Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 5

From Baka-Tsuki
Revision as of 12:03, 17 March 2016 by Iron Tarkus (talk | contribs)
Jump to navigation Jump to search

Kapitel 5 『Det är ett löfte』

Del 1

Efter att vi hade registrerat oss som en 《Duo》, och berättat det för Tachibana och de andra under middagen---------

Gick jag och Julie tillbaks till vårt rum i elevhemmet, och efter en stund hände följande.

"Tooru. ...............ska du ta ett bad?"

"Hn? Du kan bada först som vanligt, Julie."

"..............."

Julie skakade lätt på huvudet, och hon fortsatte prata.........av någon anledning med rodnande kinder.

".........Ska du inte bada tillsammans med mig?"

"Buu---!?"

Jag spottade ut äppelteet.

"Ju-Ju-Jul-Julie------------------!?"

Julie sa något explosivt som om det vore naturligt, och jag blev inte annat än chockad.

*Titt*............*Titt*..................

Julie flyttade nervöst sina ögon mellan mig och golvet.

(Ba-bada tillsammans? Alltså båda oss i badkaret tillsammans, båda oss nakna--------------nej nej nej det är inte bra! Åtminstone med badkläder..................Vi har inte ens några! ...............nej nej nej det är inte det som är problemet!!)

Mitt huvud var i kaos, och jag bestämde att det var bäst att fråga henne direkt.

"D-du Julie...........jag kanske hörde fel...............frågade du mig nyss ifall jag skulle bada tillsammans med dig...............?"

"...............Jaa---"

*Chirin*, bjällrorna ringde när Julie nickade.

Som förväntat var hennes kinder fulla med blod, och hon verkade förstå vad det var hon själv sa.

"Va-varför säger du plötsligt något sådant............?"

Jak kunde inte dölja mitt skakande när jag frågade henne, och svaret jag fick var oväntat.

"För att skolans regler säger att vi måste spendera så mycket tid som möjligt tillsammans med vår 《Duo》, och vi ska komma varandra så nära som möjligt."

(Nu när hon säger det så blev vi faktiskt tillsagda det tidigare.)

"Nej nej nej, även om det är en skolregel behöver vi inte följa den så noggrant!"

"Är det så?"

"Aah. Och förresten, stör det inte dig att bada tillsammans med en kille?"

"....................."

Julie kollade generat ner mot golvet.

Efter en kort stund riktade hon sina ögon upp mot mig.

"Det är pinsamt men, Tooru är speciell, så------------"

"---------!?"

Den meningen överklockade min hjärna än en gång.

Missförståndet första dagen---------kärlek vid första ögonkastet, har det blivit verklighet efter den här veckan?

(N-nej, jag kan inte kalla det kärlek vid första ögonkastet om det har gått en vecka. Vad kallar man det här? att bli kär på vanligt vis? Nej, jag bad henne bli min 《Duo》, men jag menade det inte på det här viset!!)

Och, medan jag var förvirrad------------

"Tooru.........påminner mig om min pappa........."

"Hahaha, jaha, pappa............Me-men du borde ge upp på badet, det blir bara en massa problem."

"Jaa---, jag förstår."

Efter flera komplikationer verkade det som om vi äntligen kunde släppa ämnet.

Efter det gick Julie in i badrummet, och jag som lämnades kvar i rummet suckade.

(Det där var förvånande............jag trodde inte att hon skulle ta skolans regler så bokstavligt............)

På ett vis är hon väldigt ärlig, men man kan också säga att hon är en riktig fårskalle.

(..................Om jag bara hade nickat nyss, så skulle jag nu kunna vara..................)

Jag skakade huvudet för att bli av med den inbillningen.

Och senare------

Strax efter att jag själv kom ut ur badet insåg jag att problemet fortfarande inte var helt löst.

"Okej Tooru, det börjar bli dags att sova."

"..........................."

"Tooru?"

Julie la undrande sitt huvud på sned.

Dock var det jag själv som hade de större frågan.

Eftersom Julie av någon anledning var i min sängfuton[1e 1].

"Ska inte du sova?"

"Jo, jag tänker sova, men..........."

Det var under den andra kvällen som vi bestämde att jag skulle använda den våningssängundre sängen och att Julie skulle använda den övre.

