Absolute Duo (Swedish):Volume 1 Chapter 6

『Jag Ska Bli Den Utvalda---Ta Betäckning!!』

Del 1

Det var kvällen innan Nybörjarstriden《Nya Vapnens Strid》.

Den behagliga tiden på kvällarna hade blivit rutin.

Som vanligt satt jag och Julie och kollade på TV.

"Det ser utsökt ut, Tooru."

"Du har rätt. Jag önskar att jag får en chans att äta det någon gång."

Vi kollade på ett program om lokal gourmé mat, men när jag höll med så kollade Julie undrande på mig.

"Har inte Tooru ätit det trots att det är en japansk rätt?"

"Aah. Jag har aldrig varit i Kyushu.

Jag skulle ha åkt till Kyushu en gång när jag gick i mellanstadiet, men blev aldrig av på grund av det som hände den där sommaren.

Om inte det hade hänt så hade jag inte kommit till Kouryou för att söka 《Kraft》. Och då---------

Då skulle jag inte sitta och dricka te med Julie på det här viset.

(Anledningen till att jag kom till Kouryou...............)

När jag tänkte på det började jag än en gåg undra varför Julie hade kommit hit.

Hon hade lämnat sitt hemland och färdats så långt österut som det går trots hennes ängslighet---------och till en väldigt speciell skola, en skola som lär ut stridskonst.

Det var inte allt.

När jag tänkte på det blev jag mer och mer nyfiken, men---------

(Det här är inte något jag borde fråga om bara för att jag är nyfiken.)

Jag lyckades kontrollera mig själv, för det var troligtvis något som hon inte ville berätta om.

Även jag kom till Kouryou av en anledning som jag inte vill att andra ska veta.

"Tooru, det börjar bli dags att sova."

Jag satt och tänkte när Julie sa det, och när jag kollade mot henne så satt hon redan på den nedre sängen.

(Jag tror inte att jag klarar av det här mycket länge till............)

Jag kunde fortfarande inte vara lugn när jag sov tillsammans med en tjej i samma futon.

Men, Julie var inte det minsta nervös.

Jag blev fortfarande inte behandlad som en kille, utan snarare som en fader-figur, så det var väl naturligt att Julie inte var nervös men............

Det är skönt att hon litar på mig, men det här var en konstig känsla.

"Tooru?"

"A-aah. Dags att sova............"

Lamporna släcktes och vi la oss i sängen.

I det tysta mörkret sa jag Julies namn.

"Julie."

"Ja?"

"Vi kommer vinna imorgon."

"Jaa---"

"God natt, Julie."

"God natt, Tooru."

Julie greppade tag i mig hårt.

Trots att hon hade gjort det varje kväll kunde jag fortfarande inte vänja mig vid det, men till slut lyckades jag sjunka ner i mörkret.

Natten tog slut, och dagen anlände till slut då det var dags för Nybörjarstriden《Nya Vapnens Strid》.

"Tooru, det är nästan dags."

Julie muttrade medan hon kollade mot klocktornet som var synligt från hela skolan.

Det närmade sig kväll, och Nybörjarstriden《Nya Vapnens Strid》 skulle snart börja. Vi hade alla dragit lott om vart vi skulle börja, och jag och Julie stod och väntade bredvid Kouryous yttre vägg.

Alla andra 《Duos》 stod också och väntade på olika platser runt om skolan.

Jag fylldes av kraftiga känslor inför det som snart skulle börja, och då------

*RiinGon-----**RiinGon............**RiinGon...............*

Klocktornet signalerade början på Nybörjarstriden《Nya Vapnens Strid》.

"Nu är det dags, Julie!"

"Jaa---!"

""《Blaze》""

Våra röster ljöd i harmoni, och 《Flammorna》 dansade.

Samtidigt som en 《Sköld》 uppstod på min högra arm, framstod även Tvillingar《Två Svärd》 i Julies händer. Och vi började springa.

Men, det är inte som om vi hade en plan.

Att springa rakt framåt, och anfalla alla andra 《Duos》 vi hittade.

(Jag hade aldrig trott att Julie skulle gå med på min plan---------ingen plan.)

När jag föreslog min plan, som enbart består av en riskabel avancering, hade Julie nickat utan att tveka.

hon hade sagt [Jag tänker välja den svåraste vägen för att bli starkare.........så jag tycker också att vi borde göra det].

