Editing
Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 3
(section)
Jump to navigation
Jump to search
Warning:
You are not logged in. Your IP address will be publicly visible if you make any edits. If you
log in
or
create an account
, your edits will be attributed to your username, along with other benefits.
Anti-spam check. Do
not
fill this in!
===Del 1=== Den andra dagens morgon gick jag och Julie till skolans matsal och---------jag mĂ€rkte att mĂ„nga blickar riktades mot Julie. (Det Ă€r för att hon sticker ut.........) Hon drog till sig uppmĂ€rksamhet, inte bara utav förstaklassarna, utan Ă€ven av 2:orna och 3:orna, men naturligtvis brydde sig inte Julie om dem, och hon gick lugnt framĂ„t genom matsalen. Jag gick bakom henne som en betjĂ€nt, och, [SilverhĂ„r............] [Kille och tjej bor tillsammans......] jag kunde höra en del av konversationerna som viskades runt omkring. Bland dem, fanns det ett ord som fĂ„ngade min uppmĂ€rksamhet. "ăOregelbundenă" Vilket betyder att Ă€ven jag var ett samtalsĂ€mne. (Kombinationen av den utlĂ€ndska skönheten och den ăoregelbundnaă skulle sĂ„ klart resultera i rykten, vare sig jag ville det eller ej.) "Vad tĂ€nker du vĂ€lja Julie?" "Jag tror jag ska ta buffĂ©" "Tja vad jag ska Ă€ta........." Det verkar finnas tre val i Kouryou Akademins matsal, en köttrĂ€tt, en fiskrĂ€tt, och en buffĂ© bestĂ„ende av över 50 japanska, kinesiska och vĂ€sterlĂ€ndska rĂ€tter. De fĂ€rdiga rĂ€tterna var noggrant gjorda för att innehĂ„lla rĂ€tt mĂ€ngd nĂ€ringsĂ€mnen, men buffĂ©n sĂ„g mer populĂ€r ut och en hel del av eleverna fyllde sina tallrikar med vilken mat de Ă€n önskade. (Jag tar nog buffĂ© jag ocksĂ„.) Julie höll redan i en tallrik och kollade runt pĂ„ all mat; jag gjorde detsamma och började ta min mat. ............Huvudsakligen kött. Jag började med stekt kyckling, följt av flĂ€skkotletter, rostbiff och kalops--------- "............Varför vĂ€ljer du sĂ„ dĂ„ligt balanserad mat?" Plötsligt blev jag tilltalad av en röst bredvid mig. Det var tjejen som hade suttit bakom mig under ingĂ„ngsceremonin, och hennes starka ögon var nu riktade mot mig---------nej, hon kollade pĂ„ matbrickan jag höll i. "Om jag minns rĂ€tt............sĂ„ Ă€r vĂ€l du Tachibana?" "Det stĂ€mmer. God morgon, Kokonoe." "Aah, god mor---------" "Förresten, jag sa det nyss men, varför Ă€r din tallrik sĂ„ uselt balanserad? Det ser ut att bara vara kött, kött och mer kött. TĂ€nker du bara Ă€ta kött? oavsett hur fritt du fĂ„r vĂ€lja din mat i en buffĂ© sĂ„ finns det fortfarande grĂ€nser." Tachibana avbröt min hĂ€lsning och började klaga pĂ„ min mat av nĂ„gon anledning. (DĂ€remot Ă€r det sant att bara kött Ă€r dĂ„ligt balanserat, men...............) Men trots det tycker jag inte att nĂ„gon annan har rĂ€tt att klaga------medan jag tĂ€nkte det togs min tallrik frĂ„n mig. "Fuu...............Jag kan inte göra nĂ„got Ă„t maten han redan lagt pĂ„, sĂ„ jag fĂ„r bara försöka göra det sĂ„ balanserat som möjligt. Det hĂ€r, det hĂ€r, och sen............det hĂ€r vore bra." (Aub-aubergine, hon la pĂ„ aubergine.) Det var rankat som nummer 2 pĂ„ listan av mat jag hatar. "Just det, selleri var dĂ€r borta." .........Ăven nummer 1 lades pĂ„ tallriken. "SĂ„ dĂ€r, nu ser det okej ut." Efter en stund gav Tachibana tillbaks min tallrik, som nu var fylld med olika grönsaker och fisk, med ett nöjt leende. "Ta-tack............dock Ă€r jag inte sĂ€rskilt nöjd över sellerin, eller snarare, hur ska jag sĂ€ga det hĂ€r, jag tycker verkligen inte om den............" "Det kan du inte sĂ€ga innan du har Ă€tit den." Jag kommer fortfarande inte gilla den efter jag Ă€ter den. "Okej, dĂ„ gĂ„r jag och hĂ€mtar min egen frukost." Bara sĂ„dĂ€r, hade Tachibana sagt vad hon ville, gjort som hon ville och gĂ„tt dĂ€rifrĂ„n. (...............Jag fĂ„r be Julie att rĂ€dda mig............) Jag satte mig ner bredvid Julie och hoppades att hon skulle tycka om aubergine och selleri. "Egentligen vill jag att du Ă€ter------" Jag hann inte sĂ€ga mer innan jag hörde ljudet av en stol i nĂ€rheten. NĂ€r jag kollade framĂ„t satt det en tjej pĂ„ andra sidan bordet. det var Tachibana. "NĂ€r jag Ă€ndĂ„ hĂ„ller pĂ„, tĂ€nker jag Ă€ta tillsammans med er." Jag Ă€r död............ "God morgon Julie. Kunde du sova bra inatt?" "Jaa--, god morgon." Efter Julie svarade kollade hon mot mig med en frĂ„gande blick. Troligtvis visste hon inte vem den hĂ€r personen var. Hon hade stirrat pĂ„ mig hela tiden medan alla introducerade sig sjĂ€lva, sĂ„ hon kunde sĂ„ klart inte namnen pĂ„ vĂ„ra klasskamrater. "Jag heter Tachibana Tomoe. Jag Ă€r en ny elev precis som du och Kokonoe---------alltsĂ„ gĂ„r vi i samma klass." "SĂ„ pass. förlĂ„t, Tomoe." "Fufu, det Ă€r helt okej. IgĂ„r var bara första dagen, och alla var förvirrade efter det dĂ€r antagningsprovet." Tachibanas ansikte slappnade av lite. Jag blev förvĂ„nad över att se henne visa ett sĂ„dant uttryck nĂ€r hon hade sin högtidliga aura runt sig. "Förresten Tooru, vad var det du sa förut?" "...............Nej, det var ingenting." "------?"` Julie la huvudet pĂ„ sned, <nowiki>*</nowiki>chirin* och jag hörde ljudet av bjĂ€llror. Tachibana satt och kollade mot en tjej som tog emot en fĂ€rdig matrĂ€tt frĂ„n matsalens gamla mattant. "............Ăr det okej om min rumskamrat ocksĂ„ sitter hĂ€r?" "Aah, ja sjĂ€lvfallet." "Tack..................Miyabi, hĂ€r borta." Efter att Tachibana rĂ€ckt upp sin hand och ropat pĂ„ henne, kom tjejen till oss. "HĂ€r var du, jag kunde inte hitta dig, Tomoe-chan." "Haa............jag har sagt till dig flera gĂ„nger att du inte behöver anvĂ€nda tilltalsord efter mitt namn, Miyabi." "Me-men Tomoe-chan Ă€r Tomoe-chan, sĂ„..............." "Ărligt talat, du..................Ă h, förlĂ„t. Det hĂ€r Ă€r min rumskamrat Miyabi" "Eh? Ah...............!? Go-god morgon, Jag Ă€r Hotaka Miyabi............" Tjejen som hette Hotaka fick panik och sĂ€nkte sitt huvud nĂ€r hon mĂ€rkte av oss. Hon var ganska liten, och hon sĂ„g ung ut i kontrast till Tachibana som sĂ„g helt vuxen ut. Hennes hĂ„r var jĂ€mnt klippt, förutom i nacken dĂ€r hon lĂ€t det vĂ€xa ut. Det som stack ut mest (bokstavligen) var dock hennes otroligt stora bröst. Julie hĂ€lsade och uppgav sitt namn, och jag gjorde detsamma------ "Ah............u-un <small>trevligt att trĂ€ffas</small>..............." Hotaka kollade ner mot golvet med illröda kinder, och hon sĂ„g ut att börja krympa. "Vad Ă€r det Miyabi?" "Jag, jag, err............frĂ„-frĂ„n en tjejskola, sĂ„........." Tachibana frĂ„gade, och Hotaka svarade medan hon tveksamt kollade mot mig. "Okej, sĂ„ du Ă€r alltsĂ„ dĂ„lig med killar..........du kan ta det lugnt, det Ă€r inte som om Tooru hĂ€r kommer bita dig." Blir jag behandlad som en hund.........? "Ver-verkligen?" Hotaka kollade pĂ„ mig frĂ„gande. Det störde mig att jag blev behandlad pĂ„ det viset, men jag var tvungen att svara henne, sĂ„ jag nickade. "Hursomhelst, sĂ€tt dig ner Miyabi." NĂ€r Hotaka satte sig ner pĂ„ stolen skakade hennes bröst till, och mina ögon drogs dit av ren reflex. Som om inte det vore nog, ''sĂ„ lĂ„g dom ovanpĂ„ bordet'' efter att hon satt sig ner. Jag hade inget val annat Ă€n att vara medveten om det. "............Hur Ă€r det Kokonoe? Du ser lite röd ut, har du blivit förkyld?" "Eh? Ă-Ă€r jag det? Jag tror bara att det Ă€r varmt idag. Hahaha........." "Jag kĂ€nner mig nĂ€stan lite kall." "Jag tycker det Ă€r som vanligt." "........................Ja-jag kanske bara Ă€r lite kĂ€nslig mot vĂ€rme." "Jag tycker ocksĂ„ att det Ă€r lite för varmt." Julie, som var frĂ„n ett kallt land, rĂ€ddade mitt liv Ă€ven om hon inte sjĂ€lv insĂ„g det. "Vad sĂ€gs om att vi faktiskt börjar Ă€ta nu nĂ€r vi Ă€ndĂ„ bara pratar strunt." "Aah, det Ă€r.........sant........." Medan jag nickade insĂ„g jag verkligheten som var---------aubergine och selleri......... ............I slutĂ€ndan blev jag tvungen att skölja ner det med kaffe. "Julie, Kokonoe, Jag vill frĂ„ga en sak---" Efter att vi hade Ă€tit, och allt hade lugnat ner sig, kom Tachibana med ett förslag. "Om det gĂ„r bra med er, Ă€r det okej om vi Ă€ter tillsammans pĂ„ det hĂ€r viset hĂ€rifrĂ„n?" "Aah, Det gĂ„r bra för mig." "Jaa--. mig ocksĂ„." (............Det hĂ€r Ă€r en livrĂ€ddare.) Jag tĂ€nkte det medan jag kollade pĂ„ Tachibana och Hotaka som bĂ„da ledde nĂ€r de hörde vĂ„ra svar. Anledningen var simpel---------Som vi mĂ€rkte nĂ€r jag och Julie gick in i kafeterian, sticker vi bĂ„da ut. Inte bara Ă€r vi bĂ„da vĂ€ldigt unika, utan vi Ă€r ocksĂ„ det enda tjej-kille paret som bor tillsammans i hela skolan, dĂ€rför kan folk fĂ„ lömska misstankar. Det Ă€r dĂ€rför jag vill att folk ser att Julie umgĂ„s med andra tjejer, sĂ„ kanske de fĂ„r bĂ€ttre uppfattningar. Utöver det mĂ„ste Julie hitta en ăDuoă partner innan helgen, sĂ„ det Ă€r bra om hon fĂ„r chansen att prata med andra tjejer. "Förresten Julie. Err............jag vill inte gĂ€rna sĂ€ga det hĂ€r framför Kokonoe men, Ă€ven om det bara Ă€r fram till helgen, Ă€r det verkligen okej att ni bor tillsammans?" "Jaa---. Det Ă€r okej." "Vad