Editing
Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 4
(section)
Jump to navigation
Jump to search
Warning:
You are not logged in. Your IP address will be publicly visible if you make any edits. If you
log in
or
create an account
, your edits will be attributed to your username, along with other benefits.
Anti-spam check. Do
not
fill this in!
==Kapitel 4 ăIgen, Ă€ppelteă== ===Del 1=== "Det verkar som om de har tappat det mesta........." Tredje dagen sedan antagningen. Enligt löftet vi gjorde tidigare kvĂ€llen hade jag och Julie gĂ„tt och kollat pĂ„ sakura<ref group ="1d">(Rosa) körsbĂ€rsblommor</ref> blommorna tidigt pĂ„ morgonen. Men de hade visst blommat tidigt i Ă„r. TyvĂ€rr hade vi kommit för sent, och trĂ€den hade inte mĂ„nga blommor kvar. "FörlĂ„t för jag höjde dina förhoppningar, Julie." "Nai. De Ă€r fortfarande vackra, Ă€ven sĂ„ hĂ€r sent." Julie stirrade framĂ„t, och hon mumlade ut sin Ă„sikt. Jag kollade pĂ„ hennes ansikte, och jag fick en idĂ©. "Det Ă€r kanske lite tidigt att sĂ€ga det hĂ€r redan nu, men vad sĂ€gs om att vi tvĂ„ kommer tillbaks hit nĂ€sta Ă„r nĂ€r de stĂ„r i full blom." "Jaa---. Jag tycker ocksĂ„ att det Ă€r lite tidigt, men jag ser fram emot det." Utan att flytta blicken frĂ„n sakura trĂ€den, nickade Julie. "Vi kommer tillbaks och kollar pĂ„ det tillsammans." "Aah, tillsammans------" (.........Tillsammans?) "Vad Ă€r det, Tooru?" "N-nej........." (Hon tror vĂ€l inte att jag nyss frĂ„gade ut henne?) Visst Ă€r Julie söt, men det Ă€r inte som om jag har kĂ€nslor för henne. Jag ville verkligen bara visa henne sakuran i full blom men--------- Julie kan ha uppfattat min inbjudan pĂ„ ett annat sĂ€tt. Jag vill inte att hon ska tro att jag frĂ„gar ut henne innan det ens har gĂ„tt tre dagar. "Ja-jag ville bara visa dig sakuran nĂ€r den Ă€r som vackrast och, jag menade inget annat med det........." "---------?" Julie verkade inte förstĂ„ det jag sa i panik, och hennes bjĂ€llror ringde nĂ€r hon la huvudet pĂ„ sned. Precis som med missförstĂ„ndet igĂ„r, verkade Julie ha svĂ„rt att förstĂ„ sĂ„na hĂ€r saker. "Finns det nĂ„gon annan mening?" "Eh, ah, nej......... ------Uh! Ja-jag har det! Vi kan bjuda in Tora, Tachibana och de andra nĂ€r vi kommer hit.........! D-det Ă€r sĂ€kert roligare om alla kommer......!" "Jaa---. Det lĂ„ter bra." Jag lyckades undvika frĂ„gan, och som tur var verkade Julie redan ha glömt bort det. En vindpust passerade, och svepte med sig ett gĂ€ng av de rosa bladen. "Det Ă€r vackert............" Julie mumlade medan hon stirrade pĂ„ stormen av sakura-blad som dansade mot himmelen. "Aah..................men det Ă€r Ă€nnu vackrare nĂ€r de stĂ„r i full blom." "SĂ„ pass............" "SĂ„, ska vi börja gĂ„ tillbaka?" "Julie började gĂ„ bredvid mig." ".........Tooru." "Hn?" "NĂ€sta Ă„r...............lovar du mig?" "Aah, det Ă€r ett löfte." "Jaa---" Julie nickade. Hon sĂ„g sĂ„ förvĂ€ntansfull ut trots att det var ett helt Ă„r kvar, sĂ„ jag inte kunde gömma mitt leende. "------?" Idag fick vi alla en lista med alla nya elever, och vi skulle lĂ€sa igenom den i en timme. I listan fanns bilder pĂ„ alla oss, tillsammans med allas namn, sport- eller kampsportserfarenhet och en beskrivning av personens ăBlazeă. AlltsĂ„ var det dags att hitta vĂ„r ăDuoă partner. "Fuun, det vore fint om det finns nĂ„gon hĂ€r som Ă€r mer anvĂ€ndbar Ă€n mina glasögon." "Nu Ă€r du nĂ€stan bara taskig, Tora." "Jag skĂ€mtar inte!" "Men det Ă„sido, om du vill kan vĂ€l vi tvĂ„ para ihop oss?" "Mu............?" Jag tröttnade pĂ„ att kolla genom listan, och jag frĂ„gade Tora direkt. "Det Ă€r inte som om vi inte redan kĂ€nner varandra, sĂ„ jag tror inte att det Ă€r en dĂ„lig idĂ©." DĂ„lig? Nej snarare......... ------!! Fuun. Det Ă€r vĂ€l okej om du nu sĂ„ gĂ€rna vill. Tora betedde sig precis som jag förvĂ€ntade mig. "Och dessutom Ă€r jag Ă€ndĂ„ trött pĂ„ att bo tillsammans med den hĂ€r snubben." Tora mumlade medan han pekade pĂ„ en kille som sov pĂ„ ett bord bredvid honom. Killen heter Tatsu, och enligt Tora Ă€r han en stor muskel idiot. Han talar som en muskel idiot och han sport intresserad som en muskel idiot. Han har en tuff personlighet och han lyssnar inte pĂ„ folk nĂ€r de pratar. Det verkar som om han har brĂ„kat med Tora som hade en kĂ€nslomĂ€ssig personlighet till att börja med. (DĂ„ var det bestĂ€mt. Min ăDuoă kommer vara Tora.) Vi har fram till lördag pĂ„ oss att vĂ€lja, sĂ„ det var fortfarande nĂ„gra dagar kvar men, med tanke pĂ„ Toras reaktion var det sĂ„ gott som bestĂ€mt. "Vad kommer du göra, Julie?" "Jag ska försöka prata med nĂ„gra." "Det vore bra om du kan hitta en partner som passar dig." "Jaa---. Tack." ---Efter det gjorde vi flera olika fysiska tester