂ„ga. Sensei Ă€r glad att du mĂ€rkte det~â„ Vill du ha en klapp pĂ„ axeln?" "Nej tack." "Puu~ vad trist..................aja, aja, för att svara pĂ„ kokonoe-kuns frĂ„ga kommer jag nu prata om studenthemmets rumindelning~âȘ" <nowiki>*</nowiki>Rysningar*. SĂ„ fort jag sĂ„g Tsukimi-senseis leende ansikte fick jag rysningar genom hela kroppen. Onda aningar om att nĂ„gonting skulle bli problematiskt. Tsukimi-sensei pekade sina fingrar mot oss, och sa nĂ„got som bekrĂ€ftade mina misstankar. "Fram till helgen, kommer ni alla att bo tillsammans med ''Personen som sitter bredvid er--âȘ''" ".........Hah?" "Den personen kommer alltsĂ„ vara er tillfĂ€lliga ăDuoă. Det Ă€r en av skolans regler, sĂ„ det finns ingen mening i att försöka neka detâ Eller hur, Mikuni-senseiâȘ" Mikuni-sensei nickade tyst till Tsukimi-sensei. "De, det betyder att........." "Vilken tur du har, Kokonoe-kunâȘ" Tsukimi-sensei rĂ€ckte fram sin arm mot mig och pekade upp sin tumme. Att bo tillsammans med personen som sitter bredvid mig skulle innebĂ€ra--------- "Just detâȘ Din rumskamrat Ă€r den vackra silverhĂ„riga Julie-chan. bland de nya eleverna finns det 37 killar och 15 tjejer, men du Ă€r den enda killen som fĂ„r bo tillsammans med en av tjejerna. Kyaaa--- Vilken turâ„............... Ă h, men kom ihĂ„g att ni kommer bli utslĂ€ngda ur skolan om ni har nĂ„gra olaga sexuella relationer, sĂ„ var försiktiga. AlltsĂ„, om ni gör nĂ„got som inte bör diskuteras i {{furigana|klassrummet|hĂ€r}}, och resultatet blir en tredje rumskamrat------" "Det kommer inte hĂ€nda!!!" Jag glömde helt bort att visa respekt för lĂ€raren som var Ă€ldre Ă€n mig, och jag stĂ€llde mig upp och skrek. Snart dĂ€refter började klassen göra uppror igen. "Menar ni allvar!?" "Med den dĂ€r tjejen......" "Kyaa---, de kommer bo tillsammans, bo tillsammans." "VĂ€, vĂ€nta lite! Ăven om det Ă€r en regel sĂ„ Ă€r vĂ€l det hĂ€r en dum idĂ© av flera anledningar?" Mitt i allt ovĂ€sen fick jag panik och försökte protestera, men--------- "........................Tror du att du kan övertala en skola som har ett antagningsprov i mitten av ingĂ„ngsceremonin, och som dĂ€r fick de nya eleverna att slĂ„ss mot varandra?" "........................" Svaret jag fick gjorde mig nĂ€stan illamĂ„ende. Jag placerade bĂ„da mina hĂ€nder pĂ„ bĂ€nken, och kollade mot tjejen som var min nya rumskamrat fram till helgen------och mina ögon bemöttes av hennes rubin ögon Ă€n en gĂ„ng. Men den hĂ€r gĂ„ngen vĂ€nde hon sig inte--------- Hon kollade mot mig och sĂ€nkte sitt huvud lite. "Trevligt att trĂ€ffas." "Tr, trevligt att trĂ€ffas............" Detta var början av min samlevnad med {{furigana|silverflickan|Julie}}. (NĂ„gon rĂ€dda mig.....................) Det fanns en enkel anledning till varför jag önskade det. Det var för att jag var fast i en komplicerad och obekvĂ€m situation. Det hade gĂ„tt nĂ„gra timmar sedan upproret i klassrummet fick ett slut. Vi hade gĂ„tt en liten rundtur i studenthemmet, och efter en snabb middag Stod jag nu i mitt rum tillsammans med silverflickan, Julie. I tystnad. (SnĂ€lla. NĂ„gon rĂ€dda mig...............) Oavsett hur mycket jag önskade, visade sig inte en hjĂ€lte som kunde lĂ€tta upp stĂ€mningen. Jag kunde bara hoppas att Tora som bodde bredvid mig skulle fĂ„ trĂ„kigt och komma hit. ...............Men, bara det lilla hoppet jag hade försvann nĂ€r jag hörde dĂ€mpat skrikande frĂ„n andra sidan av den tjocka vĂ€ggen. (Det verkar som om han inte kommer överens med sin rumskamrat.) Situationen i mitt rum var dock inte mycket bĂ€ttre. (Det hĂ€r Ă€r inte bra.....................) Jag skulle aldrig kunna göra nĂ„gra framsteg genom att sitta tyst sĂ„ hĂ€r. Jag suckade och tittade pĂ„ Julie. (Nu nĂ€r jag vĂ€l kollar pĂ„ henne sĂ„ ser hon faktiskt ut som en bisque docka.) Hon hade fin kroppsform, bra ansiktsdrag, nĂ€stan genomskinlig {{furigana|snöfĂ€rgad|snövit}} hud, rubin ögon, och hennes mest karakteristiska drag var hennes {{furigana|siver hĂ„r|silver blonda hĂ„r}}............ Allt passade ihop i harmoni, och det var passande att kalla henne vacker. Ordet vacker Ă€r sĂ€kert menat för det hĂ€r. Men, det var inte allt. En Ă€ngel med svarta vingar--------- Med tanke pĂ„ hur hon hanterar sina tvĂ„ svĂ€rd och rör sin kropp, kan hon omöjligen vara en vanlig person. (Hur lĂ€rde hon sig nĂ„got sĂ„nt---------vĂ€nta lite, det hĂ€r Ă€r inte rĂ€tt tid att tĂ€nka pĂ„ det.) Först och frĂ€mst mĂ„ste jag göra nĂ„got Ă„t den hĂ€r tystnaden, men............ Jag Ă€r inte dĂ„lig pĂ„ att prata, och jag hade haft mĂ„nga vĂ€nner genom grundskolan, men jag har inte mycket erfarenhet med tjejer i min egen Ă„lder. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till framför tjejen framför mig, som var en utlĂ€nning, och som jag skulle sova tillsammans med i samma rum fram till helgen (mĂ„ndag just nu). Jag kunde inte heller lĂ€sa hennes tankar för att hennes ansikte var helt uttryckslöst, men hon visste troligtvis redan en hel del om mig, sĂ„ jag hade ingen aning hur jag borde prata med henne. (Otoha var nog den enda tjejen i min Ă„lder som jag har umgĂ„tts mycket med.....................) ............NĂ„got sĂ€ger mig att min syster inte kommer vara till nĂ„gon större hjĂ€lp just nu. (Jag fĂ„r ta det försiktigt.........) "Err, du............vi kommer visst bo tillsammans fram till helgen sĂ„, ska vi börja med att sĂ€tta oss ner." "{{furigana|Ja|Jaa---}}" Julie nickade till mitt förslag, och hon sköt in sina ben under det lĂ„ga bordet för att sĂ€tta sig i ordentlig seiza stĂ€llning. <ref group ="1b">http://en.wikipedia.org/wiki/Seiza</ref> (Ă h, jag trodde utlĂ€nningar hade svĂ„rt att sitta i seiza stĂ€llning. StĂ€mmer inte det?) "------?" "Ah, ursĂ€kta." Julie la sitt lilla huvud pĂ„ sned dĂ„ jag stod upp och tĂ€nkte trots att det var jag som föreslog att vi skulle sitta ner. Jag skyndade mig att be om ursĂ€kt och satte mig ner pĂ„ andra sidan av bordet. "Det Ă€r ett fint rum vi fick." Rummet var större Ă€n jag hade förvĂ€ntat mig. Det fanns en matta pĂ„ golvet i mitten av rummet, och det fanns bĂ„de en TV och ett ordentligt kök. Det var uppenbart att rummet var gjort för tvĂ„ personer, dĂ„ det fanns tvĂ„ garderober och en vĂ„ningssĂ€ng. "Errr.........vad sĂ€gs om att vi introducerar oss sjĂ€lva igen." "Jaa---" "Okej, dĂ„ börjar jag. Jag Ă€r------" "Tooru." "A, aah..............." Jag hörde mitt eget namn innan jag sjĂ€lv hann sĂ€ga det. Hennes brytning verkade annorlunda just nĂ€r hon uttalade mitt namn. "Du fĂ„r gĂ€rna kalla mig vad du vill som du tycker Ă€r enkelt." "Okej, i sĂ„ fall kommer jag kalla dig Tooru." "Och jag kallar dig Julie, blir det bra?" "Jaa---, Julie Sigtuna. Kalla mig bara Julie." "O, okej............" Precis som i klassrummet blev jag Ă€n en gĂ„ng förvĂ„nad nĂ€r hon svarade pĂ„ flytande japanska. (Det Ă€r bĂ€ttre Ă€n att inte kunna kommunicera alls.........) "Jag hoppas att vi kommer överens fram till helgen, Julie." "Jaa---" Introduktioner klara. [.....................] Och Ă€n en gĂ„ng blev det tyst. (Det hĂ€r Ă€r inte bra, inte bra!) "Ska vi berĂ€tta lite om oss sjĂ€lva?" "Jaa---" "Errr, Jag kommer frĂ„n Kanagawa prefekturen i Fujisawa. ............VĂ€nta, vet du var Fujisawa ligger?" "Nai, och jag har aldrig hört talas om Kanagawa............" Julie svingade sitt huvud besvĂ€rat fram och tillbaks. Jag trodde att hon kanske hade vuxit upp i Japan eftersom hon talar sprĂ„ket flytande, men det vore osannolikt eftersom hon inte vet var Kanagawa ligger. "Err, Fujisawa Ă€r en stad som ligger lĂ€ngs kusten sydöst hĂ€rifrĂ„n............