bra, det Ă€r lĂ€ttande att höra dig sĂ€ga det sjĂ€lv." Efter att ha sagt det kollade hon istĂ€llet mot mig------ "FörlĂ„t om jag försĂ€mrade ditt humör, Kokonoe. Jag förstĂ„r att det inte har nĂ„got med mig att göra, men eftersom ni Ă€r en kille och en tjej i samma Ă„lder, var jag orolig för att det skulle uppstĂ„ problem........." Medan Tachibana hostade blev hennes kinder lite röda, troligtvis för att hon inbillade sig dessa problem. "Nej, det Ă€r inga problem. Det Ă€r nog bara naturligt att tĂ€nka sĂ„, och jag vet att du bara försöker hjĂ€lpa." "Det glĂ€djer mig...............dĂ€remot, om det blir nĂ„gra problem sĂ„ Ă€r det bara att ni sĂ€ger till mig. Om det sĂ„ behövs, kan Julie bo i vĂ„rat rum i hemlighet. eller hur, Miyabi?" "Ah...............u-un. Du Ă€r helt vĂ€lkommen, Julie-chan." "Jag Ă€r glad att ni oroar er..................men det Ă€r verkligen bra som det Ă€r, Tooru Ă€r en snĂ€ll person." "Ă -Ă„h, sĂ„ pass." Julie nickade och fortsatte prata. "IgĂ„r kvĂ€ll ''höll han mig sĂ„ varsamt'' medan jag somnade i hans famn." ............Och hon sa nĂ„got katastrofalt. "<nowiki>[[Buu!?]]</nowiki>" Miso soppa spottades ut x2..................Hotaka spottade ut mjölk. [Ju-Julie!?][Va-va va!?][JuJuJu-Julie-chan!?] "---------------?" framför oss tre som alla hade panik, la Julie huvudet pĂ„ sned, och <nowiki>*</nowiki>chirin* ljudet av bjĂ€llror kunde höras igen. "Tachibana, Hotaka! Det dĂ€r var egentligen------" Och nĂ€r jag skulle förklara vad hon faktiskt hade menat--------- "Ko-Kokonoe!! Va-vad i hela friden har du gjort!! Och mot nĂ„gon som inte ens var medveten!! Jag tĂ€nker inte sitta tillsammans med en sĂ„ skamlös man!! FarvĂ€l!!" Tachibana, som uppfattade Julies ord ''pĂ„ det viset'' gick ilsket ut ur matsalen. "Ah, Tomoe-chan!? Eh, errr..............." Hotaka, som ocksĂ„ missförstod, blev helt illröd och flyttade panikslaget blicken mellan oss och Tachibanas rygg------------ "Ur-ursĂ€kta mig! VĂ€n-vĂ€nta pĂ„ mig Tomoe-chan!!" Hotaka bugade och jade sedan efter Tachibana ut ur matsalen. Jag och Julie lĂ€mnades kvar, och tack vare all ovĂ€sen blev vi Ă€n en gĂ„ng uppmĂ€rksamhetens centrum. ".........Vilket oljud. Vad hĂ„ller ni pĂ„ med?" Tora dök upp och bad om en förklaring. Jag suckade till svar. "Det Ă€r knappt att jag vet det sjĂ€lv....................." "Fuun, vad dumt." "SĂ€g inte det..............." Vi hade vĂ€ntat pĂ„ att Tora skulle Ă€ta upp sin frukost, och nu satt vi alla i klassrummet. Tora hade frĂ„gat vad som hĂ€nde i matsalen en gĂ„ng till, och nĂ€r han hörde mitt svar idiotförklarade han oss allihop. ".....................Gjorde jag ett misstag nĂ€r jag svarade förut?" Som vanligt förstod inte Julie meningen i sitt explosiva uttalande, och hon lutade pĂ„ sitt lilla huvud. Tora kollade pĂ„ mig som för att sĂ€ga "kom igen, förklara det för henne", och jag började motvilligt berĂ€tta vad Julie hade sagt fel. "Du sa det pĂ„ ett sĂ€tt som fick det att lĂ„ta som om jag...............gjort nĂ„got perverst med Julie." "---------?" "Det japanska ordet hĂ„lla kan betyda ett par..................en kille och en tjej som hĂ„ller pĂ„ med natt-aktiviteter." "............SĂ„ pass, det hĂ€r Ă€r ett problem." Som tur var verkar hon ha en del kunskaper, för till slut svalde Julie omstĂ€ndigheterna. Hennes ansiktsuttryck Ă€ndrades inte, men hon började rodna lite. "Jag gĂ„r och sĂ€ger till Tomoe att det var ett missförstĂ„nd." "Aah. Jag litar pĂ„ dig............" Tachibana ser inte ut som om hon kommer lyssna pĂ„ mig, sĂ„ det Ă€r nog bĂ€st att lĂ„ta Julie sköta det hĂ€r. (............Det vore skönt om det hĂ€r missförstĂ„ndet kunde försvinna sĂ„ snart som möjligt.........) "Okej allihopa, nu Ă€r det dags att pĂ„börja den oförglömliga första lektionen---âȘ" Ăven pĂ„ morgonen var Tsukimi-sensei full av energi, och hon inledde lektionen med bĂ„da hĂ€nderna glatt höjda i luften. AngĂ„ende problemet med Tachibana---------har jag Ă€rligt talat ingen aning. Julie hade sagt nĂ„gonting till henne men............ Julie hade sagt till mig att [Det Ă€r okej nu.] men, ''Ă€r det verkligen okej''? Min tvivel hade en tydlig orsak. <nowiki>*</nowiki>Stirr*-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------. Precis som dagen innan, var det nĂ„gon som stirrade pĂ„ mig. Men den hĂ€r gĂ„ngen var det inte Julie, utan Tachibana. TvĂ„ dagar i rad, och tvĂ„ olika tjejer---------det finns sĂ€kert en del killar dĂ€r ute som kommer bli avundsjuka. DĂ€remot Ă€r jag inte lycklig, eftersom det inte finns nĂ„got sentimentalt i de dĂ€r blickarna. (Julie............om ''det Ă€r okej nu'', varför sitter dĂ„ Tachibana och stirrar pĂ„ mig.........?) I slutĂ€ndan ser det ut som om jag kommer behöva klara upp missförstĂ„ndet sjĂ€lv, istĂ€llet för att förlita mig pĂ„ Julie. "------------nu nĂ€r jag sagt det, Ă€r förstĂ€rkningen frĂ„n ăLuciferă multiplikativ, vilket betyder att ju mer ni trĂ€nar upp era kroppar, desto större kommer resultatet vara---â. FörstĂ„r ni allt hittills?" AngĂ„ende lektionen, eftersom det hĂ€r Ă€r första dagen, kommer det sĂ„ klart handla om ăLuciferă. Det visade sig att Tsukimi-sensei faktiskt var en bra lĂ€rare, trots hennes underliga attityd. ..................Dock hade hon fortfarande pĂ„ sig kaninöron och en tjĂ€nsteflickas uniform, sĂ„ hon sĂ„g verkligen inte ut som en riktig lĂ€rare. "SĂ„, vid sidan av ăLuciferă finns det ranker som vi kallar ăLevelsă. Eftersom ni alla blev sublima nyligen Ă€r ni fortfarande {{furigana|ă1ă|Level 1}}. Vi kommer hĂ„lla ăSublimations Ceremonină vid slutet av varje termin, och dĂ€r fĂ„r ni en chans att öka er ăLevelă. Om vi dĂ€remot inte ser att eran rank ökar pĂ„ ett helt Ă„r, kommer vi göra oss av med er---------vilket betyder att ni kommer bli utslĂ€ngda ur skolan, sĂ„ det Ă€r bĂ€st att ni trĂ€nar kropp och sinne dagligen â." Tsukimi-sensei berĂ€ttade att det skulle krĂ€vas en stark kropp och ett starkt sinne för att öka sin rank, och det verkade som om den hĂ€r terminen skulle hĂ„lla fokus pĂ„ fysisk förstĂ€rkning. NĂ€r klockan ringde och signalerade lektionens slut, gick jag till personen som hela tiden hade stirrat pĂ„ mig. "Tachibana, fĂ„r jag prata lite med dig?" Tachibana spĂ€rrade upp sina ögon------ "Fö-förlĂ„t, jag har inte tid nu sĂ„, ursĂ€kta mig!!" "Ah, Tachibana!!" Hon gick snabbt ut ur klassrummet innan jag fick en chans att förklara nĂ„gonting. (Vad var det dĂ€r om............) Tachibana kom inte tillbaks till klassrummet förrns precis nĂ€r nĂ€sta lektion började. Och nĂ€sta rast försvann hon nĂ„gonstans igen, och jag fick ingen chans att prata med henne.................. (Uuun.........det Ă€r uppenbart att hon undviker mig.........vad i hela friden hĂ€nde, Julie............) Men, nĂ€r jag frĂ„gade Julie igen, svarade hon bara [Det Ă€r okej nu, det finns inget missförstĂ„nd lĂ€ngre].................. "?" Jag hade precis Ă€tit lunch (den hĂ€r gĂ„ngen Ă„t jag faktiskt huvudsakligen kött) i matsalen, och jag var pĂ„ vĂ€g tillbaka till klassrummet med Julie. plötsligt tyckte jag att nĂ„gon ryckte i min krage, och min kropp började dras bakĂ„t. ------Man kan sĂ€ga att jag blev kidnappad. "---------------Tooru? .........Vart tog du vĂ€gen?" Jag kunde höra ljudet av bjĂ€llror frĂ„n lĂ„ngt bort, och jag snubblade, men personen bakom mig höll mig uppe och fortsatte dra mig bakĂ„t. I panik kollade jag pĂ„ personen som kidnappat mig------ "Ta-Tachibana!? Ey, vad hĂ„ller du pĂ„ med!?" "SnĂ€lla var tyst." Jag följde efter henne, men Tachibanas hand slĂ€ppte mig inte, sĂ„ jag var tvungen att gĂ„ baklĂ€nges för att inte ramla. "Det hĂ€r stĂ€llet borde duga." NĂ€r Tachibana till slut slĂ€ppte mig, var vi redan utanför skolan, runtom oss fanns trĂ€d och grĂ€smattor. Det ser ut att vara baksidans trĂ€dgĂ„rd. Jag hade inte förvĂ€ntat mig att bli kidnappad. "A-aah.........FörlĂ„t för att jag tog hit dig sĂ„ plötsligt, och pĂ„ ett sĂ„nt vis." "Nej, det Ă€r helt okej. SĂ„ vad var det du ville?" "....................." Tachibana blev tyst nĂ€r jag frĂ„gade. Hon sĂ€nkte blicken till sina fötter, och kollade upp pĂ„ mig igen. efter att ha upprepat det flera gĂ„nger---------gick hon lĂ„ngsamt ner pĂ„ knĂ€ pĂ„ golvet. "Jag Ă€r hemskt ledsen för sĂ€ttet jag behandlat dig nĂ€r det var jag som hade fel uppfattning. Som du kan se, önskar jag att du förlĂ„ter mig." En sĂ„dan utmĂ€rkt knĂ€böjning. Det hĂ€r var verkligen ursĂ€kternas ursĂ€kt. (VĂ€nta. Eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeehhhhhh!?) Första skoldagen: Jag fĂ„r bo tillsammans med en utlĂ€ndsk flicka. Andra skoldagen: En kvinnlig klasskamrat knĂ€böjer framför mig. Om nĂ„gon sĂ„g det hĂ€r, skulle jag dra Ă„t mig Ă€nnu mer uppmĂ€rksamhet. .........och inte pĂ„ ett bra sĂ€tt. "Ta-Tachibana, stĂ€ll dig upp! Jag förstĂ„r dina kĂ€nslor sĂ„ det Ă€r okej, du behöver inte gĂ„ ner pĂ„ knĂ€!!" Jag bad Tachibana stĂ€lla sig upp medan jag kollade runt efter mĂ€nniskor. "Nej, jag mĂ„ste göra det hĂ€r. Det hĂ€r Ă€r straffet jag ger mig sjĂ€lv för att ha behandlat dig sĂ„ illa." "Du