Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 5

Kapitel 5 『Det är ett löfte』

Del 1

Efter att vi hade registrerat oss som en 《Duo》, och berättat det för Tachibana och de andra under middagen---------

Gick jag och Julie tillbaks till vårt rum i elevhemmet, och efter en stund hände följande.

"Tooru. ...............ska du ta ett bad?"

"Hn? Du kan bada först som vanligt, Julie."

"..............."

Julie skakade lätt på huvudet, och hon fortsatte prata.........av någon anledning med rodnande kinder.

".........Ska du inte bada tillsammans med mig?"

"Buu---!?"

Jag spottade ut äppelteet.

"Ju-Ju-Jul-Julie------------------!?"

Julie sa något explosivt som om det vore naturligt, och jag blev inte annat än chockad.

*Titt*............*Titt*..................

Julie flyttade nervöst sina ögon mellan mig och golvet.

(Ba-bada tillsammans? Alltså båda oss i badkaret tillsammans, båda oss nakna--------------nej nej nej det är inte bra! Åtminstone med badkläder..................Vi har inte ens några! ...............nej nej nej det är inte det som är problemet!!)

Mitt huvud var i kaos, och jag bestämde att det var bäst att fråga henne direkt.

"D-du Julie...........jag kanske hörde fel...............frågade du mig nyss ifall jag skulle bada tillsammans med dig...............?"

"...............Jaa---"

*Chirin*, bjällrorna ringde när Julie nickade.

Som förväntat var hennes kinder fulla med blod, och hon verkade förstå vad det var hon själv sa.

"Va-varför säger du plötsligt något sådant............?"

Jak kunde inte dölja mitt skakande när jag frågade henne, och svaret jag fick var oväntat.

"För att skolans regler säger att vi måste spendera så mycket tid som möjligt tillsammans med vår 《Duo》, och vi ska komma varandra så nära som möjligt."

(Nu när hon säger det så blev vi faktiskt tillsagda det tidigare.)

"Nej nej nej, även om det är en skolregel behöver vi inte följa den så noggrant!"

"Är det så?"

"Aah. Och förresten, stör det inte dig att bada tillsammans med en kille?"

"....................."

Julie kollade generat ner mot golvet.

Efter en kort stund riktade hon sina ögon upp mot mig.

"Det är pinsamt men, Tooru är speciell, så------------"

"---------!?"

Den meningen överklockade min hjärna än en gång.

Missförståndet första dagen---------kärlek vid första ögonkastet, har det blivit verklighet efter den här veckan?

(N-nej, jag kan inte kalla det kärlek vid första ögonkastet om det har gått en vecka. Vad kallar man det här? att bli kär på vanligt vis? Nej, jag bad henne bli min 《Duo》, men jag menade det inte på det här viset!!)

Och, medan jag var förvirrad------------

"Tooru.........påminner mig om min pappa........."

"Hahaha, jaha, pappa............Me-men du borde ge upp på badet, det blir bara en massa problem."

"Jaa---, jag förstår."

Efter flera komplikationer verkade det som om vi äntligen kunde släppa ämnet.

Efter det gick Julie in i badrummet, och jag som lämnades kvar i rummet suckade.

(Det där var förvånande............jag trodde inte att hon skulle ta skolans regler så bokstavligt............)

På ett vis är hon väldigt ärlig, men man kan också säga att hon är en riktig fårskalle.

(..................Om jag bara hade nickat nyss, så skulle jag nu kunna vara..................)

Jag skakade huvudet för att bli av med den inbillningen.

Och senare------

Strax efter att jag själv kom ut ur badet insåg jag att problemet fortfarande inte var helt löst.

"Okej Tooru, det börjar bli dags att sova."

"..........................."

"Tooru?"

Julie la undrande sitt huvud på sned.

Dock var det jag själv som hade de större frågan.

Eftersom Julie av någon anledning var i min sängfuton.

"Ska inte du sova?"

"Jo, jag tänker sova, men..........."

Det var under den andra kvällen som vi bestämde att jag skulle använda den våningssängundre sängen och att Julie skulle använda den övre.

Trots det bäddade Julie ner sig i den nedre sängen.

"Du Julie, jag kan ha missuppfattat men, tänker du sova tillsammans med mig............?"

"Jaa---. Eftersom vi är en 《Duo》."

".................."

Oavsett vad jag sa tidigare, trodde jag aldrig att det skulle utvecklas till det här.

"Jag tänker fråga bara utifall att men, vad har du för åsikter om att dela en säng med mig?"

