Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 3

Kapitel 3 『Slå mig!!』

Del 1

Den andra dagens morgon gick jag och Julie till skolans matsal och---------jag märkte att många blickar riktades mot Julie.

(Det är för att hon sticker ut.........)

Hon drog till sig uppmärksamhet, inte bara utav förstaklassarna, utan även av 2:orna och 3:orna, men naturligtvis brydde sig inte Julie om dem, och hon gick lugnt framåt genom matsalen.

Jag gick bakom henne som en betjänt, och, [Silverhår............] [Kille och tjej bor tillsammans......] jag kunde höra en del av konversationerna som viskades runt omkring.

Bland dem, fanns det ett ord som fångade min uppmärksamhet.

"《Oregelbunden》"

Vilket betyder att även jag var ett samtalsämne.

(Kombinationen av den utländska skönheten och den 《oregelbundna》 skulle så klart resultera i rykten, vare sig jag ville det eller ej.)

"Vad tänker du välja Julie?"

"Jag tror jag ska ta buffé"

"Tja vad jag ska äta........."

Det verkar finnas tre val i Kouryou Akademins matsal, en kötträtt, en fiskrätt, och en buffé bestående av över 50 japanska, kinesiska och västerländska rätter. De färdiga rätterna var noggrant gjorda för att innehålla rätt mängd näringsämnen, men buffén såg mer populär ut och en hel del av eleverna fyllde sina tallrikar med vilken mat de än önskade.

(Jag tar nog buffé jag också.)

Julie höll redan i en tallrik och kollade runt på all mat; jag gjorde detsamma och började ta min mat.

............Huvudsakligen kött.

Jag började med stekt kyckling, följt av fläskkotletter, rostbiff och kalops---------

"............Varför väljer du så dåligt balanserad mat?"

Plötsligt blev jag tilltalad av en röst bredvid mig.

Det var tjejen som hade suttit bakom mig under ingångsceremonin, och hennes starka ögon var nu riktade mot mig---------nej, hon kollade på matbrickan jag höll i.

"Om jag minns rätt............så är väl du Tachibana?"

"Det stämmer. God morgon, Kokonoe."

"Aah, god mor---------"

"Förresten, jag sa det nyss men, varför är din tallrik så uselt balanserad? Det ser ut att bara vara kött, kött och mer kött. Tänker du bara äta kött? oavsett hur fritt du får välja din mat i en buffé så finns det fortfarande gränser."

Tachibana avbröt min hälsning och började klaga på min mat av någon anledning.

(Däremot är det sant att bara kött är dåligt balanserat, men...............)

Men trots det tycker jag inte att någon annan har rätt att klaga------medan jag tänkte det togs min tallrik från mig.

"Fuu...............Jag kan inte göra något åt maten han redan lagt på, så jag får bara försöka göra det så balanserat som möjligt. Det här, det här, och sen............det här vore bra."

(Aub-aubergine, hon la på aubergine.)

Det var rankat som nummer 2 på listan av mat jag hatar.

"Just det, selleri var där borta."

.........Även nummer 1 lades på tallriken.

"Så där, nu ser det okej ut."

Efter en stund gav Tachibana tillbaks min tallrik, som nu var fylld med olika grönsaker och fisk, med ett nöjt leende.

"Ta-tack............dock är jag inte särskilt nöjd över sellerin, eller snarare, hur ska jag säga det här, jag tycker verkligen inte om den............"

"Det kan du inte säga innan du har ätit den."

Jag kommer fortfarande inte gilla den efter jag äter den.

"Okej, då går jag och hämtar min egen frukost."

Bara sådär, hade Tachibana sagt vad hon ville, gjort som hon ville och gått därifrån.

(...............Jag får be Julie att rädda mig............)

Jag satte mig ner bredvid Julie och hoppades att hon skulle tycka om aubergine och selleri.

"Egentligen vill jag att du äter------"

Jag hann inte säga mer innan jag hörde ljudet av en stol i närheten.

När jag kollade framåt satt det en tjej på andra sidan bordet.

det var Tachibana.

"När jag ändå håller på, tänker jag äta tillsammans med er."

Jag är död............

"God morgon Julie. Kunde du sova bra inatt?"

"Jaa--, god morgon."

Efter Julie svarade kollade hon mot mig med en frågande blick.

Troligtvis visste hon inte vem den här personen var.

Hon hade stirrat på mig hela tiden medan alla introducerade sig själva, så hon kunde så klart inte namnen på våra klasskamrater.

"Jag heter Tachibana Tomoe. Jag är en ny elev precis som du och Kokonoe---------alltså går vi i samma klass."

"Så pass. förlåt, Tomoe."

"Fufu, det är helt okej. Igår var bara första dagen, och alla var förvirrade efter det där antagningsprovet."

Tachibanas ansikte slappnade av lite. Jag blev förvånad över att se henne visa ett sådant uttryck när hon hade sin högtidliga aura runt sig.

"Förresten Tooru, vad var det du sa förut?"

"...............Nej, det var ingenting."

"------?"`

Julie la huvudet på sned, *chirin* och jag hörde ljudet av bjällror.