i nĂ„gra timmar. Bland tjejerna hade Julie och Tachibana visat otroliga resultat, och de drĂ€nktes i uppmĂ€rksamhet frĂ„n omgivningen. Under eftermiddagen fortsatte trĂ€ningen pĂ„ samma sĂ€tt som igĂ„r, men--- Ăn en gĂ„ng kollapsade Hotaka sĂ„ fort hon nĂ„dde mĂ„l. "Hotaka kommer nog inte klara av det hĂ€r lĂ€nge till." NĂ„gon i nĂ€rheten sa det, och de orden satt fast i mitt öra resten av dagen. PĂ„ den fjĂ€rde dagens morgon lyckades jag vakna först. Jag vĂ€cktes av solljuset som strĂ„lade in genom gluggen i persiennerna. (Okej.........det Ă€r vĂ€l bĂ€st att jag gĂ„r och byter om innan Julie vaknar.) Jag gick gĂ€spande till omklĂ€dningsrummet, och------ Jag insĂ„g inte mitt misstag förrns jag öppnade dörren. Jag hade bevisligen inte vaknat först, dĂ„ min rumskamrat höll pĂ„ att ta av sig sin tröja inne i omklĂ€dningsrummet. "[..................]" Mitt ansikte stelnade till, och Julie stirrade överraskat pĂ„ mig med vidöppna ögon. Hon hade inget pĂ„ sig mer Ă€n hennes nedre underklĂ€der, och dĂ€rmed var mer Ă€n 90% av hennes hud synlig. Tack vare tröjan hon höll i lyckades Julie tĂ€cka en liten del av sin kropp, men jag kunde se------ "God morgon, Tooru." Julies iskalla röst--- nej, hennes normala röst, som hade en ljus eller mörk ton, drog mig tillbaks till verkligheten. "Go-god morgon, Julie.................." "Har du sovit vĂ€l?" "A-aah..............." "Det Ă€r bra. Förresten, tĂ€nker Tooru ocksĂ„ byta om?" "Eh, aah. Det stĂ€mmer............" Av nĂ„gon anledning började jag tala artigt. "FörlĂ„t mig men, skulle du kunna vĂ€nta utanför en stund? Det Ă€r pinsamt att byta om tillsammans........." Till och med Julies kinder rodnade, och jag lĂ€mnade rummet efter att ha nickat stelt. Det dĂ€r hade aldrig hĂ€nt om jag bara kollat ifall Julie lĂ„g i sin sĂ€ng. Det hĂ€r mĂ„ste vara meningen med uttrycket ''Man ska inte grĂ„ta över spilld mjölk''. "FörlĂ„t för att du fick vĂ€nta." "------------!!" Jag studsade upp nĂ€r jag hörde rösten bakom mig. "Ju-Julie, förlĂ„t! Det dĂ€r, err, jag försökte inte............!!" "Det Ă€r okej. Men jag vill att du Ă€r mer försiktig i framtiden." "Va............?" "Jag sa att det Ă€r okej." "Du vill inte ha en förklaring............?" "Nai. Men som jag sa fĂ„r du gĂ€rna vara mer försiktig. ...............Det Ă€r pinsamt." "J-jag förstĂ„r. Det kommer inte hĂ€nda igen." "I sĂ„ fall finns det inga fler problem. SĂ„ Tooru, du kan byta om nu." Jag nickade innan jag gick in i omklĂ€dningsrummet och suckade djupt. (Fuu, jag Ă€r glad att det hĂ€r inte blev större Ă€n vad det behövde bli.........jag fĂ„r vara jĂ€kligt försiktig fram till helgen.) ăFörsta TrĂ€ningenă------Idag introducerades en ny lektion, och det var fri Kumite<ref group="1d">https://sv.wikipedia.org/wiki/Kumite</ref>. Det fanns mĂ„nga amatörer bland de nya eleverna, sĂ„ jag undrade om Kumite verkligen var okej att börja med eftersom nĂ„gon troligtvis kommer skada sig, men enligt skolan finns det ingen mening med att lĂ€ra oss nĂ„got om vi inte Ă€ven fĂ„r uppleva det. Samma tvĂ„ tjejer som stod ut dagen innan------Julie och Tachibana, drĂ€nktes Ă€n en gĂ„ng i uppmĂ€rksamhet dĂ„ de sparrade med varandra. Tachibana andades hĂ„rt medan hon utförde kombinationsattacker som drog till sig omgivningens beundran. Hon steg fram och tillbaka som om hon dansade. Julie svarade genom att ta fördel av sin otroliga snabbhet, och hennes taktik verkade vara att slĂ„ ett slag och backa undan. "Julies rörelser Ă€r ocksĂ„ otroliga, men Tachibana förlorar inte......" NĂ€stan jĂ€mnt---------Vid ett ögonkast sĂ„g Julie ut att ha ett övertag, men Tachibana hanterade alla hennes attacker, och hon bytte smidigt mellan försvar och anfall. "Fuun.Som förvĂ€ntat av Tachibana familjens 18 konster." "Tachibana familjens?" "De har utvecklat sin egen teknik som bestĂ„r av flera olika sorters kampsporter, huvudsakligen urgammal kampsport. Det hĂ€r Ă€r dock första gĂ„ngen jag faktiskt ser det med mina egna ögon." "............Du verkar veta en hel del om det." "Det stod skrivet i listan vi fick igĂ„r. Varför lĂ€ste du den inte din dĂ„re........." "Jag kommer Ă€ndĂ„ bilda en ăDuoă med dig Tora, sĂ„ jag tyckte att det verkade onödigt att lĂ€sa om alla andra." Jag svarade med ett snett leende, och Tora suckade frustrerat. DĂ„ hördes visslan som markerade slutet. "Okej~okej~. Det rĂ€cker sĂ„. Vila i nĂ„gra minuter och försök hitta nya motstĂ„ndare okej---âȘ" Julie och Tachibana bugade och gick ivĂ€g frĂ„n varandra efter att ha utbytt nĂ„gra ord. I slutĂ€ndan verkar det som om ingen av dem faktiskt vann över den andra. "Okej, vem ska jag slĂ„ss mot............" Jag sa hejdĂ„ till Tora och letade efter min nĂ€sta motstĂ„ndare---------den