Editing
Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 5
(section)
Jump to navigation
Jump to search
Warning:
You are not logged in. Your IP address will be publicly visible if you make any edits. If you
log in
or
create an account
, your edits will be attributed to your username, along with other benefits.
Anti-spam check. Do
not
fill this in!
==Kapitel 5 ăDet Ă€r ett löfteă== ===Del 1=== Efter att vi hade registrerat oss som en ăDuoă, och berĂ€ttat det för Tachibana och de andra under middagen--------- Gick jag och Julie tillbaks till vĂ„rt rum i elevhemmet, och efter en stund hĂ€nde följande. "Tooru. ...............ska du ta ett bad?" "Hn? Du kan bada först som vanligt, Julie." "..............." Julie skakade lĂ€tt pĂ„ huvudet, och ''hon fortsatte prata.........av nĂ„gon anledning med rodnande kinder.'' ".........Ska du inte bada tillsammans med mig?" "Buu---!?" Jag spottade ut Ă€ppelteet. "Ju-Ju-Jul-Julie------------------!?" Julie sa nĂ„got explosivt som om det vore naturligt, och jag blev inte annat Ă€n chockad. <nowiki>*</nowiki>Titt*............*Titt*.................. Julie flyttade nervöst sina ögon mellan mig och golvet. (Ba-bada tillsammans? AlltsĂ„ bĂ„da oss i badkaret tillsammans, bĂ„da oss nakna--------------nej nej nej det Ă€r inte bra! Ă tminstone med badklĂ€der..................Vi har inte ens nĂ„gra! ...............nej nej nej det Ă€r inte det som Ă€r problemet!!) Mitt huvud var i kaos, och jag bestĂ€mde att det var bĂ€st att frĂ„ga henne direkt. "D-du Julie...........jag kanske hörde fel...............frĂ„gade du mig nyss ifall jag skulle bada tillsammans med dig...............?" "...............Jaa---" <nowiki>*</nowiki>Chirin*, bjĂ€llrorna ringde nĂ€r Julie nickade. Som förvĂ€ntat var hennes kinder fulla med blod, och hon verkade förstĂ„ vad det var hon sjĂ€lv sa. "Va-varför sĂ€ger du plötsligt nĂ„got sĂ„dant............?" Jag kunde inte dölja mitt skakande nĂ€r jag frĂ„gade henne, och svaret jag fick var ovĂ€ntat. "För att skolans regler sĂ€ger att vi mĂ„ste spendera sĂ„ mycket tid som möjligt tillsammans med vĂ„r ăDuoă, och vi ska komma varandra sĂ„ nĂ€ra som möjligt." (Nu nĂ€r hon sĂ€ger det sĂ„ blev vi faktiskt tillsagda det tidigare.) "Nej nej nej, Ă€ven om det Ă€r en skolregel behöver vi inte följa den sĂ„ noggrant!" "Ăr det sĂ„?" "Aah. Och förresten, stör det inte dig att bada tillsammans med en kille?" "....................." Julie kollade generat ner mot golvet. Efter en kort stund riktade hon sina ögon upp mot mig. "Det Ă€r pinsamt men, ''Tooru Ă€r speciell'', sĂ„------------" "---------!?" Den meningen överklockade min hjĂ€rna Ă€n en gĂ„ng. MissförstĂ„ndet första dagen---------kĂ€rlek vid första ögonkastet, har det blivit verklighet efter den hĂ€r veckan? (N-nej, jag kan inte kalla det kĂ€rlek vid första ögonkastet om det har gĂ„tt en vecka. Vad kallar man det hĂ€r? att bli kĂ€r pĂ„ vanligt vis? Nej, jag bad henne bli min ăDuoă, men jag menade det inte pĂ„ det hĂ€r viset!!) Och, medan jag var förvirrad------------ "Tooru.........pĂ„minner mig om min pappa........." "Hahaha, jaha, pappa............Me-men du borde ge upp pĂ„ badet, det blir bara en massa problem." "Jaa---, jag förstĂ„r." Efter flera komplikationer verkade det som om vi Ă€ntligen kunde slĂ€ppa Ă€mnet. Efter det gick Julie in i badrummet, och jag som lĂ€mnades kvar i rummet suckade. (Det dĂ€r var förvĂ„nande............jag trodde inte att hon skulle ta skolans regler sĂ„ bokstavligt............) PĂ„ ett vis Ă€r hon vĂ€ldigt Ă€rlig, men man kan ocksĂ„ sĂ€ga att hon Ă€r en riktig fĂ„rskalle. (..................Om jag bara hade nickat nyss, sĂ„ skulle jag nu kunna vara..................) Jag skakade huvudet för att bli av med den inbillningen. Och senare------ Strax efter att jag sjĂ€lv kom ut ur badet insĂ„g jag att problemet fortfarande inte var helt löst. "Okej Tooru, det börjar bli dags att sova." "..........................." "Tooru?" Julie la undrande sitt huvud pĂ„ sned. Dock var det jag sjĂ€lv som hade de större frĂ„gan. ''Eftersom Julie av nĂ„gon anledning var i min {{furigana|futon<ref group="1e">https://sv.wikipedia.org/wiki/Futon</ref>|sĂ€ng}}.'' "Ska inte du sova?" "Jo, jag tĂ€nker sova, men..........." Det var under den andra kvĂ€llen som vi bestĂ€mde att jag skulle anvĂ€nda den {{furigana|undre sĂ€ngen|vĂ„ningssĂ€ng}} och att Julie skulle anvĂ€nda den övre. Trots det bĂ€ddade Julie ner sig i den nedre sĂ€ngen. "Du Julie, jag kan ha missuppfattat men, tĂ€nker du sova tillsammans med mig............?" "Jaa---. Eftersom vi Ă€r en ăDuoă." ".................." Oavsett vad jag sa tidigare, trodde jag aldrig att det skulle utvecklas till det hĂ€r. "Jag tĂ€nker frĂ„ga bara utifall att men, vad har du för Ă„sikter om att dela en sĂ€ng med mig?" "DĂ€r hemma var jag alltid tillsammans med mamma sĂ„, jag kĂ€nner mig ensam nĂ€r jag sover sjĂ€lv." Julie sĂ„g först nedstĂ€md ut, tills hon visade ett litet leende. "DĂ€rför Ă€r jag vĂ€ldigt glad att kunna sova tillsammans med min ăDuoă, trots att det Ă€r pinsamt." "Jag-jag förstĂ„r........." Det var andra gĂ„ngen jag sĂ„g Julies leende, och det hindrade mig frĂ„n att sĂ€ga emot. (Julie verkar se mig som en fader-liknande figur, och hon har nog inga andra avsikter.) Hon sa att det gjorde henne glad, och det gjorde Ă€ven mig lycklig att hon litade pĂ„ mig. (Om Julie Ă€r glad sĂ„...............vĂ€nta, nejnejnej, det Ă€r ett nej, oavsett hur mycket jag tĂ€nket pĂ„ det.) Jag fick tillbaks mitt vett, och jag skyndade mig att rĂ€tta till mina varierande tankar. "Nej Julie det kommer inte gĂ„. Ă€ven om vi Ă€r en ăDuoă sĂ„ Ă€r vi fortfarande man och kvinna. Vi kan inte............" Men nĂ€r jag sa det till henne sĂ„--------- <nowiki>*</nowiki>Stirr*-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------. Julie stirrade rakt pĂ„ mig med ögon som en bortkastad hundvalp. "Bara för idag, okej..............." "Jaa---âȘ" (De-det hĂ€r Ă€r bara för att Julie sa att hon kĂ€nde sig ensam! Och det Ă€r bara i en dag! O-och jag sa att jag skulle bli hennes styrka som hennes ăDuoă.) Jag upprepade flera ursĂ€kter för att lura mitt eget hjĂ€rta, och jag bĂ€ddade ner mig i sĂ€ngen som knappt var stor nog för tvĂ„ personer. Och sĂ„ klart, lĂ„g Julie bredvid mig. "God natt, Tooru." "Go-god natt, Julie........." Min röst skakade av nervositet. (Jag fĂ„r vara försiktig och inte röra henne.............allt kommer nog lösa sig om jag bara ligger tyst i hörnet. Om jag gör det kommer ingenting att hĂ€nda!) Trots att jag tĂ€nkte det kunde jag inte lugna ner mig ett dugg Doki Doki Doki Doki Doki<ref group="1e">ljudet av hjĂ€rtslag</ref> Mitt hjĂ€rta slog som en vĂ€ckarklocka. Jag vet att Julie inte har nĂ„gra bakomliggande avsikter. Och jag har sĂ„ klart inte nĂ„gra avsikter att göra nĂ„got. (Ingenting! Ingenting kommer hĂ€nda! Hon sover bara bredvid mig.) ---Men den tanken sprack i nĂ€sta ögonblick. <nowiki>*</nowiki>Pitoo* "!?" Julie greppade tag i min tröja och la sitt huvud mot min axel. "Julie, Julie!?" "Tooru......