Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 1

Kapitel 1 『Till den här skölden———』

Del 1

Ögonblicket när flickan i silver visade sig, försvann allt ljud från auditoriet. Det var ett ögonblick likt när havsvågorna drog in.

På samma sätt, ögonblicket jag såg henne, tog jag ett andetag och blev mållös.

Man skulle definitivt inte glömma bort henne om man en gång har sett henne. En flicka med ett sådant utseende stod vid entrén till Kouryou-Akademins ceremoni hall.

Hennes silver-blonda hår nåde ända till hennes höfter. Hennes skinn, som var vit som snö, såg blekt ut, och hennes rubin-färgade ögon gjorde det uppenbart att hon var utländsk vid första ögonkastet.

(Hon ser nästan ut som en docka....)

Skälet till att jag tyckte så var inte bara på grund av hennes utseende, vilket utgav en känsla som om hon var en illusion.

Frånsett alla blickarna, kunde jag inte hitta ett enda uttryck i hennes unga ansikte.

Den där silvriga flickan, vars varje rörelse fångade min uppmärksamhet, -ring, hon gick framåt medan klockan ringde.

Hon gick.... och gick i en situation där ljudet från hennes skor ekade i den ljudlösa atmosfären, medan alla stirrade på henne. Hennes handlingar och uppträdande fick mig att känna mig som om jag tittade på en scen från en film. Flickan gick framåt medan hon bortsåg alla otaliga tittare, fixerade på hennes varje rörelse.

Hon gick förbi mig och när hon satte sig ned, tre rader framför min position, bröts slutligen tystnaden och allt tjatter kunde höras, tillsammans med en suck av lättnad.

"Ha... Det där är väl vad man kan kalla en vacker flicka..."

Flickan med hästsvansen som satt bredvid mig suckade medan hon sa:

".... Hörru, kan du åtminstone svara mig?"

Medan hennes finger petade min axel irriterat, vände jag mig åt flickan.

"Talade du till mig?"

"Finns det någon annan här?"

Medan jag tittade mig omkring, såg jag att stolen som var diagonalt framför mig och stolen bakom mig var tomma. De enda som fanns i närheten var flickan med hästsvansen bredvid mig, och en annan tjej som läste igenom skolans broschyr diagonalt bakom mig, samt en kille som såg ut att sova framför mig.

"Förlåt, jag märkte inte det."

Medan jag bad om ursäkt, gav flickan ifrån sig ett leende.

"Fufu, du verkar vara den sortens person som kan tala alldagligt."

"va?"

"Du satt och rynkade pannan hela tiden, Så jag ville göra något åt ​​denna besvärliga stämning."

"Ah ...... Jag ber om ursäkt igen. Jag var bekymrad över något."

"Dock verkar det som att din oro inte var en allvarlig fråga jämfört med den vackra flickan från ett främmande land."

"Haha, ja, uppenbarligen."

Jag visade ett bittert leende medan jag besvarade hennes kommentar, och hon själv visade upp ett meningsfullt leende.

"Ahaha, även jag kan förstå att känslan trots att jag är en tjej. Hon är en sådan vacker flicka, så det skulle vara naturligt för dig att ha dina ögon bestulna av henne . ...... Men jag undrar varför hon kom hela vägen till en skola som denna?"

En skola som denna. - Det fanns en anledning till att flickan med hästsvans sa det så.

Kouryou Akademin, skolan där jag kommer vara en elev från och med idag, är till skillnad från den genomsnittliga gymnasiet, känd för att lära ut en mycket speciell teknik.

Det huvudsakliga ämnet vi kommer att lära oss på skolan är - stridsteknik.

För det harmoniska landet Japan, är det en extrem specialskola som lär ut tekniker som inte behövs i vårt vardagliga liv.

"Hon måste ha sina egna skäl."

Hon kom hela vägen från utlandet för att lära sig stridstekniker, så silver flickan måste ha sina egna skäl.

"...... Det är också möjligt att hon bodde i Japan till att börja med."