första jag fick syn pĂ„ var Julie. En tjej------------troligtvis hennes nĂ€sta motstĂ„ndare---------Julie pratade med henne men, nĂ„got verkade konstigt. Tjejen vred pĂ„ huvudet nĂ„gra gĂ„nger, och hon bugade innan hon gick dĂ€rifrĂ„n. NĂ€r Julie istĂ€llet pratade med en annan tjej gjorde hon likadant. "Julie, kan du inte hitta en motstĂ„ndare?" "Jaa---" Julie svarade maktlöst. Alla mĂ„ste ha blivit rĂ€dda nĂ€r de sĂ„g hennes match mot Tachibana, och nu vĂ„gade ingen vara hennes motstĂ„ndare. (Det hĂ€r Ă€r inte bra............) De flesta av tjejerna har ingen tidigare erfarenhet, sĂ„ det hĂ€r var inte ovĂ€ntat. "............Julie, vill du prova mot mig?" "Vill du det?" "Aah. Jag vill verkligen det efter jag sĂ„g din match mot Tachibana" ".....................Tack." Julies ögon öppnades lite mer, och hon sĂ€nkte sitt huvud. Jag frĂ„gade Julie delvis pĂ„ grund av sympati och delvis pĂ„ grund av precis det jag sa. FrĂ„n det jag sĂ„g under ingĂ„ngsceremonin och kampen mot Tachibana nyss, Ă€r Julie snabbare Ă€n mig. Jag ville se om jag hade en chans mot den snabbheten. "Okej, ska vi börja?" "Jaa---." Tsukimi-sensei blĂ„ste i visslan, och <nowiki>*</nowiki>chirin* jag kunde höra Julies bjĂ€llror som hon inte ens tog av sig för den hĂ€r övningen. I nĂ€sta ögonblick var hon precis framför mig. (Kuh............! Hon Ă€r Ă€nnu snabbare Ă€n jag trodde!! Det Ă€r inte lĂ€tt att {{furigana|slĂ„ss|tĂ€vla}} mot henne sĂ„ hĂ€r.........!) Det hĂ€r var inte ens en match, det var helt ensidigt, och jag kunde bara knappt försvara mig sjĂ€lv. För att undvika skador mĂ„ste vi sluta ifall nĂ„gon fĂ„r in ett slag pĂ„ sin motstĂ„ndare, men utöver det hade vi inga andra begrĂ€nsningar. I slutĂ€ndan lyckades jag undvika alla avgörande attacker, men jag lĂ„g i underlĂ€ge frĂ„n början till slut. "Fuu, du Ă€r verkligen otrolig Julie. Vill du göra om det hĂ€r nĂ€sta gĂ„ng?" "Jaa---. Med nöje." Julie nickade, och sĂ„g ganska lycklig ut. Men------efter det verkade hon ha svĂ„rt att hitta en motstĂ„ndare igen, och jag började bli orolig för henne. (Som det ser ut nu, kommer hon kanske Ă€ven ha svĂ„rt att hitta en ăDuoă............) Vid kvĂ€llen, efter att vi Ă€tit middag och tvĂ€ttat oss, fanns det inget kvar att göra Ă€n att kolla pĂ„ TV. Sedan andra dagen hade det blivit en vana att sitta framför TV:n tillsammans innan vi gick och la oss. Idag visade de flera olika sorters djur, och nĂ€r hon sĂ„g en lejonunge rulla runt [Gullig............] hörde jag Julie mumla. "Tycker du om djur, Julie?" "Jaa---. SĂ€rskilt fĂ„glar---------och bland dem Ă€r parakiten min favorit." Jag frĂ„gade medan jag gjorde mer Ă€ppelte, och Julie gav mig ett ovĂ€ntat svar. "Tycker du ocksĂ„ om djur, Tooru?" Samma frĂ„ga kom tillbaks till mig------och Julie stirrade förvĂ€ntansfullt pĂ„ mig. ".........Jag har inget emot dem, men jag tycker inte direkt om dem heller." Jag ville inte göra henne besviken, men jag svarade fortfarande Ă€rligt. "SĂ„ pass. Betyder det att du inte har nĂ„got favoritdjur?" "Aah, sĂ„ Ă€r det." "I sĂ„ fall, om du nĂ„gonsin vill skaffa ett husdjur skulle jag rekommendera parakiten. Den har vackra vingar, gullig röst, den fĂ€ster sig vid dig och den Ă€r smart och fluffig." Som vanligt hade hennes uttryck inte Ă€ndrats men---------------Julie var förvĂ„nansvĂ€rt entusiastisk nĂ€r hon pratade om parakiten, och det kĂ€ndes som om jag inte hade nĂ„got val annat Ă€n att nicka. "O-okej. Om jag nĂ„gonsin skaffar ett husdjur fĂ„r det bli en parakit." "Jaa---." Julie nickade, och hon sĂ„g glad ut trots att hennes ansikte fortfarande var uttryckslöst. "Förresten---------------" Det fanns en sak som jag oroat mig för hela dagen. "Julie...............err, ah---, har du bestĂ€mt vem du vill ha som din ăDuoă?" Egentligen undrade jag om hon hade svĂ„rt att komma överens med klassen, men jag tvekade och frĂ„gade henne indirekt. "............Jag frĂ„gade Tomoe." "Okej. Det kommer nog bli bra." Det verkade som om jag var orolig i onödan. Tachibana Ă€r bra pĂ„ att ta hand om andra, och inom kampsport Ă€r hon pĂ„ ungefĂ€r samma nivĂ„ som Julie, sĂ„ hon Ă€r nog Julies bĂ€sta tĂ€nkbara partner. "Ăr Toorus partner Tora?" "Aah. Det var inte ovĂ€ntat med tanke pĂ„ att vi kĂ€nner varandra sedan tidigare, och vi har lĂ€tt att komma överens............hans personlighet Ă€r dock en utmaning." Jag stĂ€llde en kopp framför Julie med ett snett leende. "Tack sĂ„ mycket." Julie nickade och drack Ă€ppelteet. Jag drack ur min egen kopp, och pĂ„ sĂ„ vis blev rummet tyst---------tiden gick fridfullt framĂ„t. (Det hĂ€r kommer snart ta slut...............) Imorgon Ă€r den sista dagen som jag och Julie bor tillsammans, och jag kĂ€nde mig nĂ€stan