Vi kanske verkligen är kompatibla om hon håller med mig så enkelt.

(Men------)

Jag kollade snett mot Julie som sprang bredvid mig.

För att bli starkare------Julie hade sagt det.

(Jag undrar varför Julie vill bli starkare.)

Men den tanken försvann efter att vi såg vår första motståndare och gick till attack.

Klockan var ungefär sex på kvällen, och omgivningen hade börjat bli mörkare.

Vi hade krossat sex andra 《Duos》, och vi letade efter vår nästa motståndare.

Vi hade mött motståndare som låtsades vara besegrade för att få ett läge att attackera, och motståndare som samarbetade med andra 《Duos》.

Eftersom alla använde olika taktiker för att vinna var det här verkligen som en riktig strid, och det var omöjligt att förutse vad som skulle hända härnäst.

Den starkaste 《Duon》 som vi mött hittills var Kigami & Izumi, men efter att Julie hade rubbat deras försvar kunde jag avsluta det hela med en attack.

De starkaste paren som var kvar var Tachibana & Miyabi och Tora & Tatsu.

"Jag tror att det är mindre än en timme kvar. Det börjar bli svårt att hitta motståndare."

"Det finns nog inte många 《Duos》 kvar, så det kan inte hjälpas."

"Tror du att det är en bra idé att kolla ställen som vi inte har varit i än?"

"Våra motståndare rör sig troligtvis också, så jag är osäker."

Naturligtvis fanns det 《Duos》 som inte flyttade på sig.

Känslan av att ligga i bakhåll måste vara som en spindel, som väntar på att bytet ska fastna i dess nät.

"Jag tycker att vi går till skolbyggnaden."

"Jaa---. borde vi gå in genom auditoriets huvudingång eller genom ingången på andra sidan auditoriet?"

"Det ser inte ut att finnas någon på den här sidan, så jag tycker att vi går runt."

Julie nickade till min plan, och vi började gå till andra sidan------

"O-ya, Kokonoe-kun och Sigtuna-san. Ni ser ut att klara er bra."

Mikuni-sensei kom ut ur auditoriet och hälsade på oss.

"Ah, tack för att du patrullerar, Mikuni-sensei."

Ifall någon skulle skada sig, så fanns det flera lärare, inklusive Tsukimi-sensei och Mikuni-sensei, som patrullerade.

"Nej nej, det här är en del av mitt jobb..................och det här är inte rätt tillfälle att prata. Fortsätt kämpa i Nybörjarstriden《Nya Vapnens Strid》 ni två."

"Ja, ursäkta oss."

Jag bugade lätt och joggade mot andra sidan av auditoriet med Julie.

Vi hittade vår nästa motståndare när jag och Julie kollade igenom korridoren som anslöt auditoriet till skolbyggnaden.

"---!!"

Jag hoppade åt sidan när jag hörde ljudet av något som klöv luften och flög mot mig, och något flög förbi mig och slog ett hål i marken bakom mig.

"Så, ni kom, Kokonoe, Julie."

Den som visade sig med en röst fylld av värdighet var Tachibana, och hon drog tillbaks saken hon hade kastat mot oss.

*Jyarii* ljudet av metall. kvällssolens ljus reflekterades på de små järnringarna som bildade en kedja med en droppformad vikt i ena änden; denna 《Järnkedja》------------det var Tachibanas 《Blaze》.

Vanligtvis var kombinationen av en kedja och en vikt ett vapen gjort för att begränsa fiendens rörelser, det betecknas knappt som ett riktigt vapen. I Tachibanas fall var det starkt nog för att göra ett hål i marken, och det skulle lätt kunna krossa min skalle.

"Vilken farlig hälsning, Tachibana."

"Fufu, jag gav er åtminstone en chans att undvika den, så ni får förlåta mig. Men jag trodde verkligen inte att jag skulle få en chans att möta er när det bara var en timme kvar."

"Detsamma gäller mig, jag är verkligen glad att vi kunde mötas på det här viset."

"Låt oss slåss med värdighet! Tachibanas 18 konster, Tachibana Tomoe.........här kommer jag!!"

Metalldroppen snurrade runt i cirklar, och när Tachibanas händer blev suddiga------

Skar metalldroppen genom luften på väg mot mig.

[---------!!][Tooru!]