Ă€r knappast en bra förklaring. Var kommer Julie ifrĂ„n?" "Det Ă€r ett land som heter Gimle i norra Europa." "Europa.........Din japanska Ă€r förvĂ„nansvĂ€rt bra." "Tack sĂ„ mycket. Jag lĂ€rde mig av mamma." "Av din mor.........?" Jobbar hon i ett japanskt företag eller nĂ„t? ...............Hon kanske var en sĂ„n som Ă€lskar japansk kultur, saker som ninjor eller anime---------den möjligheten finns. I ett mer sĂ€llsynt fall skulle hennes mor kunna vara frĂ„n Japan. Hon ser inte ut som om hon har österlĂ€ndskt blod i sig men, hennes namn julie skulle kanske kunna skrivas i kanji som Julie eller Julie eller Julie eller Julie.<ref group ="1b">Olika former av Julies namn i kanji---çŸćæ”,ç±ć©æ,ç„çç””,ćéæ±</ref> "Mamma lĂ€rde sig pĂ„ sitt jobb." svaret var helt normalt............... "Och jag kunde lĂ€ra mig japanska i skolan dĂ€r hemma." "Hee, sĂ„ du har planerat att studera i Japan Ă€nda sedan grundskolan?" "Jaa--- jag hörde talas om den hĂ€r skolan, och bestĂ€mde mig för att komma hit." "SĂ„ pass............" Jag ville frĂ„ga varför hon ville komma till den hĂ€r stridstrĂ€nings-skolan men, det vore nog att gĂ„ lite för lĂ„ngt pĂ„ första dagen. "Heh, jag trodde nĂ€stan att du var halvt japansk." "------?" "Jag trodde visst det eftersom japanska tjejer ocksĂ„ kan ha namnet Julie." "Jaha. Men om det gĂ€ller namn sĂ„ finns namnet Tooru Ă€ven i Gimle." "JasĂ„?" "Jaa---. Det Ă€r ett namn som kommer frĂ„n den starkaste Ă„skguden frĂ„n norra Europas legender." "Ă skguden Tor........." Anledningen till hennes brytning var att hon blandade ihop mitt namn med den gudens namn. Men------ (Stark...............) Jag knöt omedvetet min nĂ€ve nĂ€r jag ''pĂ„mindes om det ordet''. "Tooru?" "Ah.........! Errr, det Ă€r bra att Julie kan tala japanska, för jag kan inte nĂ„gra andra sprĂ„k." "Fick inte du lĂ€ra dig nĂ„gra andra sprĂ„k i {{furigana|Japans grundskola|Högstadiet}}?" "Uh............! Eng-engelskan var obligatorisk........." Det finns mĂ„nga som inte kan hĂ„lla en konversation Ă€ven om de fĂ„r lĂ€ra sig sprĂ„ket. Och jag Ă€r en del av den majoriteten. "FörlĂ„t" "........................" Hon gissade det och bad om ursĂ€kt, och det fick mig att kĂ€nna mig ganska uselt. "N-nej men jag Ă€r verkligen tacksam, för om inte Julie kunde prata japanska skulle vi ha vĂ€ldigt svĂ„rt att förstĂ„ varandra." "Jaa---. Ingen orsak." Julie nickade. (NĂ„gra andra samtalsĂ€mnen.........Jo just det!) "Förresten sĂ„g jag din strid under antagningsprovet. Det Ă€r otroligt hur du rör dig sjĂ€lv och hanterar svĂ€rd. gick du i en dojo i Gimle?" ".....................Nai, det Ă€r min egen teknik." "SjĂ€lvlĂ€rd...............Det Ă€r ju helt otroligt......" I det ögonblicket dĂ„ jag sĂ„g hennes svĂ€rdskonst------ TĂ€nkte jag att jag ville ha en match mot henne förr eller senare. "Ah, Tooru. Jag vill gĂ€rna prata mer men------" "Hn?" "Ăr det okej om jag duschar först?" "Eh? A, aah. Visst, det gĂ„r bra." "Tack. Jag vill fortfarande prata, men jag kĂ€nner mig plötsligt vĂ€ldigt trött tack vare tidsskillnaden............FörlĂ„t mig men, jag tror nog att jag gĂ„r och lĂ€gger mig efter att jag tvĂ€ttar av all min svett." "Det Ă€r en ganska stor tidsskillnad, och utöver det sĂ„ var det den dĂ€r {{furigana|ăantagningsceremonină|den grejen.