behöver inte straffa dig sjĂ€lv, sĂ„ stĂ€ll dig upp." "Jag vĂ€grar." Tachibana var envis, och jag kunde inte fĂ„ henne att sluta. "I sĂ„ fall............" "Vad............!?" Om nĂ„gon i nĂ€rheten kollade pĂ„ oss, skulle de se Tachibana sitta i seiza stĂ€llning och kolla upp mot mig. Jag satte mitt huvud i samma höjd som Tachibanas. "Va-varför sitter du ocksĂ„ i seiza!?" "NĂ€r du talar med nĂ„gon ska ni hĂ„lla era ögon pĂ„ samma nivĂ„, fick inte du lĂ€ra dig det?" "Muu......det stĂ€mmer..............." Hon kanske blev förvĂ„nad, för Tachibana blev lite lugnare och nickade. Det finns flera anledningar till att en kille och en tjej skulle sitta i seiza stĂ€llning i en trĂ€dgĂ„rd bakom skolan. Om nĂ„gon sĂ„g oss nu, vad skulle dĂ„ den personen tro? Jag la de tankarna Ă„t sidan. "Jag förstĂ„r vad Tachibana försöker sĂ€ga...............sĂ„, om du förstĂ„r att det var ett missförstĂ„nd sĂ„ har inte jag nĂ„got mer att sĂ€ga om saken. SĂ„ nu kan vi vĂ€l slĂ€ppa hela grejen?" "Jag kan inte lĂ„ta det hĂ€nda." "Varför...............?" "För att dĂ„ kommer jag aldrig vara nöjd." Försöker hon verkligen be om ursĂ€kt till mig? "Vad mĂ„ste jag dĂ„ göra för att du ska bli nöjd?" "Det Ă€r enkelt. Jag vill kompensera för mitt brott av att ha förolĂ€mpat dig." "Kompensera? Vad skulle det innebĂ€ra?" "SlĂ„ mig." "Jag har inget intresse i det dock..............." "Va-vadĂ„ för intresse!? Ă€r du pervers pĂ„ nĂ„got sĂ€tt!?" "Nej, och dĂ€rför sa jag att jag inte har nĂ„got intresse." "Ah............de-det stĂ€mmer. FörlĂ„t, -jag bara..............." Först blir hon arg, och sedan deprimerad, hon har verkligen fullt upp. Jag mĂ€rkte det nĂ€r vi pratade i morse, men Tachibana Ă€r nog i grunden en vĂ€ldigt allvarlig person. Just nu jobbar nog den allvarligheten mot henne dock. "Hursomhelst tĂ€nker jag inte slĂ„ Tachibana." "Nej snĂ€lla slĂ„ mig! Eftersom jag Ă€r född i en kampsports familj mĂ„ste jag göra mig av med all skam jag har dragit till mig, och om jag har besvĂ€rat nĂ„gon annan mĂ„ste jag motta ett lĂ€mpligt straff." En dotter frĂ„n en kampsportsfamilj---------------nu nĂ€r hon har sagt det, skulle det betyda att hon Ă€r typen som oroar sig mycket om stolthet och vanĂ€ra. (Det hĂ€r blev nĂ„gonting jobbigt igen............) Hon verkar inte ha nĂ„gon som helst avsikt att ge sig förrns vi har kommit överens om nĂ„got. ...............men trots det kommer jag aldrig bara kunna svara "Okej" och slĂ„ en tjej. (Vad ska jag göra...............?) "Okej, Kokonoe. SlĂ„ mig!!" "..................Jag förstĂ„r. StĂ€ng ögonen och bit ihop. Jag kommer ge dig en smĂ€ll, hĂ„rt." "---------uh! -ja-Jag förstĂ„r..................okej, kom igen!" Jag försökte tĂ€nka ut ett sĂ€tt att ta mig ur situationen------men i slutĂ€ndan bestĂ€mde jag mig för att följa Tachibanas vilja. Tachibana stĂ€ngde sina ögon. Hennes ansikte var stelt och nervöst, men fortfarande vĂ€ldigt bestĂ€mt. (Okej, nu hĂ€nder det..................) efter att sucka lĂ€tt, höjde jag armen mot Tachibana och--------- "---------------uh!!" <nowiki>*</nowiki>Peshi* jag snĂ€rtade henne löst i pannan. "SĂ„dĂ€r, det kanske verkar simpelt, men nu Ă€r det avklarat." "Va!? Du kan vĂ€l inte avsluta det sĂ„ hĂ€r............" "Jag sa nyss en smĂ€ll, och Tachibana sa att hon förstod. Det innebĂ€r att löftet var gjort. Tachibana Ă€r vĂ€l frĂ„n en kampsportsfamilj? Hade du tĂ€nkt strunta i vĂ„rt löfte bara för att slutet inte passade dig?" "Uh...............de-det Ă€r............" "SĂ„, dĂ„ var det problemet avklarat." "Me-men............" Tachibana var fortfarande inte tillfredsstĂ€lld, och hon försökte fortfarande argumentera. Ă€n en gĂ„ng suckade jag till svar. "Ey. för att du ska bli nöjd vill du att jag slĂ„r dig, men har du ens tĂ€nkt pĂ„ hur jag skulle kĂ€nna mig om jag gjorde det?" "Kokonoe............?" "Om det var en match hade det sĂ„ klart varit annorlunda, men annars kan jag sĂ„ klart inte slĂ„ en tjej. Om jag gjorde som Tachibana ville skulle sĂ€kert du bli nöjd, men istĂ€llet skulle jag sjĂ€lv ha blivit missnöjd, sĂ„ jag tror att det hĂ€r Ă€r bĂ€sta lösningen." "Me-men som en dotter till en kampsports familj kan jag------" "Jag bryr mig inte. Först och frĂ€mst Ă€r Tachibana en tjej, sĂ„ jag tĂ€nker inte slĂ„ dig." "Tjej.................." "SĂ„dĂ€r, nu borde vi nog börja gĂ„ tillbaks. Vi ska vĂ€l ha fysisk trĂ€ning nu pĂ„ eftermiddagen? om vi inte skyndar oss kommer vi bli sena." Jag stĂ€llde mig upp medan jag sa det------och jag rĂ€ckte ner en hand mot Tachibana. Men