Ă€r det okej om jag sover sĂ„ hĂ€r?" "Eh, vĂ€nta, det Ă€r, nej, nĂ„got Ă€r, uee......!?" I mörkret var Julies röst lugn i kontrast till min som hade panik. Eller snarare------ "SĂ„ hĂ€r, det kĂ€nns som om jag Ă€r tillbaka i tiden............" Som om hon mumlade. Julie pratade med en tyst och ensam röst. "Det kĂ€nns som om pappa kom tillbaks..............." ".........err, hur Ă€r det med Julies far?" "..................han gick bort för nĂ„gra Ă„r sen." "Ă h......förlĂ„t........." "Nai. Du gjorde inget fel." Jag vet inte varför jag jĂ€mförs med Julies far. Men, mina kĂ€nslor Ă€ndrades lite. "Du Julie. Jag Ă€r inte Julies far men............om du vill kan vi sova tillsammans sĂ„ hĂ€r igen framöver............" "Ah......Tooru..............." "Me-men inte varje dag. bara nĂ€r Julie kĂ€nner sig ensam, okej?" "Jaa---------!" Ăven i mörkret visste jag att Julie nickade sitt huvud, och jag hörde hennes glĂ€dje i hennes röst. "Tooru, tack sĂ„ mycket." <nowiki>*</nowiki>Gyuu* Julie kramade min arm. "!?" "Jag Ă€r vĂ€ldigt lycklig." (<nowiki>~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~</nowiki>!!) Julies mjuka bröst trycktes mot mig, och hennes sköna doft gjorde att det tog allt jag hade för att inte skrika rakt ut. Inatt--------- Julie höll fortfarande i min arm efter hon somnade, sĂ„ jag lĂ„g vaken utan att kunna sova tills det var morgon. PĂ„ sĂ„ vis tog veckan slut, och det var mĂ„ndag morgon. Efter klasstiden pĂ„ morgonen var jag i lĂ„g anda av fruktan för den annalkande engelskalektionen. I kontrast var Tsukimi-sensei som vanligt pĂ„ topphumör. "Hej allihopa â„ Lyckades ni alla hitta en lĂ€mplig ăDuoăâȘ un un~â Okej okej, nu nĂ€r ni har nya partners Ă€r det dags att byta sittplatser sĂ„ alla fĂ„r sitta bredvid sin ăDuoăâȘ .........hn?? NĂ€men, jag ser att nĂ„gra av er har valt er tillfĂ€lliga rumskamrat som partner." "Vi var kompatibla." Tsukimi-sensei kollade mot mig, och jag gav henne ett Ă€rligt svar, men hon------ "Va-vad! Kompatibla pĂ„ vilket sĂ€tt? PĂ„ vilket sĂ€tt?" "Personlighet." "Bara det." Tsukimi-sensei frĂ„gade besviket medan hon missnöjt sĂ€nkte ögonen. (Vad för svar hade hon förvĂ€ntat sig?) "Hur Ă€r det dĂ„ med de tvĂ„ vĂ€nnerna som sitter framför Kokonoe-kun?" "Vem skulle vilja vara en vĂ€n till den hĂ€r muskel idioten!" Toras ăDuoă var Tatsu. Eftersom jag parade ihop mig med Julie lĂ€mnades han med den enda andra personen som inte hade registrerat en ăDuoă, Tatsu. (FörlĂ„t mig, Tora.........) "Hnmou---, Tora-kun, det dĂ€r Ă€r inte hur du borde prata med din Sensei. Jag kommer behöva lĂ€ra dig lite hyfs~â" "Jag vĂ€grar." "SĂ„ dĂ€r kan du inte bete dig............Ă€sch. Okej, om vi nu gĂ„r vidare; eftersom alla nu har valt sin ăDuoă kommer vi nĂ€sta vecka att hĂ„lla en trĂ€ningsmatch med ăBlazeă------------{{furigana|ăNya Vapnens Stridă|Nybörjarstriden}}âȘ" Större delen av klassen blev chockad och började göra uppror. Vi hade hört att det skulle tillkomma matcher med ăBlazeă, men ingen hade trott att det skulle vara sĂ„ hĂ€r snart. "Un un. Jag förstĂ„r hur ni alla kĂ€nner. Jag blev lika överraskad nĂ€r den dĂ€r glasögonormen berĂ€ttade samma sak för min klass...........ah, berĂ€tta inte för Mikuni-sensei att jag kallade honom det okej. Det Ă€r en hemlighet-â" Det verkar som om hennes lĂ€rare hade varit Mikuni-sensei. "Okej, jag kommer nu förklara reglerna runt {{furigana|ăNya Vapnens Stridă|Nybörjarstriden}}, sĂ„ spĂ€nn era öron och lyssna-â" Medan hon sa det satte Tsukimi-sensei sina hĂ€nder pĂ„ huvudet för att imitera kaninöron. Trots att hon redan hade ett hĂ„rband med kaninöron, gör hon det hĂ€r med flit för att det ska se ut som om hon har fyra kanin öron? "Först och frĂ€mst, schemat---lördag nĂ€sta vecka------alltsĂ„ Ă€r det dagen före GW<ref group="1e">Golden Week. Flera japanska högtider som intrĂ€ffar under en vecka.</ref>. Vi kommer göra det innan lovet börjar, sĂ„ Ă€ven om nĂ„gon hamnar i sjukhus sĂ„ behöver ni inte oroa er för att missa nĂ„gotâȘ" Det lĂ€t inte bra. "Det kommer börja klockan 5, och sluta klockan 7; alltsĂ„ kommer det pĂ„gĂ„ i tvĂ„ timmar. Signalen kommer vara klocktornets bjĂ€llra------. Och omrĂ„det kommer vara hela norra blocket.---" "Norra blocket, alltsĂ„, hĂ€r------------kommer vi kunna vara inuti skolan ocksĂ„?" Tsukimi-sensei nickade och rĂ€ckte upp tummen som svar pĂ„ min frĂ„ga. "Svaret Ă€r ja â„ Varje ăBlazeă har sina egna speciella attribut, sĂ„ vi ger er alla chansen att tĂ€nka ut strategier för att matcha det. NĂ€r ni slĂ„ss Ă€r det viktigt att ta terrĂ€ngen i Ă„tanke för att fĂ„ ett övertagâȘ" Det verkade som om det hĂ€r skulle simulera en verklig strid sĂ„ mycket som möjligt. (Det som Ă„terstĂ„r Ă€r motstĂ„ndarna.) Av det jag sett under första veckan sĂ„ Ă€r det Julie som stĂ„r ut mest nĂ€r det gĂ€ller ren skicklighet. Men eftersom Julie Ă€r min ăDuoă kommer jag inte slĂ„ss mot henne, och den nĂ€st starkaste motstĂ„ndaren skulle nog vara Tachibana, följt av Tora, Rent styrkemĂ€ssigt Tatsu, en kille som heter Kigami som har erfarenhet inom kampsport och en annan kille som heter Izumi som har mycket erfarenhet inom sport, och han har bĂ€st förmĂ„ga att samarbeta i hela klassen. (Om jag skulle gissa, tror jag att jag kommer möta---------) "Okej okej, jag vet att ni alla vill veta vem er motstĂ„ndare kommer vara............okej------âȘ" Tsukimi-senseis leende tĂ€ckte hela hennes ansikte och hon rĂ€ckte upp sina armar i luften innan hon glatt sa. "'''Alla''' Ă€r er motstĂ„ndare â„" PĂ„ den dagens lunchrast. Jag, Julie, Tachibana, Hotaka, Tora och Tatsu