}} tidigare idag. SĂ„ för all del, ta och vila upp dig." Men nĂ€r jag sa det, svajade Julies huvud till höger och vĂ€nster. "Nai. Det Ă€r inte för antagningsceremonin, det Ă€r bara hett." "Eh? visst var det nĂ„gorlunda varmt idag, men sĂ„ illa Ă€r det inte............" VĂ„ren har precis börjat, och det blir fortfarande ganska kallt nu pĂ„ kvĂ€llen. Trots att elevhemmet var varmt tack vare vĂ€rmeutrustningen, var det fortfarande lĂ„ngt ifrĂ„n nĂ„got man kan kalla hett. "Det Ă€r lika varmt hĂ€r som det Ă€r under sommaren i mitt hemland." "Ă-Ă€r det sĂ„...... Vill du att jag ska stĂ€nga av vĂ€rmepumpen?" "Det skulle hjĂ€lpa." (Om hon tycker att det Ă€r hett sĂ„ hĂ€r Ă„rs, vad kommer dĂ„ hĂ€nda i mitten av sommaren?) Den frĂ„gan dök upp i mig nĂ€r jag stirrade pĂ„ hennes lilla rygg medan hon plockade fram sina klĂ€der. "Ă h, just det. Det finns ett omklĂ€dningsrum i badrummet, sĂ„ du kan byta om dĂ€r." Eftersom vi Ă€r tvĂ„ av motsatt kön, vill jag undvika eventuellt problematiska situationer. "Jaa---. Jag förstĂ„r. DĂ„ tar jag och anvĂ€nder duschen först." Julie bugade och gick in i badrummet. Jag var kvar ensam i rummet, och jag hade tid att tĂ€nka igenom konversationen vi nyss hade, men det fanns en sak som störde mig. Jag hade tĂ€nkt pĂ„ det sedan klassrummet---------nej, Ă€nda sedan jag sĂ„g henne under ingĂ„ngsceremonin. (Hon ler aldrig.) Det var inte mycket, men hon hade definitivt visat andra uttryck och kĂ€nslor. Tack vare det hade jag svĂ„rt att lĂ€sa av hennes kĂ€nslor, och jag kunde inte göra mig av med inbillningen att Julie Ă€r en vĂ€lgjord docka. Jag visste sĂ„ klart att det inte var sant, med tanke pĂ„ att hon tagit eget initiativ att pĂ„börja en konversation istĂ€llet för att bara svara pĂ„ mina frĂ„gor. DĂ€rför kom jag att tĂ€nka pĂ„ det. Att hon skulle vara sötare om hon ler. "Tja............det Ă€r vĂ€l bĂ€st att jag börjar packa upp." Jag mumlade för mig sjĂ€lv, och började packa upp allt mitt bagage som hade skickats till elevhemmet i förvĂ€g. (Allt det hĂ€r hade skickats tillbaks om jag hade förlorat under ingĂ„ngsceremonin.) "------IngĂ„ngsceremonin............" Jag kom ihĂ„g tjejen som jag besegrade, och fortsatte mumla. (Om jag trĂ€ffar henne nĂ„n dag, mĂ„ste jag se till att hĂ„lla mitt löfte.) "Ah............" Medan jag tĂ€nkte tillbaka till antagnings provet, kom jag ihĂ„g nĂ„got viktigt. (Fan. Jag tog upp antagningsprovet, men jag glömde att frĂ„ga henne varför hon stirrade pĂ„ mig. Och varför hon kunde mitt namn, eller sakerna som störde mig i klassrummet...............) Jag var sĂ€kert nervös nog att glömma bort allt det dĂ€r, utan att jag ens mĂ€rkte det. (Jag fĂ„r frĂ„ga Julie efter hon kommer ut ur duschen.) Duschen. FrĂ„n det ordet började jag inbilla mig. ............Bilden av Julie som tvĂ€ttar sig sjĂ€lv. "------Uh!!" Jag försökte göra mig av med bilden sĂ„ fort som möjligt, men......... Ljudet av duschen kunde höras genom vĂ€ggen, och min inbillning Ă„terkom vare sig jag ville det eller ej. "Uwaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!" Jag skyndade mig att slĂ„ igĂ„ng rummets tv. Trots att det bara var fram till helgen, blev jag pĂ„mind om att denna samlevnad definitivt kommer vara problematisk......... "Fuwaa............" 