Trots det bäddade Julie ner sig i den nedre sängen.

"Du Julie, jag kan ha missuppfattat men, tänker du sova tillsammans med mig............?"

"Jaa---. Eftersom vi är en 《Duo》."

".................."

Oavsett vad jag sa tidigare, trodde jag aldrig att det skulle utvecklas till det här.

"Jag tänker fråga bara utifall att men, vad har du för åsikter om att dela en säng med mig?"

"Där hemma var jag alltid tillsammans med mamma så, jag känner mig ensam när jag sover själv."

Julie såg först nedstämd ut, tills hon visade ett litet leende.

"Därför är jag väldigt glad att kunna sova tillsammans med min 《Duo》, trots att det är pinsamt."

"Jag-jag förstår........."

Det var andra gången jag såg Julies leende, och det hindrade mig från att säga emot.

(Julie verkar se mig som en fader-liknande figur, och hon har nog inga andra avsikter.)

Hon sa att det gjorde henne glad, och det gjorde även mig lycklig att hon litade på mig.

(Om Julie är glad så...............vänta, nejnejnej, det är ett nej, oavsett hur mycket jag tänket på det.)

Jag fick tillbaks mitt vett, och jag skyndade mig att rätta till mina varierande tankar.

"Nej Julie det kommer inte gå. även om vi är en 《Duo》 så är vi fortfarande man och kvinna. Vi kan inte............"

Men när jag sa det till henne så---------

*Stirr*-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------.

Julie stirrade rakt på mig med ögon som en bortkastad hundvalp.

"Bara för idag, okej..............."

"Jaa---♪"

(De-det här är bara för att Julie sa att hon kände sig ensam! Och det är bara i en dag! O-och jag sa att jag skulle bli hennes styrka som hennes 《Duo》.)

Jag upprepade flera ursäkter för att lura mitt eget hjärta, och jag bäddade ner mig i sängen som knappt var stor nog för två personer.

Och så klart, låg Julie bredvid mig.

"God natt, Tooru."

"Go-god natt, Julie........."

Min röst skakade av nervositet.

(Jag får vara försiktig och inte röra henne.............allt kommer nog lösa sig om jag bara ligger tyst i hörnet. Om jag gör det kommer ingenting att hända!)


Trots att jag tänkte det kunde jag inte lugna ner mig ett dugg

Doki Doki Doki Doki Doki[1e 2] Mitt hjärta slog som en väckarklocka.

Jag vet att Julie inte har några bakomliggande avsikter.

Och jag har så klart inte några avsikter att göra något.

(Ingenting! Ingenting kommer hända! Hon sover bara bredvid mig.)

---Men den tanken sprack i nästa ögonblick.

*Pitoo*

"!?"

Julie greppade tag i min tröja och la sitt huvud mot min axel.

"Julie, Julie!?"

"Tooru......är det okej om jag sover så här?"

"Eh, vänta, det är, nej, något är, uee......!?"

I mörkret var Julies röst lugn i kontrast till min som hade panik. Eller snarare------

"Så här, det känns som om jag är tillbaka i tiden............"

Som om hon mumlade. Julie pratade med en tyst och ensam röst.

"Det känns som om pappa kom tillbaks..............."

".........err, hur är det med Julies far?"

"..................han gick bort för några år sen."

"Åh......förlåt........."

"Nai. Du gjorde inget fel."

Jag vet inte varför jag jämförs med Julies far.

Men, mina känslor ändrades lite.

"Du Julie. Jag är inte Julies far men............om du vill kan vi sova tillsammans så här igen framöver............"

"Ah......Tooru..............."

"Me-men inte varje dag. bara när Julie känner sig ensam, okej?"

"Jaa---------!"

Även i mörkret visste jag att Julie nickade sitt huvud, och jag hörde hennes glädje i hennes röst.

"Tooru, tack så mycket."

*Gyuu*

Julie kramade min arm.

"!?"

"Jag är väldigt lycklig."

(~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~!!)

Julies mjuka bröst trycktes mot mig, och hennes sköna doft gjorde att det tog allt jag hade för att inte skrika rakt ut.