gick till matsalen för att Ă€ta tillsammans. Men nĂ€r Ă€mnet angĂ„ende {{furigana|ăNya Vapnens Stridă|Nybörjarstriden}} kom upp suckade Hotaka dystert. "Haa............vi har nyss bestĂ€mt vĂ„r ăDuoă och Ă€ndĂ„..............." "Jag tror att det Ă€r just för att vi nyss har valt, Miyabi." "Jag hĂ„ller med Tachibana. Det har mening för att det hĂ€nder just nu." NĂ€r jag höll med om det Tachibana sa, nickade Tora bredvid mig. "De vill nog att vi ska fĂ„ erfarenhet om en riktig strid sĂ„ snart som möjligt. PĂ„ lektionerna fĂ„r vi lĂ€ra oss om hur en ăDuoă bör röra sig och agera, men det Ă€r meningslöst om inte kroppen fĂ„r en chans att vĂ€nja sig vid det." "SĂ„ vi ska vĂ€nja oss istĂ€llet för att bara lĂ€ra oss alltsĂ„." "Fuun. Tidsperioden och storleken pĂ„ slagfĂ€ltet kommer göra det svĂ„rt att förutspĂ„ vad som kommer hĂ€nda, och det kommer vara mer som en Ă€kta strid." "Tidsperioden? Nu nĂ€r du sĂ€ger det sĂ„ kommer det vara ganska sent." "30 minuter efter starten kommer solen börja gĂ„ ner, och mot slutet kommer det vara helt mörkt, och det kommer bli vĂ€ldigt svĂ„rt att se nĂ„got." "Fuun." Att kunna se tydligt Ă€r vĂ€ldigt viktigt för mig. Eftersom min ăBlazeă Ă€r en ăsköldă, mĂ„ste jag blocka min motstĂ„ndares attack och komma nĂ€ra, att slĂ„ss i mörker skulle inte vara bra för mig. Men det Ă€r Ă€ven en sĂ„dan situation jag önskar mig. Att kunna ta chansen till vinst trots att oddsen Ă€r mot mig, Ă€r hur jag tror att man blir starkare. "SĂ„ pass, det finns sĂ„ mĂ„nga anledningar............jag förstĂ„r det men, vore det inte bĂ€ttre att göra det hĂ€r efter vi har blivit mer vana med vĂ„r ăBlazeă..............." Vi har fortfarande inte fĂ„tt nĂ„gra lektioner pĂ„ hur man anvĂ€nder sin ăBlazeă. Men Ă€ven om det inte finns lektioner sĂ„ betyder inte det att man inte kan trĂ€na med sin ăBlazeă. "Miyabi. Det hĂ€r kommer inte vara som antagningsceremonin dĂ€r man Ă„kte ut om man förlorade; sĂ„ du behöver inte göra mer Ă€n ditt bĂ€sta. Efter skolan idag kommer vi Ă€ven fĂ„ tillĂ„telse att anvĂ€nda vĂ„r ăBlazeă, sĂ„ du kommer fĂ„ en chans att lĂ„ngsamt vĂ€nja dig." Precis som Tachibana sa, kommer vi frĂ„n och med idag och fram till {{furigana|ăNya Vapnens Stridă|Nybörjarstriden}} fĂ„ tillĂ„telse att manifestera vĂ„r ăBlazeă innanför skolans omrĂ„de sĂ„ lĂ€nge vi skickar in en ansökan. Troligtvis, nej definitivt, kommer alla vĂ„ra klasskamrater börja trĂ€na med ăBlazeă efter skolan idag. Det viktigaste att notera hĂ€r, Ă€r att det inte Ă€r förbjudet att ''observera de andras trĂ€ning'' utan tillĂ„telse. Det stod information om alla elever i listan vi fick av skolan tidigare, men jag lĂ€sta aldrig riktigt igenom den. För Ă€ven om jag vet vad de har för vapen, kan jag inte förutspĂ„ hur de kommer anvĂ€nda dem. DĂ€rför Ă€r det mycket bĂ€ttre att faktiskt se folk trĂ€na. Man kan pĂ„stĂ„ att rent informationsmĂ€ssigt har {{furigana|ăNya Vapnens Stridă|Nybörjarstriden}} redan börjat. "Ărligt, det hĂ€r kommer bli jobbigt........." "Fuun. Ditt ansikte sĂ€ger annorlunda, Tooru." "Det gĂ€ller oss bĂ„da." Jag sĂ„g fram emot att kunna ha matcher mot starka motstĂ„ndare. Det Ă€r nog bara pĂ„ grund av min personlighet, och dĂ€rför kan jag inte göra nĂ„got Ă„t det. ""Kokonoe-kun, och Tora-kun ocksĂ„, ni tvĂ„ ser sĂ„ ivriga ut............Ăr det för att det finns ett pris.........? "Det paret som fĂ„r bĂ€st betyg i {{furigana|ăNya Vapnens Stridă|Nybörjarstriden}} kommer fĂ„ en chans att öka sin ăLevelă utan att behöva vĂ€nta till slutet av terminen." För att nĂ„ en hög ăLevelă Ă€r det bĂ€st att undergĂ„ ăSublimations Ceremonină sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger som möjligt. Men det var inte allt--------- "Det Ă€r inte bara för prisets skull, men jag kommer sĂ„ klart inte förneka att det Ă€r en del av anledningen." Jag svarade Hotaka, och riktade min blick mot Tora. "Fuun. Det har gĂ„tt ett och ett halvt Ă„r sen vi sist hade en allvarlig match." "Aah. Bli inte utslagen innan jag fĂ„r tag pĂ„ dig, okej?" "Det Ă€r vad jag tĂ€nkte sĂ€ga." Vi bĂ„da ledde utan fruktan, och vi slog löst ihop vĂ„ra knytnĂ€var. "E-err..............." "Fufu, det hĂ€r Ă€r kanske ett förhĂ„llande som Miyabi inte förstĂ„r sig pĂ„. Men vad sĂ€gs om att vi ocksĂ„ arbetar hĂ„rt sĂ„ vi inte förlorar mot de hĂ€r tvĂ„, Miyabi?" "U-un............men jag kanske bara blir en börda..............." "Det Ă€r okej. Det stĂ€mmer att Miyabi just nu Ă€r svagare Ă€n de hĂ€r tvĂ„. Men i sĂ„ fall behöver vi bara göra en plan för att begrava den svagheten. Och Ă€n viktigare, glöm inte att du har mig so partner. Det hĂ€r Ă€r inte en en mot en strid, utan en strid tillsammans med din ăDuoă." Tachibana verkade inte heller vilja förlora. "------ăDuoă............" "Vad Ă€r det, Tooru?" "Jag kom bara att tĂ€nka pĂ„ en sak angĂ„ende ăDuoă. Jag undrar vad det var som Ordföranden pratade om förut nĂ€r hon sa ăAbsolute Duoă............" Jag hade hört ordet tvĂ„ gĂ„nger, nĂ€r jag fick ăLuciferă, och under ingĂ„ngsceremonin. "Fumu. Jag undrade samma sak och kollade i skolans broschyr tidigare, men det ordet nĂ€mndes inte. Det har troligtvis nĂ„got att göra med ăDuoă systemet, och eftersom ordföranden personligen tog sig tid att be att vi skulle uppnĂ„ ăAbsolute Duoă mĂ„ste det vara nĂ„got viktigt.................." "Fuun. Bevisar inte det hĂ€r att hon bara ser oss som {{furigana|levande experiment|försökskaniner}}?" "En försökskanin...?" Julie höjde sina ögonbryn dĂ„ hon hörde Toras sarkastiska kommentar. "Ah, ursĂ€kta honom, Julie. Det Ă€r inte kul att bli kallad en försökskanin men------" "Nai. Det Ă€r inget problem alls.................." "Vad var det dĂ„ du reagerade pĂ„?" "Kaniner. Jag tycker om kaniner, men jag gillar hamstrar Ă€nnu mer." Julie sa nĂ„got helt ur sammanhang, och det fick mig nĂ€stan att ramla ur min stol. ............Tatsu hade pratat i sin egen takt och skrattat under hela lunchen, sĂ„ vi lĂ€mnade honom ur samtalet. "Tooru, det börjar bli dags att sova." Julie satt tyst pĂ„ min sĂ€ng och sĂ„g liten ut. Ifall Julie hade en svans skulle den nog göra stora svĂ€ngar fram och tillbaks. SĂ„ kĂ€ndes stĂ€mningen. "..................Menar du tillsammans igen?" "Jaa---âȘ" Jag började bli snurrig nĂ€r jag sĂ„g Julies nickande figur. "Okej dĂ„, god natt, Julie." "God