Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 5

Kapitel 5 『Det är ett löfte』

Del 1

Efter att vi hade registrerat oss som en 《Duo》, och berättat det för Tachibana och de andra under middagen---------

Gick jag och Julie tillbaks till vårt rum i elevhemmet, och efter en stund hände följande.

"Tooru. ...............ska du ta ett bad?"

"Hn? Du kan bada först som vanligt, Julie."

"..............."

Julie skakade lätt på huvudet, och hon fortsatte prata.........av någon anledning med rodnande kinder.

".........Ska du inte bada tillsammans med mig?"

"Buu---!?"

Jag spottade ut äppelteet.

"Ju-Ju-Jul-Julie------------------!?"

Julie sa något explosivt som om det vore naturligt, och jag blev inte annat än chockad.

*Titt*............*Titt*..................

Julie flyttade nervöst sina ögon mellan mig och golvet.

(Ba-bada tillsammans? Alltså båda oss i badkaret tillsammans, båda oss nakna--------------nej nej nej det är inte bra! Åtminstone med badkläder..................Vi har inte ens några! ...............nej nej nej det är inte det som är problemet!!)

Mitt huvud var i kaos, och jag bestämde att det var bäst att fråga henne direkt.

"D-du Julie...........jag kanske hörde fel...............frågade du mig nyss ifall jag skulle bada tillsammans med dig...............?"

"...............Jaa---"

*Chirin*, bjällrorna ringde när Julie nickade.

Som förväntat var hennes kinder fulla med blod, och hon verkade förstå vad det var hon själv sa.

"Va-varför säger du plötsligt något sådant............?"

Jak kunde inte dölja mitt skakande när jag frågade henne, och svaret jag fick var oväntat.

"För att skolans regler säger att vi måste spendera så mycket tid som möjligt tillsammans med vår 《Duo》, och vi ska komma varandra så nära som möjligt."

(Nu när hon säger det så blev vi faktiskt tillsagda det tidigare.)

"Nej nej nej, även om det är en skolregel behöver vi inte följa den så noggrant!"

"Är det så?"

"Aah. Och förresten, stör det inte dig att bada tillsammans med en kille?"

"....................."

Julie kollade generat ner mot golvet.

Efter en kort stund riktade hon sina ögon upp mot mig.

"Det är pinsamt men, Tooru är speciell, så------------"

"---------!?"

Den meningen överklockade min hjärna än en gång.

Missförståndet första dagen---------kärlek vid första ögonkastet, har det blivit verklighet efter den här veckan?

(N-nej, jag kan inte kalla det kärlek vid första ögonkastet om det har gått en vecka. Vad kallar man det här? att bli kär på vanligt vis? Nej, jag bad henne bli min 《Duo》, men jag menade det inte på det här viset!!)

Och, medan jag var förvirrad------------

"Tooru.........påminner mig om min pappa........."

"Hahaha, jaha, pappa............Me-men du borde ge upp på badet, det blir bara en massa problem."

"Jaa---, jag förstår."

Efter flera komplikationer verkade det som om vi äntligen kunde släppa ämnet.

Efter det gick Julie in i badrummet, och jag som lämnades kvar i rummet suckade.

(Det där var förvånande............jag trodde inte att hon skulle ta skolans regler så bokstavligt............)

På ett vis är hon väldigt ärlig, men man kan också säga att hon är en riktig fårskalle.

(..................Om jag bara hade nickat nyss, så skulle jag nu kunna vara..................)

Jag skakade huvudet för att bli av med den inbillningen.

Och senare------

Strax efter att jag själv kom ut ur badet insåg jag att problemet fortfarande inte var helt löst.

"Okej Tooru, det börjar bli dags att sova."

"..........................."

"Tooru?"

Julie la undrande sitt huvud på sned.

Dock var det jag själv som hade de större frågan.

Eftersom Julie av någon anledning var i min sängfuton.

"Ska inte du sova?"

"Jo, jag tänker sova, men..........."

Det var under den andra kvällen som vi bestämde att jag skulle använda den våningssängundre sängen och att Julie skulle använda den övre.

Trots det bäddade Julie ner sig i den nedre sängen.