20 minuter senare kunde Julies gĂ€spande höras bakifrĂ„n mig. Precis som hon sagt, lĂ€t hon vĂ€ldigt trött. "Julie, Jag har en frĂ„ga men------Bufuu!?" Men, nĂ€r jag ville reda ut frĂ„gan jag hade------VĂ€nde jag mig om och sĂ„g Julies sömniga ögon. Det var dock inte anledningen till att jag blev förvĂ„nad. Som konsekvens av att jag vĂ€nde mig, sĂ„g jag Julies LĂ„nga smala vita ben, vader, lĂ„r...... Hennes tunna pyjamas fastnade vid hennes hud efter hon badat, och med bara en snabb blick kunde jag se hennes kroppskonturer och buktningen vid hennes bröst (som var fullt mĂ„ttliga). Hon mĂ„ste verkligen ha varit dötrött, dĂ„ hon inte hade knĂ€ppt sin pyjamas ordentligt, och öppningen som uppstod gjorde det svĂ„rt för mig att veta var jag skulle lĂ€gga ögonen. "Ăr nĂ„got fel?" "N-nej det..............." Jag försökte prata trots att jag blev nervös, men av nĂ„gon anledning drogs mina ögon mot hennes lĂ„r och hennes pyjamas kanter. "------?" "De-det fanns en sak jag ville frĂ„ga dig............!" Mot Julie som stirrade pĂ„ mig frĂ„gande, anvĂ€nde jag en stark ton för att lura mig sjĂ€lv, och jag bestĂ€mde mig för att frĂ„ga henne om sakerna som jag undrade över. "Julie,---------kĂ€nner du mig? Du stirrade mot oss under ingĂ„ngsceremonin, och du sa mitt namn nĂ€r du gick in i klassrummet.....................och efter det verkade du vĂ€ldigt nyfiken." ".................." Hennes uttryck Ă€ndrades inte, men sĂ„ fort jag stĂ€llde frĂ„gan kunde jag kĂ€nna av en förĂ€ndring i luften runt omkring. ".....................Jag hörde namnet under ceremonin." AlltsĂ„ hade hon hört konversationen jag haft med Imari. "Men, varför mig............?" "..................Jag---------" Det blev tyst en kort stund, och hon verkade lite förvirrad innan------Julie öppnade sin mun igen. "Jag Ă€r intresserad i dig." "Eh.........!?" Jag kollade chockat pĂ„ Julie, och hennes rubinögon stirrade tillbaks. [[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 3.jpg|thumb]] "Tooru, jag Ă€r vĂ€ldigt intresserad i dig." Julie sa denna kraftfulla mening, och började lĂ„ngsamt gĂ„ mot mig. SjĂ€lv försökte jag backa, men jag gick snabbt in i vĂ€ggen. Och avstĂ„ndet mellan oss krympte sĂ„ mycket sĂ„ att jag skulle kunna röra henne om jag rĂ€ckte ut min arm------------nej, jag kunde kĂ€nna Julie andas pĂ„ mitt bröst. "Det Ă€r dĂ€rför------snĂ€lla lĂ€r mig........." "Ju-Julie............?" Eftersom hon nyss hade gĂ„tt ur badet, verkade hennes blod forsa genom hennes snövita hud. Eftersom hon dĂ€rför hade lite mer fĂ€rg, sĂ„g hon mer ut som en riktig mĂ€nniska istĂ€llet för en docka------------och det blev omöjligt för mig att inte se henne som en tjej. Kan det hĂ€r vara--------- (Ăr det hĂ€r kĂ€rlek vid första ögonkastet............!?) Jag tror inte att det var smart att anta nĂ„got sĂ„nt, men nĂ€r hon sĂ€ger att hon Ă€r intresserad i mig och vĂ„gande gĂ„r nĂ€ra mig sĂ„ hĂ€r, kan jag inte tolka det pĂ„ nĂ„got annat sĂ€tt. (De-den hĂ€r söta tjejen, i mig!? Ăr det hĂ€r en dröm!? Nej, vad Ă€r det som luktar gott, henne? Uwah, nĂ€ra, hon har tunt hĂ„r, eh-eh-eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeh!? Va-vad ska jag göraaaaaaaaa!?) Jag hade panik helt och hĂ„llet. "SnĂ€lla, Tooru." <nowiki>*</nowiki>Zui* Julie kom nĂ€rmare mitt ansikte. Hennes vĂ„ta, mĂ€rkligt förföriska {{furigana|silverfĂ€rgade|silverblonda}} hĂ„r, och hennes fĂ€ngslande smĂ„ röda lĂ€ppar fick mitt hjĂ€rta att slĂ„ hĂ„rt--------- Jag tyckte att jag sĂ„g en liten förĂ€ndring i hennes djupa röda ögon, och hon antog en stĂ€llning som om hon skulle skjuta pilbĂ„ge. "Heh?" Hon placerade sin bakĂ„tdragna knytnĂ€ve mot min mage. "SnĂ€lla lĂ€r mig det hĂ€r." "De-det dĂ€r Ă€r............" "Det Ă€r förmĂ„gan Tooru anvĂ€nde pĂ„ provet. Jag blev intresserad i den sĂ„, om det Ă€r okej för dig, skulle du snĂ€lla kunna lĂ€ra mig hur man gör det............?" (SĂ„ det var det hon menade!!) Medan jag skrek ut i mina inre tankar, tackade jag mig sjĂ€lv för att inte ha sagt eller gjort nĂ„got dumt i mitt missförstĂ„nd, och jag suckade lĂ€ttat. "Tooru?" "Ah.........e-errr......förlĂ„t, men jag kan inte lĂ€ra dig