Inatt---------

Julie höll fortfarande i min arm efter hon somnade, så jag låg vaken utan att kunna sova tills det var morgon. På så vis tog veckan slut, och det var måndag morgon.[1e 3]




Efter klasstiden på morgonen var jag i låg anda av fruktan för den annalkande engelskalektionen.

I kontrast var Tsukimi-sensei som vanligt på topphumör.

"Hej allihopa ♥ Lyckades ni alla hitta en lämplig 《Duo》♪ un un~☆ Okej okej, nu när ni har nya partners är det dags att byta sittplatser så alla får sitta bredvid sin 《Duo》♪ .........hn?? Nämen, jag ser att några av er har valt er tillfälliga rumskamrat som partner."

"Vi var kompatibla."

Tsukimi-sensei kollade mot mig, och jag gav henne ett ärligt svar, men hon------

"Va-vad! Kompatibla på vilket sätt? På vilket sätt?"

"Personlighet."

"Bara det."

Tsukimi-sensei frågade besviket medan hon missnöjt sänkte ögonen.

(Vad för svar hade hon förväntat sig?)

"Hur är det då med de två vännerna som sitter framför Kokonoe-kun?"

"Vem skulle vilja vara en vän till den här muskel idioten!"

Toras 《Duo》 var Tatsu. Eftersom jag parade ihop mig med Julie lämnades han med den enda andra personen som inte hade registrerat en 《Duo》, Tatsu.

(Förlåt mig, Tora.........)

"Hnmou---, Tora-kun, det där är inte hur du borde prata med din Sensei. Jag kommer behöva lära dig lite hyfs~☆"

"Jag vägrar."

"Så där kan du inte bete dig............äsch. Okej, om vi nu går vidare; eftersom alla nu har valt sin 《Duo》 kommer vi nästa vecka att hålla en träningsmatch med 《Blaze》------------Nybörjarstriden《Nya Vapnens Strid》♪"

Större delen av klassen blev chockad och började göra uppror.

Vi hade hört att det skulle tillkomma matcher med 《Blaze》, men ingen hade trott att det skulle vara så här snart.

"Un un. Jag förstår hur ni alla känner. Jag blev lika överraskad när den där glasögonormen berättade samma sak för min klass...........ah, berätta inte för Mikuni-sensei att jag kallade honom det okej. Det är en hemlighet-☆"

Det verkar som om hennes lärare hade varit Mikuni-sensei.

"Okej, jag kommer nu förklara reglerna runt Nybörjarstriden《Nya Vapnens Strid》, så spänn era öron och lyssna-☆"

Medan hon sa det satte Tsukimi-sensei sina händer på huvudet för att imitera kaninöron.

Trots att hon redan hade ett hårband med kaninöron, gör hon det här med flit för att det ska se ut som om hon har fyra kanin öron?

"Först och främst, schemat---lördag nästa vecka------alltså är det dagen före GW[1e 4]. Vi kommer göra det innan lovet börjar, så även om någon hamnar i sjukhus så behöver ni inte oroa er för att missa något♪"

Det lät inte bra.

"Det kommer börja klockan 5, och sluta klockan 7; alltså kommer det pågå i två timmar. Signalen kommer vara klocktornets bjällra------. Och området kommer vara hela norra blocket.---"

"Norra blocket, alltså, här------------kommer vi kunna vara inuti skolan också?"

Tsukimi-sensei nickade och räckte upp tummen som svar på min fråga.

"Svaret är ja ♥ Varje 《Blaze》 har sina egna speciella attribut, så vi ger er alla chansen att tänka ut strategier för att matcha det. När ni slåss är det viktigt att ta terrängen i åtanke för att få ett övertag♪"

Det verkade som om det här skulle simulera en verklig strid så mycket som möjligt.

(Det som återstår är motståndarna.)

Av det jag sett under första veckan så är det Julie som står ut mest när det gäller ren skicklighet.

Men eftersom Julie är min 《Duo》 kommer jag inte slåss mot henne, och den näst starkaste motståndaren skulle nog vara Tachibana, följt av Tora, Rent styrkemässigt Tatsu, en kille som heter Kigami som har erfarenhet inom kampsport och en annan kille som heter Izumi som har mycket erfarenhet inom sport, och han har bäst förmåga att samarbeta i hela klassen.