lite Ă€ngslig. (Första dagen var jag dock bara nervös.) "------------? Vad Ă€r det Tooru, du ser sĂ„ glad ut?" "Nej, ingenting. Jag kom ihĂ„g nĂ„got bara." Femte dagen, fredag---------och idag igen, spenderade vi eftermiddagen med att springa maraton, men............... "Hon Ă€r sen............" Jag mumlade för att Hotaka inte hade nĂ„tt mĂ„l Ă€n, trots att det hade blivit mörkt. (Trots att hon gick i mĂ„l fortare igĂ„r...............) IgĂ„r gick hon i mĂ„l nĂ€r himmelen började byta fĂ€rg, och Ă€n en gĂ„ng svimmade hon direkt dĂ€refter. Varje dag hade hon klarat det lite snabbare Ă€n dagen innan, men idag var hon sen. "Menar du Miyabi?" Tachibana hade hört mitt mumlande. "Ăr du ocksĂ„ orolig, Tachibana? Hon Ă€r trots allt din rumskamrat." "Aah. ------------Miyabi har kanske redan............" Jag behövde inte frĂ„ga efter slutet pĂ„ hennes mening. Hittills har en eller tvĂ„ elever {{furigana|gett upp|hoppat av}} nĂ€stan varje dag. TrĂ€ningen var intensiv, och det kĂ€ndes ensamt att se klassen bli mindre varje dag. Just nu sĂ„g Tachibana efter en tjej som klagade pĂ„ marken [Jag klarar inte av mer.........], scenen pĂ„minde lĂ€skigt mycket om Hotaka. NĂ€r jag tĂ€nkte mig att Hotaka kanske tĂ€nkte likadant......... "..................Jag gĂ„r och kollar efter." Jag lĂ€mnade de orden bakom mig och började springa tillbaka genom banan. NĂ€r jag hade kommit halvvĂ€gs runt sĂ„g jag Hotaka sitta vid sidan av vĂ€gen med ryggen mot ett trĂ€d. "Hotaka, hur Ă€r det med dig?" "Ah......Kokonoe-kun, vad gör du hĂ€r?" Hotaka svarade medan hon kraftlöst lyfte sitt huvud. "Du verkade inte komma till mĂ„let, sĂ„ jag kom för att kolla hur det lĂ„g till." "Ă h............förlĂ„t, jag tvinnade benet............" "I sĂ„ fall kommer du inte kunna gĂ„ pĂ„ ett tag...............hoppa pĂ„." "Eh?" Jag vĂ€nde ryggen mot henne och satte mig pĂ„ ett knĂ€. först förstod Hotaka inte meningen, och nĂ€r hon vĂ€l gjorde det började hon svĂ€nga sitt huvud i panik. "De-de-det Ă€r inte bra! Kokonoe-kun har precis sprungit!! Och- och jag Ă€r ganska tung!!" Hotaka, som vanligtvis var tystlĂ„ten, höjde rösten nĂ€r hon fick panik. "Det Ă€r okej, hoppa pĂ„ bara. Det Ă€r inte som om du kommer kunna gĂ„ tillbaka sjĂ€lv bara för att du vilar lite grann." "Me-men mina skador lĂ€ker snabbare tack vare ăLuciferă............" "Det Ă€r sant, men det kommer fortfarande hinna bli mörkt innan ditt ben har lĂ€kt, och dĂ„ blir det bara Ă€nnu farligare." Solen hade nĂ€stan gĂ„tt ner, och det skulle sĂ€kert vara mörkt efter 30 minuter. Men trots det var Hotaka fortfarande tveksam. Hotaka hade svĂ„rt för killar, och det skulle nog krĂ€vas mycket mod för att hon skulle bĂ€ras. "Om du verkligen vill kan jag vĂ€nta hĂ€r med dig. Men Tachibana vĂ€ntar vid mĂ„let, och hon Ă€r nog orolig för dig." "Ah............" Det var kanske lite oĂ€rligt, men det verkade som om det var effektivt att nĂ€mna Hotakas rumskamrat. Efter att ha tvekat ett tag, frĂ„gade Hotaka med röda kinder. "E-err.........kan jag dĂ„ lita............pĂ„ dig?" "Aah, sjĂ€lvklart." Jag nickade bestĂ€mt, och jag var beredd att bĂ€ra Hotaka tills--------- ".........<small>stora</small>" "Eh, sa du nĂ„got??" "Nej, ingenting........." Det gick inte att undvika i den hĂ€r stĂ€llningen, men tvĂ„ stora utbuktningar trycktes mot min rygg. Hotaka hade ingen som helst styrka kvar, och hon vilade hela sin kropp mot mig. (Uwaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!?) Tack vare mjukheten jag kĂ€nde för första gĂ„ngen, höll mitt huvud pĂ„ att fatta eld. (Lugna ner dig Tooru. Det Ă€r inte som om jag erbjöd att bĂ€ra henne bara för det hĂ€r. Du mĂ„ste lugna ner dig. Om du inte slutar skaka kommer hon mĂ€rka nĂ„got......!!) "D-du Kokonoe-kun......" "Va-va-vad Ă€r det!?" Trots att jag skakade och min röst var en katastrof, verkade det inte som om Hotaka mĂ€rkte nĂ„got. "Jag vet inte om jag kan fortsĂ€tta sĂ„ hĂ€r............ Trots att min kondition har förstĂ€rkts av ăLuciferă kunde jag inte springa till mĂ„let idag............Jag kommer nog bara halka efter Ă€nnu lĂ€ngre hĂ€rifrĂ„n............" "Hotaka." Hotaka Hade kĂ€mpat med löpandet varje dag, och dagens misslyckande verkade ha blivit nĂ„dastöten. Hotakas röst saknade anda och hon började nĂ€stan grĂ„ta, men hon fortsatte tala. "Jag trodde att nĂ„got skulle förĂ€ndras om jag kom till Kouryou.........men det var meningslöst......i slutĂ€ndan hade jag bara ăAdaptă, men jag hade ingen talang........." "Det Ă€r okej. Du klarade av antagningsprovet." ".........personen som blev min motstĂ„ndare flydde. jag var för rĂ€dd för att röra mig........." Jag hade inte insett att det fanns folk som blev antagna utan att besegra sin