Jag undvek åt sidan samtidigt som Julie ropade, men metalldroppen strök fortfarande mot min kind innan den fällde ett träd bakom mig.

"Den där är farlig men------jag är okej, det är bara en skråma."

"Fufu, bra att du undvek den där. Flera personer blev träffade och åkte ut efter bara den attacken."

"Jag kan väl inte låta det ta slut så fort efter att vi äntligen stött på varandra."

Jag talade mycket trots att jag kallsvettades.

(Om den där träffar något viktigt så kommer jag inte ha en chans att ställa mig upp igen. avståndet är 6-7 meter.........)

Det var ett kort avstånd tack var 《Lucifer》, men Tachibana kunde göra om det där genom att bara vicka på handleden.

(Det här kommer vara svårt.........dessutom------)

"Vad hände med Miyabi? Tänker du slåss mot oss båda utan din partner?"

"fufu, är det så svårt att lista ut?"

(En strategi som förväntat......)

Hon väntar troligtvis i bakhåll här någonstans.

Miyabis 《Blaze》 är troligtvis inte gjord för direkta strider.

(Till att börja med trodde jag dock inte att Miyabi skulle slåss direkt.)

"Så, vad sägs om att vi börjar slåss på riktigt härifrån?"

"Aah, nu gör vi det här! Julie!!"

"Jaa---!!"

Alla vi tre rörde oss samtidigt.

Julie och jag undvek den inkommande metalldroppen genom att dela oss åt båda sidorna, och vi sprang mot Tachibana.

Det viktiga här är att vi inte kan låta Miyabi anfalla oss bakifrån. Eftersom jag och Julie kunde se varandra var risken mindre att det skulle hända.

"Fuu, jag har redan förutspått era rörelser!!"

*Jyarii*------ljudet av kedjan. Tachibanas ögon var riktade mot Julie.

Men metalldroppen var på väg mot mig.

Samtidigt som jag stannade och höjde min 《Sköld》 för att försvara mig, hoppade Tachibana fram nära Julie.

Tachibana greppade tag i Julies arm och kastade henne upp i luften.

Trots att Julie var förvånad landade hon lätt genom att vrida sin kropp, men Tachibana kunde än en gång skapa avstånd mellan oss.

"Jag hade inte förväntat mig mindre från dig, Tachibana."

"Tachibanas 18 konster innehåller flera slags kampsporter, Jag tänker inte låta er få övertaget även om ni kommer nära mig."

".........Det här är svårt."

《Järnkedjan》 vid avstånd, och jiu jitsu vid nära håll------det finns inget som är mer irriterande.

"Jag tänker inte sluta här, Kokonoe, Julie!!"

Den attackerande metalldroppen slog hål i marken om och om igen. Det var en attack som avfyras och dras tillbaks igen väldigt fort; därför kunde inte vi finna tillfälle att motattackera.

Däremot kunde situationen fortfarande beskrivas som en ensidig försvarskamp, då hon fortfarande slogs själv, men motståndaren har fortfarande en plan------------vi kunde inte låta Tachibana få övertaget medan Miyabi fortfarande gömde sig.

"Julie! Svärdskast!"

"Jaa---!"

Det var en kort instruktion, men det var allt som behövdes. Julie steg åt sidan i ett ögonblick, och hon sträckte en arm bakåt för att kasta ett svärd.

*Chyarii* det ljudet hördes, och 《Järnkedjan》 skakade till. Hon planerade en motattack genom att kolla på våra rörelser.

"Julie!"

Jag ersatte signalen genom att ropa Julies namn------och jag rullade framåt.

"Vad!?"

Tachibana släppte ut en förvånad röst efter att hennes egna rörelser blev förutspådda.

Det var inte på grund av mina rörelser; det var för att hon såg ett av Julies Dubbla Svärd《Tvillingsvärd》 som kastades mot mig, och passerade över mitt huvud.

Trots att hon inte var beredd, lyckades hon fortfarande undvika det flygande svärdet.

Men i det ögonblicket attackerade Julie, som själv flög genom luften, med sitt kvarvarande svärd. Det var något som bara tillhörde Julie, som har två tillförlitliga vapen, och det var attacken som besegrat mig under vår fjärde övningsmatch i måndags.

Men, som förväntat av Tachibana.

*Jigiin*! Hon lyckades på något sätt blockera attacken med sin hopvikta kedja.