(Om jag skulle gissa, tror jag att jag kommer möta---------)

"Okej okej, jag vet att ni alla vill veta vem er motståndare kommer vara............okej------♪"

Tsukimi-senseis leende täckte hela hennes ansikte och hon räckte upp sina armar i luften innan hon glatt sa.

"Alla är er motståndare ♥"




På den dagens lunchrast.

Jag, Julie, Tachibana, Hotaka, Tora och Tatsu gick till matsalen för att äta tillsammans.

Men när ämnet angående Nybörjarstriden《Nya Vapnens Strid》 kom upp suckade Hotaka dystert.

"Haa............vi har nyss bestämt vår 《Duo》 och ändå..............."

"Jag tror att det är just för att vi nyss har valt, Miyabi."

"Jag håller med Tachibana. Det har mening för att det händer just nu."

När jag höll med om det Tachibana sa, nickade Tora bredvid mig.

"De vill nog att vi ska få erfarenhet om en riktig strid så snart som möjligt. På lektionerna får vi lära oss om hur en 《Duo》 bör röra sig och agera, men det är meningslöst om inte kroppen får en chans att vänja sig vid det."

"Så vi ska vänja oss istället för att bara lära oss alltså."

"Fuun. Tidsperioden och storleken på slagfältet kommer göra det svårt att förutspå vad som kommer hända, och det kommer vara mer som en äkta strid."

"Tidsperioden? Nu när du säger det så kommer det vara ganska sent."

"30 minuter efter starten kommer solen börja gå ner, och mot slutet kommer det vara helt mörkt, och det kommer bli väldigt svårt att se något."

"Fuun."

Att kunna se tydligt är väldigt viktigt för mig.

Eftersom min 《Blaze》 är en 《sköld》, måste jag blocka min motståndares attack och komma nära, att slåss i mörker skulle inte vara bra för mig.

Men det är även en sådan situation jag önskar mig.

Att kunna ta chansen till vinst trots att oddsen är mot mig, är hur jag tror att man blir starkare.

"Så pass, det finns så många anledningar............jag förstår det men, vore det inte bättre att göra det här efter vi har blivit mer vana med vår 《Blaze》..............."

Vi har fortfarande inte fått några lektioner på hur man använder sin 《Blaze》.

Men även om det inte finns lektioner så betyder inte det att man inte kan träna med sin 《Blaze》.

"Miyabi. Det här kommer inte vara som antagningsceremonin där man åkte ut om man förlorade; så du behöver inte göra mer än ditt bästa. Efter skolan idag kommer vi även få tillåtelse att använda vår 《Blaze》, så du kommer få en chans att långsamt vänja dig."

Precis som Tachibana sa, kommer vi från och med idag och fram till Nybörjarstriden《Nya Vapnens Strid》 få tillåtelse att manifestera vår 《Blaze》 innanför skolans område så länge vi skickar in en ansökan.

Troligtvis, nej definitivt, kommer alla våra klasskamrater börja träna med 《Blaze》 efter skolan idag.

Det viktigaste att notera här, är att det inte är förbjudet att observera de andras träning utan tillåtelse.

Det stod information om alla elever i listan vi fick av skolan tidigare, men jag lästa aldrig riktigt igenom den.

För även om jag vet vad de har för vapen, kan jag inte förutspå hur de kommer använda dem. Därför är det mycket bättre att faktiskt se folk träna.

Man kan påstå att rent informationsmässigt har Nybörjarstriden《Nya Vapnens Strid》 redan börjat.

"Ärligt, det här kommer bli jobbigt........."

"Fuun. Ditt ansikte säger annorlunda, Tooru."

"Det gäller oss båda."

Jag såg fram emot att kunna ha matcher mot starka motståndare.

Det är nog bara på grund av min personlighet, och därför kan jag inte göra något åt det.

""Kokonoe-kun, och Tora-kun också, ni två ser så ivriga ut............Är det för att det finns ett pris.........?

"Det paret som får bäst betyg i Nybörjarstriden《Nya Vapnens Strid》 kommer få en chans att öka sin 《Level》 utan att behöva vänta till slutet av terminen."

För att nå en hög 《Level》 är det bäst att undergå 《Sublimations Ceremonin》 så många gånger som möjligt.