det. Bördan av att anvĂ€nda den förmĂ„gan Ă€r inte normal, sĂ„ om du gör det med din lilla kropp kommer du bara förgöra dig sjĂ€lv. SĂ„ dĂ€rför............" "..................Vilken besvikelse." Hon sĂ€nkte sina ögonbryn, och verkade fruktansvĂ€rt besviken, och jag fick dĂ„ligt samvete. "Vilken otrolig besvikelse............" Julie, som muttrade det Ă€n en gĂ„ng------ "Ju-Julie!?" Hon kollapsade, och ''klĂ€ngde sig fast vid mig.'' "Uwaaah!?" Jag skyndade mig att skapa Ă„tminstone lite avstĂ„nd mellan oss, och jag blev förvĂ„nad över hur smala hennes armar var, och Ă€ven över hur mjuka hennes smala armar var. Jag mĂ€rkte Ă€ven att hon luktade gott efter sitt bad. â#$!@#%!#-------!?â (Va-va-vad hĂ€nde, kramar mig, luktar gott, frĂ„n chocken!? Eeeeeeeeeeh!?) "Ju-Ju-Ju-Julie!? VĂ€nt, plötsligt, nej, det hĂ€r------vĂ€nta, eh............?" "Kuh---------" Jag lyckades samla mig efter att jag mĂ€rkte hur fridfullt hon andades. Det verkade som om Julie nĂ„dde sin grĂ€ns och somnade. FörĂ€ndringen jag sĂ„g i hennes ögon tidigare var visst bara för att hon ville sova. NĂ€r jag stirrade pĂ„ hennes ansikte kunde jag inte göra annat Ă€n att sucka lĂ€ttat och utmattat. (Jag borde lĂ€gga henne pĂ„ sĂ€ngen...............) "Hon Ă€r lĂ€tt............" Eftersom jag inte ville vĂ€cka henne blev jag tvungen att bĂ€ra Julie, och jag blev förvĂ„nad över hur lĂ€tt hon var. Det verkade nĂ€stan som om hennes lilla kropp skulle gĂ„ sönder ifall jag höll henne för hĂ„rt. Silkesliknande hĂ„r, smĂ„ lĂ€ppar och mjuk doft------ nĂ€r jag tittade pĂ„ henne sĂ„g hon bara ut som en docka. Jag hade kanske lĂ„tit mig luras om det inte var för hennes kroppsvĂ€rme. Och, i det ögonblicket. "Hn.........?" Julies hĂ„llna kropp rullade nĂ€rmare mig, och hon greppade tag i min skjorta hĂ„rt, som om hon ville ha uppmĂ€rksamhet. ...............Men, det var fel. Det hon sökte var inte min uppmĂ€rksamhet. "Pappa........." Tillsammans med hennes mjuka mumlande, började tĂ„rar bildas vid kanten av hennes stĂ€ngda ögon. NĂ€r jag sĂ„g det, insĂ„g jag hur okĂ€nslig jag hade varit fram tills nu. (Hon Ă€r ensam............) Jag vet inte varför hon studerar utomlands, men det finns inte en chans att en ung flicka kan resa sĂ„ hĂ€r lĂ„ngt frĂ„n sitt hemland helt ensam utan att kĂ€nna sig Ă€ngslig. Jag kĂ€nde mig patetisk för att jag inte hade mĂ€rkt nĂ„got sĂ„ uppenbart bara för att hon kan tala flytande japanska och dölja sina kĂ€nslor. Och nu nĂ€r jag vet hur hon faktiskt kĂ€nner sig, kan jag inte bara lĂ„tsas att jag aldrig sĂ„g det. Det Ă€r dĂ€rför jag------jag svor en ed att jag skulle bli Julies styrka och stödja henne innan jag torkade bort tĂ„rarna frĂ„n hennes ögon. Himlen spred ut sig. I den himlen utan slut, sken den kraftfulla solen ner. Men allt det tappade sin fĂ€rg, och allt blev svartvitt som i en gammal film. Det hĂ€r Ă€r en dröm. Just nu ser jag en dröm. Jag har sett det hĂ€r mĂ„nga gĂ„nger, det ''förbannade minnet'' som jag aldrig vill pĂ„minnas om. (Sluta............visa inte mig det hĂ€r igen.) Men, trots att jag ville fĂ„ det att sluta, sĂ„ fortsatte drömmen utan nĂ„d. Det var en scen frĂ„n det förflutna, precis som mĂ„nga gĂ„nger tidigare var jag pĂ„ vĂ€g mot samma dojo. "---------------?" HalvvĂ€gs dit stannade mina ben. En dĂ„lig lukt, en vind som stinker av rostigt jĂ€rn blĂ„ste förbi. Jag vĂ€nde mig mot lukten, men det fanns inget dĂ€r. Men------ "---------Uh!!" Plötsligt kĂ€nde jag mig kall, och i nĂ€sta ögonblick började jag springa som om nĂ„got var efter mig. Jag sprang mot dojon och skrek min systers namn---------och dĂ„ sĂ„g jag den. den enda fĂ€rgen i denna grĂ„a vĂ€rld---------röd. Blodröda