Det fanns dock en gräns för hur långt hon kunde ta sig ensam.

När hon blockerade attacken var jag redan inom räckhåll.

Jag ropade till, och slog mot Tachibanas mage.

Men i sista ögonblicket vred Tachibana på sin kropp.

Hon blev ändå träffad, och hon flög bakåt flera meter, men hon ställde sig fortfarande upp och----------

"Kuh............! Miyabi, vi flyr för tillfället!"

Hon hoppade in i skolan efter att hon ropade.

Hon hade troligtvis bestämt sig för att det här inte var rätt tillfälle att använda bakhållet, eller så var det här också en del av hennes strategi------------------

"Julie, vi jagar efter."

Utan att tänka på det jagade vi efter Tachibana när vi såg vår chans att vinna, och vi sprang in i skolan.

Vi såg Tachibana sitta på knä i slutet av den mörka korridoren.

Det såg ut som om hon ända hade tagit en del skada.

"Det är dags att avsluta det här."

Julie greppade sina Dubbla Svärd《Tvillingsvärd》 och förkortade avståndet.

Tachibana höjde sitt huvud när hon såg det---------och hon bildade ett leende.

"Miyabi!!"

Som svar till den kallelsen, ekade ett våldsamt rytande bakom oss.

Väggen till ett klassrum förstördes, och en skugga kom springande ut i korridoren genom allt damm------Det var Miyabi.

"Om inte jag hade blivit träffad minst en gång så hade ni nog aldrig jagat efter mig, men nu är ni fast."

Tachibana kastade metallkulan mot oss, men den här gången var det inte genom att snärta handleden som tidigare, utan hon kastade den med sin fulla styrka; metallkulan studsade vilt på väggar, golv och tak på väg mot oss.

Detta var en av anledningarna till varför Tachibana hade valt en smal korridor.

Och dessvärre------sprang Miyabi mot oss bakifrån.

"Tooru-kun, Julie-chan, bered er---------!!"

I hennes händer höll hon en gigantisk lans---------《Riddarlans》. Det var ett vapen som var menat för en hästburen riddare, men hon sprang mot oss medan hon höll den med sin förstärkta armstyrka. Det var ett gigantiskt vapen som skulle lämna henne helt försvarslös om hon missade, men det skulle vara väldigt svårt att undvika i det här trånga utrymmet.

(Så det här är vad hon menade......!!)

Jag kom ihåg konversationen jag hade med Miyabi när hon sa att hon behövde kondition för att använda sin 《Blaze》. Då visste jag inte att hon skulle använda en 《Riddarlans》.

Min förutsägelse att det var en 《Blaze》 som inte var lämpad för direkta strider visade sig fel. Jag hade aldrig förväntat mig att hon skulle använda ett vapen som 《Riddarlansen》 till ett bakhåll; det kunde sägas vara en giltig strategi, eftersom det var helt oförväntat.

(Vad ska jag göra...............!?)

Den nuvarande situationen var som att ha ett lejon framför sig och en varg bakom.

I det ögonblicket jag tänkte att ett snabbt beslut skulle bestämma allt------------

"Tooru! Jag litar på dig!"

Samtidigt som Julie ropade hoppade hon in i den attackerande 《Järnkedjan》.

Utan att kolla bakåt, och med all sin tillit i mig---------*Chirin* lämnade hon min sida till ljudet av bjällran. Det var upp till mig att skydda hennes rygg.

Jag vände mig om, sänkte min ställning och höjde min 《Sköld》 mot Miyabi.

"Hä-här kommer jag, Tooru-kun!!"

Kommer jag kastas bort eller kommer jag stoppa den---------!!

*Gyariii*!! 《Riddarlansen》 och 《Skölden》 möttes.

"J-jag kommer inte förlora!! Jag............ska visa resultatet av min träning! Jag ska visa Tooru-kun! Därför kommer jag inte förloraaaaa!!"

En direkt styrketävling. Den otroliga stöten, jag knuffades av den kraften och började nästan flyga.

(Kuh, tungt.........!!)

Resultaten hon fått av att springa kunde verkligen synas, och de hade blivit ett vapen för henne.

All hennes styrka överfördes till mig, och jag knuffades bakåt även när jag stod fast och knuffade tillbaks.