Men det var inte allt---------

"Det är inte bara för prisets skull, men jag kommer så klart inte förneka att det är en del av anledningen."

Jag svarade Hotaka, och riktade min blick mot Tora.

"Fuun. Det har gått ett och ett halvt år sen vi sist hade en allvarlig match."

"Aah. Bli inte utslagen innan jag får tag på dig, okej?"

"Det är vad jag tänkte säga."

Vi båda ledde utan fruktan, och vi slog löst ihop våra knytnävar.

"E-err..............."

"Fufu, det här är kanske ett förhållande som Miyabi inte förstår sig på. Men vad sägs om att vi också arbetar hårt så vi inte förlorar mot de här två, Miyabi?"

"U-un............men jag kanske bara blir en börda..............."

"Det är okej. Det stämmer att Miyabi just nu är svagare än de här två. Men i så fall behöver vi bara göra en plan för att begrava den svagheten. Och än viktigare, glöm inte att du har mig so partner. Det här är inte en en mot en strid, utan en strid tillsammans med din 《Duo》."

Tachibana verkade inte heller vilja förlora.

"------《Duo》............"

"Vad är det, Tooru?"

"Jag kom bara att tänka på en sak angående 《Duo》. Jag undrar vad det var som Ordföranden pratade om förut när hon sa 《Absolute Duo》............"

Jag hade hört ordet två gånger, när jag fick 《Lucifer》, och under ingångsceremonin.

"Fumu. Jag undrade samma sak och kollade i skolans broschyr tidigare, men det ordet nämndes inte. Det har troligtvis något att göra med 《Duo》 systemet, och eftersom ordföranden personligen tog sig tid att be att vi skulle uppnå 《Absolute Duo》 måste det vara något viktigt.................."

"Fuun. Bevisar inte det här att hon bara ser oss som försökskaninerlevande experiment?"

"En försökskanin...?"

Julie höjde sina ögonbryn då hon hörde Toras sarkastiska kommentar.

"Ah, ursäkta honom, Julie. Det är inte kul att bli kallad en försökskanin men------"

"Nai. Det är inget problem alls.................."

"Vad var det då du reagerade på?"

"Kaniner. Jag tycker om kaniner, men jag gillar hamstrar ännu mer."

Julie sa något helt ur sammanhang, och det fick mig nästan att ramla ur min stol.

............Tatsu hade pratat i sin egen takt och skrattat under hela lunchen, så vi lämnade honom ur samtalet.




"Tooru, det börjar bli dags att sova."

Julie satt tyst på min säng och såg liten ut.

Ifall Julie hade en svans skulle den nog göra stora svängar fram och tillbaks. Så kändes stämningen.

"..................Menar du tillsammans igen?"

"Jaa---♪"

Jag började bli snurrig när jag såg Julies nickande figur.

"Okej då, god natt, Julie."

"God natt, Tooru."

Mitt hjärta slog helvilt på samma sätt som dagen innan, och jag försökte lugna ner mig så att inte Julie skulle märka något.

Lamporna var släckta, och vi låg sida vid sida i sängen.

(Uh! I-Igen.........!!)

Naturligtvis greppade Julie tag i min tröja, och än en gång somnade hon i den ställningen.

Och än en gång kunde inte jag sova på grund av det.

Men den här gången kände jag mig lugn.

Det var kanske för att det här var andra gången, men mer än så---------

(Otoha...............)

Julies sovande figur påminde mig om min avlidne syster.

När jag var liten brukade jag sova tillsammans med henne.

"Hn........."

Jag la en hand på Julies huvud och strök lätt hennes hår.

Julie är inte Otoha.

Men trots det kände jag att nostalgin värmde mig.

Men------

*Tätt*

Min arm blev åtklämd igen ikväll, och jag blev påmind om att Julie inte var min syster.

(I-igen, mjukheten blir! De trycks mot mig! Uwah, ä-ännu hårdare! G-gör inte så här mot mig, Julie---------------!!)

Och än en natt gick jag utan sömn.




Veckan tog slut, och det blev helg.

Inför Nybörjarstriden《Nya Vapnens Strid》 var jag och Julie i gårdsplanen idag igen, och vi hade en övningsmatch med 《Blaze》.