natt, Tooru." Mitt hjĂ€rta slog helvilt pĂ„ samma sĂ€tt som dagen innan, och jag försökte lugna ner mig sĂ„ att inte Julie skulle mĂ€rka nĂ„got. Lamporna var slĂ€ckta, och vi lĂ„g sida vid sida i sĂ€ngen. (Uh! I-Igen.........!!) Naturligtvis greppade Julie tag i min tröja, och Ă€n en gĂ„ng somnade hon i den stĂ€llningen. Och Ă€n en gĂ„ng kunde inte jag sova pĂ„ grund av det. Men den hĂ€r gĂ„ngen kĂ€nde jag mig lugn. Det var kanske för att det hĂ€r var andra gĂ„ngen, men mer Ă€n sĂ„--------- (Otoha...............) Julies sovande figur pĂ„minde mig om min avlidne syster. NĂ€r jag var liten brukade jag sova tillsammans med henne. "Hn........." Jag la en hand pĂ„ Julies huvud och strök lĂ€tt hennes hĂ„r. Julie Ă€r inte Otoha. Men trots det kĂ€nde jag att nostalgin vĂ€rmde mig. Men------ <nowiki>*</nowiki>TĂ€tt* Min arm blev Ă„tklĂ€md igen ikvĂ€ll, och jag blev pĂ„mind om att Julie inte var min syster. (I-igen, mjukheten blir! De trycks mot mig! Uwah, Ă€-Ă€nnu hĂ„rdare! G-gör inte sĂ„ hĂ€r mot mig, Julie---------------!!) Och Ă€n en natt gick jag utan sömn. Veckan tog slut, och det blev helg. Inför {{furigana|ăNya Vapnens Stridă|Nybörjarstriden}} var jag och Julie i gĂ„rdsplanen idag igen, och vi hade en övningsmatch med ăBlazeă. Det fanns mĂ„nga som tĂ€nkte ut taktiker eller övade kombinationsattacker, men jag och Julie var mer fokuserade pĂ„ att lĂ€ra kĂ€nna varandras stilar. Vi utbytte nĂ€ve och svĂ€rd. Spelet om försvar och anfall fortsatte. Men snart kunde man se Ă„t vilket hĂ„ll matchen var pĂ„ vĂ€g. Julies extremt snabba attacker försatte mig gradvis i större och större knipa. (Kuh, det Ă€r inte bra om det hĂ€r fortsĂ€tter. Jag skapar lite avstĂ„nd till att börja med...............!) Och i det ögonblicket jag backade undan......... "---------!?" Mina ögon spĂ€rrades upp av förvĂ„na nĂ€r jag sĂ„g ăSvĂ€rdetă som flög mot mig. Hon kastade ăSvĂ€rdetă som var hennes egen ăSjĂ€lă---------Jag lyckades knappt skydda mig sjĂ€lv frĂ„n den överraskande attacken men............. "Schack matt." Matchen avslutades dĂ„ det andra ăSvĂ€rdetă hastigt placerades framför min hals direkt dĂ€refter. "Jag förvĂ€ntade mig inte att du skulle kasta ăSvĂ€rdetă." "Jag har tvĂ„, sĂ„ jag tĂ€nkte att det vore okej att kasta ett av dem." Jag förvĂ„nades av Julies kreativitet------eller kanske galenskap. Eftersom hon Ă€r sjĂ€lvlĂ€rd har hon ingen begrĂ€nsad stil, och det gick inte bĂ€ttre för mig oavsett hur mĂ„nga gĂ„nger vi slogs. "Ska vi ta en liten paus?" "Jaa---" Julie avslutade trĂ€ningsmatchen med en bugning, och atmosfĂ€ren runt henne försvann helt. Hon gick frĂ„n att vara en vildsint krigare till att vara en liten, lugn och tystlĂ„ten flicka. Det var som om hon inte var samma person. Det mĂ„ste vara för att hon lĂ€gger ner otroligt mycket koncentration pĂ„ striden. (Nu har jag förlorat fyra gĂ„nger i rad............vi var Ă„tminstone jĂ€mnstarka nĂ€r vi trĂ€nade utan vapen............) Jag mĂ„ ha blivit övervĂ€ldigad första gĂ„ngen, men i slutĂ€ndan Ă€r jag trĂ€nad i att slĂ„ss utan vapen, sĂ„ om vi hade en vapenlös match nu sĂ„ skulle det troligtvis vara jĂ€mnt mellan oss. Men nĂ€r det gĂ€ller ăBlazeă trĂ€ning förlorar jag mot Julie nĂ€stan varje gĂ„ng. Julie var otroligt snabb till att börja med, och hennes rĂ€ckvidd ökas nĂ€r hon hĂ„ller sina vapen. Eftersom hon har tvĂ„ svĂ€rd och Ă€r sjĂ€lvlĂ€rd Ă€r det nĂ€stan omöjligt att förutse hennes attacker. (Om inte jag blir starkare sĂ„.........) "Tooru." "Vad Ă€r det, Julie?" "Vad sĂ€gs om att anvĂ€nda din sköld annorlunda och fokusera pĂ„ anfall och försvar separat?" "Vad menar du?" Jag förstod inte vad Julie försökte antyda, och nĂ€r jag frĂ„gade bad hon mig strĂ€cka fram min hand. Jag gjorde som hon sa, och hon anvĂ€nda sin högerhand för att knuffa undan min arm, och sen------ "{{furigana|1|Ai}}" Samtidigt rörde hon sig framĂ„t, och hon stĂ€llde sig precis framför mitt bröst. Hon var sĂ„ nĂ€ra att hon nĂ€stan knuffade mig. "{{furigana|2|Tou}}------och, sĂ„ hĂ€r." Julie kollade upp mot mig efter hon sa det. "...................................." Henne ansikte Ă€r sĂ„ nĂ€ra. ............det hĂ€r korta avstĂ„ndet, det Ă€r nĂ€stan som om hon Ă€r pĂ„ vĂ€g att kyssa mig--------- (VĂ€nta lite, vad Ă€r det jag tĂ€nker!?) "Jag gick för nĂ€ra, det hĂ€r kanske Ă€r bĂ€ttre." Julie tog ett halvt steg bakĂ„t utan att lĂ€gga mĂ€rke till mitt sinnestillstĂ„nd. (Du var verkligen för nĂ€ra............) "S-sĂ„ vad var det dĂ€r.........?" "Det var ett exempel pĂ„ hur Tooru kan gĂ„ nĂ€ra efter att han blockar en attack, men du Ă€r fortfarande sĂ„rbar medan du gĂ„r fram. Risken Ă€r hög, men om du kommer nĂ€ra kan du attackera med {{furigana|Ă skgudens Hammare|Mjölner}}." "{{furigana|Ă skgudens Hammare|Mjölner}}?" "Det hĂ€r." Julie tog en stĂ€llning som om hon skulle skjuta pilbĂ„ge. "...............men vad Ă€r det för namn?" "Det Ă€r vapnet som guden Tor anvĂ€nder." "......sĂ„ pass........." Av nĂ„gon anledning hade Julie namngett min attack. Det Ă„sido, jag försökte lugna ner mig sjĂ€lv, och jag insĂ„g att det Julie sagt pĂ„minde mig om nĂ„got. "Under ett svĂ€rds klinga finns helvetet, men tag ett steg framĂ„t och du kommer finna dig i paradiset............" "------?" Julies huvud lutades, och <nowiki>*</nowiki>Chirin* som vanligt kunde hennes bjĂ€llror höras. Det Ă€r ett ordsprĂ„k som en viss samuraj en gĂ„ng anvĂ€nde. Det har samma betydelse som taktiken Julie nyss beskrev. Att studera motstĂ„ndarens andning och gĂ„ fram till hans bröst i samma ögonblick som han anfaller, och pĂ„ sĂ„ vis attackera och blockera samtidigt. Att gĂ„ framĂ„t ökar risken, men det Ă€r lĂ€ttare att blocka en attack pĂ„ nĂ€ra hĂ„ll. Och efter jag blockar attacken kommer jag ha ett tillfĂ€lle för motanfall, precis som Julie sa. "Tack för rĂ„det Julie. FörlĂ„t men, vill du hjĂ€lpa mig att trĂ€na pĂ„ det?" "Jaa---" Julie nickade och ledde smĂ„tt innan hon skapade avstĂ„nd mellan oss. Efter att vi parade ihop oss som en ăDuoă visar Julie ibland sitt leende. Jag tog det som ett bevis pĂ„ att hon litar pĂ„ mig, och trots att jag inte sĂ€ger det högt sĂ„ gör det mig vĂ€ldigt lycklig. "Ăr du beredd, Tooru..................!?" Men, att lĂ€sa av mönster i motstĂ„ndarens andning Ă€r lĂ€ttare sagt Ă€n gjort. Det Ă€r inte nĂ„got man kan bemĂ€stra pĂ„ bara