"Ahaha, förvisso är det ...... Men hon är verkligen en söt och vacker flicka. Åh gud, jag är så avundsjuk på henne."

"Jag håller med dig, men jag tycker att du är ganska vacker du själv."

"Är jag? Fufu , tack ... vänta, vad!? VV - Varför sa du plötsligt något så pinsamt som det där?!"

"Jag sa bara den första tanken som for in i huvudet......"

Flickan som satt bredvid mig hade sitt ljusa hår i en snodd, så jag fick en känsla av att hon var en livlig tjej. Hon var både vacker och söt, och hon hade atmosfären av en flicka som höll på att blomma in i en kvinna. Jag förstod att hon var sällskaplig eftersom det var hon som påbörjade samtalet, och att döma av hennes förmåga att nonchalant diskutera svåra frågor på ett naturligt sätt, misstänkte jag att hon måste ha varit populärt under hennes år på högstadiet.

"N-normala människor säger inte så även om tanken kommer in i deras huvuden...... !"

"Är det så?"

"Naturligtvis är det-"

"...... Ursäkta, men kan ni tysta ner er lite?"

Den kalla röst som kom bakifrån tillhörde flickan som läste igenom broschyren.

"Ah ...... Jag-jag är ledsen!"

"Jag ber om ursäkt för att ha skapat oväsen."

"Det är okej ...... Om ni kan lugna ner er, så kommer inte jag att säga något mer."

Både hästsvans tjejen och jag kollade framåt efter vi sa förlåt.

"Host. H-Hursomhelst...... Säg inte någonting som det där så plötsligt. Beroende på personen, kan de få fel uppfattning ......"

"J-Ja, jag förstår ......"

Även om jag nickade-

(Vad menade hon med fel uppfattning……?)

...Jag gjorde ett stort '?' i mitt huvud.

Hästsvans tjejen lade handen över sitt bröst för att lugna ner sig, och hon talade åter med mig efter att ha tagit ett andetag.

"Ähh, det har blivit en besvärlig situation, men vad sägs om att vi introducerar oss själva. Jag är Imari Nagakura, låt oss komma överens och bli vänner!."

"Jag är Tooru Kokonoe. Låt oss komma överens, Nagakura."

"Kalla mig bara Imari, Tooru."

Imari blinkade åt mig med ett leende.

Efter att vi presenterat oss, började Imari samtalet på nytt genom att föra upp vad som måste ha varit den mest diskuterade ämnet inom auditoriet.

"Du, Tooru, hur var det för dig när du blev sublim med 《Lucifer》?"

"Det kändes som om jag skulle brinna till döds."

"Pu, Ahahahaha."

Imari skrattade åt mitt svar-

"…… Host."

På grund av hostan från flickan bakom oss, lade hon handen på munnen omedelbart och sänkte sin volym.

"Jag kände samma sak, jag trodde att jag skulle brinna till döds."

Imari nickade medan hon fnissade.

"Jag blev chockad trots att det hade blivit förklarat i förväg. Men efter det är vi ...... nej , alla i detta auditoriet kan inte längre betraktas som normala människor längre."

"Ja...... Fast trots att jag sa det, känner jag fortfarande inte att vi har förändrats."

"Menar du efter att ha blivit en 《Exceed》...... ?"

"Ja......"

《Exceed》-

Avser de som gavs den biologiska förbättrings nanomachinen som kallas 《Lucifer》, som gjordes av organisationen som heter Dawn-institutet för flera år sedan.

Genom att injicera den i dem som hade 《Adapt》 (en av tusen personer), skulle de kunna uppnå en kropp som överträffar gränserna för en människa, men också, på grund av deras förbättrade mentalitet, skulle de kunna uppnå förmågan att manifestera sin 《själ》 i vapnet som kallas 《Blaze》.

Dock hade ingen berättat detta för någon av oss förrns strax innan vi fick 《Lucifer》 tidigare idag . Därför svarade jag till Imari på detta sätt trots att jag redan sett 《Blaze》 med mina egna ögon. Jag hade fortfarande inte känslan av att jag hade blivit en 《Exceed》.