"Där hemma var jag alltid tillsammans med mamma så, jag känner mig ensam när jag sover själv."

Julie såg först nedstämd ut, tills hon visade ett litet leende.

"Därför är jag väldigt glad att kunna sova tillsammans med min 《Duo》, trots att det är pinsamt."

"Jag-jag förstår........."

Det var andra gången jag såg Julies leende, och det hindrade mig från att säga emot.

(Julie verkar se mig som en fader-liknande figur, och hon har nog inga andra avsikter.)

Hon sa att det gjorde henne glad, och det gjorde även mig lycklig att hon litade på mig.

(Om Julie är glad så...............vänta, nejnejnej, det är ett nej, oavsett hur mycket jag tänket på det.)

Jag fick tillbaks mitt vett, och jag skyndade mig att rätta till mina varierande tankar.

"Nej Julie det kommer inte gå. även om vi är en 《Duo》 så är vi fortfarande man och kvinna. Vi kan inte............"

Men när jag sa det till henne så---------

*Stirr*-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------.

Julie stirrade rakt på mig med ögon som en bortkastad hundvalp.

"Bara för idag, okej..............."

"Jaa---♪"

(De-det här är bara för att Julie sa att hon kände sig ensam! Och det är bara i en dag! O-och jag sa att jag skulle bli hennes styrka som hennes 《Duo》.)

Jag upprepade flera ursäkter för att lura mitt eget hjärta, och jag bäddade ner mig i sängen som knappt var stor nog för två personer.

Och så klart, låg Julie bredvid mig.

"God natt, Tooru."

"Go-god natt, Julie........."

Min röst skakade av nervositet.

(Jag får vara försiktig och inte röra henne.............allt kommer nog lösa sig om jag bara ligger tyst i hörnet. Om jag gör det kommer ingenting att hända!)

Trots att jag tänkte det kunde jag inte lugna ner mig ett dugg

Doki Doki Doki Doki Doki Mitt hjärta slog som en väckarklocka.

Jag vet att Julie inte har några bakomliggande avsikter.

Och jag har så klart inte några avsikter att göra något.

(Ingenting! Ingenting kommer hända! Hon sover bara bredvid mig.)

---Men den tanken sprack i nästa ögonblick.

*Pitoo*

"!?"

Julie greppade tag i min tröja och la sitt huvud mot min axel.

"Julie, Julie!?"

"Tooru......är det okej om jag sover så här?"

"Eh, vänta, det är, nej, något är, uee......!?"

I mörkret var Julies röst lugn i kontrast till min som hade panik. Eller snarare------

"Så här, det känns som om jag är tillbaka i tiden............"

Som om hon mumlade. Julie pratade med en tyst och ensam röst.

"Det känns som om pappa kom tillbaks..............."

".........err, hur är det med Julies far?"

"..................han gick bort för några år sen."

"Åh......förlåt........."

"Nai. Du gjorde inget fel."

Jag vet inte varför jag jämförs med Julies far.

Men, mina känslor ändrades lite.

"Du Julie. Jag är inte Julies far men............om du vill kan vi sova tillsammans så här igen framöver............"

"Ah......Tooru..............."

"Me-men inte varje dag. bara när Julie känner sig ensam, okej?"

"Jaa---------!"

Även i mörkret visste jag att Julie nickade sitt huvud, och jag hörde hennes glädje i hennes röst.

"Tooru, tack så mycket."

*Gyuu*

Julie kramade min arm.

"!?"

"Jag är väldigt lycklig."

(~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~!!)

Julies mjuka bröst trycktes mot mig, och hennes sköna doft gjorde att det tog allt jag hade för att inte skrika rakt ut.

Inatt---------

Julie höll fortfarande i min arm efter hon somnade, så jag låg vaken utan att kunna sova tills det var morgon. På så vis tog veckan slut, och det var måndag morgon.

Efter klasstiden på morgonen var jag i låg anda av fruktan för den annalkande engelskalektionen.

I kontrast var Tsukimi-sensei som vanligt på topphumör.

"Hej allihopa ♥ Lyckades ni alla hitta en lämplig 《Duo》♪ un un~☆ Okej okej, nu när ni har nya partners är det dags att byta sittplatser så alla får sitta bredvid sin 《Duo》♪ .........hn?? Nämen, jag ser att några av er har valt er tillfälliga rumskamrat som partner."

"Vi var kompatibla."

Tsukimi-sensei kollade mot mig, och jag gav henne ett ärligt svar, men hon------

"Va-vad! Kompatibla på vilket sätt? På vilket sätt?"