Tachibana satt kvar och kollade mot mig med ett tomt uttryck. [[File:Absolute Duo Volume 1 Non-Colour 4.jpg|thumb]] "Har dina fötter domnat bort eller nĂ„t?" "De-det skulle aldrig hĂ€nda sĂ„ hĂ€r fort." <nowiki>*</nowiki>Fui* Tachibana vĂ€nde bort sitt ansikte medan hon tog min hand och stod upp. "Okej, ska vi gĂ„?" "Ja." Tachibana nickade och började gĂ„ bredvid mig, och hon fortsatte prata efter vi kom in i skolan. "Kokonoe." "Hnn?" "Du Ă€r............en konstig kille." (Sen nĂ€r Ă€r det jag som Ă€r konstig?) Jag suckade, och insĂ„g att Tachibana hade ett glatt leende i ansiktet. "Ah. Jag tycker verkligen att det dĂ€r Ă€r bĂ€ttre Ă€n det var tidigare." "Det dĂ€r?" "istĂ€llet för att se sĂ„ bister ut, tycker jag att du Ă€r mycket sötare nĂ€r du ler." "Vaaa!!?" Min syster------Otoha, hon var ocksĂ„ mycket sötare med ett leende. Varje gĂ„ng jag sa det till henne blev hon alltid blyg och började rodna. Men nu------ "Ăr-Ă€r du en idiot!? Hur kan du sĂ€ga nĂ„got sĂ„dant utan nĂ„gon som helst blyghet!? Jag hade rĂ€tt, du Ă€r verkligen en konstig kille!!" Tachibana började nĂ€stan skrika, hennes ansikte blev helt rött och hon började gĂ„ fortare. "E-ey, Tachibana, vad Ă€r det?" "HĂ„-hĂ„ll tyst, följ inte efter mig!" "Nej men, vi ska liksom Ă„t samma hĂ„ll............" Eftermiddagslektionen---------den fysiska förstĂ€rkningstrĂ€ningen skulle snart börja, och vi alla hade bytt om till idrottsklĂ€der och samlats framför skolans yttre port. Vi hade blivit tillsagda att det var fysisk trĂ€ning, men vi hade inte fĂ„tt reda pĂ„ exakt vad det var, sĂ„ mina klasskamrater var bĂ„de nervösa och förvĂ€ntansfulla. Men------ "Okej okej---â Vi ska nu börja med den fysiska trĂ€ning, sĂ„ de följande dagarna ska vi springa maraton---âȘ" Efter Tsukimi-sensei avslöjade innehĂ„llet, blev de flesta eleverna besvikna. DĂ€remot Ă€r det sant att löpning skulle vara den enklaste och effektivaste metoden. "Okej, vi tar det lite lugnt nu i början. SĂ„ vi springer runt skolan tio va~arvâȘ" "............Tio varv, Ă€r inte det ett hyggligt avstĂ„nd?" "Fuun, ett varv Ă€r ungefĂ€r fyra kilometer." "SĂ„ pass............vĂ€nta lite, Ă€r inte det nĂ€stan ett helt maraton?" Toras svar gjorde Ă€ven mig orolig. Ăven med vĂ„ra förstĂ€rkta fysiska förmĂ„gor, kunde jag tĂ€nka mig hur tufft det fortfarande skulle vara att springa nĂ€stan ett helt maraton. Och utöver det, om marken runt skolan inte Ă€r plan skulle det bli Ă€nnu svĂ„rare. "Ko-kommer vi springa fyrtio kilometer.........?" Tjejen med de stora brösten---------Hotaka muttrade osĂ€kert nĂ€r hon hörde vĂ„r konversation. "Har du svĂ„rt för lĂ„ngdistanslöpning?" "Eh? Ah.........u-un......" Hotaka blev stel sĂ„ fort hon kollade pĂ„ mig...............det var lite chockande. (Hon sa att hon har svĂ„rt för killar, sĂ„ det kan nog inte hjĂ€lpas.........) "Jag Ă€r dĂ„lig pĂ„ att springa...............dock Ă€r jag inte sĂ€rskilt bra pĂ„ nĂ„got annat heller........." Efter att ha sagt det med en klen röst, suckade Hotaka djupt. "Jag vet inte hur svĂ„rt det kommer vara, men din fysiska styrka borde ha förstĂ€rkts av ăLuciferă, sĂ„ jag tror inte att du behöver tĂ€nka i vanliga banor." "Tr-tror du det......?" "Aah. Och Tsukimi-sensei sa att fyrtio kilometer var lugnt, alltsĂ„ borde det avstĂ„ndet inte vara omöjligt för oss just nu. Ăven om du inte klarar det idag, verkar det som om vi kommer fĂ„ springa varje dag hĂ€rifrĂ„n, sĂ„ jag tror att du kommer vĂ€nja dig och klara det förr eller senare." "Kommer jag vĂ€nja mig............?" "Aah, det kommer du definitivt göra. Jag var ocksĂ„ dĂ„lig pĂ„ att springa frĂ„n början, men jag byggde upp min kondition genom att springa varje dag." RĂ€ttare sagt, blev jag tvingad att springa varje dag. Jag slappnade av nĂ€r jag tĂ€nkte pĂ„ de forna minnena. ".........Det Ă€r sant att jag redan har blivit starkare..........Ja-jag ska göra mitt bĂ€sta." Hotaka blev plötsligt positiv och knöt bĂ„da sina hĂ€nder tĂ€tt intill sig. DĂ„ hennes bröst blev ihop tryckta var jag tvungen att kolla undan--------- DĂ€r jag istĂ€llet kollade stod Julie, och mina ögon drogs till hennes vita lĂ„r som inte tĂ€cktes av idrottsklĂ€derna, och jag pĂ„mindes om det som hĂ€nt kvĂ€llen innan. Tack vare det blev jag tvungen att kolla undan igen, och hela situationen kĂ€ndes pinsam. âhaaâŠâŠ.haa, hn, haaâŠâŠâŠâŠâŠha, fuhaa, haaâŠâŠâŠ.