(Även om jag kommer att inse det så fort jag rör min kropp......)

Jag kanske har insett det förr om jag hade testat min kropp just efter att 《Lucifer》 gavs till mig, men på grund av en håglös känsla jag hade på grund av den brännande känslan, kom jag till auditoriet direkt, medan jag hade tvivel om att min "själ" manifesterar i en 《sköld》.

(...... Men jag inte känner för att flytta runt min kropp här.) Medan jag hade den här diskussionen med Imari, hörde jag ljudet i högtalarna slås på.

"Ah, ser ut som antagnings ceremonin börjar."

Strax därefter ekade ljudet av mikrofontestet genom auditoriet, - [Ah ...... testar, testar].

[Alla, tystnad. Vi kommer att starta antagnings ceremonin inom kort. Jag, Mikuni, kommer att ansvara för ceremonin.]

[Tystnad] - En man, som var i sena 20 års åldern, och som jag antar är en lärare, upprepade det en gång till medan han stod på scenen och bullret inom auditoriet lugnade ner sig.

[antagnings ceremonin för gymnasie-delen av Kouryou Akademin kommer nu att påbörjas. Först och främst har ordföranden i vår akademi några ord till alla er, de nya studenterna.]

I nästa ögonblick började ceremonin. Jag var chockad.

Det var för att jag såg en bekant person som bar en klänning i gotisk stil promenera upp på scenen.

(-! Det är flickan från tidigare ...... !?)

Utan tvekan, den person på scenen var flickan som gav mig 《Lucifer》.

[Välkomna till Kouryou Akademin, jag är ordförande, Sakuya Tsukumo.]

Ordförande, den här tjejen som inte har bilden av en ordförande, och hon som knappt ser ut att ha fyllt tio, påbörjade sitt tal magnifikt. Hennes hår, svart som avgrunden, bands i två delar och hennes figur, insvept i en svart klänning, fick mig att uppleva samma känslor som jag kände under vårt första möte, både gåtfull och illavarslande, som om hon dolde något.

(Jag var redan chockad över givandet ......)

Redan då, undrade jag varför en flicka var ensam på en sådan plats...... sedan gav hon mig 《Lucifer》, och medan jag var i chock och panik efter att ha mottagit 《Blaze》, försvann hon.

(Jag förväntade mig inte att hon skulle vara styrelseordförande i denna akademi...... Men varför skulle en person i ett sådant läge gå igenom besväret att ge 《Lucifer》 till mig ......?)

Det är säkert att hon inte gjorde det för min skull.

Det måste finnas en anledning bakom det, men jag kunde inte komma på något.

Jag var så chockad över hennes utseende, så jag hörde knappt ordförandens tal.

"Du ser ut att vara chockad över detta."

"J-Ja. Naturligtvis är jag det. Hon är så liten, men...... "

"Det fanns ett foto och en profil om henne i broschyren. Har du inte läst den?"

"Jodå, skol-Avgiften är gratis och använder ett system som en internatskola. utöver det får alla elever tre måltider dagligen, och jag såg också att de skulle ge ut dagliga utgifter."

"Och utöver det?"

Jag tittade bort i tystnad.

"Läs igenom den ordentligt ......"

" ...... Jag håller med den där tjejen. Gud, varför beter du dig alltid så där?"

Den som avbröt vårt samtal medan han suckande var den manliga elev som sov i sätet framför mig.

"——! T-Tora!? Varför är du här!?"

[Du som sitter där borta. Vänligen avstå från att prata.]

Av misstag sa jag det högt efter att ha sett detta bekanta ansikte, och talaren fick varna mig.

Trots att jag stängde min mun omedelbart, kunde jag höra skratt runt omkring mig.

(Usch, jag stod ut på ett dåligt sätt ......)

När jag tittade ner med min röda ansikte, frågade Imari mig:

"Är han din vän?"