"Personlighet."

"Bara det."

Tsukimi-sensei frågade besviket medan hon missnöjt sänkte ögonen.

(Vad för svar hade hon förväntat sig?)

"Hur är det då med de två vännerna som sitter framför Kokonoe-kun?"

"Vem skulle vilja vara en vän till den här muskel idioten!"

Toras 《Duo》 var Tatsu. Eftersom jag parade ihop mig med Julie lämnades han med den enda andra personen som inte hade registrerat en 《Duo》, Tatsu.

(Förlåt mig, Tora.........)

"Hnmou---, Tora-kun, det där är inte hur du borde prata med din Sensei. Jag kommer behöva lära dig lite hyfs~☆"

"Jag vägrar."

"Så där kan du inte bete dig............äsch. Okej, om vi nu går vidare; eftersom alla nu har valt sin 《Duo》 kommer vi nästa vecka att hålla en träningsmatch med 《Blaze》------------Nybörjarstriden《Nya Vapnens Strid》♪"

Större delen av klassen blev chockad och började göra uppror.

Vi hade hört att det skulle tillkomma matcher med 《Blaze》, men ingen hade trott att det skulle vara så här snart.

"Un un. Jag förstår hur ni alla känner. Jag blev lika överraskad när den där glasögonormen berättade samma sak för min klass...........ah, berätta inte för Mikuni-sensei att jag kallade honom det okej. Det är en hemlighet-☆"

Det verkar som om hennes lärare hade varit Mikuni-sensei.

"Okej, jag kommer nu förklara reglerna runt Nybörjarstriden《Nya Vapnens Strid》, så spänn era öron och lyssna-☆"

Medan hon sa det satte Tsukimi-sensei sina händer på huvudet för att imitera kaninöron.

Trots att hon redan hade ett hårband med kaninöron, gör hon det här med flit för att det ska se ut som om hon har fyra kanin öron?

"Först och främst, schemat---lördag nästa vecka------alltså är det dagen före GW. Vi kommer göra det innan lovet börjar, så även om någon hamnar i sjukhus så behöver ni inte oroa er för att missa något♪"

Det lät inte bra.

"Det kommer börja klockan 5, och sluta klockan 7; alltså kommer det pågå i två timmar. Signalen kommer vara klocktornets bjällra------. Och området kommer vara hela norra blocket.---"

"Norra blocket, alltså, här------------kommer vi kunna vara inuti skolan också?"

Tsukimi-sensei nickade och räckte upp tummen som svar på min fråga.

"Svaret är ja ♥ Varje 《Blaze》 har sina egna speciella attribut, så vi ger er alla chansen att tänka ut strategier för att matcha det. När ni slåss är det viktigt att ta terrängen i åtanke för att få ett övertag♪"

Det verkade som om det här skulle simulera en verklig strid så mycket som möjligt.

(Det som återstår är motståndarna.)

Av det jag sett under första veckan så är det Julie som står ut mest när det gäller ren skicklighet.

Men eftersom Julie är min 《Duo》 kommer jag inte slåss mot henne, och den näst starkaste motståndaren skulle nog vara Tachibana, följt av Tora, Rent styrkemässigt Tatsu, en kille som heter Kigami som har erfarenhet inom kampsport och en annan kille som heter Izumi som har mycket erfarenhet inom sport, och han har bäst förmåga att samarbeta i hela klassen.

(Om jag skulle gissa, tror jag att jag kommer möta---------)

"Okej okej, jag vet att ni alla vill veta vem er motståndare kommer vara............okej------♪"

Tsukimi-senseis leende täckte hela hennes ansikte och hon räckte upp sina armar i luften innan hon glatt sa.

"Alla är er motståndare ♥"

På den dagens lunchrast.

Jag, Julie, Tachibana, Hotaka, Tora och Tatsu gick till matsalen för att äta tillsammans.

Men när ämnet angående Nybörjarstriden《Nya Vapnens Strid》 kom upp suckade Hotaka dystert.

"Haa............vi har nyss bestämt vår 《Duo》 och ändå..............."

"Jag tror att det är just för att vi nyss har valt, Miyabi."

"Jag håller med Tachibana. Det har mening för att det händer just nu."

När jag höll med om det Tachibana sa, nickade Tora bredvid mig.

"De vill nog att vi ska få erfarenhet om en riktig strid så snart som möjligt. På lektionerna får vi lära oss om hur en 《Duo》 bör röra sig och agera, men det är meningslöst om inte kroppen får en chans att vänja sig vid det."