â 21 minuter efter mig, gick Julie i mĂ„l pĂ„ sitt tionde varv. "Bra gjort Julie. Drick det hĂ€r lĂ„ngsamt." "Tack.........sĂ„ mycket............" Drycken jag gav henne var en sportdryck som förberetts vid mĂ„let. Julie kĂ€mpade med att andas medan hon lĂ„ngsamt drack. "MĂ„r du bra?" "Jaa---..................jag Ă€r bara utmattad........." (Hon har inte mer kondition Ă€n vad hon ser ut att ha.) Trots att hon kan bĂ€ra sin kropp pĂ„ ett sĂ„dant vis, verkar det inte som om hon har nĂ„gon otrolig kondition eftersom hon Ă€r sĂ„ liten. Iallafall var hon snabb nog att bli tvĂ„a bland tjejerna, och det var imponerande nog att hon fick Ă„ttonde plats över huvud taget. (FörstĂ€rkningen frĂ„n ăLuciferă Ă€r verkligen otrolig......) Stigarna runt skolan gĂ„r mycket upp och ner, och havsvindarna Ă€r starka eftersom vi Ă€r pĂ„ en ö. Men trots det sprang jag klart pĂ„ ungefĂ€r tvĂ„ timmar------med tanke pĂ„ att det Ă€r ganska nĂ€ra vĂ€rldsrekordet för maratonlöpning Ă€r det uppenbart att vĂ„r kondition har förstĂ€rkts. "Kom igen, ligg inte ner dĂ€r borta---. Om ni rör pĂ„ er kommer mjölksyran försvinna fortare, sĂ„ stĂ€ll er upp â." Tsukimi-sensei hade ocksĂ„ sprungit tillsammans med oss, men hon var mycket snabbare och sprang fler varv Ă€n nĂ„gon av oss. "Jag har hört att hennes ăLevelă Ă€r högre Ă€n vĂ„r, men jag trodde aldrig att skillnaden skulle vara sĂ„ hĂ€r stor............" "InstĂ€mmer." Vinnaren bland tjejerna, Tachibana muttrade, och jag höll med. ".................." "Va-vad Ă€r det?" "Nej, ingenting...............!" Hon kollade tyst pĂ„ mig, och nĂ€r jag frĂ„gade henne sĂ„, <nowiki>*</nowiki>fui* vĂ€nde hon bort huvudet. (Ăr hon fortfarande arg för det som hĂ€nde tidigare............) Tachibana sa inget, men hon betedde sig mĂ€rkligt. (Jag menade inget konstigt med det jag sa dock.........) Hennes familj kanske har nĂ„gon regel som sĂ€ger att de inte fĂ„r le bland folk eller nĂ„got. Det verkar Ă„tminstone inte som om hon hatar mig. 30 minuter efter det berĂ€ttade Tsukimi-sensei plötsligt att skoldagen var slut. "U---nn, det hĂ€r tar för lĂ„ng tid. Jag Ă€r trött pĂ„ att vĂ€nta sĂ„ vi avslutar dagens lektion utanför klassrummet. Se till att ni kommer i tid imorgon allihopa. Heh-hejâȘ" KlassförestĂ„ndaren som vinkade oskyldigt mot oss gick tillbaka till skolbyggnaden. Vi alla satt chockat kvar. "SĂ„-sĂ„ oansvarig............" "Fuun, Ă€rligt talat. Det finns inga brister i hennes förmĂ„ga men, hennes attityd Ă€r problem nog." Tora, som hade fĂ„tt nog, nickade, och han kollade mot stigen vi nyss sprungit pĂ„. Vi kunde se tvĂ„ personer lĂ„ngt bort, men Hotaka var inte en av dem. (Jag undrar om hon klarar sig, den dĂ€r Hotaka.........) Jag hade sprungit förbi henne tre gĂ„nger, och den sista gĂ„ngen gick hon. ---I slutĂ€ndan kom inte Hotaka tillbaks förrns pĂ„ kvĂ€llen, och hon kollapsade sĂ„ fort hon passerat mĂ„l. Senare vid middagen, var Hotaka fortfarande omedveten, sĂ„ hon saknades vid matbordet--------- Jag hade hört att tvĂ„ elever blev rapporterade för att inte ha gjort klart dagens övning, och jag undrade ifall Hotaka klarade sig. "Uh............" Julie hade nyss kommit ur badet, och hon satte sig i seiza framför TV:n. Hon hade samma överkroppspyjamas som kvĂ€llen innan, och jag hade svĂ„rt att fokusera med hennes smala vita ben i mitt synfĂ€lt; det fick mig att kĂ€nna mig skamsen. "Ăr det nĂ„got fel, Tooru?" "Nej nej, det Ă€r ingenting............Vad kollar du pĂ„, Julie?" "Hela Japans sakura<ref group ="1c">(Rosa) körsbĂ€rs blommor</ref> resor." Jag frĂ„gade Julie för att dölja mitt obehag, och det visade sig att hon kollade pĂ„ ett program som visar berömda platser dĂ€r det finns sakura trĂ€d. Jag kollade snett pĂ„ Julie medan jag satte igĂ„ng vattenkokaren. För att lugna ner mig sjĂ€lv hade jag tagit med mitt favorit te med Ă€ppelsmak. "Julie, vill du ocksĂ„ ha Ă€ppelte?" "Jaa---. Det tar jag gĂ€rna." Man kunde höra vattnet koka innan det ens hade gĂ„tt en minut. Jag hĂ€llde upp vattnet, och stĂ€llde en mugg med te pĂ„ bordet framför Julie. "Drick försiktigt; det Ă€r varmt." Men------ "---------Uh!!" Eftersom Julie var helt fokuserad pĂ„ TV:n, verkade det som om hon inte lyssnade pĂ„ min varning, och hela hennes kropp ryckte till sĂ„ fort hon förde teet till munnen. "Gick det bra, Julie?" "J-jaa---............" Julies ögonbryn sĂ€nktes, och hon nickade förtvivlat. Efter det kunde jag inte motstĂ„ att smĂ„flina nĂ€r jag sĂ„g Julie blĂ„sa pĂ„ sitt te. "Ăr det nĂ„got fel, Tooru?" "Nej, ingenting." "SĂ„ pass............Tooru, vill du titta tillsammans?" "Aah. visst." Jag satte mig ner bredvid Julie och började kolla pĂ„ TV med henne. I kontrast till