en dag. "Vad Ă€r det, Tooru?" "Det kanske Ă€r möjligt om jag kan göra det till en situation dĂ€r det Ă€r lĂ€ttare att lĂ€sa av andningsmönster, men det hĂ€r Ă€r fortfarande vĂ€ldigt svĂ„rt..............." "Vi fĂ„r fortsĂ€tta försöka." Julie knöt ihop bĂ„da sina hĂ€nder bestĂ€mt. "Aah, jag hĂ„ller med." Det Ă€r svĂ„rt att sĂ€ga om jag kommer hinna bemĂ€stra det innan {{furigana|ăNya Vapnens Stridă|Nybörjarstriden}}. Men trots det gjorde jag det till ett mĂ„l, och vi kunde nöjt avsluta dagens trĂ€ning trots att jag inte gjort nĂ„gra större framsteg. "Ah..................Ko-Kokonoe-kun, Julie-chan. Kom ni nyss tillbaks?" "Jaa---. Ăr Miyabi pĂ„ vĂ€g ut?" "U-un............" NĂ€r vi kom tillbaks till elevhemmet stötte vi ihop med Hotaka, och vi bytte av varandra, för det verkade som om hon var pĂ„ vĂ€g ut. "Förbereder du fortfarande inför {{furigana|ăNya Vapnens Stridă|Nybörjarstriden}}?" "Eh? Ah, nĂ„got Ă„t det hĂ„llet............" Som Tachibana hade sagt tidigare, verkade det som om de skulle kolla runt i skolans omrĂ„de för att fĂ„ ett geografiskt övertag. "SĂ„ pass. Solen Ă€r pĂ„ vĂ€g att gĂ„ ner, sĂ„ var försiktig." "KĂ€mpa, Miyabi." "Un.........Tack, Kokonoe-kun, Julie-chan." Hotaka nickade mot oss och joggade ut. "Hon arbetar verkligen hĂ„rt, den dĂ€r Hotaka." "Vi kommer inte kunna ta det lugnt heller." Julie knöt ihop sina hĂ€nder, som om hon plötsligt hittat ny motivation. Men det sĂ„g konstigt ut eftersom hennes uttryck inte Ă€ndrades, och jag rĂ„kade fnissa lite, och Julie la huvudet pĂ„ sned och kollade frĂ„gande mot mig. "------?" Det Ă€r fyra dagar kvar till {{furigana|ăNya Vapnens Stridă|Nybörjarstriden}}------------klockan som signalerade slutet pĂ„ andra timmen ringde, och suckar lĂ€ckte ut ur alla i klassrummet. "Haa...............det Ă€r Ă€ntligen slut.............." Ăven om de sĂ€ger att skolan Ă€r centrerad runt stridskonst, sĂ„ finns det sĂ„ klart vanliga Ă€mnen ocksĂ„. PĂ„ mornarna har det bestĂ€mts att vi ska ha vanliga lektioner i klassrummet i tvĂ„ timmar. Och dagens Ă€mne var, engelska............ Efter lektionens slut lade jag mig ner pĂ„ bĂ€nken, och alla samlades runt mig. "Fuun, vad ska du ta dig till om du ser ut sĂ„ hĂ€r redan nu? Vi har bara börjat." "Om japanska mĂ€nniskor talar japanska sĂ„ Ă€r vĂ€l det okej..............." "Errr, Ă€r det inte bĂ€ttre att kunna tala engelska, Kokonoe-kun...............?" "Precis som Miyabi sa. Det Ă€r viktigt att vi lĂ€r oss andra sprĂ„k eftersom vi kanske kommer skickas till andra sidan havet efter vi gĂ„r ut hĂ€rifrĂ„n. De sa det under första lektionen. Haa..............." ".........LĂ€ttare sagt Ă€n gjort, jag har alltid varit dĂ„lig pĂ„ engelska." "Ahaha.........egentligen Ă€r jag ocksĂ„ dĂ„lig pĂ„ det........." "Haa.........jag hĂ„ller med, det Ă€r faktiskt jobbigt........." "Fuun, varenda en av er Ă€r patetiska." """................""" Tora, som har utmĂ€rkta betyg, sa bara en mening, men ingen av oss hade nĂ„got svar. ".................Nu nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ det sĂ„ har Julie lĂ€tt för engelska. Ăr det ditt hemlands officiella sprĂ„k?" "Nai. Det Ă€r ett sprĂ„k som liknar engelska, men det Ă€r inte samma sprĂ„k." "Fumu............sĂ„ betyder det att Julie kan tala tre sprĂ„k?" Julie svingade sitt huvud mot Tachibanas frĂ„ga. "Det Ă€r sex olika sprĂ„k." """"Sex!?"""" Till och med Tora chockades av det stora antalet, och vĂ„ra fyra röster lades ovanpĂ„ varandra. "Gimles sprĂ„k, Japans sprĂ„k, engelska------och tre andra sprĂ„k frĂ„n norra Europa." "De-det Ă€r helt otroligt........." "De skandinaviska sprĂ„ken Ă€r ganska lika Gimles. Engelska lĂ€rdes ut i min skola och mamma lĂ€rde mig japanska. DĂ€remot Ă€r det en annan frĂ„ga nĂ€r det gĂ€ller litteratur............" Julie hade visst svĂ„rt att skriva i sprĂ„k som inte var hennes modersmĂ„l eller engelska. Hon hĂ€ngde sitt huvud besviket, trots att det var otroligt att hon kunde tala sĂ„ mĂ„nga sprĂ„k. "Ju-Julie-chan. NĂ€sta gĂ„ng, Ă€r det okej om jag frĂ„gar dig om sakerna jag inte kan?" "Jaa---. Om det Ă€r nĂ„got som jag kan göra sĂ„ hjĂ€lper jag gĂ€rna till." "Ăr det okej om jag ocksĂ„ frĂ„gar dig ibland.........?" "Jag ocksĂ„, kan jag be dig om hjĂ€lp............?" "Fuun. Jag skulle kunna hjĂ€lpa dig, Tooru." "Nej, med tanke pĂ„ Toras personlighet kommer det definitivt bli spartanskt och jobbigt, sĂ„ jag tackar nej." "..............." "Just det, Julie. FörlĂ„t om det Ă€r plötsligt, men det fanns en grej som jag inte förstod frĂ„n lektionen nyss. Kan jag frĂ„ga dig om det?" "Jaa---. Vad var det för nĂ„got?" Julie nickade och öppnade sitt eget anteckningshĂ€fte. DĂ€r hade hon skrivit vacker kursiv engelska, och---------mystiska hieroglyfiska ord. "Vad Ă€r det hĂ€r?" "............japanska." Julies ögon riktades skamset ner i bĂ€nken. "Uu.................." ''Att röra Julies smala vita ben'' Ă€r ganska---------nej, det Ă€r vĂ€ldigt kĂ€nslo-inducerande. "Tooru?" "A-aah........." Julie lutade förundrat sitt huvud, men jag sa att det Ă€r okej och jag rörde hennes mjuka hud och hĂ€nder. (Hon Ă€r sĂ„ mjuk............vĂ€nta, vad Ă€r det jag tĂ€nker!!) Detta var en del av en lektion. Det Ă€r tvĂ„ dagar kvar till {{furigana|ăNya Vapnens Stridă|Nybörjarstriden}}, och himmelen tĂ€cktes av trista grĂ„a moln. FjĂ€rde lektionen, vi var i klassrummet och lĂ€rde oss första hjĂ€lpen---------vi övade pĂ„ att applicera förband. Efter att ha blivit visade flera sĂ€tt att applicera förbanden fick vi tillfĂ€lle att öva pĂ„ vĂ„r ăDuoă men--------------- (Ăven om det Ă€r en del av lektionen...............) Som förvĂ€ntat var det inte enkelt att röra vid en tjejs bara fötter. Tack vare det slog mitt hjĂ€rta fortare Ă€n vanligt. "Ah.........Tooru, du glömde ett steg." "Va? Ăr det inte sĂ„ hĂ€r.........Buh!?" Jag lyfte mitt huvud, men nĂ€r jag rörde min blick frĂ„n hennes ben till hennes ansikte fick jag panik. Eftersom hennes kjol hade vikts upp farligt mycket. "------?" Jag riktade mina ögon hastigt ner mot hennes ben igen, och jag skakade pĂ„ huvudet för att försöka glömma bort det jag sĂ„g. (Ho-hon Ă€r sĂ„ försvarslös. Det hĂ€r Ă€r bara för mycket...............!!) Det hĂ€r var inte första gĂ„ngen jag tĂ€nkte det. Julie brukar gĂ„ lĂ€ttklĂ€dd i rummet nĂ€r det Ă€r varmt, och hon Ă€r inte rĂ€dd för att föra sitt ansikte nĂ€ra mitt. Julie Ă€r ganska försvarslös nĂ€r det gĂ€ller killar. Och det Ă€r inte som om hon aldrig kĂ€nner att nĂ„got Ă€r pinsamt, eftersom jag sĂ„g henne rodna nĂ€r jag rĂ„kade se henne byta om............ (Jag har verkligen ingen aning hur hon tĂ€nker.........nej, men jag kan nog vara sĂ€ker pĂ„ att hon ser mig som en fader-figur.) "Tooru?" "Ah, fö-förlĂ„t. Jag försökte komma ihĂ„g hur jag skulle göra det hĂ€r---------Buh!?" Jag försökte kolla pĂ„ Julies ansikte, och jag gjorde samma misstag igen......... Efter en stund började alla bli fĂ€rdiga, och Tsukimi-sensei klappade ihop sina hĂ€nder *Pan**Pan*, och hon gav oss nĂ€sta instruktion. "Okej-------, nu kan ni gĂ„ vidare och göra samma sak med en annan person som inte Ă€r er ăDuoă---âȘ" (Tack och lov..................Det Ă€r verkligen uttröttande att göra det hĂ€r med {{furigana|en tjej|Julie}} som partner...........) Jag suckade lĂ€ttat efter att ha hört Tsukimi-senseis enstaka mening, och jag hörde Hotaka ropa pĂ„ Julie. "Ju-Julie-chan. Ska vi tvĂ„ göra det tillsammans.........?" "Jaa---. Jag litar pĂ„ dig, Miyabi." (Jag gör det vĂ€l med Tora------) "VĂ€nta, va? Var Ă€r Tora?" Tora, som hade suttit nĂ€ra mig. var försvunnen, och jag kunde inte hitta honom Ă€ven nĂ€r jag kollade runt i klassrummet. "Vad Ă€r det du sĂ€ger, Kokonoe? Tora och Tatsu blev utslĂ€ngda ur klassrummet för att de brĂ„kade högljutt med varandra. MĂ€rkte inte du det?" Tachibana sĂ„g ut som om hon redan hade tröttnat pĂ„ mig, och jag kunde bara svara med ett snett leende. Det verkade som om jag var Ă€nnu mer nervös Ă€n jag hade trott. (I sĂ„ fall fĂ„r jag vĂ€l öva med nĂ„gon annan............) Jag tĂ€nkte det, men alla andra killar hade redan parat ihop sig. De Ă€nda som var kvar var alltsĂ„------ "Det ser ut som om alla andra har parat ihop sig redan. Vad sĂ€gs om att vi tvĂ„ gör det hĂ€r tillsammans, Kokonoe?" "Eh, a-aah............" Eftersom jag hade en tjej som partner igen skulle jag sĂ€kert kĂ€nna mig nervös Ă€ven efter lektionens slut. Jag suckade---------och snart dĂ€refter insĂ„g jag att det var vĂ€rre Ă€n sĂ„. "Vad Ă€r det, Kokonoe? sĂ€tt igĂ„ng och börja nu." (Ăv-Ă€ven om du sĂ€ger det sĂ„.........) NĂ€sta instruktion beskrev hur man lindar förband nĂ€r axeln har gĂ„tt ur led, men det hĂ€r var mycket svĂ„rare Ă€n vad jag trott. Linda först runt armen, och sedan ett varv runt bröstet------denna process upprepas flera gĂ„nger, men............det innebĂ€r att mina hĂ€nder var farligt nĂ€ra vid att röra utbuktningarna vid hennes bröst. Tachibana hade nĂ€st störst bröst i klassen, och det jag gjorde var mycket enklare sagt Ă€n gjort; dĂ€rför kunde jag inte koncentrera mig ordentligt och jag tog i för hĂ„rt sĂ„ att Tachibana fick svĂ„rt att andas. "Haa, fuu, hn haaa............Kokonoe, hnn.........det Ă€r lite, hĂ„rt." Som om inte det vore nog, sĂ„ gjorde jag ett misstag i lindningen, och det fick förbandet att framhĂ€va hennes bröst Ă€nnu mer; och tillsammans med hennes oregelbundna andning bildades en mĂ€rkligt erotisk figur framför mig. "Oya Oya? Kokonoe-kun. TĂ€nka sig att du skulle göra nĂ„got sĂ„ hĂ€r sjukt redan nu. Kunde du inte nöja dig med att göra det hĂ€r normalt---?" [[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 7.jpg|thumb]] Direkt efter att jag insĂ„g det, sa Tsukimi-sensei nĂ„got helt onödigt. "VadĂ„ sjukt............?" "Det kanske Ă€r din preferens men, om du nu vill binda ihop henne för att framhĂ€va hennes bröst sĂ„ fĂ„r du allt göra det utanför lektionstiden, okej---?" "---------!?" Hon gav alla sin egen spekulation, och Tachibana insĂ„g situationen hon var i------ "A-att du skulle ha nöja av att förolĂ€mpa nĂ„gon pĂ„ det hĂ€r viset............Din skamlöse man!!" "Det Ă€r ett missförstĂ„nd---------!!" "Din skamlösa pervers------------!!" Trots att jag försökte förneka det, vĂ€grade Tachibana lyssna, och hon stormade ut ur klassrummet. "Ahahahahaâ det Ă€r bĂ€st att du skyndar dig och springer efter henne, annars kommer missförstĂ„ndet bli Ă€nnu vĂ€rre, Kokonoe-kunâȘ" "Vems fel tror du att det hĂ€r Ă€r!!" Jag skrek Ă„t Tsukimi-sensei som stod och flinade med stĂ€ngda ögon, innan jag jagade efter Tachibana ut ur klassrummet. "Ooh, ungdom ungdom~â" Jag kunde höra hennes lyckliga röst frĂ„n klassrummet. (Aah Varför! Varför Ă€r den mĂ€nniskan min klassförestĂ„ndare............!!) Det blev kvĂ€ll, och det började regna. Tack vare det avslutade jag och Julie vĂ„ran match tidigt och gick tillbaks till matsalen, men------ "Ah............Tachibana..............." Efter middagen ville jag röra pĂ„ mig lite mer, men jag hann bara halvvĂ€gs till trĂ€ningsrummet innan jag sĂ„g Tachibana bland en grupp elever i elevhemmets lounge. "Mu...............? ------------uh! Koko-Kokonoe-kun....................." Efter att hon vĂ€nt sig mot mig började Tachibanas ansikte att rodna och hon blev uppspelt. "J-jag Ă€r verkligen ledsen över det som hĂ€nde i eftermiddags, Kokonoe. En sĂ„dan förolĂ€mpning inför alla------" "Nej, det Ă€r okej. Och, bara utifall tĂ€nker jag sĂ€ga det hĂ€r, du behöver inte gĂ„ ner pĂ„ knĂ€. ............Förresten Tachibana, vad gör du hĂ€r inne? Shogi<ref group="1e">Japanskt schack</ref>?" I loungen fanns det TV, bord, stolar och soffor. Det var ett rum som var öppet för eleverna att kunna slappna av i, och det var fyllt med tidningar, manga och spel som tĂ€ckte hyllor pĂ„ vĂ€ggarna, och det fanns Ă€ven ett manga cafĂ© som försĂ„g eleverna med sĂ„ mycket godsaker och drycker som de kunde önska sig. I den loungen satt Tachibana med en bok i ena handen och hon hade en Shogi-brĂ€da framför sig. "Aah, det Ă€r Shogi problem." "Ăr det intressant?" "Fufu, det finns vĂ€l ingen anledning för mig att göra det om det inte vore intressant. Vill du ocksĂ„ testa, Kokonoe?" "Jag ger upp redan nu. Jag Ă€r inte bra pĂ„ att anvĂ€nda mitt huvud." "Fumu. Ja du framstĂ„r som sĂ„dan." "...............du Ă€r ocksĂ„ dĂ„lig pĂ„ engelska dock." "En-engelska Ă€r det enda jag Ă€r dĂ„lig pĂ„." Det var sant, till skillnad frĂ„n mig som Ă€r dĂ„lig pĂ„ allt utom fysiska aktiviteter, sĂ„ klarar sig Tachibana bra i alla Ă€mnen utom engelska. Men, Ă€n viktigare just nu var------ "Uh..............." Tachibana korsade armarna medan hon kollade pĂ„ mig, och hennes stora