Det fanns många som tänkte ut taktiker eller övade kombinationsattacker, men jag och Julie var mer fokuserade på att lära känna varandras stilar.

Vi utbytte näve och svärd. Spelet om försvar och anfall fortsatte.

Men snart kunde man se åt vilket håll matchen var på väg.

Julies extremt snabba attacker försatte mig gradvis i större och större knipa.

(Kuh, det är inte bra om det här fortsätter. Jag skapar lite avstånd till att börja med...............!)

Och i det ögonblicket jag backade undan.........

"---------!?"

Mina ögon spärrades upp av förvåna när jag såg 《Svärdet》 som flög mot mig.

Hon kastade 《Svärdet》 som var hennes egen 《Själ》---------Jag lyckades knappt skydda mig själv från den överraskande attacken men.............

"Schack matt."

Matchen avslutades då det andra 《Svärdet》 hastigt placerades framför min hals direkt därefter.

"Jag förväntade mig inte att du skulle kasta 《Svärdet》."

"Jag har två, så jag tänkte att det vore okej att kasta ett av dem."

Jag förvånades av Julies kreativitet------eller kanske galenskap.

Eftersom hon är självlärd har hon ingen begränsad stil, och det gick inte bättre för mig oavsett hur många gånger vi slogs.

"Ska vi ta en liten paus?"

"Jaa---"

Julie avslutade träningsmatchen med en bugning, och atmosfären runt henne försvann helt.

Hon gick från att vara en vildsint krigare till att vara en liten, lugn och tystlåten flicka.

Det var som om hon inte var samma person.

Det måste vara för att hon lägger ner otroligt mycket koncentration på striden.

(Nu har jag förlorat fyra gånger i rad............vi var åtminstone jämnstarka när vi tränade utan vapen............)

Jag må ha blivit överväldigad första gången, men i slutändan är jag tränad i att slåss utan vapen, så om vi hade en vapenlös match nu så skulle det troligtvis vara jämnt mellan oss.

Men när det gäller 《Blaze》 träning förlorar jag mot Julie nästan varje gång.

Julie var otroligt snabb till att börja med, och hennes räckvidd ökas när hon håller sina vapen. Eftersom hon har två svärd och är självlärd är det nästan omöjligt att förutse hennes attacker.

(Om inte jag blir starkare så.........)

"Tooru."

"Vad är det, Julie?"

"Vad sägs om att använda din sköld annorlunda och fokusera på anfall och försvar separat?"

"Vad menar du?"

Jag förstod inte vad Julie försökte antyda, och när jag frågade bad hon mig sträcka fram min hand.

Jag gjorde som hon sa, och hon använda sin högerhand för att knuffa undan min arm, och sen------

"Ai1"

Samtidigt rörde hon sig framåt, och hon ställde sig precis framför mitt bröst.

Hon var så nära att hon nästan knuffade mig.

"Tou2------och, så här."

Julie kollade upp mot mig efter hon sa det.

"...................................."

Henne ansikte är så nära.

............det här korta avståndet, det är nästan som om hon är på väg att kyssa mig---------

(Vänta lite, vad är det jag tänker!?)

"Jag gick för nära, det här kanske är bättre."

Julie tog ett halvt steg bakåt utan att lägga märke till mitt sinnestillstånd.

(Du var verkligen för nära............)

"S-så vad var det där.........?"

"Det var ett exempel på hur Tooru kan gå nära efter att han blockar en attack, men du är fortfarande sårbar medan du går fram. Risken är hög, men om du kommer nära kan du attackera med MjölnerÅskgudens Hammare."

"MjölnerÅskgudens Hammare?"

"Det här."

Julie tog en ställning som om hon skulle skjuta pilbåge.

"...............men vad är det för namn?"

"Det är vapnet som guden Tor använder."

"......så pass........."

Av någon anledning hade Julie namngett min attack.

Det åsido, jag försökte lugna ner mig själv, och jag insåg att det Julie sagt påminde mig om något.

"Under ett svärds klinga finns helvetet, men tag ett steg framåt och du kommer finna dig i paradiset............"


"------?"

Julies huvud lutades, och *Chirin* som vanligt kunde hennes bjällror höras.