motstĂ„ndare. [[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 5.jpg|thumb]] Det fanns elever som mig och Tachibana, som har tidigare erfarenhet inom kampsport, men det fanns ocksĂ„ dem som inte ens hade deltagit i nĂ„gon som helst sport............Och Hotaka var en av de sistnĂ€mnda. "Ah............för-förlĂ„t. Jag borde inte prata pĂ„ det hĂ€r viset med nĂ„gon jag nyss har trĂ€ffat, jag kommer bara störa dig." "Om du tycker att det Ă€r svĂ„rt, Ă€r det bĂ€ttre att tala ut om det." "...............unn, tack........." Hotaka begravde sitt ansikte i min rygg efter att hon sa det med en mjuk röst. PĂ„ det viset gick vi fram i tystnad en stund---------------tills jag bröt tystnaden med en bestĂ€md röst. "De som vill ha stora trĂ€d mĂ„ste förstĂ€rka dess rötter." "Eh......?" Hotaka höjde förvĂ„nat sitt huvud. "Det Ă€r ett ordsprĂ„k som min mĂ€stare brukade anvĂ€nda; det var han som lĂ€rde mig grunderna i kampsport. Det betyder att man inte kan bli starkare om man försummar grunderna." "Kokonoe-kun............" Det var ironiskt att jag sa det trots att jag blev starkare genom att ta en genvĂ€g som kallas ăLuciferă.. jag hade egentligen ingen rĂ€tt att anvĂ€nda det uttrycket. Men det var Ă€ndĂ„ det första jag kom att tĂ€nka pĂ„ nĂ€r jag ville muntra upp Hotaka. "Jag vet hur det Ă€r att kĂ€nna sig vĂ€rdelös, men ăStyrkaă Ă€r inte nĂ„got som fĂ€ster sig vid kroppen efter en dag. Det Ă€r dĂ€rför.........trots att det Ă€r svĂ„rt nu tycker jag att du borde fortsĂ€tta springa och springa. Kondition Ă€r nĂ„got man förbĂ€ttrar ju mer man springer, och det har inget med talang att göra." "Talang............spelar ingen roll............?" "Jag tĂ€nker inte sĂ€ga nĂ„got oansvarigt sĂ„som gör ditt bĂ€sta. Men tror inte du att det Ă€r okej att springa lite mer innan du ger upp? Ăven om du tycker att du saknar talang tror jag definitivt att du kommer förĂ€ndras om du försöker. Och mest av allt------" "Mest av allt...............?" "Det kommer bli ensamt om Hotaka försvinner." "Ko-Kokonoe-kun............" Om det fortsĂ€tter sĂ„ hĂ€r kommer nog Hotaka {{furigana|ge upp|hoppa av}} snart. Trots att vi bara nyligen hade trĂ€ffats, tyckte jag att det kĂ€ndes ensamt att det hĂ€r kanske var den sista gĂ„ngen vi pratade pĂ„ det hĂ€r viset, och dĂ€rför kunde jag berĂ€tta hur jag verkligen kĂ€nde. "Kokonoe-kun, var du ocksĂ„ dĂ„lig pĂ„ att springa?" "Aah, jag var usel pĂ„ det." "Vilken placering fick du idag?" "Första plats." "Du kommer först varje dag............" "Det Ă€r för att jag har kondition frĂ„n att ha sprungit varje dag." "..................Jag undrar.........om jag kommer kunna springa lika fort som Kokonoe-kun.........?" "........................Det kan jag inte lova dig, men du kommer definitivt kunna springa fortare Ă€n vad du gör nu." "I ett sĂ„nt hĂ€r lĂ€ge borde du svara [Ja, du kommer definitivt springa fortare Ă€n mig.]............" "Ah, fö-förlĂ„t......" "Fufu, det Ă€r okej, jag förlĂ„ter dig." Jag hörde henne fnissa bakom mig. "............Du, Kokonoe-kun; jag kommer försöka lite till........." Efter att hon sagt det kramade Hotaka mig hĂ„rdare. "------!?" "Tack, Kokonoe-kun.........Kokonoe-kun, du Ă€r varm........." "Ve-verkligen." "Uun, du Ă€r varm........." Mitt hjĂ€rta började slĂ„ fortare nĂ€r Hotakas kropp trycktes mot mig, och jag undrade om det fick min kroppstemperatur att stiga. Jag kunde inte se Hotakas ansikte, men men jag tror Ă€ndĂ„ att hon var lycklig, och det kĂ€ndes som om allt skulle bli bra i slutet. Efter att vi gĂ„tt en stund till, kunde vi se Julie och Tachibana gĂ„ mot oss, och Hotaka började vinka överdrivet mot dem. Det fanns flera sorters kakor och godis pĂ„ bordet. Det som började var en smĂ„skalig utflyttningsfest eftersom det var den sista kvĂ€llen som jag och Julie bodde tillsammans. "Det Ă€r gott." "Det Ă€r bara billigt pĂ„ste dock." "Nai. Det spelar ingen roll. Saker som Ă€r goda Ă€r goda." "Om du tycker det sĂ„ Ă€r det bra. Du kan komma tillbaks hit för att dricka te nĂ€r du vill." "............