vĂ€lformade bröst framhĂ€vdes dĂ„ de vilade pĂ„ hennes armar. Mina tankar drogs tillbaks till eftermiddagens hĂ€ndelser, men personen i frĂ„ga, Tachibana, verkade inte inse nĂ„got. "Ăr det nĂ„got fel, Kokonoe?" "N-nej ingenting...............men jag Ă€r lite förvĂ„nad över att du tycker om Shogi." "Jag kĂ€nde att mina kinder blev varma, och jag bytte tillbaks Ă€mnet till Shogi för att hon inte skulle mĂ€rka nĂ„got." "Fufu, jag kommer frĂ„n en viss kampsports dojo, och jag trĂ€nar för att en dag ta över den. Men lĂ€rlingarna dĂ€r Ă€r nĂ€stan bara Ă€ldre mĂ€n, och de spelar Shogi hela tiden som de inte trĂ€nar." Tachibana stĂ€ngde boken med ett varsamt leende. "Det börjar bli dags för mig att gĂ„ tillbaks till mitt rum. förlĂ„t om jag uppehöll dig." "Oroa dig inte. Det var jag som gick fram till dig till att börja med." "Okej, dĂ„ ses vi imorgon." Tachibana stĂ€dade upp efter sig, och hon gick sedan ut ur loungen. (Jag ska vĂ€l fortsĂ€tta till trĂ€ningsrummet som planerat------------hn............?) nĂ€r jag gick ner för trappan till nedervĂ„ningen sĂ„g jag Hotaka. Men hon försvann innan jag hann sĂ€ga nĂ„got. (Hon sĂ„g ut att vara pĂ„ vĂ€g ut. Jag undrar vad hon ska göra i det hĂ€r regnet.) Jag var ganska intresserad, men jag fortsatte till trĂ€ningsrummet. Och dĂ€r glömde jag helt bort Hotaka, men--------- UngefĂ€r en timme senare, nĂ€r jag satt och lĂ€ste en tidning efter att jag trĂ€nat fĂ€rdigt, kom Hotaka tillbaks till elevhemmet. ...............det verkade inte som om hon tagit med sig ett paraply, för hela hon var drĂ€nkt i vatten. "Hotaka. Var har du varit, du Ă€r helt dyngsur." Nu var jag verkligen nyfiken, och den hĂ€r gĂ„ngen hann jag ropa pĂ„ Hotaka. "Eh? A-ara.........Kokonoe-kun, vad gör du hĂ€r.........?" "Jag hĂ„ller pĂ„ att ta en paus...............sĂ„, Vad har Hotaka gjort?" "Uu.........E-err..............." Hotaka verkade ha svĂ„rt att sĂ€ga det, dĂ„ hennes blick flyttades mellan mig och golvet--------- Efter en stund svarade hon försiktigt. "S-sprungit............" "SĂ„ pass, sprungit alltsĂ„......" Det var dĂ€rför hon hade varit ute i en timme. "VĂ€nta, Sprungit!? SĂ„ hĂ€r sent och i regnet, i mer Ă€n en timme!? Trots att du redan sprungit pĂ„ lektionerna idag!?" "U-un........." "Ah.........men dĂ„, den gĂ„ngen------nĂ€r jag och Julie gick förbi dig vid ingĂ„ngen och du var pĂ„ vĂ€g ut, gick du ut för att springa dĂ„ ocksĂ„............?" "U-un........." "Varför i hela friden..............." "..........................E-egentligen var det dĂ„...............ha............haa......atchoo" "Ah............förlĂ„t, jag borde inte uppehĂ„lla dig." Hotaka mĂ„ste ha varit frusen om hon började nysa. "Fö-förlĂ„t. Ăr det okej om jag kommer tillbaks efter att jag har tagit ett bad? "Ja, sjĂ€lvfallet. Jag vĂ€ntar hĂ€r." "FörlĂ„t att du fick vĂ€nta, Kokonoe-kun. FörlĂ„t att det blev sĂ„ sent." Det hade gĂ„tt 30 minuter, och Hotaka, vars kinder var röda efter hennes bad, kom tillbaks till loungen. "Jag satt och lĂ€ste, sĂ„ det.........gör inget........." Jag vred pĂ„ huvudet mot Hotaka, och jag lade ner tidningen pĂ„ bordet, men------------ "Ăr det nĂ„got fel, Kokonoe-kun?" "N-nej......" Det var kanske för att hon nyss badat, men hennes klĂ€der---------hon hade pĂ„ sig en tunn T-shirt som var genomskinlig, och hennes rosa underklĂ€der var synliga------ <nowiki>*</nowiki>PAN!* Jag slog mina kinder med bĂ„da hĂ€nderna för att sluta tĂ€nka pĂ„ det. "Hyaa!? ............Va-vad gör du, Kokonoe-kun?" "Nej, jag försökte bara motivera mig sjĂ€lv........." "Mo-motivera? hĂ„ller inte du pĂ„ och vilar?" "Jag motiverade mig sjĂ€lv att vila." "............Ăr inte Kokonoe-kun lite konstig?" "Kanske." I det hĂ€r lĂ€get vore det bĂ€ttre om Hotaka tycker att jag Ă€r lite konstig. "SĂ„, du har alltsĂ„ börjat springa?" "Ah, un. Jag har börjat springa 20 kilometer varje dag........." "Ăven de dagar som du springer pĂ„ lektionerna?" "U-un.........för att anvĂ€nda min ăBlazeă behöver jag kondition, sĂ„............" (Kondition......?) Nu kom jag att tĂ€nka pĂ„ det, men jag vet inte vad Hotaka har för slags ăBlazeă. Det borde vara skrivet pĂ„ listan vi fĂ„tt, men jag hade bara skummat igenom killarnas profiler, sĂ„ jag hade ingen aning vad Hotaka hade för ăBlazeă. (Ah, jag kommer nog fĂ„ reda pĂ„ det ifall jag möter henne i {{furigana|ăNya Vapnens Stridă|Nybörjarstriden}}.) "PĂ„ tal om det sĂ„ har vĂ€l din maraton tid förbĂ€ttrats pĂ„ senaste? Det verkar som om din trĂ€ning verkligen lönar sig." De senaste dagarna har Hotaka börjat nĂ„ mĂ„let innan himmelen byter fĂ€rg. Hon hade förbĂ€ttrat sin kondition otroligt fort, men jag visste inte att hon hade trĂ€nat sĂ„ mycket i hemlighet......... "Du kĂ€mpar verkligen hĂ„rt, Hotaka." "U-un........." Hotakas kinder var fortfarande röda efter hennes bad; hon kollade nerĂ„t och tvinnade ihop sina fingrar. "Det Ă€r tack vare Kokonoe-kun." "Jag?" "Un. Den dĂ€r dagen sa du till mig, att försöka springa lite mer..........." "Det kĂ€nns dock som om du inte springer bara lite mer." "Fufu. Det Ă€r för att Kokonoe-kun sa att han sprang mycket och blev snabb............sĂ„ jag tĂ€nkte att jag ocksĂ„ borde springa mycket........." "Hotaka........." "Kondition Ă€r nĂ„got man förbĂ€ttrar ju mer man springer..................och det har inget med talang att göra, eller hur?" Hotaka visade ett leende efter att hon sa den meningen. Det verkade nĂ€stan som en lögn att hon blygsamt hade försökt undvika ögonkontakt nĂ€r vi först trĂ€ffades. Men Hotakas leende försvann och hennes tonlĂ€ge Ă€ndrades nĂ€r hon sa nĂ€sta mening. "Jag.........har inget speciellt. Vare sig det Ă€r studier eller sporter finns det mĂ„nga saker som jag Ă€r dĂ„lig pĂ„............dĂ€rför, om jag hade en sak som jag Ă€r bĂ€ttre pĂ„ Ă€n alla andra, nĂ„got som jag kan skryta om, sĂ„ har jag alltid trott att det skulle vara underbart." Hotaka sĂ„g sĂ„ allvarlig ut sĂ„ jag var tvungen att hĂ„lla öronen öppna och vara tyst. "Det var dĂ€rför, jag blev lycklig nĂ€r jag hörde att jag hade ăAdaptă. NĂ€r jag hörde att det bara var en person pĂ„ tusen som hade den sĂ„ höjde det min anda. Men...............efter att jag kom till Kouryou insĂ„g jag att det Ă€ndĂ„ inte var nĂ„got för mig, och i slutet hade ingenting Ă€ndrats, trots att jag hade ăAdaptă............" Hotaka