Det är ett ordspråk som en viss samuraj en gång använde. Det har samma betydelse som taktiken Julie nyss beskrev.

Att studera motståndarens andning och gå fram till hans bröst i samma ögonblick som han anfaller, och på så vis attackera och blockera samtidigt.

Att gå framåt ökar risken, men det är lättare att blocka en attack på nära håll.

Och efter jag blockar attacken kommer jag ha ett tillfälle för motanfall, precis som Julie sa.

"Tack för rådet Julie. Förlåt med, vill du hjälpa mig att träna på det?"

"Jaa---"

Julie nickade och ledde smått innan hon skapade avstånd mellan oss.

Efter att vi parade ihop oss som en 《Duo》 visar Julie ibland sitt leende.

Jag tog det som ett bevis på att hon litar på mig, och trots att jag inte säger det högt så gör det mig väldigt lycklig.

"Är du beredd, Tooru..................!?"




Men, att läsa av mönster i motståndarens andning är lättare sagt än gjort. Det är inte något man kan bemästra på bara en dag.

"Vad är det, Tooru?"

"Det kanske är möjligt om jag kan göra det till en situation där det är lättare att läsa av andningsmönster, men det här är fortfarande väldigt svårt..............."

"Vi får fortsätta försöka."

Julie knöt ihop båda sina händer bestämt.

"Aah, jag håller med."

Det är svårt att säga om jag kommer hinna bemästra det innan Nybörjarstriden《Nya Vapnens Strid》.

Men trots det gjorde jag det till ett mål, och vi kunde nöjt avsluta dagens träning trots att jag inte gjort några större framsteg.




"Ah..................Ko-Kokonoe-kun, Julie-chan. Kom ni nyss tillbaks?"

"Jaa---. Är Miyabi på väg ut?"

"U-un............"

När vi kom tillbaks till elevhemmet stötte vi ihop med Hotaka, och vi bytte av varandra, för det verkade som om hon var på väg ut.

"Förbereder du fortfarande inför Nybörjarstriden《Nya Vapnens Strid》?"

"Eh? Ah, något åt det hållet............"

Som Tachibana hade sagt tidigare, verkade det som om de skulle kolla runt i skolans område för att få ett geografiskt övertag.

"Så pass. Solen är på väg att gå ner, så var försiktig."

"Kämpa, Miyabi."

"Un.........Tack, Kokonoe-kun, Julie-chan."

Hotaka nickade mot oss och joggade ut.

"Hon arbetar verkligen hårt, den där Hotaka."

"Vi kommer inte kunna ta det lugnt heller."

Julie knöt ihop sina händer, som om hon plötsligt hittat ny motivation.

Men det såg konstigt ut eftersom hennes uttryck inte ändrades, och jag råkade fnissa lite, och Julie la huvudet på sned och kollade frågande mot mig.

"------?"




Det är fyra dagar kvar till Nybörjarstriden《Nya Vapnens Strid》------------klockan som signalerade slutet på andra timmen ringde, och suckar läckte ut ur alla i klassrummet.

"Haa...............det är äntligen slut.............."

Även om de säger att skolan är centrerad runt stridskonst, så finns det så klart vanliga ämnen också.

På mornarna har det bestämts att vi ska ha vanliga lektioner i klassrummet i två timmar.

Och dagens ämne var, engelska............

Efter lektionens slut lade jag mig ner på bänken, och alla samlades runt mig.

"Fuun, vad ska du ta dig till om du ser ut så här redan nu? Vi har bara börjat."

"Om japanska människor talar japanska så är väl det okej..............."

"Errr, är det inte bättre att kunna tala engelska, Kokonoe-kun...............?"

"Precis som Miyabi sa. Det är viktigt att vi lär oss andra språk eftersom vi kanske kommer skickas till andra sidan havet efter vi går ut härifrån. De sa det under första lektionen. Haa..............."

".........Lättare sagt än gjort, jag har alltid varit dålig på engelska."

"Ahaha.........egentligen är jag också dålig på det........."

"Haa.........jag håller med, det är faktiskt jobbigt........."

"Fuun, varenda en av er är patetiska."

"""................"""

Tora, som har utmärkta betyg, sa bara en mening, men ingen av oss hade något svar.