Ăr det verkligen okej?" "Aah, det finns inga regler som sĂ€ger att du inte fĂ„r------" "------?" Julie la sitt huvud pĂ„ sned eftersom jag avbröt min mening halvvĂ€gs. Ăven under normala omstĂ€ndigheter stack Julie ut, speciellt eftersom hon bor med mig. Om hon fortsĂ€tter komma hit efter att hon har valt en ny ăDuoă tror jag att det kommer uppstĂ„ ett antal onödiga missförstĂ„nd. "Tooru, vad Ă€r det?" "Ah, eer, jag har nĂ„gra extra paket, sĂ„ du kan fĂ„ dem av mig." "Menar du det?" "Ja, jag skulle rekommendera det till din nya rumskamrat---------Tachibana." "Jaa---" Julie nickade, och jag kunde nĂ€stan kĂ€nna hennes glĂ€dje överföras. Trots att det bara hade gĂ„tt nĂ„gra fĂ„ dagar hade jag spenderat tillrĂ€ckligt mycket tid med Julie för att börja kunna lĂ€sa av hennes uttryck. Men i slutĂ€ndan hade Tora bett mig att bli hans partner. [Om du inte kan hitta nĂ„gon annan sĂ„ kan jag nog övervĂ€ga att bli din partner.] Tora hade sagt det i morse, trots att det var svĂ„rt för honom med hans attityd. SĂ„ frĂ„n och med imorgon kommer jag bo tillsammans med Tora, och Julie kommer bo med Tachibana, och den hĂ€r fridfulla tiden kommer dĂ„ ta slut--------- NĂ€r jag tĂ€nkte pĂ„ det kĂ€nde jag mig nĂ€stan lite Ă€ngslig. "[.......................................]" NĂ€r jag började tĂ€nka pĂ„ det tog konversationen slut, och rummet blev tyst. Vi satt i tystnad en stund, tills Julie blev den som bröt tystnaden. "Tooru." <nowiki>*</nowiki>Kacha* Julie stĂ€llde ned sin kopp pĂ„ tefatet och kollade rakt pĂ„ mig. "Det varade inte lĂ€nge, men jag vill tacka dig för den hĂ€r tiden." "Aah, Jag ocksĂ„, Julie. Om du nĂ„gonsin har nĂ„gra problem fĂ„r du gĂ€rna komma och frĂ„ga mig om hjĂ€lp." "...............Jaa---" Julie nickade. "..........................." I det ögonblicket tyckte jag att hon sĂ„g Ă€ngslig ut. "Tooru?" "Ah, nej............ingenting." Det var kanske bara min inbillning. "Okej okej, kom ihĂ„g att skicka in er ăDuoă ansökan till registreringskontoret innan klockan 6 ikvĂ€ll. Om ni Ă€r sena kommer ni bli tilldelade en partner, och ni kommer inte kunna byta senare. Se till att ni alla kommer överens med er partner okej? Lova Usa-sensei det~â" Lördag---------efter att Tsukimi-sensei var fĂ€rdig tog skoldagen slut, och klasskamraterna som hade valt sin partner började gĂ„ ut ur klassrummet tillsammans. "Ska vi gĂ„ vi ocksĂ„, Tora?" "Fuun, vi kan göra det senare. Det Ă€r ett slöseri med tid att vĂ€nta i kö." "Okej, dĂ„ gĂ„r vi och Ă€ter lunch." "Aah, det lĂ„ter bĂ€ttre." Vi gick ut ur klassrummet för att gĂ„ mot kafeterian. (Nu kom jag att tĂ€nka pĂ„, hur gĂ„r det för Julie---------------) Jag vĂ€nde mig om och kollade in i klassrummet, men jag kunde varken se Julie eller Tachibana, sĂ„ de kanske redan hade gĂ„tt och registrerat sig. "Nu rĂ€cker det, det Ă€r dags att vi gĂ„r och registrerar oss innan tiden tar slut." Solen var pĂ„ vĂ€g ner, och vi hade spelat bordtennis för att smĂ€lta maten, men det började bli sent och vi var tvungna att sluta. "Fuun, det Ă€r sant. Det skulle inte vara roligt om vi inte fick bilda en ăDuoă bara för att vi inte registrerade oss i tid." "..................Det Ă€r för att Tora ville spela en omgĂ„ng till, och en till, och en till." "Men jag kan vĂ€l inte lĂ„ta det ta slut medan du leder." "Bli inte sĂ„ allvarlig nĂ€r det bara gĂ€ller bordtennis............" DĂ€remot hade jag ocksĂ„ blivit allvarlig ifall min motstĂ„ndare höll ledningen. "Förresten Tooru, Vem ska din rumskamrat para ihop sig med?" "Det verkar vara Tachibana." "Fumu. Tachibana alltsĂ„...............det Ă€r en ăDuoă som jag vill ha en match mot." "Ărligt, det Ă€r sĂ„ likt dig, Tora." Senare skulle det uppenbarligen bli en övningsstrid med ăBlazeă, sĂ„ Toras önskan lĂ„g kanske inte lĂ„ngt bort. Julies snabbhet och Tachibanas försvar. Jag undrar hur lĂ€nge jag skulle klara mig mot den kombinationen............ Den tanken fyllde mitt hjĂ€rta med glĂ€dje. "Fuun, det dĂ€r Ă€r sĂ„ ''like dig''. du stĂ„r hĂ€r och flinar." "Haha, ja uppenbarligen." Vi gick och smĂ„pratade pĂ„ det viset tills vi nĂ„dde registreringskontoret. Det fanns inga andra elever som registrerade sig, sĂ„ Toras plan att komma senare lönade sig. Jag knackade pĂ„ fönstret och fick uppmĂ€rksamheten av personen som satt i kontoret. "UrsĂ€kta mig, vi vill registrera oss som en ăDuoă." "Okej. I sĂ„ fall fĂ„r ni lĂ€gga fram era studentkort tack." "Student kort?" "Vi mĂ„ste skriva eran partners namn pĂ„ studentkortet ocksĂ„." Jag höll pĂ„ att plocka fram mitt studentkort nĂ€r------ "Kokonoe, och Tora ocksĂ„............ska ni registrera er?" En bekant röst sa mitt namn, och nĂ€r jag vĂ€nde mig om stod Tachibana dĂ€r. ------Tillsammans med Hotaka. "He-hej, Kokonoe-kun............" "Tachibana, och Hotaka. Vad gör ni tvĂ„ hĂ€r?" "Vad pratar du om? Vi Ă€r vĂ€l hĂ€r av samma anledning som ni tvĂ„." "V-vi kom för att registrera oss som en ăDuoă........." vad Ă€r det hĂ€r? Kommer Tachibana vara Hotakas ăDuoă............? Mitt huvud fylldes med frĂ„getecken. (Men jag Ă€r sĂ€ker pĂ„ att Julie sa............) Ăr det sĂ€kert? Ăr det sant? Det Julie sa till mig den kvĂ€llen--------- "'''Jag frĂ„gade Tomoe'''" "---------------uh!!" Ja, hon sa inte ett ord om att hon och Tachibana skulle bli en ăDuoă. "Tachibana! Vad hĂ€nde med Julie!? Vem har Julie parat ihop sig med!? Hade inte hon frĂ„gat