"Ja."

Pojken som talade till mig nyss är min vän, Tora. Trots att vi gick i olika skolor, så lärde jag känna honom efter att de dojos vi deltog i började samarbeta med varandra. Eftersom vi var i samma ålder, hade vi sparrat många gånger genom högstadiet. trots att han var en liten pojke med glasögon som ser lugn ut, hade han egentligen en stor attityd och han använde ofta fult språk. Men det fanns en del av honom som bara ville stå andra till tjänst, och han var någon som var svår att inte tycka om--

(Men jag hade aldrig förväntat mig att jag skulle möta honom här ......)

Jag hade inte sett honom under den senare halvan av högstadiet på grund av mina egna omständigheter, och eftersom jag inte hade en chans att ta reda på vart han skulle ta vägen efteråt, var det helt oväntat att jag skulle möta honom här.

"Vem kallar du din vän? Vi råkar bara känna varandra, och råkar bara ha träffat varandra ganska ofta. "

"...... Är inte det vad man kallar en vän?"

"K-käften. Till att börja med, så är du alltid--. "

än en gång hördes ljudet av hosten från flickan bakom mig, och Tora tystade omedelbart ner sig.

"H-Hursomhelst, läs åtminstone broschyren, din idiot!"

Tora vände sig framåt efter han skrek åt mig med en låg ton.

(Hans unika sätt att tala hade iallafall inte förändrats.)

Jag kände nostalgi över att höra hans talesätt igen, och jag kände mig även lättad för att det fanns någon jag kände här i skolan.

"...... Åh, ursäkta mig. Fortsätt från där du var, Imari."

"Okej. ...... Tja, ordförande Tsukumo hörde ursprungligen till Dawn institutet, den organisation som byggde Kouryou Akademin, och jag hörde att hon var en genetisk forskare."

"Det är ju fantastiskt att hon är en vetenskapskvinna trots att hon är så liten ...... Ah, om hon är en genetisk forskare, är hon då inblandad i «Lucifer» på något sätt?"

"Inte säker. Jag vet inte så mycket om det......"

"...... Hmph, det är hon troligtvis. Förstärkningen med «Lucifer» beror på en förändring av gener trots allt."

Den som svarade istället för Imari som lutade huvudet i tvivel , var Tora som jag trodde hade vänt sig framåt.

"Kouryou Akademin är ett enda stort laboratorium som skapades enbart för hennes skull, och vi är försökskaninerna som samlats för experimentet."

"Ugh ...... Du säger det verkligen på ett störande sätt......"

Imari gjorde ett strängt ansikte till Toras ord efter han beslutat att gå tillbaka in i vår diskussion.

( -- Hennes försökskaniner ...... )

Om Toras hypotes stämde, så var denna speciella skola inte enbart oregelbunden tack vare existensen av 《Exceed》 och 《Blaze》, utan till och med anledningen bakom skolans skapelse var mystisk.

(Så länge jag kan uppfylla mitt mål, bryr jag mig inte vad för sorts ställe det är.)

När jag tänkte på det på det viset så fann jag att mina händer var hårt knutna.

Å andra sidan, verkade det som ordförandens anförande var på väg att nå sitt slut.

Ordföranden agerade magnifikt, opassande för hennes ålder,och hon var på väg att avsluta ceremonin med en röst som gav mig rysningar.

[Alla ni kommer att förvärva olika typer av tekniker och kunskaper här i Kouryou Akademin. Och kom ihåg att vårt syfte alltid är att få er att klättra ännu högre. Det kommer att fungera som skolans policy, som kommer att vara absolut ...... Slutligen kommer jag avsluta denna ceremoni genom att skicka denna bön till er alla.]

Ordföranden slutade sitt tal där och tittade runt nya studenter- och hon talade dessa ord igen.

[Jag ber, att ni kommer att nå för att bli 《Absolute Duo》 en dag.]

"Huh ......?"

"Vad är det som har hänt, Tooru?"

"Nej, just nu ordförandet ......"