".................Nu när jag tänker på det så har Julie lätt för engelska. Är det ditt hemlands officiella språk?"

"Nai. Det är ett språk som liknar engelska, men det är inte samma språk."

"Fumu............så betyder det att Julie kan tala tre språk?"

Julie svingade sitt huvud mot Tachibanas fråga.

"Det är sex olika språk."

""""Sex!?""""

Till och med Tora chockades av det stora antalet, och våra fyra röster lades ovanpå varandra.

"Gimles språk, Japans språk, engelska------och tre andra språk från norra Europa."

"De-det är helt otroligt........."

"De skandinaviska språken är ganska lika Gimles. Engelska lärdes ut i min skola och mamma lärde mig japanska. Däremot är det en annan fråga när det gäller litteratur............"

Julie hade visst svårt att skriva i språk som inte var hennes modersmål eller engelska.

Hon hängde sitt huvud besviket, trots att det var otroligt att hon kunde tala så många språk.

"Ju-Julie-chan. Nästa gång, är det okej om jag frågar dig om sakerna jag inte kan?"

"Jaa---. Om det är något som jag kan göra så hjälper jag gärna till."

"Är det okej om jag också frågar dig ibland.........?"

"Jag också, kan jag be dig om hjälp............?"

"Fuun. Jag skulle kunna hjälpa dig, Tooru."

"Nej, med tanke på Toras personlighet kommer det definitivt bli spartanskt och jobbigt, så jag tackar nej."

"..............."

"Just det, Julie. Förlåt om det är plötsligt, men det fanns en grej som jag inte förstod från lektionen nyss. Kan jag fråga dig om det?"

"Jaa---. Vad var det för något?"

Julie nickade och öppnade sitt eget anteckningshäfte.

Där hade hon skrivit vacker kursiv engelska, och---------mystiska hieroglyfiska ord.

"Vad är det här?"

"............japanska."

Julies ögon riktades skamset ner i bänken.




"Uu.................."

Att röra Julies smala vita ben är ganska---------nej, det är väldigt känslo-inducerande.

"Tooru?"

"A-aah........."

Julie lutade förundrat sitt huvud, men jag sa att det är okej och jag rörde hennes mjuka hud och händer.

(Hon är så mjuk............vänta, vad är det jag tänker!!)

Detta var en del av en lektion.

Det är två dagar kvar till Nybörjarstriden《Nya Vapnens Strid》, och himmelen täcktes av trista gråa moln.

Fjärde lektionen, vi var utomhus och lärde oss första hjälpen---------vi övade på att applicera förband.

Efter att ha blivit visade flera sätt att applicera förbanden fick vi tillfälle att öva på vår 《Duo》 men---------------

(Även om det är en del av lektionen...............)

Som förväntat var det inte enkelt att röra vid en tjejs bara fötter.

Tack vare det slog mitt hjärta fortare än vanligt.

"Ah.........Tooru, du glömde ett steg."

"Va? Är det inte så här.........Buh!?"

Jag lyfte mitt huvud, men när jag rörde min blick från hennes ben till hennes ansikte fick jag panik.

Eftersom hennes kjol hade vikts upp farligt mycket.

"------?"

Jag riktade mina ögon hastigt ner mot hennes ben igen, och jag skakade på huvudet för att försöka glömma bort det jag såg.

(Ho-hon är så försvarslös. Det här är bara för mycket...............!!)

Det här var inte första gången jag tänkte det. Julie brukar gå lättklädd i rummet när det är varmt, och hon är inte rädd för att föra sitt ansikte nära mitt. Julie är ganska försvarslös när det gäller killar.

Och det är inte som om hon aldrig känner att något är pinsamt, eftersom jag såg henne rodna när jag råkade se henne byta om............

(Jag har verkligen ingen aning hur hon tänker.........nej, men jag kan nog vara säker på att hon ser mig som en fader-figur.)

"Tooru?"

"Ah, fö-förlåt. Jag försökte komma ihåg hur jag skulle göra det här---------Buh!?"

Jag försökte kolla på Julies ansikte, och jag gjorde samma misstag igen.........
Cite error: <ref> tags exist for a group named "1e", but no corresponding <references group="1e"/> tag was found