Min 《Sköld》 började knaka, och jag kände att mina fötter började lossna från marken---------

(Men................Fan heller att jag kommer förlora.)

"SEYAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!"

*Zun*!! Jag slog ned mina fötter, och krossade golvet.

Det bildades sprickor från golvet till väggarna, och samtidigt slutade jag röras bakåt.

"Uuu............!"

Jag stod fast som ett berg, och Miyabi kunde inte flytta mig oavsett hur mycket hon försökte.

"Haa...............Jag kan inte.........hårdare............"

Snart släppte tycket, och Miyabi föll bakåt med ett snett leende.

"Jag kunde se resultatet av din träning, du var stark, Miyabi."

"Ah............T-tack, Tooru-kun.........e-err. Jag, kommer fortsätta springa ännu mer härifrån, och jag kommer bli ännu starkare, så.................."

"Aah. Ge järnet. Jag ser fram emot nästa match."

"U-un...............!"

Del 2

Bara ett par ögonblick efter att Toorus strid avslutades---------kände Tachibana Tomoe rädsla mot silverflickan som var på väg mot henne.

Hennes figur undvek 《Järnkedjan》 som attackerade fritt, och hon minskade avståndet.

Ja, Julie använde inte sina 《Tvillingsvärd》 för att parera, utan hon undvek allt.

Kallsvett bildades på Tomoes rygg.

Hennes rörelser stämde inte med det som kallas förnuft, Tomoe fick lära sig den verkliga meningen bakom namnet Julie fick efter ingångsceremonin, svartvingad ängel.

(Jag visste att hon inte visade sin fulla styrka under 《Karateträningen》, men att hon höll tillbaks så här mycket!!)

Avståndet mellan dem var borta, och nu återstod bara tiden det tog för Julie att svinga sina svarta 《Tvillingsvärd》.

(Julie, du är stark. Kanske starkare än vad jag är............men------)

"Jag kan inte förlora! I Tachibanas namn!!"

Tomoe stärkte sin beslutsamhet och förberedde sig för stridens slut.

Hon avfyrade 《Järnkedjan》 mot Julies mage.

Hon siktade på ett område som inte rör sig mycket och som är svårt att försvara, och attacken parerades av 《Tvillingsvärden》.

Men, det var precis det Tomoe siktade efter.

Metalldroppen var nu bakom Julie, och Tomoe använde sina fingrar för att dra den mot hennes rygg------------

*Gikiin*............!! Ljudet av metall ekade, och Tomoes ögon spärrades upp i förvåna.

Julie parerade metalldroppen bakom sig med sitt vänstra svärd, och attackerade Tomoe med sitt högra.

"Det är schack matt."

"Den där sista attacken............hade du förutspått den?"

"Jag kände att du inte tänkte ge upp oavsett vad som hände, så jag trodde att du definitivt skulle tänka ut en plan."

"Fufu, magnifikt, att du fortfarande kunde vara så lugn ända fram till slutet............idag är det mitt totala nederlag."

I nästa ögonblick blinkade svärdet och bildade en linje genom luften------och Tomoe kollapsade långsamt.

Del 3

"Bra gjort, Julie."

"Jaa---. Tooru med, bra gjort."

Julie svarade på mitt leende med sitt eget, och jag var var förbluffad över det Julie nyss gjort.

(På bara ett ögonblick, såg hon igenom flera delar av sin motståndare.)

Jag visste så klart att Julie är stark men, det var uppenbart att hennes närstridsbaserade stil låg i underläge mot Tachibanas 《Järnkedja》; trots det hade Julie nått henne.

Men samtidigt kände jag lycka efter att Julie litade på mig med sin rygg.

"Okej, vi ska gå vidare så, kan jag lämna Tachibana med dig?"

"U-un."

Tachibana var medvetslös efter Julies attack, och just nu såg Miyabi efter henne. Hon såg inte ut att vara skadad, och en en gång var jag tvungen att acceptera att en 《Blaze》 inte kan skada någon, trots att det var svårt att tro.

(Det fanns nog bara tid för en till strid. Om möjligt så vill jag ha en match mot Tora men..................)

Då det ansiktet flöt omkring i mitt huvud---------blev mina tankar avbrutna.

"Kuh...............Gaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaahh!!"

Från övervåningen, ekade Toras skri.

Orförklaringar

Back to Chapter 5

Return to Main Page

Forward to Chapter 7