Eftersom ceremonin hade slutat, borde hon av från scenen, men ordförandet stod kvar på platsen.

Som om att hon svarade på mina misstankar, talade ordförandet igen.

[Nu, så kommer vi att få de nya studenterna starta den traditionella händelsen av vår skola, 《Kvalificerings Ceremonin》.]

"Traditionell händelse?"

"Det finns inget skrivet om något liknande i broschyren ......"

Om man tittar på de scheman sätta på väggarna, ska den händelse som skulle följa efter ordförandens anförande ha varit varmt välkommen från studentrepresentant för de nuvarande eleverna ......

[Innan vi börjar med 《Kvalificerings Ceremonin》, så är det något du måste göra. Bekräfta den person som sitter bredvid dig. Den personen bredvid dig kommer att vara din partner för ceremonin kommer du att ta del i.]

Jag tittade på Imari, och Imari på mig.

"Så vad ska vi göra med partnern?"

Jag lutade uppenbarligen mitt huvud med frågor, men jag förstod svaret för att omedelbart från orden ordföranden skulle säga härnäst.

[Härifrån kommer vi att du har en strid med din partner.]

Det ögonblicket som vi fick höra om denna händelse, jag - nej, inte bara jag, men det fanns flera flämtar från olika delar av hallen.

[Den traditionella evenemanget 《Kvalificerings Ceremonin》 som är på väg att börja nu blir antagningsprov för att komma in i Kouryou Akademin.

Vinnaren kommer att tillåtas att komma in i skolan, medan förloraren kommer att uppmanas att lämna omedelbart efter att ha 《Lucifer》 resulterade tillbaka från dem.]

Till skillnad från oss som var i chock, sade ordförander en upprörande sak med ett lugnt ansikte.

Efter hennes ord, var auditoriet i tystnad-.

Så småningom, när de började förstå innebörden av hennes ord, så började de nya studenterna få panik.

(En antagningsprov under ingångs ceremonin......!?)

Precis som jag, kunde Imari inte dölja sin chock om det här, och hon började mumla medan hon stirrade på ordförandet med förundran.

"Du skämtar, eller hur ......? Även om detta är en speciell teknik utbildning skola, kan du inte bara göra oss göra detta på vår första dag ...... D-Dessutom, vad menar du med antagningsprov !? Var det inte att vem som helst kan gå in på denna skolan så länge de har den 《Adapt》!?"

"Jag är också nyfiken om det, så jag vill ha ett svar. Dessutom, om det fanns sådana traditionella evenemang som detta, skulle det inte vara konstigt att vi inte höra om detta från dem som missade testet?"

Tora kastade den frågan till scenen samtidigt som han satt på en tuff attiyd som gjorde du trodde att de inte har förhållandet mellan en lärare och en elev.

Men den som svarade att inte var ordförandet, men högtalaren; mannen som kallas Mikuni.

[Jag minns inte att säga att det inte var någon antagningsprov, även om det är sant att jag sa att du har rätt att skriva in sig i skolan om du har den 《Adapt》. Och det finns en enkel anledning till varför det inte var någon läckt information om de antagningsprov. När det gäller de saker som händer inom vår skola, har vi själva begränsat information om oss på många olika sätt.]

Till Mikuni's grunt flin, insåg jag att de saker han berättade var sanningen.

Auditoriet fick bullriga på grund av panik och störningar.

[Eftersom ni alla har förstått detta, kommer jag att gå vidare till förklaringen.]

Men flickan i den svarta klänningen verkade som om hon inte var orolig för det så mycket, och började förklara reglerna utan att tveka.

[Du är i grunden fri att göra vad du vill i denna strid, - med andra ord finns det inga begränsningar för användningen av vapen. Naturligtvis kommer vi att tillåta dig att använda din 《Blaze》. Striden kommer att beslutas av den som förlorar, eller om vi bedömer att du inte längre kan strida. Även om resultatet inte bestämmas inom tio minuter, kommer vi att göra både studenter förlora——]