kvĂ€llen innan, var stĂ€mningen fridfull, och tiden kunde lĂ„ngsamt flyta pĂ„. (Det hĂ€r Ă€r kanske inte sĂ„ illa trots allt.........) Den hĂ€r situationen var nĂ„got jag aldrig tidigare hade kunnat förestĂ€lla mig--------- Eftersom jag aldrig förvĂ€ntat mig att jag skulle kunna sitta bredvid en utlĂ€ndsk tjej och kolla pĂ„ TV, var situationen bĂ„de trevlig och mĂ€rklig------och jag kĂ€nde att den fridfulla stĂ€mningen var nĂ„got vĂ€rdefullt. "Det Ă€r vackert............" SkĂ€rmen introducerade ett nytt turistmĂ„l, och Julie stirrade beundrande, som om TV:n hade försatt henne i trans. "Finns det inte sakura trĂ€d i Julies hemland?" "Nai. det finns inga. Det Ă€r dĂ€rför jag Ă€r glad att jag kan se dem hĂ€r." Trots att hon bara sĂ„g dem pĂ„ TV verkade Julie Ă€ndĂ„ lycklig, och hon sĂ„g ut som om hon aldrig ville sluta kolla. "PĂ„ tal om det............Jag tror att det finns blommande sakura inne i skolans omrĂ„de, sĂ„ om du vill kan vi gĂ„ dit imorgon bitti." ".........Finns det blommande sakura trĂ€d?" "Aah, men man kan inte se dem pĂ„ nĂ€ra hĂ„ll. Och dem kommer troligtvis inte stĂ„ elegant uppradade som dem pĂ„ TV............ SĂ„ vad sĂ€ger du Julie, vill du gĂ„ dit imorgon?" "Jaa---. Jag vill se det............" Julie nickade och--------------- "Jag ser fram......emot.........det." Julie avslutade sin mening, och sedan vilades hennes huvud mot min axel. "---------!?" Jag blev tillrĂ€ckligt överraskad för att nĂ€stan skrika till. Min kind klappades av hennes silkeslena hĂ„r, och lukten av hennes schampo invaderade mitt sinne. Hennes kroppsvĂ€rme vĂ€rmde upp min axel. Jag blev mer och mer nervös och mitt hjĂ€rta började slĂ„ fortare. (Eh, vĂ€nta, Julie, eeeeeeeeeeeeeeeeeeeeehh!?) "Ju-Julie, Vad Ă€r det............vĂ€nta, vad?" Samma visa om igen. <nowiki>*</nowiki>Suu* <nowiki>*</nowiki>Suu* Julie andades fridfullt, och jag suckade djupt för att lugna ner mig. (Hon var inte i trans pĂ„ grund av TV:n, hon ville bara sova igen.........) PĂ„ det viset somnade silverflickan som förvirrat mitt hjĂ€rta tvĂ„ dagar i rad.
Summary:
Please note that all contributions to Baka-Tsuki are considered to be released under the TLG Translation Common Agreement v.0.4.1 (see
Baka-Tsuki:Copyrights
for details). If you do not want your writing to be edited mercilessly and redistributed at will, then do not submit it here.
You are also promising us that you wrote this yourself, or copied it from a public domain or similar free resource.
Do not submit copyrighted work without permission!
To protect the wiki against automated edit spam, please solve the following captcha:
Cancel
Editing help
(opens in new window)
Navigation menu
Personal tools
English
Not logged in
Talk
Contributions
Create account
Log in
Namespaces
Page
Discussion
English
Views
Read
Edit
View history
More
Search
Navigation
Charter of Guidance
Project Presentation
Recent Changes
Categories
Quick Links
About Baka-Tsuki
Getting Started
Rules & Guidelines
IRC: #Baka-Tsuki
Discord server
Annex
MAIN PROJECTS
Alternative Languages
Teaser Projects
Web Novel Projects
Audio Novel Project
Network
Forum
Facebook
Twitter
IRC: #Baka-Tsuki
Discord
Youtube
Completed Series
Baka to test to shoukanjuu
Chrome Shelled Regios
Clash of Hexennacht
Cube Ă Cursed Ă Curious
Fate/Zero
Hello, Hello and Hello
Hikaru ga Chikyuu ni Itakoro......
Kamisama no Memochou
Kamisu Reina Series
Leviathan of the Covenant
Magika no Kenshi to Basileus
Masou Gakuen HxH
Maou na Ore to Fushihime no Yubiwa
Owari no Chronicle
Seirei Tsukai no Blade Dance
Silver Cross and Draculea
A Simple Survey
Ultimate Antihero
The Zashiki Warashi of Intellectual Village
One-shots
Amaryllis in the Ice Country
(The) Circumstances Leading to Waltraute's Marriage
Gekkou
Iris on Rainy Days
Mimizuku to Yoru no Ou
Tabi ni Deyou, Horobiyuku Sekai no Hate Made
Tada, Sore Dake de Yokattan Desu
The World God Only Knows
Tosho Meikyuu
Up-to-Date (Within 1 Volume)
Heavy Object
Hyouka
I'm a High School Boy and a Bestselling Light Novel author, strangled by my female classmate who is my junior and a voice actress
The Unexplored Summon://Blood-Sign
Toaru Majutsu no Index: Genesis Testament
Regularly Updated
City Series
Kyoukai Senjou no Horizon
Visual Novels
Anniversary no Kuni no Alice
Fate/Stay Night
Tomoyo After
White Album 2
Original Light Novels
Ancient Magic Arc
Dantega
Daybreak on Hyperion
The Longing Of Shiina Ryo
Mother of Learning
The Devil's Spice
Tools
What links here
Related changes
Special pages
Page information