Tachibana satt och kollade mot en tjej som tog emot en färdig maträtt från matsalens gamla mattant.

"............Är det okej om min rumskamrat också sitter här?"

"Aah, ja självfallet."

"Tack..................Miyabi, här borta."

Efter att Tachibana räckt upp sin hand och ropat på henne, kom tjejen till oss.

"Här var du, jag kunde inte hitta dig, Tomoe-chan."

"Haa............jag har sagt till dig flera gånger att du inte behöver använda tilltalsord efter mitt namn, Miyabi."

"Me-men Tomoe-chan är Tomoe-chan, så..............."

"Ärligt talat, du..................Åh, förlåt. Det här är min rumskamrat Miyabi"

"Eh? Ah...............!? Go-god morgon, Jag är Hotaka Miyabi............"

Tjejen som hette Hotaka fick panik och sänkte sitt huvud när hon märkte av oss. Hon var ganska liten, och hon såg ung ut i kontrast till Tachibana som såg helt vuxen ut. Hennes hår var jämnt klippt, förutom i nacken där hon lät det växa ut.

Det som stack ut mest (bokstavligen) var dock hennes otroligt stora bröst.

Julie hälsade och uppgav sitt namn, och jag gjorde detsamma------

"Ah............u-un trevligt att träffas..............."

Hotaka kollade ner mot golvet med illröda kinder, och hon såg ut att börja krympa.

"Vad är det Miyabi?"

"Jag, jag, err............frå-från en tjejskola, så........."

Tachibana frågade, och Hotaka svarade medan hon tveksamt kollade mot mig.

"Okej, så du är alltså dålig med killar..........du kan ta det lugnt, det är inte som om Tooru här kommer bita dig."

Blir jag behandlad som en hund.........?

"Ver-verkligen?"

Hotaka kollade på mig frågande. Det störde mig att jag blev behandlad på det viset, men jag var tvungen att svara henne, så jag nickade.

"Hursomhelst, sätt dig ner Miyabi."

När Hotaka satte sig ner på stolen skakade hennes bröst till, och mina ögon drogs dit av ren reflex.

Som om inte det vore nog, så låg dom ovanpå bordet efter att hon satt sig ner. Jag hade inget val annat än att vara medveten om det.

"............Hur är det Kokonoe? Du ser lite röd ut, har du blivit förkyld?"

"Eh? Ä-är jag det? Jag tror bara att det är varmt idag. Hahaha........."

"Jag känner mig nästan lite kall."

"Jag tycker det är som vanligt."

"........................Ja-jag kanske bara är lite känslig mot värme."

"Jag tycker också att det är lite för varmt."

Julie, som var från ett kallt land, räddade mitt liv även om hon inte själv insåg det.

"Vad sägs om att vi faktiskt börjar äta nu när vi ändå bara pratar strunt."

"Aah, det är.........sant........."

Medan jag nickade insåg jag verkligheten som var---------aubergine och selleri.........

............I slutändan blev jag tvungen att skölja ner det med kaffe.

"Julie, Kokonoe, Jag vill fråga en sak---"

Efter att vi hade ätit, och allt hade lugnat ner sig, kom Tachibana med ett förslag.

"Om det går bra med er, är det okej om vi äter tillsammans på det här viset härifrån?"

"Aah, Det går bra för mig."

"Jaa--. mig också."

(............Det här är en livräddare.)

Jag tänkte det medan jag kollade på Tachibana och Hotaka som båda ledde när de hörde våra svar.

Anledningen var simpel---------Som vi märkte när jag och Julie gick in i kafeterian, sticker vi båda ut. Inte bara är vi båda väldigt unika, utan vi är också det enda tjej-kille paret som bor tillsammans i hela skolan, därför kan folk få lömska misstankar.

Det är därför jag vill att folk ser att Julie umgås med andra tjejer, så kanske de får bättre uppfattningar.

Utöver det måste Julie hitta en 《Duo》 partner innan helgen, så det är bra om hon får chansen att prata med andra tjejer.

"Förresten Julie. Err............jag vill inte gärna säga det här framför Kokonoe men, även om det bara är fram till helgen, är det verkligen okej att ni bor tillsammans?"

"Jaa--. Det är okej."

"Vad bra, det är lättande att höra dig säga det själv."

Efter att ha sagt det kollade hon istället mot mig------

"Förlåt om jag försämrade ditt humör, Kokonoe. Jag förstår att det inte har något med mig att göra, men eftersom ni är en kille och en tjej i samma ålder, var jag orolig för att det skulle uppstå problem........."

Medan Tachibana hostade blev hennes kinder lite röda, troligtvis för att hon inbillade sig dessa problem.

"Nej, det är inga problem. Det är nog bara naturligt att tänka så, och jag vet att du bara försöker hjälpa."

"Det glädjer mig...............däremot, om det blir några problem så är det bara att ni säger till mig. Om det så behövs, kan Julie bo i vårat rum i hemlighet. eller hur, Miyabi?"

"Ah...............U-un. Du är helt välkommen, Julie-chan."