"Du Julie, jag kan ha missuppfattat men, tänker du sova tillsammans med mig............?"

"Jaa---. Eftersom vi är en 《Duo》."

".................."

Oavsett vad jag sa tidigare, trodde jag aldrig att det skulle utvecklas till det här.

"Jag tänker fråga bara utifall att men, vad har du för åsikter om att dela en säng med mig?"

"Där hemma var jag alltid tillsammans med mamma så, jag känner mig ensam när jag sover själv."

Julie såg först nedstämd ut, tills hon visade ett litet leende.

"Därför är jag väldigt glad att kunna sova tillsammans med min 《Duo》, trots att det är pinsamt."

"Jag-jag förstår........."

Det var andra gången jag såg Julies leende, och det hindrade mig från att säga emot.

(Julie verkar se mig som en fader-liknande figur, och hon har nog inga andra avsikter.)

Hon sa att det gjorde henne glad, och det gjorde även mig lycklig att hon litade på mig.

(Om Julie är glad så...............vänta, nejnejnej, det är ett nej, oavsett hur mycket jag tänket på det.)

Jag fick tillbaks mitt vett, och jag skyndade mig att rätta till mina varierande tankar.

"Nej Julie det kommer inte gå. även om vi är en 《Duo》 så är vi fortfarande man och kvinna. Vi kan inte............"

Men när jag sa det till henne så---------

*Stirr*-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------.

Julie stirrade rakt på mig med ögon som en bortkastad hundvalp.

"Bara för idag, okej..............."

"Jaa---♪"

(De-det här är bara för att Julie sa att hon kände sig ensam! Och det är bara i en dag! O-och jag sa att jag skulle bli hennes styrka som hennes 《Duo》.)

Jag upprepade flera ursäkter för att lura mitt eget hjärta, och jag bäddade ner mig i sängen som knappt var stor nog för två personer.

Och så klart, låg Julie bredvid mig.

"God natt, Tooru."

"Go-god natt, Julie........."

Min röst skakade av nervositet.

(Jag får vara försiktig och inte röra henne.............allt kommer nog lösa sig om jag bara ligger tyst i hörnet. Om jag gör det kommer ingenting att hända!)

Trots att jag tänkte det kunde jag inte lugna ner mig ett dugg

Doki Doki Doki Doki Doki Mitt hjärta slog som en väckarklocka.

Jag vet att Julie inte har några bakomliggande avsikter.

Och jag har så klart inte några avsikter att göra något.

(Ingenting! Ingenting kommer hända! Hon sover bara bredvid mig.)

---Men den tanken sprack i nästa ögonblick.

*Pitoo*

"!?"

Julie greppade tag i min tröja och la sitt huvud mot min axel.

"Julie, Julie!?"

"Tooru......är det okej om jag sover så här?"

"Eh, vänta, det är, nej, något är, uee......!?"

I mörkret var Julies röst lugn i kontrast till min som hade panik. Eller snarare------

"Så här, det känns som om jag är tillbaka i tiden............"

Som om hon mumlade. Julie pratade med en tyst och ensam röst.

"Det känns som om pappa kom tillbaks..............."

".........err, hur är det med Julies far?"

"..................han gick bort för några år sen."

"Åh......förlåt........."

"Nai. Du gjorde inget fel."

Jag vet inte varför jag jämförs med Julies far.

Men, mina känslor ändrades lite.

"Du Julie. Jag är inte Julies far men............om du vill kan vi sova tillsammans så här igen framöver............"

"Ah......Tooru..............."

"Me-men inte varje dag. bara när Julie känner sig ensam, okej?"

"Jaa---------!"

Även i mörkret visste jag att Julie nickade sitt huvud, och jag hörde hennes glädje i hennes röst.

"Tooru, tack så mycket."

*Gyuu*

Julie kramade min arm.

"!?"

"Jag är väldigt lycklig."

(~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~!!)

Julies mjuka bröst trycktes mot mig, och Och hennes sköna doft gjorde att det tog allt jag hade för att inte skrika rakt ut.

Inatt---------

Julie höll fortfarande i min arm efter hon somnade, så jag låg vaken utan att kunna sova tills det var morgon. På så vis tog veckan slut, och det var måndag morgon.