flammor hĂ€rjade vilt och drĂ€nkte den bekanta dojon. Jag kunde inte röra mig nĂ€r jag plötsligt sĂ„g det orealistiska scenariot. "Oto, ha......... Otohaa.........!!" det enda jag tĂ€nkte pĂ„ var min syster, och sĂ„ fort jag Ă„terfick kontroll över mig sjĂ€lv sprang jag in i elden. Insidan var nĂ„got frĂ„n helvetet. smĂ„ bitar av glöd steg mot taket, och det vĂ„ldsamma ljudet var högt nog att skada mina öron. Ljudet var som Ă„skans rytande, och den enda vĂ€gen framĂ„t blockerades av brinnande trĂ€. Trots det gick jag Ă€nnu djupare in. Elden slickade mina kinder, och hettan brĂ€nde mina lungor. Det var svĂ„rt att öppna ögonen, och det var rött Ă„t alla hĂ„ll. Jag ropade Otohas namn flera gĂ„nger. Snart dĂ€refter nĂ„dde jag det. den djupaste delen av helvetet, dĂ€r elden var som varmast. DĂ€r---Otoha var dĂ€r. tillsammans med ''den personen.'' I havet av eld satt Otoha ner, och personen bredvid henne stod vĂ€nd med ryggen mot mig och höll ett svĂ€rd. De svarta skuggorna som lĂ„g ner i omgivningen---------hade en gĂ„ng varit mĂ€nniskorna jag kallat seniorer. Det bloddrĂ€nkta svĂ€rdets röda fĂ€rg förstĂ€rktes av elden runt omkring, och bland lukten av brinnande kött och fett glömde jag helt bort situationen och började skrika. "Vad............Hej!! Vad hĂ€nde!! Vad Ă€r det som hĂ€nt hĂ€r!!?" "Storebror............" Och sen vĂ€nde den personen sig lĂ„ngsamt. Personens ögon som jag sĂ„g i det ögonblicket, kommer jag aldrig glömma. Djupa, tomma, mörka------helt svarta ögon. Med de ögonen pekande rakt mot mig, började den personen gĂ„ nĂ€rmare mig. "Jag frĂ„gade vad som hĂ€nde!! Svara mig!!" "Va......? Ă h, fĂ„ se nu------" Personen gav sitt svar pĂ„ min frĂ„ga. Och det svaret blev mitt mĂ„l. '''"De Ă€r döda, för att de var svaga."''' Personen höjde lĂ„ngsamt sitt svĂ€rd mot himlen---------och svingade ner bladet mot mig, men--------- "Storebror.........!!" SvĂ€rdet flög genom luften, och skar in i Otoha. En vĂ€tska flög ut. Röd, en röd vĂ€tska. Det tog mig ett ögonblick att förstĂ„ innebörden------------ Jag skrek rakt ut i ilska, Hat och förtvivlan. "---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------!!" Strax efter att jag öppnade ögonen efter att ha skrikit pĂ„ grund av min mardröm------ "Tooru!?" "Eh...............?" NĂ€r jag kollade mot den obekanta rösten som sagt mitt namn, fanns dĂ€r ett par rubinögon som stirrade mot mig. "Tooru, hur Ă€r det?" "Ah.........Julie......" (...............Det hĂ€r Ă€r Kouryous studenthem.........) Och till slut insĂ„g jag vart jag var. Julie stirrade fortfarande pĂ„ mig förvirrat. "FörlĂ„t om jag skrĂ€mde dig, jag halvsov visst. vĂ€ckte jag dig?" "Nai, jag var redan vaken, sĂ„ oroa dig inte............jag blev bara lite förvĂ„nad." "Okej, vad bra.........jag hade en dröm dĂ€r jag blev jagad av zombies. till slut blev jag fĂ„ngad och lyckades visst skrika i verkligheten." Trots att jag sög pĂ„ att ljuga, försökte jag Ă€ndĂ„ förklara mig Ă€ven fast ingen hade frĂ„gat mig. (Den dĂ€r drömmen igen............) Sen den dagen har jag sett samma mardröm mĂ„nga gĂ„nger. Efter att ha Ă„terupplevt det oförglömliga minnet vart min rygg tĂ€ckt med svett. "...............Tooru, Ă€r det nĂ„got fel?" Jag kanske sĂ„g stel ut, för Julie kollade oroat pĂ„ mig. "Nej, det Ă€r ingenting...............och det Ă€r redan morgon. Jag tar och duschar lite snabbt, sĂ„ kan vi Ă€ta frukost efter det." Jag försökte lura henne genom att vĂ€nda bort mitt huvud, och jag började gĂ„ mot omklĂ€dningsrummet innan hon kunde svara. Jag började duscha, och det varma vattnet sköljde bort min kalla svett. Min kropp började vĂ€rmas upp, och kĂ€nslan att jag levde Ă„tervĂ€nde till mig. DĂ€remot var jag den enda som var vid liv. "Otoha........." PĂ„ den dagen dog alla mina kompanjoner i dojon. Min kĂ€ra syster tĂ€ckte mig, och............ '''"De Ă€r döda, för att de var svaga."''' Det har gĂ„tt mer Ă€n ett Ă„r sedan dess, och jag kan fortfarande inte förstĂ„ de orden. Det Ă€r dĂ€rför jag söker efter ăkraftă. För att kunna förstĂ„ de orden. ===Del 2=== Julies minnen avbröts innan Tooru gav sitt svar angĂ„ende förmĂ„gan. Det hon kom ihĂ„g var, en varm kĂ€nsla som omsvep henne medan hon var halvt sovande. En bekvĂ€m kĂ€nsla som att ligga i en gungande vagga. Det var nĂ„got vĂ€ldigt nostalgiskt. Och den nostalgin var frĂ„n hennes gamla minnen om hennes far. De var minnen frĂ„n en tid dĂ„ Julie var ung. DĂ„ hon brukade sitta uppe sent, och nĂ€r hon somnade brukade hennes far bĂ€ra henne till hennes sĂ€ng. (Jag har visat dig nĂ„got pinsamt.........) SĂ„ lĂ€nge hon inte kommer ihĂ„g hur hon tog sig till sin sĂ€ng igĂ„r, fanns det bara en förklaring. Hennes kinder blev röda av blyghet, och Julie kom Ă€n en gĂ„ng ihĂ„g vĂ€rmen frĂ„n förra kvĂ€llen--------- Och dĂ„, kĂ€nde hon ensamhet. "Papa............" <noinclude>
Summary:
Please note that all contributions to Baka-Tsuki are considered to be released under the TLG Translation Common Agreement v.0.4.1 (see
Baka-Tsuki:Copyrights
for details). If you do not want your writing to be edited mercilessly and redistributed at will, then do not submit it here.
You are also promising us that you wrote this yourself, or copied it from a public domain or similar free resource.
Do not submit copyrighted work without permission!
To protect the wiki against automated edit spam, please solve the following captcha:
Cancel
Editing help
(opens in new window)
Navigation menu
Personal tools
English
Not logged in
Talk
Contributions
Create account
Log in
Namespaces
Page
Discussion
English
Views
Read
Edit
View history
More
Search
Navigation
Charter of Guidance
Project Presentation
Recent Changes
Categories
Quick Links
About Baka-Tsuki
Getting Started
Rules & Guidelines
IRC: #Baka-Tsuki
Discord server
Annex
MAIN PROJECTS
Alternative Languages
Teaser Projects
Web Novel Projects
Audio Novel Project
Network
Forum
Facebook
Twitter
IRC: #Baka-Tsuki
Discord
Youtube
Completed Series
Baka to test to shoukanjuu
Chrome Shelled Regios
Clash of Hexennacht
Cube Ă Cursed Ă Curious
Fate/Zero
Hello, Hello and Hello
Hikaru ga Chikyuu ni Itakoro......
Kamisama no Memochou
Kamisu Reina Series
Leviathan of the Covenant
Magika no Kenshi to Basileus
Masou Gakuen HxH
Maou na Ore to Fushihime no Yubiwa
Owari no Chronicle
Seirei Tsukai no Blade Dance
Silver Cross and Draculea
A Simple Survey
Ultimate Antihero
The Zashiki Warashi of Intellectual Village
One-shots
Amaryllis in the Ice Country
(The) Circumstances Leading to Waltraute's Marriage
Gekkou
Iris on Rainy Days
Mimizuku to Yoru no Ou
Tabi ni Deyou, Horobiyuku Sekai no Hate Made
Tada, Sore Dake de Yokattan Desu
The World God Only Knows
Tosho Meikyuu
Up-to-Date (Within 1 Volume)
Heavy Object
Hyouka
I'm a High School Boy and a Bestselling Light Novel author, strangled by my female classmate who is my junior and a voice actress
The Unexplored Summon://Blood-Sign
Toaru Majutsu no Index: Genesis Testament
Regularly Updated
City Series
Kyoukai Senjou no Horizon
Visual Novels
Anniversary no Kuni no Alice
Fate/Stay Night
Tomoyo After
White Album 2
Original Light Novels
Ancient Magic Arc
Dantega
Daybreak on Hyperion
The Longing Of Shiina Ryo
Mother of Learning
The Devil's Spice
Tools
What links here
Related changes
Special pages
Page information