Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 4

Kapitel 4 『Igen, äpple te』

Del 1

"Det verkar som om de har tappat det mesta........."

Tredje dagen sedan antagningen. Enligt löftet vi gjorde tidigare kvällen hade jag och Julie gått och kollat på sakura blommorna tidigt på morgonen.

Men de hade visst blommat tidigt i år.

Tyvärr hade vi kommit för sent, och träden hade inte många blommor kvar.

"Förlåt för jag höjde dina förhoppningar, Julie."

"Nai. De är fortfarande vackra, även så här sent."

Julie stirrade framåt, och hon mumlade ut sin åsikt.

Jag kollade på hennes ansikte, och jag fick en idé.

"Det är kanske lite tidigt att säga det här redan nu, men vad sägs om att vi två kommer tillbaks hit nästa år när de står i full blom."

"Jaa---. Jag tycker också att det är lite tidigt, men jag ser fram emot det."

Utan att flytta blicken från sakura träden, nickade Julie.

"Vi kommer tillbaks och kollar på det tillsammans."

"Aah, tillsammans------"

(.........Tillsammans?)

"Vad är det, Tooru?"

"N-nej........."

(Hon tror väl inte att jag nyss frågade ut henne?)

Visst är Julie söt, men det är inte som om jag har känslor för henne.

Jag ville verkligen bara visa henne sakuran i full blom men---------

Julie kan ha uppfattat min inbjudan på ett annat sätt.

Jag vill inte att hon ska tro att jag frågar ut henne innan det ens har gått tre dagar.

"Ja-jag ville bara visa dig sakuran när den är som vackrast och, jag menade inget annat med det........."

"---------?"

Julie verkade inte förstå det jag sa i panik, och hennes bjällror ringde när hon la huvudet på sned.

Precis som med missförståndet igår, verkade Julie ha svårt att förstå såna här saker.

"Finns det någon annan mening?"

"Eh, ah, nej......... ------Uh! Ja-jag har det! Vi kan bjuda in Tora, Tachibana och de andra när vi kommer hit.........! D-det är säkert roligare om alla kommer......!"

"Jaa---. Det låter bra."

Jag lyckades undvika frågan, och som tur var verkade Julie redan ha glömt bort det.

En vindpust passerade, och svepte med sig ett gäng av de rosa bladen.

"Det är vackert............"

Julie mumlade medan hon stirrade på stormen av sakura-blad som dansade mot himmelen.

"Aah..................men det är ännu vackrare när de står i full blom."

"Så pass............"

"Så, ska vi börja gå tillbaka?"

"Julie började gå bredvid mig."

".........Tooru."

"Hn?"

"Nästa år...............lovar du mig?"

"Aah, det är ett löfte."

"Jaa---"

Julie nickade.

Hon såg så förväntansfull ut trots att det var ett helt år kvar, så jag inte kunde gömma mitt leende.

"------?"

Idag fick vi alla en lista med alla nya elever, och vi skulle läsa igenom den i en timme.

I listan fanns bilder på alla oss, tillsammans med allas namn, sport- eller kampsportserfarenhet och en beskrivning av personens 《Blaze》. Alltså var det dags att hitta vår 《Duo》 partner.

"Fuun, det vore fint om det finns någon här som är mer användbar än mina glasögon."

"Nu är du nästan bara taskig, Tora."

"Jag skämtar inte!"

"Men det åsido, om du vill kan väl vi två para ihop oss?"

"Mu............?"

Jag tröttnade på att kolla genom listan, och jag frågade Tora direkt.

"Det är inte som om vi inte redan känner varandra, så jag tror inte att det är en dålig idé."

Dålig? Nej snarare......... ------!! Fuun. Det är väl okej om du nu så gärna vill.

Tora betedde sig precis som jag förväntade mig.

"Och dessutom är jag ändå trött på att bo tillsammans med den här snubben."

Tora mumlade medan han pekade på en kille som sov på ett bord bredvid honom.

Killen heter Tatsu, och enligt Tora är han en stor muskel idiot. Han talar som en muskel idiot och han sport intresserad som en muskel idiot. Han har en tuff personlighet och han lyssnar inte på folk när de pratar. Det verkar som om han har bråkat med Tora som hade en känslomässig personlighet till att börja med.

(Då var det bestämt. Min 《Duo》 kommer vara Tora.)

Vi har fram till lördag på oss att välja, så det var fortfarande några dagar kvar men, med tanke på Toras reaktion var det så gott som bestämt.

"Vad kommer du göra, Julie?"

"Jag ska försöka prata med några."

"Det vore bra om du kan hitta en partner som passar dig."

"Jaa---. Tack."

---Efter det gjorde vi flera olika fysiska tester i några timmar. Bland tjejerna hade Julie och Tachibana visat otroliga resultat, och de dränktes i uppmärksamhet från omgivningen.

Under eftermiddagen fortsatte träningen på samma sätt som igår, men---

Än en gång kollapsade Hotaka så fort hon nådde mål.

"Hotaka kommer nog inte klara av det här länge till."

Någon i närheten sa det, och de orden satt fast i mitt öra resten av dagen.

På den fjärde dagens morgon lyckades jag vakna först.

Jag väcktes av solljuset som strålade in genom gluggen i persiennerna.

(Okej.........det är väl bäst att jag går och byter om innan Julie vaknar.)

Jag gick gäspande till omklädningsrummet, och------

Jag insåg inte mitt misstag förrns jag öppnade dörren.