dig!?" "Julie? Visst hade hon frĂ„gat om jag ville bli hennes ăDuoă partner men, jag hade redan bestĂ€mt mig för att para ihop mig med Miyabi." Hon sa nej? Hade inte Julie nĂ„gon annan att para ihop sig med? En person som ville para ihop sig med Julie? ------Ingen. Sen vi kom hit har jag inte sett Julie prata ordentligt med nĂ„gon annan Ă€n Tachibana, Hotaka och ingen annan. (Nu nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ det, sĂ„ sĂ„g jag det dĂ„ ocksĂ„------------) Under ăKarate trĂ€ningenă hade hon svĂ„rt att hitta nĂ„gon motstĂ„ndare. "---------!! UrsĂ€kta! vilka Ă€r det som fortfarande inte har anmĂ€lt sin ăDuoă!?" "Eh, errr------------------" Killen som satt i kontoret blev överraskad av min hotfulla ton, men han började lĂ€sa upp namnen pĂ„ alla som inte valt en ăDuoă. Bland killarna, fanns jag, Tora och Tatsu. Och bland tjejerna fanns Tachibana, Hotaka och------Julie. "Julie............har inte valt nĂ„gon partner............?" Snarare, ifall alla vi registrerar oss kommer hon automatiskt paras ihop med Tatsu, den enda som inte har en partner. (Vad betyder det hĂ€r? Varför har hon inte sagt nĂ„got!?) Kanske......... Om jag var i Julies situation------------jag kan inte förneka det. Jag skulle aldrig kunna sĂ€ga nĂ„got sĂ„dant om det skulle göra personen framför mig orolig. IgĂ„r kvĂ€ll, anledningen till att jag tyckte att hon sĂ„g Ă€ngslig ut---------det var det hĂ€r. Jag kunde minnas allt Julie visat mig under dessa fĂ„ dagar. Den gĂ„ngen hon gick nĂ€ra mig för att frĂ„ga mig om min attack. Den gĂ„ngen hon sa att lejonungen var gullig. Den gĂ„ngen hon pratade entusiastisk om parakiten. Den gĂ„ngen hon rodnade nĂ€r jag sĂ„g henne byta om. Hennes bestĂ€mda uttryck nĂ€r hon slogs mot mig och Tachibana. Den gĂ„ngen hon sa att Ă€pple teet var gott. Den gĂ„ngen hon kollade passionerat pĂ„ sakura trĂ€den. och till sist--------- Jag kom ihĂ„g TĂ„rarna jag sĂ„g den första kvĂ€llen. (Jag---------------) Vad var det jag tĂ€nkte nĂ€r jag sĂ„g de tĂ„rarna? (Svor inte jag att jag skulle bli Julies styrka!?) I nĂ€sta ögonblick sprang jag ivĂ€g som en kula. "Tooru!?" Med min förstĂ€rkta benstyrka var jag snart utom rĂ€ckhĂ„ll frĂ„n att höra Toras röst. "Julie, Julie............!!" Jag ropade silverflickans namn medan jag sprang till elevhemmet sĂ„ fort jag kunde. Men---------------------Julie var inte i rummet. "Vart tog hon vĂ€gen............?" Jag kollade runt i elevhemmet, men det fanns inte ens nĂ„gon som hade sett Julie. Jag kollade alla andra byggnader i nĂ€rheten, och sedan klassrummet, men Julie kunde inte hittas nĂ„gonstans. (Hon har vĂ€l inte lĂ€mnat skolan? Nej, det Ă€r inte tillĂ„tet att lĂ€mna skolans omrĂ„de idag.) Jag letade efter henne. Jag gick runt och letade efter henne medan jag ropade Julies namn. Men jag kunde inte hitta silverflickan, och tiden passerade utan nĂ„d. Den blĂ„a himmelen började mörkna och klocktornet i mitten av skolan signalerade att klockan var 5. Ljudet av den stora bjĂ€llran gjorde mig Ă€nnu mer rastlös, och nĂ€r jag kollade mot klocktornet--------- "---------------!!" Jag sĂ„g en skugga röra sig dĂ€r uppe. Utan att ens kolla ifall det var en mĂ€nniska eller inte, började jag springa mot tornet, och nĂ€r jag kom fram började jag ta mig upp för de lĂ„nga trapporna. Till slut nĂ„dde jag en stor öppen plattform. Ovanför mig hĂ€ngde en stor bjĂ€llra frĂ„n taket. KvĂ€llssolen sken in------------och lyste upp personen som kollade upp mot himmelen. Den fĂ€rgade himmelen utgjorde en bakgrund för hennes {{furigana|silver|Silver blonda}} hĂ„r. Och hon sĂ„g ut som en Ă€ngel som ville tillbaks till himmelen......... ".....................Jag har letat efter dig, Julie." "Tooru............" <nowiki>*</nowiki>Chirin* Julies bjĂ€llror ringde nĂ€r hon vĂ€nde sig om. "Ăr det nĂ„got fel?" "FrĂ„ga inte om nĂ„got Ă€r fel............varför............varför berĂ€ttade du inte för mig att Tachibana hade sagt nej......?!!" "....................." Julie svarade pĂ„ min allvarliga ton genom att stĂ€nga sina ögon som om för att förneka mina ord. "Det Ă€r för att, det Ă€r inte nĂ„got som kan lösas genom att prata............" Det hon sĂ€ger kanske Ă€r sant. Men det Ă€r Ă€ven mitt fel. Det Ă€r för att jag sa att jag skulle bli en ăDuoă med Tora. Men trots det------------ "Du borde ha berĂ€ttat det för mig trots det." "...............Varför dĂ„?" "Jag---------" Jag svor en ed nĂ€r jag sĂ„g de tĂ„rarna. "Det Ă€r för att jag ville bli Julies styrka." "Tooru........." Hennes {{furigana|djupa röda ögon|Rubin ögon}} darrade. "Det Ă€r dĂ€rför---------" Jag rĂ€ckte ut min hand mot Julie. "Vill du bilda en ăDuoă tillsammans med mig, Julie?" "Too.........ru............?" Julie