skakade sitt huvud lĂ€tt, och kollade pĂ„ mig. [[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 8.jpg|thumb]] "Men Kokonoe-kun sa att talang inte spelar nĂ„gon roll, och att jag definitivt kommer bli bĂ€ttre sĂ„......Jag har fortsatt sprungit varje dag." "...............det hĂ€r börjar kĂ€nnas pinsamt pĂ„ nĂ„got vis." Jag kliade mitt huvud och kollade undan, och Hotaka skrattade Ă„t mig. "Den gĂ„ngen dĂ„ jag var nere, blev jag vĂ€ldigt lycklig nĂ€r du sa det du sa till mig." "Haha. Om nĂ„got sĂ„nt Ă€r allt som krĂ€vs för att göra dig lycklig sĂ„ kan jag sĂ€ga om det nĂ€r du vill." "Menar du det? SĂ„ om jag kĂ€nner mig deprimerad igen, kommer du dĂ„ sĂ€ga nĂ„got för att muntra upp mig igen?" "SjĂ€lvklart. Om du mĂ„r bĂ€ttre bara av att jag sĂ€ger nĂ„got till dig sĂ„ Ă€r det klart att jag gör det om igen." "Ah......un. Det Ă€r ett löfte." Den tysta Hotaka visade mig ett leende som pĂ„minde om en stor blomma. NĂ€r jag sĂ„g det leendet blev jag verkligen lycklig att jag valt att prata med Hotaka den dagen. Efter det fortsatte vi tala med varandra tills elevhemmets vaktmĂ€stare kom och sa till oss att det var dags att slĂ€cka lamporna, sĂ„ vi var tvungna att gĂ„ tillbaks till vĂ„ra rum. "Okej, lĂ„t oss bĂ„da göra vĂ„rt bĂ€sta inför {{furigana|ăNya Vapnens Stridă|Nybörjarstriden}}." "U-un." NĂ€r jag tog farvĂ€l framför trappuppgĂ„ngen, gick Hotaka upp nĂ„gra steg innan hon vĂ€nde sig om igen. "E-err, Kokonoe-kun. J-ja-jag har en begĂ€ran............!" "BegĂ€ran?" <nowiki>*</nowiki>Bun*<nowiki>*</nowiki>Bun* Hotaka nickade vĂ„ldsamt. "J-jag vill att du anvĂ€nder mitt förnamn. Mi-Miyabi......! A-alla mina vĂ€nner kallar mig det.........! De-det Ă€r dĂ€rför, dĂ€rför............" "Jag förstĂ„r. I sĂ„ fall fĂ„r du gĂ€rna kalla mig Tooru." "Ah............u-un." "DĂ„ ses vi imorgon, Miyabi." "God natt, To-Tooru-kun............" Miyabi vinkade med ett leende innan hon började gĂ„ upp för trapporna lĂ€tt. Till och med hennes rygg sĂ„g ut att vara pĂ„ bra humör. ===Del 2=== "Jag Ă€r tillbaks." "Vad gjorde du ute sĂ„ hĂ€r sent, Miyabi?" Tomoe flyttade sin blick frĂ„n boken hon lĂ€ste, och kollade pĂ„ Miyabi som nyss kommit tillbaks. "Mu.........?" "Vad Ă€r det?" "Nej, jag tyckte bara att du sĂ„g ut som om nĂ„got bra har hĂ€nt." "Eh!? J-jag tror inte att det har hĂ€nt nĂ„got sĂ€rskilt dock............" Miyabis kinder var röda, och hon verkade vara uppspelt. Tomoe förstod sĂ„ klart direkt att nĂ„got hade hĂ€nt. (Om hon sjĂ€lv sĂ€ger att inget har hĂ€nt sĂ„ vore det nog okĂ€nsligt att frĂ„ga mer.) Tomoe ledde smĂ„tt medan hon vĂ€nde tillbaks blicken till sin bok. Men egentligen tĂ€nkte hon pĂ„ sin rumskamrat som nyss kommit tillbaks. Efter antagningen hade Miyabi varit orolig om hon skulle klara av trĂ€ningen, och hennes uttryck var alltid mörka. Men, en dag blev hennes psykologiska tillstĂ„nd plötsligt positivt. Eftersom de alltid var tillsammans sĂ„ var Tomoe sĂ„ klart den första som mĂ€rkte det. (Men, jag skulle ljuga om jag sa att det inte stör mig.) Tomoe tĂ€nkte det nĂ€r hon kollade pĂ„ Miyabi som lĂ„g i sĂ€ngen pĂ„ bra humör. Efter en stund slĂ€cktes lamporna, och ljudet av Tomoes lugna andning kunde höras frĂ„n den nedre sĂ€ngen. Miyabi, som lĂ„g i den övre sĂ€ngen, hade dock inte somnat Ă€n. Hon borde ha varit trött, men hon kunde inte sova nĂ€r hon tĂ€nkte pĂ„ det som hade hĂ€nt nyss. (Tooru-kun............) Hon började le varje gĂ„ng hon tĂ€nkte pĂ„ Tooru. Fram tills nu hade Miyabi alltid haft svĂ„rt med det andra könet. Men Tooru var annorlunda. Han hade inte skrattat Ă„t Miyabi, och han hade till och med hjĂ€lpt henne att ta sig framĂ„t. (Jag hoppas att morgondagen kommer snart...............) NĂ€r hon tĂ€nkte det började hennes hjĂ€rta slĂ„ snabbare av nĂ„gon anledning. Miyabi visste fortfarande inte varför hon drogs till Tooru. <noinclude>
Summary:
Please note that all contributions to Baka-Tsuki are considered to be released under the TLG Translation Common Agreement v.0.4.1 (see
Baka-Tsuki:Copyrights
for details). If you do not want your writing to be edited mercilessly and redistributed at will, then do not submit it here.
You are also promising us that you wrote this yourself, or copied it from a public domain or similar free resource.
Do not submit copyrighted work without permission!
To protect the wiki against automated edit spam, please solve the following captcha:
Cancel
Editing help
(opens in new window)
Navigation menu
Personal tools
English
Not logged in
Talk
Contributions
Create account
Log in
Namespaces
Page
Discussion
English
Views
Read
Edit
View history
More
Search
Navigation
Charter of Guidance
Project Presentation
Recent Changes
Categories
Quick Links
About Baka-Tsuki
Getting Started
Rules & Guidelines
IRC: #Baka-Tsuki
Discord server
Annex
MAIN PROJECTS
Alternative Languages
Teaser Projects
Web Novel Projects
Audio Novel Project
Network
Forum
Facebook
Twitter
IRC: #Baka-Tsuki
Discord
Youtube
Completed Series
Baka to test to shoukanjuu
Chrome Shelled Regios
Clash of Hexennacht
Cube Ă Cursed Ă Curious
Fate/Zero
Hello, Hello and Hello
Hikaru ga Chikyuu ni Itakoro......
Kamisama no Memochou
Kamisu Reina Series
Leviathan of the Covenant
Magika no Kenshi to Basileus
Masou Gakuen HxH
Maou na Ore to Fushihime no Yubiwa
Owari no Chronicle
Seirei Tsukai no Blade Dance
Silver Cross and Draculea
A Simple Survey
Ultimate Antihero
The Zashiki Warashi of Intellectual Village
One-shots
Amaryllis in the Ice Country
(The) Circumstances Leading to Waltraute's Marriage
Gekkou
Iris on Rainy Days
Mimizuku to Yoru no Ou
Tabi ni Deyou, Horobiyuku Sekai no Hate Made
Tada, Sore Dake de Yokattan Desu
The World God Only Knows
Tosho Meikyuu
Up-to-Date (Within 1 Volume)
Heavy Object
Hyouka
I'm a High School Boy and a Bestselling Light Novel author, strangled by my female classmate who is my junior and a voice actress
The Unexplored Summon://Blood-Sign
Toaru Majutsu no Index: Genesis Testament
Regularly Updated
City Series
Kyoukai Senjou no Horizon
Visual Novels
Anniversary no Kuni no Alice
Fate/Stay Night
Tomoyo After
White Album 2
Original Light Novels
Ancient Magic Arc
Dantega
Daybreak on Hyperion
The Longing Of Shiina Ryo
Mother of Learning
The Devil's Spice
Tools
What links here
Related changes
Special pages
Page information