Jag hade bevisligen inte vaknat först, då min rumskamrat höll på att ta av sig sin tröja inne i omklädningsrummet.

"[..................]"

Mitt ansikte stelnade till, och Julie stirrade överraskat på mig med vidöppna ögon.

Hon hade inget på sig mer än hennes nedre underkläder, och därmed var mer än 90% av hennes hud synlig.

Tack vare tröjan hon höll i lyckades Julie täcka en liten del av sin kropp, men jag kunde se------

"God morgon, Tooru."

Julies iskalla röst--- nej, hennes normala röst, som hade en ljus eller mörk ton, drog mig tillbaks till verkligheten.

"Go-god morgon, Julie.................."

"Har du sovit väl?"

"A-aah..............."

"Det är bra. Förresten, tänker Tooru också byta om?"

"Eh, aah. Det stämmer............"

Av någon anledning började jag tala artigt.

"Förlåt mig men, skulle du kunna vänta utanför en stund? Det är pinsamt att byta om tillsammans........."

Till och med Julies kinder rodnade, och jag lämnade rummet efter att ha nickat stelt.

Det där hade aldrig hänt om jag bara kollat ifall Julie låg i sin säng. Det här måste vara meningen med uttrycket Man ska inte gråta över spilld mjölk.

"Förlåt för att du fick vänta."

"------------!!"

Jag studsade upp när jag hörde rösten bakom mig.

"Ju-Julie, förlåt! Det där, err, jag försökte inte............!!"

"Det är okej. Men jag vill att du är mer försiktig i framtiden."

"Va............?"

"Jag sa att det är okej."

"Du vill inte ha en förklaring............?"

"Nai. Men som jag sa får du gärna vara mer försiktig. ...............Det är pinsamt."

"J-jag förstår. Det kommer inte hända igen."

"I så fall finns det inga fler problem. Så Tooru, du kan byta om nu."

Jag nickade innan jag gick in i omklädningsrummet och suckade djupt.

(Fuu, jag är glad att det här inte blev större än vad det behövde bli.........jag får vara jäkligt försiktig fram till helgen.)

《Första Träningen》------Idag introducerades en ny lektion, och det var fri Kumite.

Det fanns många amatörer bland de nya eleverna, så jag undrade om Kumite verkligen var okej att börja med eftersom någon troligtvis kommer skada sig, men enligt skolan finns det ingen mening med att lära oss något om vi inte även får uppleva det.

Samma två tjejer som stod ut dagen innan------Julie och Tachibana, dränktes än en gång i uppmärksamhet då de sparrade med varandra.

Tachibana andades hårt medan hon utförde kombinationsattacker som drog till sig omgivningens beundran. Hon steg fram och tillbaka som om hon dansade.

Julie svarade genom att ta fördel av sin otroliga snabbhet, och hennes taktik verkade vara att slå ett slag och backa undan.

"Julies rörelser är också otroliga, men Tachibana förlorar inte......"

Nästan jämnt---------Vid ett ögonkast såg Julie ut att ha ett övertag, men Tachibana hanterade alla hennes attacker, och hon bytte smidigt mellan försvar och anfall.

"Fuun.Som förväntat av Tachibana familjens 18 konster."

"Tachibana familjens?"

"De har utvecklat sin egen teknik som består av flera olika sorters kampsporter, huvudsakligen urgammal kampsport. Det här är dock första gången jag faktiskt ser det med mina egna ögon."

"............Du verkar veta en hel del om det."

"Det stod skrivet i listan vi fick igår. Varför läste du den inte din dåre........."

"Jag kommer ändå bilda en 《Duo》 med dig Tora, så jag tyckte att det verkade onödigt att läsa om alla andra."

Jag svarade med ett snett leende, och Tora suckade frustrerat.

Då hördes visslan som markerade slutet.

"Okej~okej~. Det räcker så. Vila i några minuter och försök hitta nya motståndare okej---♪"

Julie och Tachibana bugade och gick iväg från varandra efter att ha utbytt några ord.

I slutändan verkar det som om ingen av dem faktiskt vann över den andra.

"Okej, vem ska jag slåss mot............"

Jag sa hejdå till Tora och letade efter min nästa motståndare---------den första jag fick syn på var Julie.

En tjej------------troligtvis hennes nästa motståndare---------Julie pratade med henne men, något verkade konstigt.

Tjejen vred på huvudet några gånger, och hon bugade innan hon gick därifrån. När Julie istället pratade med en annan tjej gjorde hon likadant.

"Julie, kan du inte hitta en motståndare?"

"Jaa---"

Julie svarade maktlöst. Alla måste ha blivit rädda när de såg hennes match mot Tachibana, och nu vågade ingen vara hennes motståndare.

(Det här är inte bra............)

De flesta av tjejerna har ingen tidigare erfarenhet, så det här var inte oväntat.

"............Julie, vill du prova mot mig?"

"Vill du det?"

"Aah. Jag vill verkligen det efter jag såg din match mot Tachibana"

".....................Tack."

Julies ögon öppnades lite mer, och hon sänkte sitt huvud.

Jag frågade Julie delvis på grund av sympati och delvis på grund av precis det jag sa.

Från det jag såg under ingångsceremonin och kampen mot Tachibana nyss, är Julie snabbare än mig.

Jag ville se om jag hade en chans mot den snabbheten.

"Okej, ska vi börja?"

"Jaa---."