"Så vi ska vänja oss istället för att bara lära oss alltså."

"Fuun. Tidsperioden och storleken på slagfältet kommer göra det svårt att förutspå vad som kommer hända, och det kommer vara mer som en äkta strid."

"Tidsperioden? Nu när du säger det så kommer det vara ganska sent."

"30 minuter efter starten kommer solen börja gå ner, och mot slutet kommer det vara helt mörkt, och det kommer bli väldigt svårt att se något."

"Fuun."

Att kunna se tydligt är väldigt viktigt för mig.

Eftersom min 《Blaze》 är en 《sköld》, måste jag blocka min motståndares attack och komma nära, att slåss i mörker skulle inte vara bra för mig.

Men det är även en sådan situation jag önskar mig.

Att kunna ta chansen till vinst trots att oddsen är mot mig, är hur jag tror att man blir starkare.

"Så pass, det finns så många anledningar............jag förstår det men, vore det inte bättre att göra det här efter vi har blivit mer vana med vår 《Blaze》..............."

Vi har fortfarande inte fått några lektioner på hur man använder sin 《Blaze》.

Men även om det inte finns lektioner så betyder inte det att man inte kan träna med sin 《Blaze》.

"Miyabi. Det här kommer inte vara som antagningsceremonin där man åkte ut om man förlorade; så du behöver inte göra mer än ditt bästa. Efter skolan idag kommer vi även få tillåtelse att använda vår 《Blaze》, så du kommer få en chans att långsamt vänja dig."

Precis som Tachibana sa, kommer vi från och med idag och fram till Nybörjarstriden《Nya Vapnens Strid》 få tillåtelse att manifestera vår 《Blaze》 innanför skolans område så länge vi skickar in en ansökan.

Troligtvis, nej definitivt, kommer alla våra klasskamrater börja träna med 《Blaze》 efter skolan idag.

Det viktigaste att notera här, är att det inte är förbjudet att observera de andras träning utan tillåtelse.

Det stod information om alla elever i listan vi fick av skolan tidigare, men jag lästa aldrig riktigt igenom den.

För även om jag vet vad de har för vapen, kan jag inte förutspå hur de kommer använda dem. Därför är det mycket bättre att faktiskt se folk träna.

Man kan påstå att rent informationsmässigt har Nybörjarstriden《Nya Vapnens Strid》 redan börjat.

"Ärligt, det här kommer bli jobbigt........."

"Fuun. Ditt ansikte säger annorlunda, Tooru."

"Det gäller oss båda."

Jag såg fram emot att kunna ha matcher mot starka motståndare.

Det är nog bara på grund av min personlighet, och därför kan jag inte göra något åt det.

""Kokonoe-kun, och Tora-kun också, ni två ser så ivriga ut............Är det för att det finns ett pris.........?

"Det paret som får bäst betyg i Nybörjarstriden《Nya Vapnens Strid》 kommer få en chans att öka sin 《Level》 utan att behöva vänta till slutet av terminen."

För att nå en hög 《Level》 är det bäst att undergå 《Sublimations Ceremonin》 så många gånger som möjligt.

Men det var inte allt---------

"Det är inte bara för prisets skull, men jag kommer så klart inte förneka att det är en del av anledningen."

Jag svarade Hotaka, och riktade min blick mot Tora.

"Fuun. Det har gått ett och ett halvt år sen vi sist hade en allvarlig match."

"Aah. Bli inte utslagen innan jag får tag på dig, okej?"

"Det är vad jag tänkte säga."

Vi båda ledde utan fruktan, och vi slog löst ihop våra knytnävar.

"E-err..............."

"Fufu, det här är kanske ett förhållande som Miyabi inte förstår sig på. Men vad sägs om att vi också arbetar hårt så vi inte förlorar mot de här två, Miyabi?"

"U-un............men jag kanske bara blir en börda..............."

"Det är okej. Det stämmer att Miyabi just nu är svagare än de här två. Men i så fall behöver vi bara göra en plan för att begrava den svagheten. Och än viktigare, glöm inte att du har mig so partner. Det här är inte en en mot en strid, utan en strid tillsammans med din 《Duo》."

Tachibana verkade inte heller vilja förlora.

"------《Duo》............"

"Vad är det, Tooru?"

"Jak kom bara att tänka på angående 《Duo》. Jag undrar vad det var som Ordföranden pratade om förut när hon sa 《Absolute Duo》............"

Jag hade hört ordet två gånger, när jag fick 《Lucifer》, och under ingångsceremonin.