Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 4

Del 1

"Det verkar som om de har tappat det mesta........."

Tredje dagen sedan antagningen. Enligt löftet vi gjorde tidigare kvällen hade jag och Julie gått och kollat på sakura blommorna tidigt på morgonen.

Men de hade visst blommat tidigt i år.

Tyvärr hade vi kommit för sent, och träden hade inte många blommor kvar.

"Förlåt för jag höjde dina förhoppningar, Julie."

"Nai. De är fortfarande vackra, även så här sent."

Julie stirrade framåt, och hon mumlade ut sin åsikt.

Jag kollade på hennes ansikte, och jag fick en idé.

"Det är kanske lite tidigt att säga det här redan nu, men vad sägs om att vi två kommer tillbaks hit nästa år när de står i full blom."

"Jaa---. Jag tycker också att det är lite tidigt, men jag ser fram emot det."

Utan att flytta blicken från sakura träden, nickade Julie.

"Vi kommer tillbaks och kollar på det tillsammans."

"Aah, tillsammans------"

(.........Tillsammans?)

"Vad är det, Tooru?"

"N-nej........."

(Hon tror väl inte att jag nyss frågade ut henne?)

Visst är Julie söt, men det är inte som om jag har känslor för henne.

Jag ville verkligen bara visa henne sakuran i full blom men---------

Julie kan ha uppfattat min inbjudan på ett annat sätt.

Jag vill inte att hon ska tro att jag frågar ut henne innan det ens har gått tre dagar.

"Ja-jag ville bara visa dig sakuran när den är som vackrast och, jag menade inget annat med det........."

"---------?"

Julie verkade inte förstå det jag sa i panik, och hennes bjällror ringde när hon la huvudet på sned.

Precis som med missförståndet igår, verkade Julie ha svårt att förstå såna här saker.

"Finns det någon annan mening?"

"Eh, ah, nej......... ------Uh! Ja-jag har det! Vi kan bjuda in Tora, Tachibana och de andra när vi kommer hit.........! D-det är säkert roligare om alla kommer......!"

"Jaa---. Det låter bra."

Jag lyckades undvika frågan, och som tur var verkade Julie redan ha glömt bort det.

En vindpust passerade, och svepte med sig ett gäng av de rosa bladen.

"Det är vackert............"

Julie mumlade medan hon stirrade på stormen av sakura-blad som dansade mot himmelen.

"Aah..................men det är ännu vackrare när de står i full blom."

"Så pass............"

"Så, ska vi börja gå tillbaka?"

"Julie började gå bredvid mig."

".........Tooru."

"Hn?"

"Nästa år...............lovar du mig?"

"Aah, det är ett löfte."

"Jaa---"

Julie nickade.

Hon såg så förväntansfull ut trots att det var ett helt år kvar, så jag inte kunde gömma mitt leende.

"------?"

Idag fick vi alla en lista med alla nya elever, och vi skulle läsa igenom den i en timme.

I listan fanns bilder på alla oss, tillsammans med allas namn, sport- eller kampsportserfarenhet och en beskrivning av personens 《Blaze》. Alltså var det dags att hitta vår 《Duo》 partner.

"Fuun, det vore fint om det finns någon här som är mer användbar än mina glasögon."

"Nu är du nästan bara taskig, Tora."

"Jag skämtar inte!"

"Men det åsido, om du vill kan väl vi två para ihop oss?"

"Mu............?"

Jag tröttnade på att kolla genom listan, och jag frågade Tora direkt.

"Det är inte som om vi inte redan känner varandra, så jag tror inte att det är en dålig idé."

Dålig? Nej snarare......... ------!! Fuun. Det är väl okej om du nu så gärna vill.

Tora betedde sig precis som jag förväntade mig.

"Och dessutom är jag ändå trött på att bo tillsammans med den här snubben."

Tora mumlade medan han pekade på en kille som sov på ett bord bredvid honom.

Killen heter Tatsu, och enligt Tora är han en stor muskel idiot. Han talar som en muskel idiot och han sport intresserad som en muskel idiot. Han har en tuff personlighet och han lyssnar inte på folk när de pratar. Det verkar som om han har bråkat med Tora som hade en känslomässig personlighet till att börja med.

(Då var det bestämt. Min 《Duo》 kommer vara Tora.)

Vi har fram till lördag på oss att välja, så det var fortfarande några dagar kvar men, med tanke på Toras reaktion var det så gott som bestämt.

"Vad kommer du göra, Julie?"

"Jag ska försöka prata med några."

"Det vore bra om du kan hitta en partner som passar dig."

"Jaa---. Tack."

---Efter det gjorde vi flera olika fysiska tester i några timmar. Bland tjejerna hade Julie och Tachibana visat otroliga resultat, och de dränktes i uppmärksamhet från omgivningen.

Under eftermiddagen fortsatte träningen på samma sätt som igår, men---

Än en gång kollapsade Hotaka så fort hon nådde mål.

"Hotaka kommer nog inte klara av det här länge till."

Någon i närheten sa det, och de orden satt fast i mitt öra resten av dagen.

På den fjärde dagens morgon lyckades jag vakna först.

Jag väcktes av solljuset som strålade in genom gluggen i persiennerna.

(Okej.........det är väl bäst att jag går och byter om innan Julie vaknar.)