verkade inte fullt förstĂ„ innebörden i mina ord, och hon la sitt lilla huvud pĂ„ sned. "Men, Tora..............." "Jag har kĂ€nt den killen lĂ€nge nog för att veta att han sĂ€kert kommer förstĂ„." "..................men jag vill inte orsaka problem för---------" "Jag sĂ€ger det igen!" Jag avbröt Julies mening, och Ă€n en gĂ„ng upprepade jag min ed. "Jag vill vara Julies styrka, sĂ„ du behöver inte vara rĂ€dd för att lita pĂ„ mig. Det Ă€r tvĂ€rtom, jag vill att du litar pĂ„ mig! Det Ă€r dĂ€rför, Julie------" "Tooru............" "SnĂ€lla bli min {{furigana|ăDuoă|Partner}}!" KĂ€nslorna jag uttryckte kom direkt frĂ„n mitt hjĂ€rta, och de ekade genom klocktornet och himmelen. De kĂ€nslorna------------NĂ„dde Julies hjĂ€rta. Hon steg fram, och la sin lilla hand. "Jaa---" Julie nickade som vanligt------ Med ett leende. Den första gĂ„ngen jag sĂ„g henne le. [[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 6.jpg|thumb]] Det var ett litet leende, men Ă€n inte mindre vĂ€rt. I ett ögonblick var jag försjunken i förundran. ===Del 2=== "Okej, du Ă€r ni registrerade." Studentkorten som vi fick tillbaks hade bĂ„da vĂ„ra namn nedskrivna. FrĂ„n och med nu Ă€r Tooru och Julie officiellt en ăDuoă. Det visade sig att det hĂ€r Ă€r den första gĂ„ngen i Kouryous historia som ett par av motsatt kön bildade en ăDuoă. Eftersom det hĂ€r var första gĂ„ngen trots att det hade gĂ„tt flera Ă„r sedan organisationen skapats, kĂ€nde Julie att det hĂ€r mĂ„ste vara nĂ„got speciellt. "Ăn en gĂ„ng, lĂ„t os komma överens, Julie. ............och hĂ€rifrĂ„n fĂ„r de se till att berĂ€tta för mig om du har nĂ„gra problem. FrĂ„n och med idag Ă€r jag trots allt din partner." "Jaa---" "Bra bra." "Ah..............." Tooru klappade Julies nickande huvud. Julie tyckte att det kittlades, och det pĂ„minde henne om hennes pappas stora varma hĂ€nder. vĂ€rmen satt kvar Ă€ven efter Toorus hand försvann. NĂ€r Tooru inte kollade rörde Julie sitt huvud dĂ€r hon blivit klappad------och hon gjorde ett tyst leende. "Okej, ska vi gĂ„ tillbaks. Till vĂ„rt rum." "Jaa---. och sen------" Julie nickade till Toorus förslag, och sa det första hon kom att tĂ€nka pĂ„ nĂ€r hon tĂ€nkte pĂ„ att de kommer bo tillsammans igen. "Igen, Ă€ppelte------" <noinclude>
Summary:
Please note that all contributions to Baka-Tsuki are considered to be released under the TLG Translation Common Agreement v.0.4.1 (see
Baka-Tsuki:Copyrights
for details). If you do not want your writing to be edited mercilessly and redistributed at will, then do not submit it here.
You are also promising us that you wrote this yourself, or copied it from a public domain or similar free resource.
Do not submit copyrighted work without permission!
To protect the wiki against automated edit spam, please solve the following captcha:
Cancel
Editing help
(opens in new window)
Navigation menu
Personal tools
English
Not logged in
Talk
Contributions
Create account
Log in
Namespaces
Page
Discussion
English
Views
Read
Edit
View history
More
Search
Navigation
Charter of Guidance
Project Presentation
Recent Changes
Categories
Quick Links
About Baka-Tsuki
Getting Started
Rules & Guidelines
IRC: #Baka-Tsuki
Discord server
Annex
MAIN PROJECTS
Alternative Languages
Teaser Projects
Web Novel Projects
Audio Novel Project
Network
Forum
Facebook
Twitter
IRC: #Baka-Tsuki
Discord
Youtube
Completed Series
Baka to test to shoukanjuu
Chrome Shelled Regios
Clash of Hexennacht
Cube Ă Cursed Ă Curious
Fate/Zero
Hello, Hello and Hello
Hikaru ga Chikyuu ni Itakoro......
Kamisama no Memochou
Kamisu Reina Series
Leviathan of the Covenant
Magika no Kenshi to Basileus
Masou Gakuen HxH
Maou na Ore to Fushihime no Yubiwa
Owari no Chronicle
Seirei Tsukai no Blade Dance
Silver Cross and Draculea
A Simple Survey
Ultimate Antihero
The Zashiki Warashi of Intellectual Village
One-shots
Amaryllis in the Ice Country
(The) Circumstances Leading to Waltraute's Marriage
Gekkou
Iris on Rainy Days
Mimizuku to Yoru no Ou
Tabi ni Deyou, Horobiyuku Sekai no Hate Made
Tada, Sore Dake de Yokattan Desu
The World God Only Knows
Tosho Meikyuu
Up-to-Date (Within 1 Volume)
Heavy Object
Hyouka
I'm a High School Boy and a Bestselling Light Novel author, strangled by my female classmate who is my junior and a voice actress
The Unexplored Summon://Blood-Sign
Toaru Majutsu no Index: Genesis Testament
Regularly Updated
City Series
Kyoukai Senjou no Horizon
Visual Novels
Anniversary no Kuni no Alice
Fate/Stay Night
Tomoyo After
White Album 2
Original Light Novels
Ancient Magic Arc
Dantega
Daybreak on Hyperion
The Longing Of Shiina Ryo
Mother of Learning
The Devil's Spice
Tools
What links here
Related changes
Special pages
Page information